الر ۚ تِلْكَ آيَاتُ الْكِتَابِ الْحَكِيمِ (1)
Alif lam ra. DETTA AR budskap ur den uppenbarade Skriften, ur vilken visdomen [flodar] |
أَكَانَ لِلنَّاسِ عَجَبًا أَنْ أَوْحَيْنَا إِلَىٰ رَجُلٍ مِّنْهُمْ أَنْ أَنذِرِ النَّاسَ وَبَشِّرِ الَّذِينَ آمَنُوا أَنَّ لَهُمْ قَدَمَ صِدْقٍ عِندَ رَبِّهِمْ ۗ قَالَ الْكَافِرُونَ إِنَّ هَٰذَا لَسَاحِرٌ مُّبِينٌ (2)
Forvanas manniskorna over att Vi har gett en man ur deras [egna] led uppdraget att varna dem och att forkunna for de troende ett glatt budskap? [Budskapet] att de genom uppriktigheten i sin [tro] har [vunnit] en framskjuten plats hos sin Herre. De som fornekar sanningen sager: "Denne [man] ar uppenbart en trollkarl som blandar och forhaxar [med sitt tal] |
إِنَّ رَبَّكُمُ اللَّهُ الَّذِي خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ ثُمَّ اسْتَوَىٰ عَلَى الْعَرْشِ ۖ يُدَبِّرُ الْأَمْرَ ۖ مَا مِن شَفِيعٍ إِلَّا مِن بَعْدِ إِذْنِهِ ۚ ذَٰلِكُمُ اللَّهُ رَبُّكُمْ فَاعْبُدُوهُ ۚ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ (3)
ER HERRE ar helt visst Gud, som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och som tronar [over Sitt verk] i Sin allmakts harlighet och styr skapelsens ordning. Ingen kan tala [infor Honom] till forman for en annan utan Hans tillatelse. Detta ar Gud, er Herre. Honom [ensam] skall ni tillbe! Vill ni inte tanka over [detta] |
إِلَيْهِ مَرْجِعُكُمْ جَمِيعًا ۖ وَعْدَ اللَّهِ حَقًّا ۚ إِنَّهُ يَبْدَأُ الْخَلْقَ ثُمَّ يُعِيدُهُ لِيَجْزِيَ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ بِالْقِسْطِ ۚ وَالَّذِينَ كَفَرُوا لَهُمْ شَرَابٌ مِّنْ حَمِيمٍ وَعَذَابٌ أَلِيمٌ بِمَا كَانُوا يَكْفُرُونَ (4)
Till Honom skall ni alla vanda tillbaka enligt Guds sanningslofte. Han inleder skapelsen och skall nar tiden kommer fornya den for att rattvist belona dem som hade tron och levde rattskaffens; men de som framhardade i att forneka sanningen skall bjudas en dryck av skallhett vatten och de skall fa utsta ett svart lidande for sitt [envisa] fornekande |
هُوَ الَّذِي جَعَلَ الشَّمْسَ ضِيَاءً وَالْقَمَرَ نُورًا وَقَدَّرَهُ مَنَازِلَ لِتَعْلَمُوا عَدَدَ السِّنِينَ وَالْحِسَابَ ۚ مَا خَلَقَ اللَّهُ ذَٰلِكَ إِلَّا بِالْحَقِّ ۚ يُفَصِّلُ الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَعْلَمُونَ (5)
Det ar Han som skapade solen som ett blandande ljus och manen [som aterger dess] sken, och som har faststallt dess faser, sa att ni kan rakna aren och mata [tiden]. Gud har inte skapat detta utan en plan och ett syfte. Han framstaller budskapen fast och klart for de insiktsfulla |
إِنَّ فِي اخْتِلَافِ اللَّيْلِ وَالنَّهَارِ وَمَا خَلَقَ اللَّهُ فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يَتَّقُونَ (6)
I vaxlingen mellan natt och dag, och i allt vad Gud har skapat i himlarna och pa jorden, ligger i sanning budskap till dem som fruktar Honom |
إِنَّ الَّذِينَ لَا يَرْجُونَ لِقَاءَنَا وَرَضُوا بِالْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَاطْمَأَنُّوا بِهَا وَالَّذِينَ هُمْ عَنْ آيَاتِنَا غَافِلُونَ (7)
De som inte ser fram mot motet med Oss och som ar nojda med [vad de kan uppna i] detta liv och slar sig till ro med detta, och de som staller sig likgiltiga till Vara budskap |
أُولَٰئِكَ مَأْوَاهُمُ النَّارُ بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ (8)
de skall ha sin hemvist i Elden, [lonen] for deras handlingar |
إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ يَهْدِيهِمْ رَبُّهُم بِإِيمَانِهِمْ ۖ تَجْرِي مِن تَحْتِهِمُ الْأَنْهَارُ فِي جَنَّاتِ النَّعِيمِ (9)
Genom deras tro leder Gud dem som tror och lever rattskaffens dit dar backar porlar vid deras fotter, lycksalighetens lustgardar |
دَعْوَاهُمْ فِيهَا سُبْحَانَكَ اللَّهُمَّ وَتَحِيَّتُهُمْ فِيهَا سَلَامٌ ۚ وَآخِرُ دَعْوَاهُمْ أَنِ الْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ (10)
Dar skall de [saga i sin bon]: "Stor ar Du, Gud, i Din harlighet!" Och [anglarna] skall halsa dem med fredshalsningen. Och de skall avsluta sin bon [med orden]: "Lat oss lova och prisa Gud, varldarnas Herre |
۞ وَلَوْ يُعَجِّلُ اللَّهُ لِلنَّاسِ الشَّرَّ اسْتِعْجَالَهُم بِالْخَيْرِ لَقُضِيَ إِلَيْهِمْ أَجَلُهُمْ ۖ فَنَذَرُ الَّذِينَ لَا يَرْجُونَ لِقَاءَنَا فِي طُغْيَانِهِمْ يَعْمَهُونَ (11)
OM GUD lat manniskor drabbas av det onda [de fortjanar] lika snabbt som de hoppas att goda ting [skall komma dem till del], skulle deras tid helt visst vara ute. Men Vi later dem som inte ser fram mot motet med Oss [fortsatta] i sitt trotsiga overmod, snubblande an hit an dit i blindo |
وَإِذَا مَسَّ الْإِنسَانَ الضُّرُّ دَعَانَا لِجَنبِهِ أَوْ قَاعِدًا أَوْ قَائِمًا فَلَمَّا كَشَفْنَا عَنْهُ ضُرَّهُ مَرَّ كَأَن لَّمْ يَدْعُنَا إِلَىٰ ضُرٍّ مَّسَّهُ ۚ كَذَٰلِكَ زُيِّنَ لِلْمُسْرِفِينَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (12)
Nar manniskan drabbas av ett ont anropar hon Oss [om hjalp], var hon an befinner sig; men nar Vi har befriat henne fran det onda gar hon obekymrad vidare som om hon aldrig hade bett till Oss [om hjalp] mot det onda som drabbade henne. Och liksom [denna manniska] har de som forslosar sina sjalar formatts att tro att vad de gor ar ratt |
وَلَقَدْ أَهْلَكْنَا الْقُرُونَ مِن قَبْلِكُمْ لَمَّا ظَلَمُوا ۙ وَجَاءَتْهُمْ رُسُلُهُم بِالْبَيِّنَاتِ وَمَا كَانُوا لِيُؤْمِنُوا ۚ كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْقَوْمَ الْمُجْرِمِينَ (13)
Vi har latit [manga] slakten fore er ga under nar de framhardade i orattfardighet; trots att sandebuden kom till dem med klara bevis, ville de inte tro. Sa lonar Vi de oforbatterliga syndarna |
ثُمَّ جَعَلْنَاكُمْ خَلَائِفَ فِي الْأَرْضِ مِن بَعْدِهِمْ لِنَنظُرَ كَيْفَ تَعْمَلُونَ (14)
Darefter lat Vi er eftertrada dem pa jorden for att [lata er visa ert sinnelag] i era handlingar |
وَإِذَا تُتْلَىٰ عَلَيْهِمْ آيَاتُنَا بَيِّنَاتٍ ۙ قَالَ الَّذِينَ لَا يَرْجُونَ لِقَاءَنَا ائْتِ بِقُرْآنٍ غَيْرِ هَٰذَا أَوْ بَدِّلْهُ ۚ قُلْ مَا يَكُونُ لِي أَنْ أُبَدِّلَهُ مِن تِلْقَاءِ نَفْسِي ۖ إِنْ أَتَّبِعُ إِلَّا مَا يُوحَىٰ إِلَيَّ ۖ إِنِّي أَخَافُ إِنْ عَصَيْتُ رَبِّي عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ (15)
NAR DE som inte ser fram emot motet med Oss [hor] Vara klara budskap lasas upp for dem, sager de: "Ge oss en annan text [att lasa] eller andra denna." Sag [Muhammad]: "Det tillkommer inte mig att andra denna [text] efter mitt huvud. Jag foljer bara vad som uppenbaras for mig. Om jag visade min Herre [sadan] olydnad, maste jag frukta att [Hans] straff [skulle drabba mig] en olycksdiger Dag |
قُل لَّوْ شَاءَ اللَّهُ مَا تَلَوْتُهُ عَلَيْكُمْ وَلَا أَدْرَاكُم بِهِ ۖ فَقَدْ لَبِثْتُ فِيكُمْ عُمُرًا مِّن قَبْلِهِ ۚ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (16)
Sag: "Om Gud sa hade velat, skulle jag inte ha last upp for er [nagot ur] denna [Skrift] och Han skulle inte ha latit den komma till er kannedom [pa annat satt]. Jag har levt hela mitt liv bland er innan [uppenbarelsen kom till mig]. Anvander ni inte ert forstand |
فَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا أَوْ كَذَّبَ بِآيَاتِهِ ۚ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الْمُجْرِمُونَ (17)
Och vem ar mer orattfardig an den som diktar upp osanningar om Gud eller pastar att Hans budskap ar logn? Det skall inte ga de obotfardiga syndarna val i hander |
وَيَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ مَا لَا يَضُرُّهُمْ وَلَا يَنفَعُهُمْ وَيَقُولُونَ هَٰؤُلَاءِ شُفَعَاؤُنَا عِندَ اللَّهِ ۚ قُلْ أَتُنَبِّئُونَ اللَّهَ بِمَا لَا يَعْلَمُ فِي السَّمَاوَاتِ وَلَا فِي الْأَرْضِ ۚ سُبْحَانَهُ وَتَعَالَىٰ عَمَّا يُشْرِكُونَ (18)
Vid sidan av Gud dyrkar de vad som varken kan skada eller gagna dem och sager: "De ar vara talesman infor Gud." Sag: "Vill ni underratta Gud om nagot i himlarna eller pa jorden som Han inte kanner till? Stor ar Han i Sin harlighet, hojd over allt vad [manniskor] vill satta vid Hans sida |
وَمَا كَانَ النَّاسُ إِلَّا أُمَّةً وَاحِدَةً فَاخْتَلَفُوا ۚ وَلَوْلَا كَلِمَةٌ سَبَقَتْ مِن رَّبِّكَ لَقُضِيَ بَيْنَهُمْ فِيمَا فِيهِ يَخْتَلِفُونَ (19)
MANNISKORNA utgjorde en gang ett enda samfund, men skiljaktiga meningar uppstod [mellan dem]; och om inte din Herre redan hade beslutat [annorlunda], skulle de fragor som de blev oense om ha avgjorts |
وَيَقُولُونَ لَوْلَا أُنزِلَ عَلَيْهِ آيَةٌ مِّن رَّبِّهِ ۖ فَقُلْ إِنَّمَا الْغَيْبُ لِلَّهِ فَانتَظِرُوا إِنِّي مَعَكُم مِّنَ الْمُنتَظِرِينَ (20)
OCH DE sager: "Varfor har han inte fatt ett tecken fran sin Herre?" Sag [till dem]: "Gud ensam ager kunskapen om det som ar dolt for manniskor. Vanta darfor [pa Guds avgorande]. Jag skall vanta med er |
وَإِذَا أَذَقْنَا النَّاسَ رَحْمَةً مِّن بَعْدِ ضَرَّاءَ مَسَّتْهُمْ إِذَا لَهُم مَّكْرٌ فِي آيَاتِنَا ۚ قُلِ اللَّهُ أَسْرَعُ مَكْرًا ۚ إِنَّ رُسُلَنَا يَكْتُبُونَ مَا تَمْكُرُونَ (21)
Men nar Vi skanker [dessa] manniskor Var nad efter det att olyckor drabbat dem, tar de genast itu med att forfardiga logner [som de vill satta] mot Vara budskap. Sag: "Gud kullkastar era planer snabbare [an ni smider dem]; Vara utsanda skriver ned era listiga pafund |
هُوَ الَّذِي يُسَيِّرُكُمْ فِي الْبَرِّ وَالْبَحْرِ ۖ حَتَّىٰ إِذَا كُنتُمْ فِي الْفُلْكِ وَجَرَيْنَ بِهِم بِرِيحٍ طَيِّبَةٍ وَفَرِحُوا بِهَا جَاءَتْهَا رِيحٌ عَاصِفٌ وَجَاءَهُمُ الْمَوْجُ مِن كُلِّ مَكَانٍ وَظَنُّوا أَنَّهُمْ أُحِيطَ بِهِمْ ۙ دَعَوُا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ لَئِنْ أَنجَيْتَنَا مِنْ هَٰذِهِ لَنَكُونَنَّ مِنَ الشَّاكِرِينَ (22)
Det ar Han som later er fardas till lands och till sjoss. [Se har vad som kan handa] nar ni gor en sjoresa: [Skeppet] seglar for forlig vind med dem [som gatt ombord] och de glader sig at resan - tills det blaser upp till storm och vagorna slar over dem fran alla hall och de tror att [doden] har dem i ett fast grepp. De ropar till Gud med ren och uppriktig tro och ber: "Om Du raddar oss ur denna fara skall vi sannerligen visa oss tacksamma |
فَلَمَّا أَنجَاهُمْ إِذَا هُمْ يَبْغُونَ فِي الْأَرْضِ بِغَيْرِ الْحَقِّ ۗ يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِنَّمَا بَغْيُكُمْ عَلَىٰ أَنفُسِكُم ۖ مَّتَاعَ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ۖ ثُمَّ إِلَيْنَا مَرْجِعُكُمْ فَنُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (23)
Men nar Han har raddat dem, begar de [nya] overgrepp pa jorden i strid med sanning och ratt. Manniskor! Ert [orattmatiga] vald aterfaller [till sist] pa er sjalva. Njut den flyktiga gladje som livet pa jorden kan rymma; till slut skall ni atervanda till Oss och Vi skall lata er veta vad era handlingar [var varda] |
إِنَّمَا مَثَلُ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا كَمَاءٍ أَنزَلْنَاهُ مِنَ السَّمَاءِ فَاخْتَلَطَ بِهِ نَبَاتُ الْأَرْضِ مِمَّا يَأْكُلُ النَّاسُ وَالْأَنْعَامُ حَتَّىٰ إِذَا أَخَذَتِ الْأَرْضُ زُخْرُفَهَا وَازَّيَّنَتْ وَظَنَّ أَهْلُهَا أَنَّهُمْ قَادِرُونَ عَلَيْهَا أَتَاهَا أَمْرُنَا لَيْلًا أَوْ نَهَارًا فَجَعَلْنَاهَا حَصِيدًا كَأَن لَّمْ تَغْنَ بِالْأَمْسِ ۚ كَذَٰلِكَ نُفَصِّلُ الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ (24)
Livet i denna varld kan liknas vid regn som Vi later falla fran skyn och som sugs upp av jordens vaxtlighet; en del av detta blir till foda for manniskor och boskap. Nar jorden sedan har natt sin fulla blomstring och ar grann att skada, och dess bebyggare tror att de har tagit herravaldet over den, nas den av Var befallning om natten eller mitt pa ljusa dagen, och sa lagger Vi [falten] ode som avmejade stubbakrar, som om gardagens [mognande skordar] hade varit [en synvilla]. Sa framstaller Vi [Vara] budskap fast och klart for manniskor som tanker |
وَاللَّهُ يَدْعُو إِلَىٰ دَارِ السَّلَامِ وَيَهْدِي مَن يَشَاءُ إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (25)
GUD KALLAR [manniskan] till den eviga fredens boning och Han leder den till den raka vagen som vill [vagledas] |
۞ لِّلَّذِينَ أَحْسَنُوا الْحُسْنَىٰ وَزِيَادَةٌ ۖ وَلَا يَرْهَقُ وُجُوهَهُمْ قَتَرٌ وَلَا ذِلَّةٌ ۚ أُولَٰئِكَ أَصْحَابُ الْجَنَّةِ ۖ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ (26)
De som gor det goda och det ratta skall fa det hogsta goda - och mer dartill. Inga skuggor, inga kanslor av skam skall formorka deras ansikten [pa Uppstandelsens dag] - deras arvedel ar paradiset och dar skall de forbli till evig tid |
وَالَّذِينَ كَسَبُوا السَّيِّئَاتِ جَزَاءُ سَيِّئَةٍ بِمِثْلِهَا وَتَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌ ۖ مَّا لَهُم مِّنَ اللَّهِ مِنْ عَاصِمٍ ۖ كَأَنَّمَا أُغْشِيَتْ وُجُوهُهُمْ قِطَعًا مِّنَ اللَّيْلِ مُظْلِمًا ۚ أُولَٰئِكَ أَصْحَابُ النَّارِ ۖ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ (27)
Men de som standigt begar oratt, for dem skall lonen for varje ond handling vara vad som motsvarar den; och skammen skall formorka deras ansikten - de har inget skydd mot Guds [vrede] - som om de hade tackts av en flik av nattens svarta [mantel]. Deras arvedel ar Elden; dar skall de forbli till evig tid |
وَيَوْمَ نَحْشُرُهُمْ جَمِيعًا ثُمَّ نَقُولُ لِلَّذِينَ أَشْرَكُوا مَكَانَكُمْ أَنتُمْ وَشُرَكَاؤُكُمْ ۚ فَزَيَّلْنَا بَيْنَهُمْ ۖ وَقَالَ شُرَكَاؤُهُم مَّا كُنتُمْ إِيَّانَا تَعْبُدُونَ (28)
Den Dag da Vi samlar dem alla ater skall Vi saga till dem som satte medhjalpare vid Guds sida: "Stig tillbaka till era platser, ni och de som ni ville satta vid Var sida!" Nar Vi sedan har skilt dem at skall medhjalparna saga till dem [som tillbad dem]: "Det var inte oss ni tillbad |
فَكَفَىٰ بِاللَّهِ شَهِيدًا بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ إِن كُنَّا عَنْ عِبَادَتِكُمْ لَغَافِلِينَ (29)
har behovs inga andra vittnen an Gud - vi visste ingenting om er tillbedjan |
هُنَالِكَ تَبْلُو كُلُّ نَفْسٍ مَّا أَسْلَفَتْ ۚ وَرُدُّوا إِلَى اللَّهِ مَوْلَاهُمُ الْحَقِّ ۖ وَضَلَّ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَفْتَرُونَ (30)
Da skall var och en fa erfara vad han sande framfor sig [till Domen. Alla] skall foras tillbaka till Gud, deras sanne Herre, och de [medhjalpare till Honom] som de hade uppfunnit, skall [da] ha overgett dem |
قُلْ مَن يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاءِ وَالْأَرْضِ أَمَّن يَمْلِكُ السَّمْعَ وَالْأَبْصَارَ وَمَن يُخْرِجُ الْحَيَّ مِنَ الْمَيِّتِ وَيُخْرِجُ الْمَيِّتَ مِنَ الْحَيِّ وَمَن يُدَبِّرُ الْأَمْرَ ۚ فَسَيَقُولُونَ اللَّهُ ۚ فَقُلْ أَفَلَا تَتَّقُونَ (31)
SAG: "Vem forser er med det i himlen och pa jorden som ni behover for er forsorjning? Vem har makten over horsel och syn? Vem later livet spira ur det som ar dott och later doden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?" Pa detta kommer de att svara: "[Det ar] Gud." Och du skall saga: "Skall ni da inte frukta Honom |
فَذَٰلِكُمُ اللَّهُ رَبُّكُمُ الْحَقُّ ۖ فَمَاذَا بَعْدَ الْحَقِّ إِلَّا الضَّلَالُ ۖ فَأَنَّىٰ تُصْرَفُونَ (32)
Detta ar Gud, er Herre, Sanningen. Vad finns vid sidan av sanningen annat an logn och misstag? Hur kan ni forma er att vanda den ryggen |
كَذَٰلِكَ حَقَّتْ كَلِمَتُ رَبِّكَ عَلَى الَّذِينَ فَسَقُوا أَنَّهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ (33)
Sa gar din Herres fordomande ord mot dem som trotsar Gud i uppfyllelse: de kommer inte att tro |
قُلْ هَلْ مِن شُرَكَائِكُم مَّن يَبْدَأُ الْخَلْقَ ثُمَّ يُعِيدُهُ ۚ قُلِ اللَّهُ يَبْدَأُ الْخَلْقَ ثُمَّ يُعِيدُهُ ۖ فَأَنَّىٰ تُؤْفَكُونَ (34)
Sag: "Finns det bland dessa vasen, som ni satter vid Guds sida, den som inleder skapelsen och darefter fornyar den?" Sag: "Gud inleder skapelsen och nar tiden kommer skall Han fornya den. Hur forvirrade ar inte era begrepp |
قُلْ هَلْ مِن شُرَكَائِكُم مَّن يَهْدِي إِلَى الْحَقِّ ۚ قُلِ اللَّهُ يَهْدِي لِلْحَقِّ ۗ أَفَمَن يَهْدِي إِلَى الْحَقِّ أَحَقُّ أَن يُتَّبَعَ أَمَّن لَّا يَهِدِّي إِلَّا أَن يُهْدَىٰ ۖ فَمَا لَكُمْ كَيْفَ تَحْكُمُونَ (35)
Sag: "Finns det bland dessa vasen, som ni satter vid Guds sida, nagon som visar vagen till sanningen?" Sag: "Gud visar vagen till sanningen. Vem ar det da riktigast att folja? Den som visar vagen eller den som inte finner vagen om han inte far vagledning? Hur ar det fatt med ert omdome |
وَمَا يَتَّبِعُ أَكْثَرُهُمْ إِلَّا ظَنًّا ۚ إِنَّ الظَّنَّ لَا يُغْنِي مِنَ الْحَقِّ شَيْئًا ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ بِمَا يَفْعَلُونَ (36)
De flesta av dem lyssnar bara till antaganden; men antaganden kan aldrig bli en ersattning for sanningen. Gud har full kannedom om vad de gor |
وَمَا كَانَ هَٰذَا الْقُرْآنُ أَن يُفْتَرَىٰ مِن دُونِ اللَّهِ وَلَٰكِن تَصْدِيقَ الَّذِي بَيْنَ يَدَيْهِ وَتَفْصِيلَ الْكِتَابِ لَا رَيْبَ فِيهِ مِن رَّبِّ الْعَالَمِينَ (37)
Denna Koran kan inte ha stallts samman utan Guds medverkan; nej, [den har uppenbarats] for att bekrafta vad som annu bestar [av aldre tiders uppenbarelser], och for att ge en fast och klar form at Guds lag, [uppenbarad] - ingen skall tvivla pa detta - av varldarnas Herre |
أَمْ يَقُولُونَ افْتَرَاهُ ۖ قُلْ فَأْتُوا بِسُورَةٍ مِّثْلِهِ وَادْعُوا مَنِ اسْتَطَعْتُم مِّن دُونِ اللَّهِ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (38)
Och anda sager de: "[Muhammad] har forfattat den." Sag: "Lagg da fram en med denna jamforbar sura och kalla [till er hjalp] dem som ni kan [kalla], andra an Gud, [for att intyga att] ni talar sanning |
بَلْ كَذَّبُوا بِمَا لَمْ يُحِيطُوا بِعِلْمِهِ وَلَمَّا يَأْتِهِمْ تَأْوِيلُهُ ۚ كَذَٰلِكَ كَذَّبَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۖ فَانظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الظَّالِمِينَ (39)
Nej, de forkastar som logn allt som ligger utanfor deras kunskap och vars djupare mening de annu inte forstar. De som levde fore dem kallade ocksa sanningen for logn, och se hur slutet blev for dessa orattfardiga [manniskor] |
وَمِنْهُم مَّن يُؤْمِنُ بِهِ وَمِنْهُم مَّن لَّا يُؤْمِنُ بِهِ ۚ وَرَبُّكَ أَعْلَمُ بِالْمُفْسِدِينَ (40)
Det finns bland ditt folk de som kommer att tro [pa din forkunnelse] och det finns de som inte kommer att tro; din Herre vet bast vilka de ar som stor ordningen och sprider fordarv [pa jorden] |
وَإِن كَذَّبُوكَ فَقُل لِّي عَمَلِي وَلَكُمْ عَمَلُكُمْ ۖ أَنتُم بَرِيئُونَ مِمَّا أَعْمَلُ وَأَنَا بَرِيءٌ مِّمَّا تَعْمَلُونَ (41)
Sag, om de beskyller dig for logn: "Vad jag gor ar mitt [ansvar] och vad ni gor ar ert [ansvar]. Ni har ingen skuld till mina handlingar och jag har ingen skuld till era era handlingar |
وَمِنْهُم مَّن يَسْتَمِعُونَ إِلَيْكَ ۚ أَفَأَنتَ تُسْمِعُ الصُّمَّ وَلَوْ كَانُوا لَا يَعْقِلُونَ (42)
Det finns de bland dem som [latsas] lyssna till dig; men kan du fa de dova att hora, fastan de inte vill anvanda sitt forstand |
وَمِنْهُم مَّن يَنظُرُ إِلَيْكَ ۚ أَفَأَنتَ تَهْدِي الْعُمْيَ وَلَوْ كَانُوا لَا يُبْصِرُونَ (43)
Och det finns de som ser pa dig; men kan du visa dem vagen som ar blinda [for sanningen] |
إِنَّ اللَّهَ لَا يَظْلِمُ النَّاسَ شَيْئًا وَلَٰكِنَّ النَّاسَ أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ (44)
Gud gor inte manniskorna den minsta oratt, men manniskorna gor sig sjalva oratt |
وَيَوْمَ يَحْشُرُهُمْ كَأَن لَّمْ يَلْبَثُوا إِلَّا سَاعَةً مِّنَ النَّهَارِ يَتَعَارَفُونَ بَيْنَهُمْ ۚ قَدْ خَسِرَ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِلِقَاءِ اللَّهِ وَمَا كَانُوا مُهْتَدِينَ (45)
Den dag Han skall samla dem ater, [kommer det att forefalla dem] som om deras [liv pa jorden] inte hade varat mer an en timme av en dag; [och] de kommer att kanna igen varandra. Forlorarna ar de som ansag att motet med Gud var en logn och som avvisade [Guds] vagledning |
وَإِمَّا نُرِيَنَّكَ بَعْضَ الَّذِي نَعِدُهُمْ أَوْ نَتَوَفَّيَنَّكَ فَإِلَيْنَا مَرْجِعُهُمْ ثُمَّ اللَّهُ شَهِيدٌ عَلَىٰ مَا يَفْعَلُونَ (46)
Vare sig Vi later dig se nagot av det Vi har lovat [fornekarna] eller Vi later dig do [innan straffet nar dem], skall de foras ater till Oss, och Gud ar vittne till [allt] vad de gor |
وَلِكُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولٌ ۖ فَإِذَا جَاءَ رَسُولُهُمْ قُضِيَ بَيْنَهُم بِالْقِسْطِ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ (47)
TILL VARJE folk har [Vi sant] ett sandebud och nar sandebudet har kommit [till sitt folk], skall rattvisa domar avkunnas over dem och ingen skall tillfogas oratt |
وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَٰذَا الْوَعْدُ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (48)
Och [fornekarna av sanningen] fragar: "Nar skall detta lofte [uppfyllas], om ni talar sanning |
قُل لَّا أَمْلِكُ لِنَفْسِي ضَرًّا وَلَا نَفْعًا إِلَّا مَا شَاءَ اللَّهُ ۗ لِكُلِّ أُمَّةٍ أَجَلٌ ۚ إِذَا جَاءَ أَجَلُهُمْ فَلَا يَسْتَأْخِرُونَ سَاعَةً ۖ وَلَا يَسْتَقْدِمُونَ (49)
Sag [Muhammad]: "Jag kan inte [hindra att] ont drabbar mig eller [utverka att] goda och nyttiga ting kommer pa min lott, om det inte ar Guds vilja [att sa sker]. For alla manniskor ar en frist utsatt och de kan varken forkorta den eller forlanga den, ens med ett ogonblick, nar den har lopt ut |
قُلْ أَرَأَيْتُمْ إِنْ أَتَاكُمْ عَذَابُهُ بَيَاتًا أَوْ نَهَارًا مَّاذَا يَسْتَعْجِلُ مِنْهُ الْمُجْرِمُونَ (50)
Sag: "Vad tror ni? Vare sig Hans straff drabbar er om natten eller om dagen, vad i detta [straff ar det som] gor de obotfardiga syndarna angelagna att fa prova det |
أَثُمَّ إِذَا مَا وَقَعَ آمَنتُم بِهِ ۚ آلْآنَ وَقَدْ كُنتُم بِهِ تَسْتَعْجِلُونَ (51)
Skall ni tro pa det sedan det val har drabbat [er] - det som ni [trodde var en tom hotelse och darfor med ironi] begarde att det genast skulle drabba er |
ثُمَّ قِيلَ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا ذُوقُوا عَذَابَ الْخُلْدِ هَلْ تُجْزَوْنَ إِلَّا بِمَا كُنتُمْ تَكْسِبُونَ (52)
Darefter skall det sagas till dem som begick oratt: "Prova pa det straff som skall vara i evighet! Ar inte detta den [rattvisa] lonen for era handlingar |
۞ وَيَسْتَنبِئُونَكَ أَحَقٌّ هُوَ ۖ قُلْ إِي وَرَبِّي إِنَّهُ لَحَقٌّ ۖ وَمَا أَنتُم بِمُعْجِزِينَ (53)
De fragar dig: "Ar da allt detta [verkligen] sant?" Sag: "Ja, vid min Herre och Gud! Det ar sant och ni kan ingenting gora for att kullkasta [Guds beslut] |
وَلَوْ أَنَّ لِكُلِّ نَفْسٍ ظَلَمَتْ مَا فِي الْأَرْضِ لَافْتَدَتْ بِهِ ۗ وَأَسَرُّوا النَّدَامَةَ لَمَّا رَأَوُا الْعَذَابَ ۖ وَقُضِيَ بَيْنَهُم بِالْقِسْطِ ۚ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ (54)
Om den som har begatt svar oratt agde jordens alla rikedomar skulle han helt sakert erbjuda allt detta for att kopa sig fri [pa Domens dag]; och nar sadana manniskor ser straffet [som vantar dem], kommer de att onska att de kunde ge fullt uttryck at sin anger. Men de skall fa en rattvis dom och ingen oratt skall tillfogas dem |
أَلَا إِنَّ لِلَّهِ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۗ أَلَا إِنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (55)
Allt i himlarna och pa jorden tillhor forvisso Gud; och Guds lofte [om uppstandelse och dom] ar sanning. Men de flesta [manniskor] kan inte fatta detta |
هُوَ يُحْيِي وَيُمِيتُ وَإِلَيْهِ تُرْجَعُونَ (56)
Han skanker liv och Han skanker dod och ni skall [alla] foras ater till Honom |
يَا أَيُّهَا النَّاسُ قَدْ جَاءَتْكُم مَّوْعِظَةٌ مِّن رَّبِّكُمْ وَشِفَاءٌ لِّمَا فِي الصُّدُورِ وَهُدًى وَرَحْمَةٌ لِّلْمُؤْمِنِينَ (57)
MANNISKOR! Ni har nu fatt ta emot formaningar och varningar fran er Herre och en lakedom mot det [onda] som bor i manniskors brost, och vagledning och nad for dem som tror |
قُلْ بِفَضْلِ اللَّهِ وَبِرَحْمَتِهِ فَبِذَٰلِكَ فَلْيَفْرَحُوا هُوَ خَيْرٌ مِّمَّا يَجْمَعُونَ (58)
Sag: "Glads over dessa Guds gavor och over Hans barmhartighet, som ar former an [de rikedomar] ni kan samla |
قُلْ أَرَأَيْتُم مَّا أَنزَلَ اللَّهُ لَكُم مِّن رِّزْقٍ فَجَعَلْتُم مِّنْهُ حَرَامًا وَحَلَالًا قُلْ آللَّهُ أَذِنَ لَكُمْ ۖ أَمْ عَلَى اللَّهِ تَفْتَرُونَ (59)
Sag: "Vad anser ni om det som Gud har latit komma er till del for er forsorjning, om vilket ni sager att [nagot] ar forbjudet och [nagot] tillatet?" Sag: "Har Gud gett er tillstand [till detta] eller tillskriver ni Gud vad ni [sjalva] tanker ut |
وَمَا ظَنُّ الَّذِينَ يَفْتَرُونَ عَلَى اللَّهِ الْكَذِبَ يَوْمَ الْقِيَامَةِ ۗ إِنَّ اللَّهَ لَذُو فَضْلٍ عَلَى النَّاسِ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَشْكُرُونَ (60)
De som tanker ut logner om Gud, vad tror de [skall handa dem] pa Uppstandelsens dag? Guds nad flodar over manniskorna, men de flesta av dem visar ingen tacksamhet |
وَمَا تَكُونُ فِي شَأْنٍ وَمَا تَتْلُو مِنْهُ مِن قُرْآنٍ وَلَا تَعْمَلُونَ مِنْ عَمَلٍ إِلَّا كُنَّا عَلَيْكُمْ شُهُودًا إِذْ تُفِيضُونَ فِيهِ ۚ وَمَا يَعْزُبُ عَن رَّبِّكَ مِن مِّثْقَالِ ذَرَّةٍ فِي الْأَرْضِ وَلَا فِي السَّمَاءِ وَلَا أَصْغَرَ مِن ذَٰلِكَ وَلَا أَكْبَرَ إِلَّا فِي كِتَابٍ مُّبِينٍ (61)
[MUHAMMAD!] Vilken fraga din uppmarksamhet an riktas mot och vilka Guds ord du an laser ur Koranen och vilket arbete ni [manniskor] an agnar era krafter at - ar Vi vittne till allt [fran den stund] da ni griper er an med det. Inte ens [vad som motsvarar] ett stoftkorns vikt, pa jorden eller i himlen, ar dolt for din Herre och ingenting finns, varken mindre eller storre an detta, som inte [ar inskrivet] i [Guds] oppna bok |
أَلَا إِنَّ أَوْلِيَاءَ اللَّهِ لَا خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلَا هُمْ يَحْزَنُونَ (62)
Helt visst skall de som ar nara Gud aldrig kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem |
الَّذِينَ آمَنُوا وَكَانُوا يَتَّقُونَ (63)
de som tror och standigt har Honom for ogonen |
لَهُمُ الْبُشْرَىٰ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَفِي الْآخِرَةِ ۚ لَا تَبْدِيلَ لِكَلِمَاتِ اللَّهِ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ (64)
Till dem ar budskapet [om lycka] i detta liv och evig salighet riktat. Ingenting kan rubba Guds lofte. Detta ar den stora, den lysande segern |
وَلَا يَحْزُنكَ قَوْلُهُمْ ۘ إِنَّ الْعِزَّةَ لِلَّهِ جَمِيعًا ۚ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ (65)
Och sorj inte over vad de sager som finner pa logner om Gud! Honom tillhor all makt och all ara.. Han ar Den som hor allt, som vet allt |
أَلَا إِنَّ لِلَّهِ مَن فِي السَّمَاوَاتِ وَمَن فِي الْأَرْضِ ۗ وَمَا يَتَّبِعُ الَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ شُرَكَاءَ ۚ إِن يَتَّبِعُونَ إِلَّا الظَّنَّ وَإِنْ هُمْ إِلَّا يَخْرُصُونَ (66)
ALLA varelser i himlarna och pa jorden tillhor Gud. Men vad foljer da de som vid sidan av Gud anropar [dem som de pastar vara Hans] medhjalpare? De foljer ingenting annat an losa antaganden och formodar [an det ena, an det andra] |
هُوَ الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ اللَّيْلَ لِتَسْكُنُوا فِيهِ وَالنَّهَارَ مُبْصِرًا ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يَسْمَعُونَ (67)
Det ar Han som har skapat natten for er, sa att ni under den far vila, och dagen, for att ni skall kunna se klart. I detta ligger helt visst ett budskap till dem som lyssnar |
قَالُوا اتَّخَذَ اللَّهُ وَلَدًا ۗ سُبْحَانَهُ ۖ هُوَ الْغَنِيُّ ۖ لَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ ۚ إِنْ عِندَكُم مِّن سُلْطَانٍ بِهَٰذَا ۚ أَتَقُولُونَ عَلَى اللَّهِ مَا لَا تَعْلَمُونَ (68)
De sager: "Gud har [avlat] en son." Nej, stor ar Han i Sin harlighet! Han ar Den som ar Sig sjalv nog; allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar ar Hans. Ingenting bemyndigar er [att pasta] detta. Ni sager alltsa om Gud det som ni inte kan veta |
قُلْ إِنَّ الَّذِينَ يَفْتَرُونَ عَلَى اللَّهِ الْكَذِبَ لَا يُفْلِحُونَ (69)
Sag: "Det skall inte ga dem val i hander som satter ihop logner om Gud |
مَتَاعٌ فِي الدُّنْيَا ثُمَّ إِلَيْنَا مَرْجِعُهُمْ ثُمَّ نُذِيقُهُمُ الْعَذَابَ الشَّدِيدَ بِمَا كَانُوا يَكْفُرُونَ (70)
[De far] njuta av detta livets goda - sedan skall de foras ater till Oss och Vi skall lata dem utsta ett strangt straff for deras envisa fornekande av sanningen |
۞ وَاتْلُ عَلَيْهِمْ نَبَأَ نُوحٍ إِذْ قَالَ لِقَوْمِهِ يَا قَوْمِ إِن كَانَ كَبُرَ عَلَيْكُم مَّقَامِي وَتَذْكِيرِي بِآيَاتِ اللَّهِ فَعَلَى اللَّهِ تَوَكَّلْتُ فَأَجْمِعُوا أَمْرَكُمْ وَشُرَكَاءَكُمْ ثُمَّ لَا يَكُنْ أَمْرُكُمْ عَلَيْكُمْ غُمَّةً ثُمَّ اقْضُوا إِلَيَّ وَلَا تُنظِرُونِ (71)
BERATTA for dem om Noa, som sade till sitt folk: "Om ni, mitt folk, inte kan tala att jag vistas [bland er] och forkunnar Guds budskap, [skall ni veta att] jag satter min lit till Gud. Besluta nu i samrad vilka atgarder ni vill vidta [mot mig] och [ropa pa dem som ni tror vara] Guds medhjalpare. Hys inga betankligheter - nej, satt er plan i verket utan att ge mig uppskov |
فَإِن تَوَلَّيْتُمْ فَمَا سَأَلْتُكُم مِّنْ أَجْرٍ ۖ إِنْ أَجْرِيَ إِلَّا عَلَى اللَّهِ ۖ وَأُمِرْتُ أَنْ أَكُونَ مِنَ الْمُسْلِمِينَ (72)
Men om ni vander ryggen [at mina varningar, tank da pa att] jag inte begar nagon lon av er; jag vantar ingen lon fran nagon annan an Gud, och jag har blivit befalld att vara en av dem som underkastar sig Hans vilja |
فَكَذَّبُوهُ فَنَجَّيْنَاهُ وَمَن مَّعَهُ فِي الْفُلْكِ وَجَعَلْنَاهُمْ خَلَائِفَ وَأَغْرَقْنَا الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا ۖ فَانظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُنذَرِينَ (73)
Men de beskyllde honom for logn. Och sa raddade Vi honom och dem som foljde honom i arken och lat dem ta jorden i besittning [efter dem] som pastod att Vara budskap var logn och som Vi lat drunkna [i vattenmassorna]. Se dar hur slutet blev for dem som varnades [forgaves] |
ثُمَّ بَعَثْنَا مِن بَعْدِهِ رُسُلًا إِلَىٰ قَوْمِهِمْ فَجَاءُوهُم بِالْبَيِّنَاتِ فَمَا كَانُوا لِيُؤْمِنُوا بِمَا كَذَّبُوا بِهِ مِن قَبْلُ ۚ كَذَٰلِكَ نَطْبَعُ عَلَىٰ قُلُوبِ الْمُعْتَدِينَ (74)
EFTER HONOM sande Vi [flera] sandebud, [var och en] till hans [eget] folk, med klara bevis [om sanningen]. Men [manniskorna] ville inte tro pa det som de forut hade avfardat som logn. Sa forseglar Gud syndarnas hjartan |
ثُمَّ بَعَثْنَا مِن بَعْدِهِم مُّوسَىٰ وَهَارُونَ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ وَمَلَئِهِ بِآيَاتِنَا فَاسْتَكْبَرُوا وَكَانُوا قَوْمًا مُّجْرِمِينَ (75)
Darefter lat Vi Moses och Aron bege sig till Farao och hans storman med Vara tecken; men de var hogmodiga manniskor, ovilliga att gora bot och battra sig |
فَلَمَّا جَاءَهُمُ الْحَقُّ مِنْ عِندِنَا قَالُوا إِنَّ هَٰذَا لَسِحْرٌ مُّبِينٌ (76)
Och nar sanningen fran Oss nadde dem, sade de: "Uppenbart ar detta [ingenting annat an] blandande och forhaxande valtalighet |
قَالَ مُوسَىٰ أَتَقُولُونَ لِلْحَقِّ لَمَّا جَاءَكُمْ ۖ أَسِحْرٌ هَٰذَا وَلَا يُفْلِحُ السَّاحِرُونَ (77)
Moses sade: "Talar ni [sa] om sanningen nar den nar er? Ar detta forhaxande valtalighet? Det gar inte dem val i hander som bedriver trolldom |
قَالُوا أَجِئْتَنَا لِتَلْفِتَنَا عَمَّا وَجَدْنَا عَلَيْهِ آبَاءَنَا وَتَكُونَ لَكُمَا الْكِبْرِيَاءُ فِي الْأَرْضِ وَمَا نَحْنُ لَكُمَا بِمُؤْمِنِينَ (78)
[Da] sade de: "Har du kommit for att forma oss att overge vara faders tro och deras seder, sa att ni bada kan gora er till herrar har i landet? Vi tror inte pa er |
وَقَالَ فِرْعَوْنُ ائْتُونِي بِكُلِّ سَاحِرٍ عَلِيمٍ (79)
Farao gav befallningen att alla fullarda trollkarlar skulle foras infor honom |
فَلَمَّا جَاءَ السَّحَرَةُ قَالَ لَهُم مُّوسَىٰ أَلْقُوا مَا أَنتُم مُّلْقُونَ (80)
Och nar trollkarlarna kom sade Moses till dem: "Kasta nu vad det ar ni vill kasta |
فَلَمَّا أَلْقَوْا قَالَ مُوسَىٰ مَا جِئْتُم بِهِ السِّحْرُ ۖ إِنَّ اللَّهَ سَيُبْطِلُهُ ۖ إِنَّ اللَّهَ لَا يُصْلِحُ عَمَلَ الْمُفْسِدِينَ (81)
Och nar de kastade [sina stavar och forvande synen pa manniskorna], sade Moses: "Det som ni har utfort har ar trolldomskonster, vars verkningar Gud skall omintetgora - Gud gynnar inte dem som vill stora ordningen och sprida fordarv [pa jorden] |
وَيُحِقُّ اللَّهُ الْحَقَّ بِكَلِمَاتِهِ وَلَوْ كَرِهَ الْمُجْرِمُونَ (82)
Med Sina ord visar Gud att sanningen ar sanning, hur forhatlig denna an ar for de obotfardiga syndarna |
فَمَا آمَنَ لِمُوسَىٰ إِلَّا ذُرِّيَّةٌ مِّن قَوْمِهِ عَلَىٰ خَوْفٍ مِّن فِرْعَوْنَ وَمَلَئِهِمْ أَن يَفْتِنَهُمْ ۚ وَإِنَّ فِرْعَوْنَ لَعَالٍ فِي الْأَرْضِ وَإِنَّهُ لَمِنَ الْمُسْرِفِينَ (83)
Av radsla for forfoljelser fran Faraos och stormannens sida forklarade sig bara ett fatal bland Moses folk tro pa honom. Farao utovade forvisso stor makt pa jorden och hans overmod kande inga granser |
وَقَالَ مُوسَىٰ يَا قَوْمِ إِن كُنتُمْ آمَنتُم بِاللَّهِ فَعَلَيْهِ تَوَكَّلُوا إِن كُنتُم مُّسْلِمِينَ (84)
Och Moses sade: "Lita till Gud, mitt folk, om ni tror pa Honom och om ni har underkastat er Hans vilja [helt och fullt] |
فَقَالُوا عَلَى اللَّهِ تَوَكَّلْنَا رَبَّنَا لَا تَجْعَلْنَا فِتْنَةً لِّلْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (85)
De svarade: "Vi litar helt till Gud", och de bad: "Herre, gor oss inte till [Dina redskap om] Du satter dessa onda manniskor pa prov |
وَنَجِّنَا بِرَحْمَتِكَ مِنَ الْقَوْمِ الْكَافِرِينَ (86)
radda oss av nad fran dessa fornekare av sanningen |
وَأَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ وَأَخِيهِ أَن تَبَوَّآ لِقَوْمِكُمَا بِمِصْرَ بُيُوتًا وَاجْعَلُوا بُيُوتَكُمْ قِبْلَةً وَأَقِيمُوا الصَّلَاةَ ۗ وَبَشِّرِ الْمُؤْمِنِينَ (87)
Och Vi ingav Moses och hans broder att lata sitt folk i Egypten inratta bostaderna [sa att bonen kunde forrattas dar och orientera dem] i boneriktningen och uppmana dem att forratta bonen [i hemmen] och [befallde Moses] att forkunna for de troende det glada budskapet ["Guds hjalp ar nara] |
وَقَالَ مُوسَىٰ رَبَّنَا إِنَّكَ آتَيْتَ فِرْعَوْنَ وَمَلَأَهُ زِينَةً وَأَمْوَالًا فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا رَبَّنَا لِيُضِلُّوا عَن سَبِيلِكَ ۖ رَبَّنَا اطْمِسْ عَلَىٰ أَمْوَالِهِمْ وَاشْدُدْ عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ فَلَا يُؤْمِنُوا حَتَّىٰ يَرَوُا الْعَذَابَ الْأَلِيمَ (88)
Och Moses bad: "Herre! Prakt och rikedomar har Du skankt Farao och hans storman i denna varld, och till foljd darav, Herre, driver de [manniskor] bort fran Din vag. Utplana [darfor] deras rikedomar, Herre, och lat deras hjartan hardna sa att tron inte kan na dem forran de ser det plagsamma straff [som vantar dem] |
قَالَ قَدْ أُجِيبَت دَّعْوَتُكُمَا فَاسْتَقِيمَا وَلَا تَتَّبِعَانِّ سَبِيلَ الَّذِينَ لَا يَعْلَمُونَ (89)
[Gud] sade: "Er bon ar hord! Hall er [nu] till den raka vagen och ga inte med de [okunniga] som inte vet [vart de ar pa vag] |
۞ وَجَاوَزْنَا بِبَنِي إِسْرَائِيلَ الْبَحْرَ فَأَتْبَعَهُمْ فِرْعَوْنُ وَجُنُودُهُ بَغْيًا وَعَدْوًا ۖ حَتَّىٰ إِذَا أَدْرَكَهُ الْغَرَقُ قَالَ آمَنتُ أَنَّهُ لَا إِلَٰهَ إِلَّا الَّذِي آمَنَتْ بِهِ بَنُو إِسْرَائِيلَ وَأَنَا مِنَ الْمُسْلِمِينَ (90)
OCH VI forde Israels barn genom havet, forfoljda av en forbittrad Farao och hans arme; och nar [de framvallande] vattenmassorna hotade att dranka honom ropade han: "Jag tror att ingen gud finns utom Den som Israels barn tror pa, och jag ar en av dem som underkastar sig Hans vilja |
آلْآنَ وَقَدْ عَصَيْتَ قَبْلُ وَكُنتَ مِنَ الْمُفْسِدِينَ (91)
[Gud sade:] "Nu [tror du]! Forut trotsade du Mig och var en av dem som stor ordningen och sprider fordarv [pa jorden] |
فَالْيَوْمَ نُنَجِّيكَ بِبَدَنِكَ لِتَكُونَ لِمَنْ خَلْفَكَ آيَةً ۚ وَإِنَّ كَثِيرًا مِّنَ النَّاسِ عَنْ آيَاتِنَا لَغَافِلُونَ (92)
Din kropp skall Vi radda idag for att gora dig till ett tecken for dina efterkommande, aven om manga manniskor ar likgiltiga for Vara tecken |
وَلَقَدْ بَوَّأْنَا بَنِي إِسْرَائِيلَ مُبَوَّأَ صِدْقٍ وَرَزَقْنَاهُم مِّنَ الطَّيِّبَاتِ فَمَا اخْتَلَفُوا حَتَّىٰ جَاءَهُمُ الْعِلْمُ ۚ إِنَّ رَبَّكَ يَقْضِي بَيْنَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فِيمَا كَانُوا فِيهِ يَخْتَلِفُونَ (93)
Och sa lat Vi Israels barn inratta sig pa goda och sunda boplatser och skankte dem det som var gott och halsosamt for deras forsorjning. Och forst sedan kunskapen hade kommit till dem [genom uppenbarelsen av Tora] uppstod skiljaktiga meningar bland dem; men i allt det som de var oense om skall Gud doma mellan dem pa Uppstandelsens dag |
فَإِن كُنتَ فِي شَكٍّ مِّمَّا أَنزَلْنَا إِلَيْكَ فَاسْأَلِ الَّذِينَ يَقْرَءُونَ الْكِتَابَ مِن قَبْلِكَ ۚ لَقَدْ جَاءَكَ الْحَقُّ مِن رَّبِّكَ فَلَا تَكُونَنَّ مِنَ الْمُمْتَرِينَ (94)
OM DU skulle kanna tveksamhet infor nagot av det som Vi har uppenbarat for dig, fraga da dem som laser den Skrift [som uppenbarades] fore din tid och [du skall se att] vad du har fatt ta emot fran din Herre ar sanningen; hys darfor inte minsta tvivel om detta |
وَلَا تَكُونَنَّ مِنَ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِ اللَّهِ فَتَكُونَ مِنَ الْخَاسِرِينَ (95)
Och forneka [ingenting av] Guds budskap; [annars] kommer du att hora till forlorarna |
إِنَّ الَّذِينَ حَقَّتْ عَلَيْهِمْ كَلِمَتُ رَبِّكَ لَا يُؤْمِنُونَ (96)
De mot vilka din Herres [fordomande] ord besannas kommer inte att tro |
وَلَوْ جَاءَتْهُمْ كُلُّ آيَةٍ حَتَّىٰ يَرَوُا الْعَذَابَ الْأَلِيمَ (97)
Aven om alla tecken visar sig for dem - forran de far se det plagsamma straff [som vantar dem] |
فَلَوْلَا كَانَتْ قَرْيَةٌ آمَنَتْ فَنَفَعَهَا إِيمَانُهَا إِلَّا قَوْمَ يُونُسَ لَمَّا آمَنُوا كَشَفْنَا عَنْهُمْ عَذَابَ الْخِزْيِ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَمَتَّعْنَاهُمْ إِلَىٰ حِينٍ (98)
Det fanns inte ett [enda] folk [bland dem som Vi straffade i gangna tider], som [angrade sina synder och] blev troende och vars tro gagnade dem, utom Jonas folk. Nar de omvande sig skonade Vi dem fran det fornedrande straff i denna varld [som vantade dem] och Vi lat dem gladjas [at livet] annu en tid |
وَلَوْ شَاءَ رَبُّكَ لَآمَنَ مَن فِي الْأَرْضِ كُلُّهُمْ جَمِيعًا ۚ أَفَأَنتَ تُكْرِهُ النَّاسَ حَتَّىٰ يَكُونُوا مُؤْمِنِينَ (99)
Om detta hade varit din Herres vilja skulle alla jordens invanare helt visst utan undantag ha antagit tron. Men kan du [Muhammad] patvinga manniskorna tron |
وَمَا كَانَ لِنَفْسٍ أَن تُؤْمِنَ إِلَّا بِإِذْنِ اللَّهِ ۚ وَيَجْعَلُ الرِّجْسَ عَلَى الَّذِينَ لَا يَعْقِلُونَ (100)
Nej, ingen kommer till tro utan Guds vilja - och Han hopar straff och skam over dem som inte vill anvanda sitt forstand [for att tanka over Guds budskap] |
قُلِ انظُرُوا مَاذَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۚ وَمَا تُغْنِي الْآيَاتُ وَالنُّذُرُ عَن قَوْمٍ لَّا يُؤْمِنُونَ (101)
Sag: "Begrunda allt det som himlarna och jorden rymmer!" - Men vilken nytta har manniskor som inte vill tro av budskap och varningar |
فَهَلْ يَنتَظِرُونَ إِلَّا مِثْلَ أَيَّامِ الَّذِينَ خَلَوْا مِن قَبْلِهِمْ ۚ قُلْ فَانتَظِرُوا إِنِّي مَعَكُم مِّنَ الْمُنتَظِرِينَ (102)
Kan de vanta nagot annat an samma olycksode som drabbade deras foregangare? Sag: "Vanta da [pa det som skall komma]! Jag skall vanta med er |
ثُمَّ نُنَجِّي رُسُلَنَا وَالَّذِينَ آمَنُوا ۚ كَذَٰلِكَ حَقًّا عَلَيْنَا نُنجِ الْمُؤْمِنِينَ (103)
Till sist [nar straffet faller over fornekarna av sanningen] raddar Vi Vara sandebud och de troende; det ar for Oss nagot ovillkorligt att de troende raddas |
قُلْ يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِن كُنتُمْ فِي شَكٍّ مِّن دِينِي فَلَا أَعْبُدُ الَّذِينَ تَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ وَلَٰكِنْ أَعْبُدُ اللَّهَ الَّذِي يَتَوَفَّاكُمْ ۖ وَأُمِرْتُ أَنْ أَكُونَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ (104)
SAG [Muhammad]: "Om ni, manniskor, tvekar om [det verkliga innehallet i] min tro [bor ni veta att] jag inte dyrkar dem som ni dyrkar vid sidan av Gud; jag dyrkar Gud som [en dag] skall lata er do. Och jag har blivit befalld att vara en av de [sanna] troende |
وَأَنْ أَقِمْ وَجْهَكَ لِلدِّينِ حَنِيفًا وَلَا تَكُونَنَّ مِنَ الْمُشْرِكِينَ (105)
Ge dig darfor av hela din sjal han at den rena, ursprungliga tron och var inte en av dem som satter medhjalpare vid Guds sida |
وَلَا تَدْعُ مِن دُونِ اللَّهِ مَا لَا يَنفَعُكَ وَلَا يَضُرُّكَ ۖ فَإِن فَعَلْتَ فَإِنَّكَ إِذًا مِّنَ الظَّالِمِينَ (106)
Och anropa inte i Guds stalle dem som varken kan gagna eller skada dig; om du gjorde detta skulle du bli en av dem som begar svar oratt mot sig sjalva |
وَإِن يَمْسَسْكَ اللَّهُ بِضُرٍّ فَلَا كَاشِفَ لَهُ إِلَّا هُوَ ۖ وَإِن يُرِدْكَ بِخَيْرٍ فَلَا رَادَّ لِفَضْلِهِ ۚ يُصِيبُ بِهِ مَن يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ ۚ وَهُوَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ (107)
Om Gud later en olycka drabba dig ar Han den ende som kan avvarja den, och om Han vill skanka dig nagot gott kan ingen hindra detta goda [att na dig]. Han skanker det till den Han vill av Sina tjanare. - Han ar Den som standigt forlater, Den som standigt visar barmhartighet |
قُلْ يَا أَيُّهَا النَّاسُ قَدْ جَاءَكُمُ الْحَقُّ مِن رَّبِّكُمْ ۖ فَمَنِ اهْتَدَىٰ فَإِنَّمَا يَهْتَدِي لِنَفْسِهِ ۖ وَمَن ضَلَّ فَإِنَّمَا يَضِلُّ عَلَيْهَا ۖ وَمَا أَنَا عَلَيْكُم بِوَكِيلٍ (108)
SAG [Muhammad]: "Manniskor! Ni har nu natts av sanningen fran er Herre. Den som later sig ledas pa ratt vag har sjalv [all] nytta av detta; och den som gar vilse skadar darmed bara sig sjalv. Jag har inte blivit satt att vaka over er |
وَاتَّبِعْ مَا يُوحَىٰ إِلَيْكَ وَاصْبِرْ حَتَّىٰ يَحْكُمَ اللَّهُ ۚ وَهُوَ خَيْرُ الْحَاكِمِينَ (109)
Folj vad som uppenbaras for dig [Muhammad]; och ha talamod till dess att Guds dom faller. Han ar den baste domare |
