الر ۚ كِتَابٌ أُحْكِمَتْ آيَاتُهُ ثُمَّ فُصِّلَتْ مِن لَّدُنْ حَكِيمٍ خَبِيرٍ (1)
Alif lam ra. [DETTA AR] en Skrift, vars budskap har avfattats pa ett fast och klart sprak och fortydligats pa punkt efter punkt av en allvis [Herre], val underrattad om allt |
أَلَّا تَعْبُدُوا إِلَّا اللَّهَ ۚ إِنَّنِي لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ وَبَشِيرٌ (2)
[den lar er] att inte dyrka nagon utom Gud. [Sag, Muhammad:] "Jag ar [sand] av Honom for att varna [er] och overbringa ett glatt budskap om hopp |
وَأَنِ اسْتَغْفِرُوا رَبَّكُمْ ثُمَّ تُوبُوا إِلَيْهِ يُمَتِّعْكُم مَّتَاعًا حَسَنًا إِلَىٰ أَجَلٍ مُّسَمًّى وَيُؤْتِ كُلَّ ذِي فَضْلٍ فَضْلَهُ ۖ وَإِن تَوَلَّوْا فَإِنِّي أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ كَبِيرٍ (3)
dar [ni formanas] att be er Herre om forlatelse [for era synder] och att i anger vanda ater till Honom. Da skall Han till en tidpunkt [som Han har] faststallt lata er njuta allt det goda [som ryms i detta liv], och [i det kommande livet] skall Han, efter vars och ens fortjanst, skanka alla som gor det goda och det ratta Sin nads gavor." Men om de vander ryggen till, [sag]: "Jag bavar for det straff som vantar er pa [Rakenskapens] dag |
إِلَى اللَّهِ مَرْجِعُكُمْ ۖ وَهُوَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ (4)
[da] ni skall vanda tillbaka till Gud, som har allt i Sin makt |
أَلَا إِنَّهُمْ يَثْنُونَ صُدُورَهُمْ لِيَسْتَخْفُوا مِنْهُ ۚ أَلَا حِينَ يَسْتَغْشُونَ ثِيَابَهُمْ يَعْلَمُ مَا يُسِرُّونَ وَمَا يُعْلِنُونَ ۚ إِنَّهُ عَلِيمٌ بِذَاتِ الصُّدُورِ (5)
De bommar for hjartana for att dolja [sina fientliga avsikter] for Honom! Men nar de sveper kladerna tatare omkring sig [for att slippa hora Profetens ord], vet Han vad de forsoker dolja lika val som det som de later skymta fram. Ja, Han vet vad som ror sig i manniskans innersta |
۞ وَمَا مِن دَابَّةٍ فِي الْأَرْضِ إِلَّا عَلَى اللَّهِ رِزْقُهَا وَيَعْلَمُ مُسْتَقَرَّهَا وَمُسْتَوْدَعَهَا ۚ كُلٌّ فِي كِتَابٍ مُّبِينٍ (6)
Det finns ingen levande varelse pa jorden som Gud inte sorjer for; Han vet var de gommer sig [vid fara] och den plats som skall bli deras sista vilorum; allt ar inskrivet i [Guds] oppna bok |
وَهُوَ الَّذِي خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ وَكَانَ عَرْشُهُ عَلَى الْمَاءِ لِيَبْلُوَكُمْ أَيُّكُمْ أَحْسَنُ عَمَلًا ۗ وَلَئِن قُلْتَ إِنَّكُم مَّبْعُوثُونَ مِن بَعْدِ الْمَوْتِ لَيَقُولَنَّ الَّذِينَ كَفَرُوا إِنْ هَٰذَا إِلَّا سِحْرٌ مُّبِينٌ (7)
Det ar Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och som tronar i Sin allmakts harlighet over vattnen. [Han har skapat allt detta] for att prova er [och lata er visa] genom ert handlande vem bland er som ar den baste. Och om du sager: "Efter doden skall ni ateruppvackas till nytt liv", kommer de som fornekar sanningen helt sakert att svara: "Det ar ingenting annat an bedragliga illusioner |
وَلَئِنْ أَخَّرْنَا عَنْهُمُ الْعَذَابَ إِلَىٰ أُمَّةٍ مَّعْدُودَةٍ لَّيَقُولُنَّ مَا يَحْبِسُهُ ۗ أَلَا يَوْمَ يَأْتِيهِمْ لَيْسَ مَصْرُوفًا عَنْهُمْ وَحَاقَ بِهِم مَّا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ (8)
Och om Vi later ansta med deras straff till en faststalld tid sager de: "Varfor drojer det?" Men den dag [straffet] nar dem skall ingenting kunna avvarja det och de kommer att inringas av det som de brukade skamta om |
وَلَئِنْ أَذَقْنَا الْإِنسَانَ مِنَّا رَحْمَةً ثُمَّ نَزَعْنَاهَا مِنْهُ إِنَّهُ لَيَئُوسٌ كَفُورٌ (9)
Och om Vi later manniskan smaka nagot av Var nad och sedan tar det ifran henne, misstrostar hon och glommer allt vad hon har [Oss] att tacka for |
وَلَئِنْ أَذَقْنَاهُ نَعْمَاءَ بَعْدَ ضَرَّاءَ مَسَّتْهُ لَيَقُولَنَّ ذَهَبَ السَّيِّئَاتُ عَنِّي ۚ إِنَّهُ لَفَرِحٌ فَخُورٌ (10)
Och om Vi later henne se battre tider efter att ha fatt prova pa motgangar, sager hon helt sakert: "De onda dagarna ar forbi" och gladjen gor henne overmodig och skrytsam |
إِلَّا الَّذِينَ صَبَرُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ أُولَٰئِكَ لَهُم مَّغْفِرَةٌ وَأَجْرٌ كَبِيرٌ (11)
Annorlunda ar det med dem som talmodigt haller ut [i motgangen] och lever ett rattskaffens liv. For dem vantar syndernas forlatelse och en riklig beloning |
فَلَعَلَّكَ تَارِكٌ بَعْضَ مَا يُوحَىٰ إِلَيْكَ وَضَائِقٌ بِهِ صَدْرُكَ أَن يَقُولُوا لَوْلَا أُنزِلَ عَلَيْهِ كَنزٌ أَوْ جَاءَ مَعَهُ مَلَكٌ ۚ إِنَّمَا أَنتَ نَذِيرٌ ۚ وَاللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ وَكِيلٌ (12)
[MUHAMMAD! Ibland frestas] du kanske att undanhalla nagot av det som uppenbaras for dig, betryckt som du ar over [hacklarnas] hanfulla ord: "Varfor har inte en skatt sants ned till honom?" eller "Varfor har han inte en angel i folje?" - Du ar bara en varnare, men Gud vardar sig om allt |
أَمْ يَقُولُونَ افْتَرَاهُ ۖ قُلْ فَأْتُوا بِعَشْرِ سُوَرٍ مِّثْلِهِ مُفْتَرَيَاتٍ وَادْعُوا مَنِ اسْتَطَعْتُم مِّن دُونِ اللَّهِ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (13)
Och de sager: "[Muhammad] har forfattat [Koranen]!" Svara da: "Visa fram tio [av er] forfattade, likvardiga suror och kalla dem ni kan [till er hjalp] - utom Gud - om det ni sager ar sant |
فَإِلَّمْ يَسْتَجِيبُوا لَكُمْ فَاعْلَمُوا أَنَّمَا أُنزِلَ بِعِلْمِ اللَّهِ وَأَن لَّا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ فَهَلْ أَنتُم مُّسْلِمُونَ (14)
Och om de som ni kallar pa inte svarar er, da har ni forstatt att uppenbarelsen av [Koranen] uteslutande ar ett verk av Guds ingivelse och att det inte finns nagon annan gud an Han. Ar ni beredda att underkasta er Hans vilja |
مَن كَانَ يُرِيدُ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا وَزِينَتَهَا نُوَفِّ إِلَيْهِمْ أَعْمَالَهُمْ فِيهَا وَهُمْ فِيهَا لَا يُبْخَسُونَ (15)
DE VILKAS hela hag star till det jordiska livet och dess frojder, dem skall Vi i detta [liv] ge hela lonen for deras handlingar, och ingenting skall har dras ifran |
أُولَٰئِكَ الَّذِينَ لَيْسَ لَهُمْ فِي الْآخِرَةِ إِلَّا النَّارُ ۖ وَحَبِطَ مَا صَنَعُوا فِيهَا وَبَاطِلٌ مَّا كَانُوا يَعْمَلُونَ (16)
men de har ingenting annat att vanta i det kommande livet an Elden. Vad de astadkom i denna [varld] har gatt forlorat, och alla deras stravanden var forgaves |
أَفَمَن كَانَ عَلَىٰ بَيِّنَةٍ مِّن رَّبِّهِ وَيَتْلُوهُ شَاهِدٌ مِّنْهُ وَمِن قَبْلِهِ كِتَابُ مُوسَىٰ إِمَامًا وَرَحْمَةً ۚ أُولَٰئِكَ يُؤْمِنُونَ بِهِ ۚ وَمَن يَكْفُرْ بِهِ مِنَ الْأَحْزَابِ فَالنَّارُ مَوْعِدُهُ ۚ فَلَا تَكُ فِي مِرْيَةٍ مِّنْهُ ۚ إِنَّهُ الْحَقُّ مِن رَّبِّكَ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يُؤْمِنُونَ (17)
Kan [dessa manniskor jamforas med] dem som stoder sig pa ett klart vittnesbord fran sin Herre, som ett av Hans vittnen laser upp, liksom tidigare den Skrift som gavs Moses, en vagvisare och en [kalla till] nad? Sadana [som denne] har en sann tro pa detta [vittnesbord]; men den som tillhor [andra] samfund och som bestrider dess sanning ar kallad till ett mote dar den eviga Elden [brinner]. Hys alltsa inte minsta tvivel om denna [uppenbarelse]! Det ar sanningen fran din Herre - men de flesta manniskor vill inte tro |
وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا ۚ أُولَٰئِكَ يُعْرَضُونَ عَلَىٰ رَبِّهِمْ وَيَقُولُ الْأَشْهَادُ هَٰؤُلَاءِ الَّذِينَ كَذَبُوا عَلَىٰ رَبِّهِمْ ۚ أَلَا لَعْنَةُ اللَّهِ عَلَى الظَّالِمِينَ (18)
Vem ar mer orattfardig an den som satter ihop logner om Gud? [Dessa manniskor] skall [pa den Yttersta dagen] foras fram infor sin Herre och vittnena skall forklara: "Dessa var det som satte ihop logner om sin Herre." Ja, Guds fordomelse faller sannerligen over dem som begar [sadan] orattfardighet |
الَّذِينَ يَصُدُّونَ عَن سَبِيلِ اللَّهِ وَيَبْغُونَهَا عِوَجًا وَهُم بِالْآخِرَةِ هُمْ كَافِرُونَ (19)
de som hindrar [andra] fran att folja Guds vag och vill lata den framsta som krokig. Det ar just de som avvisar tron pa ett evigt liv |
أُولَٰئِكَ لَمْ يَكُونُوا مُعْجِزِينَ فِي الْأَرْضِ وَمَا كَانَ لَهُم مِّن دُونِ اللَّهِ مِنْ أَوْلِيَاءَ ۘ يُضَاعَفُ لَهُمُ الْعَذَابُ ۚ مَا كَانُوا يَسْتَطِيعُونَ السَّمْعَ وَمَا كَانُوا يُبْصِرُونَ (20)
[Om de an skonas] pa jorden kan de inte uppresa sig mot [Guds dom] och de skall inte finna nagon annan beskyddare an Gud; deras straff skall fordubblas, eftersom de inte kunde lyssna [till sanningen] och inte kunde urskilja [vagen] |
أُولَٰئِكَ الَّذِينَ خَسِرُوا أَنفُسَهُمْ وَضَلَّ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَفْتَرُونَ (21)
Det ar dessa som har forverkat sina sjalar och allt det som de [i livet] hade diktat upp skall overge dem |
لَا جَرَمَ أَنَّهُمْ فِي الْآخِرَةِ هُمُ الْأَخْسَرُونَ (22)
utan tvivel ar det de som i nasta liv skall sta som [de stora] forlorarna |
إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ وَأَخْبَتُوا إِلَىٰ رَبِّهِمْ أُولَٰئِكَ أَصْحَابُ الْجَنَّةِ ۖ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ (23)
De som tror och lever rattskaffens och tillber sin Herre i odmjukhet har paradiset till arvedel och dar skall de forbli till evig tid |
۞ مَثَلُ الْفَرِيقَيْنِ كَالْأَعْمَىٰ وَالْأَصَمِّ وَالْبَصِيرِ وَالسَّمِيعِ ۚ هَلْ يَسْتَوِيَانِ مَثَلًا ۚ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ (24)
Dessa tva slag av manniskor kan liknas vid de blinda och dova [a ena sidan] och [a den andra] sadana som har synen och horseln i behall. Ar de jamforbara? Vill ni inte tanka over detta |
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوْمِهِ إِنِّي لَكُمْ نَذِيرٌ مُّبِينٌ (25)
OCH [MED samma budskap] sande Vi Noa till hans folk: "Jag har kommit for att varna er klart och entydigt |
أَن لَّا تَعْبُدُوا إِلَّا اللَّهَ ۖ إِنِّي أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ أَلِيمٍ (26)
for att dyrka nagon vid sidan av Gud. Jag bavar for det straff som kan drabba er en [sorgens och] plagans Dag |
فَقَالَ الْمَلَأُ الَّذِينَ كَفَرُوا مِن قَوْمِهِ مَا نَرَاكَ إِلَّا بَشَرًا مِّثْلَنَا وَمَا نَرَاكَ اتَّبَعَكَ إِلَّا الَّذِينَ هُمْ أَرَاذِلُنَا بَادِيَ الرَّأْيِ وَمَا نَرَىٰ لَكُمْ عَلَيْنَا مِن فَضْلٍ بَلْ نَظُنُّكُمْ كَاذِبِينَ (27)
Men folkets aldste, som [alla] fornekade sanningen, sade: "Vi ser att du inte ar mer an en vanlig manniska som vi andra och vi ser att det bara ar de elandigaste bland vart folk som foljer dig, sadana som inte har nagot omdome. Och vi ser ingenting hos er som i nagot avseende gor er overlagsna oss; vi anser tvartom att ni ar lognare |
قَالَ يَا قَوْمِ أَرَأَيْتُمْ إِن كُنتُ عَلَىٰ بَيِّنَةٍ مِّن رَّبِّي وَآتَانِي رَحْمَةً مِّنْ عِندِهِ فَعُمِّيَتْ عَلَيْكُمْ أَنُلْزِمُكُمُوهَا وَأَنتُمْ لَهَا كَارِهُونَ (28)
[Noa] sade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och Han starker mig med Sin nad, men [budskapet] anda forefaller er dunkelt - kan vi da tvinga er att godta det mot er vilja |
وَيَا قَوْمِ لَا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ مَالًا ۖ إِنْ أَجْرِيَ إِلَّا عَلَى اللَّهِ ۚ وَمَا أَنَا بِطَارِدِ الَّذِينَ آمَنُوا ۚ إِنَّهُم مُّلَاقُو رَبِّهِمْ وَلَٰكِنِّي أَرَاكُمْ قَوْمًا تَجْهَلُونَ (29)
Mitt folk! Jag begar ingen ersattning av er for detta [budskap]; jag vantar ingen lon fran nagon annan an Gud. Och jag kommer inte att stota bort dem som antar tron; de ar ju kallade att mota sin Herre. Men jag ser att ni ar manniskor utan begrepp [om ratt och oratt] |
وَيَا قَوْمِ مَن يَنصُرُنِي مِنَ اللَّهِ إِن طَرَدتُّهُمْ ۚ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ (30)
Och vem, mitt folk, skulle kunna skydda mig for Guds [vrede], om jag stotte dem ifran mig? Vill ni inte tanka over detta |
وَلَا أَقُولُ لَكُمْ عِندِي خَزَائِنُ اللَّهِ وَلَا أَعْلَمُ الْغَيْبَ وَلَا أَقُولُ إِنِّي مَلَكٌ وَلَا أَقُولُ لِلَّذِينَ تَزْدَرِي أَعْيُنُكُمْ لَن يُؤْتِيَهُمُ اللَّهُ خَيْرًا ۖ اللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا فِي أَنفُسِهِمْ ۖ إِنِّي إِذًا لَّمِنَ الظَّالِمِينَ (31)
Jag sager inte till er att jag har Guds skatter [i min hand] och jag kanner inte det som ar dolt for manniskor. Jag sager inte heller att jag ar en angel. Inte heller sager jag om dem som ni betraktar med sadant forakt: 'Gud kommer aldrig att ge dem av [Sitt] goda'." Gud vet bast vad de bar inom sig. [Hade jag yttrat nagot sadant] skulle jag sannerligen hora till de orattfardiga |
قَالُوا يَا نُوحُ قَدْ جَادَلْتَنَا فَأَكْثَرْتَ جِدَالَنَا فَأْتِنَا بِمَا تَعِدُنَا إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ (32)
[Men de aldste] sade: "Noa! Du har tvistat med oss och du har latit tvisten paga lange nog. Nedkalla nu over oss det [straff] som du har hotat oss med, om du har talat sanning |
قَالَ إِنَّمَا يَأْتِيكُم بِهِ اللَّهُ إِن شَاءَ وَمَا أَنتُم بِمُعْجِزِينَ (33)
[Noa] svarade: "Bara Gud kan lata [straffet] drabba er, om detta ar Hans vilja; och ni kan inte foreta er nagot for att kullkasta [Hans beslut] |
وَلَا يَنفَعُكُمْ نُصْحِي إِنْ أَرَدتُّ أَنْ أَنصَحَ لَكُمْ إِن كَانَ اللَّهُ يُرِيدُ أَن يُغْوِيَكُمْ ۚ هُوَ رَبُّكُمْ وَإِلَيْهِ تُرْجَعُونَ (34)
Mina rad - om jag skulle vilja ge er rad - ar till ingen nytta for er om det ar Guds vilja att ni skall halla fast vid era misstag. Han ar er Herre och till Honom skall ni foras ater |
أَمْ يَقُولُونَ افْتَرَاهُ ۖ قُلْ إِنِ افْتَرَيْتُهُ فَعَلَيَّ إِجْرَامِي وَأَنَا بَرِيءٌ مِّمَّا تُجْرِمُونَ (35)
KANSKE sager nagon: "Han har sjalv forfattat [allt detta]." Sag [Muhammad]: "Om jag har forfattat det faller denna synd pa mig. Men jag har ingenting att skaffa med den synd som ni begar |
وَأُوحِيَ إِلَىٰ نُوحٍ أَنَّهُ لَن يُؤْمِنَ مِن قَوْمِكَ إِلَّا مَن قَدْ آمَنَ فَلَا تَبْتَئِسْ بِمَا كَانُوا يَفْعَلُونَ (36)
OCH VI uppenbarade for Noa: "Av ditt folk kommer ingen annan att tro an den som redan var troende. Gram dig darfor inte over vad de gor |
وَاصْنَعِ الْفُلْكَ بِأَعْيُنِنَا وَوَحْيِنَا وَلَا تُخَاطِبْنِي فِي الَّذِينَ ظَلَمُوا ۚ إِنَّهُم مُّغْرَقُونَ (37)
men bygg under Var uppsikt och enligt Vara anvisningar den ark [som skall bli din raddning] och tala inte till Mig till forman for dem som begar oratt - de skall drankas [av den stora floden] |
وَيَصْنَعُ الْفُلْكَ وَكُلَّمَا مَرَّ عَلَيْهِ مَلَأٌ مِّن قَوْمِهِ سَخِرُوا مِنْهُ ۚ قَالَ إِن تَسْخَرُوا مِنَّا فَإِنَّا نَسْخَرُ مِنكُمْ كَمَا تَسْخَرُونَ (38)
Och [Noa] byggde arken. Varje gang [nagra av] folkets aldste gick forbi, gjorde de narr av honom. Han sade: "Vill ni gora narr av oss [skall ni veta att] liksom ni gor narr av oss gor vi narr av er |
فَسَوْفَ تَعْلَمُونَ مَن يَأْتِيهِ عَذَابٌ يُخْزِيهِ وَيَحِلُّ عَلَيْهِ عَذَابٌ مُّقِيمٌ (39)
Och ni skall [i sinom tid] fa se vem som kommer att drabbas av ett fornedrande straff [i denna varld] och som skall utlamnas at helvetets andlosa lidande |
حَتَّىٰ إِذَا جَاءَ أَمْرُنَا وَفَارَ التَّنُّورُ قُلْنَا احْمِلْ فِيهَا مِن كُلٍّ زَوْجَيْنِ اثْنَيْنِ وَأَهْلَكَ إِلَّا مَن سَبَقَ عَلَيْهِ الْقَوْلُ وَمَنْ آمَنَ ۚ وَمَا آمَنَ مَعَهُ إِلَّا قَلِيلٌ (40)
[Sa fortgick det] till dess Var befallning gavs, och vattenmassorna forsade fram over jorden och Vi sade [till Noa]: "Tag ombord pa denna [ark] ett par av varje [djurslag, hane och hona], samt din familj, utom den som redan ar domd, och de [ovriga] troende." De som delade hans tro var namligen bara ett fatal |
۞ وَقَالَ ارْكَبُوا فِيهَا بِسْمِ اللَّهِ مَجْرَاهَا وَمُرْسَاهَا ۚ إِنَّ رَبِّي لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ (41)
Och han sade [till de sina]: "Ga ombord pa denna [ark]! I Guds namn skall den segla pa denna fard och [i Guds namn] skall vi [en dag] fa kasta ankar! Min Herre ar standigt forlatande, barmhartig |
وَهِيَ تَجْرِي بِهِمْ فِي مَوْجٍ كَالْجِبَالِ وَنَادَىٰ نُوحٌ ابْنَهُ وَكَانَ فِي مَعْزِلٍ يَا بُنَيَّ ارْكَب مَّعَنَا وَلَا تَكُن مَّعَ الْكَافِرِينَ (42)
Nar arken lyftes av vagorna, hoga som berg, ropade Noa till sin son, som drog sig avsides: "Kare son! Kom ombord till oss och bli inte kvar tillsammans med fornekarna |
قَالَ سَآوِي إِلَىٰ جَبَلٍ يَعْصِمُنِي مِنَ الْمَاءِ ۚ قَالَ لَا عَاصِمَ الْيَوْمَ مِنْ أَمْرِ اللَّهِ إِلَّا مَن رَّحِمَ ۚ وَحَالَ بَيْنَهُمَا الْمَوْجُ فَكَانَ مِنَ الْمُغْرَقِينَ (43)
[Men sonen] svarade: "Jag skall ta min tillflykt till ett berg dar jag har skydd mot vattnet." [Noa] sade: "I dag finns inget skydd mot Guds beslut utom for den som Han forbarmar Sig over." Och vagorna reste sig som en mur mellan dem och [sonen] dranktes med de ovriga |
وَقِيلَ يَا أَرْضُ ابْلَعِي مَاءَكِ وَيَا سَمَاءُ أَقْلِعِي وَغِيضَ الْمَاءُ وَقُضِيَ الْأَمْرُ وَاسْتَوَتْ عَلَى الْجُودِيِّ ۖ وَقِيلَ بُعْدًا لِّلْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (44)
Men [befallningen] gavs: "Du jord, svalj ditt vatten! Du himmel, hejda [ditt regn]!" Och vattnet sjonk undan. Guds vilja hade skett och [arken] kom till vila pa berget Al-Djudee. Da ljod ropet: "Det ar ute med de orattfardiga |
وَنَادَىٰ نُوحٌ رَّبَّهُ فَقَالَ رَبِّ إِنَّ ابْنِي مِنْ أَهْلِي وَإِنَّ وَعْدَكَ الْحَقُّ وَأَنتَ أَحْكَمُ الْحَاكِمِينَ (45)
Och Noa bad till sin Herre och sade: "Herre! Min son tillhorde ju min familj och Ditt lofte besannas alltid. Du ar den rattvisaste av domare |
قَالَ يَا نُوحُ إِنَّهُ لَيْسَ مِنْ أَهْلِكَ ۖ إِنَّهُ عَمَلٌ غَيْرُ صَالِحٍ ۖ فَلَا تَسْأَلْنِ مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ ۖ إِنِّي أَعِظُكَ أَن تَكُونَ مِنَ الْجَاهِلِينَ (46)
[Gud] svarade: "Noa! Han var inte av din familj - han begick [mycken] oratt! Be Mig inte om sadant som du saknar all kannedom om. Jag formanar dig for att du inte skall bli [som] en av dem som inte vet [vad ratt och oratt ar] |
قَالَ رَبِّ إِنِّي أَعُوذُ بِكَ أَنْ أَسْأَلَكَ مَا لَيْسَ لِي بِهِ عِلْمٌ ۖ وَإِلَّا تَغْفِرْ لِي وَتَرْحَمْنِي أَكُن مِّنَ الْخَاسِرِينَ (47)
[Noa] sade: "Herre, bevara mig for [synden] att be Dig om nagot som jag inte har kannedom om. Om Du inte forlater mig och forbarmar Dig over mig blir jag en av de forlorade |
قِيلَ يَا نُوحُ اهْبِطْ بِسَلَامٍ مِّنَّا وَبَرَكَاتٍ عَلَيْكَ وَعَلَىٰ أُمَمٍ مِّمَّن مَّعَكَ ۚ وَأُمَمٌ سَنُمَتِّعُهُمْ ثُمَّ يَمَسُّهُم مِّنَّا عَذَابٌ أَلِيمٌ (48)
Och [Gud talade och] sade: "Noa! Stig nu i land! Var fred ar med dig och Vi ger dig och alla [rattfardiga] efterkommande till dem som ar med dig Var valsignelse. Men vad [andra bland dessa] efterkommande betraffar skall de fa gladjas [at livet under en tid] och darefter skall Vi lata dem utsta ett plagsamt straff |
تِلْكَ مِنْ أَنبَاءِ الْغَيْبِ نُوحِيهَا إِلَيْكَ ۖ مَا كُنتَ تَعْلَمُهَا أَنتَ وَلَا قَوْمُكَ مِن قَبْلِ هَٰذَا ۖ فَاصْبِرْ ۖ إِنَّ الْعَاقِبَةَ لِلْمُتَّقِينَ (49)
VI UPPENBARAR har for dig [Muhammad] dessa dolda ting, som varken du eller ditt folk tidigare haft kannedom om. Och ha talamod och avvakta [Guds dom] - den slutliga segern tillhor dem som fruktar Gud |
وَإِلَىٰ عَادٍ أَخَاهُمْ هُودًا ۚ قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۖ إِنْ أَنتُمْ إِلَّا مُفْتَرُونَ (50)
OCH TILL [stammen] Aad [sande Vi] deras broder Hud, som sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom! [Vad ni dyrkar] ar era egna uppfinningar |
يَا قَوْمِ لَا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ أَجْرًا ۖ إِنْ أَجْرِيَ إِلَّا عَلَى الَّذِي فَطَرَنِي ۚ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (51)
Jag begar ingen lon av er, mitt folk, for detta [budskap]; min lon far jag bara av Honom som har skapat mig. - Vill ni inte anvanda ert forstand |
وَيَا قَوْمِ اسْتَغْفِرُوا رَبَّكُمْ ثُمَّ تُوبُوا إِلَيْهِ يُرْسِلِ السَّمَاءَ عَلَيْكُم مِّدْرَارًا وَيَزِدْكُمْ قُوَّةً إِلَىٰ قُوَّتِكُمْ وَلَا تَتَوَلَّوْا مُجْرِمِينَ (52)
Be nu er Herre om forlatelse for era synder, mitt folk, och vand angerfulla ater till Honom. Da skall Han lata Sin valsignelse floda over er och Han skall lagga styrka till er styrka - men aterga inte till ert [forra] syndiga liv |
قَالُوا يَا هُودُ مَا جِئْتَنَا بِبَيِّنَةٍ وَمَا نَحْنُ بِتَارِكِي آلِهَتِنَا عَن قَوْلِكَ وَمَا نَحْنُ لَكَ بِمُؤْمِنِينَ (53)
De sade: "Hud! Du har inte gett oss klara bevis [for att du ar Guds utsande]; ditt ord ar inte nog for att vi skall overge vara gudar och vi tror inte pa vad du sager |
إِن نَّقُولُ إِلَّا اعْتَرَاكَ بَعْضُ آلِهَتِنَا بِسُوءٍ ۗ قَالَ إِنِّي أُشْهِدُ اللَّهَ وَاشْهَدُوا أَنِّي بَرِيءٌ مِّمَّا تُشْرِكُونَ (54)
Vi kan bara anta att en av vara gudar latit nagot ont drabba dig." [Hud] svarade: "Jag ber Gud vara mitt vittne - och aven ni skall vittna - att jag inte har nagon del i vad ni gor da ni satter medhjalpare |
مِن دُونِهِ ۖ فَكِيدُونِي جَمِيعًا ثُمَّ لَا تُنظِرُونِ (55)
vid Guds sida. Smid nu era onda planer mot mig utan att ge mig andrum |
إِنِّي تَوَكَّلْتُ عَلَى اللَّهِ رَبِّي وَرَبِّكُم ۚ مَّا مِن دَابَّةٍ إِلَّا هُوَ آخِذٌ بِنَاصِيَتِهَا ۚ إِنَّ رَبِّي عَلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (56)
Jag litar till Gud, min Herre och er Herre. Det finns inte en levande varelse vars lugg Han inte har fattat i ett fast grepp. Min Herres vag ar i sanning en rak vag |
فَإِن تَوَلَّوْا فَقَدْ أَبْلَغْتُكُم مَّا أُرْسِلْتُ بِهِ إِلَيْكُمْ ۚ وَيَسْتَخْلِفُ رَبِّي قَوْمًا غَيْرَكُمْ وَلَا تَضُرُّونَهُ شَيْئًا ۚ إِنَّ رَبِّي عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ حَفِيظٌ (57)
Men om ni vander mig ryggen, [kom ihag att] jag har framfort till er det [budskap] med vilket jag sandes till er. Min Herre kan lata ett annat folk ta er plats men ni kan inte i nagot avseende valla Honom skada. Min Herre vakar over allt |
وَلَمَّا جَاءَ أَمْرُنَا نَجَّيْنَا هُودًا وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ بِرَحْمَةٍ مِّنَّا وَنَجَّيْنَاهُم مِّنْ عَذَابٍ غَلِيظٍ (58)
Och nar Var dom foll [over dem] raddade Vi i Var nad Hud och dem som foljde honom i tron och Vi raddade dem fran ett tungt straff [i livet efter detta] |
وَتِلْكَ عَادٌ ۖ جَحَدُوا بِآيَاتِ رَبِّهِمْ وَعَصَوْا رُسُلَهُ وَاتَّبَعُوا أَمْرَ كُلِّ جَبَّارٍ عَنِيدٍ (59)
Detta [var stammen] Aad. De avvisade sin Herres budskap och satte sig upp emot det sandebud [som Han hade latit komma till dem], men de gjorde [villigt] vad varje overmodig fiende till sanningen befallde dem |
وَأُتْبِعُوا فِي هَٰذِهِ الدُّنْيَا لَعْنَةً وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ ۗ أَلَا إِنَّ عَادًا كَفَرُوا رَبَّهُمْ ۗ أَلَا بُعْدًا لِّعَادٍ قَوْمِ هُودٍ (60)
Och [Guds] fordomelse foljde dem i detta liv och [skall vila tungt over dem] pa Uppstandelsens dag. Stammen Aad fornekade sin Herre - Det ar ute med Aad, Huds folk |
۞ وَإِلَىٰ ثَمُودَ أَخَاهُمْ صَالِحًا ۚ قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۖ هُوَ أَنشَأَكُم مِّنَ الْأَرْضِ وَاسْتَعْمَرَكُمْ فِيهَا فَاسْتَغْفِرُوهُ ثُمَّ تُوبُوا إِلَيْهِ ۚ إِنَّ رَبِّي قَرِيبٌ مُّجِيبٌ (61)
OCH TILL [stammen] Thamud [sandes] deras broder Salih. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom. Han skapade er av jord och Han larde er att bruka den och dar fick ni bygga och bo. Be Honom om forlatelse for era synder och vand angerfulla ater till Honom. Min Herre ar nara och hor [manniskans] bon |
قَالُوا يَا صَالِحُ قَدْ كُنتَ فِينَا مَرْجُوًّا قَبْلَ هَٰذَا ۖ أَتَنْهَانَا أَن نَّعْبُدَ مَا يَعْبُدُ آبَاؤُنَا وَإِنَّنَا لَفِي شَكٍّ مِّمَّا تَدْعُونَا إِلَيْهِ مُرِيبٍ (62)
De svarade: "Du har varit en av oss, Salih, [och] Vi faste stora forhoppningar vid dig! Vill du forbjuda oss att dyrka vad vara forfader dyrkade? Ja, Vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] dina maningar till oss |
قَالَ يَا قَوْمِ أَرَأَيْتُمْ إِن كُنتُ عَلَىٰ بَيِّنَةٍ مِّن رَّبِّي وَآتَانِي مِنْهُ رَحْمَةً فَمَن يَنصُرُنِي مِنَ اللَّهِ إِنْ عَصَيْتُهُ ۖ فَمَا تَزِيدُونَنِي غَيْرَ تَخْسِيرٍ (63)
Han svarade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och Han starker mig med Sin nad, vem skulle da kunna skydda mig for Guds [vrede] om jag visade Honom olydnad? Ni [bidrar] enbart till [min egen] undergang |
وَيَا قَوْمِ هَٰذِهِ نَاقَةُ اللَّهِ لَكُمْ آيَةً فَذَرُوهَا تَأْكُلْ فِي أَرْضِ اللَّهِ وَلَا تَمَسُّوهَا بِسُوءٍ فَيَأْخُذَكُمْ عَذَابٌ قَرِيبٌ (64)
Och [han fortsatte]: "Detta Guds kamelsto, mitt folk, skall vara ett tecken for er. Lamna henne nu i fred att beta pa Guds jord och tillfoga henne ingen skada; i annat fall vantar er ett ogonblickligt straff |
فَعَقَرُوهَا فَقَالَ تَمَتَّعُوا فِي دَارِكُمْ ثَلَاثَةَ أَيَّامٍ ۖ ذَٰلِكَ وَعْدٌ غَيْرُ مَكْذُوبٍ (65)
Men de slaktade kamelstoet pa det grymma sattet, varpa [Salih] sade: "I [ytterligare] tre dagar skall ni fa gladjas [at livet] i era hem; detta ar inte tomma ord |
فَلَمَّا جَاءَ أَمْرُنَا نَجَّيْنَا صَالِحًا وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ بِرَحْمَةٍ مِّنَّا وَمِنْ خِزْيِ يَوْمِئِذٍ ۗ إِنَّ رَبَّكَ هُوَ الْقَوِيُّ الْعَزِيزُ (66)
Och nar Var dom foll raddade Vi i Var nad Salih och dem som foljde honom i tron, och [Vi forskonade dem] fran skam och forodmjukelse pa [Uppstandelsens] dag. Din Herre har all styrka, all makt |
وَأَخَذَ الَّذِينَ ظَلَمُوا الصَّيْحَةُ فَأَصْبَحُوا فِي دِيَارِهِمْ جَاثِمِينَ (67)
Men over dem som hade begatt [sadan] svar oratt genljod danet [av Guds straff] och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem |
كَأَن لَّمْ يَغْنَوْا فِيهَا ۗ أَلَا إِنَّ ثَمُودَ كَفَرُوا رَبَّهُمْ ۗ أَلَا بُعْدًا لِّثَمُودَ (68)
[det var] som om de aldrig hade levt dar i valstand och trygghet. Stammen Thamud fornekade sin Herre - Det ar ute med stammen Thamud |
وَلَقَدْ جَاءَتْ رُسُلُنَا إِبْرَاهِيمَ بِالْبُشْرَىٰ قَالُوا سَلَامًا ۖ قَالَ سَلَامٌ ۖ فَمَا لَبِثَ أَن جَاءَ بِعِجْلٍ حَنِيذٍ (69)
OCH VARA budbarare kom till Abraham med ett glatt budskap. De halsade honom "Fred!" och han svarade: "Fred [vare med er]!" Och han skyndade sig att bara fram en helstekt kalv |
فَلَمَّا رَأَىٰ أَيْدِيَهُمْ لَا تَصِلُ إِلَيْهِ نَكِرَهُمْ وَأَوْجَسَ مِنْهُمْ خِيفَةً ۚ قَالُوا لَا تَخَفْ إِنَّا أُرْسِلْنَا إِلَىٰ قَوْمِ لُوطٍ (70)
Men nar han sag att de inte strackte sina hander mot fodan, blev han radd [att de hade onda avsikter]. [Men] de sade: "Var inte orolig! Vi har sants till Lots folk |
وَامْرَأَتُهُ قَائِمَةٌ فَضَحِكَتْ فَبَشَّرْنَاهَا بِإِسْحَاقَ وَمِن وَرَاءِ إِسْحَاقَ يَعْقُوبَ (71)
Och hans hustru som stod [i narheten] log fornojt. Da gav Vi henne det glada budskapet om Isaks [fodelse] och om Jakob [som skulle fodas] efter Isak |
قَالَتْ يَا وَيْلَتَىٰ أَأَلِدُ وَأَنَا عَجُوزٌ وَهَٰذَا بَعْلِي شَيْخًا ۖ إِنَّ هَٰذَا لَشَيْءٌ عَجِيبٌ (72)
Hon sade: "Skall jag, arma kvinna, foda en son, gammal och svag som jag ar och min man har uppnatt hog alder? Detta ar sannerligen markligt |
قَالُوا أَتَعْجَبِينَ مِنْ أَمْرِ اللَّهِ ۖ رَحْمَتُ اللَّهِ وَبَرَكَاتُهُ عَلَيْكُمْ أَهْلَ الْبَيْتِ ۚ إِنَّهُ حَمِيدٌ مَّجِيدٌ (73)
[Budbararna] sade: "Forvanas du over Guds beslut? Guds nad och valsignelser skall vara med er alla i detta hus! Honom tillhor allt lov och pris |
فَلَمَّا ذَهَبَ عَنْ إِبْرَاهِيمَ الرَّوْعُ وَجَاءَتْهُ الْبُشْرَىٰ يُجَادِلُنَا فِي قَوْمِ لُوطٍ (74)
Nar Abraham val overvunnit sin radsla och fatt den goda nyheten [om Isaks fodelse], ville han tala till forman for Lots folk infor Oss |
إِنَّ إِبْرَاهِيمَ لَحَلِيمٌ أَوَّاهٌ مُّنِيبٌ (75)
Abraham var en fordragsam man och alltid beredd att vanda ater i anger till Gud |
يَا إِبْرَاهِيمُ أَعْرِضْ عَنْ هَٰذَا ۖ إِنَّهُ قَدْ جَاءَ أَمْرُ رَبِّكَ ۖ وَإِنَّهُمْ آتِيهِمْ عَذَابٌ غَيْرُ مَرْدُودٍ (76)
[Men budbararna sade:] "Avsta, Abraham, fran detta! Din Herres dom har fallit och det straff som skall drabba dem kan ingen avvarja |
وَلَمَّا جَاءَتْ رُسُلُنَا لُوطًا سِيءَ بِهِمْ وَضَاقَ بِهِمْ ذَرْعًا وَقَالَ هَٰذَا يَوْمٌ عَصِيبٌ (77)
OCH NAR Vara budbarare kom till Lot blev han bekymrad da han sag att han inte kunde skydda dem, och han utbrast: "Detta ar en svart dag |
وَجَاءَهُ قَوْمُهُ يُهْرَعُونَ إِلَيْهِ وَمِن قَبْلُ كَانُوا يَعْمَلُونَ السَّيِّئَاتِ ۚ قَالَ يَا قَوْمِ هَٰؤُلَاءِ بَنَاتِي هُنَّ أَطْهَرُ لَكُمْ ۖ فَاتَّقُوا اللَّهَ وَلَا تُخْزُونِ فِي ضَيْفِي ۖ أَلَيْسَ مِنكُمْ رَجُلٌ رَّشِيدٌ (78)
Och invanarna skyndade till [fran alla hall], drivna [av sina begar]; sedan lange hade de tagit for vana [att tillfredsstalla sin lust] pa detta skamliga satt. [Lot] sade: "Mitt folk! Har ar mina dottrar; det vore mindre anstotligt [om ni ville forstro er] med dem. Frukta Gud och drag inte skam over mig genom att forgripa er pa mina gaster! Finns det inte en [enda] rattsinnig man bland er |
قَالُوا لَقَدْ عَلِمْتَ مَا لَنَا فِي بَنَاتِكَ مِنْ حَقٍّ وَإِنَّكَ لَتَعْلَمُ مَا نُرِيدُ (79)
De svarade: "Du vet att dina dottrar inte ar for oss och du inser nog vad vi vill |
قَالَ لَوْ أَنَّ لِي بِكُمْ قُوَّةً أَوْ آوِي إِلَىٰ رُكْنٍ شَدِيدٍ (80)
[Lot] utbrast: "Om jag anda hade varit stark nog att overmanna er eller hade ett maktigt stod att lita till |
قَالُوا يَا لُوطُ إِنَّا رُسُلُ رَبِّكَ لَن يَصِلُوا إِلَيْكَ ۖ فَأَسْرِ بِأَهْلِكَ بِقِطْعٍ مِّنَ اللَّيْلِ وَلَا يَلْتَفِتْ مِنكُمْ أَحَدٌ إِلَّا امْرَأَتَكَ ۖ إِنَّهُ مُصِيبُهَا مَا أَصَابَهُمْ ۚ إِنَّ مَوْعِدَهُمُ الصُّبْحُ ۚ أَلَيْسَ الصُّبْحُ بِقَرِيبٍ (81)
[Anglarna] sade: "Lot! Vi ar din Herres budbarare! Dessa [manniskor] skall inte lyckas tillfoga dig [nagot ont]. Bege dig nu i vag med din familj medan det annu ar morkt, och lat ingen se tillbaka utom din hustru - det som skall drabba dem skall [aven] drabba henne. Gryningen ar den tid som ar utsatt for dem - ar inte morgonen nara |
فَلَمَّا جَاءَ أَمْرُنَا جَعَلْنَا عَالِيَهَا سَافِلَهَا وَأَمْطَرْنَا عَلَيْهَا حِجَارَةً مِّن سِجِّيلٍ مَّنضُودٍ (82)
Nar Var dom foll lade Vi [staderna] i ruiner; [det forutbestamda straffet] drabbade dem som ett regn av stenblock i vag pa vag |
مُّسَوَّمَةً عِندَ رَبِّكَ ۖ وَمَا هِيَ مِنَ الظَّالِمِينَ بِبَعِيدٍ (83)
[alla] markta med din Herres tecken. - Dessa [harda slag] ligger aldrig langt borta fran dem som begar sadana ogarningar |
۞ وَإِلَىٰ مَدْيَنَ أَخَاهُمْ شُعَيْبًا ۚ قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۖ وَلَا تَنقُصُوا الْمِكْيَالَ وَالْمِيزَانَ ۚ إِنِّي أَرَاكُم بِخَيْرٍ وَإِنِّي أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ مُّحِيطٍ (84)
OCH TILL Madyans [folk sandes] deras broder Shu`ayb. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Honom. Och mat inte och vag inte upp for knappt. Jag ser att valstand rader hos er, men jag bavar for det straff [som kan drabba er] en Dag da ni finner er inringade [utan mojlighet att fly] |
وَيَا قَوْمِ أَوْفُوا الْمِكْيَالَ وَالْمِيزَانَ بِالْقِسْطِ ۖ وَلَا تَبْخَسُوا النَّاسَ أَشْيَاءَهُمْ وَلَا تَعْثَوْا فِي الْأَرْضِ مُفْسِدِينَ (85)
Mitt folk! Mat och vag med fulla matt [i allt vad ni foretar er] som ratt och rimlighet bjuder, gor inte intrang i andras rattigheter och sprid inte sedefordarv och annat ont pa jorden |
بَقِيَّتُ اللَّهِ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ ۚ وَمَا أَنَا عَلَيْكُم بِحَفِيظٍ (86)
Det basta for er, om ni tror [pa Guds lofte], ar vad Gud aldrig upphor att rakna er till godo. Men jag ar inte satt att vaka over er |
قَالُوا يَا شُعَيْبُ أَصَلَاتُكَ تَأْمُرُكَ أَن نَّتْرُكَ مَا يَعْبُدُ آبَاؤُنَا أَوْ أَن نَّفْعَلَ فِي أَمْوَالِنَا مَا نَشَاءُ ۖ إِنَّكَ لَأَنتَ الْحَلِيمُ الرَّشِيدُ (87)
De sade: "Hor, Shu`ayb! Maste vi enligt din tro overge det som vara forfader tillbad och far vi inte langre gora som vi vill med var egendom? Ar du saledes den enda [manniskan pa jorden] som ar god och rattradig |
قَالَ يَا قَوْمِ أَرَأَيْتُمْ إِن كُنتُ عَلَىٰ بَيِّنَةٍ مِّن رَّبِّي وَرَزَقَنِي مِنْهُ رِزْقًا حَسَنًا ۚ وَمَا أُرِيدُ أَنْ أُخَالِفَكُمْ إِلَىٰ مَا أَنْهَاكُمْ عَنْهُ ۚ إِنْ أُرِيدُ إِلَّا الْإِصْلَاحَ مَا اسْتَطَعْتُ ۚ وَمَا تَوْفِيقِي إِلَّا بِاللَّهِ ۚ عَلَيْهِ تَوَكَّلْتُ وَإِلَيْهِ أُنِيبُ (88)
Han svarade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbord fran min Herre som jag stoder mig pa och om Han frikostigt skanker mig allt vad jag behover - [gor jag da inte ratt nar jag talar till er som jag gor]? Det ar inte min avsikt att [bakom er rygg] gora det som jag uppmanar er att avsta fran; det enda jag vill ar att sa langt jag formar [hjalpa er att] leva ett battre liv. Om jag skall lyckas med detta ligger helt i Guds hand; till Honom litar jag och till Honom vander jag alltid ater i anger [over mina synder] |
وَيَا قَوْمِ لَا يَجْرِمَنَّكُمْ شِقَاقِي أَن يُصِيبَكُم مِّثْلُ مَا أَصَابَ قَوْمَ نُوحٍ أَوْ قَوْمَ هُودٍ أَوْ قَوْمَ صَالِحٍ ۚ وَمَا قَوْمُ لُوطٍ مِّنكُم بِبَعِيدٍ (89)
Mitt folk! Lat inte er tvist med mig leda er [till sadana handlingar] att ni drabbas av detsamma som drabbade Noas folk eller Huds folk eller Salihs folk - [eller] Lots folk [vars boplatser] inte var belagna langt fran era [trakter] |
وَاسْتَغْفِرُوا رَبَّكُمْ ثُمَّ تُوبُوا إِلَيْهِ ۚ إِنَّ رَبِّي رَحِيمٌ وَدُودٌ (90)
Be nu er Herre om forlatelse for era synder och vand ater till Honom med anger i sinnet. Min Herre ar barmhartig och karleksfull |
قَالُوا يَا شُعَيْبُ مَا نَفْقَهُ كَثِيرًا مِّمَّا تَقُولُ وَإِنَّا لَنَرَاكَ فِينَا ضَعِيفًا ۖ وَلَوْلَا رَهْطُكَ لَرَجَمْنَاكَ ۖ وَمَا أَنتَ عَلَيْنَا بِعَزِيزٍ (91)
[Men] de sade: "Mycket av det som du sager, Shu`ayb, overgar vart forstand. Vad vi kan se ar att du har en svag [stallning] bland oss och om inte din familj hade funnits, skulle vi helt sakert ha stenat dig till dods; over oss har du ingen makt |
قَالَ يَا قَوْمِ أَرَهْطِي أَعَزُّ عَلَيْكُم مِّنَ اللَّهِ وَاتَّخَذْتُمُوهُ وَرَاءَكُمْ ظِهْرِيًّا ۖ إِنَّ رَبِّي بِمَا تَعْمَلُونَ مُحِيطٌ (92)
Han svarade: "Har min familj storre makt over er, mitt folk, an Gud som ni tror att ni saklost kan lamna ur rakningen? Men min Herre har full uppsikt over allt vad ni foretar er |
وَيَا قَوْمِ اعْمَلُوا عَلَىٰ مَكَانَتِكُمْ إِنِّي عَامِلٌ ۖ سَوْفَ تَعْلَمُونَ مَن يَأْتِيهِ عَذَابٌ يُخْزِيهِ وَمَنْ هُوَ كَاذِبٌ ۖ وَارْتَقِبُوا إِنِّي مَعَكُمْ رَقِيبٌ (93)
Gor nu, mitt folk, vad som star i er makt [for att bekampa tron]; jag skall gora mitt [for att befasta och utbreda den]! Ni skall [tids nog] fa veta vem [av oss] som kommer att drabbas av ett fornedrande straff och vem som ar lognare. Vanta alltsa [pa vad som skall komma]! Jag skall vanta med er |
وَلَمَّا جَاءَ أَمْرُنَا نَجَّيْنَا شُعَيْبًا وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ بِرَحْمَةٍ مِّنَّا وَأَخَذَتِ الَّذِينَ ظَلَمُوا الصَّيْحَةُ فَأَصْبَحُوا فِي دِيَارِهِمْ جَاثِمِينَ (94)
Och nar Var dom foll raddade Vi i Var nad Shu`ayb och dem som foljde honom i tron. Men over de orattfardiga genljod danet [av Guds straff] och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem; [det var] som om de aldrig hade levt dar i valstand och trygghet |
كَأَن لَّمْ يَغْنَوْا فِيهَا ۗ أَلَا بُعْدًا لِّمَدْيَنَ كَمَا بَعِدَتْ ثَمُودُ (95)
[Nu] ar det ute med [folket i] Madyan - det gick for dem som det gick for Thamud |
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا مُوسَىٰ بِآيَاتِنَا وَسُلْطَانٍ مُّبِينٍ (96)
OCH VI sande Moses med Vara budskap och en klar bekraftelse pa hans myndighet |
إِلَىٰ فِرْعَوْنَ وَمَلَئِهِ فَاتَّبَعُوا أَمْرَ فِرْعَوْنَ ۖ وَمَا أَمْرُ فِرْعَوْنَ بِرَشِيدٍ (97)
till Farao och hans storman; de lydde [bara] Farao och Faraos befallning ledde ingen till den raka vagen |
يَقْدُمُ قَوْمَهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فَأَوْرَدَهُمُ النَّارَ ۖ وَبِئْسَ الْوِرْدُ الْمَوْرُودُ (98)
Pa Uppstandelsens dag skall han ga fore sitt folk och leda dem - [som boskapen leds] till vattningsstallet - rakt in i helvetets eld. Det ar sannerligen ett uselt vattningsstalle, som han leder dem till |
وَأُتْبِعُوا فِي هَٰذِهِ لَعْنَةً وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ ۚ بِئْسَ الرِّفْدُ الْمَرْفُودُ (99)
Och [Guds] fordomelse foljde dem i [livet] och [skall vila tungt over dem] pa Uppstandelsens dag. Vilken odesdiger gava |
ذَٰلِكَ مِنْ أَنبَاءِ الْقُرَىٰ نَقُصُّهُ عَلَيْكَ ۖ مِنْهَا قَائِمٌ وَحَصِيدٌ (100)
DET SOM Vi [nu] berattar for dig [Muhammad] ur berattelserna om [gangna tiders] folk - nagra av dem lever kvar, andra har Vi skordat - [har nagot att lara manniskorna] |
وَمَا ظَلَمْنَاهُمْ وَلَٰكِن ظَلَمُوا أَنفُسَهُمْ ۖ فَمَا أَغْنَتْ عَنْهُمْ آلِهَتُهُمُ الَّتِي يَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ مِن شَيْءٍ لَّمَّا جَاءَ أَمْرُ رَبِّكَ ۖ وَمَا زَادُوهُمْ غَيْرَ تَتْبِيبٍ (101)
Vi gjorde dem ingen oratt - [med sina handlingar] gjorde de oratt mot sig sjalva. De gudar de anropade vid sidan av Gud kunde inte hjalpa dem nar deras Herres dom foll; [tron pa] dem forde dem bara allt snabbare mot [den slutliga] undergangen |
وَكَذَٰلِكَ أَخْذُ رَبِّكَ إِذَا أَخَذَ الْقُرَىٰ وَهِيَ ظَالِمَةٌ ۚ إِنَّ أَخْذَهُ أَلِيمٌ شَدِيدٌ (102)
Sadana straffdomar [som de Vi har berattat om] avkunnar din Herre nar Han straffar folk som har sjunkit djupt i synd. Hans straff ar plagsamt och utkravs med obeveklig stranghet |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّمَنْ خَافَ عَذَابَ الْآخِرَةِ ۚ ذَٰلِكَ يَوْمٌ مَّجْمُوعٌ لَّهُ النَّاسُ وَذَٰلِكَ يَوْمٌ مَّشْهُودٌ (103)
I detta ligger helt visst ett budskap till dem som bavar for de eviga straffen [som skall utmatas] pa vittnesmalens Dag, da alla manniskor har forts samman |
وَمَا نُؤَخِّرُهُ إِلَّا لِأَجَلٍ مَّعْدُودٍ (104)
Vi kommer inte att skjuta upp den over den faststallda tiden |
يَوْمَ يَأْتِ لَا تَكَلَّمُ نَفْسٌ إِلَّا بِإِذْنِهِ ۚ فَمِنْهُمْ شَقِيٌّ وَسَعِيدٌ (105)
Den Dagen skall ingen manniska tala om inte Han har gett Sin tillatelse; pa nagra [vantar] fordomelse, pa andra salighet |
فَأَمَّا الَّذِينَ شَقُوا فَفِي النَّارِ لَهُمْ فِيهَا زَفِيرٌ وَشَهِيقٌ (106)
De fordomda skall ha Elden till boning och under stonanden och jammer |
خَالِدِينَ فِيهَا مَا دَامَتِ السَّمَاوَاتُ وَالْأَرْضُ إِلَّا مَا شَاءَ رَبُّكَ ۚ إِنَّ رَبَّكَ فَعَّالٌ لِّمَا يُرِيدُ (107)
skall de forbli dar sa lange himmel och jord bestar, om inte din Herre vill annorlunda - din Herre gor vad Han vill |
۞ وَأَمَّا الَّذِينَ سُعِدُوا فَفِي الْجَنَّةِ خَالِدِينَ فِيهَا مَا دَامَتِ السَّمَاوَاتُ وَالْأَرْضُ إِلَّا مَا شَاءَ رَبُّكَ ۖ عَطَاءً غَيْرَ مَجْذُوذٍ (108)
De saliga skall ha paradiset till boning och dar skall de forbli sa lange himmel och jord bestar, om inte din Herre vill annorlunda - en gava av oavbruten lycka utan ande |
فَلَا تَكُ فِي مِرْيَةٍ مِّمَّا يَعْبُدُ هَٰؤُلَاءِ ۚ مَا يَعْبُدُونَ إِلَّا كَمَا يَعْبُدُ آبَاؤُهُم مِّن قَبْلُ ۚ وَإِنَّا لَمُوَفُّوهُمْ نَصِيبَهُمْ غَيْرَ مَنقُوصٍ (109)
TVEKA INTE [Muhammad] om vad [avgudadyrkarnas] dyrkan innebar; deras dyrkan skiljer sig inte i nagot avseende fran den som deras forfader agnade sig at fore dem. Vi skall ge dem till fullo vad som tillkommer dem; ingenting skall dras ifran |
وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَى الْكِتَابَ فَاخْتُلِفَ فِيهِ ۚ وَلَوْلَا كَلِمَةٌ سَبَقَتْ مِن رَّبِّكَ لَقُضِيَ بَيْنَهُمْ ۚ وَإِنَّهُمْ لَفِي شَكٍّ مِّنْهُ مُرِيبٍ (110)
Och Vi gav Moses Skriften, men olika meningar uppstod [bland folket] om dess innebord; och om inte din Herre hade beslutat [om uppskov] skulle allt ha avgjorts mellan dem. Och sa fortsatter de att hysa tvivel och misstankar |
وَإِنَّ كُلًّا لَّمَّا لَيُوَفِّيَنَّهُمْ رَبُّكَ أَعْمَالَهُمْ ۚ إِنَّهُ بِمَا يَعْمَلُونَ خَبِيرٌ (111)
Din Herre skall helt visst ge alla manniskor den fulla lonen for deras handlingar; Han ar val underrattad om vad de gor |
فَاسْتَقِمْ كَمَا أُمِرْتَ وَمَن تَابَ مَعَكَ وَلَا تَطْغَوْا ۚ إِنَّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيرٌ (112)
Folj, som du har blivit befalld, den raka vagen - [du] och de som, angerfulla, med dig har vant ater till Honom - och overskrid inte [de av Gud faststallda granserna]! Han ser vad ni gor |
وَلَا تَرْكَنُوا إِلَى الَّذِينَ ظَلَمُوا فَتَمَسَّكُمُ النَّارُ وَمَا لَكُم مِّن دُونِ اللَّهِ مِنْ أَوْلِيَاءَ ثُمَّ لَا تُنصَرُونَ (113)
Sok inte stod hos de orattfardiga, sa att ni inte blir svedda av helvetets eld; da kommer ni inte att vid sidan av Gud finna nagon beskyddare, ja, ni blir helt utan hjalp |
وَأَقِمِ الصَّلَاةَ طَرَفَيِ النَّهَارِ وَزُلَفًا مِّنَ اللَّيْلِ ۚ إِنَّ الْحَسَنَاتِ يُذْهِبْنَ السَّيِّئَاتِ ۚ ذَٰلِكَ ذِكْرَىٰ لِلذَّاكِرِينَ (114)
Och forratta bonen vid dagens borjan och dess slut och under nattens forsta timmar - de goda handlingarna driver bort de daliga. Detta ar en paminnelse for dem som vill minnas [Gud] |
وَاصْبِرْ فَإِنَّ اللَّهَ لَا يُضِيعُ أَجْرَ الْمُحْسِنِينَ (115)
Och ha talamod! Gud later inte dem som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon |
فَلَوْلَا كَانَ مِنَ الْقُرُونِ مِن قَبْلِكُمْ أُولُو بَقِيَّةٍ يَنْهَوْنَ عَنِ الْفَسَادِ فِي الْأَرْضِ إِلَّا قَلِيلًا مِّمَّنْ أَنجَيْنَا مِنْهُمْ ۗ وَاتَّبَعَ الَّذِينَ ظَلَمُوا مَا أُتْرِفُوا فِيهِ وَكَانُوا مُجْرِمِينَ (116)
DET AR olyckligt [for manniskorna] att det bland de slakten [som Vi lat ga under] fore er tid, inte fanns fler kloka och sansade manniskor, som [forsokte] hejda oordningen och sedefordarvet pa jorden! Dessa var bara ett fatal bland dem Vi raddade, medan de orattfardiga hangav sig at ett forvekligande liv av nojen och njutningar och sjonk [allt djupare] ned i synd |
وَمَا كَانَ رَبُّكَ لِيُهْلِكَ الْقُرَىٰ بِظُلْمٍ وَأَهْلُهَا مُصْلِحُونَ (117)
Din Herre later inte ett folk ga under pa grund av [manniskornas] synd, sa lange deras stravan ar att battra sig och gora ratt [mot varandra] |
وَلَوْ شَاءَ رَبُّكَ لَجَعَلَ النَّاسَ أُمَّةً وَاحِدَةً ۖ وَلَا يَزَالُونَ مُخْتَلِفِينَ (118)
Hade din Herre velat skulle Han helt visst ha gjort manniskorna till ett enda samfund; men [det var inte Hans vilja och darfor] fortsatter de att fora fram motstridiga asikter |
إِلَّا مَن رَّحِمَ رَبُّكَ ۚ وَلِذَٰلِكَ خَلَقَهُمْ ۗ وَتَمَّتْ كَلِمَةُ رَبِّكَ لَأَمْلَأَنَّ جَهَنَّمَ مِنَ الْجِنَّةِ وَالنَّاسِ أَجْمَعِينَ (119)
utom de hos vilka Guds nad fatt verka. Och darfor har Han skapat dem. Din Herres ord skall besannas: "Jag skall sannerligen fylla helvetet med osynliga vasen och manniskor, alla tillsammans |
وَكُلًّا نَّقُصُّ عَلَيْكَ مِنْ أَنبَاءِ الرُّسُلِ مَا نُثَبِّتُ بِهِ فُؤَادَكَ ۚ وَجَاءَكَ فِي هَٰذِهِ الْحَقُّ وَمَوْعِظَةٌ وَذِكْرَىٰ لِلْمُؤْمِنِينَ (120)
AV berattelserna om [de tidigare] sandebuden har Vi latit dig veta allt det som kan starka [tron i] ditt hjarta; med det har sanningen natt dig och en formaning och en paminnelse till de troende |
وَقُل لِّلَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ اعْمَلُوا عَلَىٰ مَكَانَتِكُمْ إِنَّا عَامِلُونَ (121)
Och sag till dem som inte vill tro: "Gor vad som star i er makt [for att bekampa tron]; vi skall gora vart [for att befasta och utbreda den] |
وَانتَظِرُوا إِنَّا مُنتَظِرُونَ (122)
Och vanta [pa det som skall komma]! Aven vi skall vanta |
وَلِلَّهِ غَيْبُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَإِلَيْهِ يُرْجَعُ الْأَمْرُ كُلُّهُ فَاعْبُدْهُ وَتَوَكَّلْ عَلَيْهِ ۚ وَمَا رَبُّكَ بِغَافِلٍ عَمَّا تَعْمَلُونَ (123)
Hos Gud finns [kunskapen om] himlarnas och jordens dolda verklighet och till Honom skall allt [till sist] aterbordas. Dyrka Honom darfor och forlita dig pa Honom; ingenting av vad ni [Hans tjanare] gor gar din Herre forbi |
