| وَالْعَادِيَاتِ ضَبْحًا (1) SE de frustande stridshastarna |
| فَالْمُورِيَاتِ قَدْحًا (2) Se hur deras [hovar] slar upp gnistor |
| فَالْمُغِيرَاتِ صُبْحًا (3) nar de galopperar till anfall i den tidiga morgonen |
| فَأَثَرْنَ بِهِ نَقْعًا (4) [och] hur de river upp moln av damm |
| فَوَسَطْنَ بِهِ جَمْعًا (5) nar de stormar fram i stridsvimlet |
| إِنَّ الْإِنسَانَ لِرَبِّهِ لَكَنُودٌ (6) MANNISKAN ar sannerligen djupt otacksam mot sin Herre |
| وَإِنَّهُ عَلَىٰ ذَٰلِكَ لَشَهِيدٌ (7) om detta vittnar hon sjalv |
| وَإِنَّهُ لِحُبِّ الْخَيْرِ لَشَدِيدٌ (8) och visar sin karlek till rikedom i ivern [att samla mer] |
| ۞ أَفَلَا يَعْلَمُ إِذَا بُعْثِرَ مَا فِي الْقُبُورِ (9) Vet hon inte [att] da det som goms i gravarna stros omkring |
| وَحُصِّلَ مَا فِي الصُّدُورِ (10) och det som manniskorna har dolt i sina hjartan uppenbaras |
| إِنَّ رَبَّهُم بِهِمْ يَوْمَئِذٍ لَّخَبِيرٌ (11) den Dagen [skall det bli uppenbart att] deras Herre var val underrattad om dem |