| إِذَا زُلْزِلَتِ الْأَرْضُ زِلْزَالَهَا (1) NAR JORDEN skalver i sitt [sista] skalv |
| وَأَخْرَجَتِ الْأَرْضُ أَثْقَالَهَا (2) och jorden kastar upp sina bordor |
| وَقَالَ الْإِنسَانُ مَا لَهَا (3) och manniskan ropar: "Vad har hant med den |
| يَوْمَئِذٍ تُحَدِّثُ أَخْبَارَهَا (4) Den Dagen skall [jorden] beratta vad den har bevittnat [av manniskornas handlingar] |
| بِأَنَّ رَبَّكَ أَوْحَىٰ لَهَا (5) det gor den pa din Herres ingivelse |
| يَوْمَئِذٍ يَصْدُرُ النَّاسُ أَشْتَاتًا لِّيُرَوْا أَعْمَالَهُمْ (6) Den Dagen skall manniskorna stiga fram i spridda skaror for att se sina handlingar |
| فَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ خَيْرًا يَرَهُ (7) Och den som har gjort sa litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det |
| وَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ شَرًّا يَرَهُ (8) och den som har gjort sa litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det |