الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي أَنزَلَ عَلَىٰ عَبْدِهِ الْكِتَابَ وَلَمْ يَجْعَل لَّهُ عِوَجًا ۜ (1)
GUD SKE lov och pris, som har uppenbarat denna Skrift for Sin tjanare och som inte har latit dess mening skymmas av slingrande formuleringar |
قَيِّمًا لِّيُنذِرَ بَأْسًا شَدِيدًا مِّن لَّدُنْهُ وَيُبَشِّرَ الْمُؤْمِنِينَ الَّذِينَ يَعْمَلُونَ الصَّالِحَاتِ أَنَّ لَهُمْ أَجْرًا حَسَنًا (2)
[en Skrift som] pa ett rakt och rattframt sprak varnar [syndarna] for Hans stranga straff och kungor for dem som tror och lever rattskaffens det glada budskapet att en harlig beloning vantar |
مَّاكِثِينَ فِيهِ أَبَدًا (3)
[paradisets lustgardar], dar de skall forbli till evig tid |
وَيُنذِرَ الَّذِينَ قَالُوا اتَّخَذَ اللَّهُ وَلَدًا (4)
[Denna Skrift] skall ocksa varna dem som pastar att Gud har [avlat] en son |
مَّا لَهُم بِهِ مِنْ عِلْمٍ وَلَا لِآبَائِهِمْ ۚ كَبُرَتْ كَلِمَةً تَخْرُجُ مِنْ أَفْوَاهِهِمْ ۚ إِن يَقُولُونَ إِلَّا كَذِبًا (5)
Liksom sina forfader har de ingen [verklig] kunskap om Honom. Det ar ett oerhort pastaende som gar over deras lappar - deras tal ar idel logner |
فَلَعَلَّكَ بَاخِعٌ نَّفْسَكَ عَلَىٰ آثَارِهِمْ إِن لَّمْ يُؤْمِنُوا بِهَٰذَا الْحَدِيثِ أَسَفًا (6)
Kommer du kanske att grama dig till dods, om de inte vill tro pa detta budskap |
إِنَّا جَعَلْنَا مَا عَلَى الْأَرْضِ زِينَةً لَّهَا لِنَبْلُوَهُمْ أَيُّهُمْ أَحْسَنُ عَمَلًا (7)
Vi har smyckat jorden med skona ting for att satta manniskorna pa prov [och for att de med sitt handlande skall visa] vilka som ar de basta ibland dem |
وَإِنَّا لَجَاعِلُونَ مَا عَلَيْهَا صَعِيدًا جُرُزًا (8)
men [till sist] skall Vi forvandla allt detta till ode slatter |
أَمْ حَسِبْتَ أَنَّ أَصْحَابَ الْكَهْفِ وَالرَّقِيمِ كَانُوا مِنْ آيَاتِنَا عَجَبًا (9)
ANSER du att berattelsen om [de unga] mannen i grottan och [deras sysslande med] Skrifterna ar sarskilt marklig bland [alla] Vara budskap |
إِذْ أَوَى الْفِتْيَةُ إِلَى الْكَهْفِ فَقَالُوا رَبَّنَا آتِنَا مِن لَّدُنكَ رَحْمَةً وَهَيِّئْ لَنَا مِنْ أَمْرِنَا رَشَدًا (10)
Nar dessa unga man tog sin tillflykt till grottan bad de: "Herre! Forbarma Dig over oss och visa oss den ratta vagen ut ur vara [svarigheter] |
فَضَرَبْنَا عَلَىٰ آذَانِهِمْ فِي الْكَهْفِ سِنِينَ عَدَدًا (11)
Darpa tillslot Vi deras oron i grottan under manga ar |
ثُمَّ بَعَثْنَاهُمْ لِنَعْلَمَ أَيُّ الْحِزْبَيْنِ أَحْصَىٰ لِمَا لَبِثُوا أَمَدًا (12)
och sa till sist vackte Vi dem. [Allt detta skedde] for att det skulle sta klart, vilken av de tva uppfattningarna som visade storst forstaelse for fragan hur lange de blev kvar [i grottan] |
نَّحْنُ نَقُصُّ عَلَيْكَ نَبَأَهُم بِالْحَقِّ ۚ إِنَّهُمْ فِتْيَةٌ آمَنُوا بِرَبِّهِمْ وَزِدْنَاهُمْ هُدًى (13)
Vi skall lata dig hora den sanna berattelsen om dem: De var unga man som hade en [fast] tro pa sin Herre, och Vi starkte deras vilja att lata sig ledas pa ratt vag |
وَرَبَطْنَا عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ إِذْ قَامُوا فَقَالُوا رَبُّنَا رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ لَن نَّدْعُوَ مِن دُونِهِ إِلَٰهًا ۖ لَّقَدْ قُلْنَا إِذًا شَطَطًا (14)
och ingot hos dem talamod och beslutsamhet. Och de reste sig [mot den hedniska overheten] och sade: "Var Herre ar himlarnas och jordens Herre. Aldrig kommer vi att anropa en annan gud an Honom; [gjorde vi det] hade vi sannerligen [gjort] nagot oerhort |
هَٰؤُلَاءِ قَوْمُنَا اتَّخَذُوا مِن دُونِهِ آلِهَةً ۖ لَّوْلَا يَأْتُونَ عَلَيْهِم بِسُلْطَانٍ بَيِّنٍ ۖ فَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا (15)
Vart folk har satt upp gudar vid sidan av Honom, fastan de inte kan visa pa nagot som stoder detta; och vem ar mer orattfardig an den som satter ihop logner om Gud |
وَإِذِ اعْتَزَلْتُمُوهُمْ وَمَا يَعْبُدُونَ إِلَّا اللَّهَ فَأْوُوا إِلَى الْكَهْفِ يَنشُرْ لَكُمْ رَبُّكُم مِّن رَّحْمَتِهِ وَيُهَيِّئْ لَكُم مِّنْ أَمْرِكُم مِّرْفَقًا (16)
[Och sinsemellan sade de:] "Sedan vi [nu] har dragit oss undan dem och allt vad de dyrkar i Guds stalle, lat oss fly till grottan! Gud skall forbarma Sig over oss och ge oss vad vi behover och hjalpa oss att besta [provet] |
۞ وَتَرَى الشَّمْسَ إِذَا طَلَعَت تَّزَاوَرُ عَن كَهْفِهِمْ ذَاتَ الْيَمِينِ وَإِذَا غَرَبَت تَّقْرِضُهُمْ ذَاتَ الشِّمَالِ وَهُمْ فِي فَجْوَةٍ مِّنْهُ ۚ ذَٰلِكَ مِنْ آيَاتِ اللَّهِ ۗ مَن يَهْدِ اللَّهُ فَهُوَ الْمُهْتَدِ ۖ وَمَن يُضْلِلْ فَلَن تَجِدَ لَهُ وَلِيًّا مُّرْشِدًا (17)
Du kunde se den uppgaende solen vika av at hoger fran deras grotta och den sjunkande solen flytta sig at vanster fran dem, dar de befann sig i ett av [grottans] rum. Detta ar ett av Guds tecken: den som Gud vagleder finner den ratta vagen, men for den som Han later ga vilse kan du aldrig finna en hjalpare som leder honom ratt |
وَتَحْسَبُهُمْ أَيْقَاظًا وَهُمْ رُقُودٌ ۚ وَنُقَلِّبُهُمْ ذَاتَ الْيَمِينِ وَذَاتَ الشِّمَالِ ۖ وَكَلْبُهُم بَاسِطٌ ذِرَاعَيْهِ بِالْوَصِيدِ ۚ لَوِ اطَّلَعْتَ عَلَيْهِمْ لَوَلَّيْتَ مِنْهُمْ فِرَارًا وَلَمُلِئْتَ مِنْهُمْ رُعْبًا (18)
Du kunde ha trott att de lag dar vakna, fastan de var forsankta i somn. Vi lat dem vanda sig an pa hoger sida, an pa vanster och deras hund lag vid ingangen med utstrackta framben. Om du oformodat hade stott pa dem, skulle du helt sakert ha vant om och i forskrackelse ha sprungit darifran |
وَكَذَٰلِكَ بَعَثْنَاهُمْ لِيَتَسَاءَلُوا بَيْنَهُمْ ۚ قَالَ قَائِلٌ مِّنْهُمْ كَمْ لَبِثْتُمْ ۖ قَالُوا لَبِثْنَا يَوْمًا أَوْ بَعْضَ يَوْمٍ ۚ قَالُوا رَبُّكُمْ أَعْلَمُ بِمَا لَبِثْتُمْ فَابْعَثُوا أَحَدَكُم بِوَرِقِكُمْ هَٰذِهِ إِلَى الْمَدِينَةِ فَلْيَنظُرْ أَيُّهَا أَزْكَىٰ طَعَامًا فَلْيَأْتِكُم بِرِزْقٍ مِّنْهُ وَلْيَتَلَطَّفْ وَلَا يُشْعِرَنَّ بِكُمْ أَحَدًا (19)
Liksom [Vi hade latit dem somna in] vackte Vi dem; och de borjade fraga varandra [vad som hade hant]. En av dem sade: "Hur lange menar ni att vi har varit har?" De [andra] svarade: "Vi har varit har en dag eller en del av en dag." [Nagra av dem] sade da: "Var Herre vet bast hur lange vi har varit har. Lat nu en av oss ta dessa silvermynt och ga till staden for att soka ut den renaste fodan och hamta at oss allt [som vi behover]. Men han maste upptrada med stor forsiktighet och pa inga villkor lata nagon ana var existens |
إِنَّهُمْ إِن يَظْهَرُوا عَلَيْكُمْ يَرْجُمُوكُمْ أَوْ يُعِيدُوكُمْ فِي مِلَّتِهِمْ وَلَن تُفْلِحُوا إِذًا أَبَدًا (20)
Om [stadens invanare] far vetskap om oss, kommer de att stena oss till dods eller tvinga oss att aterga till deras tro och da vinner vi aldrig [vart syfte] |
وَكَذَٰلِكَ أَعْثَرْنَا عَلَيْهِمْ لِيَعْلَمُوا أَنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ وَأَنَّ السَّاعَةَ لَا رَيْبَ فِيهَا إِذْ يَتَنَازَعُونَ بَيْنَهُمْ أَمْرَهُمْ ۖ فَقَالُوا ابْنُوا عَلَيْهِم بُنْيَانًا ۖ رَّبُّهُمْ أَعْلَمُ بِهِمْ ۚ قَالَ الَّذِينَ غَلَبُوا عَلَىٰ أَمْرِهِمْ لَنَتَّخِذَنَّ عَلَيْهِم مَّسْجِدًا (21)
SA HAR Vi latit [berattelsen om mannen i grottan] bli kand, for att manniskorna som diskuterar med varandra om deras upplevelser skall veta att Guds lofte ar sant och att det inte finns rum for nagot tvivel om den Yttersta stundens [ankomst]. Och [nagra] sade: "Lat bygga for deras [grotta] med en byggnad. Deras Herre vet allt om dem." De vilkas asikt vann storst anslutning, sade: "Lat oss bygga en helgedom till deras minne |
سَيَقُولُونَ ثَلَاثَةٌ رَّابِعُهُمْ كَلْبُهُمْ وَيَقُولُونَ خَمْسَةٌ سَادِسُهُمْ كَلْبُهُمْ رَجْمًا بِالْغَيْبِ ۖ وَيَقُولُونَ سَبْعَةٌ وَثَامِنُهُمْ كَلْبُهُمْ ۚ قُل رَّبِّي أَعْلَمُ بِعِدَّتِهِم مَّا يَعْلَمُهُمْ إِلَّا قَلِيلٌ ۗ فَلَا تُمَارِ فِيهِمْ إِلَّا مِرَاءً ظَاهِرًا وَلَا تَسْتَفْتِ فِيهِم مِّنْهُمْ أَحَدًا (22)
Och [manniskorna] kommer att saga: "[De var] tre och den fjarde var deras hund", och de skall saga: "Fem, den sjatte var hunden" - gissningar pa mafa om ting som de inte kan veta nagot om - ja, det kommer att heta: "[De var] sju, den attonde var deras hund". Sag: "Min Herre vet bast hur manga de var; fa ar de som har [verklig] kunskap om dem. Ge er darfor inte in i diskussion om dem [med dem som tidigare fatt del av uppenbarelsen] annat an om det som ar uppenbart, och fraga dem inte [om deras asikt] |
وَلَا تَقُولَنَّ لِشَيْءٍ إِنِّي فَاعِلٌ ذَٰلِكَ غَدًا (23)
SAG ALDRIG under nagra omstandigheter: "Detta skall jag gora i morgon |
إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ ۚ وَاذْكُر رَّبَّكَ إِذَا نَسِيتَ وَقُلْ عَسَىٰ أَن يَهْدِيَنِ رَبِّي لِأَقْرَبَ مِنْ هَٰذَا رَشَدًا (24)
utan [att lagga till:] "om Gud vill". Och skulle du glomma [men senare paminna dig] detta, vand dig da till din Herre och sag: "Jag hoppas att min Herre skall leda mig narmare den ratta vagen an [jag nu var] |
وَلَبِثُوا فِي كَهْفِهِمْ ثَلَاثَ مِائَةٍ سِنِينَ وَازْدَادُوا تِسْعًا (25)
DE BLEV kvar i sin grotta i trehundra ar, och till detta tal har lagts nio |
قُلِ اللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا لَبِثُوا ۖ لَهُ غَيْبُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۖ أَبْصِرْ بِهِ وَأَسْمِعْ ۚ مَا لَهُم مِّن دُونِهِ مِن وَلِيٍّ وَلَا يُشْرِكُ فِي حُكْمِهِ أَحَدًا (26)
Sag: "Gud vet bast hur lange de blev kvar dar. Han har kannedomen om himlarnas och jordens dolda verklighet; hur klar ar inte Hans syn och hur skarp Hans horsel! Han ar [manniskornas] ende Beskyddare och med ingen delar Han Sin makt |
وَاتْلُ مَا أُوحِيَ إِلَيْكَ مِن كِتَابِ رَبِّكَ ۖ لَا مُبَدِّلَ لِكَلِمَاتِهِ وَلَن تَجِدَ مِن دُونِهِ مُلْتَحَدًا (27)
OCH FORKUNNA [for dem] det som har uppenbarats for dig av din Herres Skrift! Ingen kan rubba eller tumma pa Hans ord, och hos ingen finner du en tillflykt utom hos Honom |
وَاصْبِرْ نَفْسَكَ مَعَ الَّذِينَ يَدْعُونَ رَبَّهُم بِالْغَدَاةِ وَالْعَشِيِّ يُرِيدُونَ وَجْهَهُ ۖ وَلَا تَعْدُ عَيْنَاكَ عَنْهُمْ تُرِيدُ زِينَةَ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ۖ وَلَا تُطِعْ مَنْ أَغْفَلْنَا قَلْبَهُ عَن ذِكْرِنَا وَاتَّبَعَ هَوَاهُ وَكَانَ أَمْرُهُ فُرُطًا (28)
Och ha talamod med dem som morgon och afton anropar sin Herre och soker Hans valbehag och vand dig inte ifran dem for att i stallet vila ogonen pa denna varldens pomp och stat. Och lyssna inte till den vars hjarta Vi har latit forbli [kallt och] likgiltigt infor tanken pa Oss och som [bara] fragar efter det som behagar honom sjalv. For honom ar allt hopp [om raddning] ute |
وَقُلِ الْحَقُّ مِن رَّبِّكُمْ ۖ فَمَن شَاءَ فَلْيُؤْمِن وَمَن شَاءَ فَلْيَكْفُرْ ۚ إِنَّا أَعْتَدْنَا لِلظَّالِمِينَ نَارًا أَحَاطَ بِهِمْ سُرَادِقُهَا ۚ وَإِن يَسْتَغِيثُوا يُغَاثُوا بِمَاءٍ كَالْمُهْلِ يَشْوِي الْوُجُوهَ ۚ بِئْسَ الشَّرَابُ وَسَاءَتْ مُرْتَفَقًا (29)
Sag: "Sanningen fran er Herre [framstar nu klar och tydlig]; lat darfor den tro som vill tro, och lat den forneka tron som vill forneka den." For de orattfardiga har Vi en Eld i beredskap [vars flammor] skall omsluta dem liksom taltduken [omsluter invanarna i ett talt]; och om de ber att fa [stilla sin torst] skall de fa dricka vatten hett som smalt koppar, som branner deras ansikten. Vilken djavulsk dryck! Vilken jammerlig viloplats |
إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ إِنَّا لَا نُضِيعُ أَجْرَ مَنْ أَحْسَنَ عَمَلًا (30)
Men dem som tror och lever ett rattskaffens liv skall Vi inte lata ga miste om lonen for det goda och ratta de gor |
أُولَٰئِكَ لَهُمْ جَنَّاتُ عَدْنٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهِمُ الْأَنْهَارُ يُحَلَّوْنَ فِيهَا مِنْ أَسَاوِرَ مِن ذَهَبٍ وَيَلْبَسُونَ ثِيَابًا خُضْرًا مِّن سُندُسٍ وَإِسْتَبْرَقٍ مُّتَّكِئِينَ فِيهَا عَلَى الْأَرَائِكِ ۚ نِعْمَ الثَّوَابُ وَحَسُنَتْ مُرْتَفَقًا (31)
Edens lustgardar vantar dem med porlande backar, dar de skall vila, behagligt stodda pa kuddar, och forses med armringar av guld och fa kla sig i drakter av gront silke och den rikaste brokad. Vilken makalos beloning! Vilken ljuvlig viloplats |
۞ وَاضْرِبْ لَهُم مَّثَلًا رَّجُلَيْنِ جَعَلْنَا لِأَحَدِهِمَا جَنَّتَيْنِ مِنْ أَعْنَابٍ وَحَفَفْنَاهُمَا بِنَخْلٍ وَجَعَلْنَا بَيْنَهُمَا زَرْعًا (32)
OCH LAT dem fa hora liknelsen om tva man, av vilka Vi skankte den ene tva vingardar, omgardade av dadelpalmer och atskilda av ett akerfalt |
كِلْتَا الْجَنَّتَيْنِ آتَتْ أُكُلَهَا وَلَمْ تَظْلِم مِّنْهُ شَيْئًا ۚ وَفَجَّرْنَا خِلَالَهُمَا نَهَرًا (33)
Bada vingardarna gav frukt i aldrig sinande mangd, eftersom Vi hade latit en kallader rinna upp mellan dem |
وَكَانَ لَهُ ثَمَرٌ فَقَالَ لِصَاحِبِهِ وَهُوَ يُحَاوِرُهُ أَنَا أَكْثَرُ مِنكَ مَالًا وَأَعَزُّ نَفَرًا (34)
Mannen fick darfor riklig avkastning. Under ett samtal med sin van sade han: "Jag ar rikare an du och jag har fler man i mitt folje |
وَدَخَلَ جَنَّتَهُ وَهُوَ ظَالِمٌ لِّنَفْسِهِ قَالَ مَا أَظُنُّ أَن تَبِيدَ هَٰذِهِ أَبَدًا (35)
[Med sitt overmodiga skryt] hade han redan vallat sig sjalv skada, men sa gick han runt [med sin van] i vingarden och fortsatte: "Jag tror inte att denna [vingard] nagonsin kommer att fortorka |
وَمَا أَظُنُّ السَّاعَةَ قَائِمَةً وَلَئِن رُّدِدتُّ إِلَىٰ رَبِّي لَأَجِدَنَّ خَيْرًا مِّنْهَا مُنقَلَبًا (36)
inte heller tror jag att den Yttersta stunden kommer, men [kommer den] och jag fors infor min Herre, skall jag sakert fa nagot annu battre i dess stalle |
قَالَ لَهُ صَاحِبُهُ وَهُوَ يُحَاوِرُهُ أَكَفَرْتَ بِالَّذِي خَلَقَكَ مِن تُرَابٍ ثُمَّ مِن نُّطْفَةٍ ثُمَّ سَوَّاكَ رَجُلًا (37)
Samtalet fortgick och vannen sade: ”Tackar du inte Honom som har skapat dig av jord, darefter av en droppe [sad] och till sist format dig till en manniska |
لَّٰكِنَّا هُوَ اللَّهُ رَبِّي وَلَا أُشْرِكُ بِرَبِّي أَحَدًا (38)
[Jag vet att] Han ar Gud, min Herre, och jag satter ingen vid min Herres sida |
وَلَوْلَا إِذْ دَخَلْتَ جَنَّتَكَ قُلْتَ مَا شَاءَ اللَّهُ لَا قُوَّةَ إِلَّا بِاللَّهِ ۚ إِن تَرَنِ أَنَا أَقَلَّ مِنكَ مَالًا وَوَلَدًا (39)
Om du bara hade sagt nar du gick ut i din vingard:'Ske Guds vilja! Det finns ingen styrka utom hos Gud!' Om du anser att jag ar underlagsen dig i rikedom och [antal] soner |
فَعَسَىٰ رَبِّي أَن يُؤْتِيَنِ خَيْرًا مِّن جَنَّتِكَ وَيُرْسِلَ عَلَيْهَا حُسْبَانًا مِّنَ السَّمَاءِ فَتُصْبِحَ صَعِيدًا زَلَقًا (40)
ger Gud mig kanske nagot som ar battre an din vingard och over den later Han kanske en storm fran himlen bryta los som forvandlar den till torr och ofruktbar mark |
أَوْ يُصْبِحَ مَاؤُهَا غَوْرًا فَلَن تَسْتَطِيعَ لَهُ طَلَبًا (41)
eller later dess kallvatten sjunka till sadant djup att du aldrig aterfinner det |
وَأُحِيطَ بِثَمَرِهِ فَأَصْبَحَ يُقَلِّبُ كَفَّيْهِ عَلَىٰ مَا أَنفَقَ فِيهَا وَهِيَ خَاوِيَةٌ عَلَىٰ عُرُوشِهَا وَيَقُولُ يَا لَيْتَنِي لَمْ أُشْرِكْ بِرَبِّي أَحَدًا (42)
Da drabbades [den andres] vingardar [av total odelaggelse] och han vred sina hander [i fortvivlan] over vad han gett ut for det som [nu] forstorts och han utbrast: "Om jag anda hade avhallit mig fran att satta nagon annan vid Guds sida |
وَلَمْ تَكُن لَّهُ فِئَةٌ يَنصُرُونَهُ مِن دُونِ اللَّهِ وَمَا كَانَ مُنتَصِرًا (43)
Han hade inga hjalpare utom Gud och han kunde inte hjalpa sig sjalv |
هُنَالِكَ الْوَلَايَةُ لِلَّهِ الْحَقِّ ۚ هُوَ خَيْرٌ ثَوَابًا وَخَيْرٌ عُقْبًا (44)
Har [ser man att] ingen kan ge skydd utom Gud, som ar sann Gud, att ingen belonar battre an Han och att ingen bereder [manniskan] en lyckligare utgang |
وَاضْرِبْ لَهُم مَّثَلَ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا كَمَاءٍ أَنزَلْنَاهُ مِنَ السَّمَاءِ فَاخْتَلَطَ بِهِ نَبَاتُ الْأَرْضِ فَأَصْبَحَ هَشِيمًا تَذْرُوهُ الرِّيَاحُ ۗ وَكَانَ اللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ مُّقْتَدِرًا (45)
OCH LAT dem fa hora en liknelse om livet i denna varld. [Se pa] regnet som Vi later falla fran skyn och som tas upp av markens vaxter; men av dem blir det [till sist bara] agnar och torra stran, som skingras for vinden. Gud har allt i Sin makt |
الْمَالُ وَالْبَنُونَ زِينَةُ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ۖ وَالْبَاقِيَاتُ الصَّالِحَاتُ خَيْرٌ عِندَ رَبِّكَ ثَوَابًا وَخَيْرٌ أَمَلًا (46)
Rikedom och [manga] soner hor till det jordiska livets gladjeamnen; men det bestaende goda [du gor] ar battre infor din Herre och ger en fastare grund for hopp |
وَيَوْمَ نُسَيِّرُ الْجِبَالَ وَتَرَى الْأَرْضَ بَارِزَةً وَحَشَرْنَاهُمْ فَلَمْ نُغَادِرْ مِنْهُمْ أَحَدًا (47)
Och en Dag [skall komma] da Vi satter bergen i rorelse och du far se jordens yta bar [utan det som har tackt den]; [en Dag] da Vi samlar in dem [alla] och inte lamnar nagon kvar |
وَعُرِضُوا عَلَىٰ رَبِّكَ صَفًّا لَّقَدْ جِئْتُمُونَا كَمَا خَلَقْنَاكُمْ أَوَّلَ مَرَّةٍ ۚ بَلْ زَعَمْتُمْ أَلَّن نَّجْعَلَ لَكُم مَّوْعِدًا (48)
Och de skall stallas upp i rader infor din Herre [och Han skall saga:] "Ni har [nu] kommit infor Oss sa som Vi forst skapade er, trots era pastaenden att Vi inte skulle kalla er till [detta] mote |
وَوُضِعَ الْكِتَابُ فَتَرَى الْمُجْرِمِينَ مُشْفِقِينَ مِمَّا فِيهِ وَيَقُولُونَ يَا وَيْلَتَنَا مَالِ هَٰذَا الْكِتَابِ لَا يُغَادِرُ صَغِيرَةً وَلَا كَبِيرَةً إِلَّا أَحْصَاهَا ۚ وَوَجَدُوا مَا عَمِلُوا حَاضِرًا ۗ وَلَا يَظْلِمُ رَبُّكَ أَحَدًا (49)
Och boken [dar allt i manniskans liv ar upptecknat] skall laggas fram, och du far se de trotsiga syndarna angslas infor dess innehall och hora deras rop: "Vi ar forlorade! Vad ar detta for en bok, som varken utelamnar sma felsteg eller grova overtradelser?" I den skall de fa aterse [alla] sina handlingar; men din Herre skall inte lata nagon tillfogas oratt |
وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلَائِكَةِ اسْجُدُوا لِآدَمَ فَسَجَدُوا إِلَّا إِبْلِيسَ كَانَ مِنَ الْجِنِّ فَفَسَقَ عَنْ أَمْرِ رَبِّهِ ۗ أَفَتَتَّخِذُونَهُ وَذُرِّيَّتَهُ أَوْلِيَاءَ مِن دُونِي وَهُمْ لَكُمْ عَدُوٌّ ۚ بِئْسَ لِلظَّالِمِينَ بَدَلًا (50)
OCH [MINNS] hur Vi befallde anglarna att falla ned pa sina ansikten infor Adam, och hur alla foll ned utom Iblees; han tillhorde skaran av osynliga vasen och han trotsade sin Herres befallning. Vill ni ta honom och hans anhang till era beskyddare i Mitt stalle, fastan de ar era fiender? Da gor de orattfardiga ett daligt byte |
۞ مَّا أَشْهَدتُّهُمْ خَلْقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَلَا خَلْقَ أَنفُسِهِمْ وَمَا كُنتُ مُتَّخِذَ الْمُضِلِّينَ عَضُدًا (51)
Jag lat dem lika litet bevittna skapelsen av himlarna och jorden som deras egen skapelse; och Jag tar inte dem till medhjalpare som vill leda manniskorna vilse |
وَيَوْمَ يَقُولُ نَادُوا شُرَكَائِيَ الَّذِينَ زَعَمْتُمْ فَدَعَوْهُمْ فَلَمْ يَسْتَجِيبُوا لَهُمْ وَجَعَلْنَا بَيْنَهُم مَّوْبِقًا (52)
[Tank pa] Dagen da [Gud] skall saga: "Anropa [nu] dem som ni pastod ha del i Min makt." Och de skall anropa dem men de kommer inte att fa svar; mellan dem har Vi lagt en ooverstiglig klyfta |
وَرَأَى الْمُجْرِمُونَ النَّارَ فَظَنُّوا أَنَّهُم مُّوَاقِعُوهَا وَلَمْ يَجِدُوا عَنْهَا مَصْرِفًا (53)
De trotsiga syndarna kommer att se Elden och veta att de skall bli [lagornas] rov, men de kommer inte att finna en vag att fly undan |
وَلَقَدْ صَرَّفْنَا فِي هَٰذَا الْقُرْآنِ لِلنَّاسِ مِن كُلِّ مَثَلٍ ۚ وَكَانَ الْإِنسَانُ أَكْثَرَ شَيْءٍ جَدَلًا (54)
I DENNA Koran har Vi till nytta for manniskorna framstallt alla slag av liknelser dar Vi later detaljerna vaxla. Men manniskan ar en pastridig varelse som vill satta allt i fraga |
وَمَا مَنَعَ النَّاسَ أَن يُؤْمِنُوا إِذْ جَاءَهُمُ الْهُدَىٰ وَيَسْتَغْفِرُوا رَبَّهُمْ إِلَّا أَن تَأْتِيَهُمْ سُنَّةُ الْأَوَّلِينَ أَوْ يَأْتِيَهُمُ الْعَذَابُ قُبُلًا (55)
Vad hindrar annars manniskorna att tro nar de nas av [Guds] vagledning, och att be sin Herre om forlatelse, om inte [deras hanfulla, utmanande begaran] att fa drabbas av samma ode som folken i aldre tider [som forintades for sitt envisa motstand mot sanningen] eller att stallas ansikte mot ansikte med de eviga straffen |
وَمَا نُرْسِلُ الْمُرْسَلِينَ إِلَّا مُبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ ۚ وَيُجَادِلُ الَّذِينَ كَفَرُوا بِالْبَاطِلِ لِيُدْحِضُوا بِهِ الْحَقَّ ۖ وَاتَّخَذُوا آيَاتِي وَمَا أُنذِرُوا هُزُوًا (56)
Vi sander Vara budbarare enbart som forkunnare av hoppets budskap och som varnare; men de som fornekar sanningen vill fa till stand diskussioner for att med tomma argument forsoka vederlagga [den klara] sanningen. Och de vagar skamta om Mina budskap och varningar |
وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّن ذُكِّرَ بِآيَاتِ رَبِّهِ فَأَعْرَضَ عَنْهَا وَنَسِيَ مَا قَدَّمَتْ يَدَاهُ ۚ إِنَّا جَعَلْنَا عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ أَكِنَّةً أَن يَفْقَهُوهُ وَفِي آذَانِهِمْ وَقْرًا ۖ وَإِن تَدْعُهُمْ إِلَى الْهُدَىٰ فَلَن يَهْتَدُوا إِذًا أَبَدًا (57)
Vem ar mer orattfardig an den som nar han paminns om sin Herres budskap vander ryggen till [i likgiltighet] och glommer det [onda] han gjort? Vi tacker over dessa [manniskors] hjartan sa att de ingenting forstar och tapper till deras oron; och hur ofta du an uppmanar dem att folja [Guds] vagledning kommer de aldrig att lata sig vagledas |
وَرَبُّكَ الْغَفُورُ ذُو الرَّحْمَةِ ۖ لَوْ يُؤَاخِذُهُم بِمَا كَسَبُوا لَعَجَّلَ لَهُمُ الْعَذَابَ ۚ بَل لَّهُم مَّوْعِدٌ لَّن يَجِدُوا مِن دُونِهِ مَوْئِلًا (58)
Men din Herre ar Den som alltid ar beredd att forlata, all nads och barmhartighets kalla. Om Han ville stalla dem till svars for allt ont de gor, skulle Han [genast] ge dem deras straff. Men nej, en frist [satts ut] for dem som de maste iaktta |
وَتِلْكَ الْقُرَىٰ أَهْلَكْنَاهُمْ لَمَّا ظَلَمُوا وَجَعَلْنَا لِمَهْلِكِهِم مَّوْعِدًا (59)
Dessa stader som Vi forstorde [darfor att invanarna] standigt begick oratt, forstorde Vi [forst] efter det att Vi hade utsatt en frist for deras forstoring |
وَإِذْ قَالَ مُوسَىٰ لِفَتَاهُ لَا أَبْرَحُ حَتَّىٰ أَبْلُغَ مَجْمَعَ الْبَحْرَيْنِ أَوْ أَمْضِيَ حُقُبًا (60)
OCH MINNS hur Moses sade till sin tjanare: "Jag skall inte ge mig nagon ro forran jag nar den plats dar de tva haven mots, hur lange jag an maste soka |
فَلَمَّا بَلَغَا مَجْمَعَ بَيْنِهِمَا نَسِيَا حُوتَهُمَا فَاتَّخَذَ سَبِيلَهُ فِي الْبَحْرِ سَرَبًا (61)
Men nar de nadde platsen dar de tva haven mots, glomde de sin fisk och den tog sig fram till havet |
فَلَمَّا جَاوَزَا قَالَ لِفَتَاهُ آتِنَا غَدَاءَنَا لَقَدْ لَقِينَا مِن سَفَرِنَا هَٰذَا نَصَبًا (62)
Och sedan de hade gatt annu ett stycke sade [Moses] till sin tjanare: "Satt nu fram vart middagsmal; det har varit en anstrangande fard |
قَالَ أَرَأَيْتَ إِذْ أَوَيْنَا إِلَى الصَّخْرَةِ فَإِنِّي نَسِيتُ الْحُوتَ وَمَا أَنسَانِيهُ إِلَّا الشَّيْطَانُ أَنْ أَذْكُرَهُ ۚ وَاتَّخَذَ سَبِيلَهُ فِي الْبَحْرِ عَجَبًا (63)
[Tjanaren] sade: "Sa besynnerligt! Nar vi begav oss till klippan dar [for att vila] glomde jag bort fisken. Det kan bara ha varit Djavulen som fick mig att glomma den! Och den tog sig fram till havet; det ar sannerligen markligt |
قَالَ ذَٰلِكَ مَا كُنَّا نَبْغِ ۚ فَارْتَدَّا عَلَىٰ آثَارِهِمَا قَصَصًا (64)
[Moses] sade: "Detta ar just den plats Vi soker!" Och sa vande de tillbaka samma vag som de kom |
فَوَجَدَا عَبْدًا مِّنْ عِبَادِنَا آتَيْنَاهُ رَحْمَةً مِّنْ عِندِنَا وَعَلَّمْنَاهُ مِن لَّدُنَّا عِلْمًا (65)
och fann en av Vara tjanare som Vi hade visat Var nad och latit fa del av nagot av Var egen kunskap |
قَالَ لَهُ مُوسَىٰ هَلْ أَتَّبِعُكَ عَلَىٰ أَن تُعَلِّمَنِ مِمَّا عُلِّمْتَ رُشْدًا (66)
Moses sade till honom: "Far jag folja dig sa att du kan lara mig nagot av allt det som du har fatt veta om ratt och oratt |
قَالَ إِنَّكَ لَن تَسْتَطِيعَ مَعِيَ صَبْرًا (67)
[Den vise mannen] svarade: "Du kommer inte att ha talamod med mig |
وَكَيْفَ تَصْبِرُ عَلَىٰ مَا لَمْ تُحِطْ بِهِ خُبْرًا (68)
Skulle du kunna sta ut med det som ligger utanfor din erfarenhet |
قَالَ سَتَجِدُنِي إِن شَاءَ اللَّهُ صَابِرًا وَلَا أَعْصِي لَكَ أَمْرًا (69)
[Moses] svarade: "Om Gud vill, skall du fa se att jag har talamod; och jag skall lyda dig i allt |
قَالَ فَإِنِ اتَّبَعْتَنِي فَلَا تَسْأَلْنِي عَن شَيْءٍ حَتَّىٰ أُحْدِثَ لَكَ مِنْهُ ذِكْرًا (70)
[Den vise] sade: "Naval! Om du vill folja mig far du inte fraga mig om nagot [som jag foretar mig] forran jag [sjalv] for det pa tal med dig |
فَانطَلَقَا حَتَّىٰ إِذَا رَكِبَا فِي السَّفِينَةِ خَرَقَهَا ۖ قَالَ أَخَرَقْتَهَا لِتُغْرِقَ أَهْلَهَا لَقَدْ جِئْتَ شَيْئًا إِمْرًا (71)
Sa borjade de sin vandring och [kom till en strand dar] de steg i en bat; och [den vise mannen] gjorde ett hal i den [och Moses] utropade: "Har du gjort ett hal i den for att de som gar ombord skall drunkna? Du har sannerligen gjort nagot oerhort |
قَالَ أَلَمْ أَقُلْ إِنَّكَ لَن تَسْتَطِيعَ مَعِيَ صَبْرًا (72)
Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha talamod med mig!” |
قَالَ لَا تُؤَاخِذْنِي بِمَا نَسِيتُ وَلَا تُرْهِقْنِي مِنْ أَمْرِي عُسْرًا (73)
[Moses] sade: "Forlat att jag glomde det och var inte for strang mot mig |
فَانطَلَقَا حَتَّىٰ إِذَا لَقِيَا غُلَامًا فَقَتَلَهُ قَالَ أَقَتَلْتَ نَفْسًا زَكِيَّةً بِغَيْرِ نَفْسٍ لَّقَدْ جِئْتَ شَيْئًا نُّكْرًا (74)
Och de vandrade vidare till dess de motte en ung man och [den vise] dodade honom, [varpa Moses] utropade: "Har du berovat en oskyldig manniska livet, som inte gjort oratt mot nagon annan? Du har sannerligen begatt en oerhord handling |
۞ قَالَ أَلَمْ أَقُل لَّكَ إِنَّكَ لَن تَسْتَطِيعَ مَعِيَ صَبْرًا (75)
Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha talamod med mig!” |
قَالَ إِن سَأَلْتُكَ عَن شَيْءٍ بَعْدَهَا فَلَا تُصَاحِبْنِي ۖ قَدْ بَلَغْتَ مِن لَّدُنِّي عُذْرًا (76)
[Moses] sade: "Om jag hadanefter skulle fraga dig om nagot, lat mig da inte stanna i ditt sallskap; hela skulden for detta skulle da falla pa mig |
فَانطَلَقَا حَتَّىٰ إِذَا أَتَيَا أَهْلَ قَرْيَةٍ اسْتَطْعَمَا أَهْلَهَا فَأَبَوْا أَن يُضَيِّفُوهُمَا فَوَجَدَا فِيهَا جِدَارًا يُرِيدُ أَن يَنقَضَّ فَأَقَامَهُ ۖ قَالَ لَوْ شِئْتَ لَتَّخَذْتَ عَلَيْهِ أَجْرًا (77)
Och de vandrade vidare tills de kom till en by och bad dess invanare om mat, men de visade sig ogastvanliga. Sedan fann de en mur som hotade att storta samman och som [den vise mannen] byggde upp. [Och Moses] utropade: "Hade du velat kunde du sakert ha fatt ersattning for detta |
قَالَ هَٰذَا فِرَاقُ بَيْنِي وَبَيْنِكَ ۚ سَأُنَبِّئُكَ بِتَأْوِيلِ مَا لَمْ تَسْتَطِع عَّلَيْهِ صَبْرًا (78)
[Den vise mannen] sade: "Har skiljs vara vagar. Men jag skall lata dig veta den ratta inneborden av det som du inte kunde bevittna [stillatigande] |
أَمَّا السَّفِينَةُ فَكَانَتْ لِمَسَاكِينَ يَعْمَلُونَ فِي الْبَحْرِ فَأَرَدتُّ أَنْ أَعِيبَهَا وَكَانَ وَرَاءَهُم مَّلِكٌ يَأْخُذُ كُلَّ سَفِينَةٍ غَصْبًا (79)
Vad baten betraffar tillhorde den nagra fattiga man som hamtade sitt levebrod ur havet, och jag ville gora averkan pa den darfor att de hotades av en kung, som med vald bemaktigade sig alla batar han kunde fa tag i |
وَأَمَّا الْغُلَامُ فَكَانَ أَبَوَاهُ مُؤْمِنَيْنِ فَخَشِينَا أَن يُرْهِقَهُمَا طُغْيَانًا وَكُفْرًا (80)
Med den unge mannen forholl det sig sa att hans foraldrar var troende, och vi hade all anledning att befara att han pa grund av sin valdsamma framfart och sin gudloshet skulle bli en tung borda for dem |
فَأَرَدْنَا أَن يُبْدِلَهُمَا رَبُّهُمَا خَيْرًا مِّنْهُ زَكَاةً وَأَقْرَبَ رُحْمًا (81)
vi hoppades darfor att deras Herre i hans stalle skulle ge dem [en son] med battre karaktar och som gav dem mera karlek an han |
وَأَمَّا الْجِدَارُ فَكَانَ لِغُلَامَيْنِ يَتِيمَيْنِ فِي الْمَدِينَةِ وَكَانَ تَحْتَهُ كَنزٌ لَّهُمَا وَكَانَ أَبُوهُمَا صَالِحًا فَأَرَادَ رَبُّكَ أَن يَبْلُغَا أَشُدَّهُمَا وَيَسْتَخْرِجَا كَنزَهُمَا رَحْمَةً مِّن رَّبِّكَ ۚ وَمَا فَعَلْتُهُ عَنْ أَمْرِي ۚ ذَٰلِكَ تَأْوِيلُ مَا لَمْ تَسْطِع عَّلَيْهِ صَبْرًا (82)
Och vad muren betraffar tillhorde den tva faderlosa ungdomar i byn och under den lag en skatt begraven som var deras egendom. Deras far hade varit en rattradig man och det var din Herres vilja att de, nar de uppnatt vuxen alder, som en nad fran Honom skulle fa grava upp denna skatt. Ingenting av detta har jag gjort av egen drift. Dar ser du inneborden av det som du inte [stillatigande] kunde bevittna |
وَيَسْأَلُونَكَ عَن ذِي الْقَرْنَيْنِ ۖ قُلْ سَأَتْلُو عَلَيْكُم مِّنْهُ ذِكْرًا (83)
OCH DE fragar dig om den Tvahornade. Sag: "Jag skall beratta nagot om honom som [ar vart] att lagga pa minnet |
إِنَّا مَكَّنَّا لَهُ فِي الْأَرْضِ وَآتَيْنَاهُ مِن كُلِّ شَيْءٍ سَبَبًا (84)
Vi skankte honom stor makt pa jorden och Vi gav honom [kunskap om] de ratta medlen [for att na sitt] syfte liksom [den rakaste] vagen till varje mal |
فَأَتْبَعَ سَبَبًا (85)
Och han valde en [sadan rak] vag |
حَتَّىٰ إِذَا بَلَغَ مَغْرِبَ الشَّمْسِ وَجَدَهَا تَغْرُبُ فِي عَيْنٍ حَمِئَةٍ وَوَجَدَ عِندَهَا قَوْمًا ۗ قُلْنَا يَا ذَا الْقَرْنَيْنِ إِمَّا أَن تُعَذِّبَ وَإِمَّا أَن تَتَّخِذَ فِيهِمْ حُسْنًا (86)
[och gick mot vaster] till dess han kom till den plats dar solen gar ned, och den gick ned - sa forefoll det honom - i ett hav av gyttja. Och dar fann han ett [oupplyst och ogudaktigt] folk. Vi sade: "Du Tvahornade! Antingen gar du hart fram [mot dem] eller ocksa behandlar du dem med mildhet |
قَالَ أَمَّا مَن ظَلَمَ فَسَوْفَ نُعَذِّبُهُ ثُمَّ يُرَدُّ إِلَىٰ رَبِّهِ فَيُعَذِّبُهُ عَذَابًا نُّكْرًا (87)
Han sade: "Den som lever i ondska och synd kommer vi att straffa; sedan skall han foras tillbaka till sin Herre och Han skall ge honom ett fruktansvart straff |
وَأَمَّا مَنْ آمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا فَلَهُ جَزَاءً الْحُسْنَىٰ ۖ وَسَنَقُولُ لَهُ مِنْ أَمْرِنَا يُسْرًا (88)
Men den som tror och lever ett gott och rattskaffens liv skall i beloning fa det hogsta goda, och Vi skall gora Vara befallningar latta [att utfora] for honom |
ثُمَّ أَتْبَعَ سَبَبًا (89)
Darpa foljde han en vag |
حَتَّىٰ إِذَا بَلَغَ مَطْلِعَ الشَّمْسِ وَجَدَهَا تَطْلُعُ عَلَىٰ قَوْمٍ لَّمْ نَجْعَل لَّهُم مِّن دُونِهَا سِتْرًا (90)
[mot oster] till dess han kom till den plats dar solen gar upp, och han fann att den gick upp over ett folk at vilket Vi inte hade gett nagot skydd mot den |
كَذَٰلِكَ وَقَدْ أَحَطْنَا بِمَا لَدَيْهِ خُبْرًا (91)
Sa som [han fann dem, sa lamnade han dem]; Vi hade kannedom om allt som rorde honom och [Vi stodde honom i allt] |
ثُمَّ أَتْبَعَ سَبَبًا (92)
Darpa foljde han en vag |
حَتَّىٰ إِذَا بَلَغَ بَيْنَ السَّدَّيْنِ وَجَدَ مِن دُونِهِمَا قَوْمًا لَّا يَكَادُونَ يَفْقَهُونَ قَوْلًا (93)
som ledde till [en plats] mellan de tva bergskedjorna och vid deras fot fann han ett folk som knappast forstod ett ord [av hans sprak] |
قَالُوا يَا ذَا الْقَرْنَيْنِ إِنَّ يَأْجُوجَ وَمَأْجُوجَ مُفْسِدُونَ فِي الْأَرْضِ فَهَلْ نَجْعَلُ لَكَ خَرْجًا عَلَىٰ أَن تَجْعَلَ بَيْنَنَا وَبَيْنَهُمْ سَدًّا (94)
De sade: "Du Tvahornade! Gog och Magog stor ordningen och sar fordarv pa jorden. Kan vi begara av dig att du, mot en avgift, bygger en skyddsmur mellan oss och dem |
قَالَ مَا مَكَّنِّي فِيهِ رَبِّي خَيْرٌ فَأَعِينُونِي بِقُوَّةٍ أَجْعَلْ بَيْنَكُمْ وَبَيْنَهُمْ رَدْمًا (95)
Han svarade: "Det som min Herre har lagt i mina hander ar av storre varde for mig [an era bidrag]; ge mig darfor en arbetsstyrka [som jag kan forfoga over] sa skall jag uppfora en skyddsvall mellan er och dem |
آتُونِي زُبَرَ الْحَدِيدِ ۖ حَتَّىٰ إِذَا سَاوَىٰ بَيْنَ الصَّدَفَيْنِ قَالَ انفُخُوا ۖ حَتَّىٰ إِذَا جَعَلَهُ نَارًا قَالَ آتُونِي أُفْرِغْ عَلَيْهِ قِطْرًا (96)
Forsla [nu] hit jarn i block och tackor!" Nar han hade fyllt utrymmet mellan bergvaggarna [med jarnet], sade han: "[Tand eldar och] lat blasbalgarna arbeta!" Och nar han fatt [jarnet] att gloda, begarde han: "For hit smalt koppar, som jag skall gjuta over [skyddsmuren] |
فَمَا اسْطَاعُوا أَن يَظْهَرُوهُ وَمَا اسْتَطَاعُوا لَهُ نَقْبًا (97)
Och [muren blev fardigbyggd och Gog och Magog] kunde varken klattra over den eller bryta sig igenom den |
قَالَ هَٰذَا رَحْمَةٌ مِّن رَّبِّي ۖ فَإِذَا جَاءَ وَعْدُ رَبِّي جَعَلَهُ دَكَّاءَ ۖ وَكَانَ وَعْدُ رَبِّي حَقًّا (98)
Och [den Tvahornade] utbrast: "Detta [har astadkommits tack vare] min Herres nad! Men nar det som min Herre har lovat blir verklighet, skall Han jamna det med marken. Vad min Herre lovar ar sanning |
۞ وَتَرَكْنَا بَعْضَهُمْ يَوْمَئِذٍ يَمُوجُ فِي بَعْضٍ ۖ وَنُفِخَ فِي الصُّورِ فَجَمَعْنَاهُمْ جَمْعًا (99)
OCH DEN Dagen skall Vi lata [manniskomassorna svalla] och bryta sig mot varandra som branningar; och da skall [domens] basunstot ljuda och Vi skall samla dem [alla] i en enda forsamling |
وَعَرَضْنَا جَهَنَّمَ يَوْمَئِذٍ لِّلْكَافِرِينَ عَرْضًا (100)
Den Dagen skall Vi breda ut helvetet i hela dess bredd framfor dem som fornekade sanningen |
الَّذِينَ كَانَتْ أَعْيُنُهُمْ فِي غِطَاءٍ عَن ذِكْرِي وَكَانُوا لَا يَسْتَطِيعُونَ سَمْعًا (101)
[framfor] dem vars ogon bundits for sa att de inte kunde [se det som hjalper manniskor att] minnas Mig, de som inte kunde lyssna |
أَفَحَسِبَ الَّذِينَ كَفَرُوا أَن يَتَّخِذُوا عِبَادِي مِن دُونِي أَوْلِيَاءَ ۚ إِنَّا أَعْتَدْنَا جَهَنَّمَ لِلْكَافِرِينَ نُزُلًا (102)
Menar de, dessa fornekare, att de kan ta Mina tjanare till beskyddare i Mitt stalle? Nej, Vi har sorjt for att helvetet star berett att ta emot fornekarna av sanningen |
قُلْ هَلْ نُنَبِّئُكُم بِالْأَخْسَرِينَ أَعْمَالًا (103)
Sag: "Skall vi saga er vilka de ar som i allt vad de foretar sig ar de storsta forlorarna |
الَّذِينَ ضَلَّ سَعْيُهُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَهُمْ يَحْسَبُونَ أَنَّهُمْ يُحْسِنُونَ صُنْعًا (104)
[Det ar] de som har inriktat hela sin stravan pa det som hor till denna varld och anda tror att de har levt ett gott och rattskaffens liv |
أُولَٰئِكَ الَّذِينَ كَفَرُوا بِآيَاتِ رَبِّهِمْ وَلِقَائِهِ فَحَبِطَتْ أَعْمَالُهُمْ فَلَا نُقِيمُ لَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَزْنًا (105)
Det ar de som avvisade sin Herres budskap och som inte ville tro att de [till sist] skall mota Honom." Allt vad de har stravat mot skall ga om intet och pa Uppstandelsens dag skall deras [goda] handlingar vaga latt infor Oss |
ذَٰلِكَ جَزَاؤُهُمْ جَهَنَّمُ بِمَا كَفَرُوا وَاتَّخَذُوا آيَاتِي وَرُسُلِي هُزُوًا (106)
Detta - helvetet - ar deras lon darfor att de fornekade sanningen och gjorde narr av Mina budskap och Mina budbarare |
إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ كَانَتْ لَهُمْ جَنَّاتُ الْفِرْدَوْسِ نُزُلًا (107)
Men paradisets lustgardar star beredda att ta emot dem som tror och lever ett gott och rattskaffens liv |
خَالِدِينَ فِيهَا لَا يَبْغُونَ عَنْهَا حِوَلًا (108)
dar skall de forbli till evig tid och de kommer aldrig att onska nagon forandring |
قُل لَّوْ كَانَ الْبَحْرُ مِدَادًا لِّكَلِمَاتِ رَبِّي لَنَفِدَ الْبَحْرُ قَبْلَ أَن تَنفَدَ كَلِمَاتُ رَبِّي وَلَوْ جِئْنَا بِمِثْلِهِ مَدَدًا (109)
SAG: "Om allt hav blev till black for [att uppteckna] min Herres ord, skulle havet helt visst sina forr an min Herres ord hade uttomts; och [sa skulle det vara] aven om hav lades till hav |
قُلْ إِنَّمَا أَنَا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يُوحَىٰ إِلَيَّ أَنَّمَا إِلَٰهُكُمْ إِلَٰهٌ وَاحِدٌ ۖ فَمَن كَانَ يَرْجُو لِقَاءَ رَبِّهِ فَلْيَعْمَلْ عَمَلًا صَالِحًا وَلَا يُشْرِكْ بِعِبَادَةِ رَبِّهِ أَحَدًا (110)
Sag: "Jag ar bara en vanlig manniska som ni. Genom uppenbarelsen vet jag att er Gud ar den Ende Guden. Var och en som med hopp ser fram mot motet med sin Herre skall [strava efter att] leva ett gott och rattskaffens liv och att inte gora nagon delaktig av den dyrkan som han agnar sin Herre |
