طسم (1)
Taa seen meem |
تِلْكَ آيَاتُ الْكِتَابِ الْمُبِينِ (2)
DETTA AR budskap ur Skriften, som ar klar i sig sjalv och som klart framstaller sanningen |
نَتْلُو عَلَيْكَ مِن نَّبَإِ مُوسَىٰ وَفِرْعَوْنَ بِالْحَقِّ لِقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (3)
Vi skall beratta for dig [Muhammad] nagot om Moses och Farao, sa som allt verkligen gick till; detta kan vara till nytta for manniskor som vill tro |
إِنَّ فِرْعَوْنَ عَلَا فِي الْأَرْضِ وَجَعَلَ أَهْلَهَا شِيَعًا يَسْتَضْعِفُ طَائِفَةً مِّنْهُمْ يُذَبِّحُ أَبْنَاءَهُمْ وَيَسْتَحْيِي نِسَاءَهُمْ ۚ إِنَّهُ كَانَ مِنَ الْمُفْسِدِينَ (4)
Farao var en tyrann pa jorden. Han delade in [sitt] folk i olika klasser, av vilka han [sarskilt] fortryckte en grupp; dess soner lat han doda men dess kvinnor skonades; ja, han horde till dem som stor ordningen pa jorden och vallar sedernas fordarv |
وَنُرِيدُ أَن نَّمُنَّ عَلَى الَّذِينَ اسْتُضْعِفُوا فِي الْأَرْضِ وَنَجْعَلَهُمْ أَئِمَّةً وَنَجْعَلَهُمُ الْوَارِثِينَ (5)
Men det var Var vilja att visa dessa fornedrade och fortrampade manniskor Var sarskilda nad och gora dem till foregangsman [i tron] och lata dem arva [de ogudaktigas makt] |
وَنُمَكِّنَ لَهُمْ فِي الْأَرْضِ وَنُرِيَ فِرْعَوْنَ وَهَامَانَ وَجُنُودَهُمَا مِنْهُم مَّا كَانُوا يَحْذَرُونَ (6)
och ge dem en saker plats pa jorden, och Vi ville genom dem ge Farao och Haman och deras man en [forsmak av] det som de ville skydda sig emot |
وَأَوْحَيْنَا إِلَىٰ أُمِّ مُوسَىٰ أَنْ أَرْضِعِيهِ ۖ فَإِذَا خِفْتِ عَلَيْهِ فَأَلْقِيهِ فِي الْيَمِّ وَلَا تَخَافِي وَلَا تَحْزَنِي ۖ إِنَّا رَادُّوهُ إِلَيْكِ وَجَاعِلُوهُ مِنَ الْمُرْسَلِينَ (7)
Och Vi ingav Moses moder: "Amma honom, men nar du tror att hans liv ar i fara, satt da ut honom i [Nilen]. Oroa dig inte och sorj inte; Vi skall lata honom atervanda till dig och Vi skall gora honom till en av [Vara] budbarare |
فَالْتَقَطَهُ آلُ فِرْعَوْنَ لِيَكُونَ لَهُمْ عَدُوًّا وَحَزَنًا ۗ إِنَّ فِرْعَوْنَ وَهَامَانَ وَجُنُودَهُمَا كَانُوا خَاطِئِينَ (8)
Och [en som horde till] Faraos hus fann honom och tog upp honom - [Vi hade namligen bestamt att] han skulle bli deras fiende och [orsaka] dem sorg; Farao, Haman och deras man var djupt ogudaktiga manniskor |
وَقَالَتِ امْرَأَتُ فِرْعَوْنَ قُرَّتُ عَيْنٍ لِّي وَلَكَ ۖ لَا تَقْتُلُوهُ عَسَىٰ أَن يَنفَعَنَا أَوْ نَتَّخِذَهُ وَلَدًا وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ (9)
Faraos hustru sade: "[Barnet kan bli] till gladje for mig och for dig. Lat ingen doda det! Han kan vara oss till nytta, ja, vi kan uppta honom som var son!" Men de anade inte [vad framtiden bar i sitt skote] |
وَأَصْبَحَ فُؤَادُ أُمِّ مُوسَىٰ فَارِغًا ۖ إِن كَادَتْ لَتُبْدِي بِهِ لَوْلَا أَن رَّبَطْنَا عَلَىٰ قَلْبِهَا لِتَكُونَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ (10)
Och Moses moder kande en gnagande tomhet i sitt hjarta och hon skulle sakert ha rojt vem han var om Vi inte hade gett henne kraft [att utsta provningen] och starkt henne i tron |
وَقَالَتْ لِأُخْتِهِ قُصِّيهِ ۖ فَبَصُرَتْ بِهِ عَن جُنُبٍ وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ (11)
Hon sade till hans syster: "Folj efter honom!" Och hon [foljde efter honom och] sag pa avstand vad som hande honom utan att de markte [henne] |
۞ وَحَرَّمْنَا عَلَيْهِ الْمَرَاضِعَ مِن قَبْلُ فَقَالَتْ هَلْ أَدُلُّكُمْ عَلَىٰ أَهْلِ بَيْتٍ يَكْفُلُونَهُ لَكُمْ وَهُمْ لَهُ نَاصِحُونَ (12)
Och Vi lat honom fran forsta stund vagra att dia en amma och da sade [systern]: "Skall jag visa er till en familj som kan ta hand om honom for er rakning och ge honom karlek och god vard |
فَرَدَدْنَاهُ إِلَىٰ أُمِّهِ كَيْ تَقَرَّ عَيْنُهَا وَلَا تَحْزَنَ وَلِتَعْلَمَ أَنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (13)
Sa gav Vi honom tillbaka till hans moder, sa att hennes ogon fick gladjas och hon kunde glomma sin sorg och for att hon skulle veta att Guds lofte ar sanning - [vilket] de flesta inte vet |
وَلَمَّا بَلَغَ أَشُدَّهُ وَاسْتَوَىٰ آتَيْنَاهُ حُكْمًا وَعِلْمًا ۚ وَكَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (14)
OCH NAR Moses hade vuxit upp och natt full mognad till kropp och sjal, gav Vi honom visdom och kunskap [i andliga ting]; sa belonar Vi alla som gor det goda och det ratta |
وَدَخَلَ الْمَدِينَةَ عَلَىٰ حِينِ غَفْلَةٍ مِّنْ أَهْلِهَا فَوَجَدَ فِيهَا رَجُلَيْنِ يَقْتَتِلَانِ هَٰذَا مِن شِيعَتِهِ وَهَٰذَا مِنْ عَدُوِّهِ ۖ فَاسْتَغَاثَهُ الَّذِي مِن شِيعَتِهِ عَلَى الَّذِي مِنْ عَدُوِّهِ فَوَكَزَهُ مُوسَىٰ فَقَضَىٰ عَلَيْهِ ۖ قَالَ هَٰذَا مِنْ عَمَلِ الشَّيْطَانِ ۖ إِنَّهُ عَدُوٌّ مُّضِلٌّ مُّبِينٌ (15)
Och [en dag] begav han sig in i staden vid [middagstiden] da invanarna inte bekymrade sig [om vad som forsiggick utomhus], och dar fann han tva man inbegripna i slagsmal - en av dem tillhorde hans folk och den andre var en fiende till honom - och den som horde till hans folk ropade till [Moses] att hjalpa honom mot hans fiende. Och Moses slog till denne med knuten nave och slaget dodade honom. [Da] sade han: "Detta ar Djavulens verk! Han ar i sanning [manniskans] svurne fiende och han leder henne pa avvagar |
قَالَ رَبِّ إِنِّي ظَلَمْتُ نَفْسِي فَاغْفِرْ لِي فَغَفَرَ لَهُ ۚ إِنَّهُ هُوَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ (16)
Och han bad: "Herre, forlat mig! Jag har gjort oratt mot mig sjalv." Och Gud forlat honom - Han ar Den som standigt forlater, Den som standigt visar barmhartighet |
قَالَ رَبِّ بِمَا أَنْعَمْتَ عَلَيَّ فَلَنْ أَكُونَ ظَهِيرًا لِّلْمُجْرِمِينَ (17)
Han sade: "Herre! Jag svar vid allt gott som Du skanker mig att jag aldrig mer skall komma de obotfardiga syndarna till hjalp |
فَأَصْبَحَ فِي الْمَدِينَةِ خَائِفًا يَتَرَقَّبُ فَإِذَا الَّذِي اسْتَنصَرَهُ بِالْأَمْسِ يَسْتَصْرِخُهُ ۚ قَالَ لَهُ مُوسَىٰ إِنَّكَ لَغَوِيٌّ مُّبِينٌ (18)
Foljande morgon fann honom [vandrande] i staden, orolig och pa sin vakt [mot varje fara]. Da horde han plotsligt den som foregaende dag hade begart hans hjalp vadja till honom [pa nytt]. Moses sade till honom: "Du ar tydligen en av dem som brukar stalla till brak |
فَلَمَّا أَنْ أَرَادَ أَن يَبْطِشَ بِالَّذِي هُوَ عَدُوٌّ لَّهُمَا قَالَ يَا مُوسَىٰ أَتُرِيدُ أَن تَقْتُلَنِي كَمَا قَتَلْتَ نَفْسًا بِالْأَمْسِ ۖ إِن تُرِيدُ إِلَّا أَن تَكُونَ جَبَّارًا فِي الْأَرْضِ وَمَا تُرِيدُ أَن تَكُونَ مِنَ الْمُصْلِحِينَ (19)
Men just som han skulle sla till den som var fiende till dem bada, sade denne: "Moses! Vill du doda mig liksom du i gar dodade en [annan] manniska? Ar det [alltsa] ditt mal att bli [annu] en tyrann i detta land - inte en av dem som forsonar och forlikar |
وَجَاءَ رَجُلٌ مِّنْ أَقْصَى الْمَدِينَةِ يَسْعَىٰ قَالَ يَا مُوسَىٰ إِنَّ الْمَلَأَ يَأْتَمِرُونَ بِكَ لِيَقْتُلُوكَ فَاخْرُجْ إِنِّي لَكَ مِنَ النَّاصِحِينَ (20)
Och en man kom springande fran en langre bort belagen del av staden och ropade: "Moses! Ge dig [genast] av harifran! Stormannen vill doda dig och overlagger nu om hur de skall ga till vaga. Det ar mitt arliga rad; jag hor till dem som vill dig val |
فَخَرَجَ مِنْهَا خَائِفًا يَتَرَقَّبُ ۖ قَالَ رَبِّ نَجِّنِي مِنَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (21)
Da lamnade han [staden], orolig och pa sin vakt [mot varje fara]. [Och] han bad: "Herre, radda mig fran detta orattfardiga folk |
وَلَمَّا تَوَجَّهَ تِلْقَاءَ مَدْيَنَ قَالَ عَسَىٰ رَبِّي أَن يَهْدِيَنِي سَوَاءَ السَّبِيلِ (22)
Och han stallde sina steg mot Madyan och sade [for sig sjalv]: "Kanske skall min Herre visa mig den ratta vagen |
وَلَمَّا وَرَدَ مَاءَ مَدْيَنَ وَجَدَ عَلَيْهِ أُمَّةً مِّنَ النَّاسِ يَسْقُونَ وَوَجَدَ مِن دُونِهِمُ امْرَأَتَيْنِ تَذُودَانِ ۖ قَالَ مَا خَطْبُكُمَا ۖ قَالَتَا لَا نَسْقِي حَتَّىٰ يُصْدِرَ الرِّعَاءُ ۖ وَأَبُونَا شَيْخٌ كَبِيرٌ (23)
OCH NAR han anlande till Madyans brunnar, fann han en hel hop man som vattnade [sina hjordar] och, ett stycke darifran, tva kvinnor som holl tillbaka [sina djur fran vattenstallet]. Han fragade [dem]: "Ar det nagot som bekymrar er?" De svarade: "Innan vi kan vattna [vara djur] maste vi vanta till dess herdarna driver hem [sina hjordar]; var fader ar en gammal man |
فَسَقَىٰ لَهُمَا ثُمَّ تَوَلَّىٰ إِلَى الظِّلِّ فَقَالَ رَبِّ إِنِّي لِمَا أَنزَلْتَ إِلَيَّ مِنْ خَيْرٍ فَقِيرٌ (24)
Och han vattnade [deras djur] at dem. Darefter drog han sig undan till en skuggig plats [for att be] och han sade: "Herre! Jag ar i stort behov av vad det an ar av [Ditt] goda, som Du vill ge mig |
فَجَاءَتْهُ إِحْدَاهُمَا تَمْشِي عَلَى اسْتِحْيَاءٍ قَالَتْ إِنَّ أَبِي يَدْعُوكَ لِيَجْزِيَكَ أَجْرَ مَا سَقَيْتَ لَنَا ۚ فَلَمَّا جَاءَهُ وَقَصَّ عَلَيْهِ الْقَصَصَ قَالَ لَا تَخَفْ ۖ نَجَوْتَ مِنَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (25)
Strax darpa kom en av de tva [unga kvinnorna] emot honom med skygga steg och sade: "Min fader ber dig komma till oss; han vill ge dig en beloning for att du vattnade [vara djur] at oss." Och nar [Moses] kom och berattade [sin] historia [for fadern], sade denne: "Oroa dig inte! Du har nu kommit ifran dessa orattfardiga manniskor |
قَالَتْ إِحْدَاهُمَا يَا أَبَتِ اسْتَأْجِرْهُ ۖ إِنَّ خَيْرَ مَنِ اسْتَأْجَرْتَ الْقَوِيُّ الْأَمِينُ (26)
En av de tva [dottrarna] sade: "Fader! Lat honom arbeta for dig; du kan inte fa en battre man [an han]; han ar bade stark och palitlig |
قَالَ إِنِّي أُرِيدُ أَنْ أُنكِحَكَ إِحْدَى ابْنَتَيَّ هَاتَيْنِ عَلَىٰ أَن تَأْجُرَنِي ثَمَانِيَ حِجَجٍ ۖ فَإِنْ أَتْمَمْتَ عَشْرًا فَمِنْ عِندِكَ ۖ وَمَا أُرِيدُ أَنْ أَشُقَّ عَلَيْكَ ۚ سَتَجِدُنِي إِن شَاءَ اللَّهُ مِنَ الصَّالِحِينَ (27)
[En dag] sade [fadern]: "Jag vill ge dig en av mina dottrar till hustru, pa villkor att du stannar i min tjanst i atta ar; men om du onskar far du garna stanna tio ar. Jag skall inte gora svarigheter for dig. Om Gud vill, skall du finna en hederlig, rattsinnig man i mig |
قَالَ ذَٰلِكَ بَيْنِي وَبَيْنَكَ ۖ أَيَّمَا الْأَجَلَيْنِ قَضَيْتُ فَلَا عُدْوَانَ عَلَيَّ ۖ وَاللَّهُ عَلَىٰ مَا نَقُولُ وَكِيلٌ (28)
[Moses] svarade: "Det far bli sa [som du har sagt] mellan mig och dig! Lat ingen ovanskap uppsta mellan oss, vare sig jag stannar den kortare eller den langre tiden! Gud skall vaka over [att vi fullfoljer] var overenskommelse |
۞ فَلَمَّا قَضَىٰ مُوسَى الْأَجَلَ وَسَارَ بِأَهْلِهِ آنَسَ مِن جَانِبِ الطُّورِ نَارًا قَالَ لِأَهْلِهِ امْكُثُوا إِنِّي آنَسْتُ نَارًا لَّعَلِّي آتِيكُم مِّنْهَا بِخَبَرٍ أَوْ جَذْوَةٍ مِّنَ النَّارِ لَعَلَّكُمْ تَصْطَلُونَ (29)
OCH NAR Moses hade fullgjort sitt atagande begav han sig i vag med sin familj. [En dag] sag han pa avstand en eld pa sluttningen av berget Sinai och sade till de sina: "Stanna har! Jag ser en eld; dar kan jag kanske hamta en upplysning for oss eller nagra glodande kol, sa att ni kan varma er |
فَلَمَّا أَتَاهَا نُودِيَ مِن شَاطِئِ الْوَادِ الْأَيْمَنِ فِي الْبُقْعَةِ الْمُبَارَكَةِ مِنَ الشَّجَرَةِ أَن يَا مُوسَىٰ إِنِّي أَنَا اللَّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ (30)
Men nar han narmade sig [elden] hordes en rost fran hogra sidan av dalen ur ett trad, som stod pa valsignad mark: "Moses! Jag ar Gud, varldarnas Herre |
وَأَنْ أَلْقِ عَصَاكَ ۖ فَلَمَّا رَآهَا تَهْتَزُّ كَأَنَّهَا جَانٌّ وَلَّىٰ مُدْبِرًا وَلَمْ يُعَقِّبْ ۚ يَا مُوسَىٰ أَقْبِلْ وَلَا تَخَفْ ۖ إِنَّكَ مِنَ الْآمِنِينَ (31)
Och [Han sade]: "Kasta din stav!" Och nar Moses sag den rora sig kvickt, som om den hade varit en orm, vande han sig om och ville fly darifran. [Men Gud talade pa nytt och sade:] "Narma dig, Moses, och kann ingen fruktan! Du ar en av dem som ar skyddade [mot all fara] |
اسْلُكْ يَدَكَ فِي جَيْبِكَ تَخْرُجْ بَيْضَاءَ مِنْ غَيْرِ سُوءٍ وَاضْمُمْ إِلَيْكَ جَنَاحَكَ مِنَ الرَّهْبِ ۖ فَذَانِكَ بُرْهَانَانِ مِن رَّبِّكَ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ وَمَلَئِهِ ۚ إِنَّهُمْ كَانُوا قَوْمًا فَاسِقِينَ (32)
For in handen [och lagg den mot din sida]; nar du drar fram den skall den lysa [skinande] vit utan en flack. Men hall nu armen intill kroppen [eftersom du ar] trygg mot all fara. Dessa ar tva av din Herres tecken, [som du skall visa] Farao och hans storman - de ar manniskor forhardade i synd och trots |
قَالَ رَبِّ إِنِّي قَتَلْتُ مِنْهُمْ نَفْسًا فَأَخَافُ أَن يَقْتُلُونِ (33)
[Moses] sade: "Herre! Jag har dodat en av dem och jag ar radd att de skall doda mig |
وَأَخِي هَارُونُ هُوَ أَفْصَحُ مِنِّي لِسَانًا فَأَرْسِلْهُ مَعِيَ رِدْءًا يُصَدِّقُنِي ۖ إِنِّي أَخَافُ أَن يُكَذِّبُونِ (34)
Men min broder Aron har i hogre grad an jag talets gava; lat honom darfor atfolja mig som min medhjalpare, sa att han kan bekrafta mina ord! Jag ar radd att de annars beskyller mig for logn |
قَالَ سَنَشُدُّ عَضُدَكَ بِأَخِيكَ وَنَجْعَلُ لَكُمَا سُلْطَانًا فَلَا يَصِلُونَ إِلَيْكُمَا ۚ بِآيَاتِنَا أَنتُمَا وَمَنِ اتَّبَعَكُمَا الْغَالِبُونَ (35)
[Gud] svarade: "Vi skall ge dig din broder som stod och Vi skall skanka er bada [sadan] makt att de inte kan valla er skada. I kraft av Vara tecken skall ni och de som foljer er segra |
فَلَمَّا جَاءَهُم مُّوسَىٰ بِآيَاتِنَا بَيِّنَاتٍ قَالُوا مَا هَٰذَا إِلَّا سِحْرٌ مُّفْتَرًى وَمَا سَمِعْنَا بِهَٰذَا فِي آبَائِنَا الْأَوَّلِينَ (36)
MEN NAR Moses kom till Farao och hans storman med Vara tecken, tydliga bevis, sade de: "Detta ar trolldom och blandande valtalighet - [vad de sager] ar fritt uppdiktat. Vi har aldrig hort om nagot liknande pa vara forfaders tid |
وَقَالَ مُوسَىٰ رَبِّي أَعْلَمُ بِمَن جَاءَ بِالْهُدَىٰ مِنْ عِندِهِ وَمَن تَكُونُ لَهُ عَاقِبَةُ الدَّارِ ۖ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الظَّالِمُونَ (37)
Och Moses sade: "Min Herre vet bast vem som kommer ledd av Hans egen vagledning och vem som skall hemfora slutsegern. Det skall inte ga de orattfardiga val i hander |
وَقَالَ فِرْعَوْنُ يَا أَيُّهَا الْمَلَأُ مَا عَلِمْتُ لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرِي فَأَوْقِدْ لِي يَا هَامَانُ عَلَى الطِّينِ فَاجْعَل لِّي صَرْحًا لَّعَلِّي أَطَّلِعُ إِلَىٰ إِلَٰهِ مُوسَىٰ وَإِنِّي لَأَظُنُّهُ مِنَ الْكَاذِبِينَ (38)
Och Farao sade: "Savitt jag vet finns det for er, storman, ingen annan gud an jag. Lat da tanda tegelugnarna, Haman, och bygg ett torn at mig sa hogt att jag kan stiga upp till Moses gud. Men jag misstanker att han ar en av dem som far med logn |
وَاسْتَكْبَرَ هُوَ وَجُنُودُهُ فِي الْأَرْضِ بِغَيْرِ الْحَقِّ وَظَنُّوا أَنَّهُمْ إِلَيْنَا لَا يُرْجَعُونَ (39)
Han och hans man upptradde med oberattigat hogmod pa denna jord; de trodde inte att de skulle foras ater till Oss [for rakenskap och dom] |
فَأَخَذْنَاهُ وَجُنُودَهُ فَنَبَذْنَاهُمْ فِي الْيَمِّ ۖ فَانظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الظَّالِمِينَ (40)
Vi lat [straffet] drabba honom och hans man och de stortades i havet [och dranktes]; se vilket slut de fick som begick sadan oratt |
وَجَعَلْنَاهُمْ أَئِمَّةً يَدْعُونَ إِلَى النَّارِ ۖ وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ لَا يُنصَرُونَ (41)
Vi gjorde dem till forebilder [for dem] som leder [andra] till helvetet; och pa Uppstandelsens dag skall de inte finna hjalpare |
وَأَتْبَعْنَاهُمْ فِي هَٰذِهِ الدُّنْيَا لَعْنَةً ۖ وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ هُم مِّنَ الْمَقْبُوحِينَ (42)
Var forbannelse foljde dem i denna varld och pa Uppstandelsens dag skall de vara bland dem som ar utestangda fran Var nad |
وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَى الْكِتَابَ مِن بَعْدِ مَا أَهْلَكْنَا الْقُرُونَ الْأُولَىٰ بَصَائِرَ لِلنَّاسِ وَهُدًى وَرَحْمَةً لَّعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ (43)
EFTER ATT ha latit tidigare slakten [som forhardat sig i synd och ondska] ga under, skankte Vi Moses Var uppenbarelse, ett ljus som skulle hjalpa manniskorna att se klart och ge dem vagledning och nad; kanske skulle [det stamma] dem till eftertanke |
وَمَا كُنتَ بِجَانِبِ الْغَرْبِيِّ إِذْ قَضَيْنَا إِلَىٰ مُوسَى الْأَمْرَ وَمَا كُنتَ مِنَ الشَّاهِدِينَ (44)
Och du [Muhammad] stod inte pa [berget Sinais] vastra sida nar Vi gav Moses hans uppgift, och du var inte bland dem som bevittnade [detta] |
وَلَٰكِنَّا أَنشَأْنَا قُرُونًا فَتَطَاوَلَ عَلَيْهِمُ الْعُمُرُ ۚ وَمَا كُنتَ ثَاوِيًا فِي أَهْلِ مَدْيَنَ تَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِنَا وَلَٰكِنَّا كُنَّا مُرْسِلِينَ (45)
[Darefter] har Vi latit [nya] slakten stiga fram och mycken tid har forflutit! - Inte heller vistades du bland folket i Madyan och framforde Vara budskap till dem, men Vi har sant [dig och berattat for dig om dem som gick fore dig] |
وَمَا كُنتَ بِجَانِبِ الطُّورِ إِذْ نَادَيْنَا وَلَٰكِن رَّحْمَةً مِّن رَّبِّكَ لِتُنذِرَ قَوْمًا مَّا أَتَاهُم مِّن نَّذِيرٍ مِّن قَبْلِكَ لَعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ (46)
Fastan du inte stod pa sluttningen av berget Sinai, nar Vi kallade [Moses], har din Herre av nad [gett dig denna kunskap och sant dig] for att varna manniskor som inte har fatt ta emot en varnare fore dig; kanske skall de [vackas till] eftertanke |
وَلَوْلَا أَن تُصِيبَهُم مُّصِيبَةٌ بِمَا قَدَّمَتْ أَيْدِيهِمْ فَيَقُولُوا رَبَّنَا لَوْلَا أَرْسَلْتَ إِلَيْنَا رَسُولًا فَنَتَّبِعَ آيَاتِكَ وَنَكُونَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ (47)
Om [sa inte skett] hade de, nar de onda foljderna drabbade dem av det som deras hander har sant vidare [till Domen], kunnat saga: "Om Du anda hade latit ett sandebud komma till oss, Herre! Da hade vi kunnat folja Dina budskap och bli sanna troende |
فَلَمَّا جَاءَهُمُ الْحَقُّ مِنْ عِندِنَا قَالُوا لَوْلَا أُوتِيَ مِثْلَ مَا أُوتِيَ مُوسَىٰ ۚ أَوَلَمْ يَكْفُرُوا بِمَا أُوتِيَ مُوسَىٰ مِن قَبْلُ ۖ قَالُوا سِحْرَانِ تَظَاهَرَا وَقَالُوا إِنَّا بِكُلٍّ كَافِرُونَ (48)
Men nar sanningen fran Oss nu har kommit till dem, sager de: "Om han anda hade fatt samma [budskap] som Moses fick!" Men forkastades inte det [budskap] som Moses en gang fick av [hans eget folk]? [Alla] sager de ju: "Tva [prov pa] blandande valtalighet som bekraftar varandra." Och tillfogar: "Vi avvisar dem bada |
قُلْ فَأْتُوا بِكِتَابٍ مِّنْ عِندِ اللَّهِ هُوَ أَهْدَىٰ مِنْهُمَا أَتَّبِعْهُ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (49)
Sag: "Visa da fram en uppenbarelse fran Gud med battre vagledning an dessa tva - jag skall folja den, om ni har talat sanning |
فَإِن لَّمْ يَسْتَجِيبُوا لَكَ فَاعْلَمْ أَنَّمَا يَتَّبِعُونَ أَهْوَاءَهُمْ ۚ وَمَنْ أَضَلُّ مِمَّنِ اتَّبَعَ هَوَاهُ بِغَيْرِ هُدًى مِّنَ اللَّهِ ۚ إِنَّ اللَّهَ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ (50)
Om de da inte kan svara, vet du att de styrs bara av vad de sjalva onskar och hoppas, och vem ar vilsnare an den som helt saknar Guds vagledning och styrs av sina egna onskningar och forhoppningar? Gud vagleder sannerligen inte de orattfardiga |
۞ وَلَقَدْ وَصَّلْنَا لَهُمُ الْقَوْلَ لَعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ (51)
VI HAR latit [Vart] Ord na dem steg for steg - kanske skall det stamma dem till eftertanke |
الَّذِينَ آتَيْنَاهُمُ الْكِتَابَ مِن قَبْلِهِ هُم بِهِ يُؤْمِنُونَ (52)
De som har fatt ta emot [Vara] tidigare uppenbarelser tror pa det |
وَإِذَا يُتْلَىٰ عَلَيْهِمْ قَالُوا آمَنَّا بِهِ إِنَّهُ الْحَقُّ مِن رَّبِّنَا إِنَّا كُنَّا مِن قَبْلِهِ مُسْلِمِينَ (53)
och nar det lases upp for dem, sager de: "Detta tror vi pa - det ar sanningen fran var Herre; redan innan [vi horde det] hade vi underkastat oss [Hans vilja] |
أُولَٰئِكَ يُؤْتَوْنَ أَجْرَهُم مَّرَّتَيْنِ بِمَا صَبَرُوا وَيَدْرَءُونَ بِالْحَسَنَةِ السَّيِّئَةَ وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ (54)
De skall fa dubbel beloning, darfor att de ar talmodiga och fordriver ont med gott och ger at andra av det som Vi har skankt dem for deras forsorjning |
وَإِذَا سَمِعُوا اللَّغْوَ أَعْرَضُوا عَنْهُ وَقَالُوا لَنَا أَعْمَالُنَا وَلَكُمْ أَعْمَالُكُمْ سَلَامٌ عَلَيْكُمْ لَا نَبْتَغِي الْجَاهِلِينَ (55)
Och nar de hor lattsinnigt tal, drar de sig undan och sager: "Vi far svara for vara handlingar och ni far svara for era handlingar; fred over er! Vi soker inte sallskap med dem som inte kanner [skillnaden mellan ratt och oratt] |
إِنَّكَ لَا تَهْدِي مَنْ أَحْبَبْتَ وَلَٰكِنَّ اللَّهَ يَهْدِي مَن يَشَاءُ ۚ وَهُوَ أَعْلَمُ بِالْمُهْتَدِينَ (56)
DU KAN inte leda dem du alskar [Muhammad] pa ratt vag, men Gud leder den Han vill. Och Han vet bast vilka de ar som ar villiga att lata sig vagledas |
وَقَالُوا إِن نَّتَّبِعِ الْهُدَىٰ مَعَكَ نُتَخَطَّفْ مِنْ أَرْضِنَا ۚ أَوَلَمْ نُمَكِّن لَّهُمْ حَرَمًا آمِنًا يُجْبَىٰ إِلَيْهِ ثَمَرَاتُ كُلِّ شَيْءٍ رِّزْقًا مِّن لَّدُنَّا وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (57)
Men [nagra] sager: "Om vi foljde den vag som du uppmanar oss [att folja], skulle var jord tas ifran oss." Har Vi inte gett dem en trygg tillflykt och sorjt for deras behov genom de frukter [och nyttigheter av skilda slag] som fors dit fran alla hall? Men de flesta av dem har inte [detta] klart for sig |
وَكَمْ أَهْلَكْنَا مِن قَرْيَةٍ بَطِرَتْ مَعِيشَتَهَا ۖ فَتِلْكَ مَسَاكِنُهُمْ لَمْ تُسْكَن مِّن بَعْدِهِمْ إِلَّا قَلِيلًا ۖ وَكُنَّا نَحْنُ الْوَارِثِينَ (58)
Och hur manga stader, vars invanare i [lattsinnigt] overmod skrot med sitt overdadiga liv, har Vi inte latit ga under. Och dessa boningar som var deras ar nu overgivna - aven om nagon [forbipasserande] ibland [tar dem i ansprak]. - Det ar Vi som forblir nar allt forgar |
وَمَا كَانَ رَبُّكَ مُهْلِكَ الْقُرَىٰ حَتَّىٰ يَبْعَثَ فِي أُمِّهَا رَسُولًا يَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِنَا ۚ وَمَا كُنَّا مُهْلِكِي الْقُرَىٰ إِلَّا وَأَهْلُهَا ظَالِمُونَ (59)
Men din Herre forgor inte stader som inget sandebud annu kommit till for att framfora Vara budskap. Och Vi later inte stader ga under dar invanarna inte begar [djupt] orattfardiga handlingar |
وَمَا أُوتِيتُم مِّن شَيْءٍ فَمَتَاعُ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَزِينَتُهَا ۚ وَمَا عِندَ اللَّهِ خَيْرٌ وَأَبْقَىٰ ۚ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (60)
Vad det an ar som ni [har] far till skanks tjanar det [bara] till att forljuva och forskona detta liv, medan det [som vantar] hos Gud ar battre och mer bestaende. Vill ni inte anvanda ert forstand |
أَفَمَن وَعَدْنَاهُ وَعْدًا حَسَنًا فَهُوَ لَاقِيهِ كَمَن مَّتَّعْنَاهُ مَتَاعَ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ثُمَّ هُوَ يَوْمَ الْقِيَامَةِ مِنَ الْمُحْضَرِينَ (61)
Kan den som Vi har lovat det [hogsta] goda, ett lofte som han far se uppfyllt [vid uppstandelsen], jamforas med den som Vi har skankt jordisk gladje men som pa Uppstandelsens dag skall hora till dem som radas upp [for att straffas] |
وَيَوْمَ يُنَادِيهِمْ فَيَقُولُ أَيْنَ شُرَكَائِيَ الَّذِينَ كُنتُمْ تَزْعُمُونَ (62)
Den Dagen skall Han kalla fram dem och fraga: "Var ar nu dessa medhjalpare [som ni satte] vid Min sida |
قَالَ الَّذِينَ حَقَّ عَلَيْهِمُ الْقَوْلُ رَبَّنَا هَٰؤُلَاءِ الَّذِينَ أَغْوَيْنَا أَغْوَيْنَاهُمْ كَمَا غَوَيْنَا ۖ تَبَرَّأْنَا إِلَيْكَ ۖ مَا كَانُوا إِيَّانَا يَعْبُدُونَ (63)
Och de over vilka domen obevekligen har fallit skall saga: "Herre! Det var dem vi ledde vilse men vi ledde dem vilse liksom vi [sjalva] gick vilse och infor Dig svar vi oss fria fran allt ansvar [for dem] - det var inte oss de tillbad |
وَقِيلَ ادْعُوا شُرَكَاءَكُمْ فَدَعَوْهُمْ فَلَمْ يَسْتَجِيبُوا لَهُمْ وَرَأَوُا الْعَذَابَ ۚ لَوْ أَنَّهُمْ كَانُوا يَهْتَدُونَ (64)
Och det skall sagas [till dem]: "Kalla nu [till er hjalp] dem som ni satte i samband [med Gud] som medhjalpare!" och de skall kalla pa dem, men de kommer inte att svara. [Och] nar de ser straffet kommer de att onska att de hade latit sig ledas pa ratt vag |
وَيَوْمَ يُنَادِيهِمْ فَيَقُولُ مَاذَا أَجَبْتُمُ الْمُرْسَلِينَ (65)
Och den Dag da Han kallar fram dem och fragar: "Vilket svar gav ni budbararna |
فَعَمِيَتْ عَلَيْهِمُ الْأَنبَاءُ يَوْمَئِذٍ فَهُمْ لَا يَتَسَاءَلُونَ (66)
skall alla tankar och argument vara utplanade ur deras medvetande och de kan inte heller be varandra [om rad] |
فَأَمَّا مَن تَابَ وَآمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا فَعَسَىٰ أَن يَكُونَ مِنَ الْمُفْلِحِينَ (67)
Men for den som kanner anger och antar tron och [darefter] lever ett rattskaffens liv, finns hoppet att allt [till sist] skall ga honom val i hander |
وَرَبُّكَ يَخْلُقُ مَا يَشَاءُ وَيَخْتَارُ ۗ مَا كَانَ لَهُمُ الْخِيَرَةُ ۚ سُبْحَانَ اللَّهِ وَتَعَالَىٰ عَمَّا يُشْرِكُونَ (68)
DIN Herre skapar vad Han vill och Han valjer for [manniskorna] det basta. Stor ar Gud i Sin harlighet, hojd hogt over allt vad de satter vid Hans sida |
وَرَبُّكَ يَعْلَمُ مَا تُكِنُّ صُدُورُهُمْ وَمَا يُعْلِنُونَ (69)
Och din Herre vet vad deras hjartan gommer likaval som det som de oppet tillkannager |
وَهُوَ اللَّهُ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ لَهُ الْحَمْدُ فِي الْأُولَىٰ وَالْآخِرَةِ ۖ وَلَهُ الْحُكْمُ وَإِلَيْهِ تُرْجَعُونَ (70)
Han ar Gud, det finns ingen gud utom Han. Honom tillkommer allt lov och pris i denna varld och i evigheten. Domen ar Hans och till Honom skall ni foras ater |
قُلْ أَرَأَيْتُمْ إِن جَعَلَ اللَّهُ عَلَيْكُمُ اللَّيْلَ سَرْمَدًا إِلَىٰ يَوْمِ الْقِيَامَةِ مَنْ إِلَٰهٌ غَيْرُ اللَّهِ يَأْتِيكُم بِضِيَاءٍ ۖ أَفَلَا تَسْمَعُونَ (71)
Sag: "Vad tror ni? Om Gud lat natten rada over er utan avbrott till Uppstandelsens dag, vem ar den gud - utom Gud - som kan skanka er ljus? [Varfor] lyssnar ni inte [och forsoker forsta] |
قُلْ أَرَأَيْتُمْ إِن جَعَلَ اللَّهُ عَلَيْكُمُ النَّهَارَ سَرْمَدًا إِلَىٰ يَوْمِ الْقِيَامَةِ مَنْ إِلَٰهٌ غَيْرُ اللَّهِ يَأْتِيكُم بِلَيْلٍ تَسْكُنُونَ فِيهِ ۖ أَفَلَا تُبْصِرُونَ (72)
Sag: "Vad tror ni? Om Gud lat dagen rada over er utan avbrott till Uppstandelsens dag, vem ar den gud - utom Gud - som kan ge er morker, sa att ni far vila? [Varfor forsoker] ni inte se klart |
وَمِن رَّحْمَتِهِ جَعَلَ لَكُمُ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ لِتَسْكُنُوا فِيهِ وَلِتَبْتَغُوا مِن فَضْلِهِ وَلَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ (73)
I Sin nad skapade Han for er natten och dagen, sa att ni skall ha en tid for vila och en tid da ni skall kunna soka det som Han i Sin godhet [beviljar er]; kanske kanner ni tacksamhet |
وَيَوْمَ يُنَادِيهِمْ فَيَقُولُ أَيْنَ شُرَكَائِيَ الَّذِينَ كُنتُمْ تَزْعُمُونَ (74)
OCH DEN Dagen skall Han kalla fram dem och fraga: "Var ar nu de medhjalpare som ni satte [vid Min sida] |
وَنَزَعْنَا مِن كُلِّ أُمَّةٍ شَهِيدًا فَقُلْنَا هَاتُوا بُرْهَانَكُمْ فَعَلِمُوا أَنَّ الْحَقَّ لِلَّهِ وَضَلَّ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَفْتَرُونَ (75)
[Nar de tiger] skall Vi lata ett vittne ur varje samfund stiga fram och Vi skall saga [till de forut namnda]: "Lagg fram beviset [for ert pastaende]!" Da skall de se att sanningen tillhor Gud. Och allt som de hade diktat upp skall overge dem |
۞ إِنَّ قَارُونَ كَانَ مِن قَوْمِ مُوسَىٰ فَبَغَىٰ عَلَيْهِمْ ۖ وَآتَيْنَاهُ مِنَ الْكُنُوزِ مَا إِنَّ مَفَاتِحَهُ لَتَنُوءُ بِالْعُصْبَةِ أُولِي الْقُوَّةِ إِذْ قَالَ لَهُ قَوْمُهُ لَا تَفْرَحْ ۖ إِنَّ اللَّهَ لَا يُحِبُّ الْفَرِحِينَ (76)
Qaarun horde till Moses folk men han upptradde overmodigt mot dem [alla]. Vi hade namligen skankt honom sadana rikedomar att hans skattkistor skulle ha kants tunga till och med for tio starka man eller annu fler. Och hans landsman sade till honom: "Skryt inte [med dina rikedomar]; Gud alskar inte skravlare |
وَابْتَغِ فِيمَا آتَاكَ اللَّهُ الدَّارَ الْآخِرَةَ ۖ وَلَا تَنسَ نَصِيبَكَ مِنَ الدُّنْيَا ۖ وَأَحْسِن كَمَا أَحْسَنَ اللَّهُ إِلَيْكَ ۖ وَلَا تَبْغِ الْفَسَادَ فِي الْأَرْضِ ۖ إِنَّ اللَّهَ لَا يُحِبُّ الْمُفْسِدِينَ (77)
Strava med det som Gud har gett dig efter det eviga livets goda utan att forsumma din del av det varldsliga! Och gor gott mot andra sasom Gud har gjort gott mot dig, och stor inte ordningen pa jorden och sprid inte sedligt fordarv; Gud ar inte van av dem som stor ordningen pa jorden och fordarvar sederna |
قَالَ إِنَّمَا أُوتِيتُهُ عَلَىٰ عِلْمٍ عِندِي ۚ أَوَلَمْ يَعْلَمْ أَنَّ اللَّهَ قَدْ أَهْلَكَ مِن قَبْلِهِ مِنَ الْقُرُونِ مَنْ هُوَ أَشَدُّ مِنْهُ قُوَّةً وَأَكْثَرُ جَمْعًا ۚ وَلَا يُسْأَلُ عَن ذُنُوبِهِمُ الْمُجْرِمُونَ (78)
Han svarade: "Det [jag ager] har jag fatt tack vare mina kunskaper [och min klokhet]." Visste han inte att Gud har latit tidigare slakten ga under, som agde mera makt och samlat storre [rikedomar] an han? Men de obotfardiga, trotsiga syndarna behover inte tillfragas om sina synder |
فَخَرَجَ عَلَىٰ قَوْمِهِ فِي زِينَتِهِ ۖ قَالَ الَّذِينَ يُرِيدُونَ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا يَا لَيْتَ لَنَا مِثْلَ مَا أُوتِيَ قَارُونُ إِنَّهُ لَذُو حَظٍّ عَظِيمٍ (79)
Och [nar] han gick ut bland folket i hela sin stat, sade de som [bara] hade det jordiska livet for ogonen: "Tank om vi fick [aga] vad Qarun har fatt [aga]; han har verkligen gynnats av turen |
وَقَالَ الَّذِينَ أُوتُوا الْعِلْمَ وَيْلَكُمْ ثَوَابُ اللَّهِ خَيْرٌ لِّمَنْ آمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا وَلَا يُلَقَّاهَا إِلَّا الصَّابِرُونَ (80)
Men de som hade fatt del av kunskap sade: "Arma stackare! [Ni inser inte att] for den som tror och lever rattskaffens ar Guds beloning vida battre [an det som ni kan vinna i detta liv]; men denna [beloning] vinner ingen utom den som visar talamod och uthallighet |
فَخَسَفْنَا بِهِ وَبِدَارِهِ الْأَرْضَ فَمَا كَانَ لَهُ مِن فِئَةٍ يَنصُرُونَهُ مِن دُونِ اللَّهِ وَمَا كَانَ مِنَ الْمُنتَصِرِينَ (81)
Och sa lat Vi jorden uppsluka honom och hans hus, och ingen anhangarskara fanns till hands, som kunde radda honom undan Guds [straff] och han kunde inte hjalpa sig sjalv |
وَأَصْبَحَ الَّذِينَ تَمَنَّوْا مَكَانَهُ بِالْأَمْسِ يَقُولُونَ وَيْكَأَنَّ اللَّهَ يَبْسُطُ الرِّزْقَ لِمَن يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ وَيَقْدِرُ ۖ لَوْلَا أَن مَّنَّ اللَّهُ عَلَيْنَا لَخَسَفَ بِنَا ۖ وَيْكَأَنَّهُ لَا يُفْلِحُ الْكَافِرُونَ (82)
Och nasta morgon sade de som dagen innan hade onskat vara i hans stalle: "Hur kunde vi [forbise] att Gud ger den Han vill av Sina tjanare riklig och [den Han vill] knappare utkomst! Utan Guds nadiga beskydd, skulle vi [ocksa] ha uppslukats av jorden. Hur kunde vi [tvivla pa] att det skall ga illa for dem som fornekar sanningen |
تِلْكَ الدَّارُ الْآخِرَةُ نَجْعَلُهَا لِلَّذِينَ لَا يُرِيدُونَ عُلُوًّا فِي الْأَرْضِ وَلَا فَسَادًا ۚ وَالْعَاقِبَةُ لِلْمُتَّقِينَ (83)
De eviga boningarna skall Vi skanka dem som inte stravar efter makt och ara pa jorden eller forsoker stora ordningen och fordarva sederna dar - den slutliga segern tillhor dem som fruktar Gud |
مَن جَاءَ بِالْحَسَنَةِ فَلَهُ خَيْرٌ مِّنْهَا ۖ وَمَن جَاءَ بِالسَّيِّئَةِ فَلَا يُجْزَى الَّذِينَ عَمِلُوا السَّيِّئَاتِ إِلَّا مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (84)
Den som stiger fram [infor Honom] med en god handling skall fa en storre [beloning an handlingen fortjanar], och den som stiger fram [infor Honom] med en dalig handling [skall veta att] de som begar daliga handlingar inte skall straffas for annat an vad de har gjort |
إِنَّ الَّذِي فَرَضَ عَلَيْكَ الْقُرْآنَ لَرَادُّكَ إِلَىٰ مَعَادٍ ۚ قُل رَّبِّي أَعْلَمُ مَن جَاءَ بِالْهُدَىٰ وَمَنْ هُوَ فِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ (85)
HAN SOM har uppenbarat denna Koran for dig och gjort dess klara och tydliga foreskrifter till bindande regler [for ditt liv] skall helt visst lata dig na ditt slutliga mal. Sag [till fornekarna av sanningen]: "Min Herre vet bast vem som ar ratt vagledd och vem som har gatt helt vilse |
وَمَا كُنتَ تَرْجُو أَن يُلْقَىٰ إِلَيْكَ الْكِتَابُ إِلَّا رَحْمَةً مِّن رَّبِّكَ ۖ فَلَا تَكُونَنَّ ظَهِيرًا لِّلْكَافِرِينَ (86)
Du vantade dig inte att fa ta emot uppenbarelsen av denna Skrift, men sa har skett genom din Herres nad. Ge darfor inte fornekarna under nagra omstandigheter ditt stod |
وَلَا يَصُدُّنَّكَ عَنْ آيَاتِ اللَّهِ بَعْدَ إِذْ أُنزِلَتْ إِلَيْكَ ۖ وَادْعُ إِلَىٰ رَبِّكَ ۖ وَلَا تَكُونَنَّ مِنَ الْمُشْرِكِينَ (87)
och lat dem aldrig hindra dig att [i allt] folja din Herres budskap sedan de uppenbarats for dig. Uppmana [manniskorna] att dyrka din Herre [och att bekanna Hans enhet]. Och narma dig inte dem som satter nagon eller nagot vid Hans sida |
وَلَا تَدْعُ مَعَ اللَّهِ إِلَٰهًا آخَرَ ۘ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۚ كُلُّ شَيْءٍ هَالِكٌ إِلَّا وَجْهَهُ ۚ لَهُ الْحُكْمُ وَإِلَيْهِ تُرْجَعُونَ (88)
och anropa aldrig en annan gud jamte Gud. Det finns ingen gud utom Han. Allt skall forga utom Han [som forblir i evighet]; domen ar Hans och till Honom skall ni foras ater |
