حم (1)
HA meem |
وَالْكِتَابِ الْمُبِينِ (2)
VID SKRIFTEN, som ar klar i sig sjalv och som klart framstaller sanningen |
إِنَّا أَنزَلْنَاهُ فِي لَيْلَةٍ مُّبَارَكَةٍ ۚ إِنَّا كُنَّا مُنذِرِينَ (3)
Dess uppenbarelse [inleddes] under en valsignad natt - Vi har aldrig upphort att varna [manniskorna] |
فِيهَا يُفْرَقُ كُلُّ أَمْرٍ حَكِيمٍ (4)
[en natt] da varje fraga formulerades med fasthet och precision |
أَمْرًا مِّنْ عِندِنَا ۚ إِنَّا كُنَّا مُرْسِلِينَ (5)
enligt Var befallning - Vi har aldrig upphort att sanda Vara budbarare [med undervisning och vagledning] |
رَحْمَةً مِّن رَّبِّكَ ۚ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ (6)
Detta ar en nad fran din Herre, Han som hor allt, vet allt |
رَبِّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا ۖ إِن كُنتُم مُّوقِنِينَ (7)
Herren over himlarna och jorden och allt som finns daremellan; [detta vet ni] om ni [hor till dem som] stravar efter inre visshet |
لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ يُحْيِي وَيُمِيتُ ۖ رَبُّكُمْ وَرَبُّ آبَائِكُمُ الْأَوَّلِينَ (8)
Ingen gud finns utom Han, som skanker liv och skanker dod; er Herre och era forfaders Herre |
بَلْ هُمْ فِي شَكٍّ يَلْعَبُونَ (9)
Men de tvivlar och skamtar bort [fragans allvar] |
فَارْتَقِبْ يَوْمَ تَأْتِي السَّمَاءُ بِدُخَانٍ مُّبِينٍ (10)
VANTA pa den Dag da himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tat rok |
يَغْشَى النَّاسَ ۖ هَٰذَا عَذَابٌ أَلِيمٌ (11)
som sveper in manniskorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plaga |
رَّبَّنَا اكْشِفْ عَنَّا الْعَذَابَ إِنَّا مُؤْمِنُونَ (12)
Herre, lat oss slippa ifran [detta] straff, Vi tror pa Dig |
أَنَّىٰ لَهُمُ الذِّكْرَىٰ وَقَدْ جَاءَهُمْ رَسُولٌ مُّبِينٌ (13)
Men varifran skall den paminnelse komma som paverkar dem? Ett sandebud har ju kommit till dem och klart framfort sitt budskap |
ثُمَّ تَوَلَّوْا عَنْهُ وَقَالُوا مُعَلَّمٌ مَّجْنُونٌ (14)
da vande de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har larts upp [av andra] |
إِنَّا كَاشِفُو الْعَذَابِ قَلِيلًا ۚ إِنَّكُمْ عَائِدُونَ (15)
Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att aterfalla [i synd] |
يَوْمَ نَبْطِشُ الْبَطْشَةَ الْكُبْرَىٰ إِنَّا مُنتَقِمُونَ (16)
Dock, den dag da Vart drapslag faller med fruktansvard kraft, skall Vi utkrava [full] vedergallning [av er alla] |
۞ وَلَقَدْ فَتَنَّا قَبْلَهُمْ قَوْمَ فِرْعَوْنَ وَجَاءَهُمْ رَسُولٌ كَرِيمٌ (17)
LANGT fore deras tid lat Vi Faraos folk utsta en hard provning; en adel budbarare kom till dem och sade |
أَنْ أَدُّوا إِلَيَّ عِبَادَ اللَّهِ ۖ إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ (18)
Overlamna Guds tjanare till mig! Jag ar [Guds] sandebud [utsand] till er och ni kan lita pa mig |
وَأَن لَّا تَعْلُوا عَلَى اللَّهِ ۖ إِنِّي آتِيكُم بِسُلْطَانٍ مُّبِينٍ (19)
Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis pa min myndighet |
وَإِنِّي عُذْتُ بِرَبِّي وَرَبِّكُمْ أَن تَرْجُمُونِ (20)
och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig |
وَإِن لَّمْ تُؤْمِنُوا لِي فَاعْتَزِلُونِ (21)
Om ni inte tror mig, hall er da ifran mig |
فَدَعَا رَبَّهُ أَنَّ هَٰؤُلَاءِ قَوْمٌ مُّجْرِمُونَ (22)
[Nar Moses sag deras omedgorlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [manniskor] ar djupt sjunkna i synd |
فَأَسْرِ بِعِبَادِي لَيْلًا إِنَّكُم مُّتَّبَعُونَ (23)
Och [Gud befallde honom]: "De kommer att forfolja er; bege dig darfor i vag med Mina tjanare under natten |
وَاتْرُكِ الْبَحْرَ رَهْوًا ۖ إِنَّهُمْ جُندٌ مُّغْرَقُونَ (24)
Och lamna havet stilla och kluvet bakom er; dar skall [den forfoljande] armen drankas |
كَمْ تَرَكُوا مِن جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ (25)
Hur manga tradgardar, [vattnade av] kallor, maste de inte overge |
وَزُرُوعٍ وَمَقَامٍ كَرِيمٍ (26)
och [vajande] sadesfalt och statliga palats |
وَنَعْمَةٍ كَانُوا فِيهَا فَاكِهِينَ (27)
och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras |
كَذَٰلِكَ ۖ وَأَوْرَثْنَاهَا قَوْمًا آخَرِينَ (28)
Sa [blev deras ode]! Och Vi lat andra arva det [som de lamnade efter sig] |
فَمَا بَكَتْ عَلَيْهِمُ السَّمَاءُ وَالْأَرْضُ وَمَا كَانُوا مُنظَرِينَ (29)
Men himlen och jorden fallde inga tarar over dem och de gavs ingen frist |
وَلَقَدْ نَجَّيْنَا بَنِي إِسْرَائِيلَ مِنَ الْعَذَابِ الْمُهِينِ (30)
Sa raddade Vi Israels barn fran det fornedrande straffarbete |
مِن فِرْعَوْنَ ۚ إِنَّهُ كَانَ عَالِيًا مِّنَ الْمُسْرِفِينَ (31)
som Farao [lade pa dem] - han var en fortryckare som gick till de varsta overdrifter |
وَلَقَدِ اخْتَرْنَاهُمْ عَلَىٰ عِلْمٍ عَلَى الْعَالَمِينَ (32)
Ja, med [Var] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] hogre an jordens alla folk |
وَآتَيْنَاهُم مِّنَ الْآيَاتِ مَا فِيهِ بَلَاءٌ مُّبِينٌ (33)
och Vi gav dem tecken [pa Var nad] vars klara innebord var att de sattes pa prov |
إِنَّ هَٰؤُلَاءِ لَيَقُولُونَ (34)
Dessa [nutida fornekare] sager |
إِنْ هِيَ إِلَّا مَوْتَتُنَا الْأُولَىٰ وَمَا نَحْنُ بِمُنشَرِينَ (35)
Vi skall do denna forsta och enda gang och vi skall inte uppsta till nytt liv |
فَأْتُوا بِآبَائِنَا إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (36)
Men lat vara forfader sta upp [och vittna] om det ni sager ar sant |
أَهُمْ خَيْرٌ أَمْ قَوْمُ تُبَّعٍ وَالَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۚ أَهْلَكْنَاهُمْ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا مُجْرِمِينَ (37)
Ar de battre an Tubba`s folk och deras foregangare som Vi lat ga under, forlorade som de var i sin synd |
وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لَاعِبِينَ (38)
Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns daremellan for Vart nojes skull |
مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلَّا بِالْحَقِّ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (39)
nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [manniskor] inser det inte |
إِنَّ يَوْمَ الْفَصْلِ مِيقَاتُهُمْ أَجْمَعِينَ (40)
ATSKILLNADENS dag [da de orattfardiga skall skiljas fran de rattfardiga] ar den utsatta tiden, da alla [skall samlas ater] |
يَوْمَ لَا يُغْنِي مَوْلًى عَن مَّوْلًى شَيْئًا وَلَا هُمْ يُنصَرُونَ (41)
den Dag da vannen inte kan ingripa till forman for sin van och ingen kan fa hjalp |
إِلَّا مَن رَّحِمَ اللَّهُ ۚ إِنَّهُ هُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (42)
utom den som Gud forbarmar Sig over; Han ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
إِنَّ شَجَرَتَ الزَّقُّومِ (43)
Det trad i vars frukt ar dod |
طَعَامُ الْأَثِيمِ (44)
skall lata den hardnackade fornekaren smaka sin frukt |
كَالْمُهْلِ يَغْلِي فِي الْبُطُونِ (45)
och den skall sjuda som smalt koppar i hans inalvor |
كَغَلْيِ الْحَمِيمِ (46)
sjuda som skallhett vatten |
خُذُوهُ فَاعْتِلُوهُ إِلَىٰ سَوَاءِ الْجَحِيمِ (47)
[Och ett rop skall hojas:] "Grip honom och slapa honom rakt in i lagornas mitt |
ثُمَّ صُبُّوا فَوْقَ رَأْسِهِ مِنْ عَذَابِ الْحَمِيمِ (48)
hall sedan kokhett vatten over hans huvud som en [ytterligare] plaga |
ذُقْ إِنَّكَ أَنتَ الْعَزِيزُ الْكَرِيمُ (49)
Prova pa [detta straff], du som [pa jorden] var den maktige, den forname |
إِنَّ هَٰذَا مَا كُنتُم بِهِ تَمْتَرُونَ (50)
Det var detta som ni [alla] tvivlade pa |
إِنَّ الْمُتَّقِينَ فِي مَقَامٍ أَمِينٍ (51)
Men de som fruktade Gud skall da [fa njuta] i trygghet |
فِي جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ (52)
av [gronskande] lustgardar och [porlande] kallor |
يَلْبَسُونَ مِن سُندُسٍ وَإِسْتَبْرَقٍ مُّتَقَابِلِينَ (53)
kladda i siden och brokad, [vilande pa hogsaten] mitt emot varandra |
كَذَٰلِكَ وَزَوَّجْنَاهُم بِحُورٍ عِينٍ (54)
Sadan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem morkogda, oskuldsfulla unga kvinnor som sallskap |
يَدْعُونَ فِيهَا بِكُلِّ فَاكِهَةٍ آمِنِينَ (55)
Dar skall de fa de frukter som de onskar och frid och ro skall omge dem |
لَا يَذُوقُونَ فِيهَا الْمَوْتَ إِلَّا الْمَوْتَةَ الْأُولَىٰ ۖ وَوَقَاهُمْ عَذَابَ الْجَحِيمِ (56)
Doden skall inte na dem dar, sedan de forut dott doden pa jorden och de har skonats fran Eldens straff |
فَضْلًا مِّن رَّبِّكَ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ (57)
ett bevis pa din Herres nad - detta ar den stora segern |
فَإِنَّمَا يَسَّرْنَاهُ بِلِسَانِكَ لَعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ (58)
OCH VI har gjort denna [Skrift] latt att forsta, [formedlad] pa ditt eget sprak [Muhammad] for att de skall kunna ta den till sig |
فَارْتَقِبْ إِنَّهُم مُّرْتَقِبُونَ (59)
Avvakta darfor [det som skall komma]; aven de skall avvakta |
