إِنَّا أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوْمِهِ أَنْ أَنذِرْ قَوْمَكَ مِن قَبْلِ أَن يَأْتِيَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (1)
VI SANDE Noa till hans folk med uppdraget: "Varna ditt folk, innan ett plagsamt straff drabbar dem |
قَالَ يَا قَوْمِ إِنِّي لَكُمْ نَذِيرٌ مُّبِينٌ (2)
[Och Noa] sade: "Jag har kommit, mitt folk, for att varna er klart och entydigt |
أَنِ اعْبُدُوا اللَّهَ وَاتَّقُوهُ وَأَطِيعُونِ (3)
dyrka Gud och frukta Honom! Och lyd mig |
يَغْفِرْ لَكُم مِّن ذُنُوبِكُمْ وَيُؤَخِّرْكُمْ إِلَىٰ أَجَلٍ مُّسَمًّى ۚ إِنَّ أَجَلَ اللَّهِ إِذَا جَاءَ لَا يُؤَخَّرُ ۖ لَوْ كُنتُمْ تَعْلَمُونَ (4)
Da skall Gud forlata er era synder och ge er uppskov till en tid [som Han] har faststallt - nar den ar inne, kan den inte uppskjutas - om ni [bara] visste |
قَالَ رَبِّ إِنِّي دَعَوْتُ قَوْمِي لَيْلًا وَنَهَارًا (5)
[Noa bad till Gud och] sade: "Herre! Jag har talat till mitt folk natt och dag |
فَلَمْ يَزِدْهُمْ دُعَائِي إِلَّا فِرَارًا (6)
men mina uppmaningar har bara lett till att de alltmer drar sig undan |
وَإِنِّي كُلَّمَا دَعَوْتُهُمْ لِتَغْفِرَ لَهُمْ جَعَلُوا أَصَابِعَهُمْ فِي آذَانِهِمْ وَاسْتَغْشَوْا ثِيَابَهُمْ وَأَصَرُّوا وَاسْتَكْبَرُوا اسْتِكْبَارًا (7)
Och varje gang jag kallar dem [till tron] for att Du skall ge dem Din forlatelse, satter de fingrarna i oronen och sveper kladerna tatare om sig, och de forskansar sig i envishet och hogmod |
ثُمَّ إِنِّي دَعَوْتُهُمْ جِهَارًا (8)
Jag har vadjat till dem med hog rost |
ثُمَّ إِنِّي أَعْلَنتُ لَهُمْ وَأَسْرَرْتُ لَهُمْ إِسْرَارًا (9)
och talat offentligt till dem pa allman plats, och jag har talat med dem i fortrolighet |
فَقُلْتُ اسْتَغْفِرُوا رَبَّكُمْ إِنَّهُ كَانَ غَفَّارًا (10)
och sagt dem: 'Be er Herre om forlatelse for era synder! Han forlater och forlater pa nytt |
يُرْسِلِ السَّمَاءَ عَلَيْكُم مِّدْرَارًا (11)
Han skall lata himlen sanda er rikligt regn |
وَيُمْدِدْكُم بِأَمْوَالٍ وَبَنِينَ وَيَجْعَل لَّكُمْ جَنَّاتٍ وَيَجْعَل لَّكُمْ أَنْهَارًا (12)
och foroka er rikedom och era soners [antal] och skanka er tradgardar, vattnade av backar |
مَّا لَكُمْ لَا تَرْجُونَ لِلَّهِ وَقَارًا (13)
Hur ar det fatt med er? Ni haller inte Gud i ara sa som Han i Sitt hoga majestat bor aras |
وَقَدْ خَلَقَكُمْ أَطْوَارًا (14)
Det ar Han som har skapat er steg for steg |
أَلَمْ تَرَوْا كَيْفَ خَلَقَ اللَّهُ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ طِبَاقًا (15)
Ser ni inte att Gud har skapat sju himlar, som valver sig over varandra |
وَجَعَلَ الْقَمَرَ فِيهِنَّ نُورًا وَجَعَلَ الشَّمْسَ سِرَاجًا (16)
och satt ibland dem manen [som lyser med lanat] ljus och solen som en sprakande fackla |
وَاللَّهُ أَنبَتَكُم مِّنَ الْأَرْضِ نَبَاتًا (17)
Gud har latit er vaxa upp som plantor ur jorden |
ثُمَّ يُعِيدُكُمْ فِيهَا وَيُخْرِجُكُمْ إِخْرَاجًا (18)
med den skall Han sedan lata er aterforenas [och till slut] skall Han lata er trada fram [ur den pa nytt] i uppstandelsens [ogonblick] |
وَاللَّهُ جَعَلَ لَكُمُ الْأَرْضَ بِسَاطًا (19)
Och Gud har brett ut jordens [yta] for er som en matta |
لِّتَسْلُكُوا مِنْهَا سُبُلًا فِجَاجًا (20)
for att ni skall kunna fardas over den pa vagar och stigar.'” |
قَالَ نُوحٌ رَّبِّ إِنَّهُمْ عَصَوْنِي وَاتَّبَعُوا مَن لَّمْ يَزِدْهُ مَالُهُ وَوَلَدُهُ إِلَّا خَسَارًا (21)
Noa sade [vidare]: "Herre! De lyssnar inte till mig men foljer den som [stoltheten over stora] rikedomar och [manga] soner driver allt narmare undergangen |
وَمَكَرُوا مَكْرًا كُبَّارًا (22)
De har gjort upp en slug plan |
وَقَالُوا لَا تَذَرُنَّ آلِهَتَكُمْ وَلَا تَذَرُنَّ وَدًّا وَلَا سُوَاعًا وَلَا يَغُوثَ وَيَعُوقَ وَنَسْرًا (23)
och sager [till varandra]: 'Lat oss aldrig overge vara gudar – varken Wadd, Suwa, Yaghuth, Ya'uq eller Nasr |
وَقَدْ أَضَلُّوا كَثِيرًا ۖ وَلَا تَزِدِ الظَّالِمِينَ إِلَّا ضَلَالًا (24)
Pa detta satt har de lett manga vilse. Herre! Lat dessa orattfardiga [manniskor] ga vidare fran misstag till misstag |
مِّمَّا خَطِيئَاتِهِمْ أُغْرِقُوا فَأُدْخِلُوا نَارًا فَلَمْ يَجِدُوا لَهُم مِّن دُونِ اللَّهِ أَنصَارًا (25)
De dranktes pa grund av sina synder och [en Dag] skall de ledas in i Elden, och de kommer inte att finna en annan hjalpare an Gud |
وَقَالَ نُوحٌ رَّبِّ لَا تَذَرْ عَلَى الْأَرْضِ مِنَ الْكَافِرِينَ دَيَّارًا (26)
Och Noa [sade till Gud]: "Herre! Lat ingen av dem som fornekar sanningen bli kvar pa jorden |
إِنَّكَ إِن تَذَرْهُمْ يُضِلُّوا عِبَادَكَ وَلَا يَلِدُوا إِلَّا فَاجِرًا كَفَّارًا (27)
om Du later dem bli kvar, kommer de att leda Dina tjanare vilse och de kan inte lamna i arv annat an [ytterligare] sedligt fordarv och gudloshet |
رَّبِّ اغْفِرْ لِي وَلِوَالِدَيَّ وَلِمَن دَخَلَ بَيْتِيَ مُؤْمِنًا وَلِلْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ وَلَا تَزِدِ الظَّالِمِينَ إِلَّا تَبَارًا (28)
Herre! Skank oss Din forlatelse - mig och mina foraldrar och de troende som stiger in i mitt hus och alla troende man och kvinnor! Och lat de orattfardiga ga allt snabbare mot sin undergang |
