قُلْ أُوحِيَ إِلَيَّ أَنَّهُ اسْتَمَعَ نَفَرٌ مِّنَ الْجِنِّ فَقَالُوا إِنَّا سَمِعْنَا قُرْآنًا عَجَبًا (1)
Sag [Muhammad]: ”Det har uppenbarats for mig att en skara av osynliga vasen fick lyssna till [Koranen], och [att] de sade [till de sina]: 'Vi har lyssnat till en marklig upplasning |
يَهْدِي إِلَى الرُّشْدِ فَآمَنَّا بِهِ ۖ وَلَن نُّشْرِكَ بِرَبِّنَا أَحَدًا (2)
som leder [lyssnaren] till kunskap om ratt och oratt. Vi tror pa dess [ord] och vi skall inte satta gudar vid var Herres sida |
وَأَنَّهُ تَعَالَىٰ جَدُّ رَبِّنَا مَا اتَّخَذَ صَاحِبَةً وَلَا وَلَدًا (3)
Lat Var Herres namn hallas hogt i ara, Han som aldrig haft en ledsagerska vid Sin sida och inte har [avlat] nagon son |
وَأَنَّهُ كَانَ يَقُولُ سَفِيهُنَا عَلَى اللَّهِ شَطَطًا (4)
Den daraktigaste av oss brukade gora oerhorda [pastaenden] om Gud |
وَأَنَّا ظَنَنَّا أَن لَّن تَقُولَ الْإِنسُ وَالْجِنُّ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا (5)
och forr trodde vi att varken manniskorna eller de osynliga vasendena skulle yttra logner om Gud |
وَأَنَّهُ كَانَ رِجَالٌ مِّنَ الْإِنسِ يَعُوذُونَ بِرِجَالٍ مِّنَ الْجِنِّ فَزَادُوهُمْ رَهَقًا (6)
Men det fanns manniskor som hade for vana att anropa nagra av de osynliga vasendena om skydd, och kom pa sa satt deras hogmod att vaxa |
وَأَنَّهُمْ ظَنُّوا كَمَا ظَنَنتُمْ أَن لَّن يَبْعَثَ اللَّهُ أَحَدًا (7)
och de trodde, liksom ni har trott, att Gud inte skulle sanda nagon ytterligare [profet] |
وَأَنَّا لَمَسْنَا السَّمَاءَ فَوَجَدْنَاهَا مُلِئَتْ حَرَسًا شَدِيدًا وَشُهُبًا (8)
Vi forsokte na himlen [for att utforska dess hemligheter], men dar fann vi maktiga vaktare och flammor av eld |
وَأَنَّا كُنَّا نَقْعُدُ مِنْهَا مَقَاعِدَ لِلسَّمْعِ ۖ فَمَن يَسْتَمِعِ الْآنَ يَجِدْ لَهُ شِهَابًا رَّصَدًا (9)
och vi [forsokte] komma till de platser dar vi brukade lyssna, men den som nu vill lyssna kommer att finna [att] en flamma av eld ligger i beredskap for honom |
وَأَنَّا لَا نَدْرِي أَشَرٌّ أُرِيدَ بِمَن فِي الْأَرْضِ أَمْ أَرَادَ بِهِمْ رَبُّهُمْ رَشَدًا (10)
Vi vet inte om de som lever pa jorden skall fa det onda [pa sin lott] eller om deras Herre vill [ge dem] kunskap om ratt och oratt |
وَأَنَّا مِنَّا الصَّالِحُونَ وَمِنَّا دُونَ ذَٰلِكَ ۖ كُنَّا طَرَائِقَ قِدَدًا (11)
Bland oss finns de som vill gora det ratta och andra som har mindre intresse for det ratta; ja, vi har alltid varit delade i olika grupper |
وَأَنَّا ظَنَنَّا أَن لَّن نُّعْجِزَ اللَّهَ فِي الْأَرْضِ وَلَن نُّعْجِزَهُ هَرَبًا (12)
Men vi har insett att vi inte kan trotsa Guds [vilja] pa jorden och inte heller komma undan den genom att fly |
وَأَنَّا لَمَّا سَمِعْنَا الْهُدَىٰ آمَنَّا بِهِ ۖ فَمَن يُؤْمِن بِرَبِّهِ فَلَا يَخَافُ بَخْسًا وَلَا رَهَقًا (13)
Och efter att [nu] ha fatt hora om vagledningen, tror vi pa den; den som tror pa sin Herre behover inte vara radd att [hans fortjanster] skall frankannas honom eller [att han skall fa lida annan] oratt |
وَأَنَّا مِنَّا الْمُسْلِمُونَ وَمِنَّا الْقَاسِطُونَ ۖ فَمَنْ أَسْلَمَ فَأُولَٰئِكَ تَحَرَّوْا رَشَدًا (14)
Bland oss finns [nu] de som har underkastat sig Guds vilja och de som gar det ondas vag. De som har underkastat sig Guds vilja ar de som sokte kunskap om ratt och oratt |
وَأَمَّا الْقَاسِطُونَ فَكَانُوا لِجَهَنَّمَ حَطَبًا (15)
men de som valjer att ga det ondas vag skall bli bransle for helvetets [ugnar]!'” |
وَأَن لَّوِ اسْتَقَامُوا عَلَى الطَّرِيقَةِ لَأَسْقَيْنَاهُم مَّاءً غَدَقًا (16)
OM DE [som fornekar Oss] hade slagit in pa den raka vagen, skulle Vi helt visst ha skankt dem regn i riklig mangd |
لِّنَفْتِنَهُمْ فِيهِ ۚ وَمَن يُعْرِضْ عَن ذِكْرِ رَبِّهِ يَسْلُكْهُ عَذَابًا صَعَدًا (17)
for att prova deras [villighet att tacka Oss for Vara gavor]. Och den som vagrar att akalla sin Herre skall Han utlamna at ett straff fran vilket ingen lindring ges |
وَأَنَّ الْمَسَاجِدَ لِلَّهِ فَلَا تَدْعُوا مَعَ اللَّهِ أَحَدًا (18)
All dyrkan tillkommer Gud; anropa darfor ingen vid sidan av Honom |
وَأَنَّهُ لَمَّا قَامَ عَبْدُ اللَّهِ يَدْعُوهُ كَادُوا يَكُونُونَ عَلَيْهِ لِبَدًا (19)
Men nar Guds tjanare reser sig for att anropa Honom tranger massorna pa [som om de ville overmanna honom] |
قُلْ إِنَّمَا أَدْعُو رَبِّي وَلَا أُشْرِكُ بِهِ أَحَدًا (20)
Sag: "Jag anropar ingen annan an min Herre och jag satter ingen vid Hans sida |
قُلْ إِنِّي لَا أَمْلِكُ لَكُمْ ضَرًّا وَلَا رَشَدًا (21)
Sag: "Jag har ingen makt over er och kan inte valla er skada; inte heller [kan jag] forma er att folja den raka vagen |
قُلْ إِنِّي لَن يُجِيرَنِي مِنَ اللَّهِ أَحَدٌ وَلَنْ أَجِدَ مِن دُونِهِ مُلْتَحَدًا (22)
Sag: "Ingen kan skydda mig mot Gud och jag kan heller inte finna en tillflykt undan Honom |
إِلَّا بَلَاغًا مِّنَ اللَّهِ وَرِسَالَاتِهِ ۚ وَمَن يَعْصِ اللَّهَ وَرَسُولَهُ فَإِنَّ لَهُ نَارَ جَهَنَّمَ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا (23)
om [jag] inte forkunnar vad Gud [befaller mig att forkunna] och framfor [alla] Hans budskap." Och pa den som visar olydnad mot Gud och Hans Sandebud vantar helvetets eld och i den skall han [och hans likar] forbli till evig tid |
حَتَّىٰ إِذَا رَأَوْا مَا يُوعَدُونَ فَسَيَعْلَمُونَ مَنْ أَضْعَفُ نَاصِرًا وَأَقَلُّ عَدَدًا (24)
Nar de [som satter gudar vid Guds sida] till sist far skada [straffet], som de varnades for; skall de inse vilka som hade det svagaste stodet och var obetydligast till antalet [- de eller de troende] |
قُلْ إِنْ أَدْرِي أَقَرِيبٌ مَّا تُوعَدُونَ أَمْ يَجْعَلُ لَهُ رَبِّي أَمَدًا (25)
Sag: "Jag vet inte om det som har lovats er ar nara forestaende eller om min Herre skall skjuta upp det |
عَالِمُ الْغَيْبِ فَلَا يُظْهِرُ عَلَىٰ غَيْبِهِ أَحَدًا (26)
Han kanner det som ar dolt for manniskor, men Han later ingen fa insikt i Sina hemligheter |
إِلَّا مَنِ ارْتَضَىٰ مِن رَّسُولٍ فَإِنَّهُ يَسْلُكُ مِن بَيْنِ يَدَيْهِ وَمِنْ خَلْفِهِ رَصَدًا (27)
utom det sandebud som Han [utser till detta]. Och da satter Han ut vakter framfor och bakom sandebudet |
لِّيَعْلَمَ أَن قَدْ أَبْلَغُوا رِسَالَاتِ رَبِّهِمْ وَأَحَاطَ بِمَا لَدَيْهِمْ وَأَحْصَىٰ كُلَّ شَيْءٍ عَدَدًا (28)
for att det skall vara uppenbart att [han saval som de andra sandebuden] har kunnat framfora sin Herres budskap. Allt som beror dem har Han under uppsikt och Han haller rakning pa allt [i Sin skapelse] |
