يَا أَيُّهَا الْمُدَّثِّرُ (1)
DU SOM sveper in dig [i din ensamhet] |
قُمْ فَأَنذِرْ (2)
Sta upp och varna |
وَرَبَّكَ فَكَبِّرْ (3)
Och prisa din Herres majestat |
وَثِيَابَكَ فَطَهِّرْ (4)
Och rena ditt hjarta |
وَالرُّجْزَ فَاهْجُرْ (5)
Och fly fran all hednisk smitta |
وَلَا تَمْنُن تَسْتَكْثِرُ (6)
[Nar du ger] ge inte for att fa nagot tillbaka |
وَلِرَبِّكَ فَاصْبِرْ (7)
Och ha talamod och fordrag [med allt] for din Herres skull |
فَإِذَا نُقِرَ فِي النَّاقُورِ (8)
Nar det blases i basunen |
فَذَٰلِكَ يَوْمَئِذٍ يَوْمٌ عَسِيرٌ (9)
har en svar Dag randats |
عَلَى الْكَافِرِينَ غَيْرُ يَسِيرٍ (10)
for dem som [standigt] fornekade sanningen, och ingen lattnad skall ges dem |
ذَرْنِي وَمَنْ خَلَقْتُ وَحِيدًا (11)
LAMNA at Mig att [ta itu med] den som Jag har skapat ensam [i moderlivet] |
وَجَعَلْتُ لَهُ مَالًا مَّمْدُودًا (12)
och gett stor rikedom |
وَبَنِينَ شُهُودًا (13)
och soner som star vid hans sida |
وَمَهَّدتُّ لَهُ تَمْهِيدًا (14)
och for vilken Jag har jamnat vagen [genom livet] |
ثُمَّ يَطْمَعُ أَنْ أَزِيدَ (15)
Och som nu vantar sig att Jag skall ge honom annu mer |
كَلَّا ۖ إِنَّهُ كَانَ لِآيَاتِنَا عَنِيدًا (16)
Nej! Denne inbitne motstandare till Vara budskap |
سَأُرْهِقُهُ صَعُودًا (17)
skall Jag lata utsta [ett straff tyngre an] klattringen uppfor [en hal och brant bergvagg] |
إِنَّهُ فَكَّرَ وَقَدَّرَ (18)
Han tanker skarpt och overvager [hur han skall angripa dessa budskap] |
فَقُتِلَ كَيْفَ قَدَّرَ (19)
matte han forgas for dessa tankar |
ثُمَّ قُتِلَ كَيْفَ قَدَّرَ (20)
ja, matte han forgas for dessa [onda] tankar |
ثُمَّ نَظَرَ (21)
Sa ser han sig omkring |
ثُمَّ عَبَسَ وَبَسَرَ (22)
rynkar pannan och antar en bister uppsyn |
ثُمَّ أَدْبَرَ وَاسْتَكْبَرَ (23)
Till sist vander han sig bort med overlagsen min |
فَقَالَ إِنْ هَٰذَا إِلَّا سِحْرٌ يُؤْثَرُ (24)
och sager: "Det ar bara valtalighet som blandar [ahoraren, ord] hamtade fran [gamla sagor] |
إِنْ هَٰذَا إِلَّا قَوْلُ الْبَشَرِ (25)
manniskors ord och ingenting annat |
سَأُصْلِيهِ سَقَرَ (26)
Honom skall Jag lata brinna i helvetets eld |
وَمَا أَدْرَاكَ مَا سَقَرُ (27)
Och vad kan lata dig forsta vad helvetets eld betyder |
لَا تُبْقِي وَلَا تَذَرُ (28)
Den skonar ingen och fortar allt |
لَوَّاحَةٌ لِّلْبَشَرِ (29)
I [dess lagor] forkolnar manniskans [hud] |
عَلَيْهَا تِسْعَةَ عَشَرَ (30)
Nitton [vaktare vakar] over den |
وَمَا جَعَلْنَا أَصْحَابَ النَّارِ إِلَّا مَلَائِكَةً ۙ وَمَا جَعَلْنَا عِدَّتَهُمْ إِلَّا فِتْنَةً لِّلَّذِينَ كَفَرُوا لِيَسْتَيْقِنَ الَّذِينَ أُوتُوا الْكِتَابَ وَيَزْدَادَ الَّذِينَ آمَنُوا إِيمَانًا ۙ وَلَا يَرْتَابَ الَّذِينَ أُوتُوا الْكِتَابَ وَالْمُؤْمِنُونَ ۙ وَلِيَقُولَ الَّذِينَ فِي قُلُوبِهِم مَّرَضٌ وَالْكَافِرُونَ مَاذَا أَرَادَ اللَّهُ بِهَٰذَا مَثَلًا ۚ كَذَٰلِكَ يُضِلُّ اللَّهُ مَن يَشَاءُ وَيَهْدِي مَن يَشَاءُ ۚ وَمَا يَعْلَمُ جُنُودَ رَبِّكَ إِلَّا هُوَ ۚ وَمَا هِيَ إِلَّا ذِكْرَىٰ لِلْبَشَرِ (31)
Till Eldens vaktare har Vi inte utsett andra an anglar, och Vi har enbart angett deras antal for att satta dem som framhardar i att forneka sanningen pa prov, och att de som [i gangna tider] fick del av uppenbarelsen skall fa visshet [om sanningen i denna Skrift], och att de som tror skall befastas i sin tro och att ingen tvekan skall finnas kvar hos dem som [tidigare] fick del av uppenbarelsen och hos de troende, och for att de vilkas sinne ar sjukt [av tvivel] och fornekarna skall stalla sig fragan: "Vad kan Gud ha velat saga med denna liknelse?" Sa later Gud den Han vill ga vilse och sa vagleder Han den Han vill. Och ingen kanner [styrkan hos] Guds harskaror utom Han sjalv. Allt detta ar enbart en paminnelse till manniskorna |
كَلَّا وَالْقَمَرِ (32)
NEJ, vid manen |
وَاللَّيْلِ إِذْ أَدْبَرَ (33)
Vid natten, nar den viker |
وَالصُّبْحِ إِذَا أَسْفَرَ (34)
vid morgonrodnadens glod |
إِنَّهَا لَإِحْدَى الْكُبَرِ (35)
[Paminnelsen om domen och helveteselden] ar forvisso ett av de maktiga [varningstecknen] |
نَذِيرًا لِّلْبَشَرِ (36)
som varnar manniskorna |
لِمَن شَاءَ مِنكُمْ أَن يَتَقَدَّمَ أَوْ يَتَأَخَّرَ (37)
bade dem av er som vill ga i framsta ledet och dem som [tvekar och] blir efter |
كُلُّ نَفْسٍ بِمَا كَسَبَتْ رَهِينَةٌ (38)
Var och en skall stallas till svars for vad han har gjort |
إِلَّا أَصْحَابَ الْيَمِينِ (39)
utom de rattfardiga som hor till den hogra sidan |
فِي جَنَّاتٍ يَتَسَاءَلُونَ (40)
[och som dar de vilar] i [paradisets] lustgardar, skall forhora sig |
عَنِ الْمُجْرِمِينَ (41)
om [de domda] syndarna [och fraga] |
مَا سَلَكَكُمْ فِي سَقَرَ (42)
Vad forde er till helveteselden |
قَالُوا لَمْ نَكُ مِنَ الْمُصَلِّينَ (43)
De skall svara: "Vi horde inte till dem som bad |
وَلَمْ نَكُ نُطْعِمُ الْمِسْكِينَ (44)
och vi gav inte heller den nodstallde att ata |
وَكُنَّا نَخُوضُ مَعَ الْخَائِضِينَ (45)
och vi agnade oss med [andra] likasinnade at tomt och respektlost tal [om hoga ting] |
وَكُنَّا نُكَذِّبُ بِيَوْمِ الدِّينِ (46)
och pastod att Domens dag var en logn |
حَتَّىٰ أَتَانَا الْيَقِينُ (47)
till dess vi fick visshet |
فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَاعَةُ الشَّافِعِينَ (48)
Da skall medlarnas forboner inte vara dem till nagon nytta |
فَمَا لَهُمْ عَنِ التَّذْكِرَةِ مُعْرِضِينَ (49)
HUR ar det fatt med dem som vander ryggen at paminnelsen |
كَأَنَّهُمْ حُمُرٌ مُّسْتَنفِرَةٌ (50)
[De beter sig] som skramda asnor |
فَرَّتْ مِن قَسْوَرَةٍ (51)
som flyr for ett lejon |
بَلْ يُرِيدُ كُلُّ امْرِئٍ مِّنْهُمْ أَن يُؤْتَىٰ صُحُفًا مُّنَشَّرَةً (52)
Men [i stallet for att lyssna till uppenbarelsen] begar de, var och en av dem, att fa [en egen] lattforstaelig Skrift |
كَلَّا ۖ بَل لَّا يَخَافُونَ الْآخِرَةَ (53)
Nej! De [tror ju inte pa rakenskap och dom] fruktar inte evigheten |
كَلَّا إِنَّهُ تَذْكِرَةٌ (54)
Nej, detta ar en paminnelse |
فَمَن شَاءَ ذَكَرَهُ (55)
och lat den som vill lagga den pa minnet |
وَمَا يَذْكُرُونَ إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ ۚ هُوَ أَهْلُ التَّقْوَىٰ وَأَهْلُ الْمَغْفِرَةِ (56)
Men de kommer inte att lagga den pa minnet annat an om Gud vill. Det ar Han som ar vard att fruktas, Han ensam som forlater synd |
