عَمَّ يَتَسَاءَلُونَ (1)
VAD FRAGAR de varandra om |
عَنِ النَّبَإِ الْعَظِيمِ (2)
[De fragar] om det viktiga tillkannagivandet |
الَّذِي هُمْ فِيهِ مُخْتَلِفُونَ (3)
om vars [innebord] meningarna gar isar |
كَلَّا سَيَعْلَمُونَ (4)
Men [de behover inte fraga]! De skall snart fa visshet |
ثُمَّ كَلَّا سَيَعْلَمُونَ (5)
Ja, de skall sannerligen snart fa visshet |
أَلَمْ نَجْعَلِ الْأَرْضَ مِهَادًا (6)
HAR VI inte gjort jorden till en badd [over vilken ni kan resa ert talt for att] fa vila |
وَالْجِبَالَ أَوْتَادًا (7)
Och [har Vi inte gjort] bergen som taltpalar |
وَخَلَقْنَاكُمْ أَزْوَاجًا (8)
Vi har skapat er i par, [man och kvinnor] |
وَجَعَلْنَا نَوْمَكُمْ سُبَاتًا (9)
och Vi har skankt er somnen som ett avbrott for vila |
وَجَعَلْنَا اللَّيْلَ لِبَاسًا (10)
och gjort natten som ett tacke |
وَجَعَلْنَا النَّهَارَ مَعَاشًا (11)
och dagen sa att ni [kan se] att fortjana ert brod |
وَبَنَيْنَا فَوْقَكُمْ سَبْعًا شِدَادًا (12)
Och Vi har valvt sju fast hopfogade [himlar] over er |
وَجَعَلْنَا سِرَاجًا وَهَّاجًا (13)
och [dar] skapat en vitglodande lampa |
وَأَنزَلْنَا مِنَ الْمُعْصِرَاتِ مَاءً ثَجَّاجًا (14)
Och Vi pressar ut vattnet ur regnmolnen i rikliga floden |
لِّنُخْرِجَ بِهِ حَبًّا وَنَبَاتًا (15)
och frambringar darmed sad och [annan] vaxtlighet |
وَجَنَّاتٍ أَلْفَافًا (16)
och rikt blommande tradgardar |
إِنَّ يَوْمَ الْفَصْلِ كَانَ مِيقَاتًا (17)
TIDEN FOR Atskillnadens dag [da de goda skall skiljas fran de onda] ar faststalld |
يَوْمَ يُنفَخُ فِي الصُّورِ فَتَأْتُونَ أَفْوَاجًا (18)
Det ar den Dag da det skall stotas i basunen och ni skall skynda fram [ur gravarna] i myllrande massor |
وَفُتِحَتِ السَّمَاءُ فَكَانَتْ أَبْوَابًا (19)
och himlen skall oppnas som [om den varit forsedd med] portar |
وَسُيِّرَتِ الْجِبَالُ فَكَانَتْ سَرَابًا (20)
och bergen skall tona bort som hagringar |
إِنَّ جَهَنَّمَ كَانَتْ مِرْصَادًا (21)
Och helvetet som [standigt] lurar pa [offer] |
لِّلطَّاغِينَ مَآبًا (22)
skall valkomna de trotsiga syndarna |
لَّابِثِينَ فِيهَا أَحْقَابًا (23)
Dar skall de forbli under ooverskadlig tid |
لَّا يَذُوقُونَ فِيهَا بَرْدًا وَلَا شَرَابًا (24)
utan att kanna svalka och utan att fa dricka |
إِلَّا حَمِيمًا وَغَسَّاقًا (25)
annat an skallhett vatten och den motbjudande [vatska som sipprar ur ett sar] |
جَزَاءً وِفَاقًا (26)
en lon som svarar mot [deras handlingar] |
إِنَّهُمْ كَانُوا لَا يَرْجُونَ حِسَابًا (27)
De fruktade varken rakenskapen [eller domen] |
وَكَذَّبُوا بِآيَاتِنَا كِذَّابًا (28)
och de forkastade alla Vara budskap som logn |
وَكُلَّ شَيْءٍ أَحْصَيْنَاهُ كِتَابًا (29)
men allt [vad de har gjort] har Vi fort upp i en bok |
فَذُوقُوا فَلَن نَّزِيدَكُمْ إِلَّا عَذَابًا (30)
[Och Vi skall saga:] "Smaka nu [frukten av era handlingar] - Vi skall [hadanefter] bara hopa nya lidanden over er |
إِنَّ لِلْمُتَّقِينَ مَفَازًا (31)
I sin triumf far de gudfruktiga gladjas at |
حَدَائِقَ وَأَعْنَابًا (32)
lummiga parker och [spaljeer av] vindruvor |
وَكَوَاعِبَ أَتْرَابًا (33)
och foljeslagerskor, evigt unga som de sjalva |
وَكَأْسًا دِهَاقًا (34)
och bagare fyllda till bradden [med paradisets vin] |
لَّا يَسْمَعُونَ فِيهَا لَغْوًا وَلَا كِذَّابًا (35)
Dar skall de varken hora tomt och meningslost tal eller logner |
جَزَاءً مِّن رَّبِّكَ عَطَاءً حِسَابًا (36)
[Detta ar] din Herres beloning - som Han skanker enligt [Sin] rakning |
رَّبِّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا الرَّحْمَٰنِ ۖ لَا يَمْلِكُونَ مِنْهُ خِطَابًا (37)
Herren over himlarna och jorden och allt som ar daremellan, den Naderike! Ingen skall kunna tala till Honom |
يَوْمَ يَقُومُ الرُّوحُ وَالْمَلَائِكَةُ صَفًّا ۖ لَّا يَتَكَلَّمُونَ إِلَّا مَنْ أَذِنَ لَهُ الرَّحْمَٰنُ وَقَالَ صَوَابًا (38)
den Dag da sjalarna och anglarna star uppstallda pa led och ingen tar till orda utom den som fatt den Naderikes tillatelse och han sager inte annat an det som ar ratt och sant |
ذَٰلِكَ الْيَوْمُ الْحَقُّ ۖ فَمَن شَاءَ اتَّخَذَ إِلَىٰ رَبِّهِ مَآبًا (39)
Sa kommer Sanningens dag att vara. Lat da den som sa vill, forsoka finna vagen tillbaka till sin Herre [medan det ar tid] |
إِنَّا أَنذَرْنَاكُمْ عَذَابًا قَرِيبًا يَوْمَ يَنظُرُ الْمَرْءُ مَا قَدَّمَتْ يَدَاهُ وَيَقُولُ الْكَافِرُ يَا لَيْتَنِي كُنتُ تُرَابًا (40)
Vi har varnat er for ett straff som ar nara forestaende [och som kommer att drabba er] den Dag da manniskan ser [klart], vad hon har sant framfor sig [till Domen], och da den som fornekade sanningen skall saga: "Ack, om jag nu hade varit mull och jord |
