وَالنَّازِعَاتِ غَرْقًا (1)
VID STJARNORNA som stiger [over horisonten] for att [sedan sjunka och] forsvinna |
وَالنَّاشِطَاتِ نَشْطًا (2)
som ror sig i jamna och stadiga banor |
وَالسَّابِحَاتِ سَبْحًا (3)
som svavar med latthet [genom rymden] |
فَالسَّابِقَاتِ سَبْقًا (4)
som passerar varandra [i sina kretslopp] |
فَالْمُدَبِّرَاتِ أَمْرًا (5)
och som ger fasta hallpunkter [for manniskornas liv] |
يَوْمَ تَرْجُفُ الرَّاجِفَةُ (6)
[TANK PA] den Dag da [jorden] skall skalva i ett valdigt skalv |
تَتْبَعُهَا الرَّادِفَةُ (7)
foljt av annu ett [skalv] |
قُلُوبٌ يَوْمَئِذٍ وَاجِفَةٌ (8)
och da allas hjartan skall bulta av fruktan |
أَبْصَارُهَا خَاشِعَةٌ (9)
[och] allas blickar vara naglade vid marken |
يَقُولُونَ أَإِنَّا لَمَرْدُودُونَ فِي الْحَافِرَةِ (10)
[Om detta] sager de: "Skall vi aterstallas i vart ursprungliga skick |
أَإِذَا كُنَّا عِظَامًا نَّخِرَةً (11)
sedan vara ben formultnat |
قَالُوا تِلْكَ إِذًا كَرَّةٌ خَاسِرَةٌ (12)
[Och] de fortsatter: "Pa denna aterkomst skulle vi forlora |
فَإِنَّمَا هِيَ زَجْرَةٌ وَاحِدَةٌ (13)
Ett enda dan [skall horas] |
فَإِذَا هُم بِالسَّاهِرَةِ (14)
och de [doda och begravda] skall sta dar, fullt vakna |
هَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ مُوسَىٰ (15)
HAR DU hort berattelsen om Moses |
إِذْ نَادَاهُ رَبُّهُ بِالْوَادِ الْمُقَدَّسِ طُوًى (16)
Det hande sig att hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwa [och sade] |
اذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَىٰ (17)
Ga till Farao - han har gatt for langt i sitt overmod |
فَقُلْ هَل لَّكَ إِلَىٰ أَن تَزَكَّىٰ (18)
och sag [till honom]: ”Vill du bli renad [fran synd] |
وَأَهْدِيَكَ إِلَىٰ رَبِّكَ فَتَخْشَىٰ (19)
Vill du att jag visar dig vem din Herre ar – sa att du kan frukta Honom?'” |
فَأَرَاهُ الْآيَةَ الْكُبْرَىٰ (20)
Och [Moses begav sig till Farao och] visade honom [Guds] storsta tecken |
فَكَذَّبَ وَعَصَىٰ (21)
Men [Farao] kallade honom lognare och ville inte lyssna till honom |
ثُمَّ أَدْبَرَ يَسْعَىٰ (22)
Darefter vande han Moses ryggen och gick |
فَحَشَرَ فَنَادَىٰ (23)
for att samla [sina styrkor] |
فَقَالَ أَنَا رَبُّكُمُ الْأَعْلَىٰ (24)
och sade: "Jag [och ingen annan] ar er hogste Herre |
فَأَخَذَهُ اللَّهُ نَكَالَ الْآخِرَةِ وَالْأُولَىٰ (25)
Och Gud gav honom hans straff saval i det kommande livet som i denna varld och gjorde honom till ett varnande exempel [for eftervarlden] |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَعِبْرَةً لِّمَن يَخْشَىٰ (26)
I detta ligger helt visst en lardom for dem som star i bavan [infor Gud] |
أَأَنتُمْ أَشَدُّ خَلْقًا أَمِ السَّمَاءُ ۚ بَنَاهَا (27)
VAR DET en svarare uppgift att skapa er an att skapa den himmel som Han har byggt |
رَفَعَ سَمْكَهَا فَسَوَّاهَا (28)
Han har rest dess valv och format det [med hansyn till den uppgift det skall fylla] |
وَأَغْطَشَ لَيْلَهَا وَأَخْرَجَ ضُحَاهَا (29)
Han har holjt dess natt i djupt morker och latit dess morgon framtrada i klart ljus |
وَالْأَرْضَ بَعْدَ ذَٰلِكَ دَحَاهَا (30)
Och efter detta har Han brett ut jordens yta |
أَخْرَجَ مِنْهَا مَاءَهَا وَمَرْعَاهَا (31)
och latit dess vatten komma i dagen och dess angar och beteshagar [frodas] |
وَالْجِبَالَ أَرْسَاهَا (32)
och forankrat bergen |
مَتَاعًا لَّكُمْ وَلِأَنْعَامِكُمْ (33)
[allt detta har Han gjort] till nytta for er och er boskap |
فَإِذَا جَاءَتِ الطَّامَّةُ الْكُبْرَىٰ (34)
OCH nar den Dag kommer da allt omstortas |
يَوْمَ يَتَذَكَّرُ الْإِنسَانُ مَا سَعَىٰ (35)
den Dag da manniskan skall aterkalla i minnet allt det som hon stravade mot |
وَبُرِّزَتِ الْجَحِيمُ لِمَن يَرَىٰ (36)
och da helvetet skall goras fullt synligt for alla som kan se |
فَأَمَّا مَن طَغَىٰ (37)
da skall han som alltid overskred [Guds bud] |
وَآثَرَ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا (38)
och som valde det jordiska livet [framfor evigheten] |
فَإِنَّ الْجَحِيمَ هِيَ الْمَأْوَىٰ (39)
[da skall han fa se att] helvetet ar [hans] slutliga bestammelse |
وَأَمَّا مَنْ خَافَ مَقَامَ رَبِّهِ وَنَهَى النَّفْسَ عَنِ الْهَوَىٰ (40)
Men den som bavade vid tanken att en Dag sta [till svars] infor sin Herre och som kunde lagga band pa sina begar |
فَإِنَّ الْجَنَّةَ هِيَ الْمَأْوَىٰ (41)
skall [fa se att] paradiset ar [hans] slutliga bestammelse |
يَسْأَلُونَكَ عَنِ السَّاعَةِ أَيَّانَ مُرْسَاهَا (42)
DE FRAGAR dig om den Yttersta stunden och nar den skall komma |
فِيمَ أَنتَ مِن ذِكْرَاهَا (43)
Hur skulle du kunna saga nagot om detta |
إِلَىٰ رَبِّكَ مُنتَهَاهَا (44)
Ingen annan an din Herre vet nar den [Yttersta stunden] till sist skall komma |
إِنَّمَا أَنتَ مُنذِرُ مَن يَخْشَاهَا (45)
Du [Muhammad] ar bara varnaren som skall varna dem som fruktar denna [Stund] |
كَأَنَّهُمْ يَوْمَ يَرَوْنَهَا لَمْ يَلْبَثُوا إِلَّا عَشِيَّةً أَوْ ضُحَاهَا (46)
Den Dag da de far uppleva den, [skall det forefalla dem] som om de inte hade tillbringat mer an en afton eller en morgon [pa jorden] |
