| وَالضُّحَىٰ (1) VID DET klara morgonljuset |
| وَاللَّيْلِ إِذَا سَجَىٰ (2) och vid natten, nar dess morker tatnar |
| مَا وَدَّعَكَ رَبُّكَ وَمَا قَلَىٰ (3) Din Herre har inte overgett dig och du har inte vackt Hans missnoje |
| وَلَلْآخِرَةُ خَيْرٌ لَّكَ مِنَ الْأُولَىٰ (4) Det liv som ligger framfor dig skall forvisso bli lattare an det som hittills varit |
| وَلَسَوْفَ يُعْطِيكَ رَبُّكَ فَتَرْضَىٰ (5) Och din Herre skall skanka dig [Sitt goda i overflod] och du skall bli helt nojd |
| أَلَمْ يَجِدْكَ يَتِيمًا فَآوَىٰ (6) Fann Han dig inte faderlos och gav dig ett hem |
| وَوَجَدَكَ ضَالًّا فَهَدَىٰ (7) Och sag Han dig inte vilsen och vagledde dig |
| وَوَجَدَكَ عَائِلًا فَأَغْنَىٰ (8) Och sag Han dig inte lida nod och skankte dig allt vad du behovde |
| فَأَمَّا الْيَتِيمَ فَلَا تَقْهَرْ (9) Var darfor inte hard mot den faderlose |
| وَأَمَّا السَّائِلَ فَلَا تَنْهَرْ (10) och stot inte bort tiggaren med barska ord |
| وَأَمَّا بِنِعْمَةِ رَبِّكَ فَحَدِّثْ (11) Men beratta [for alla] om din Herres valgarningar |