إِذَا الشَّمْسُ كُوِّرَتْ (1)
NAR SOLEN lindas in [i morker] |
وَإِذَا النُّجُومُ انكَدَرَتْ (2)
och stjarnorna mister sitt sken |
وَإِذَا الْجِبَالُ سُيِّرَتْ (3)
och bergen satts i rorelse |
وَإِذَا الْعِشَارُ عُطِّلَتْ (4)
och de draktiga kamelstona lamnas utan tillsyn |
وَإِذَا الْوُحُوشُ حُشِرَتْ (5)
och de vilda djuren tyr sig till varandra |
وَإِذَا الْبِحَارُ سُجِّرَتْ (6)
och haven fattar eld |
وَإِذَا النُّفُوسُ زُوِّجَتْ (7)
och sjalarna fors samman [de goda med de goda, de onda med de onda] |
وَإِذَا الْمَوْءُودَةُ سُئِلَتْ (8)
och den nyfodda, som begravdes levande, tillfragas |
بِأَيِّ ذَنبٍ قُتِلَتْ (9)
for vilket brott hon miste livet |
وَإِذَا الصُّحُفُ نُشِرَتْ (10)
och [rakenskapens] bocker oppnas |
وَإِذَا السَّمَاءُ كُشِطَتْ (11)
och himlens [forhange] dras ifran |
وَإِذَا الْجَحِيمُ سُعِّرَتْ (12)
och helvetets [ugnar] fyras under |
وَإِذَا الْجَنَّةُ أُزْلِفَتْ (13)
och paradiset gors synligt |
عَلِمَتْ نَفْسٌ مَّا أَحْضَرَتْ (14)
[da] skall varje sjal fa veta vad den har fort med sig [till Domen] |
فَلَا أُقْسِمُ بِالْخُنَّسِ (15)
JAG kallar att vittna planeterna |
الْجَوَارِ الْكُنَّسِ (16)
som, nar de foljer sina banor, doljer sig [under horisonten] |
وَاللَّيْلِ إِذَا عَسْعَسَ (17)
och natten, nar dess morker sanker sig |
وَالصُّبْحِ إِذَا تَنَفَّسَ (18)
och morgonen, nar den drar sitt [forsta] andetag |
إِنَّهُ لَقَوْلُ رَسُولٍ كَرِيمٍ (19)
Denna [Skrift] ar forvisso [Guds] ord, framsagda av en adel budbarare |
ذِي قُوَّةٍ عِندَ ذِي الْعَرْشِ مَكِينٍ (20)
en som ager stor makt och vars plats ar nara Herren till allmaktens tron |
مُّطَاعٍ ثَمَّ أَمِينٍ (21)
atlydd och dartill hogt betrodd |
وَمَا صَاحِبُكُم بِمَجْنُونٍ (22)
Er landsman ar inte besatt av andar |
وَلَقَدْ رَآهُ بِالْأُفُقِ الْمُبِينِ (23)
han sag helt visst [budbararen] vid den klara horisonten |
وَمَا هُوَ عَلَى الْغَيْبِ بِضَنِينٍ (24)
och han undanhaller ingenting av [vad han fatt veta av] det som ar dolt for manniskor |
وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَيْطَانٍ رَّجِيمٍ (25)
Och i [Skriften] finns ingalunda ord av en utstott demon |
فَأَيْنَ تَذْهَبُونَ (26)
Vilken vag skall ni [nu] sla in pa [i forsoken att beljuga och misstankliggora den] |
إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرٌ لِّلْعَالَمِينَ (27)
Denna [Skrift] ar ingenting mindre an en paminnelse till alla manniskor |
لِمَن شَاءَ مِنكُمْ أَن يَسْتَقِيمَ (28)
till dem av er som vill folja en rak vag |
وَمَا تَشَاءُونَ إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ (29)
Men ni kan bara vilja [det] i den man Gud, varldarnas Herre, vill [att ni foljer denna vag] |
