عَبَسَ وَتَوَلَّىٰ (1)
MED BISTER min vande han sig bort |
أَن جَاءَهُ الْأَعْمَىٰ (2)
nar den blinde mannen kom fram till honom |
وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّهُ يَزَّكَّىٰ (3)
Och kanske skulle han - hur hade du kunnat ana detta? - [kanske skulle han] ha vuxit i renhet |
أَوْ يَذَّكَّرُ فَتَنفَعَهُ الذِّكْرَىٰ (4)
eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt [honom] |
أَمَّا مَنِ اسْتَغْنَىٰ (5)
Den som inte tror sig behova [Gud och Hans ord] |
فَأَنتَ لَهُ تَصَدَّىٰ (6)
till honom lyssnade du uppmarksamt |
وَمَا عَلَيْكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ (7)
fastan ingen kan klandra dig om han inte renas fran sin synd |
وَأَمَّا مَن جَاءَكَ يَسْعَىٰ (8)
men den som kom till dig med sin entragna bon |
وَهُوَ يَخْشَىٰ (9)
och [visade att han] fruktade Gud |
فَأَنتَ عَنْهُ تَلَهَّىٰ (10)
[honom] lat du ga sin vag ohord |
كَلَّا إِنَّهَا تَذْكِرَةٌ (11)
NEJ [lat] detta bli en paminnelse [for dig] |
فَمَن شَاءَ ذَكَرَهُ (12)
Och lat den som vill lagga den pa minnet |
فِي صُحُفٍ مُّكَرَّمَةٍ (13)
[Bevarade] pa ark som behandlas med vordnad |
مَّرْفُوعَةٍ مُّطَهَّرَةٍ (14)
halls de hogt i ara, obesmittade av [jordisk smuts] |
بِأَيْدِي سَفَرَةٍ (15)
[himmelska] budbarare bar dem i sina hander |
كِرَامٍ بَرَرَةٍ (16)
adla och plikttrogna [tjanare] |
قُتِلَ الْإِنسَانُ مَا أَكْفَرَهُ (17)
[Men] genom sin ihardiga fornekelse av sanningen drar manniskan pa sig [Guds] fordomelse och utestanger sig sjalv fran Hans nad |
مِنْ أَيِّ شَيْءٍ خَلَقَهُ (18)
Av vad har Gud skapat henne |
مِن نُّطْفَةٍ خَلَقَهُ فَقَدَّرَهُ (19)
Han har skapat henne av en droppe sadesvatska och ger henne darefter de egenskaper [som hennes uppgift kraver] |
ثُمَّ السَّبِيلَ يَسَّرَهُ (20)
Sedan jamnar Han vagen for henne |
ثُمَّ أَمَاتَهُ فَأَقْبَرَهُ (21)
Till sist later Han henne do och begravas |
ثُمَّ إِذَا شَاءَ أَنشَرَهُ (22)
och nar Han vill skall Han vacka henne till nytt liv |
كَلَّا لَمَّا يَقْضِ مَا أَمَرَهُ (23)
Men [manniskan] har inte fullgjort de plikter som Han har lagt pa henne |
فَلْيَنظُرِ الْإِنسَانُ إِلَىٰ طَعَامِهِ (24)
Lat manniskan se pa sin foda |
أَنَّا صَبَبْنَا الْمَاءَ صَبًّا (25)
Vi sander ned regn i riklig mangd |
ثُمَّ شَقَقْنَا الْأَرْضَ شَقًّا (26)
och later sedan [de spirande frona] oppna faror i jorden |
فَأَنبَتْنَا فِيهَا حَبًّا (27)
och brodsad vaxa upp ur den |
وَعِنَبًا وَقَضْبًا (28)
och druvor och farskt gront |
وَزَيْتُونًا وَنَخْلًا (29)
och olivtrad och dadelpalmer |
وَحَدَائِقَ غُلْبًا (30)
och [andra trad som bildar] lummiga parker |
وَفَاكِهَةً وَأَبًّا (31)
och frukter och fodervaxter |
مَّتَاعًا لَّكُمْ وَلِأَنْعَامِكُمْ (32)
for era egna behov och for er boskap |
فَإِذَا جَاءَتِ الصَّاخَّةُ (33)
NAR [Uppstandelsens dag] bryter in [med ett maktigt dan] |
يَوْمَ يَفِرُّ الْمَرْءُ مِنْ أَخِيهِ (34)
kommer manniskan att undvika sin broder |
وَأُمِّهِ وَأَبِيهِ (35)
och sin moder och sin fader |
وَصَاحِبَتِهِ وَبَنِيهِ (36)
och sin hustru och sina barn |
لِكُلِّ امْرِئٍ مِّنْهُمْ يَوْمَئِذٍ شَأْنٌ يُغْنِيهِ (37)
ja, var och en av dem skall ha nog av sina egna bekymmer |
وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ مُّسْفِرَةٌ (38)
Den Dagen kommer nagra ansikten att strala av gladje |
ضَاحِكَةٌ مُّسْتَبْشِرَةٌ (39)
leende och lyckliga |
وَوُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ عَلَيْهَا غَبَرَةٌ (40)
Men nagra ansikten kommer den Dagen att tackas av damm |
تَرْهَقُهَا قَتَرَةٌ (41)
och skymmas av svart [rok] |
أُولَٰئِكَ هُمُ الْكَفَرَةُ الْفَجَرَةُ (42)
de ar de som fornekade sanningen och sjonk djupt i synd |
