إِذَا الشَّمْسُ كُوِّرَتْ (1) NAR SOLEN lindas in [i morker] |
وَإِذَا النُّجُومُ انكَدَرَتْ (2) och stjarnorna mister sitt sken |
وَإِذَا الْجِبَالُ سُيِّرَتْ (3) och bergen satts i rorelse |
وَإِذَا الْعِشَارُ عُطِّلَتْ (4) och de draktiga kamelstona lamnas utan tillsyn |
وَإِذَا الْوُحُوشُ حُشِرَتْ (5) och de vilda djuren tyr sig till varandra |
وَإِذَا الْبِحَارُ سُجِّرَتْ (6) och haven fattar eld |
وَإِذَا النُّفُوسُ زُوِّجَتْ (7) och sjalarna fors samman [de goda med de goda, de onda med de onda] |
وَإِذَا الْمَوْءُودَةُ سُئِلَتْ (8) och den nyfodda, som begravdes levande, tillfragas |
بِأَيِّ ذَنبٍ قُتِلَتْ (9) for vilket brott hon miste livet |
وَإِذَا الصُّحُفُ نُشِرَتْ (10) och [rakenskapens] bocker oppnas |
وَإِذَا السَّمَاءُ كُشِطَتْ (11) och himlens [forhange] dras ifran |
وَإِذَا الْجَحِيمُ سُعِّرَتْ (12) och helvetets [ugnar] fyras under |
وَإِذَا الْجَنَّةُ أُزْلِفَتْ (13) och paradiset gors synligt |
عَلِمَتْ نَفْسٌ مَّا أَحْضَرَتْ (14) [da] skall varje sjal fa veta vad den har fort med sig [till Domen] |
فَلَا أُقْسِمُ بِالْخُنَّسِ (15) JAG kallar att vittna planeterna |
الْجَوَارِ الْكُنَّسِ (16) som, nar de foljer sina banor, doljer sig [under horisonten] |
وَاللَّيْلِ إِذَا عَسْعَسَ (17) och natten, nar dess morker sanker sig |
وَالصُّبْحِ إِذَا تَنَفَّسَ (18) och morgonen, nar den drar sitt [forsta] andetag |
إِنَّهُ لَقَوْلُ رَسُولٍ كَرِيمٍ (19) Denna [Skrift] ar forvisso [Guds] ord, framsagda av en adel budbarare |
ذِي قُوَّةٍ عِندَ ذِي الْعَرْشِ مَكِينٍ (20) en som ager stor makt och vars plats ar nara Herren till allmaktens tron |
مُّطَاعٍ ثَمَّ أَمِينٍ (21) atlydd och dartill hogt betrodd |
وَمَا صَاحِبُكُم بِمَجْنُونٍ (22) Er landsman ar inte besatt av andar |
وَلَقَدْ رَآهُ بِالْأُفُقِ الْمُبِينِ (23) han sag helt visst [budbararen] vid den klara horisonten |
وَمَا هُوَ عَلَى الْغَيْبِ بِضَنِينٍ (24) och han undanhaller ingenting av [vad han fatt veta av] det som ar dolt for manniskor |
وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَيْطَانٍ رَّجِيمٍ (25) Och i [Skriften] finns ingalunda ord av en utstott demon |
فَأَيْنَ تَذْهَبُونَ (26) Vilken vag skall ni [nu] sla in pa [i forsoken att beljuga och misstankliggora den] |
إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرٌ لِّلْعَالَمِينَ (27) Denna [Skrift] ar ingenting mindre an en paminnelse till alla manniskor |
لِمَن شَاءَ مِنكُمْ أَن يَسْتَقِيمَ (28) till dem av er som vill folja en rak vag |
وَمَا تَشَاءُونَ إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ (29) Men ni kan bara vilja [det] i den man Gud, varldarnas Herre, vill [att ni foljer denna vag] |