إِذَا السَّمَاءُ انشَقَّتْ (1)
NAR HIMLEN brister i stycken |
وَأَذِنَتْ لِرَبِّهَا وَحُقَّتْ (2)
darfor att den hor sin Herres befallning, som den maste lyda |
وَإِذَا الْأَرْضُ مُدَّتْ (3)
och nar jordens [yta] slatas ut |
وَأَلْقَتْ مَا فِيهَا وَتَخَلَّتْ (4)
och den kastar upp allt vad den bar inom sig och ligger tom |
وَأَذِنَتْ لِرَبِّهَا وَحُقَّتْ (5)
darfor att den hor sin Herres befallning, som den maste lyda |
يَا أَيُّهَا الْإِنسَانُ إِنَّكَ كَادِحٌ إِلَىٰ رَبِّكَ كَدْحًا فَمُلَاقِيهِ (6)
[da skall] du, manniska, som under ditt modosamma liv [pa jorden] alltid hade din Herre for ogonen, [da skall du] mota Honom |
فَأَمَّا مَنْ أُوتِيَ كِتَابَهُ بِيَمِينِهِ (7)
Och den som far ta emot sin bok med hoger hand |
فَسَوْفَ يُحَاسَبُ حِسَابًا يَسِيرًا (8)
for honom skall rakenskapen bli latt |
وَيَنقَلِبُ إِلَىٰ أَهْلِهِ مَسْرُورًا (9)
och han atervander med glatt sinne till de sina |
وَأَمَّا مَنْ أُوتِيَ كِتَابَهُ وَرَاءَ ظَهْرِهِ (10)
Den som far ta emot sin bok bakom ryggen daremot |
فَسَوْفَ يَدْعُو ثُبُورًا (11)
kommer att bonfalla om att [snabbt] forintas |
وَيَصْلَىٰ سَعِيرًا (12)
dar han brinner i helvetets eld |
إِنَّهُ كَانَ فِي أَهْلِهِ مَسْرُورًا (13)
Han levde ett glatt och sorglost liv med likasinnade |
إِنَّهُ ظَنَّ أَن لَّن يَحُورَ (14)
och trodde inte att han skulle atervanda [till Gud for rakenskap och dom] |
بَلَىٰ إِنَّ رَبَّهُ كَانَ بِهِ بَصِيرًا (15)
Men [han tog miste]! Gud forlorade honom inte ur sikte |
فَلَا أُقْسِمُ بِالشَّفَقِ (16)
JAG kallar till vittnen aftonrodnadens glod |
وَاللَّيْلِ وَمَا وَسَقَ (17)
och natten och vad den famnar |
وَالْقَمَرِ إِذَا اتَّسَقَ (18)
och manen, nar dess [skiva] blir full |
لَتَرْكَبُنَّ طَبَقًا عَن طَبَقٍ (19)
sa maste aven ni [manniskor] ga fran ett tillstand till ett annat |
فَمَا لَهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ (20)
MEN HUR ar det fatt med dem som inte vill tro |
وَإِذَا قُرِئَ عَلَيْهِمُ الْقُرْآنُ لَا يَسْجُدُونَ ۩ (21)
och som inte faller ned med pannan mot marken nar de hor Koranen lasas |
بَلِ الَّذِينَ كَفَرُوا يُكَذِّبُونَ (22)
Fornekarna av sanningen [gar sa langt att de] avvisar [den] som logn |
وَاللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا يُوعُونَ (23)
Men Gud vet vad de gommer i sitt innersta |
فَبَشِّرْهُم بِعَذَابٍ أَلِيمٍ (24)
Lat dem darfor veta att de har att se fram mot ett plagsamt straff |
إِلَّا الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَهُمْ أَجْرٌ غَيْرُ مَمْنُونٍ (25)
om de inte [vander om och] antar tron och lever rattskaffens; [da] vantar dem en beloning utan ande |
