إِذَا السَّمَاءُ انشَقَّتْ (1) NAR HIMLEN brister i stycken |
وَأَذِنَتْ لِرَبِّهَا وَحُقَّتْ (2) darfor att den hor sin Herres befallning, som den maste lyda |
وَإِذَا الْأَرْضُ مُدَّتْ (3) och nar jordens [yta] slatas ut |
وَأَلْقَتْ مَا فِيهَا وَتَخَلَّتْ (4) och den kastar upp allt vad den bar inom sig och ligger tom |
وَأَذِنَتْ لِرَبِّهَا وَحُقَّتْ (5) darfor att den hor sin Herres befallning, som den maste lyda |
يَا أَيُّهَا الْإِنسَانُ إِنَّكَ كَادِحٌ إِلَىٰ رَبِّكَ كَدْحًا فَمُلَاقِيهِ (6) [da skall] du, manniska, som under ditt modosamma liv [pa jorden] alltid hade din Herre for ogonen, [da skall du] mota Honom |
فَأَمَّا مَنْ أُوتِيَ كِتَابَهُ بِيَمِينِهِ (7) Och den som far ta emot sin bok med hoger hand |
فَسَوْفَ يُحَاسَبُ حِسَابًا يَسِيرًا (8) for honom skall rakenskapen bli latt |
وَيَنقَلِبُ إِلَىٰ أَهْلِهِ مَسْرُورًا (9) och han atervander med glatt sinne till de sina |
وَأَمَّا مَنْ أُوتِيَ كِتَابَهُ وَرَاءَ ظَهْرِهِ (10) Den som far ta emot sin bok bakom ryggen daremot |
فَسَوْفَ يَدْعُو ثُبُورًا (11) kommer att bonfalla om att [snabbt] forintas |
وَيَصْلَىٰ سَعِيرًا (12) dar han brinner i helvetets eld |
إِنَّهُ كَانَ فِي أَهْلِهِ مَسْرُورًا (13) Han levde ett glatt och sorglost liv med likasinnade |
إِنَّهُ ظَنَّ أَن لَّن يَحُورَ (14) och trodde inte att han skulle atervanda [till Gud for rakenskap och dom] |
بَلَىٰ إِنَّ رَبَّهُ كَانَ بِهِ بَصِيرًا (15) Men [han tog miste]! Gud forlorade honom inte ur sikte |
فَلَا أُقْسِمُ بِالشَّفَقِ (16) JAG kallar till vittnen aftonrodnadens glod |
وَاللَّيْلِ وَمَا وَسَقَ (17) och natten och vad den famnar |
وَالْقَمَرِ إِذَا اتَّسَقَ (18) och manen, nar dess [skiva] blir full |
لَتَرْكَبُنَّ طَبَقًا عَن طَبَقٍ (19) sa maste aven ni [manniskor] ga fran ett tillstand till ett annat |
فَمَا لَهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ (20) MEN HUR ar det fatt med dem som inte vill tro |
وَإِذَا قُرِئَ عَلَيْهِمُ الْقُرْآنُ لَا يَسْجُدُونَ ۩ (21) och som inte faller ned med pannan mot marken nar de hor Koranen lasas |
بَلِ الَّذِينَ كَفَرُوا يُكَذِّبُونَ (22) Fornekarna av sanningen [gar sa langt att de] avvisar [den] som logn |
وَاللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا يُوعُونَ (23) Men Gud vet vad de gommer i sitt innersta |
فَبَشِّرْهُم بِعَذَابٍ أَلِيمٍ (24) Lat dem darfor veta att de har att se fram mot ett plagsamt straff |
إِلَّا الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَهُمْ أَجْرٌ غَيْرُ مَمْنُونٍ (25) om de inte [vander om och] antar tron och lever rattskaffens; [da] vantar dem en beloning utan ande |