وَالنَّازِعَاتِ غَرْقًا (1) VID STJARNORNA som stiger [over horisonten] for att [sedan sjunka och] forsvinna |
وَالنَّاشِطَاتِ نَشْطًا (2) som ror sig i jamna och stadiga banor |
وَالسَّابِحَاتِ سَبْحًا (3) som svavar med latthet [genom rymden] |
فَالسَّابِقَاتِ سَبْقًا (4) som passerar varandra [i sina kretslopp] |
فَالْمُدَبِّرَاتِ أَمْرًا (5) och som ger fasta hallpunkter [for manniskornas liv] |
يَوْمَ تَرْجُفُ الرَّاجِفَةُ (6) [TANK PA] den Dag da [jorden] skall skalva i ett valdigt skalv |
تَتْبَعُهَا الرَّادِفَةُ (7) foljt av annu ett [skalv] |
قُلُوبٌ يَوْمَئِذٍ وَاجِفَةٌ (8) och da allas hjartan skall bulta av fruktan |
أَبْصَارُهَا خَاشِعَةٌ (9) [och] allas blickar vara naglade vid marken |
يَقُولُونَ أَإِنَّا لَمَرْدُودُونَ فِي الْحَافِرَةِ (10) [Om detta] sager de: "Skall vi aterstallas i vart ursprungliga skick |
أَإِذَا كُنَّا عِظَامًا نَّخِرَةً (11) sedan vara ben formultnat |
قَالُوا تِلْكَ إِذًا كَرَّةٌ خَاسِرَةٌ (12) [Och] de fortsatter: "Pa denna aterkomst skulle vi forlora |
فَإِنَّمَا هِيَ زَجْرَةٌ وَاحِدَةٌ (13) Ett enda dan [skall horas] |
فَإِذَا هُم بِالسَّاهِرَةِ (14) och de [doda och begravda] skall sta dar, fullt vakna |
هَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ مُوسَىٰ (15) HAR DU hort berattelsen om Moses |
إِذْ نَادَاهُ رَبُّهُ بِالْوَادِ الْمُقَدَّسِ طُوًى (16) Det hande sig att hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwa [och sade] |
اذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَىٰ (17) Ga till Farao - han har gatt for langt i sitt overmod |
فَقُلْ هَل لَّكَ إِلَىٰ أَن تَزَكَّىٰ (18) och sag [till honom]: ”Vill du bli renad [fran synd] |
وَأَهْدِيَكَ إِلَىٰ رَبِّكَ فَتَخْشَىٰ (19) Vill du att jag visar dig vem din Herre ar – sa att du kan frukta Honom?'” |
فَأَرَاهُ الْآيَةَ الْكُبْرَىٰ (20) Och [Moses begav sig till Farao och] visade honom [Guds] storsta tecken |
فَكَذَّبَ وَعَصَىٰ (21) Men [Farao] kallade honom lognare och ville inte lyssna till honom |
ثُمَّ أَدْبَرَ يَسْعَىٰ (22) Darefter vande han Moses ryggen och gick |
فَحَشَرَ فَنَادَىٰ (23) for att samla [sina styrkor] |
فَقَالَ أَنَا رَبُّكُمُ الْأَعْلَىٰ (24) och sade: "Jag [och ingen annan] ar er hogste Herre |
فَأَخَذَهُ اللَّهُ نَكَالَ الْآخِرَةِ وَالْأُولَىٰ (25) Och Gud gav honom hans straff saval i det kommande livet som i denna varld och gjorde honom till ett varnande exempel [for eftervarlden] |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَعِبْرَةً لِّمَن يَخْشَىٰ (26) I detta ligger helt visst en lardom for dem som star i bavan [infor Gud] |
أَأَنتُمْ أَشَدُّ خَلْقًا أَمِ السَّمَاءُ ۚ بَنَاهَا (27) VAR DET en svarare uppgift att skapa er an att skapa den himmel som Han har byggt |
رَفَعَ سَمْكَهَا فَسَوَّاهَا (28) Han har rest dess valv och format det [med hansyn till den uppgift det skall fylla] |
وَأَغْطَشَ لَيْلَهَا وَأَخْرَجَ ضُحَاهَا (29) Han har holjt dess natt i djupt morker och latit dess morgon framtrada i klart ljus |
وَالْأَرْضَ بَعْدَ ذَٰلِكَ دَحَاهَا (30) Och efter detta har Han brett ut jordens yta |
أَخْرَجَ مِنْهَا مَاءَهَا وَمَرْعَاهَا (31) och latit dess vatten komma i dagen och dess angar och beteshagar [frodas] |
وَالْجِبَالَ أَرْسَاهَا (32) och forankrat bergen |
مَتَاعًا لَّكُمْ وَلِأَنْعَامِكُمْ (33) [allt detta har Han gjort] till nytta for er och er boskap |
فَإِذَا جَاءَتِ الطَّامَّةُ الْكُبْرَىٰ (34) OCH nar den Dag kommer da allt omstortas |
يَوْمَ يَتَذَكَّرُ الْإِنسَانُ مَا سَعَىٰ (35) den Dag da manniskan skall aterkalla i minnet allt det som hon stravade mot |
وَبُرِّزَتِ الْجَحِيمُ لِمَن يَرَىٰ (36) och da helvetet skall goras fullt synligt for alla som kan se |
فَأَمَّا مَن طَغَىٰ (37) da skall han som alltid overskred [Guds bud] |
وَآثَرَ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا (38) och som valde det jordiska livet [framfor evigheten] |
فَإِنَّ الْجَحِيمَ هِيَ الْمَأْوَىٰ (39) [da skall han fa se att] helvetet ar [hans] slutliga bestammelse |
وَأَمَّا مَنْ خَافَ مَقَامَ رَبِّهِ وَنَهَى النَّفْسَ عَنِ الْهَوَىٰ (40) Men den som bavade vid tanken att en Dag sta [till svars] infor sin Herre och som kunde lagga band pa sina begar |
فَإِنَّ الْجَنَّةَ هِيَ الْمَأْوَىٰ (41) skall [fa se att] paradiset ar [hans] slutliga bestammelse |
يَسْأَلُونَكَ عَنِ السَّاعَةِ أَيَّانَ مُرْسَاهَا (42) DE FRAGAR dig om den Yttersta stunden och nar den skall komma |
فِيمَ أَنتَ مِن ذِكْرَاهَا (43) Hur skulle du kunna saga nagot om detta |
إِلَىٰ رَبِّكَ مُنتَهَاهَا (44) Ingen annan an din Herre vet nar den [Yttersta stunden] till sist skall komma |
إِنَّمَا أَنتَ مُنذِرُ مَن يَخْشَاهَا (45) Du [Muhammad] ar bara varnaren som skall varna dem som fruktar denna [Stund] |
كَأَنَّهُمْ يَوْمَ يَرَوْنَهَا لَمْ يَلْبَثُوا إِلَّا عَشِيَّةً أَوْ ضُحَاهَا (46) Den Dag da de far uppleva den, [skall det forefalla dem] som om de inte hade tillbringat mer an en afton eller en morgon [pa jorden] |