الر ۚ تِلْكَ آيَاتُ الْكِتَابِ الْمُبِينِ (1)
Alif lam ra. DETTA AR budskap ur Skriften, som ar klar i sig sjalv och som klart framstaller sanningen |
إِنَّا أَنزَلْنَاهُ قُرْآنًا عَرَبِيًّا لَّعَلَّكُمْ تَعْقِلُونَ (2)
Vi har uppenbarat den som en forkunnelse pa det arabiska spraket, for att ni med ert forstand till fullo skall kunna tillagna er [dess budskap] |
نَحْنُ نَقُصُّ عَلَيْكَ أَحْسَنَ الْقَصَصِ بِمَا أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ هَٰذَا الْقُرْآنَ وَإِن كُنتَ مِن قَبْلِهِ لَمِنَ الْغَافِلِينَ (3)
Allteftersom Vi uppenbarar denna Koran for dig [Muhammad], klarlagger Vi for dig [dess mening] pa basta satt; forut var du ju en av dem som inte kande till nagot om [denna berattelse] |
إِذْ قَالَ يُوسُفُ لِأَبِيهِ يَا أَبَتِ إِنِّي رَأَيْتُ أَحَدَ عَشَرَ كَوْكَبًا وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ رَأَيْتُهُمْ لِي سَاجِدِينَ (4)
OCH JOSEF sade till sin fader: "I drommen sag jag elva stjarnor och solen och manen och jag sag dem buga sig till jorden infor mig |
قَالَ يَا بُنَيَّ لَا تَقْصُصْ رُؤْيَاكَ عَلَىٰ إِخْوَتِكَ فَيَكِيدُوا لَكَ كَيْدًا ۖ إِنَّ الشَّيْطَانَ لِلْإِنسَانِ عَدُوٌّ مُّبِينٌ (5)
[Jakob] svarade: "Kare son! Beratta inte om din drom for dina broder! [Avundsjuka] kan driva dem att smida onda planer mot dig; Djavulen ar sannerligen manniskans svurne fiende |
وَكَذَٰلِكَ يَجْتَبِيكَ رَبُّكَ وَيُعَلِّمُكَ مِن تَأْوِيلِ الْأَحَادِيثِ وَيُتِمُّ نِعْمَتَهُ عَلَيْكَ وَعَلَىٰ آلِ يَعْقُوبَ كَمَا أَتَمَّهَا عَلَىٰ أَبَوَيْكَ مِن قَبْلُ إِبْرَاهِيمَ وَإِسْحَاقَ ۚ إِنَّ رَبَّكَ عَلِيمٌ حَكِيمٌ (6)
Just sa [som du har sett i drommen] skall du bli en av din Herres utvalda och Han skall skanka dig en djupare forstaelse av inneborden i det som sker och ge dig och hela Jakobs hus Sin valsignelse i fullaste matt, liksom Han en gang gav dina forfader Abraham och Isak [Sin fulla valsignelse]. Din Herre ar allvetande, vis |
۞ لَّقَدْ كَانَ فِي يُوسُفَ وَإِخْوَتِهِ آيَاتٌ لِّلسَّائِلِينَ (7)
I [berattelsen om] Josef och hans broder ligger helt visst budskap till dem som soker [sanningen] |
إِذْ قَالُوا لَيُوسُفُ وَأَخُوهُ أَحَبُّ إِلَىٰ أَبِينَا مِنَّا وَنَحْنُ عُصْبَةٌ إِنَّ أَبَانَا لَفِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ (8)
DETTA ar vad [Josefs broder] sade [till varandra]: "Josef och hans broder [Benjamin] ar var fader karare an [alla] vi [andra]; det ar tydligt att var fader felbedomer [oss] |
اقْتُلُوا يُوسُفَ أَوِ اطْرَحُوهُ أَرْضًا يَخْلُ لَكُمْ وَجْهُ أَبِيكُمْ وَتَكُونُوا مِن بَعْدِهِ قَوْمًا صَالِحِينَ (9)
Lat oss doda Josef eller jaga bort honom langt harifran. Da kommer var fader att rikta all sin karlek mot oss; darefter kan vi [angra oss och ater] leva som goda och hederliga manniskor |
قَالَ قَائِلٌ مِّنْهُمْ لَا تَقْتُلُوا يُوسُفَ وَأَلْقُوهُ فِي غَيَابَتِ الْجُبِّ يَلْتَقِطْهُ بَعْضُ السَّيَّارَةِ إِن كُنتُمْ فَاعِلِينَ (10)
En av dem sade: "Sla inte ihjal Josef! Om ni ar beslutna [att skaffa undan honom], kasta honom da i denna djupa brunn; en karavan [som passerar forbi] kan da dra upp honom |
قَالُوا يَا أَبَانَا مَا لَكَ لَا تَأْمَنَّا عَلَىٰ يُوسُفَ وَإِنَّا لَهُ لَنَاصِحُونَ (11)
[Sa gick de till fadern och] sade: "Fader, varfor later du oss inte ta hand om Josef? Vi vill ju honom bara val |
أَرْسِلْهُ مَعَنَا غَدًا يَرْتَعْ وَيَلْعَبْ وَإِنَّا لَهُ لَحَافِظُونَ (12)
Lat honom folja med oss ut i morgon, sa skall han fa leka och gora vad han har lust till och vi skall se val efter honom |
قَالَ إِنِّي لَيَحْزُنُنِي أَن تَذْهَبُوا بِهِ وَأَخَافُ أَن يَأْكُلَهُ الذِّئْبُ وَأَنتُمْ عَنْهُ غَافِلُونَ (13)
[Jakob] svarade: "Jag skulle kanna stark oro om ni tog honom med. Jag ar radd att en varg kan [riva ihjal och] ata upp honom, medan er uppmarksamhet ar riktad mot annat |
قَالُوا لَئِنْ أَكَلَهُ الذِّئْبُ وَنَحْنُ عُصْبَةٌ إِنَّا إِذًا لَّخَاسِرُونَ (14)
De svarade: "Om vargen skulle ata upp honom, sa manga [som vi ar], da skulle vi sjalva forst ha mist livet |
فَلَمَّا ذَهَبُوا بِهِ وَأَجْمَعُوا أَن يَجْعَلُوهُ فِي غَيَابَتِ الْجُبِّ ۚ وَأَوْحَيْنَا إِلَيْهِ لَتُنَبِّئَنَّهُم بِأَمْرِهِمْ هَٰذَا وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ (15)
Sa gick de da ut med honom och de fattade gemensamt beslutet att kasta honom i brunnen. - [Da] ingav Vi honom denna tanke: "[En dag] kommer du att beratta for dem om denna ogarning utan att de vet [vem du ar] |
وَجَاءُوا أَبَاهُمْ عِشَاءً يَبْكُونَ (16)
Mot kvallen kom de gratande tillbaka till fadern |
قَالُوا يَا أَبَانَا إِنَّا ذَهَبْنَا نَسْتَبِقُ وَتَرَكْنَا يُوسُفَ عِندَ مَتَاعِنَا فَأَكَلَهُ الذِّئْبُ ۖ وَمَا أَنتَ بِمُؤْمِنٍ لَّنَا وَلَوْ كُنَّا صَادِقِينَ (17)
och sade: "Fader! Vi stallde till med kapplopning och lamnade Josef med det som vi hade fort med oss ut, och da kom vargen och bet ihjal honom! Kanske tror du oss inte fastan vi sager sanningen |
وَجَاءُوا عَلَىٰ قَمِيصِهِ بِدَمٍ كَذِبٍ ۚ قَالَ بَلْ سَوَّلَتْ لَكُمْ أَنفُسُكُمْ أَمْرًا ۖ فَصَبْرٌ جَمِيلٌ ۖ وَاللَّهُ الْمُسْتَعَانُ عَلَىٰ مَا تَصِفُونَ (18)
Darefter visade de upp hans skjorta, som de hade flackat med blod. [Fadern] sade: "[Detta kan inte vara sanningen]! Ni har latit [onda] ingivelser driva er till nagot [som ni inte kan beratta]. Talamod, du skona [dygd, ar vad jag nu maste visa: ingen klagan och inga forebraelser]! Jag ber Gud om styrka att bara det svara som ni pastar [har hant] |
وَجَاءَتْ سَيَّارَةٌ فَأَرْسَلُوا وَارِدَهُمْ فَأَدْلَىٰ دَلْوَهُ ۖ قَالَ يَا بُشْرَىٰ هَٰذَا غُلَامٌ ۚ وَأَسَرُّوهُ بِضَاعَةً ۚ وَاللَّهُ عَلِيمٌ بِمَا يَعْمَلُونَ (19)
OCH EN karavan kom och sande ut sin vattenhamtare; och just som han skulle sanka sitt ambar i brunnen [fick han se Josef och] utropade: "Vilken overraskning! Har star en yngling [livs levande]!" Och de gomde honom bland varorna [i hopp om att kunna salja honom] - och Gud visste vad de gjorde |
وَشَرَوْهُ بِثَمَنٍ بَخْسٍ دَرَاهِمَ مَعْدُودَةٍ وَكَانُوا فِيهِ مِنَ الزَّاهِدِينَ (20)
Och de salde honom for en obetydlig summa, nagra fa silvermynt - sa litet varde satte de pa honom |
وَقَالَ الَّذِي اشْتَرَاهُ مِن مِّصْرَ لِامْرَأَتِهِ أَكْرِمِي مَثْوَاهُ عَسَىٰ أَن يَنفَعَنَا أَوْ نَتَّخِذَهُ وَلَدًا ۚ وَكَذَٰلِكَ مَكَّنَّا لِيُوسُفَ فِي الْأَرْضِ وَلِنُعَلِّمَهُ مِن تَأْوِيلِ الْأَحَادِيثِ ۚ وَاللَّهُ غَالِبٌ عَلَىٰ أَمْرِهِ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ (21)
Och mannen fran Egypten, som kopte honom, sade till sin hustru: "Behandla honom val - som en gast! Vi kan [en dag] fa nytta av honom; men vi skulle ocksa kunna uppta honom som var son." Sa gav Vi Josef en fast punkt pa jorden; Vi ville namligen lata honom fa en djupare forstaelse av inneborden i det som sker. Gud genomfor [alltid] Sin vilja, men om detta ar de flesta okunniga |
وَلَمَّا بَلَغَ أَشُدَّهُ آتَيْنَاهُ حُكْمًا وَعِلْمًا ۚ وَكَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (22)
Och nar han hade natt mogen alder skankte Vi honom visdom och kunskap [i andliga ting]; sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta |
وَرَاوَدَتْهُ الَّتِي هُوَ فِي بَيْتِهَا عَن نَّفْسِهِ وَغَلَّقَتِ الْأَبْوَابَ وَقَالَتْ هَيْتَ لَكَ ۚ قَالَ مَعَاذَ اللَّهِ ۖ إِنَّهُ رَبِّي أَحْسَنَ مَثْوَايَ ۖ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الظَّالِمُونَ (23)
Men [det hande sig att] kvinnan, i vars hus han bodde, forsokte forfora honom; hon reglade dorrarna och sade: "Kom nu till mig!" [Josef] svarade: "Gud ar mitt faste! Min husbonde har behandlat mig val och den som begar sadan oratt kommer att raka illa ut |
وَلَقَدْ هَمَّتْ بِهِ ۖ وَهَمَّ بِهَا لَوْلَا أَن رَّأَىٰ بُرْهَانَ رَبِّهِ ۚ كَذَٰلِكَ لِنَصْرِفَ عَنْهُ السُّوءَ وَالْفَحْشَاءَ ۚ إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُخْلَصِينَ (24)
Hon hade fattat begar till honom och aven han kande begar till henne; om han inte hade sett ett tecken fran sin Herre [kunde han ha gett efter for frestelsen]. - Vi ville halla allt ont och all skamloshet borta fran honom eftersom han var en av Vara sant hangivna tjanare |
وَاسْتَبَقَا الْبَابَ وَقَدَّتْ قَمِيصَهُ مِن دُبُرٍ وَأَلْفَيَا سَيِّدَهَا لَدَى الْبَابِ ۚ قَالَتْ مَا جَزَاءُ مَنْ أَرَادَ بِأَهْلِكَ سُوءًا إِلَّا أَن يُسْجَنَ أَوْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (25)
Och bada sprang mot dorren. Hon [grep tag i] hans skjorta bakifran och rev itu den; men i dorren motte de hennes man. Hon sade: "Hur skall den lonas som hade onda avsikter mot din hustrus [dygd] om inte med fangelse eller med ett plagsamt straff |
قَالَ هِيَ رَاوَدَتْنِي عَن نَّفْسِي ۚ وَشَهِدَ شَاهِدٌ مِّنْ أَهْلِهَا إِن كَانَ قَمِيصُهُ قُدَّ مِن قُبُلٍ فَصَدَقَتْ وَهُوَ مِنَ الْكَاذِبِينَ (26)
[Josef] sade: "Det var hon som ville forfora mig!" Da sade en [man] som horde till huset och som var i narheten: "Om hans skjorta har rivits sonder framifran har hon talat sanning och han har ljugit |
وَإِن كَانَ قَمِيصُهُ قُدَّ مِن دُبُرٍ فَكَذَبَتْ وَهُوَ مِنَ الصَّادِقِينَ (27)
men om skjortan har rivits sonder bakifran, da har hon ljugit och han har talat sanning |
فَلَمَّا رَأَىٰ قَمِيصَهُ قُدَّ مِن دُبُرٍ قَالَ إِنَّهُ مِن كَيْدِكُنَّ ۖ إِنَّ كَيْدَكُنَّ عَظِيمٌ (28)
Och nar [hennes man] sag att [Josefs] skjorta hade rivits itu bakifran utbrast han: "Har ser vi kvinnans list! Kvinnor, er list ar i sanning stor |
يُوسُفُ أَعْرِضْ عَنْ هَٰذَا ۚ وَاسْتَغْفِرِي لِذَنبِكِ ۖ إِنَّكِ كُنتِ مِنَ الْخَاطِئِينَ (29)
[Och till Josef:] "Lat nu detta vara glomt!" Och [vand till hustrun, sade han]: "Be om forlatelse for din synd, for du har begatt ett allvarligt felsteg |
۞ وَقَالَ نِسْوَةٌ فِي الْمَدِينَةِ امْرَأَتُ الْعَزِيزِ تُرَاوِدُ فَتَاهَا عَن نَّفْسِهِ ۖ قَدْ شَغَفَهَا حُبًّا ۖ إِنَّا لَنَرَاهَا فِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ (30)
OCH STADENS kvinnor [skvallrade om detta och] sade: "Hustrun till denne hogt uppsatte man vill forfora sin unge slav; hon brinner av karlek till honom och har helt forlorat forstandet |
فَلَمَّا سَمِعَتْ بِمَكْرِهِنَّ أَرْسَلَتْ إِلَيْهِنَّ وَأَعْتَدَتْ لَهُنَّ مُتَّكَأً وَآتَتْ كُلَّ وَاحِدَةٍ مِّنْهُنَّ سِكِّينًا وَقَالَتِ اخْرُجْ عَلَيْهِنَّ ۖ فَلَمَّا رَأَيْنَهُ أَكْبَرْنَهُ وَقَطَّعْنَ أَيْدِيَهُنَّ وَقُلْنَ حَاشَ لِلَّهِ مَا هَٰذَا بَشَرًا إِنْ هَٰذَا إِلَّا مَلَكٌ كَرِيمٌ (31)
Och nar hon fick veta vad deras elaka tungor sladdrade skickade hon bud till dem [med inbjudan] till en festmaltid som hon lat laga till at dem. Hon gav var och en av dem en kniv [och till Josef] sade hon: "Kom ut [och visa dig] for dem!" Och nar kvinnorna fick se honom hapnade de over hans [skonhet]; och [deras forvirring var sa stor att] deras knivar slant och de skar sig i handerna. Och de utbrast: "Matte Gud forlata oss! Detta ar ingen vanlig dodlig man - han kan inte vara annat an en angel [fran ovan] |
قَالَتْ فَذَٰلِكُنَّ الَّذِي لُمْتُنَّنِي فِيهِ ۖ وَلَقَدْ رَاوَدتُّهُ عَن نَّفْسِهِ فَاسْتَعْصَمَ ۖ وَلَئِن لَّمْ يَفْعَلْ مَا آمُرُهُ لَيُسْجَنَنَّ وَلَيَكُونًا مِّنَ الصَّاغِرِينَ (32)
[Da] sade hon: "Har ser ni nu den for vars skull ni har fortalat mig. Ja, jag forsokte forfora honom, men han motstod frestelsen. Men om han nu inte gor vad jag befaller honom skall han minsann kastas i fangelse och han skall fa dela de foraktades och forodmjukades lott |
قَالَ رَبِّ السِّجْنُ أَحَبُّ إِلَيَّ مِمَّا يَدْعُونَنِي إِلَيْهِ ۖ وَإِلَّا تَصْرِفْ عَنِّي كَيْدَهُنَّ أَصْبُ إِلَيْهِنَّ وَأَكُن مِّنَ الْجَاهِلِينَ (33)
[Josef] bad: "Herre! Hellre gar jag i fangelse an jag gor det som dessa [kvinnor] vill locka mig att gora; men om Du inte befriar mig ur deras snaror kan det handa att jag ger efter for dem och blir en av dem som inte vet [vad ratt och oratt ar] |
فَاسْتَجَابَ لَهُ رَبُّهُ فَصَرَفَ عَنْهُ كَيْدَهُنَّ ۚ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ (34)
Och hans Herre bonhorde honom och befriade honom ur deras snaror. - Han ar Den som hor allt, vet allt |
ثُمَّ بَدَا لَهُم مِّن بَعْدِ مَا رَأَوُا الْآيَاتِ لَيَسْجُنُنَّهُ حَتَّىٰ حِينٍ (35)
Darefter, trots att de hade sett alla bevis [for Josefs oskuld], ansag de [anda] bast att for en tid satta honom i fangelse |
وَدَخَلَ مَعَهُ السِّجْنَ فَتَيَانِ ۖ قَالَ أَحَدُهُمَا إِنِّي أَرَانِي أَعْصِرُ خَمْرًا ۖ وَقَالَ الْآخَرُ إِنِّي أَرَانِي أَحْمِلُ فَوْقَ رَأْسِي خُبْزًا تَأْكُلُ الطَّيْرُ مِنْهُ ۖ نَبِّئْنَا بِتَأْوِيلِهِ ۖ إِنَّا نَرَاكَ مِنَ الْمُحْسِنِينَ (36)
OCH [DET hande att] tva unga man kastades i fangelse tillsammans med Josef. En av dem sade: "Jag har [i en drom] sett mig sjalv pressa vin." Och den andre sade: "Och jag har [i drommen] sett mig sjalv bara brod pa huvudet och faglarna at av det." [Och de vande sig till Josef och sade:] "Sag oss vad detta betyder! Vi forstar att du ar en av dem som kan [tyda drommar] pa ratt satt |
قَالَ لَا يَأْتِيكُمَا طَعَامٌ تُرْزَقَانِهِ إِلَّا نَبَّأْتُكُمَا بِتَأْوِيلِهِ قَبْلَ أَن يَأْتِيَكُمَا ۚ ذَٰلِكُمَا مِمَّا عَلَّمَنِي رَبِّي ۚ إِنِّي تَرَكْتُ مِلَّةَ قَوْمٍ لَّا يُؤْمِنُونَ بِاللَّهِ وَهُم بِالْآخِرَةِ هُمْ كَافِرُونَ (37)
[Josef] svarade: "Innan ni har fatt ert [dagliga] mal mat skall jag underratta er om inneborden av dessa [drommar], och det [som de varslar om] skall da annu inte ha intraffat; detta ar en del av den [kunskap] som min Herre har skankt mig. Jag har tagit avstand fran dem som inte tror pa Gud och som fornekar livet efter detta |
وَاتَّبَعْتُ مِلَّةَ آبَائِي إِبْرَاهِيمَ وَإِسْحَاقَ وَيَعْقُوبَ ۚ مَا كَانَ لَنَا أَن نُّشْرِكَ بِاللَّهِ مِن شَيْءٍ ۚ ذَٰلِكَ مِن فَضْلِ اللَّهِ عَلَيْنَا وَعَلَى النَّاسِ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَشْكُرُونَ (38)
och jag bekanner den tro som var mina forfaders, Abrahams, Isaks och Jakobs tro: det ar otankbart for oss att satta nagot, vad det an kan vara, vid Guds sida. Denna [tro] ar Guds nadiga gava till oss och till alla manniskor, men de flesta manniskor ar inte tacksamma |
يَا صَاحِبَيِ السِّجْنِ أَأَرْبَابٌ مُّتَفَرِّقُونَ خَيْرٌ أَمِ اللَّهُ الْوَاحِدُ الْقَهَّارُ (39)
Kamrater i fangenskapen! Vad ar rimligare - [att tro pa] gudomligheter av manga olika slag eller [att tro pa] den Ende Guden, som harskar over allt med oinskrankt makt |
مَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِهِ إِلَّا أَسْمَاءً سَمَّيْتُمُوهَا أَنتُمْ وَآبَاؤُكُم مَّا أَنزَلَ اللَّهُ بِهَا مِن سُلْطَانٍ ۚ إِنِ الْحُكْمُ إِلَّا لِلَّهِ ۚ أَمَرَ أَلَّا تَعْبُدُوا إِلَّا إِيَّاهُ ۚ ذَٰلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ (40)
Vad ni dyrkar vid sidan av Honom ar ingenting annat an namn som ni har tankt ut, ni och era forfader; Gud har inte gett er tillstand till detta. Ingen domer utom Gud; Han befaller er att dyrka Honom ensam. Detta ar den evigt sanna tron, men de flesta manniskor har ingen kunskap [om detta] |
يَا صَاحِبَيِ السِّجْنِ أَمَّا أَحَدُكُمَا فَيَسْقِي رَبَّهُ خَمْرًا ۖ وَأَمَّا الْآخَرُ فَيُصْلَبُ فَتَأْكُلُ الطَّيْرُ مِن رَّأْسِهِ ۚ قُضِيَ الْأَمْرُ الَّذِي فِيهِ تَسْتَفْتِيَانِ (41)
[Nu till era drommar,] kamrater i fangenskapen! En av er bada skall [ater] skanka i vin at sin herre, men den andre skall korsfastas och faglarna skall hacka i sig [vad som ar atbart] av hans huvud. I detta som ni begarde att jag skulle forklara, har [Guds] oaterkalleliga dom fallit |
وَقَالَ لِلَّذِي ظَنَّ أَنَّهُ نَاجٍ مِّنْهُمَا اذْكُرْنِي عِندَ رَبِّكَ فَأَنسَاهُ الشَّيْطَانُ ذِكْرَ رَبِّهِ فَلَبِثَ فِي السِّجْنِ بِضْعَ سِنِينَ (42)
Till den av de tva som [Josef] forutsag skulle slappas fri, sade han: "[Nar du ater ar hos din herre] paminn honom om mig." Men Djavulen kom honom att glomma att paminna sin herre, och sa blev [Josef] kvar i fangelset annu nagra ar |
وَقَالَ الْمَلِكُ إِنِّي أَرَىٰ سَبْعَ بَقَرَاتٍ سِمَانٍ يَأْكُلُهُنَّ سَبْعٌ عِجَافٌ وَسَبْعَ سُنبُلَاتٍ خُضْرٍ وَأُخَرَ يَابِسَاتٍ ۖ يَا أَيُّهَا الْمَلَأُ أَفْتُونِي فِي رُؤْيَايَ إِن كُنتُمْ لِلرُّؤْيَا تَعْبُرُونَ (43)
[EN DAG] sade kungen [till sitt forsamlade rad]: "Jag har [i en drom sett] sju feta kor atas upp av sju magra och sju grona ax [sta bredvid sju] andra, som var fortorkade. Upplys mig, ni radman, om [inneborden av] min drom, om ni ar skickliga i att tyda drommar |
قَالُوا أَضْغَاثُ أَحْلَامٍ ۖ وَمَا نَحْنُ بِتَأْوِيلِ الْأَحْلَامِ بِعَالِمِينَ (44)
De svarade: "En hogst forvirrande drom! Vi ar inte hemmastadda i dromtydningens konst |
وَقَالَ الَّذِي نَجَا مِنْهُمَا وَادَّكَرَ بَعْدَ أُمَّةٍ أَنَا أُنَبِّئُكُم بِتَأْوِيلِهِ فَأَرْسِلُونِ (45)
[Da] sade den av de tva [som hade varit Josefs medfangar] och hade slappts fri och nu efter lang tid kom ihag [honom]: "Jag skall ge er besked om vad [drommen] betyder; lat mig darfor ga [for att hamta detta besked] |
يُوسُفُ أَيُّهَا الصِّدِّيقُ أَفْتِنَا فِي سَبْعِ بَقَرَاتٍ سِمَانٍ يَأْكُلُهُنَّ سَبْعٌ عِجَافٌ وَسَبْعِ سُنبُلَاتٍ خُضْرٍ وَأُخَرَ يَابِسَاتٍ لَّعَلِّي أَرْجِعُ إِلَى النَّاسِ لَعَلَّهُمْ يَعْلَمُونَ (46)
[Sa gick han till Josef i fangelset och sade:] "Josef, du som alltid haller dig till sanningen! Upplys oss om [betydelsen av en drom om] sju feta kor som ats upp av sju magra och dar sju grona ax [star bredvid sju] andra, som ar fortorkade, sa att jag kan atervanda till dem [som har sant mig] och ge dem [ditt svar] |
قَالَ تَزْرَعُونَ سَبْعَ سِنِينَ دَأَبًا فَمَا حَصَدتُّمْ فَذَرُوهُ فِي سُنبُلِهِ إِلَّا قَلِيلًا مِّمَّا تَأْكُلُونَ (47)
[Josef] svarade: "Ni skall sa som ni brukar under sju ar men lamna allt det ni skordar otroskat utom en mindre mangd, som ni anvander till foda |
ثُمَّ يَأْتِي مِن بَعْدِ ذَٰلِكَ سَبْعٌ شِدَادٌ يَأْكُلْنَ مَا قَدَّمْتُمْ لَهُنَّ إِلَّا قَلِيلًا مِّمَّا تُحْصِنُونَ (48)
Efter dessa [goda ar] kommer sedan sju svara [ar], som kommer att sluka vad ni med tanke pa dessa [ar] lagt upp [i forrad, allt] utom en liten mangd av det som ni sparar [till utsade] |
ثُمَّ يَأْتِي مِن بَعْدِ ذَٰلِكَ عَامٌ فِيهِ يُغَاثُ النَّاسُ وَفِيهِ يَعْصِرُونَ (49)
Efter dessa [svara ar] kommer sedan ett ar da folket valsignas med regn [och rika skordar] och da druv- och oljepressarna skall arbeta [pa nytt] |
وَقَالَ الْمَلِكُ ائْتُونِي بِهِ ۖ فَلَمَّا جَاءَهُ الرَّسُولُ قَالَ ارْجِعْ إِلَىٰ رَبِّكَ فَاسْأَلْهُ مَا بَالُ النِّسْوَةِ اللَّاتِي قَطَّعْنَ أَيْدِيَهُنَّ ۚ إِنَّ رَبِّي بِكَيْدِهِنَّ عَلِيمٌ (50)
[Nar kungen horde vad Josef sagt] befallde han: "For honom till mig!" Men da budbararen kom till honom sade han: "Ga tillbaka till din herre och fraga honom om kvinnorna som skar sig i handerna. [Ingen utom] Gud, min Herre, har kannedom om deras onda anslag [mot mig] |
قَالَ مَا خَطْبُكُنَّ إِذْ رَاوَدتُّنَّ يُوسُفَ عَن نَّفْسِهِ ۚ قُلْنَ حَاشَ لِلَّهِ مَا عَلِمْنَا عَلَيْهِ مِن سُوءٍ ۚ قَالَتِ امْرَأَتُ الْعَزِيزِ الْآنَ حَصْحَصَ الْحَقُّ أَنَا رَاوَدتُّهُ عَن نَّفْسِهِ وَإِنَّهُ لَمِنَ الصَّادِقِينَ (51)
[Kungen sande efter kvinnorna och] fragade dem: "Vad hade ni i sikte nar ni forsokte forfora Josef?" De svarade: "Matte Gud forlata oss! Det fanns ingenting ont i honom." [Da] sade den hogt uppsatte mannens hustru: "Nu har det verkliga forhallandet kommit i dagen! Det var jag som forsokte forfora honom och han har sagt sanningen |
ذَٰلِكَ لِيَعْلَمَ أَنِّي لَمْ أَخُنْهُ بِالْغَيْبِ وَأَنَّ اللَّهَ لَا يَهْدِي كَيْدَ الْخَائِنِينَ (52)
[Nar Josef horde vad som hant sade han: "Jag har begart] detta for att [min husbonde] skulle fa veta att jag inte har bedragit honom bakom hans rygg och att Gud inte vagleder forradare som gillrar fallor |
۞ وَمَا أُبَرِّئُ نَفْسِي ۚ إِنَّ النَّفْسَ لَأَمَّارَةٌ بِالسُّوءِ إِلَّا مَا رَحِمَ رَبِّي ۚ إِنَّ رَبِّي غَفُورٌ رَّحِيمٌ (53)
Jag pastar inte att jag ar utan skuld - [nagot i] manniskans inre driver henne mot det onda, [och ingen gar fri fran detta] utom den som min Herre i Sin nad forbarmar sig over. Min Herre ar standigt forlatande, barmhartig |
وَقَالَ الْمَلِكُ ائْتُونِي بِهِ أَسْتَخْلِصْهُ لِنَفْسِي ۖ فَلَمَّا كَلَّمَهُ قَالَ إِنَّكَ الْيَوْمَ لَدَيْنَا مَكِينٌ أَمِينٌ (54)
Och kungen sade: "For honom till mig! Jag vill knyta honom till min person." Och nar [Josef kommit och] sagt [vad han hade att saga] sade [kungen]: "[Fran och med] denna dag star du oss nara; du skall ha en hog stallning och du ager vart fortroende |
قَالَ اجْعَلْنِي عَلَىٰ خَزَائِنِ الْأَرْضِ ۖ إِنِّي حَفِيظٌ عَلِيمٌ (55)
[Josef] svarade: "Anfortro mig tillsynen over landets forradshus; jag kommer att vara en god och kunnig forvaltare |
وَكَذَٰلِكَ مَكَّنَّا لِيُوسُفَ فِي الْأَرْضِ يَتَبَوَّأُ مِنْهَا حَيْثُ يَشَاءُ ۚ نُصِيبُ بِرَحْمَتِنَا مَن نَّشَاءُ ۖ وَلَا نُضِيعُ أَجْرَ الْمُحْسِنِينَ (56)
Pa detta satt gav Vi Josef makt och myndighet i [Egypten]. Han kunde rora sig fritt och sla sig ned var han behagade. Vi valsignar den Vi vill med Var nad och Vi later inte dem som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon |
وَلَأَجْرُ الْآخِرَةِ خَيْرٌ لِّلَّذِينَ آمَنُوا وَكَانُوا يَتَّقُونَ (57)
Men for dem som tror och standigt fruktar Gud ar den basta lonen den [som vantar] i det kommande livet |
وَجَاءَ إِخْوَةُ يُوسُفَ فَدَخَلُوا عَلَيْهِ فَعَرَفَهُمْ وَهُمْ لَهُ مُنكِرُونَ (58)
[EN DAG efter manga ar] kom Josefs broder [till Egypten] och de fick foretrade hos honom. Han kande [genast] igen dem, men for dem var han en framling |
وَلَمَّا جَهَّزَهُم بِجَهَازِهِمْ قَالَ ائْتُونِي بِأَخٍ لَّكُم مِّنْ أَبِيكُمْ ۚ أَلَا تَرَوْنَ أَنِّي أُوفِي الْكَيْلَ وَأَنَا خَيْرُ الْمُنزِلِينَ (59)
Och nar han hade forsett dem med [spannmal och] proviant for aterfarden, sade han: "Tag med er [pa er nasta resa] er halvbroder pa er faders sida [som jag vill traffa]! Har jag inte vagt upp [at er] med fulla matt? Har jag inte visat stor gastfrihet |
فَإِن لَّمْ تَأْتُونِي بِهِ فَلَا كَيْلَ لَكُمْ عِندِي وَلَا تَقْرَبُونِ (60)
Tar ni inte honom med er till mig har jag inte ett enda matt [spannmal] mer for er och ni skall inte fa komma i min narhet |
قَالُوا سَنُرَاوِدُ عَنْهُ أَبَاهُ وَإِنَّا لَفَاعِلُونَ (61)
De svarade: "Vi skall forsoka locka honom ifran hans fader. Vi skall gora [sa gott vi kan] |
وَقَالَ لِفِتْيَانِهِ اجْعَلُوا بِضَاعَتَهُمْ فِي رِحَالِهِمْ لَعَلَّهُمْ يَعْرِفُونَهَا إِذَا انقَلَبُوا إِلَىٰ أَهْلِهِمْ لَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ (62)
Och [Josef] sade till sina tjanare: "Lagg tillbaka i deras packfickor varorna [de forde med sig hit], sa finner de dem vid hemkomsten till de sina, och sa kommer de forhoppningsvis tillbaka hit |
فَلَمَّا رَجَعُوا إِلَىٰ أَبِيهِمْ قَالُوا يَا أَبَانَا مُنِعَ مِنَّا الْكَيْلُ فَأَرْسِلْ مَعَنَا أَخَانَا نَكْتَلْ وَإِنَّا لَهُ لَحَافِظُونَ (63)
Och nar [Josefs broder] atervande till sin fader sade de: "Fader! Vi kommer inte att fa handla till oss [mer] spannmal [om vi inte tar med oss var unge broder]. Lat darfor var broder folja med oss sa att vi far skaffa [vad vi behover]. Vi skall se efter honom val |
قَالَ هَلْ آمَنُكُمْ عَلَيْهِ إِلَّا كَمَا أَمِنتُكُمْ عَلَىٰ أَخِيهِ مِن قَبْلُ ۖ فَاللَّهُ خَيْرٌ حَافِظًا ۖ وَهُوَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ (64)
[Jakob] svarade: "Skall jag anfortro honom at er sa som jag en gang anfortrodde er hans broder [Josef]? Nej, ingen vakar battre over oss an Gud, den Barmhartigaste av de barmhartiga |
وَلَمَّا فَتَحُوا مَتَاعَهُمْ وَجَدُوا بِضَاعَتَهُمْ رُدَّتْ إِلَيْهِمْ ۖ قَالُوا يَا أَبَانَا مَا نَبْغِي ۖ هَٰذِهِ بِضَاعَتُنَا رُدَّتْ إِلَيْنَا ۖ وَنَمِيرُ أَهْلَنَا وَنَحْفَظُ أَخَانَا وَنَزْدَادُ كَيْلَ بَعِيرٍ ۖ ذَٰلِكَ كَيْلٌ يَسِيرٌ (65)
Och nar de oppnade sina packningar fann de varorna som aterlamnats till dem [och] de sade: "Fader! Vad kunde vi mer begara? Har ar de varor [vi forde med oss for att byta dem mot spannmal]; de har aterlamnats till oss. Nu kan vi sorja for var familj! Vi skall ta val hand om var broder och [om han foljer med oss], kommer vi att fa annu en kamellast [spannmal] - en lattfangen last |
قَالَ لَنْ أُرْسِلَهُ مَعَكُمْ حَتَّىٰ تُؤْتُونِ مَوْثِقًا مِّنَ اللَّهِ لَتَأْتُنَّنِي بِهِ إِلَّا أَن يُحَاطَ بِكُمْ ۖ فَلَمَّا آتَوْهُ مَوْثِقَهُمْ قَالَ اللَّهُ عَلَىٰ مَا نَقُولُ وَكِيلٌ (66)
[Jakob] sade: "Jag kommer inte att lata honom folja med er forran ni infor Gud forpliktar er att fora honom tillbaka till mig, savida ni inte sjalva alla mister livet." Och nar de avlade sitt lofte sade han: "Gud skall vaka over att vi uppfyller vara ataganden |
وَقَالَ يَا بَنِيَّ لَا تَدْخُلُوا مِن بَابٍ وَاحِدٍ وَادْخُلُوا مِنْ أَبْوَابٍ مُّتَفَرِّقَةٍ ۖ وَمَا أُغْنِي عَنكُم مِّنَ اللَّهِ مِن شَيْءٍ ۖ إِنِ الْحُكْمُ إِلَّا لِلَّهِ ۖ عَلَيْهِ تَوَكَّلْتُ ۖ وَعَلَيْهِ فَلْيَتَوَكَّلِ الْمُتَوَكِّلُونَ (67)
[Vidare] sade han: "Mina soner! Ga inte alla in [i staden] genom en och samma port utan [sprid er i grupper och] ga in genom flera portar. Dock kan jag inte pa nagot satt skydda er mot [det som] Gud [beslutar]; Gud [ensam] har avgorandet i Sin hand; till Honom satter jag min lit. Alla som vill ha [ett maktigt] stod skall satta sin lit till Honom |
وَلَمَّا دَخَلُوا مِنْ حَيْثُ أَمَرَهُمْ أَبُوهُم مَّا كَانَ يُغْنِي عَنْهُم مِّنَ اللَّهِ مِن شَيْءٍ إِلَّا حَاجَةً فِي نَفْسِ يَعْقُوبَ قَضَاهَا ۚ وَإِنَّهُ لَذُو عِلْمٍ لِّمَا عَلَّمْنَاهُ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ (68)
Och nar de gick in [i staden genom olika portar] sa som deras fader hade uppmanat dem att gora, var de inte skyddade mot [det som Gud hade beslutat]. [Med sina ord ville Jakob] ingenting annat an stilla oron [for sonerna] i sitt hjarta; med den kunskap Vi skankt honom insag han klart [att Guds vilja alltid maste ske], men om detta ar de flesta manniskor okunniga |
وَلَمَّا دَخَلُوا عَلَىٰ يُوسُفَ آوَىٰ إِلَيْهِ أَخَاهُ ۖ قَالَ إِنِّي أَنَا أَخُوكَ فَلَا تَبْتَئِسْ بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (69)
OCH NAR [broderna] fick stiga fram infor Josef tog han sin broder [Benjamin] i famnen och viskade till honom: "Jag ar din broder; glom din sorg over vad de [en gang] gjorde [mot oss] |
فَلَمَّا جَهَّزَهُم بِجَهَازِهِمْ جَعَلَ السِّقَايَةَ فِي رَحْلِ أَخِيهِ ثُمَّ أَذَّنَ مُؤَذِّنٌ أَيَّتُهَا الْعِيرُ إِنَّكُمْ لَسَارِقُونَ (70)
Nar [Josef] sag till att de fick sin proviant [for aterfarden] lade han [kungens] dryckesbagare i sin broders packficka. Och [nar de var pa vag ut ur staden hejdades de av] en utropare som ropade till dem: "Ni dar i karavanen! Ni har gjort er skyldiga till stold |
قَالُوا وَأَقْبَلُوا عَلَيْهِم مَّاذَا تَفْقِدُونَ (71)
[Broderna] fragade [utroparen och dem som var med honom]: "Vad ar det ni saknar |
قَالُوا نَفْقِدُ صُوَاعَ الْمَلِكِ وَلِمَن جَاءَ بِهِ حِمْلُ بَعِيرٍ وَأَنَا بِهِ زَعِيمٌ (72)
De sade: "Vi saknar kungens dryckesbagare och den som aterlamnar den skall fa en kamellast [av spannmal i beloning]." Och [utroparen tillade]: "Det ar jag som har ansvaret for detta |
قَالُوا تَاللَّهِ لَقَدْ عَلِمْتُم مَّا جِئْنَا لِنُفْسِدَ فِي الْأَرْضِ وَمَا كُنَّا سَارِقِينَ (73)
[Broderna] sade: "Vid Gud! Ni skall veta att vi inte har kommit for att valla skada har i landet! Och vi ar inga tjuvar |
قَالُوا فَمَا جَزَاؤُهُ إِن كُنتُمْ كَاذِبِينَ (74)
[Egyptierna] sade: "Men hur skall [garningsmannen] straffas, om det ar sa att ni ljuger |
قَالُوا جَزَاؤُهُ مَن وُجِدَ فِي رَحْلِهِ فَهُوَ جَزَاؤُهُ ۚ كَذَٰلِكَ نَجْزِي الظَّالِمِينَ (75)
[Broderna] svarade: "Den i vars packfickor [bagaren] patraffas skall betala for detta med sin frihet; sa straffar vi dem som begar en sadan oratt |
فَبَدَأَ بِأَوْعِيَتِهِمْ قَبْلَ وِعَاءِ أَخِيهِ ثُمَّ اسْتَخْرَجَهَا مِن وِعَاءِ أَخِيهِ ۚ كَذَٰلِكَ كِدْنَا لِيُوسُفَ ۖ مَا كَانَ لِيَأْخُذَ أَخَاهُ فِي دِينِ الْمَلِكِ إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ ۚ نَرْفَعُ دَرَجَاتٍ مَّن نَّشَاءُ ۗ وَفَوْقَ كُلِّ ذِي عِلْمٍ عَلِيمٌ (76)
[De fordes till Josef] och han borjade med halvbrodernas packning innan han sokte igenom sin broder [Benjamins] packning; till sist drog han darifran fram [bagaren]. Pa detta satt lat Vi handelserna gynna Josef. Enligt den kungliga lagen var det omojligt for honom att halla kvar sin broder, om inte Gud hade velat detta. [Genom att ge honom kunskap] upphojer Vi den Vi vill till en hogre rang; men over alla som ager kunskap star En som ager all kunskap |
۞ قَالُوا إِن يَسْرِقْ فَقَدْ سَرَقَ أَخٌ لَّهُ مِن قَبْلُ ۚ فَأَسَرَّهَا يُوسُفُ فِي نَفْسِهِ وَلَمْ يُبْدِهَا لَهُمْ ۚ قَالَ أَنتُمْ شَرٌّ مَّكَانًا ۖ وَاللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا تَصِفُونَ (77)
[Och Josefs broder] sade: "Om han har stulit sa har en broder till honom stulit fore honom!" Men Josef lat dem inte ana vad han tankte utan beholl det inom sig; och han sade for sig sjalv: "Ni ar i ett varre lage [an han] - och Gud kanner val till vad ni pastar [om oss] |
قَالُوا يَا أَيُّهَا الْعَزِيزُ إِنَّ لَهُ أَبًا شَيْخًا كَبِيرًا فَخُذْ أَحَدَنَا مَكَانَهُ ۖ إِنَّا نَرَاكَ مِنَ الْمُحْسِنِينَ (78)
De sade: "[Adle och] maktige herre! Han har en fader i hog alder. Satt darfor en av oss i fangelse i hans stalle. Vi kan se att du ar en god och rattradig manniska |
قَالَ مَعَاذَ اللَّهِ أَن نَّأْخُذَ إِلَّا مَن وَجَدْنَا مَتَاعَنَا عِندَهُ إِنَّا إِذًا لَّظَالِمُونَ (79)
Han svarade: "Det skulle strida mot Guds lag om vi anholl en annan an den hos vilken vi aterfann var egendom; i sa fall gjorde vi oss skyldiga till en svar oratt |
فَلَمَّا اسْتَيْأَسُوا مِنْهُ خَلَصُوا نَجِيًّا ۖ قَالَ كَبِيرُهُمْ أَلَمْ تَعْلَمُوا أَنَّ أَبَاكُمْ قَدْ أَخَذَ عَلَيْكُم مَّوْثِقًا مِّنَ اللَّهِ وَمِن قَبْلُ مَا فَرَّطتُمْ فِي يُوسُفَ ۖ فَلَنْ أَبْرَحَ الْأَرْضَ حَتَّىٰ يَأْذَنَ لِي أَبِي أَوْ يَحْكُمَ اللَّهُ لِي ۖ وَهُوَ خَيْرُ الْحَاكِمِينَ (80)
Och nar de forstod att han inte kunde bevekas gick de at sidan for att radgora med varandra. Den aldste av dem sade: "Minns ni inte att var fader tog ett hogtidligt lofte av oss infor Gud och att vi en gang tidigare svek [vart lofte] nar det gallde Josef? Jag kommer darfor inte att lamna detta land forran min fader ger sitt tillstand eller Gud domer till min forman; Han ar den baste av domare |
ارْجِعُوا إِلَىٰ أَبِيكُمْ فَقُولُوا يَا أَبَانَا إِنَّ ابْنَكَ سَرَقَ وَمَا شَهِدْنَا إِلَّا بِمَا عَلِمْنَا وَمَا كُنَّا لِلْغَيْبِ حَافِظِينَ (81)
Vand nu tillbaka till var fader och sag: "Fader! Din son har stulit! Vi berattar bara vad vi fatt veta. Vi kunde inte vara pa var vakt mot det oforutsebara |
وَاسْأَلِ الْقَرْيَةَ الَّتِي كُنَّا فِيهَا وَالْعِيرَ الَّتِي أَقْبَلْنَا فِيهَا ۖ وَإِنَّا لَصَادِقُونَ (82)
Fraga [manniskorna i] den stad dar vi befann oss, och dem i vars karavan vi fardades hit, [sa skall du finna att] vi sager sanningen |
قَالَ بَلْ سَوَّلَتْ لَكُمْ أَنفُسُكُمْ أَمْرًا ۖ فَصَبْرٌ جَمِيلٌ ۖ عَسَى اللَّهُ أَن يَأْتِيَنِي بِهِمْ جَمِيعًا ۚ إِنَّهُ هُوَ الْعَلِيمُ الْحَكِيمُ (83)
[NAR DE hade atervant till sin fader och berattat allt], sade han: "[Detta kan inte vara sanningen]! Ni har latit [onda] ingivelser driva er till [vad ni inte kan beratta]. Talamod, du skona [dygd, ar vad jag nu maste visa: ingen klagan och inga forebraelser]! Kanske skall Gud lata dem alla atervanda till mig; Han ar den Allvetande, den Vise |
وَتَوَلَّىٰ عَنْهُمْ وَقَالَ يَا أَسَفَىٰ عَلَىٰ يُوسُفَ وَابْيَضَّتْ عَيْنَاهُ مِنَ الْحُزْنِ فَهُوَ كَظِيمٌ (84)
Han vande sig ifran dem med en tung suck: "Hur svar ar inte saknaden efter Josef!" Hans blick skymdes [av tarar] och han forsjonk i stum sorg |
قَالُوا تَاللَّهِ تَفْتَأُ تَذْكُرُ يُوسُفَ حَتَّىٰ تَكُونَ حَرَضًا أَوْ تَكُونَ مِنَ الْهَالِكِينَ (85)
[Sonerna] sade: "Gud Sig forbarme! Skall du inte sluta att tanka pa Josef, forran du ligger for doden eller din halsa ar bruten |
قَالَ إِنَّمَا أَشْكُو بَثِّي وَحُزْنِي إِلَى اللَّهِ وَأَعْلَمُ مِنَ اللَّهِ مَا لَا تَعْلَمُونَ (86)
Han svarade: "Min sorg och min smarta anfortror jag bara Gud och Gud har latit mig veta nagot som ni inte vet |
يَا بَنِيَّ اذْهَبُوا فَتَحَسَّسُوا مِن يُوسُفَ وَأَخِيهِ وَلَا تَيْأَسُوا مِن رَّوْحِ اللَّهِ ۖ إِنَّهُ لَا يَيْأَسُ مِن رَّوْحِ اللَّهِ إِلَّا الْقَوْمُ الْكَافِرُونَ (87)
Bege er [nu] i vag, mina soner, for att forska efter Josefs och hans broders oden - och ge aldrig upp hoppet om Guds nad som stillar all oro och lindrar all sorg. Ingen utom den som fornekar sanningen ger upp hoppet om att fa erfara den trost som Guds nad skanker |
فَلَمَّا دَخَلُوا عَلَيْهِ قَالُوا يَا أَيُّهَا الْعَزِيزُ مَسَّنَا وَأَهْلَنَا الضُّرُّ وَجِئْنَا بِبِضَاعَةٍ مُّزْجَاةٍ فَأَوْفِ لَنَا الْكَيْلَ وَتَصَدَّقْ عَلَيْنَا ۖ إِنَّ اللَّهَ يَجْزِي الْمُتَصَدِّقِينَ (88)
[SONERNA atervande till Egypten och] da de fick foretrade [hos Josef] sade de: "[Adle och] maktige herre! Olyckor har drabbat oss och var familj och vi har nu [bara] varor utan storre varde med oss. Ge oss dock av barmhartighet ett helt matt [spannmal]! Gud belonar de barmhartiga |
قَالَ هَلْ عَلِمْتُم مَّا فَعَلْتُم بِيُوسُفَ وَأَخِيهِ إِذْ أَنتُمْ جَاهِلُونَ (89)
Han svarade: "Har ni glomt vad ni gjorde mot Josef och hans broder, fastan ni inte insag [vidden av er handling] |
قَالُوا أَإِنَّكَ لَأَنتَ يُوسُفُ ۖ قَالَ أَنَا يُوسُفُ وَهَٰذَا أَخِي ۖ قَدْ مَنَّ اللَّهُ عَلَيْنَا ۖ إِنَّهُ مَن يَتَّقِ وَيَصْبِرْ فَإِنَّ اللَّهَ لَا يُضِيعُ أَجْرَ الْمُحْسِنِينَ (90)
[Och] de utbrast: "Ar du da Josef?" Han svarade: "Jag ar Josef och har ar min broder. Gud har sannerligen varit god mot oss! Den som fruktar Honom och bar motgangen med talamod [skall se att] Gud inte later den som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon |
قَالُوا تَاللَّهِ لَقَدْ آثَرَكَ اللَّهُ عَلَيْنَا وَإِن كُنَّا لَخَاطِئِينَ (91)
[Broderna] sade: "Store Gud! Gud har gett dig foretrade framfor oss och vi, vi var sannerligen syndare |
قَالَ لَا تَثْرِيبَ عَلَيْكُمُ الْيَوْمَ ۖ يَغْفِرُ اللَّهُ لَكُمْ ۖ وَهُوَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ (92)
[Josef] sade: "I dag skall ingen forebraelse riktas mot er och Gud, som ar den Barmhartigaste av de barmhartiga, skall forlata er synd |
اذْهَبُوا بِقَمِيصِي هَٰذَا فَأَلْقُوهُ عَلَىٰ وَجْهِ أَبِي يَأْتِ بَصِيرًا وَأْتُونِي بِأَهْلِكُمْ أَجْمَعِينَ (93)
Ge er nu i vag och tag med er denna min skjorta. Lagg den over min faders ansikte - da skall han aterfa sin syn. Atervand sedan till mig med hela er familj |
وَلَمَّا فَصَلَتِ الْعِيرُ قَالَ أَبُوهُمْ إِنِّي لَأَجِدُ رِيحَ يُوسُفَ ۖ لَوْلَا أَن تُفَنِّدُونِ (94)
OCH I samma stund som [sonernas] karavan avgick, sade deras fader [till dem som omgav honom]: "[Det ar som om] vinden for med sig en doft av Josef - tro nu bara inte att mitt forstand har blivit omtocknat |
قَالُوا تَاللَّهِ إِنَّكَ لَفِي ضَلَالِكَ الْقَدِيمِ (95)
De svarade: ”Gode Gud! Haller du annu fast vid dina gamla forvirrade tankar?” |
فَلَمَّا أَن جَاءَ الْبَشِيرُ أَلْقَاهُ عَلَىٰ وَجْهِهِ فَارْتَدَّ بَصِيرًا ۖ قَالَ أَلَمْ أَقُل لَّكُمْ إِنِّي أَعْلَمُ مِنَ اللَّهِ مَا لَا تَعْلَمُونَ (96)
Men da den [av sonerna] som kom med den glada nyheten lade [Josefs skjorta] over hans ansikte sag han ater klart [och] utropade: "Sa jag er inte att Gud har latit mig veta nagot som ni inte vet |
قَالُوا يَا أَبَانَا اسْتَغْفِرْ لَنَا ذُنُوبَنَا إِنَّا كُنَّا خَاطِئِينَ (97)
[Sonerna] svarade: "Fader! Be Gud om forlatelse for oss - vi var sannerligen syndare |
قَالَ سَوْفَ أَسْتَغْفِرُ لَكُمْ رَبِّي ۖ إِنَّهُ هُوَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ (98)
Han sade: "Jag skall be till min Herre att Han forlater er; Han ar Den som standigt forlater, Den som standigt visar barmhartighet |
فَلَمَّا دَخَلُوا عَلَىٰ يُوسُفَ آوَىٰ إِلَيْهِ أَبَوَيْهِ وَقَالَ ادْخُلُوا مِصْرَ إِن شَاءَ اللَّهُ آمِنِينَ (99)
OCH NAR de [alla efter ankomsten till Egypten] steg fram infor Josef, omfamnade han sina foraldrar och sade: "Valkomna till Egypten! [Har skall ni,] om det ar Guds vilja, leva i fred och trygghet |
وَرَفَعَ أَبَوَيْهِ عَلَى الْعَرْشِ وَخَرُّوا لَهُ سُجَّدًا ۖ وَقَالَ يَا أَبَتِ هَٰذَا تَأْوِيلُ رُؤْيَايَ مِن قَبْلُ قَدْ جَعَلَهَا رَبِّي حَقًّا ۖ وَقَدْ أَحْسَنَ بِي إِذْ أَخْرَجَنِي مِنَ السِّجْنِ وَجَاءَ بِكُم مِّنَ الْبَدْوِ مِن بَعْدِ أَن نَّزَغَ الشَّيْطَانُ بَيْنِي وَبَيْنَ إِخْوَتِي ۚ إِنَّ رَبِّي لَطِيفٌ لِّمَا يَشَاءُ ۚ إِنَّهُ هُوَ الْعَلِيمُ الْحَكِيمُ (100)
Och han anvisade foraldrarna hedersplatsen [vid sin sida]; och de foll alla ned pa sina ansikten [for att betyga honom sin vordnad]. Och [Josef] sade: "Fader! Detta ar inneborden av min drom for lange sedan, som min Herre nu har latit bli verklighet. I Sin godhet befriade Han mig ur fangelset och Han har fort er till mig fran oknen, sedan Djavulen hade satt ovanskap mellan mig och mina broder. Min Herre ar outgrundlig [i Sina visa beslut och] i genomforandet av Sin vilja. Han ar den Allvetande, den Vise |
۞ رَبِّ قَدْ آتَيْتَنِي مِنَ الْمُلْكِ وَعَلَّمْتَنِي مِن تَأْوِيلِ الْأَحَادِيثِ ۚ فَاطِرَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ أَنتَ وَلِيِّي فِي الدُّنْيَا وَالْآخِرَةِ ۖ تَوَفَّنِي مُسْلِمًا وَأَلْحِقْنِي بِالصَّالِحِينَ (101)
[Och Josef bad:] "Herre! Du har gett mig makt och Du har skankt mig en djupare forstaelse av inneborden i det som sker. Himlarnas och jordens Skapare! Du ar min Beskyddare i detta liv och i det kommande. Lat mig do i underkastelse under Din vilja och lat mig forenas med de rattfardiga |
ذَٰلِكَ مِنْ أَنبَاءِ الْغَيْبِ نُوحِيهِ إِلَيْكَ ۖ وَمَا كُنتَ لَدَيْهِمْ إِذْ أَجْمَعُوا أَمْرَهُمْ وَهُمْ يَمْكُرُونَ (102)
VI UPPENBARAR dessa for dig okanda ting [Muhammad]; eftersom du inte var med [hans broder] da de fattade sitt beslut och tankte ut sin onda plan |
وَمَا أَكْثَرُ النَّاسِ وَلَوْ حَرَصْتَ بِمُؤْمِنِينَ (103)
De flesta manniskor uppnar inte tron, hur mycket du an onskar det |
وَمَا تَسْأَلُهُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ ۚ إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرٌ لِّلْعَالَمِينَ (104)
du begar ingen ersattning av dem for det [budskap som du framfor till dem] - det ar ingenting mindre an en paminnelse till alla folk |
وَكَأَيِّن مِّنْ آيَةٍ فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ يَمُرُّونَ عَلَيْهَا وَهُمْ عَنْهَا مُعْرِضُونَ (105)
Hur manga ar inte de tecken i himlarna och pa jorden som de gar forbi och vander sig ifran [utan att agna dem en tanke] |
وَمَا يُؤْمِنُ أَكْثَرُهُم بِاللَّهِ إِلَّا وَهُم مُّشْرِكُونَ (106)
Och de flesta av dem, om de [alls] tror pa Gud, satter medhjalpare vid Hans sida |
أَفَأَمِنُوا أَن تَأْتِيَهُمْ غَاشِيَةٌ مِّنْ عَذَابِ اللَّهِ أَوْ تَأْتِيَهُمُ السَّاعَةُ بَغْتَةً وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ (107)
Kan de vara sakra pa att Guds straffande vrede inte skall drabba dem eller att den Yttersta stunden inte skall overraska dem nar de inte anar nagot |
قُلْ هَٰذِهِ سَبِيلِي أَدْعُو إِلَى اللَّهِ ۚ عَلَىٰ بَصِيرَةٍ أَنَا وَمَنِ اتَّبَعَنِي ۖ وَسُبْحَانَ اللَّهِ وَمَا أَنَا مِنَ الْمُشْرِكِينَ (108)
Sag [Muhammad]: "Detta ar min vag: jag uppmanar [er] med klarsyn och insikt att dyrka Gud - jag och de som foljer mig. Stor ar Gud i Sin harlighet - [fjarran fran] de medhjalpare som de satter vid Hans sida och som jag tar avstand fran |
وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ إِلَّا رِجَالًا نُّوحِي إِلَيْهِم مِّنْ أَهْلِ الْقُرَىٰ ۗ أَفَلَمْ يَسِيرُوا فِي الْأَرْضِ فَيَنظُرُوا كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۗ وَلَدَارُ الْآخِرَةِ خَيْرٌ لِّلَّذِينَ اتَّقَوْا ۗ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (109)
Fore dig har Vi inte sant andra [som sandebud] an man, som Vi gav del av [Var] uppenbarelse, tillhorande de folk [till vilka de sandes]. Har [dagens fornekare] aldrig begett sig ut i varlden och sett [sparen som visar] vad slutet blev for deras foregangare [som avvisade Vara budskap som logn]? Det eviga livet ar battre for dem som fruktar Gud [an detta liv]! Anvander ni inte ert forstand |
حَتَّىٰ إِذَا اسْتَيْأَسَ الرُّسُلُ وَظَنُّوا أَنَّهُمْ قَدْ كُذِبُوا جَاءَهُمْ نَصْرُنَا فَنُجِّيَ مَن نَّشَاءُ ۖ وَلَا يُرَدُّ بَأْسُنَا عَنِ الْقَوْمِ الْمُجْرِمِينَ (110)
Till sist - nar sandebuden hade gett upp hoppet om [att vinna sina landsman for tron] och att [kunna tillbakavisa] anklagelserna for logn - nadde dem Var hjalp och de raddades som Vi ville radda - men ingen kan hindra Var straffande [vrede fran] att sla ned pa de obotfardiga syndarna |
لَقَدْ كَانَ فِي قَصَصِهِمْ عِبْرَةٌ لِّأُولِي الْأَلْبَابِ ۗ مَا كَانَ حَدِيثًا يُفْتَرَىٰ وَلَٰكِن تَصْدِيقَ الَّذِي بَيْنَ يَدَيْهِ وَتَفْصِيلَ كُلِّ شَيْءٍ وَهُدًى وَرَحْمَةً لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (111)
I berattelserna om dessa profeter ligger forvisso lardomar for manniskor som har forstand. [Det] ar har inte fraga om uppdiktade handelser - nej, [detta ar en uppenbarad Skrift] som bekraftar vad som annu bestar [av aldre tiders uppenbarelser], framstaller allt i fasta och klara [vandningar] och [ger] dem som vill tro vagledning och nad |
