وَالصَّافَّاتِ صَفًّا (1)
VID DEM som staller upp i sluten ordning |
فَالزَّاجِرَاتِ زَجْرًا (2)
och som med kraft driver bort [det onda] |
فَالتَّالِيَاتِ ذِكْرًا (3)
och som laser hogt [Guds] paminnelser |
إِنَّ إِلَٰهَكُمْ لَوَاحِدٌ (4)
Er Gud ar forvisso den Ende Guden |
رَّبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا وَرَبُّ الْمَشَارِقِ (5)
Herren over himlarna och jorden och allt som ar daremellan och alla soluppgangars Herre |
إِنَّا زَيَّنَّا السَّمَاءَ الدُّنْيَا بِزِينَةٍ الْكَوَاكِبِ (6)
Vi har smyckat den nedre himlen med stjarnor och stjarnskott |
وَحِفْظًا مِّن كُلِّ شَيْطَانٍ مَّارِدٍ (7)
ett skydd mot alla upproriska andar |
لَّا يَسَّمَّعُونَ إِلَى الْمَلَإِ الْأَعْلَىٰ وَيُقْذَفُونَ مِن كُلِّ جَانِبٍ (8)
som inte skall lyssna till de hogsta vasendenas [tal]. Darfor drivs de bort [av stjarnskott] fran alla hall |
دُحُورًا ۖ وَلَهُمْ عَذَابٌ وَاصِبٌ (9)
obonhorligt utstotta - och deras straff skall vara utan ande |
إِلَّا مَنْ خَطِفَ الْخَطْفَةَ فَأَتْبَعَهُ شِهَابٌ ثَاقِبٌ (10)
Men den som snappar upp nagot [av den forbjudna kunskapen] skall forfoljas av en flamma av eld som borrar sig igenom allt |
فَاسْتَفْتِهِمْ أَهُمْ أَشَدُّ خَلْقًا أَم مَّنْ خَلَقْنَا ۚ إِنَّا خَلَقْنَاهُم مِّن طِينٍ لَّازِبٍ (11)
FRAGA DEM, [Muhammad, som fornekar uppstandelsen] vad de anser ha varit den svarare uppgiften: att skapa dem - som Vi skapade av fast, formbar lera - eller [allt annat, himlarna och jorden och vad daremellan ar,] som Vi har skapat |
بَلْ عَجِبْتَ وَيَسْخَرُونَ (12)
Men nar du hapnar [infor Guds skapelseunder], hanar de och gor narr av dig |
وَإِذَا ذُكِّرُوا لَا يَذْكُرُونَ (13)
Och nar de blir paminta, stammer paminnelsen dem inte till eftertanke |
وَإِذَا رَأَوْا آيَةً يَسْتَسْخِرُونَ (14)
Och ser de ett [Guds] tecken, skamtar de om det |
وَقَالُوا إِنْ هَٰذَا إِلَّا سِحْرٌ مُّبِينٌ (15)
och sager: "Detta ar uppenbarligen ingenting annat an trolldom |
أَإِذَا مِتْنَا وَكُنَّا تُرَابًا وَعِظَامًا أَإِنَّا لَمَبْعُوثُونَ (16)
Skulle vi efter doden, nar vi blivit mull och murkna ben, ateruppsta till nytt liv |
أَوَآبَاؤُنَا الْأَوَّلُونَ (17)
Och kanske vara forfader likasa |
قُلْ نَعَمْ وَأَنتُمْ دَاخِرُونَ (18)
Sag: "Ja, helt visst, och ni kommer att forodmjukas |
فَإِنَّمَا هِيَ زَجْرَةٌ وَاحِدَةٌ فَإِذَا هُمْ يَنظُرُونَ (19)
Ett enda maktigt rop skall ljuda, och de kommer att se [den nya verkligheten] |
وَقَالُوا يَا وَيْلَنَا هَٰذَا يَوْمُ الدِّينِ (20)
och jamra sig: "Vi ar forlorade! Detta ar Domens dag |
هَٰذَا يَوْمُ الْفَصْلِ الَّذِي كُنتُم بِهِ تُكَذِّبُونَ (21)
[Och en rost hors:] "Detta ar Atskillnadens dag [da de orattfardiga skall skiljas fran de rattfardiga, en Dag] som ni pastod aldrig skulle komma |
۞ احْشُرُوا الَّذِينَ ظَلَمُوا وَأَزْوَاجَهُمْ وَمَا كَانُوا يَعْبُدُونَ (22)
[Och Guds befallning ljuder:] "For samman de orattfardiga och deras gelikar med dem som de tillbad |
مِن دُونِ اللَّهِ فَاهْدُوهُمْ إِلَىٰ صِرَاطِ الْجَحِيمِ (23)
i Guds stalle, och visa dem vagen till helvetet |
وَقِفُوهُمْ ۖ إِنَّهُم مَّسْئُولُونَ (24)
och lat dem gora halt [dar]." [Da] skall de tillfragas |
مَا لَكُمْ لَا تَنَاصَرُونَ (25)
Hur ar det fatt med er? Ni hjalper ju inte varandra |
بَلْ هُمُ الْيَوْمَ مُسْتَسْلِمُونَ (26)
Nej, den Dagen kommer de att ge upp sitt motstand |
وَأَقْبَلَ بَعْضُهُمْ عَلَىٰ بَعْضٍ يَتَسَاءَلُونَ (27)
Men de narmar sig varandra och var och en forsoker lagga over ansvaret [for sin synd] pa en annan |
قَالُوا إِنَّكُمْ كُنتُمْ تَأْتُونَنَا عَنِ الْيَمِينِ (28)
[De forsta] sager: "Det var ni som kom mot oss fran hoger |
قَالُوا بَل لَّمْ تَكُونُوا مُؤْمِنِينَ (29)
[Och de andra] svarar: "Nej, ni var manniskor utan tro |
وَمَا كَانَ لَنَا عَلَيْكُم مِّن سُلْطَانٍ ۖ بَلْ كُنتُمْ قَوْمًا طَاغِينَ (30)
Vi hade alls ingen makt over er; tvartom var ni egensinniga och pastridiga |
فَحَقَّ عَلَيْنَا قَوْلُ رَبِّنَا ۖ إِنَّا لَذَائِقُونَ (31)
Var Herres ord mot oss har nu gatt i uppfyllelse och vi maste lida [vart straff] |
فَأَغْوَيْنَاكُمْ إِنَّا كُنَّا غَاوِينَ (32)
Vi ledde er pa avvagar, men vi var [sjalva] vilseledda |
فَإِنَّهُمْ يَوْمَئِذٍ فِي الْعَذَابِ مُشْتَرِكُونَ (33)
Ja, den Dagen skall de tillsammans lida samma straff |
إِنَّا كَذَٰلِكَ نَفْعَلُ بِالْمُجْرِمِينَ (34)
Sa behandlar Vi de obotfardiga syndarna |
إِنَّهُمْ كَانُوا إِذَا قِيلَ لَهُمْ لَا إِلَٰهَ إِلَّا اللَّهُ يَسْتَكْبِرُونَ (35)
Varje gang de fick hora orden "det finns ingen gud utom Gud", kande de hur hogmodet steg dem at huvudet |
وَيَقُولُونَ أَئِنَّا لَتَارِكُو آلِهَتِنَا لِشَاعِرٍ مَّجْنُونٍ (36)
[tills] de sade: "Skall vi overge vara gudar for en galen poets skull |
بَلْ جَاءَ بِالْحَقِّ وَصَدَّقَ الْمُرْسَلِينَ (37)
Nej, han [ar varken galen eller poet! Han ar Vart sandebud som] har kommit till dem med sanningen och med bekraftelse av [de tidigare] budbararnas [budskap] |
إِنَّكُمْ لَذَائِقُو الْعَذَابِ الْأَلِيمِ (38)
Ni skall sannerligen fa utsta ett plagsamt straff |
وَمَا تُجْزَوْنَ إِلَّا مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (39)
men ni skall inte straffas for annat [eller mer] an vad ni gjorde |
إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ (40)
Men Guds sanna tjanare |
أُولَٰئِكَ لَهُمْ رِزْقٌ مَّعْلُومٌ (41)
skall forses med det som ar forutbestamt [for dem] |
فَوَاكِهُ ۖ وَهُم مُّكْرَمُونَ (42)
alla frukter [som de har lust till] - och de skall visas stor heder |
فِي جَنَّاتِ النَّعِيمِ (43)
i lycksalighetens lustgardar |
عَلَىٰ سُرُرٍ مُّتَقَابِلِينَ (44)
Pa hogsaten [skall de sitta] vanda mot varandra |
يُطَافُ عَلَيْهِم بِكَأْسٍ مِّن مَّعِينٍ (45)
Och en skal skall baras runt [med en dryck] fran en ren kalla |
بَيْضَاءَ لَذَّةٍ لِّلشَّارِبِينَ (46)
vit [som mjolk] och vars fina smak hanfor dem som dricker |
لَا فِيهَا غَوْلٌ وَلَا هُمْ عَنْهَا يُنزَفُونَ (47)
i den finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus |
وَعِندَهُمْ قَاصِرَاتُ الطَّرْفِ عِينٌ (48)
Och hos dem skall vara foljeslagerskor med fagra ogon och blygt sankt blick |
كَأَنَّهُنَّ بَيْضٌ مَّكْنُونٌ (49)
[skona och ororda] som [strutsens i sanden] gomda agg |
فَأَقْبَلَ بَعْضُهُمْ عَلَىٰ بَعْضٍ يَتَسَاءَلُونَ (50)
Och de [saliga] narmar sig varandra och fragar [om livet pa jorden] |
قَالَ قَائِلٌ مِّنْهُمْ إِنِّي كَانَ لِي قَرِينٌ (51)
En av dem sager: "Jag hade en nara van |
يَقُولُ أَإِنَّكَ لَمِنَ الْمُصَدِّقِينَ (52)
som brukade fraga: 'Hor du verkligen till dem som tror |
أَإِذَا مِتْنَا وَكُنَّا تُرَابًا وَعِظَامًا أَإِنَّا لَمَدِينُونَ (53)
att vi, efter att ha dott och blivit mull och torra ben, skall foras fram for att rannsakas och domas?'” |
قَالَ هَلْ أَنتُم مُّطَّلِعُونَ (54)
[Och:] "Vill ni se ned |
فَاطَّلَعَ فَرَآهُ فِي سَوَاءِ الْجَحِيمِ (55)
Och nar han ser ned, ser han [vannen] mitt i Elden |
قَالَ تَاللَّهِ إِن كِدتَّ لَتُرْدِينِ (56)
[och] utropar: "Vid Gud! Det var nara att du drog mig med dig i fordarvet |
وَلَوْلَا نِعْمَةُ رَبِّي لَكُنتُ مِنَ الْمُحْضَرِينَ (57)
om inte Gud hade varit mig nadig skulle jag helt sakert ha hort till dem som fors dit [dar du ar] |
أَفَمَا نَحْنُ بِمَيِّتِينَ (58)
[Och han fortsatter:] "Vi skall alltsa inte do [pa nytt] |
إِلَّا مَوْتَتَنَا الْأُولَىٰ وَمَا نَحْنُ بِمُعَذَّبِينَ (59)
efter var dod [pa jorden] och inte straffas |
إِنَّ هَٰذَا لَهُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ (60)
Det ar sannerligen en stor, en lysande seger |
لِمِثْلِ هَٰذَا فَلْيَعْمَلِ الْعَامِلُونَ (61)
Lat alla som stravar, strava efter att uppna ett sadant [mal] |
أَذَٰلِكَ خَيْرٌ نُّزُلًا أَمْ شَجَرَةُ الزَّقُّومِ (62)
Ar inte det som bjuds [i paradiset] battre an [det mottagande som bestas i helvetet under] det trad i vars frukt doden lurar |
إِنَّا جَعَلْنَاهَا فِتْنَةً لِّلظَّالِمِينَ (63)
Vi har gjort [tradet] till en provning for dem som begar oratt |
إِنَّهَا شَجَرَةٌ تَخْرُجُ فِي أَصْلِ الْجَحِيمِ (64)
Det vaxer pa helvetets botten |
طَلْعُهَا كَأَنَّهُ رُءُوسُ الشَّيَاطِينِ (65)
dess frukt liknar djavulshuvuden |
فَإِنَّهُمْ لَآكِلُونَ مِنْهَا فَمَالِئُونَ مِنْهَا الْبُطُونَ (66)
som de [domda] far ata for att stilla sin hunger |
ثُمَّ إِنَّ لَهُمْ عَلَيْهَا لَشَوْبًا مِّنْ حَمِيمٍ (67)
Till detta far de sedan dricka smutsigt, brannhett vatten |
ثُمَّ إِنَّ مَرْجِعَهُمْ لَإِلَى الْجَحِيمِ (68)
Efter detta [mottagande] fors de ned i helvetet |
إِنَّهُمْ أَلْفَوْا آبَاءَهُمْ ضَالِّينَ (69)
De sag hur deras fader gick vilse |
فَهُمْ عَلَىٰ آثَارِهِمْ يُهْرَعُونَ (70)
och de hade brattom att folja i deras spar |
وَلَقَدْ ضَلَّ قَبْلَهُمْ أَكْثَرُ الْأَوَّلِينَ (71)
Ja, fore dem gick de flesta manniskor bland gangna tiders folk vilse |
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا فِيهِم مُّنذِرِينَ (72)
trots att Vi hade sant varnare till dem |
فَانظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُنذَرِينَ (73)
och se hur slutet blev for dem som varnades [forgaves] |
إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ (74)
[for alla] utom for Guds sanna tjanare |
وَلَقَدْ نَادَانَا نُوحٌ فَلَنِعْمَ الْمُجِيبُونَ (75)
OCH NOA anropade Oss [om hjalp mot sitt folk som inte trodde pa honom]; och Vi bonhorde honom till fullo |
وَنَجَّيْنَاهُ وَأَهْلَهُ مِنَ الْكَرْبِ الْعَظِيمِ (76)
Vi raddade honom och hans familj fran den stora katastrofen |
وَجَعَلْنَا ذُرِّيَّتَهُ هُمُ الْبَاقِينَ (77)
och gav hans efterkommande en plats [pa jorden] |
وَتَرَكْنَا عَلَيْهِ فِي الْآخِرِينَ (78)
och Vi lat hans minne bevaras av senare slakten |
سَلَامٌ عَلَىٰ نُوحٍ فِي الْعَالَمِينَ (79)
i alla lander [ber de]: "Fred och valsignelse over Noa |
إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (80)
Sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta |
إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ (81)
han var en av Vara sant troende tjanare |
ثُمَّ أَغْرَقْنَا الْآخَرِينَ (82)
Och Vi lat de andra drunkna |
۞ وَإِنَّ مِن شِيعَتِهِ لَإِبْرَاهِيمَ (83)
ABRAHAM foljde samma vag |
إِذْ جَاءَ رَبَّهُ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ (84)
Han steg infor sin Herre med rent hjarta |
إِذْ قَالَ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِ مَاذَا تَعْبُدُونَ (85)
Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad ar det ni dyrkar |
أَئِفْكًا آلِهَةً دُونَ اللَّهِ تُرِيدُونَ (86)
Hyllar ni lognen om gudar [som har en plats] vid sidan av Gud |
فَمَا ظَنُّكُم بِرَبِّ الْعَالَمِينَ (87)
Vad ar da er asikt om varldarnas Herre |
فَنَظَرَ نَظْرَةً فِي النُّجُومِ (88)
Och han sag upp mot stjarnorna |
فَقَالَ إِنِّي سَقِيمٌ (89)
och sade: "Jag kanner vamjelse [for er skull] |
فَتَوَلَّوْا عَنْهُ مُدْبِرِينَ (90)
Da drog de sig tillbaka och gick ifran honom |
فَرَاغَ إِلَىٰ آلِهَتِهِمْ فَقَالَ أَلَا تَأْكُلُونَ (91)
Darefter begav han sig i hemlighet till deras gudabilder och fragade: "Varfor tar ni inte for er [av offergavorna] |
مَا لَكُمْ لَا تَنطِقُونَ (92)
Hur ar det fatt med er? Och ni svarar ju inte |
فَرَاغَ عَلَيْهِمْ ضَرْبًا بِالْيَمِينِ (93)
Och han smog sig fram till dem och slog till dem med hela sin styrka [sa att de gick i stycken] |
فَأَقْبَلُوا إِلَيْهِ يَزِفُّونَ (94)
Da fick [manniskorna] brattom tillbaka |
قَالَ أَتَعْبُدُونَ مَا تَنْحِتُونَ (95)
[och] han sade: "Dyrkar ni [bilder] som ni har huggit till [med era egna hander] |
وَاللَّهُ خَلَقَكُمْ وَمَا تَعْمَلُونَ (96)
fastan Gud har skapat bade er och ert hantverk |
قَالُوا ابْنُوا لَهُ بُنْيَانًا فَأَلْقُوهُ فِي الْجَحِيمِ (97)
De sade: "Lat oss bygga ett bal och kasta honom i elden |
فَأَرَادُوا بِهِ كَيْدًا فَجَعَلْنَاهُمُ الْأَسْفَلِينَ (98)
Och de hade [annat] ont i sinnet mot honom, men Vi korsade [deras planer] |
وَقَالَ إِنِّي ذَاهِبٌ إِلَىٰ رَبِّي سَيَهْدِينِ (99)
Och [Abraham] sade: "Jag skall [lamna er och] ga dit min Herre vill leda mig |
رَبِّ هَبْ لِي مِنَ الصَّالِحِينَ (100)
[Och han bad:] "Herre! Ge mig en [son, en] av de rattfardiga |
فَبَشَّرْنَاهُ بِغُلَامٍ حَلِيمٍ (101)
Och Vi gav honom det glada budskapet om en son med ett milt och fogligt sinnelag |
فَلَمَّا بَلَغَ مَعَهُ السَّعْيَ قَالَ يَا بُنَيَّ إِنِّي أَرَىٰ فِي الْمَنَامِ أَنِّي أَذْبَحُكَ فَانظُرْ مَاذَا تَرَىٰ ۚ قَالَ يَا أَبَتِ افْعَلْ مَا تُؤْمَرُ ۖ سَتَجِدُنِي إِن شَاءَ اللَّهُ مِنَ الصَّابِرِينَ (102)
Och da [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans stravanden, sade [denne]: "Min kare son! Jag har sett i drommen att jag offrar dig [at Gud]. Vad anser du [om detta]?" [Ismael] svarade: "Fader, gor som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag ar talig och uthardar [allt] |
فَلَمَّا أَسْلَمَا وَتَلَّهُ لِلْجَبِينِ (103)
Men sa fort de bada hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken |
وَنَادَيْنَاهُ أَن يَا إِبْرَاهِيمُ (104)
ropade Vi till honom: "Abraham [hejda din hand] |
قَدْ صَدَّقْتَ الرُّؤْيَا ۚ إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (105)
Du har redan utfort den befallning som du fick i drommen!" Sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta |
إِنَّ هَٰذَا لَهُوَ الْبَلَاءُ الْمُبِينُ (106)
detta var klart och tydligt en provning |
وَفَدَيْنَاهُ بِذِبْحٍ عَظِيمٍ (107)
Som losen for [sonen] tog Vi emot ett praktigt offerdjur |
وَتَرَكْنَا عَلَيْهِ فِي الْآخِرِينَ (108)
och Vi lat hans minne bevaras av senare slakten |
سَلَامٌ عَلَىٰ إِبْرَاهِيمَ (109)
[som ber:] "Fred och valsignelse over Abraham |
كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (110)
Sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta |
إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ (111)
Han var en av Vara sant troende tjanare |
وَبَشَّرْنَاهُ بِإِسْحَاقَ نَبِيًّا مِّنَ الصَّالِحِينَ (112)
Och Vi gav honom det glada budskapet att Isak [skulle fodas at honom och bli] en profet, en av de rattfardiga |
وَبَارَكْنَا عَلَيْهِ وَعَلَىٰ إِسْحَاقَ ۚ وَمِن ذُرِّيَّتِهِمَا مُحْسِنٌ وَظَالِمٌ لِّنَفْسِهِ مُبِينٌ (113)
Och Vi valsignade honom och Isak - bland deras efterkommande finns saval den som gor det goda och det ratta och den som begar uppenbar oratt till skada for sig sjalv |
وَلَقَدْ مَنَنَّا عَلَىٰ مُوسَىٰ وَهَارُونَ (114)
VI VISADE sannerligen Moses och Aron stor nad |
وَنَجَّيْنَاهُمَا وَقَوْمَهُمَا مِنَ الْكَرْبِ الْعَظِيمِ (115)
da Vi raddade dem och deras landsman ur [traldomens] forbannelse |
وَنَصَرْنَاهُمْ فَكَانُوا هُمُ الْغَالِبِينَ (116)
och Vi hjalpte dem till seger over [sina fiender] |
وَآتَيْنَاهُمَا الْكِتَابَ الْمُسْتَبِينَ (117)
Och Vi gav dem Skriften dar allt framstar klart och tydligt |
وَهَدَيْنَاهُمَا الصِّرَاطَ الْمُسْتَقِيمَ (118)
och ledde dem pa den raka vagen |
وَتَرَكْنَا عَلَيْهِمَا فِي الْآخِرِينَ (119)
Och Vi lat deras minne bevaras av senare slakten |
سَلَامٌ عَلَىٰ مُوسَىٰ وَهَارُونَ (120)
[som ber:] "Fred och valsignelse over Moses och Aron |
إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (121)
Sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta |
إِنَّهُمَا مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ (122)
De var tva av Vara sant troende tjanare |
وَإِنَّ إِلْيَاسَ لَمِنَ الْمُرْسَلِينَ (123)
AVEN ELIA var en av [Vara] budbarare |
إِذْ قَالَ لِقَوْمِهِ أَلَا تَتَّقُونَ (124)
och han sade till sitt folk: "Fruktar ni alls inte Gud |
أَتَدْعُونَ بَعْلًا وَتَذَرُونَ أَحْسَنَ الْخَالِقِينَ (125)
Ni akallar Baal och overger Gud, den baste Skaparen |
اللَّهَ رَبَّكُمْ وَرَبَّ آبَائِكُمُ الْأَوَّلِينَ (126)
Gud, er Herre och era forfaders Herre |
فَكَذَّبُوهُ فَإِنَّهُمْ لَمُحْضَرُونَ (127)
Men de beskyllde honom for logn och de skall sannerligen kallas fram [for att domas] |
إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ (128)
men inte sa Guds sanna tjanare |
وَتَرَكْنَا عَلَيْهِ فِي الْآخِرِينَ (129)
Och Vi lat hans minne bevaras av senare slakten |
سَلَامٌ عَلَىٰ إِلْ يَاسِينَ (130)
[som ber:] "Fred och valsignelse over Elia och dem som foljde honom |
إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (131)
Sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta |
إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ (132)
Han var en av Vara sant troende tjanare |
وَإِنَّ لُوطًا لَّمِنَ الْمُرْسَلِينَ (133)
AVEN LOT var en av [Vara] budbarare |
إِذْ نَجَّيْنَاهُ وَأَهْلَهُ أَجْمَعِينَ (134)
Vi raddade honom och hela hans familj |
إِلَّا عَجُوزًا فِي الْغَابِرِينَ (135)
utom en gammal kvinna, som var bland dem som drojde sig kvar |
ثُمَّ دَمَّرْنَا الْآخَرِينَ (136)
och darpa lat Vi de ovriga ga under |
وَإِنَّكُمْ لَتَمُرُّونَ عَلَيْهِم مُّصْبِحِينَ (137)
Ni passerar [annu i dag] deras [odelagda boplatser] tidigt om morgonen |
وَبِاللَّيْلِ ۗ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (138)
och nar natten faller pa. Vill ni inte anvanda ert forstand |
وَإِنَّ يُونُسَ لَمِنَ الْمُرْسَلِينَ (139)
AVEN JONA var en av [Vara] budbarare |
إِذْ أَبَقَ إِلَى الْفُلْكِ الْمَشْحُونِ (140)
han flydde som en forrymd slav [och gomde sig] ombord pa ett fullastat skepp |
فَسَاهَمَ فَكَانَ مِنَ الْمُدْحَضِينَ (141)
Och sa kastade de lott och han forlorade |
فَالْتَقَمَهُ الْحُوتُ وَهُوَ مُلِيمٌ (142)
[och de kastade honom i havet] och han slukades av en valdig fisk - han hade namligen begatt ett svart fel |
فَلَوْلَا أَنَّهُ كَانَ مِنَ الْمُسَبِّحِينَ (143)
Och hade han inte hort till dem som [ocksa i motgangens dagar] prisar Gud |
لَلَبِثَ فِي بَطْنِهِ إِلَىٰ يَوْمِ يُبْعَثُونَ (144)
skulle han helt sakert ha blivit kvar i dess buk till den Dag da de [doda] skall ateruppvackas |
۞ فَنَبَذْنَاهُ بِالْعَرَاءِ وَهُوَ سَقِيمٌ (145)
Men Vi lat honom kastas upp [ur fiskens buk] pa en ode [strand], sjuk [och elandig] |
وَأَنبَتْنَا عَلَيْهِ شَجَرَةً مِّن يَقْطِينٍ (146)
och Vi lat en kurbitsplanta vaxa upp over honom |
وَأَرْسَلْنَاهُ إِلَىٰ مِائَةِ أَلْفٍ أَوْ يَزِيدُونَ (147)
Sa sande Vi honom tillbaka till [hans folk,] hundra tusen [manniskor] eller annu fler |
فَآمَنُوا فَمَتَّعْنَاهُمْ إِلَىٰ حِينٍ (148)
och de trodde [nu pa honom] och Vi lat dem gladjas at livet annu en tid |
فَاسْتَفْتِهِمْ أَلِرَبِّكَ الْبَنَاتُ وَلَهُمُ الْبَنُونَ (149)
BE DEM nu om en forklaring: ar det sa att din Herre skall ha dottrar medan de [sjalva] skall ha soner |
أَمْ خَلَقْنَا الْمَلَائِكَةَ إِنَاثًا وَهُمْ شَاهِدُونَ (150)
Eller [pastar de] att Vi i deras asyn har skapat anglarna till kvinnliga [vasen] |
أَلَا إِنَّهُم مِّنْ إِفْكِهِمْ لَيَقُولُونَ (151)
I sin lognaktighet sager de ju |
وَلَدَ اللَّهُ وَإِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ (152)
Gud har avlat." Ja, visst ar de lognare alltigenom |
أَصْطَفَى الْبَنَاتِ عَلَى الْبَنِينَ (153)
Skulle Han ha valt dottrar framfor soner |
مَا لَكُمْ كَيْفَ تَحْكُمُونَ (154)
Hur ar det fatt med ert omdome |
أَفَلَا تَذَكَّرُونَ (155)
Detta borde ni noga tanka over |
أَمْ لَكُمْ سُلْطَانٌ مُّبِينٌ (156)
Eller har ni klara bevis [for vad ni pastar] |
فَأْتُوا بِكِتَابِكُمْ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (157)
Lagg da fram, om ni talar sanning, den Skrift [som ni stoder er pa] |
وَجَعَلُوا بَيْنَهُ وَبَيْنَ الْجِنَّةِ نَسَبًا ۚ وَلَقَدْ عَلِمَتِ الْجِنَّةُ إِنَّهُمْ لَمُحْضَرُونَ (158)
De anser att det rader slaktskap mellan Honom och osynliga vasen; och anda vet dessa vasen att de skall foras fram [infor Gud for rannsakan och dom] |
سُبْحَانَ اللَّهِ عَمَّا يَصِفُونَ (159)
Stor ar Gud i Sin harlighet, fjarran fran [forsoken] att beskriva [Hans Vasen] |
إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ (160)
Men Guds hangivna tjanare beter sig inte pa detta satt |
فَإِنَّكُمْ وَمَا تَعْبُدُونَ (161)
Och ni kan inte - och inte heller de [vasen eller krafter] som ni tillber |
مَا أَنتُمْ عَلَيْهِ بِفَاتِنِينَ (162)
locka nagon att vanda sig ifran Honom |
إِلَّا مَنْ هُوَ صَالِ الْجَحِيمِ (163)
utom den som redan [har slagit in pa vagen] till helvetet |
وَمَا مِنَّا إِلَّا لَهُ مَقَامٌ مَّعْلُومٌ (164)
[Anglarna sager:] "Det finns inte en av oss som inte har sin bestamda plats |
وَإِنَّا لَنَحْنُ الصَّافُّونَ (165)
det ar helt visst vi som staller upp i sluten ordning |
وَإِنَّا لَنَحْنُ الْمُسَبِّحُونَ (166)
och vi som prisar [Hans] harlighet |
وَإِن كَانُوا لَيَقُولُونَ (167)
FORR HORDES ofta de [som fornekar sanningen] saga |
لَوْ أَنَّ عِندَنَا ذِكْرًا مِّنَ الْأَوَّلِينَ (168)
Om vi [till stod] hade haft ett ord fran vara forfaders tid |
لَكُنَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ (169)
skulle vi sakert ha blivit Guds sanna tjanare |
فَكَفَرُوا بِهِ ۖ فَسَوْفَ يَعْلَمُونَ (170)
Och [nu nar ordet fran Gud har natt dem] vill de inte tro pa det! Men de skall fa veta [vad det var som de fornekade] |
وَلَقَدْ سَبَقَتْ كَلِمَتُنَا لِعِبَادِنَا الْمُرْسَلِينَ (171)
Vi har redan gett Vara tjanare, budbararna, Vart lofte |
إِنَّهُمْ لَهُمُ الْمَنصُورُونَ (172)
att de skall fa all hjalp |
وَإِنَّ جُندَنَا لَهُمُ الْغَالِبُونَ (173)
och att Vara styrkor [av troende] skall hemfora segern |
فَتَوَلَّ عَنْهُمْ حَتَّىٰ حِينٍ (174)
Hall dig nu en tid ifran dem [Muhammad] |
وَأَبْصِرْهُمْ فَسَوْفَ يُبْصِرُونَ (175)
men ha dem under uppsikt - [nar lidandet drabbar dem] kommer de att inse [sanningen] |
أَفَبِعَذَابِنَا يَسْتَعْجِلُونَ (176)
Vill de [verkligen] att Vart straff kommer over dem med en gang |
فَإِذَا نَزَلَ بِسَاحَتِهِمْ فَسَاءَ صَبَاحُ الْمُنذَرِينَ (177)
Da maste det bli ett dystert uppvaknande for dem nar de ser [straffet] pa planen framfor sitt hus, de som inte lat sig varnas |
وَتَوَلَّ عَنْهُمْ حَتَّىٰ حِينٍ (178)
Hall dig [alltsa] nu en tid ifran dem |
وَأَبْصِرْ فَسَوْفَ يُبْصِرُونَ (179)
men ha [dem] under uppsikt - de kommer att inse [sanningen] |
سُبْحَانَ رَبِّكَ رَبِّ الْعِزَّةِ عَمَّا يَصِفُونَ (180)
STOR ar din Herre, den Allsmaktige, i Sin harlighet, fjarran fran [forsoken] att beskriva [Hans Vasen] |
وَسَلَامٌ عَلَى الْمُرْسَلِينَ (181)
Och fred och valsignelse over [Hans] budbarare |
وَالْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ (182)
Lova och prisa Gud, varldarnas Herre |
