يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ اتَّقِ اللَّهَ وَلَا تُطِعِ الْكَافِرِينَ وَالْمُنَافِقِينَ ۗ إِنَّ اللَّهَ كَانَ عَلِيمًا حَكِيمًا (1) PROFET! Frukta Gud och gor inga eftergifter for dem som fornekar sanningen och for hycklarna! Gud ar allvetande, vis |
وَاتَّبِعْ مَا يُوحَىٰ إِلَيْكَ مِن رَّبِّكَ ۚ إِنَّ اللَّهَ كَانَ بِمَا تَعْمَلُونَ خَبِيرًا (2) Och folj det som uppenbaras for dig av din Herre! Gud har full kannedom om vad ni gor |
وَتَوَكَّلْ عَلَى اللَّهِ ۚ وَكَفَىٰ بِاللَّهِ وَكِيلًا (3) Och lita helt till Gud - den som litar till Gud har det stod han behover |
مَّا جَعَلَ اللَّهُ لِرَجُلٍ مِّن قَلْبَيْنِ فِي جَوْفِهِ ۚ وَمَا جَعَلَ أَزْوَاجَكُمُ اللَّائِي تُظَاهِرُونَ مِنْهُنَّ أُمَّهَاتِكُمْ ۚ وَمَا جَعَلَ أَدْعِيَاءَكُمْ أَبْنَاءَكُمْ ۚ ذَٰلِكُمْ قَوْلُكُم بِأَفْوَاهِكُمْ ۖ وَاللَّهُ يَقُولُ الْحَقَّ وَهُوَ يَهْدِي السَّبِيلَ (4) GUD skapar inte tva hjartan i brostet pa nagon man och Han gor inte era forskjutna hustrur till era modrar, inte heller era adoptivsoner till era soner. Detta ar ord som kommer over era lappar. Men Gud sager sanningen och Han leder [er] till [den raka] vagen |
ادْعُوهُمْ لِآبَائِهِمْ هُوَ أَقْسَطُ عِندَ اللَّهِ ۚ فَإِن لَّمْ تَعْلَمُوا آبَاءَهُمْ فَإِخْوَانُكُمْ فِي الدِّينِ وَمَوَالِيكُمْ ۚ وَلَيْسَ عَلَيْكُمْ جُنَاحٌ فِيمَا أَخْطَأْتُم بِهِ وَلَٰكِن مَّا تَعَمَّدَتْ قُلُوبُكُمْ ۚ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا (5) Ge [de barn som ni adopterar] det namn som deras fader bar; detta ar det ratta forfarandet infor Gud. Och om ni inte kanner fadern, [kalla da den ni har adopterat for] er broder i tron eller er skyddsling. Om ni har begar ett misstag, skall ni inte klandras for detta - nej, [det som ar av betydelse ar] vad ni innerst inne syftar till. Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
النَّبِيُّ أَوْلَىٰ بِالْمُؤْمِنِينَ مِنْ أَنفُسِهِمْ ۖ وَأَزْوَاجُهُ أُمَّهَاتُهُمْ ۗ وَأُولُو الْأَرْحَامِ بَعْضُهُمْ أَوْلَىٰ بِبَعْضٍ فِي كِتَابِ اللَّهِ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ وَالْمُهَاجِرِينَ إِلَّا أَن تَفْعَلُوا إِلَىٰ أَوْلِيَائِكُم مَّعْرُوفًا ۚ كَانَ ذَٰلِكَ فِي الْكِتَابِ مَسْطُورًا (6) Profeten ar narmare de troende an de ar sig sjalva, och hans hustrur ar deras modrar [i tron]. Men de band som knyter blodsforvanter till varandra ar enligt Guds lag fastare an de band av broderskap som nu forenar de troende med dem som har utvandrat, vilket inte hindrar att ni ger era troende broder och vanner de sedvanliga bevisen pa er vanskap. Detta star skrivet i [Guds oppna] bok |
وَإِذْ أَخَذْنَا مِنَ النَّبِيِّينَ مِيثَاقَهُمْ وَمِنكَ وَمِن نُّوحٍ وَإِبْرَاهِيمَ وَمُوسَىٰ وَعِيسَى ابْنِ مَرْيَمَ ۖ وَأَخَذْنَا مِنْهُم مِّيثَاقًا غَلِيظًا (7) OCH VI har tagit lofte av profeterna - av dig [Muhammad] och av Noa och Abraham och Moses och Jesus, Marias son - ja, Vi tog en hogtidlig forsakran av dem |
لِّيَسْأَلَ الصَّادِقِينَ عَن صِدْقِهِمْ ۚ وَأَعَدَّ لِلْكَافِرِينَ عَذَابًا أَلِيمًا (8) for att [i tidernas fullbordan] forhora sanningssagarna om hur de framfort [de budskap som de hade anfortrotts]. Och for dem som avvisade [budskapen] har Han forberett ett plagsamt straff |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اذْكُرُوا نِعْمَةَ اللَّهِ عَلَيْكُمْ إِذْ جَاءَتْكُمْ جُنُودٌ فَأَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ رِيحًا وَجُنُودًا لَّمْ تَرَوْهَا ۚ وَكَانَ اللَّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيرًا (9) TROENDE! Minns att Gud visade er Sin nad nar [fiendens] styrkor ryckte fram mot er och Vi sande en [isande] vind mot dem och [himmelska] harskaror som ni inte kunde se. Men Gud sag vad ni gjorde |
إِذْ جَاءُوكُم مِّن فَوْقِكُمْ وَمِنْ أَسْفَلَ مِنكُمْ وَإِذْ زَاغَتِ الْأَبْصَارُ وَبَلَغَتِ الْقُلُوبُ الْحَنَاجِرَ وَتَظُنُّونَ بِاللَّهِ الظُّنُونَا (10) [Minns] att de anfoll er uppifran och nedifran, och era blickar flackade hit och dit och hjartana stod stilla och [alla] tankte ni stridiga tankar om Gud |
هُنَالِكَ ابْتُلِيَ الْمُؤْمِنُونَ وَزُلْزِلُوا زِلْزَالًا شَدِيدًا (11) Har fick de troende utsta en [hard] provning, ja, det blev en djupt skakande upplevelse for dem |
وَإِذْ يَقُولُ الْمُنَافِقُونَ وَالَّذِينَ فِي قُلُوبِهِم مَّرَضٌ مَّا وَعَدَنَا اللَّهُ وَرَسُولُهُ إِلَّا غُرُورًا (12) Och [minns] att hycklarna och de som hade tvivlets sjuka i sina hjartan sade: "Vad Gud och Hans Sandebud lovar ar for oss bara sken och sjalvbedrageri |
وَإِذْ قَالَت طَّائِفَةٌ مِّنْهُمْ يَا أَهْلَ يَثْرِبَ لَا مُقَامَ لَكُمْ فَارْجِعُوا ۚ وَيَسْتَأْذِنُ فَرِيقٌ مِّنْهُمُ النَّبِيَّ يَقُولُونَ إِنَّ بُيُوتَنَا عَوْرَةٌ وَمَا هِيَ بِعَوْرَةٍ ۖ إِن يُرِيدُونَ إِلَّا فِرَارًا (13) Och att nagra av dem sade: "Invanare i Yathrib! Ni kan inte halla stand har [mot fienden]. Atervand darfor [till staden]!" Och nagra av dem bad Profeten [att lata dem atervanda och] sade: "Vara hem ar utan skydd." Men de var inte utan skydd - vad de ville var att komma bort [fran striden] |
وَلَوْ دُخِلَتْ عَلَيْهِم مِّنْ أَقْطَارِهَا ثُمَّ سُئِلُوا الْفِتْنَةَ لَآتَوْهَا وَمَا تَلَبَّثُوا بِهَا إِلَّا يَسِيرًا (14) Och om [fienden] hade trangt in fran alla hall [och besatt staden] och uppmanat dem att avsvara sig sin tro och gora uppror, skulle de inte ha tvekat lange |
وَلَقَدْ كَانُوا عَاهَدُوا اللَّهَ مِن قَبْلُ لَا يُوَلُّونَ الْأَدْبَارَ ۚ وَكَانَ عَهْدُ اللَّهِ مَسْئُولًا (15) anda hade de tidigare lovat infor Gud att de aldrig skulle vanda ryggen [at fienden], och ett lofte infor Gud medfor ansvar |
قُل لَّن يَنفَعَكُمُ الْفِرَارُ إِن فَرَرْتُم مِّنَ الْمَوْتِ أَوِ الْقَتْلِ وَإِذًا لَّا تُمَتَّعُونَ إِلَّا قَلِيلًا (16) Sag: "Det tjanar ingenting till att fly; vare sig ni vill fly undan en naturlig dod eller doden pa slagfaltet, far ni inte njuta av livet mer an ett kort ogonblick |
قُلْ مَن ذَا الَّذِي يَعْصِمُكُم مِّنَ اللَّهِ إِنْ أَرَادَ بِكُمْ سُوءًا أَوْ أَرَادَ بِكُمْ رَحْمَةً ۚ وَلَا يَجِدُونَ لَهُم مِّن دُونِ اللَّهِ وَلِيًّا وَلَا نَصِيرًا (17) Sag: "Vem kan skydda er mot Gud, om Han vill att ni skall lida ont, eller [hindra Honom att] visa er Sin nad [om det ar Hans vilja]? De kommer inte att finna en annan beskyddare eller hjalpare an Gud |
۞ قَدْ يَعْلَمُ اللَّهُ الْمُعَوِّقِينَ مِنكُمْ وَالْقَائِلِينَ لِإِخْوَانِهِمْ هَلُمَّ إِلَيْنَا ۖ وَلَا يَأْتُونَ الْبَأْسَ إِلَّا قَلِيلًا (18) Gud kanner dem som vill hindra [andra att kampa] och de som sager till sina broder: "Kom, lat oss ga ut [i striden]!" - fastan de [sjalva] sallan gar ut [i strid] |
أَشِحَّةً عَلَيْكُمْ ۖ فَإِذَا جَاءَ الْخَوْفُ رَأَيْتَهُمْ يَنظُرُونَ إِلَيْكَ تَدُورُ أَعْيُنُهُمْ كَالَّذِي يُغْشَىٰ عَلَيْهِ مِنَ الْمَوْتِ ۖ فَإِذَا ذَهَبَ الْخَوْفُ سَلَقُوكُم بِأَلْسِنَةٍ حِدَادٍ أَشِحَّةً عَلَى الْخَيْرِ ۚ أُولَٰئِكَ لَمْ يُؤْمِنُوا فَأَحْبَطَ اللَّهُ أَعْمَالَهُمْ ۚ وَكَانَ ذَٰلِكَ عَلَى اللَّهِ يَسِيرًا (19) och av oginhet haller inne med bade rad och dad. Men nar fara hotar ser de pa dig med ogon som rullar [av skrack] som om dodens skugga foll over dem. Och nar faran ar over [och de har sansat sig], riktar de sina vassa tungor mot er, lystna efter det basta [av krigsbytet]. [Hycklare som] dessa har ingen tro, och Gud skall lata allt vad de har astadkommer [i livet] ga om intet; detta ar latt for Gud |
يَحْسَبُونَ الْأَحْزَابَ لَمْ يَذْهَبُوا ۖ وَإِن يَأْتِ الْأَحْزَابُ يَوَدُّوا لَوْ أَنَّهُم بَادُونَ فِي الْأَعْرَابِ يَسْأَلُونَ عَنْ أَنبَائِكُمْ ۖ وَلَوْ كَانُوا فِيكُم مَّا قَاتَلُوا إِلَّا قَلِيلًا (20) De tror att de sammansvurna i sjalva verket inte har dragit sig tillbaka; och om de aterkommer skulle dessa [hycklare] helst vilja vara bland nomaderna i oknen och [dar pa betryggande avstand] hora sig for [hur det till sist gar for] er. Och om de da skulle befinna sig tillsammans med er, skulle de forsoka halla sig undan fran striderna |
لَّقَدْ كَانَ لَكُمْ فِي رَسُولِ اللَّهِ أُسْوَةٌ حَسَنَةٌ لِّمَن كَانَ يَرْجُو اللَّهَ وَالْيَوْمَ الْآخِرَ وَذَكَرَ اللَّهَ كَثِيرًا (21) I GUDS Sandebud har ni ett gott foredome for alla som [med bavan och hopp] ser fram mot [motet med] Gud och den Yttersta dagen och som standigt har Gud for ogonen |
وَلَمَّا رَأَى الْمُؤْمِنُونَ الْأَحْزَابَ قَالُوا هَٰذَا مَا وَعَدَنَا اللَّهُ وَرَسُولُهُ وَصَدَقَ اللَّهُ وَرَسُولُهُ ۚ وَمَا زَادَهُمْ إِلَّا إِيمَانًا وَتَسْلِيمًا (22) Och nar de sant troende sag de sammansvurna [rycka fram], sade de: "Detta ar vad Gud och Hans Sandebud har lovat oss" och "Gud och Hans Sandebud har sagt sanningen" - och darigenom starktes ytterligare deras tro och deras underkastelse [under Guds vilja] |
مِّنَ الْمُؤْمِنِينَ رِجَالٌ صَدَقُوا مَا عَاهَدُوا اللَّهَ عَلَيْهِ ۖ فَمِنْهُم مَّن قَضَىٰ نَحْبَهُ وَمِنْهُم مَّن يَنتَظِرُ ۖ وَمَا بَدَّلُوا تَبْدِيلًا (23) Bland de troende finns det man som haller fast vid de loften som de har avgett infor Gud; av dem har nagra fatt ge sina liv; andra avvaktar [sin tur] utan att vackla i sin beslutsamhet |
لِّيَجْزِيَ اللَّهُ الصَّادِقِينَ بِصِدْقِهِمْ وَيُعَذِّبَ الْمُنَافِقِينَ إِن شَاءَ أَوْ يَتُوبَ عَلَيْهِمْ ۚ إِنَّ اللَّهَ كَانَ غَفُورًا رَّحِيمًا (24) Gud [later manniskorna utsta dessa provningar] for att belona de sanna for deras trohet mot sina loften och, allt efter Sin vilja, straffa hycklarna eller godta deras anger; Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
وَرَدَّ اللَّهُ الَّذِينَ كَفَرُوا بِغَيْظِهِمْ لَمْ يَنَالُوا خَيْرًا ۚ وَكَفَى اللَّهُ الْمُؤْمِنِينَ الْقِتَالَ ۚ وَكَانَ اللَّهُ قَوِيًّا عَزِيزًا (25) Gud lat fornekarna avtaga, rasande over att inte ha uppnatt den framgang [som de raknat med]; Gud besparade namligen de troende [den avgorande] drabbningen - hos Gud finns all styrka, all makt |
وَأَنزَلَ الَّذِينَ ظَاهَرُوهُم مِّنْ أَهْلِ الْكِتَابِ مِن صَيَاصِيهِمْ وَقَذَفَ فِي قُلُوبِهِمُ الرُّعْبَ فَرِيقًا تَقْتُلُونَ وَتَأْسِرُونَ فَرِيقًا (26) Och Han drev ut dem bland efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser, som hade stott angriparna, fran deras befasta torn och, darrande av skrack, [gav de sig utan strid]; nagra hade ni dodat och de ovriga tog ni till fanga |
وَأَوْرَثَكُمْ أَرْضَهُمْ وَدِيَارَهُمْ وَأَمْوَالَهُمْ وَأَرْضًا لَّمْ تَطَئُوهَا ۚ وَكَانَ اللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرًا (27) Och Han gav er i arv deras land och deras hus och deras agodelar och [lovade er] land, dar ni annu inte har satt er fot. Gud har allt i Sin makt |
يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُل لِّأَزْوَاجِكَ إِن كُنتُنَّ تُرِدْنَ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا وَزِينَتَهَا فَتَعَالَيْنَ أُمَتِّعْكُنَّ وَأُسَرِّحْكُنَّ سَرَاحًا جَمِيلًا (28) PROFET! Sag till dina hustrur: "Om ni langtar efter de gladjeamnen som livet i denna varld [kan erbjuda], kom da [till mig] sa skall jag losa er i godo fran det aktenskapliga bandet som ni onskar |
وَإِن كُنتُنَّ تُرِدْنَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ وَالدَّارَ الْآخِرَةَ فَإِنَّ اللَّهَ أَعَدَّ لِلْمُحْسِنَاتِ مِنكُنَّ أَجْرًا عَظِيمًا (29) Men om ni har sinnet vant mot Gud och Hans Sandebud och det eviga livets [goda], har Gud en rik beloning i beredskap for dem av er som vill gora det goda och det ratta |
يَا نِسَاءَ النَّبِيِّ مَن يَأْتِ مِنكُنَّ بِفَاحِشَةٍ مُّبَيِّنَةٍ يُضَاعَفْ لَهَا الْعَذَابُ ضِعْفَيْنِ ۚ وَكَانَ ذَٰلِكَ عَلَى اللَّهِ يَسِيرًا (30) Hustrur till [Var] Profet! Om nagon bland er oppet begar en grovt oanstandig handling, har hon ett dubbelt straff att vanta - detta ar en latt sak for Gud |
۞ وَمَن يَقْنُتْ مِنكُنَّ لِلَّهِ وَرَسُولِهِ وَتَعْمَلْ صَالِحًا نُّؤْتِهَا أَجْرَهَا مَرَّتَيْنِ وَأَعْتَدْنَا لَهَا رِزْقًا كَرِيمًا (31) Men den av er som visar odmjukhet och lydnad for Gud och Hans Sandebud och som lever ett rattskaffens liv skall Vi ge dubbel lon och Vi har sorjt frikostigt for hennes framtida val |
يَا نِسَاءَ النَّبِيِّ لَسْتُنَّ كَأَحَدٍ مِّنَ النِّسَاءِ ۚ إِنِ اتَّقَيْتُنَّ فَلَا تَخْضَعْنَ بِالْقَوْلِ فَيَطْمَعَ الَّذِي فِي قَلْبِهِ مَرَضٌ وَقُلْنَ قَوْلًا مَّعْرُوفًا (32) Hustrur till [Var] Profet! Ni skiljer er fran alla andra kvinnor, om ni fruktar Gud. Var inte [for] mjuka och tillmotesgaende i ert tal sa att den som har ett sjukt hjarta fattar begar [till er], men anvand ett artigt och vanligt sprak som sig bor |
وَقَرْنَ فِي بُيُوتِكُنَّ وَلَا تَبَرَّجْنَ تَبَرُّجَ الْجَاهِلِيَّةِ الْأُولَىٰ ۖ وَأَقِمْنَ الصَّلَاةَ وَآتِينَ الزَّكَاةَ وَأَطِعْنَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ ۚ إِنَّمَا يُرِيدُ اللَّهُ لِيُذْهِبَ عَنكُمُ الرِّجْسَ أَهْلَ الْبَيْتِ وَيُطَهِّرَكُمْ تَطْهِيرًا (33) Och stanna i ert hem. Men [om ni maste lamna det] forsok inte dra uppmarksamheten till era yttre foretraden pa det satt som var vanligt under den hedniska tiden, och forratta bonen och ge at de behovande och lyd Gud och Hans Sandebud. Gud vill befria er, ni som star Profeten narmast, fran all [jordisk] smuts och gora er renhet fullkomlig |
وَاذْكُرْنَ مَا يُتْلَىٰ فِي بُيُوتِكُنَّ مِنْ آيَاتِ اللَّهِ وَالْحِكْمَةِ ۚ إِنَّ اللَّهَ كَانَ لَطِيفًا خَبِيرًا (34) Och bevara i minnet och aterge [for andra], vad som lases upp i ert hem av Guds budskap och [Hans] visdom. Gud ar den Outgrundlige som genomskadar allt, ar underrattad om allt |
إِنَّ الْمُسْلِمِينَ وَالْمُسْلِمَاتِ وَالْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ وَالْقَانِتِينَ وَالْقَانِتَاتِ وَالصَّادِقِينَ وَالصَّادِقَاتِ وَالصَّابِرِينَ وَالصَّابِرَاتِ وَالْخَاشِعِينَ وَالْخَاشِعَاتِ وَالْمُتَصَدِّقِينَ وَالْمُتَصَدِّقَاتِ وَالصَّائِمِينَ وَالصَّائِمَاتِ وَالْحَافِظِينَ فُرُوجَهُمْ وَالْحَافِظَاتِ وَالذَّاكِرِينَ اللَّهَ كَثِيرًا وَالذَّاكِرَاتِ أَعَدَّ اللَّهُ لَهُم مَّغْفِرَةً وَأَجْرًا عَظِيمًا (35) FOR DE man och de kvinnor som har underkastat sig Guds vilja, de troende mannen och de troende kvinnorna, de man och de kvinnor som visar sann fromhet, de man och de kvinnor som alskar sanningen, de man och de kvinnor som taligt uthardar motgang, de man och de kvinnor som visar odmjukhet, de man och de kvinnor som ger at de fattiga, de man och de kvinnor som fastar, de man och de kvinnor som lagger band pa sin sinnlighet, de man och de kvinnor som alltid har Gud i tankarna - [for dem alla] har Gud i beredskap forlatelse for deras synder och en rik beloning |
وَمَا كَانَ لِمُؤْمِنٍ وَلَا مُؤْمِنَةٍ إِذَا قَضَى اللَّهُ وَرَسُولُهُ أَمْرًا أَن يَكُونَ لَهُمُ الْخِيَرَةُ مِنْ أَمْرِهِمْ ۗ وَمَن يَعْصِ اللَّهَ وَرَسُولَهُ فَقَدْ ضَلَّ ضَلَالًا مُّبِينًا (36) Och nar en fraga som ror en troende man eller kvinna har avgjorts av Gud och Hans Sandebud, har dessa inte ratt att sjalva doma i det som ror dem; den som satter sig upp emot Gud och Hans Sandebud begar ett uppenbart svart misstag |
وَإِذْ تَقُولُ لِلَّذِي أَنْعَمَ اللَّهُ عَلَيْهِ وَأَنْعَمْتَ عَلَيْهِ أَمْسِكْ عَلَيْكَ زَوْجَكَ وَاتَّقِ اللَّهَ وَتُخْفِي فِي نَفْسِكَ مَا اللَّهُ مُبْدِيهِ وَتَخْشَى النَّاسَ وَاللَّهُ أَحَقُّ أَن تَخْشَاهُ ۖ فَلَمَّا قَضَىٰ زَيْدٌ مِّنْهَا وَطَرًا زَوَّجْنَاكَهَا لِكَيْ لَا يَكُونَ عَلَى الْمُؤْمِنِينَ حَرَجٌ فِي أَزْوَاجِ أَدْعِيَائِهِمْ إِذَا قَضَوْا مِنْهُنَّ وَطَرًا ۚ وَكَانَ أَمْرُ اللَّهِ مَفْعُولًا (37) Minns [Muhammad] vad du sade till honom som Gud visade Sin nad och som du sjalv visade stor valvilja: "Behall din hustru och frukta Gud!" Och av radsla for manniskorna gomde du inom dig vad Gud skulle ge till kanna, fastan du inte bor frukta nagon utom Gud. Men da Zayd skilde sig fran henne gav Vi henne som hustru at dig for att [visa att] ingenting hindrar en troende att inga aktenskap med sin adoptivsons hustru, sedan bandet mellan dem har upplosts. Guds vilja maste ske |
مَّا كَانَ عَلَى النَّبِيِّ مِنْ حَرَجٍ فِيمَا فَرَضَ اللَّهُ لَهُ ۖ سُنَّةَ اللَّهِ فِي الَّذِينَ خَلَوْا مِن قَبْلُ ۚ وَكَانَ أَمْرُ اللَّهِ قَدَرًا مَّقْدُورًا (38) Ingen skuld vilar pa Profeten som har handlade sa som Gud befallde honom. Sa gick Gud till vaga mot foregangarna - ja, allas oden formas av Guds beslut |
الَّذِينَ يُبَلِّغُونَ رِسَالَاتِ اللَّهِ وَيَخْشَوْنَهُ وَلَا يَخْشَوْنَ أَحَدًا إِلَّا اللَّهَ ۗ وَكَفَىٰ بِاللَّهِ حَسِيبًا (39) de som [for manniskorna] forkunnade Guds budskap och som fruktade Honom och inte fruktade nagon annan an Gud. Det behovs ingen annan an Gud for att stalla [manniskorna] till rakenskap |
مَّا كَانَ مُحَمَّدٌ أَبَا أَحَدٍ مِّن رِّجَالِكُمْ وَلَٰكِن رَّسُولَ اللَّهِ وَخَاتَمَ النَّبِيِّينَ ۗ وَكَانَ اللَّهُ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمًا (40) Troende! Muhammad ar inte fader till nagon av era man. Han ar Guds Sandebud och Profetlangdens Sigill. Gud har kunskap om allt |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اذْكُرُوا اللَّهَ ذِكْرًا كَثِيرًا (41) TROENDE! Akalla Gud - och ha Honom alltid i era tankar |
وَسَبِّحُوهُ بُكْرَةً وَأَصِيلًا (42) Och prisa Hans namn morgon och afton |
هُوَ الَّذِي يُصَلِّي عَلَيْكُمْ وَمَلَائِكَتُهُ لِيُخْرِجَكُم مِّنَ الظُّلُمَاتِ إِلَى النُّورِ ۚ وَكَانَ بِالْمُؤْمِنِينَ رَحِيمًا (43) Det ar Han och Hans anglar som valsignar er for att leda er ut ur morkret till ljuset; och Hans barmhartighet omsluter de troende |
تَحِيَّتُهُمْ يَوْمَ يَلْقَوْنَهُ سَلَامٌ ۚ وَأَعَدَّ لَهُمْ أَجْرًا كَرِيمًا (44) Den Dag da de far mota Honom skall Han halsa dem "Fred!" och Han har en frikostig beloning i beredskap for dem |
يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ إِنَّا أَرْسَلْنَاكَ شَاهِدًا وَمُبَشِّرًا وَنَذِيرًا (45) Profet! Vi har sant dig som ett vittne for sanningen och som forkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare |
وَدَاعِيًا إِلَى اللَّهِ بِإِذْنِهِ وَسِرَاجًا مُّنِيرًا (46) och som den som pa Vart uppdrag kallar [manniskorna] till Gud, och som en ledfyr [for de vilsegangna] |
وَبَشِّرِ الْمُؤْمِنِينَ بِأَنَّ لَهُم مِّنَ اللَّهِ فَضْلًا كَبِيرًا (47) Forkunna for de troende budskapet att Gud har mycken nad i beredskap for dem |
وَلَا تُطِعِ الْكَافِرِينَ وَالْمُنَافِقِينَ وَدَعْ أَذَاهُمْ وَتَوَكَّلْ عَلَى اللَّهِ ۚ وَكَفَىٰ بِاللَّهِ وَكِيلًا (48) och gor inga eftergifter for fornekarna av sanningen och for hycklarna men overse med det onda de gor, och lita helt till Gud; den som litar till Gud har det stod han behover |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا نَكَحْتُمُ الْمُؤْمِنَاتِ ثُمَّ طَلَّقْتُمُوهُنَّ مِن قَبْلِ أَن تَمَسُّوهُنَّ فَمَا لَكُمْ عَلَيْهِنَّ مِنْ عِدَّةٍ تَعْتَدُّونَهَا ۖ فَمَتِّعُوهُنَّ وَسَرِّحُوهُنَّ سَرَاحًا جَمِيلًا (49) TROENDE! Om ni ingar aktenskap med troende kvinnor och sedan skiljer er fran dem, innan ni annu rort dem, skall ingen vantetid raknas for dem. Ge dem da deras avskedsgava och los dem i godo fran det aktenskapliga bandet |
يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ إِنَّا أَحْلَلْنَا لَكَ أَزْوَاجَكَ اللَّاتِي آتَيْتَ أُجُورَهُنَّ وَمَا مَلَكَتْ يَمِينُكَ مِمَّا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَيْكَ وَبَنَاتِ عَمِّكَ وَبَنَاتِ عَمَّاتِكَ وَبَنَاتِ خَالِكَ وَبَنَاتِ خَالَاتِكَ اللَّاتِي هَاجَرْنَ مَعَكَ وَامْرَأَةً مُّؤْمِنَةً إِن وَهَبَتْ نَفْسَهَا لِلنَّبِيِّ إِنْ أَرَادَ النَّبِيُّ أَن يَسْتَنكِحَهَا خَالِصَةً لَّكَ مِن دُونِ الْمُؤْمِنِينَ ۗ قَدْ عَلِمْنَا مَا فَرَضْنَا عَلَيْهِمْ فِي أَزْوَاجِهِمْ وَمَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ لِكَيْلَا يَكُونَ عَلَيْكَ حَرَجٌ ۗ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا (50) PROFET! Vi har forklarat dem till vilka du har gett deras brudgavor som dina lagliga hustrur; de som du rattmatigt besitter [av fangar tagna i krig for trons sak] som Gud har tilldelat dig [kan laggas till dem]. Dina kusiner pa din faders sida och din moders sida som utvandrade med dig [till Yathrib har du ocksa ratt att ta till hustrur], och den troende kvinna som vill skanka Profeten sin hand, om Profeten anser aktenskapet lampligt; detta ar en ratt som tillkommer dig ensam med uteslutande av [andra] troende - Vi vet vad Vi har foreskrivit for dem vad galler deras hustrur och dem som de rattmatigt besitter - [detta klargor Vi] for att befria dig fran alla bekymmer; Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
۞ تُرْجِي مَن تَشَاءُ مِنْهُنَّ وَتُؤْوِي إِلَيْكَ مَن تَشَاءُ ۖ وَمَنِ ابْتَغَيْتَ مِمَّنْ عَزَلْتَ فَلَا جُنَاحَ عَلَيْكَ ۚ ذَٰلِكَ أَدْنَىٰ أَن تَقَرَّ أَعْيُنُهُنَّ وَلَا يَحْزَنَّ وَيَرْضَيْنَ بِمَا آتَيْتَهُنَّ كُلُّهُنَّ ۚ وَاللَّهُ يَعْلَمُ مَا فِي قُلُوبِكُمْ ۚ وَكَانَ اللَّهُ عَلِيمًا حَلِيمًا (51) [Nar det galler fullgorandet av de aktenskapliga plikterna] far du lata den du vill av [dina hustrur] vanta och den du vill komma till dig, och du gor ingen oratt genom att vanda dig till den du vill av dem som du har latit vanta; pa sa satt okas deras gladje [nar de far komma till dig] och minskas deras bedrovelse [nar de far vanta] och tillfredsstallelsen med vad du ger dem blir storre for alla. Gud vet vad ni gommer i era hjartan; Gud vet allt och har overseende med era brister |
لَّا يَحِلُّ لَكَ النِّسَاءُ مِن بَعْدُ وَلَا أَن تَبَدَّلَ بِهِنَّ مِنْ أَزْوَاجٍ وَلَوْ أَعْجَبَكَ حُسْنُهُنَّ إِلَّا مَا مَلَكَتْ يَمِينُكَ ۗ وَكَانَ اللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ رَّقِيبًا (52) Det ar hadanefter inte tillatet for dig att ta [andra] kvinnor till hustrur eller att lata andra ta [dina nuvarande] hustrurs platser, hur intagen du an kan vara av deras skonhet. [Av andra kvinnor far du] inte [narma dig] nagon utover dem som du rattmatigt besitter. Och Gud vakar over allt |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لَا تَدْخُلُوا بُيُوتَ النَّبِيِّ إِلَّا أَن يُؤْذَنَ لَكُمْ إِلَىٰ طَعَامٍ غَيْرَ نَاظِرِينَ إِنَاهُ وَلَٰكِنْ إِذَا دُعِيتُمْ فَادْخُلُوا فَإِذَا طَعِمْتُمْ فَانتَشِرُوا وَلَا مُسْتَأْنِسِينَ لِحَدِيثٍ ۚ إِنَّ ذَٰلِكُمْ كَانَ يُؤْذِي النَّبِيَّ فَيَسْتَحْيِي مِنكُمْ ۖ وَاللَّهُ لَا يَسْتَحْيِي مِنَ الْحَقِّ ۚ وَإِذَا سَأَلْتُمُوهُنَّ مَتَاعًا فَاسْأَلُوهُنَّ مِن وَرَاءِ حِجَابٍ ۚ ذَٰلِكُمْ أَطْهَرُ لِقُلُوبِكُمْ وَقُلُوبِهِنَّ ۚ وَمَا كَانَ لَكُمْ أَن تُؤْذُوا رَسُولَ اللَّهِ وَلَا أَن تَنكِحُوا أَزْوَاجَهُ مِن بَعْدِهِ أَبَدًا ۚ إِنَّ ذَٰلِكُمْ كَانَ عِندَ اللَّهِ عَظِيمًا (53) TROENDE! Ga inte in i Profetens hus annat an om ni inbjudits till en maltid och [ga da inte in] forran vid utsatt tid. Men om ni har inbjudits, stig in [nar tiden ar inne]. Och ta avsked nar maltiden ar over och droj er inte kvar for att samtala i fortrolighet. Det besvarar Profeten, som av finkanslighet [drar sig for att be er ga]. Men Gud drar sig inte for [att saga] sanningen. Nar ni behover vanda er till [Profetens hustrur] for att be om nagot, tala da till dem fran andra sidan av ett forhange; detta ar basta sattet for er och for dem att bevara hjartats renhet. Och foreta er ingenting som kunde forarga eller sara Profeten. Och ta inte under nagra omstandigheter [nagon av] hans ankor till hustru efter hans dod! Infor Gud skulle detta vara en oerhord handling |
إِن تُبْدُوا شَيْئًا أَوْ تُخْفُوهُ فَإِنَّ اللَّهَ كَانَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمًا (54) Vare sig ni [gor] nagot oppet eller haller det hemligt, har Gud kannedom om allt |
لَّا جُنَاحَ عَلَيْهِنَّ فِي آبَائِهِنَّ وَلَا أَبْنَائِهِنَّ وَلَا إِخْوَانِهِنَّ وَلَا أَبْنَاءِ إِخْوَانِهِنَّ وَلَا أَبْنَاءِ أَخَوَاتِهِنَّ وَلَا نِسَائِهِنَّ وَلَا مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُنَّ ۗ وَاتَّقِينَ اللَّهَ ۚ إِنَّ اللَّهَ كَانَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ شَهِيدًا (55) [Profetens hustrur] gor ingenting klandervart [om de samtalar oppet] med sina fader eller soner eller broder eller broders soner eller systrars soner eller med narstaende kvinnor eller dem som de rattmatigt besitter. Men frukta Gud [alla ni kvinnor]! Gud ar vittne till allt |
إِنَّ اللَّهَ وَمَلَائِكَتَهُ يُصَلُّونَ عَلَى النَّبِيِّ ۚ يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا صَلُّوا عَلَيْهِ وَسَلِّمُوا تَسْلِيمًا (56) Gud och Hans anglar valsignar Profeten; be Gud valsigna honom, ni troende, och halsa honom med en vordnadsfull halsning |
إِنَّ الَّذِينَ يُؤْذُونَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ لَعَنَهُمُ اللَّهُ فِي الدُّنْيَا وَالْآخِرَةِ وَأَعَدَّ لَهُمْ عَذَابًا مُّهِينًا (57) Gud fordomer dem som smadar och sarar Honom och Hans Sandebud, och Han utestanger dem fran Sin nad i detta liv och i det kommande; Han har ett fornedrande straff i beredskap for dem |
وَالَّذِينَ يُؤْذُونَ الْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ بِغَيْرِ مَا اكْتَسَبُوا فَقَدِ احْتَمَلُوا بُهْتَانًا وَإِثْمًا مُّبِينًا (58) Och de som beskyller troende man och troende kvinnor for [handlingar] som de inte har begatt, tar pa sig ansvaret for grovt fortal och en uppenbar synd |
يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُل لِّأَزْوَاجِكَ وَبَنَاتِكَ وَنِسَاءِ الْمُؤْمِنِينَ يُدْنِينَ عَلَيْهِنَّ مِن جَلَابِيبِهِنَّ ۚ ذَٰلِكَ أَدْنَىٰ أَن يُعْرَفْنَ فَلَا يُؤْذَيْنَ ۗ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا (59) Profet! Sag till dina hustrur och dina dottrar - och till [alla] troende kvinnor - att de [utanfor hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; pa sa satt blir de lattare igenkanda [som anstandiga kvinnor] och undgar att bli ofredade. Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
۞ لَّئِن لَّمْ يَنتَهِ الْمُنَافِقُونَ وَالَّذِينَ فِي قُلُوبِهِم مَّرَضٌ وَالْمُرْجِفُونَ فِي الْمَدِينَةِ لَنُغْرِيَنَّكَ بِهِمْ ثُمَّ لَا يُجَاوِرُونَكَ فِيهَا إِلَّا قَلِيلًا (60) OM INTE hycklarna och de som har tvivlets sjuka i sina hjartan och de som vallar oro i [Profetens] stad genom att sprida ut falska rykten - [om de] inte upphor [med sina forehavanden], skall Vi sannerligen lata dig [Muhammad] ga hart fram mot dem [och] da kommer de inte lange att forbli dina grannar i [staden] |
مَّلْعُونِينَ ۖ أَيْنَمَا ثُقِفُوا أُخِذُوا وَقُتِّلُوا تَقْتِيلًا (61) De ar utestangda fran Guds nad och de skall gripas, var de an patraffas, och dodas utan forskoning |
سُنَّةَ اللَّهِ فِي الَّذِينَ خَلَوْا مِن قَبْلُ ۖ وَلَن تَجِدَ لِسُنَّةِ اللَّهِ تَبْدِيلًا (62) Sa gick Gud till vaga mot dem som levde fore dig och du skall finna att Guds vagar har forblivit desamma |
يَسْأَلُكَ النَّاسُ عَنِ السَّاعَةِ ۖ قُلْ إِنَّمَا عِلْمُهَا عِندَ اللَّهِ ۚ وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّ السَّاعَةَ تَكُونُ قَرِيبًا (63) MAN fragar dig om den Yttersta stunden. Sag: "Ingen utom Gud har kunskap om denna [Stund]." Och hur skall du kunna veta om inte den Yttersta stunden ar nara |
إِنَّ اللَّهَ لَعَنَ الْكَافِرِينَ وَأَعَدَّ لَهُمْ سَعِيرًا (64) Gud har utestangt fornekarna av sanningen fran Sin nad och Han har en flammande Eld i beredskap for dem |
خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا ۖ لَّا يَجِدُونَ وَلِيًّا وَلَا نَصِيرًا (65) dar skall de forbli till evig tid och de skall inte finna nagon som ger [dem] skydd och ingen hjalpare |
يَوْمَ تُقَلَّبُ وُجُوهُهُمْ فِي النَّارِ يَقُولُونَ يَا لَيْتَنَا أَطَعْنَا اللَّهَ وَأَطَعْنَا الرَّسُولَا (66) Den Dag da deras ansikten skall vandas pa alla sidor i Elden, kommer de att ropa: "Ack, om vi anda hade lytt Gud och lytt [Hans] Sandebud |
وَقَالُوا رَبَّنَا إِنَّا أَطَعْنَا سَادَتَنَا وَكُبَرَاءَنَا فَأَضَلُّونَا السَّبِيلَا (67) Och de kommer att saga: "Herre! Vi foljde vara ledare och vara stora man och de ledde oss pa avvagar |
رَبَّنَا آتِهِمْ ضِعْفَيْنِ مِنَ الْعَذَابِ وَالْعَنْهُمْ لَعْنًا كَبِيرًا (68) Herre! Ge dem dubbelt straff och utestang dem for alltid fran Din nad |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لَا تَكُونُوا كَالَّذِينَ آذَوْا مُوسَىٰ فَبَرَّأَهُ اللَّهُ مِمَّا قَالُوا ۚ وَكَانَ عِندَ اللَّهِ وَجِيهًا (69) TROENDE! Gor inte som de [israeliter] som fortalade Moses bakom hans rygg! Men Gud friade honom fran deras beskyllningar, ja, infor Gud var han en man av hog resning |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اتَّقُوا اللَّهَ وَقُولُوا قَوْلًا سَدِيدًا (70) Troende! Frukta Gud, var rattframma [i ert tal] och hall er till sanningen |
يُصْلِحْ لَكُمْ أَعْمَالَكُمْ وَيَغْفِرْ لَكُمْ ذُنُوبَكُمْ ۗ وَمَن يُطِعِ اللَّهَ وَرَسُولَهُ فَقَدْ فَازَ فَوْزًا عَظِيمًا (71) da skall Han hjalpa er att leva ett rattskaffens liv och ge er forlatelse for era synder. Den som lyder Gud och lyder [Hans] Sandebud har uppnatt en stor seger |
إِنَّا عَرَضْنَا الْأَمَانَةَ عَلَى السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَالْجِبَالِ فَأَبَيْنَ أَن يَحْمِلْنَهَا وَأَشْفَقْنَ مِنْهَا وَحَمَلَهَا الْإِنسَانُ ۖ إِنَّهُ كَانَ ظَلُومًا جَهُولًا (72) Vi erbjod himlarna och jorden och bergen ansvaret [for fornuft och fri vilja], och de avbojde av angslan [att inte kunna bara] det; men manniskan - alltid beredd till synd och darskap - tog det pa sig |
لِّيُعَذِّبَ اللَّهُ الْمُنَافِقِينَ وَالْمُنَافِقَاتِ وَالْمُشْرِكِينَ وَالْمُشْرِكَاتِ وَيَتُوبَ اللَّهُ عَلَى الْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ ۗ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا (73) Darfor straffar Gud de man och de kvinnor som hycklar och de man och de kvinnor som satter medhjalpare vid Hans sida och darfor vander Sig Gud till de troende mannen och de troende kvinnorna och innesluter dem i Sin nad. - Gud ar standigt forlatande, barmhartig |