أَتَىٰ أَمْرُ اللَّهِ فَلَا تَسْتَعْجِلُوهُ ۚ سُبْحَانَهُ وَتَعَالَىٰ عَمَّا يُشْرِكُونَ (1)
[DEN SISTA stunden] ar avhangig av Guds beslut; skynda darfor inte pa den! Stor ar Han i Sin harlighet, hojd hogt over allt vad [manniskor] vill satta vid Hans sida |
يُنَزِّلُ الْمَلَائِكَةَ بِالرُّوحِ مِنْ أَمْرِهِ عَلَىٰ مَن يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ أَنْ أَنذِرُوا أَنَّهُ لَا إِلَٰهَ إِلَّا أَنَا فَاتَّقُونِ (2)
Han sander anglarna med gudomlig ingivelse som de enligt Hans befallning [overlamnar till] den av Hans tjanare som Han vill: ”Forkunna for [manniskorna:] 'Det finns ingen annan gud an Jag; frukta darfor Mig!'” |
خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بِالْحَقِّ ۚ تَعَالَىٰ عَمَّا يُشْرِكُونَ (3)
Han har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte; hojd [ar Han] hogt over allt vad [manniskor] vill satta vid Hans sida |
خَلَقَ الْإِنسَانَ مِن نُّطْفَةٍ فَإِذَا هُوَ خَصِيمٌ مُّبِينٌ (4)
Han skapar manniskan av en droppe sad; och se, dar star hon, beredd att tvista och argumentera |
وَالْأَنْعَامَ خَلَقَهَا ۗ لَكُمْ فِيهَا دِفْءٌ وَمَنَافِعُ وَمِنْهَا تَأْكُلُونَ (5)
Och Han har skapat boskapen vars [ull] ger er varme och som ar er till annan nytta och som ocksa tjanar er till foda |
وَلَكُمْ فِيهَا جَمَالٌ حِينَ تُرِيحُونَ وَحِينَ تَسْرَحُونَ (6)
och ni ser skonheten i dessa [djur], nar ni pa kvallen driver hem dem [fran betet] och nar ni pa morgonen [ater] slapper ut dem till betesmarkerna |
وَتَحْمِلُ أَثْقَالَكُمْ إِلَىٰ بَلَدٍ لَّمْ تَكُونُوا بَالِغِيهِ إِلَّا بِشِقِّ الْأَنفُسِ ۚ إِنَّ رَبَّكُمْ لَرَءُوفٌ رَّحِيمٌ (7)
De bar bordor at er till platser som ni [annars] inte skulle kunna na utan stora anstrangningar. Er Herre, den Barmhartige, ommar sannerligen [for Sina tjanare] |
وَالْخَيْلَ وَالْبِغَالَ وَالْحَمِيرَ لِتَرْكَبُوهَا وَزِينَةً ۚ وَيَخْلُقُ مَا لَا تَعْلَمُونَ (8)
Och [Han har skapat] hastar och mulasnor och asnor for er att rida pa och at vars skonhet [ni kan gladjas]. Och Han kommer att skapa det som ni inte kan veta nagot om |
وَعَلَى اللَّهِ قَصْدُ السَّبِيلِ وَمِنْهَا جَائِرٌ ۚ وَلَوْ شَاءَ لَهَدَاكُمْ أَجْمَعِينَ (9)
Gud visar fardriktningen, men det finns de som viker av fran den [och gar vilse]. Om Han hade velat, skulle Han ha lett er alla pa ratt vag |
هُوَ الَّذِي أَنزَلَ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً ۖ لَّكُم مِّنْهُ شَرَابٌ وَمِنْهُ شَجَرٌ فِيهِ تُسِيمُونَ (10)
Det ar Han som later regn falla fran skyn; av detta far ni [vatten att] dricka och [det ger liv] at trad och buskar dar ni slapper ut era djur pa bete |
يُنبِتُ لَكُم بِهِ الزَّرْعَ وَالزَّيْتُونَ وَالنَّخِيلَ وَالْأَعْنَابَ وَمِن كُلِّ الثَّمَرَاتِ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ (11)
och darmed frambringar Han brodsad och olivtrad och dadelpalmer och vinstockar och alla [andra] slag av frukt. I detta ligger helt visst budskap till manniskor som tanker |
وَسَخَّرَ لَكُمُ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ ۖ وَالنُّجُومُ مُسَخَّرَاتٌ بِأَمْرِهِ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ (12)
Och Han har gjort natten och dagen till era tjanare liksom solen och manen; ocksa stjarnorna tjanar er pa Hans befallning. I detta ligger helt visst budskap till manniskor som anvander sitt forstand |
وَمَا ذَرَأَ لَكُمْ فِي الْأَرْضِ مُخْتَلِفًا أَلْوَانُهُ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَذَّكَّرُونَ (13)
Och i allt vad Han har skapat pa jorden av skiftande farger och former ligger ett budskap till dem som agnar [tingen] eftertanke |
وَهُوَ الَّذِي سَخَّرَ الْبَحْرَ لِتَأْكُلُوا مِنْهُ لَحْمًا طَرِيًّا وَتَسْتَخْرِجُوا مِنْهُ حِلْيَةً تَلْبَسُونَهَا وَتَرَى الْفُلْكَ مَوَاخِرَ فِيهِ وَلِتَبْتَغُوا مِن فَضْلِهِ وَلَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ (14)
Och det ar Han som later havet tjana er, sa att ni far ata farskt kott [som ni fangar] dar och ur det kan hamta ting som ni pryder er med. Och ni ser skeppen som plojer vagorna i detta [hav] och [med dem] kan ni soka det som Han i Sin godhet [beviljar er for er forsorjning] - kanske kanner ni [da ocksa] tacksamhet |
وَأَلْقَىٰ فِي الْأَرْضِ رَوَاسِيَ أَن تَمِيدَ بِكُمْ وَأَنْهَارًا وَسُبُلًا لَّعَلَّكُمْ تَهْتَدُونَ (15)
Och Han har sankt ned i jorden fast forankrade berg, sa att den inte svajar under er fot, och [lagt ut] alvar och stigar, for att ni skall kunna ta er fram |
وَعَلَامَاتٍ ۚ وَبِالنَّجْمِ هُمْ يَهْتَدُونَ (16)
och [gett er] tecken och vagmarken - och stjarnorna, med vars ledning [manniskor] kan finna ratt vag |
أَفَمَن يَخْلُقُ كَمَن لَّا يَخْلُقُ ۗ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ (17)
AR HAN, Skaparen, jamforbar med den som inte skapar nagot? Skall ni inte tanka over [detta] |
وَإِن تَعُدُّوا نِعْمَةَ اللَّهِ لَا تُحْصُوهَا ۗ إِنَّ اللَّهَ لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ (18)
Om ni ville rakna Guds valgarningar, skulle ni aldrig kunna fastsla deras antal. Helt visst ar Gud standigt forlatande, barmhartig |
وَاللَّهُ يَعْلَمُ مَا تُسِرُّونَ وَمَا تُعْلِنُونَ (19)
Och Gud vet vad ni doljer lika val som det som ni oppet tillkannager |
وَالَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ لَا يَخْلُقُونَ شَيْئًا وَهُمْ يُخْلَقُونَ (20)
De som de anropar vid sidan av Gud skapar ingenting - de ar ju [sjalva] skapade |
أَمْوَاتٌ غَيْرُ أَحْيَاءٍ ۖ وَمَا يَشْعُرُونَ أَيَّانَ يُبْعَثُونَ (21)
Doda, livlosa, vet de inte nar de skall uppvackas till liv |
إِلَٰهُكُمْ إِلَٰهٌ وَاحِدٌ ۚ فَالَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِالْآخِرَةِ قُلُوبُهُم مُّنكِرَةٌ وَهُم مُّسْتَكْبِرُونَ (22)
Er Gud ar den Ende Guden. Men de som inte tror pa det eviga livet fornekar det darfor att hogmod harskar i deras hjartan |
لَا جَرَمَ أَنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا يُسِرُّونَ وَمَا يُعْلِنُونَ ۚ إِنَّهُ لَا يُحِبُّ الْمُسْتَكْبِرِينَ (23)
Utan tvivel vet Gud vad de doljer lika val som det som de oppet tillkannager - [och] Han alskar inte de hogmodiga |
وَإِذَا قِيلَ لَهُم مَّاذَا أَنزَلَ رَبُّكُمْ ۙ قَالُوا أَسَاطِيرُ الْأَوَّلِينَ (24)
de som pa fragan "Vad har er Herre uppenbarat?" svarar: "[Ingenting annat an] sagor fran forfadernas tid |
لِيَحْمِلُوا أَوْزَارَهُمْ كَامِلَةً يَوْمَ الْقِيَامَةِ ۙ وَمِنْ أَوْزَارِ الَّذِينَ يُضِلُّونَهُم بِغَيْرِ عِلْمٍ ۗ أَلَا سَاءَ مَا يَزِرُونَ (25)
Darfor skall de pa Uppstandelsens dag bara hela bordan av sin egen skuld och [dartill] en del av den borda de okunniga [bar] som de hade vilselett - det ar sannerligen en tung borda som de maste bara |
قَدْ مَكَرَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَأَتَى اللَّهُ بُنْيَانَهُم مِّنَ الْقَوَاعِدِ فَخَرَّ عَلَيْهِمُ السَّقْفُ مِن فَوْقِهِمْ وَأَتَاهُمُ الْعَذَابُ مِنْ حَيْثُ لَا يَشْعُرُونَ (26)
Aven de som levde forr tankte ut listiga och bedragliga argument [mot sandebudens forkunnelse]; men Gud lat allt det som de hade byggt upp skakas i sina grundvalar sa att taken stortade in over deras huvuden - och straffet drabbade dem utan att de forstod varifran det kom |
ثُمَّ يَوْمَ الْقِيَامَةِ يُخْزِيهِمْ وَيَقُولُ أَيْنَ شُرَكَائِيَ الَّذِينَ كُنتُمْ تُشَاقُّونَ فِيهِمْ ۚ قَالَ الَّذِينَ أُوتُوا الْعِلْمَ إِنَّ الْخِزْيَ الْيَوْمَ وَالسُّوءَ عَلَى الْكَافِرِينَ (27)
Till sist, pa Uppstandelsens dag, skall Han lata dem smaka den fulla forodmjukelsen och Han skall saga: "Var ar dessa Mina medhjalpare [som ni gav Mig] och for vars skull ni alltid vande ryggen [at profeterna och allt vad de forkunnade?]" De som har fatt kunskap skall saga: "Denna dag har skam och elande drabbat dem som fornekade sanningen |
الَّذِينَ تَتَوَفَّاهُمُ الْمَلَائِكَةُ ظَالِمِي أَنفُسِهِمْ ۖ فَأَلْقَوُا السَّلَمَ مَا كُنَّا نَعْمَلُ مِن سُوءٍ ۚ بَلَىٰ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (28)
de som i det ogonblick da anglarna samlade in deras sjalar [fortsatte att] gora oratt mot sig sjalva [genom sin fornekelse]!" Da skall de underkasta sig [och saga:] "Vi gjorde inte oratt [med avsikt]." [Men svaret skall bli:] "Jo, sannerligen [gjorde ni oratt med avsikt]! Gud har full kannedom om alla era handlingar |
فَادْخُلُوا أَبْوَابَ جَهَنَّمَ خَالِدِينَ فِيهَا ۖ فَلَبِئْسَ مَثْوَى الْمُتَكَبِّرِينَ (29)
Ga darfor in genom helvetets portar! Dar skall ni forbli till evig tid." - Hur vedervardig ar inte denna de hogmodigas sista boning |
۞ وَقِيلَ لِلَّذِينَ اتَّقَوْا مَاذَا أَنزَلَ رَبُّكُمْ ۚ قَالُوا خَيْرًا ۗ لِّلَّذِينَ أَحْسَنُوا فِي هَٰذِهِ الدُّنْيَا حَسَنَةٌ ۚ وَلَدَارُ الْآخِرَةِ خَيْرٌ ۚ وَلَنِعْمَ دَارُ الْمُتَّقِينَ (30)
Men nar de gudfruktiga tillfragas: "Vad har er Herre uppenbarat?" svarar de: "Goda [ord med vagledning och hopp]!" Ja, gott i detta liv [skall tillfalla] dem som gor det goda och det ratta, men den basta beloningen ar helt visst de eviga boningarna - hur harliga ar inte de gudfruktigas boningar |
جَنَّاتُ عَدْنٍ يَدْخُلُونَهَا تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ ۖ لَهُمْ فِيهَا مَا يَشَاءُونَ ۚ كَذَٰلِكَ يَجْزِي اللَّهُ الْمُتَّقِينَ (31)
De skall stiga in i Edens lustgardar som vattnas av backar, dar de skall fa allt vad de onskar. Sa belonar Gud dem som fruktar Honom |
الَّذِينَ تَتَوَفَّاهُمُ الْمَلَائِكَةُ طَيِّبِينَ ۙ يَقُولُونَ سَلَامٌ عَلَيْكُمُ ادْخُلُوا الْجَنَّةَ بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (32)
de som ar utan synd, da anglarna i dodsogonblicket hamtar deras sjalar och halsar dem: "Fred vare med er! Stig in i lustgarden, [detta ar beloningen] for era handlingar |
هَلْ يَنظُرُونَ إِلَّا أَن تَأْتِيَهُمُ الْمَلَائِكَةُ أَوْ يَأْتِيَ أَمْرُ رَبِّكَ ۚ كَذَٰلِكَ فَعَلَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۚ وَمَا ظَلَمَهُمُ اللَّهُ وَلَٰكِن كَانُوا أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ (33)
VANTAR de [som satter gudar vid Guds sida] bara pa att anglarna skall komma [och hamta deras sjalar] eller pa din Herres straff i denna varld? Sa betedde sig ocksa deras foregangare; och [nar straffet drabbade dem] var det inte Gud som gjorde dem oratt, nej, de hade gjort sig sjalva oratt |
فَأَصَابَهُمْ سَيِّئَاتُ مَا عَمِلُوا وَحَاقَ بِهِم مَّا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ (34)
[foljderna av] deras onda handlingar hann upp dem och de inringades [till sist] av det som de hade gjort till foremal for [sitt han och] sina skamt |
وَقَالَ الَّذِينَ أَشْرَكُوا لَوْ شَاءَ اللَّهُ مَا عَبَدْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ نَّحْنُ وَلَا آبَاؤُنَا وَلَا حَرَّمْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ ۚ كَذَٰلِكَ فَعَلَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۚ فَهَلْ عَلَى الرُّسُلِ إِلَّا الْبَلَاغُ الْمُبِينُ (35)
De som satter medhjalpare vid Guds sida sager: "Om Gud hade velat skulle varken vi eller vara fader ha dyrkat nagot vid sidan av Honom; vi skulle inte heller utan Hans [befallning] ha forklarat nagot forbjudet." Sadant [sprak] forde aven deras foregangare. Kan uppgiften for [Guds] sandebud vara nagon annan an den att klart framfora [det budskap som de anfortrotts] |
وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولًا أَنِ اعْبُدُوا اللَّهَ وَاجْتَنِبُوا الطَّاغُوتَ ۖ فَمِنْهُم مَّنْ هَدَى اللَّهُ وَمِنْهُم مَّنْ حَقَّتْ عَلَيْهِ الضَّلَالَةُ ۚ فَسِيرُوا فِي الْأَرْضِ فَانظُرُوا كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُكَذِّبِينَ (36)
Till varje samfund har Vi latit ett sandebud komma [for att forkunna]: "Dyrka Gud och hall er borta fran det onda!" Bland dessa [manniskor i aldre tider] fanns den som Gud vagledde, och det fanns den som domde sig sjalv att ga vilse. Ga darfor ut i varlden och se [sparen som visar] vad slutet blev for dem som kallade sanningen for logn |
إِن تَحْرِصْ عَلَىٰ هُدَاهُمْ فَإِنَّ اللَّهَ لَا يَهْدِي مَن يُضِلُّ ۖ وَمَا لَهُم مِّن نَّاصِرِينَ (37)
[Muhammad!] Aven om det ar din onskan att visa [sadana manniskor] den ratta vagen vagleder inte Gud dem som Han har latit ga vilse, och de kommer inte att finna hjalpare |
وَأَقْسَمُوا بِاللَّهِ جَهْدَ أَيْمَانِهِمْ ۙ لَا يَبْعَثُ اللَّهُ مَن يَمُوتُ ۚ بَلَىٰ وَعْدًا عَلَيْهِ حَقًّا وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ (38)
De svar vid Gud sina hogtidligaste eder att Gud inte kommer att ateruppvacka nagon fran de doda. Helt visst [skall de doda ateruppvackas]! Det skall ske i kraft av det lofte som Han har atagit Sig att infria, men de flesta manniskor ar okunniga om detta |
لِيُبَيِّنَ لَهُمُ الَّذِي يَخْتَلِفُونَ فِيهِ وَلِيَعْلَمَ الَّذِينَ كَفَرُوا أَنَّهُمْ كَانُوا كَاذِبِينَ (39)
[Han skall lata dem ateruppsta] for att klargora for dem det som de tvistade om och for att de som fornekade sanningen skall fa veta att de var lognare |
إِنَّمَا قَوْلُنَا لِشَيْءٍ إِذَا أَرَدْنَاهُ أَن نَّقُولَ لَهُ كُن فَيَكُونُ (40)
Nar det ar Var vilja att nagot skall vara sager Vi endast till det: "Var!" - och det ar |
وَالَّذِينَ هَاجَرُوا فِي اللَّهِ مِن بَعْدِ مَا ظُلِمُوا لَنُبَوِّئَنَّهُمْ فِي الدُّنْيَا حَسَنَةً ۖ وَلَأَجْرُ الْآخِرَةِ أَكْبَرُ ۚ لَوْ كَانُوا يَعْلَمُونَ (41)
DE SOM efter att ha lidit forfoljelse overger ondskans rike for [att kampa for] Guds sak, dem skall Vi lata inratta sig pa basta satt i denna varld, men en storre beloning [vantar dem] i nasta liv - om anda de [som tvekar infor detta steg] hade forstatt [det] |
الَّذِينَ صَبَرُوا وَعَلَىٰ رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ (42)
[utvandrarna] som visade talamod och uthallighet och som i allt litade till sin Herre |
وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ إِلَّا رِجَالًا نُّوحِي إِلَيْهِمْ ۚ فَاسْأَلُوا أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لَا تَعْلَمُونَ (43)
DE SOM Vi har sant fore dig [som sandebud] var ingenting annat an man for vilka Vi uppenbarade [Vara budskap]. Fraga dem som gar efter [de tidigare uppenbarelserna], om ni inte vet det |
بِالْبَيِّنَاتِ وَالزُّبُرِ ۗ وَأَنزَلْنَا إِلَيْكَ الذِّكْرَ لِتُبَيِّنَ لِلنَّاسِ مَا نُزِّلَ إِلَيْهِمْ وَلَعَلَّهُمْ يَتَفَكَّرُونَ (44)
[Vi sande dem] med klara vittnesbord och med upptecknad visdom. Och for dig har Vi uppenbarat Koranen for att du skall klargora for manniskorna allt som sants till dem [av vagledning och visdom]; kanske skall de vackas till eftertanke |
أَفَأَمِنَ الَّذِينَ مَكَرُوا السَّيِّئَاتِ أَن يَخْسِفَ اللَّهُ بِهِمُ الْأَرْضَ أَوْ يَأْتِيَهُمُ الْعَذَابُ مِنْ حَيْثُ لَا يَشْعُرُونَ (45)
Kan de som smider onda planer kanna sig sakra pa att Gud inte later jorden uppsluka dem eller later straffet drabba dem fran ett hall fran vilket de ingenting anar |
أَوْ يَأْخُذَهُمْ فِي تَقَلُّبِهِمْ فَمَا هُم بِمُعْجِزِينَ (46)
eller komma over dem nar de ar mitt uppe i sin [dagliga] verksamhet - de kommer inte att kunna uppresa sig emot [Hans vilja] |
أَوْ يَأْخُذَهُمْ عَلَىٰ تَخَوُّفٍ فَإِنَّ رَبَّكُمْ لَرَءُوفٌ رَّحِيمٌ (47)
eller att Han inte straffar dem genom att steg for steg urholka deras [privilegierade stallning]? Er Herre, den Barmhartige, ommar [for Sina tjanare] |
أَوَلَمْ يَرَوْا إِلَىٰ مَا خَلَقَ اللَّهُ مِن شَيْءٍ يَتَفَيَّأُ ظِلَالُهُ عَنِ الْيَمِينِ وَالشَّمَائِلِ سُجَّدًا لِّلَّهِ وَهُمْ دَاخِرُونَ (48)
HAR ALDRIG dessa [fornekare av sanningen] betraktat nagot av alla de ting som Gud har skapat, och sett hur dess skuggor flyttar sig at hoger och at vanster och faller ned infor Gud i odmjuk underkastelse under Hans vilja |
وَلِلَّهِ يَسْجُدُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ مِن دَابَّةٍ وَالْمَلَائِكَةُ وَهُمْ لَا يَسْتَكْبِرُونَ (49)
Allt i himlarna och pa jorden faller ned infor Gud i tillbedjan, djuren, men ocksa anglarna som ar utan hogmod |
يَخَافُونَ رَبَّهُم مِّن فَوْقِهِمْ وَيَفْعَلُونَ مَا يُؤْمَرُونَ ۩ (50)
de fruktar sin Herre i hojden och gor vad de ar befallda att gora |
۞ وَقَالَ اللَّهُ لَا تَتَّخِذُوا إِلَٰهَيْنِ اثْنَيْنِ ۖ إِنَّمَا هُوَ إِلَٰهٌ وَاحِدٌ ۖ فَإِيَّايَ فَارْهَبُونِ (51)
Och Gud har sagt: "Dyrka inte tva gudomligheter. Han ar En Gud. Mig skall ni frukta [och ingen annan] |
وَلَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَلَهُ الدِّينُ وَاصِبًا ۚ أَفَغَيْرَ اللَّهِ تَتَّقُونَ (52)
Honom tillhor allt i himlarna och pa jorden och ni ar skyldiga Honom standig lydnad. Fruktar ni nagon annan an Gud |
وَمَا بِكُم مِّن نِّعْمَةٍ فَمِنَ اللَّهِ ۖ ثُمَّ إِذَا مَسَّكُمُ الضُّرُّ فَإِلَيْهِ تَجْأَرُونَ (53)
Ingenting gott kommer er till del som inte ar fran Gud. Och nar ett ont drabbar er ar det Honom ni anropar om hjalp |
ثُمَّ إِذَا كَشَفَ الضُّرَّ عَنكُمْ إِذَا فَرِيقٌ مِّنكُم بِرَبِّهِمْ يُشْرِكُونَ (54)
Men nar Han har avlyft fran er detta onda, tar nagra bland er sig for att satta gudar vid sin Herres sida |
لِيَكْفُرُوا بِمَا آتَيْنَاهُمْ ۚ فَتَمَتَّعُوا ۖ فَسَوْفَ تَعْلَمُونَ (55)
[liksom] for att visa att de inte kanner tacksamhet for Vara gavor. Glads da at livet [medan ni kan - en dag] skall ni fa veta [sanningen] |
وَيَجْعَلُونَ لِمَا لَا يَعْلَمُونَ نَصِيبًا مِّمَّا رَزَقْنَاهُمْ ۗ تَاللَّهِ لَتُسْأَلُنَّ عَمَّا كُنتُمْ تَفْتَرُونَ (56)
Och de vill ge en andel av det som Vi skanker dem for deras forsorjning till [foreteelser], som de inte kan veta nagot om! Vid Gud! Ni skall stallas till svars for allt som ni diktar ihop |
وَيَجْعَلُونَ لِلَّهِ الْبَنَاتِ سُبْحَانَهُ ۙ وَلَهُم مَّا يَشْتَهُونَ (57)
Och de tilldelar Gud dottrar - stor ar Han i Sin harlighet! - men at sig [valjer de] det som de sjalva onskar |
وَإِذَا بُشِّرَ أَحَدُهُم بِالْأُنثَىٰ ظَلَّ وَجْهُهُ مُسْوَدًّا وَهُوَ كَظِيمٌ (58)
Da nagon av dem far hora den glada nyheten om en dotters [fodelse], morknar hans uppsyn och vreden kokar i honom |
يَتَوَارَىٰ مِنَ الْقَوْمِ مِن سُوءِ مَا بُشِّرَ بِهِ ۚ أَيُمْسِكُهُ عَلَىٰ هُونٍ أَمْ يَدُسُّهُ فِي التُّرَابِ ۗ أَلَا سَاءَ مَا يَحْكُمُونَ (59)
han drar sig undan manniskorna pa grund av denna [for honom] dystra nyhet [och han overvager] om han skall behalla barnet trots forodmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervardigt ar inte deras satt att [tanka och] doma |
لِلَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِالْآخِرَةِ مَثَلُ السَّوْءِ ۖ وَلِلَّهِ الْمَثَلُ الْأَعْلَىٰ ۚ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ (60)
De samsta egenskaper kannetecknar dem som inte tror pa ett evigt liv. - Enbart de mest upphojda egenskaper kan namnas i samband med Gud; Han ar den Allsmaktige, den Allvise |
وَلَوْ يُؤَاخِذُ اللَّهُ النَّاسَ بِظُلْمِهِم مَّا تَرَكَ عَلَيْهَا مِن دَابَّةٍ وَلَٰكِن يُؤَخِّرُهُمْ إِلَىٰ أَجَلٍ مُّسَمًّى ۖ فَإِذَا جَاءَ أَجَلُهُمْ لَا يَسْتَأْخِرُونَ سَاعَةً ۖ وَلَا يَسْتَقْدِمُونَ (61)
Om Gud [genast] skulle straffa manniskorna for det onda de gor skulle Han inte lamna en enda levande varelse pa [jorden]. Men Han beviljar dem en frist till en tidpunkt [som Han har] utsatt. De kan inte forkorta fristen och, nar den har lopt ut, kan de inte forlanga den, ens med ett ogonblick |
وَيَجْعَلُونَ لِلَّهِ مَا يَكْرَهُونَ وَتَصِفُ أَلْسِنَتُهُمُ الْكَذِبَ أَنَّ لَهُمُ الْحُسْنَىٰ ۖ لَا جَرَمَ أَنَّ لَهُمُ النَّارَ وَأَنَّهُم مُّفْرَطُونَ (62)
De tilldelar Gud vad de [sjalva] avskyr och pastar [samtidigt] med en logn att det hogsta goda vantar dem. Utan tvivel ar det Elden som vantar dem och dit skall de forpassas utan drojsmal |
تَاللَّهِ لَقَدْ أَرْسَلْنَا إِلَىٰ أُمَمٍ مِّن قَبْلِكَ فَزَيَّنَ لَهُمُ الشَّيْطَانُ أَعْمَالَهُمْ فَهُوَ وَلِيُّهُمُ الْيَوْمَ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (63)
Vid Gud! Vi har sant [budbarare] till folk som levde fore din tid [Muhammad], men da Djavulen visade dem deras [onda] handlingar i ett fordelaktigt ljus [vande de ryggen till, och aven] i dag ar han deras beskyddare [de som ar av samma skrot och korn]; de skall fa utsta ett plagsamt straff |
وَمَا أَنزَلْنَا عَلَيْكَ الْكِتَابَ إِلَّا لِتُبَيِّنَ لَهُمُ الَّذِي اخْتَلَفُوا فِيهِ ۙ وَهُدًى وَرَحْمَةً لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (64)
Och Vi har uppenbarat denna Skrift for dig for att du skall klargora for dem det som de tvistar om, och som en vagledning och en nad for dem som vill tro |
وَاللَّهُ أَنزَلَ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً فَأَحْيَا بِهِ الْأَرْضَ بَعْدَ مَوْتِهَا ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَسْمَعُونَ (65)
OCH GUD later regn falla fran skyn och ger pa sa satt nytt liv at den jord som varit dod; i detta ligger helt visst ett budskap till dem som lyssnar |
وَإِنَّ لَكُمْ فِي الْأَنْعَامِ لَعِبْرَةً ۖ نُّسْقِيكُم مِّمَّا فِي بُطُونِهِ مِن بَيْنِ فَرْثٍ وَدَمٍ لَّبَنًا خَالِصًا سَائِغًا لِّلشَّارِبِينَ (66)
Och fran boskapen kan ni hamta en [annan] lardom: i deras buk, mellan det som kroppen stoter bort och blodet [som uppehaller livet], later Vi ren mjolk [alstras] for er, en valsmakande [dryck] |
وَمِن ثَمَرَاتِ النَّخِيلِ وَالْأَعْنَابِ تَتَّخِذُونَ مِنْهُ سَكَرًا وَرِزْقًا حَسَنًا ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ (67)
Och ur frukterna av dadelpalmen och vinrankan utvinner ni bade vin och halsosam naring; i detta ligger helt visst ett budskap till dem som anvander sitt forstand |
وَأَوْحَىٰ رَبُّكَ إِلَى النَّحْلِ أَنِ اتَّخِذِي مِنَ الْجِبَالِ بُيُوتًا وَمِنَ الشَّجَرِ وَمِمَّا يَعْرِشُونَ (68)
Och din Herre har lart biet att inratta sig i bergen och i trad och i det som [manniskor] staller i ordning [for dess behov] |
ثُمَّ كُلِي مِن كُلِّ الثَّمَرَاتِ فَاسْلُكِي سُبُلَ رَبِّكِ ذُلُلًا ۚ يَخْرُجُ مِن بُطُونِهَا شَرَابٌ مُّخْتَلِفٌ أَلْوَانُهُ فِيهِ شِفَاءٌ لِّلنَّاسِ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ (69)
och att hamta sin naring fran alla [vaxter som ger] frukt och att folja de vagar som din Herre [har utstakat for det]. Och en saft av skiftande farg sipprar fram ur dess [inre] i vilken det finns lakande amnen [till nytta] for manniskorna. I allt detta ligger helt visst ett budskap till manniskor som tanker |
وَاللَّهُ خَلَقَكُمْ ثُمَّ يَتَوَفَّاكُمْ ۚ وَمِنكُم مَّن يُرَدُّ إِلَىٰ أَرْذَلِ الْعُمُرِ لِكَيْ لَا يَعْلَمَ بَعْدَ عِلْمٍ شَيْئًا ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ قَدِيرٌ (70)
GUD HAR skapat er och, nar tiden ar inne, skall Han lata er do. Och det finns de bland er som [vid hog] alder blir sa skropliga, att de glommer allt vad de en gang har vetat. Gud vet allt och ar maktig allt |
وَاللَّهُ فَضَّلَ بَعْضَكُمْ عَلَىٰ بَعْضٍ فِي الرِّزْقِ ۚ فَمَا الَّذِينَ فُضِّلُوا بِرَادِّي رِزْقِهِمْ عَلَىٰ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ فَهُمْ فِيهِ سَوَاءٌ ۚ أَفَبِنِعْمَةِ اللَّهِ يَجْحَدُونَ (71)
Och Gud har i [fordelningen av] Sina gavor gynnat nagra av er framfor andra. Men de som gynnats delar inte med sig av sina formaner at dem som de rattmatigt besitter och [erkanner dem inte, vilket de borde,] som likstallda. [Vagar] de alltsa forneka Guds valsignelser |
وَاللَّهُ جَعَلَ لَكُم مِّنْ أَنفُسِكُمْ أَزْوَاجًا وَجَعَلَ لَكُم مِّنْ أَزْوَاجِكُم بَنِينَ وَحَفَدَةً وَرَزَقَكُم مِّنَ الطَّيِّبَاتِ ۚ أَفَبِالْبَاطِلِ يُؤْمِنُونَ وَبِنِعْمَتِ اللَّهِ هُمْ يَكْفُرُونَ (72)
Och Gud har skapat at er hustrur av samma natur som ni sjalva och genom era hustrur har Han gett er barn och barnbarn, och Han har forsett er med goda ting for ert livsuppehalle. Skall de da [fortsatta att] tro pa det som inte ar sant och forneka Guds valgarningar |
وَيَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ مَا لَا يَمْلِكُ لَهُمْ رِزْقًا مِّنَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ شَيْئًا وَلَا يَسْتَطِيعُونَ (73)
och i stallet for Gud dyrka vad som inte kan forse dem vare sig fran himlarna eller jorden med nagot av det som de behover for sin forsorjning och som saknar all makt |
فَلَا تَضْرِبُوا لِلَّهِ الْأَمْثَالَ ۚ إِنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ وَأَنتُمْ لَا تَعْلَمُونَ (74)
Och gor inte Gud till foremal for jamforelser! Gud vet [allt], men ni har ingen [verklig] kunskap |
۞ ضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا عَبْدًا مَّمْلُوكًا لَّا يَقْدِرُ عَلَىٰ شَيْءٍ وَمَن رَّزَقْنَاهُ مِنَّا رِزْقًا حَسَنًا فَهُوَ يُنفِقُ مِنْهُ سِرًّا وَجَهْرًا ۖ هَلْ يَسْتَوُونَ ۚ الْحَمْدُ لِلَّهِ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (75)
Gud framstaller liknelsen om [tva man] - en slav, som tillhor en annan man och som inte kan foreta sig nagot [pa egen hand], och en man som Vi har skankt god forsorjning och som ger av sitt bade nar ingen ser det och oppet infor alla. Ar dessa tva jamforbara? Gud ske lov [for denna liknelse]! Men de flesta [av dem] inser inte [den skillnad som har rader] |
وَضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا رَّجُلَيْنِ أَحَدُهُمَا أَبْكَمُ لَا يَقْدِرُ عَلَىٰ شَيْءٍ وَهُوَ كَلٌّ عَلَىٰ مَوْلَاهُ أَيْنَمَا يُوَجِّههُّ لَا يَأْتِ بِخَيْرٍ ۖ هَلْ يَسْتَوِي هُوَ وَمَن يَأْمُرُ بِالْعَدْلِ ۙ وَهُوَ عَلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (76)
Och Gud framstaller liknelsen om tva man, varav en ar stum och inte kan reda sig sjalv och ar en borda for sin beskyddare; vilket uppdrag denne an ger honom, misslyckas han. Kan han jamstallas med den som foreskriver rattvisa [forhallanden mellan manniskor] och sjalv foljer rattens raka vag |
وَلِلَّهِ غَيْبُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۚ وَمَا أَمْرُ السَّاعَةِ إِلَّا كَلَمْحِ الْبَصَرِ أَوْ هُوَ أَقْرَبُ ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ (77)
Hos Gud finns [kunskapen om] himlarnas och jordens dolda verklighet. [Den Yttersta] stunden ar ett ogonblicks verk, ja, den ar over annu snabbare an sa, eftersom Gud har allt i Sin makt |
وَاللَّهُ أَخْرَجَكُم مِّن بُطُونِ أُمَّهَاتِكُمْ لَا تَعْلَمُونَ شَيْئًا وَجَعَلَ لَكُمُ السَّمْعَ وَالْأَبْصَارَ وَالْأَفْئِدَةَ ۙ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ (78)
Gud forde er ut ur era modrars skoten, ovetande om allt, och gav er horsel, syn och hjarta; kanske kanner ni tacksamhet [mot Honom] |
أَلَمْ يَرَوْا إِلَى الطَّيْرِ مُسَخَّرَاتٍ فِي جَوِّ السَّمَاءِ مَا يُمْسِكُهُنَّ إِلَّا اللَّهُ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (79)
Har de inte sett hur faglarna svavar genom luften [i enlighet med Guds lagar]? Ingen annan an Gud haller dem uppe! I detta ligger sannerligen budskap till manniskor som vill tro |
وَاللَّهُ جَعَلَ لَكُم مِّن بُيُوتِكُمْ سَكَنًا وَجَعَلَ لَكُم مِّن جُلُودِ الْأَنْعَامِ بُيُوتًا تَسْتَخِفُّونَهَا يَوْمَ ظَعْنِكُمْ وَيَوْمَ إِقَامَتِكُمْ ۙ وَمِنْ أَصْوَافِهَا وَأَوْبَارِهَا وَأَشْعَارِهَا أَثَاثًا وَمَتَاعًا إِلَىٰ حِينٍ (80)
Och Gud har gett er bostader for er vila, och har gett er boskapens hudar som [flyttbara] bostader, latta [att medfora] pa era farder och [latta att hantera] nar ni slar lager; och [Han har gett er] deras ull, den grova och den fina, och deras har [av vilket ni kan tillverka det som behovs] for att inreda [bostaderna] och annat som skall vara er till gladje och nytta salange de varar |
وَاللَّهُ جَعَلَ لَكُم مِّمَّا خَلَقَ ظِلَالًا وَجَعَلَ لَكُم مِّنَ الْجِبَالِ أَكْنَانًا وَجَعَلَ لَكُمْ سَرَابِيلَ تَقِيكُمُ الْحَرَّ وَسَرَابِيلَ تَقِيكُم بَأْسَكُمْ ۚ كَذَٰلِكَ يُتِمُّ نِعْمَتَهُ عَلَيْكُمْ لَعَلَّكُمْ تُسْلِمُونَ (81)
Och bland de ting som Gud har skapat har Han [sorjt for att nagra skanker] er skydd och skugga och i bergen har Han skapat grottor [dar ni kan soka tillflykt]. Och Han har gett er klader till skydd mot hetta [och kold] och klader, som skyddar er mot ont som ni sjalva ar upphov till. [Se] hur Han ger er Sin valsignelse i fullt matt - kanske underkastar ni er [nu Hans vilja] |
فَإِن تَوَلَّوْا فَإِنَّمَا عَلَيْكَ الْبَلَاغُ الْمُبِينُ (82)
MEN OM de vander dig ryggen [minns, Muhammad, att] din enda uppgift ar att klart framfora budskapet |
يَعْرِفُونَ نِعْمَتَ اللَّهِ ثُمَّ يُنكِرُونَهَا وَأَكْثَرُهُمُ الْكَافِرُونَ (83)
De ar medvetna om Guds valsignelser, men de vill inte erkanna dem - de flesta av dem ar de otacksamma som framhardar i fornekelse och synd |
وَيَوْمَ نَبْعَثُ مِن كُلِّ أُمَّةٍ شَهِيدًا ثُمَّ لَا يُؤْذَنُ لِلَّذِينَ كَفَرُوا وَلَا هُمْ يُسْتَعْتَبُونَ (84)
Och den Dag da Vi skall lata ett vittne ur varje samfund stiga fram [for att vittna mot dem], skall inga [undanflykter eller ursakter] godtas fran fornekarnas sida, och inga [forsok till] gottgorelse tas emot |
وَإِذَا رَأَى الَّذِينَ ظَلَمُوا الْعَذَابَ فَلَا يُخَفَّفُ عَنْهُمْ وَلَا هُمْ يُنظَرُونَ (85)
Och da syndarna fatt se straffet kommer det inte att lindras och inget uppskov att beviljas |
وَإِذَا رَأَى الَّذِينَ أَشْرَكُوا شُرَكَاءَهُمْ قَالُوا رَبَّنَا هَٰؤُلَاءِ شُرَكَاؤُنَا الَّذِينَ كُنَّا نَدْعُو مِن دُونِكَ ۖ فَأَلْقَوْا إِلَيْهِمُ الْقَوْلَ إِنَّكُمْ لَكَاذِبُونَ (86)
Och nar de som satte medhjalpare vid Guds sida ser dessa medhjalpare, skall de saga: "Herre! Det var dem som vi satte vid Din sida och som vi anropade i Ditt stalle." Men [medhjalparna] skall ge dem svar pa tal: "Ni ar sannerligen lognare |
وَأَلْقَوْا إِلَى اللَّهِ يَوْمَئِذٍ السَّلَمَ ۖ وَضَلَّ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَفْتَرُونَ (87)
Och den Dagen skall de forklara sin underkastelse [under Gud], och det som de [i livet] ljog ihop skall overge dem |
الَّذِينَ كَفَرُوا وَصَدُّوا عَن سَبِيلِ اللَّهِ زِدْنَاهُمْ عَذَابًا فَوْقَ الْعَذَابِ بِمَا كَانُوا يُفْسِدُونَ (88)
Over alla dem som fornekade sanningen och som hindrade [andra] att folja Guds vag skall Vi hopa straff pa straff for all den skada de har astadkommit |
وَيَوْمَ نَبْعَثُ فِي كُلِّ أُمَّةٍ شَهِيدًا عَلَيْهِم مِّنْ أَنفُسِهِمْ ۖ وَجِئْنَا بِكَ شَهِيدًا عَلَىٰ هَٰؤُلَاءِ ۚ وَنَزَّلْنَا عَلَيْكَ الْكِتَابَ تِبْيَانًا لِّكُلِّ شَيْءٍ وَهُدًى وَرَحْمَةً وَبُشْرَىٰ لِلْمُسْلِمِينَ (89)
[Paminn dem om] den Dag da Vi fran varje samfund skall lata ett vittne ur deras egna led stiga fram [som skall vittna] mot dem! Och dig har Vi gjort till vittne mot dem [som du har natt med budskapet]. Vi har uppenbarat denna gudomliga Skrift for dig, steg for steg, med klargorande av allt, med vagledning och nad och ett glatt budskap om hopp till dem som har underkastat sig Guds vilja |
۞ إِنَّ اللَّهَ يَأْمُرُ بِالْعَدْلِ وَالْإِحْسَانِ وَإِيتَاءِ ذِي الْقُرْبَىٰ وَيَنْهَىٰ عَنِ الْفَحْشَاءِ وَالْمُنكَرِ وَالْبَغْيِ ۚ يَعِظُكُمْ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ (90)
GUD befaller att ratt och rattvisa skall rada [manniskor emellan och befaller dem] att gora gott och att vara givmilda mot de narmaste, och Han forbjuder alla skamlosa handlingar och allt som strider mot rimlighet och fornuft och allt som innebar en krankning av andras ratt. Han formanar och varnar er, for att ni skall lagga det pa hjartat |
وَأَوْفُوا بِعَهْدِ اللَّهِ إِذَا عَاهَدتُّمْ وَلَا تَنقُضُوا الْأَيْمَانَ بَعْدَ تَوْكِيدِهَا وَقَدْ جَعَلْتُمُ اللَّهَ عَلَيْكُمْ كَفِيلًا ۚ إِنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا تَفْعَلُونَ (91)
Sta fast vid forbundet med Gud nar ni gor ett hogtidligt atagande, och bryt inte [era] eder efter att ha bekraftat dem och tagit Gud till er borgensman; Gud har kannedom om vad ni gor |
وَلَا تَكُونُوا كَالَّتِي نَقَضَتْ غَزْلَهَا مِن بَعْدِ قُوَّةٍ أَنكَاثًا تَتَّخِذُونَ أَيْمَانَكُمْ دَخَلًا بَيْنَكُمْ أَن تَكُونَ أُمَّةٌ هِيَ أَرْبَىٰ مِنْ أُمَّةٍ ۚ إِنَّمَا يَبْلُوكُمُ اللَّهُ بِهِ ۚ وَلَيُبَيِّنَنَّ لَكُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ مَا كُنتُمْ فِيهِ تَخْتَلِفُونَ (92)
Gor inte som [kvinnan] som repade upp den starka trad hon hade spunnit, och svar inte era eder [som om ni spelade ett spel dar det galler] att overlista varandra och [att halla sig val med] den klan [eller grupp] som har flest man [och ar rikast i fraga om resurser]. Detta ar ett prov som Gud later er underga och pa Uppstandelsens dag skall Han helt visst klargora for er det som ni hade olika meningar om |
وَلَوْ شَاءَ اللَّهُ لَجَعَلَكُمْ أُمَّةً وَاحِدَةً وَلَٰكِن يُضِلُّ مَن يَشَاءُ وَيَهْدِي مَن يَشَاءُ ۚ وَلَتُسْأَلُنَّ عَمَّا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (93)
Om Gud hade velat, hade Han gjort er till ett enda samfund, men Han later den ga vilse som vill [ga vilse] och Han vagleder den som vill [vagledas]; ni kommer helt visst att fa sta till svars for era handlingar |
وَلَا تَتَّخِذُوا أَيْمَانَكُمْ دَخَلًا بَيْنَكُمْ فَتَزِلَّ قَدَمٌ بَعْدَ ثُبُوتِهَا وَتَذُوقُوا السُّوءَ بِمَا صَدَدتُّمْ عَن سَبِيلِ اللَّهِ ۖ وَلَكُمْ عَذَابٌ عَظِيمٌ (94)
Nej, svar inte era eder for att overlista varandra; er fot som har fatt faste [i tron] kan slinta och sa far ni bara de onda foljderna [i detta liv] av att ha avvikit fran Guds vag; och [efter doden] vantar er ett hart straff |
وَلَا تَشْتَرُوا بِعَهْدِ اللَّهِ ثَمَنًا قَلِيلًا ۚ إِنَّمَا عِندَ اللَّهِ هُوَ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ (95)
Byt darfor inte bort forbundet med Gud for [att uppna] en omklig vinst. Det som Gud har i beredskap ar for er det basta - om ni bara visste |
مَا عِندَكُمْ يَنفَدُ ۖ وَمَا عِندَ اللَّهِ بَاقٍ ۗ وَلَنَجْزِيَنَّ الَّذِينَ صَبَرُوا أَجْرَهُم بِأَحْسَنِ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (96)
Det ni har i handen forsvinner, men det som ar hos Gud bestar i evighet. Vi skall sannerligen belona dem som holl ut i motgang och provningar efter deras basta handlingar |
مَنْ عَمِلَ صَالِحًا مِّن ذَكَرٍ أَوْ أُنثَىٰ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَلَنُحْيِيَنَّهُ حَيَاةً طَيِّبَةً ۖ وَلَنَجْزِيَنَّهُمْ أَجْرَهُم بِأَحْسَنِ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (97)
Den man eller kvinna som gor gott och lever rattskaffens och som har tron skall Vi skanka ett gott liv och Vi skall bestamma deras [slutliga] beloning efter deras basta handlingar |
فَإِذَا قَرَأْتَ الْقُرْآنَ فَاسْتَعِذْ بِاللَّهِ مِنَ الشَّيْطَانِ الرَّجِيمِ (98)
NAR DU [vill] lasa Koranen, be da Gud beskydda dig mot Djavulen, den utstotte |
إِنَّهُ لَيْسَ لَهُ سُلْطَانٌ عَلَى الَّذِينَ آمَنُوا وَعَلَىٰ رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ (99)
Han har ingen makt over dem som tror och litar till sin Herre |
إِنَّمَا سُلْطَانُهُ عَلَى الَّذِينَ يَتَوَلَّوْنَهُ وَالَّذِينَ هُم بِهِ مُشْرِكُونَ (100)
hans makt ar begransad till dem som staller sig under hans beskydd och som forleds av honom att tillskriva andra del i Guds makt |
وَإِذَا بَدَّلْنَا آيَةً مَّكَانَ آيَةٍ ۙ وَاللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا يُنَزِّلُ قَالُوا إِنَّمَا أَنتَ مُفْتَرٍ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (101)
Och nar Vi later ett budskap ersattas av ett [annat] - Gud ar val medveten om vad Han uppenbarar, steg for steg - sager de: "Detta har du [sjalv] satt samman!" Nej, de flesta av dem vet inte [vad de talar om] |
قُلْ نَزَّلَهُ رُوحُ الْقُدُسِ مِن رَّبِّكَ بِالْحَقِّ لِيُثَبِّتَ الَّذِينَ آمَنُوا وَهُدًى وَبُشْرَىٰ لِلْمُسْلِمِينَ (102)
Sag: "Helighetens ande har, steg for steg, formedlat uppenbarelsen fran din Herre med sanningen for att starka [tron hos] de troende och ge dem som har underkastat sig Guds vilja vagledning och ett glatt budskap om hopp |
وَلَقَدْ نَعْلَمُ أَنَّهُمْ يَقُولُونَ إِنَّمَا يُعَلِّمُهُ بَشَرٌ ۗ لِّسَانُ الَّذِي يُلْحِدُونَ إِلَيْهِ أَعْجَمِيٌّ وَهَٰذَا لِسَانٌ عَرَبِيٌّ مُّبِينٌ (103)
Vi vet att de sager: "Det ar bara en manniska som lar honom denna [Koran]" - [men] den de syftar pa [med sin beskyllning] talar ett utlandskt sprak, medan detta ar klingande ren arabiska |
إِنَّ الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِآيَاتِ اللَّهِ لَا يَهْدِيهِمُ اللَّهُ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (104)
Gud vagleder inte dem som inte vill tro pa Hans budskap, och ett svart lidande [vantar] dem |
إِنَّمَا يَفْتَرِي الْكَذِبَ الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِآيَاتِ اللَّهِ ۖ وَأُولَٰئِكَ هُمُ الْكَاذِبُونَ (105)
Inga andra an de som inte tror pa Guds budskap kan tanka ut [en sadan] logn; och det ar de [- inte Var Profet -] som ar lognare |
مَن كَفَرَ بِاللَّهِ مِن بَعْدِ إِيمَانِهِ إِلَّا مَنْ أُكْرِهَ وَقَلْبُهُ مُطْمَئِنٌّ بِالْإِيمَانِ وَلَٰكِن مَّن شَرَحَ بِالْكُفْرِ صَدْرًا فَعَلَيْهِمْ غَضَبٌ مِّنَ اللَّهِ وَلَهُمْ عَذَابٌ عَظِيمٌ (106)
Den som fornekar Gud efter att ha antagit tron - inte den som ar utsatt for tvang, fastan hans hjarta forblir tryggt i sin overtygelse, utan den som frivilligt oppnar sig for otron - sadana [manniskor] adrar sig Guds vrede och ett hart straff vantar dem |
ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمُ اسْتَحَبُّوا الْحَيَاةَ الدُّنْيَا عَلَى الْآخِرَةِ وَأَنَّ اللَّهَ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الْكَافِرِينَ (107)
eftersom de satter det jordiska hogre an det eviga livet. Gud vagleder inte dem som fornekar sanningen |
أُولَٰئِكَ الَّذِينَ طَبَعَ اللَّهُ عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ وَسَمْعِهِمْ وَأَبْصَارِهِمْ ۖ وَأُولَٰئِكَ هُمُ الْغَافِلُونَ (108)
Det ar dessa [manniskor] vars hjartan, horsel och syn Gud har forseglat; de ar de likgiltiga, de tanklosa |
لَا جَرَمَ أَنَّهُمْ فِي الْآخِرَةِ هُمُ الْخَاسِرُونَ (109)
Helt visst ar det de som i evigheten skall sta som forlorare |
ثُمَّ إِنَّ رَبَّكَ لِلَّذِينَ هَاجَرُوا مِن بَعْدِ مَا فُتِنُوا ثُمَّ جَاهَدُوا وَصَبَرُوا إِنَّ رَبَّكَ مِن بَعْدِهَا لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ (110)
Men de som genom fortryck och forfoljelser tvingats att overge [sin tro] och som darefter flyr fran ondskans rike och stravar och kampar [for Guds sak] och uthardar allt med talamod - efter allt [som de har utstatt] skall din Herre helt visst [visa dem] barmhartighet och forlata dem |
۞ يَوْمَ تَأْتِي كُلُّ نَفْسٍ تُجَادِلُ عَن نَّفْسِهَا وَتُوَفَّىٰ كُلُّ نَفْسٍ مَّا عَمِلَتْ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ (111)
[Paminn dem om Uppstandelsens] dag da var och en kommer att vilja tala [enbart] i egen sak och da alla skall fa den fulla lonen for sina handlingar och ingen skall tillfogas oratt |
وَضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا قَرْيَةً كَانَتْ آمِنَةً مُّطْمَئِنَّةً يَأْتِيهَا رِزْقُهَا رَغَدًا مِّن كُلِّ مَكَانٍ فَكَفَرَتْ بِأَنْعُمِ اللَّهِ فَأَذَاقَهَا اللَّهُ لِبَاسَ الْجُوعِ وَالْخَوْفِ بِمَا كَانُوا يَصْنَعُونَ (112)
GUD framstaller liknelsen om en stad. [Invanarna] levde dar lugna och trygga, tillforsakrade en riklig forsorjning fran alla hall. Men de ville inte erkanna Guds valsignelser och Gud lat dem prova pa hungerns och fruktans elande pa grund av att de [fornekade Guds valgarningar] |
وَلَقَدْ جَاءَهُمْ رَسُولٌ مِّنْهُمْ فَكَذَّبُوهُ فَأَخَذَهُمُ الْعَذَابُ وَهُمْ ظَالِمُونَ (113)
Ett sandebud, [en man] ur deras egna led, kom till dem men de kallade honom lognare och sa drabbade dem straffet medan de framhardade i [fornekelse och annan] synd |
فَكُلُوا مِمَّا رَزَقَكُمُ اللَّهُ حَلَالًا طَيِّبًا وَاشْكُرُوا نِعْمَتَ اللَّهِ إِن كُنتُمْ إِيَّاهُ تَعْبُدُونَ (114)
AT AV alla tillatna goda ting som Gud har skankt er for er forsorjning och tacka Gud for Hans valgarningar, om det ar Honom ni vill dyrka |
إِنَّمَا حَرَّمَ عَلَيْكُمُ الْمَيْتَةَ وَالدَّمَ وَلَحْمَ الْخِنزِيرِ وَمَا أُهِلَّ لِغَيْرِ اللَّهِ بِهِ ۖ فَمَنِ اضْطُرَّ غَيْرَ بَاغٍ وَلَا عَادٍ فَإِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (115)
Han har inte forbjudit er annat an kott av sjalvdoda djur och blod och svinkott och det som offrats at nagon annan an Gud. Men den som noden tvingar [att ata av detta] - inte den som vill trotsa [forbuden] och som gar langre [an hungern tvingar honom] - [skall finna att] Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
وَلَا تَقُولُوا لِمَا تَصِفُ أَلْسِنَتُكُمُ الْكَذِبَ هَٰذَا حَلَالٌ وَهَٰذَا حَرَامٌ لِّتَفْتَرُوا عَلَى اللَّهِ الْكَذِبَ ۚ إِنَّ الَّذِينَ يَفْتَرُونَ عَلَى اللَّهِ الْكَذِبَ لَا يُفْلِحُونَ (116)
Lat darfor ingen osanning komma over era lappar da ni talar om [dessa ting och kallar] det ena lovligt och det andra forbjudet, sa att ni lognaktigt pabordar Gud era egna ideer. Det kommer inte att ga dem val i hander som lognaktigt pabordar Gud vad de sjalva finner pa |
مَتَاعٌ قَلِيلٌ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (117)
deras gladje skall vara en kort tid och ett plagsamt straff vantar dem |
وَعَلَى الَّذِينَ هَادُوا حَرَّمْنَا مَا قَصَصْنَا عَلَيْكَ مِن قَبْلُ ۖ وَمَا ظَلَمْنَاهُمْ وَلَٰكِن كَانُوا أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ (118)
Men Vi forbjod dem som foljde den judiska tron det som Vi tidigare latit dig veta; Vi gjorde dem ingen oratt; nej, det var de som gjorde sig sjalva oratt |
ثُمَّ إِنَّ رَبَّكَ لِلَّذِينَ عَمِلُوا السُّوءَ بِجَهَالَةٍ ثُمَّ تَابُوا مِن بَعْدِ ذَٰلِكَ وَأَصْلَحُوا إِنَّ رَبَّكَ مِن بَعْدِهَا لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ (119)
Och - an en gang - de som handlar oratt av okunnighet och som darefter grips av anger och battrar sig - efter denna [sinnesandring] skall helt visst din Herre [lata dem erfara att] Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
إِنَّ إِبْرَاهِيمَ كَانَ أُمَّةً قَانِتًا لِّلَّهِ حَنِيفًا وَلَمْ يَكُ مِنَ الْمُشْرِكِينَ (120)
ABRAHAM var en foregangsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han bojde sig under Guds vilja och var inte en sadan som ger avgudar sin dyrkan |
شَاكِرًا لِّأَنْعُمِهِ ۚ اجْتَبَاهُ وَهَدَاهُ إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (121)
Han var alltid tacksam mot [Gud] for Hans valgarningar, Han som hade utvalt honom och lett honom till en rak vag |
وَآتَيْنَاهُ فِي الدُّنْيَا حَسَنَةً ۖ وَإِنَّهُ فِي الْآخِرَةِ لَمِنَ الصَّالِحِينَ (122)
Och Vi skankte honom det goda i denna varld, och i evigheten ar helt visst hans plats bland de rattfardiga |
ثُمَّ أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ أَنِ اتَّبِعْ مِلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا ۖ وَمَا كَانَ مِنَ الْمُشْرِكِينَ (123)
Och tiden kom da Vi gav dig, [Muhammad, ingivelsen] att folja Abraham i hans rena, ursprungliga tro, han som inte var en sadan som ger avgudar sin dyrkan |
إِنَّمَا جُعِلَ السَّبْتُ عَلَى الَّذِينَ اخْتَلَفُوا فِيهِ ۚ وَإِنَّ رَبَّكَ لَيَحْكُمُ بَيْنَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فِيمَا كَانُوا فِيهِ يَخْتَلِفُونَ (124)
Sabbatsbudet infordes enbart [for att straffa] dem som inte kunde enas om [vad Abrahams tro innebar]. Men din Herre skall helt visst doma mellan dem pa Uppstandelsens dag i alla fragor dar de hade skiljaktiga meningar |
ادْعُ إِلَىٰ سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ ۖ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ ۚ إِنَّ رَبَّكَ هُوَ أَعْلَمُ بِمَن ضَلَّ عَن سَبِيلِهِ ۖ وَهُوَ أَعْلَمُ بِالْمُهْتَدِينَ (125)
KALLA [manniskorna, Muhammad] med kloka och goda ord att folja din Herres vag, och lagg fram argumenten pa ett mattfullt och forsynt satt; din Herre vet bast vem det ar som avviker fran Hans vag och Han vet bast vem det ar som foljer Hans ledning |
وَإِنْ عَاقَبْتُمْ فَعَاقِبُوا بِمِثْلِ مَا عُوقِبْتُم بِهِ ۖ وَلَئِن صَبَرْتُمْ لَهُوَ خَيْرٌ لِّلصَّابِرِينَ (126)
Om ni besvarar [ett angrepp som ni utsatts for], besvara det da med samma medel som anvandes mot er; men om ni visar talamod ar detta det basta for de talmodiga |
وَاصْبِرْ وَمَا صَبْرُكَ إِلَّا بِاللَّهِ ۚ وَلَا تَحْزَنْ عَلَيْهِمْ وَلَا تَكُ فِي ضَيْقٍ مِّمَّا يَمْكُرُونَ (127)
Bar allt med talamod men [minns att du bara far] kraft att visa talamod fran Gud. Och var inte bedrovad for [fornekarnas] skull och kann dig inte beklamd pa grund av den ohederlighet de visar [i sina tvister med dig] |
إِنَّ اللَّهَ مَعَ الَّذِينَ اتَّقَوا وَّالَّذِينَ هُم مُّحْسِنُونَ (128)
Gud ar med dem som fruktar Honom och som gor det goda och det ratta |
