سَبَّحَ لِلَّهِ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ ۖ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ (1)
ALLT det som himlarna rymmer och det som jorden bar prisar Gud; Han ar den Allsmaktige, den Vise |
هُوَ الَّذِي أَخْرَجَ الَّذِينَ كَفَرُوا مِنْ أَهْلِ الْكِتَابِ مِن دِيَارِهِمْ لِأَوَّلِ الْحَشْرِ ۚ مَا ظَنَنتُمْ أَن يَخْرُجُوا ۖ وَظَنُّوا أَنَّهُم مَّانِعَتُهُمْ حُصُونُهُم مِّنَ اللَّهِ فَأَتَاهُمُ اللَّهُ مِنْ حَيْثُ لَمْ يَحْتَسِبُوا ۖ وَقَذَفَ فِي قُلُوبِهِمُ الرُّعْبَ ۚ يُخْرِبُونَ بُيُوتَهُم بِأَيْدِيهِمْ وَأَيْدِي الْمُؤْمِنِينَ فَاعْتَبِرُوا يَا أُولِي الْأَبْصَارِ (2)
Det ar Han som formadde dem av efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser som fornekade sanningen, att overge sina hem vid den forsta [stora] monstringen. Ni [troende] tvivlade pa att de skulle ge sig av [utan strid] och de trodde att de var val skyddade mot Guds makt i sina fasten. Men Guds harda slag drabbade dem fran ett hall som de inte hade raknat med, och Han injagade [sadan] skrack i deras hjartan att de raserade sina hem med egna hander - och de troende [rev vad som aterstod]. Lar av detta, ni som ser klart |
وَلَوْلَا أَن كَتَبَ اللَّهُ عَلَيْهِمُ الْجَلَاءَ لَعَذَّبَهُمْ فِي الدُّنْيَا ۖ وَلَهُمْ فِي الْآخِرَةِ عَذَابُ النَّارِ (3)
Om Gud inte hade beslutat att de skulle forvisas skulle Han ha latit [ytterligare] lidande drabba dem i denna varld. Men i det kommande livet [vantar dem] Eldens straff |
ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ شَاقُّوا اللَّهَ وَرَسُولَهُ ۖ وَمَن يُشَاقِّ اللَّهَ فَإِنَّ اللَّهَ شَدِيدُ الْعِقَابِ (4)
eftersom de satte sig upp mot Gud och Hans Sandebud och den som satter sig upp emot Gud [skall fa erfara att] Gud straffar med stranghet |
مَا قَطَعْتُم مِّن لِّينَةٍ أَوْ تَرَكْتُمُوهَا قَائِمَةً عَلَىٰ أُصُولِهَا فَبِإِذْنِ اللَّهِ وَلِيُخْزِيَ الْفَاسِقِينَ (5)
Nar ni [troende] hogg ned deras palmer eller lat dem sta, [skedde allt] enligt Guds vilja, och for att fornedra dem som hade forhardat sig i olydnad och trots |
وَمَا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَىٰ رَسُولِهِ مِنْهُمْ فَمَا أَوْجَفْتُمْ عَلَيْهِ مِنْ خَيْلٍ وَلَا رِكَابٍ وَلَٰكِنَّ اللَّهَ يُسَلِّطُ رُسُلَهُ عَلَىٰ مَن يَشَاءُ ۚ وَاللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ (6)
[Glom inte att] ni varken har behovt sporra hast eller kamel for att vinna det byte [som ni tog fran fienden och] som Gud har overlamnat till Sitt Sandebud. Gud lagger makten over dem Han vill i Sina sandebuds hander; Gud ar allsmaktig |
مَّا أَفَاءَ اللَّهُ عَلَىٰ رَسُولِهِ مِنْ أَهْلِ الْقُرَىٰ فَلِلَّهِ وَلِلرَّسُولِ وَلِذِي الْقُرْبَىٰ وَالْيَتَامَىٰ وَالْمَسَاكِينِ وَابْنِ السَّبِيلِ كَيْ لَا يَكُونَ دُولَةً بَيْنَ الْأَغْنِيَاءِ مِنكُمْ ۚ وَمَا آتَاكُمُ الرَّسُولُ فَخُذُوهُ وَمَا نَهَاكُمْ عَنْهُ فَانتَهُوا ۚ وَاتَّقُوا اللَّهَ ۖ إِنَّ اللَّهَ شَدِيدُ الْعِقَابِ (7)
Det som Gud anvisar Sitt Sandebud av [det byte som tagits utan krig] av stadernas folk tillhor Gud och Sandebudet, [hans] narmaste, de faderlosa och de behovande och vandringsmannen. Det far inte bli [en handelsvara], som cirkulerar mellan dem av er som lever i valstand. Tag alltsa emot vad [Hans] Sandebud ger er [av detta] och avsta [villigt] fran det som han nekar er; och frukta Gud; Gud straffar med stranghet |
لِلْفُقَرَاءِ الْمُهَاجِرِينَ الَّذِينَ أُخْرِجُوا مِن دِيَارِهِمْ وَأَمْوَالِهِمْ يَبْتَغُونَ فَضْلًا مِّنَ اللَّهِ وَرِضْوَانًا وَيَنصُرُونَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ ۚ أُولَٰئِكَ هُمُ الصَّادِقُونَ (8)
Bland dem [som skall fa del av bytet ar] de fattiga och utvandrarna som tvingats att lamna sina hem och sin egendom och overge ondskans rike for att soka Guds nad och Hans valbehag och som ger sina bidrag [i kampen] for Guds och Hans Sandebuds sak. De ar de som har en sann och uppriktig [tro] |
وَالَّذِينَ تَبَوَّءُوا الدَّارَ وَالْإِيمَانَ مِن قَبْلِهِمْ يُحِبُّونَ مَنْ هَاجَرَ إِلَيْهِمْ وَلَا يَجِدُونَ فِي صُدُورِهِمْ حَاجَةً مِّمَّا أُوتُوا وَيُؤْثِرُونَ عَلَىٰ أَنفُسِهِمْ وَلَوْ كَانَ بِهِمْ خَصَاصَةٌ ۚ وَمَن يُوقَ شُحَّ نَفْسِهِ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ (9)
[Till dem hor ocksa] de som var bofasta i staden och antog tron fore [utvandrarnas ankomst, och som] med karlek bemotte alla som sokte tillflykt hos dem och inte missunnade dem vad de fick ta emot, utan tvartom gav dem foretrade, trots att de sjalva maste gora uppoffringar. De som varjer sig for girighetens [frestelser] - dem skall det ga val i hander |
وَالَّذِينَ جَاءُوا مِن بَعْدِهِمْ يَقُولُونَ رَبَّنَا اغْفِرْ لَنَا وَلِإِخْوَانِنَا الَّذِينَ سَبَقُونَا بِالْإِيمَانِ وَلَا تَجْعَلْ فِي قُلُوبِنَا غِلًّا لِّلَّذِينَ آمَنُوا رَبَّنَا إِنَّكَ رَءُوفٌ رَّحِيمٌ (10)
De som kommer efter dem ber: "Herre, ge oss Din forlatelse och forlat vara broder som gatt fore oss i tron, och lat inte ovilja mot [nagon] troende bli kvar i vara hjartan! Herre! Du ommar, full av barmhartighet, [for Dina tjanare] |
۞ أَلَمْ تَرَ إِلَى الَّذِينَ نَافَقُوا يَقُولُونَ لِإِخْوَانِهِمُ الَّذِينَ كَفَرُوا مِنْ أَهْلِ الْكِتَابِ لَئِنْ أُخْرِجْتُمْ لَنَخْرُجَنَّ مَعَكُمْ وَلَا نُطِيعُ فِيكُمْ أَحَدًا أَبَدًا وَإِن قُوتِلْتُمْ لَنَنصُرَنَّكُمْ وَاللَّهُ يَشْهَدُ إِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ (11)
HAR DU inte insett [vad] hycklarna sager till sina broder, dem bland efterfoljarna av aldre tiders uppenbarelser som fornekar sanningen? "Om ni blir bortdrivna lovar vi att lamna [staden] med er och vi kommer aldrig att folja nagon [som vill ga hart fram] mot er; och om ni blir angripna skall vi helt sakert sta pa er sida." Men Gud vittnar att de ljuger |
لَئِنْ أُخْرِجُوا لَا يَخْرُجُونَ مَعَهُمْ وَلَئِن قُوتِلُوا لَا يَنصُرُونَهُمْ وَلَئِن نَّصَرُوهُمْ لَيُوَلُّنَّ الْأَدْبَارَ ثُمَّ لَا يُنصَرُونَ (12)
Om [fornekarna] drivs bort kommer [hycklarna] med sakerhet inte att ga med dem, och om de angrips kommer [hycklarna] inte att sluta upp vid deras sida; men kommer de [anda] till deras hjalp, gor de [snart] helt om och flyr och sa blir [fornekarna] till sist ensamma |
لَأَنتُمْ أَشَدُّ رَهْبَةً فِي صُدُورِهِم مِّنَ اللَّهِ ۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ قَوْمٌ لَّا يَفْقَهُونَ (13)
Ja, de hyser langt storre fruktan for er [troende] an for Gud; de ar namligen manniskor som alls ingenting forstar |
لَا يُقَاتِلُونَكُمْ جَمِيعًا إِلَّا فِي قُرًى مُّحَصَّنَةٍ أَوْ مِن وَرَاءِ جُدُرٍ ۚ بَأْسُهُم بَيْنَهُمْ شَدِيدٌ ۚ تَحْسَبُهُمْ جَمِيعًا وَقُلُوبُهُمْ شَتَّىٰ ۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ قَوْمٌ لَّا يَعْقِلُونَ (14)
De kommer aldrig att kampa i samlad trupp mot er om det inte sker fran [stallningar i] befasta stader eller bakom murar. Inbordes ar de hatska fiender. Det ar latt att tro att de haller samman, men i sitt inre ar de splittrade [utom i sitt hat mot de troende]; de ar manniskor som inte anvander sitt forstand |
كَمَثَلِ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ قَرِيبًا ۖ ذَاقُوا وَبَالَ أَمْرِهِمْ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (15)
Liksom de som en kort tid fore dem fick kanna pa [de onda] foljderna av sina handlingar, maste de utsta svara lidanden [ocksa i nasta liv] |
كَمَثَلِ الشَّيْطَانِ إِذْ قَالَ لِلْإِنسَانِ اكْفُرْ فَلَمَّا كَفَرَ قَالَ إِنِّي بَرِيءٌ مِّنكَ إِنِّي أَخَافُ اللَّهَ رَبَّ الْعَالَمِينَ (16)
Se hur Djavulen [beter sig]: forst sager han till manniskan: "Forneka sanningen!" och nar hon fornekar sanningen, sager han: "Jag ar inte ansvarig for dig; jag fruktar Gud, varldarnas Herre |
فَكَانَ عَاقِبَتَهُمَا أَنَّهُمَا فِي النَّارِ خَالِدَيْنِ فِيهَا ۚ وَذَٰلِكَ جَزَاءُ الظَّالِمِينَ (17)
Och slutet for bada ar Elden, dar de skall forbli till evig tid; sadan ar syndarnas lon |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اتَّقُوا اللَّهَ وَلْتَنظُرْ نَفْسٌ مَّا قَدَّمَتْ لِغَدٍ ۖ وَاتَّقُوا اللَّهَ ۚ إِنَّ اللَّهَ خَبِيرٌ بِمَا تَعْمَلُونَ (18)
TROENDE! Frukta Gud, och tank pa vad ni sander framfor er, var och en, till morgondagen! Ja, frukta Gud! Han ar val underrattad om vad ni gor |
وَلَا تَكُونُوا كَالَّذِينَ نَسُوا اللَّهَ فَأَنسَاهُمْ أَنفُسَهُمْ ۚ أُولَٰئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ (19)
Var inte som de som glommer Gud och som Han later glomma sjalens [valfard]; det ar de som har forhardat sig i synd och trots |
لَا يَسْتَوِي أَصْحَابُ النَّارِ وَأَصْحَابُ الْجَنَّةِ ۚ أَصْحَابُ الْجَنَّةِ هُمُ الْفَائِزُونَ (20)
De som har Elden till arvedel kan inte jamforas med dem som arver paradiset; paradisets arvtagare ar de som har vunnit den stora segern |
لَوْ أَنزَلْنَا هَٰذَا الْقُرْآنَ عَلَىٰ جَبَلٍ لَّرَأَيْتَهُ خَاشِعًا مُّتَصَدِّعًا مِّنْ خَشْيَةِ اللَّهِ ۚ وَتِلْكَ الْأَمْثَالُ نَضْرِبُهَا لِلنَّاسِ لَعَلَّهُمْ يَتَفَكَّرُونَ (21)
OM VI hade uppenbarat denna Koran for ett berg, skulle du helt sakert ha sett det ramna av fruktan for Gud. Sadana liknelser framstaller Vi for manniskorna for att stamma dem till eftertanke |
هُوَ اللَّهُ الَّذِي لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ عَالِمُ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ ۖ هُوَ الرَّحْمَٰنُ الرَّحِيمُ (22)
HAN ar Gud; ingen gudom finns utom Han! Han kanner allt det som ar dolt for manniskor liksom det som de kan bevittna - Han, den Naderike, den Barmhartige |
هُوَ اللَّهُ الَّذِي لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ الْمَلِكُ الْقُدُّوسُ السَّلَامُ الْمُؤْمِنُ الْمُهَيْمِنُ الْعَزِيزُ الْجَبَّارُ الْمُتَكَبِّرُ ۚ سُبْحَانَ اللَّهِ عَمَّا يُشْرِكُونَ (23)
Han ar Gud; ingen gudom finns utom Han, Konungen, den Helige, Han [som skanker] fred, Han som [vacker och vidmakthaller] tron, Han som vakar [over uppenbarelsen], den Maktige, Han som betvingar och aterupprattar, Han vars storhet [ingen kan fatta]! Stor ar Gud i Sin harlighet, fjarran fran allt som [manniskor] vill satta vid Hans sida |
هُوَ اللَّهُ الْخَالِقُ الْبَارِئُ الْمُصَوِّرُ ۖ لَهُ الْأَسْمَاءُ الْحُسْنَىٰ ۚ يُسَبِّحُ لَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۖ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ (24)
Han ar Gud, Skaparen, som ar upphovet till allt och som ger allt dess slutliga form. Hans ar fullkomlighetens skona namn; allt och alla i himlarna och pa jorden prisar Honom - Han ar den Allsmaktige, den Vise |
