بَرَاءَةٌ مِّنَ اللَّهِ وَرَسُولِهِ إِلَى الَّذِينَ عَاهَدتُّم مِّنَ الْمُشْرِكِينَ (1)
GUD OCH Hans Sandebud sager upp de fordrag som ni har slutit med avgudadyrkarna |
فَسِيحُوا فِي الْأَرْضِ أَرْبَعَةَ أَشْهُرٍ وَاعْلَمُوا أَنَّكُمْ غَيْرُ مُعْجِزِي اللَّهِ ۙ وَأَنَّ اللَّهَ مُخْزِي الْكَافِرِينَ (2)
[Tillkannage for dem:] "Ror er var ni vill pa jorden under fyra manader, men ni skall veta att ni inte kan uppresa er mot Guds [beslut] och att Gud skall forodmjuka dem som fornekar sanningen |
وَأَذَانٌ مِّنَ اللَّهِ وَرَسُولِهِ إِلَى النَّاسِ يَوْمَ الْحَجِّ الْأَكْبَرِ أَنَّ اللَّهَ بَرِيءٌ مِّنَ الْمُشْرِكِينَ ۙ وَرَسُولُهُ ۚ فَإِن تُبْتُمْ فَهُوَ خَيْرٌ لَّكُمْ ۖ وَإِن تَوَلَّيْتُمْ فَاعْلَمُوا أَنَّكُمْ غَيْرُ مُعْجِزِي اللَّهِ ۗ وَبَشِّرِ الَّذِينَ كَفَرُوا بِعَذَابٍ أَلِيمٍ (3)
Gud och Hans Sandebud tillkannager for alla manniskor pa den Stora vallfardens dag: "Gud avvisar [allt samrore med] avgudadyrkarna, och Hans Sandebud [gor detsamma]. Om ni visar anger ar det for ert eget basta, men drar ni er undan skall ni veta att ni inte kan uppresa er mot Gud." Och lat alla fornekare av sanningen veta att ett plagsamt straff [vantar dem] |
إِلَّا الَّذِينَ عَاهَدتُّم مِّنَ الْمُشْرِكِينَ ثُمَّ لَمْ يَنقُصُوكُمْ شَيْئًا وَلَمْ يُظَاهِرُوا عَلَيْكُمْ أَحَدًا فَأَتِمُّوا إِلَيْهِمْ عَهْدَهُمْ إِلَىٰ مُدَّتِهِمْ ۚ إِنَّ اللَّهَ يُحِبُّ الْمُتَّقِينَ (4)
Harifran skall undantas de bland avgudadyrkarna som har slutit fordrag med er och som inte i nagot avseende vallat er skada och inte har bistatt nagon [i fientliga foretag] mot er. Fullgor era forpliktelser enligt fordragen med dem, sa lange de ar i kraft. Gud alskar dem som fruktar Honom |
فَإِذَا انسَلَخَ الْأَشْهُرُ الْحُرُمُ فَاقْتُلُوا الْمُشْرِكِينَ حَيْثُ وَجَدتُّمُوهُمْ وَخُذُوهُمْ وَاحْصُرُوهُمْ وَاقْعُدُوا لَهُمْ كُلَّ مَرْصَدٍ ۚ فَإِن تَابُوا وَأَقَامُوا الصَّلَاةَ وَآتَوُا الزَّكَاةَ فَخَلُّوا سَبِيلَهُمْ ۚ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (5)
Nar de helgade manaderna gatt till anda skall ni doda avgudadyrkarna, var ni an traffar pa dem; tag dem till fanga och omringa dem och lagg er i forsat for dem. Men om de visar anger och [villighet att] forratta bonen och betala allmoseskatten, lamna dem da i fred - Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
وَإِنْ أَحَدٌ مِّنَ الْمُشْرِكِينَ اسْتَجَارَكَ فَأَجِرْهُ حَتَّىٰ يَسْمَعَ كَلَامَ اللَّهِ ثُمَّ أَبْلِغْهُ مَأْمَنَهُ ۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ قَوْمٌ لَّا يَعْلَمُونَ (6)
Om nagon bland avgudadyrkarna soker skydd hos dig, ge honom da ditt beskydd, sa att han far hora Guds ord; for honom sedan till en plats dar han ar i trygghet. De ar namligen manniskor som inte vet [vad Islam innebar] |
كَيْفَ يَكُونُ لِلْمُشْرِكِينَ عَهْدٌ عِندَ اللَّهِ وَعِندَ رَسُولِهِ إِلَّا الَّذِينَ عَاهَدتُّمْ عِندَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ ۖ فَمَا اسْتَقَامُوا لَكُمْ فَاسْتَقِيمُوا لَهُمْ ۚ إِنَّ اللَّهَ يُحِبُّ الْمُتَّقِينَ (7)
HUR SKULLE avgudadyrkarna kunna [gora ansprak pa] fordragsenligt [beskydd] av Gud och Hans Sandebud, bortsett fran dem som ni slot avtal med om vapenvila i narheten av den heliga Mosken? [Vad dem betraffar] skall ni sta fast vid ert ord till dem, sa lange de star fast vid sitt ord till er. Gud alskar dem som fruktar Honom |
كَيْفَ وَإِن يَظْهَرُوا عَلَيْكُمْ لَا يَرْقُبُوا فِيكُمْ إِلًّا وَلَا ذِمَّةً ۚ يُرْضُونَكُم بِأَفْوَاهِهِمْ وَتَأْبَىٰ قُلُوبُهُمْ وَأَكْثَرُهُمْ فَاسِقُونَ (8)
Hur [skulle ett sadant fordrag vara mojligt]? Om de ar er overlagsna i styrka tar de gentemot er varken hansyn till slaktskapsband eller till gallande regler om skydd. De later tillmotesgaende i sitt tal, men innerst inne kanner de avsky [for er] och de flesta av dem ar trotsiga syndare |
اشْتَرَوْا بِآيَاتِ اللَّهِ ثَمَنًا قَلِيلًا فَصَدُّوا عَن سَبِيلِهِ ۚ إِنَّهُمْ سَاءَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (9)
De har salt Guds budskap for en ynklig slant och de hindrar [manniskor] att folja Guds vag. Vad de gor ar ont |
لَا يَرْقُبُونَ فِي مُؤْمِنٍ إِلًّا وَلَا ذِمَّةً ۚ وَأُولَٰئِكَ هُمُ الْمُعْتَدُونَ (10)
De tar ingen hansyn till vare sig slaktskap eller gallande regler om skydd nar det galler en troende - deras fientlighet kanner inga granser |
فَإِن تَابُوا وَأَقَامُوا الصَّلَاةَ وَآتَوُا الزَّكَاةَ فَإِخْوَانُكُمْ فِي الدِّينِ ۗ وَنُفَصِّلُ الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَعْلَمُونَ (11)
Men om de visar anger och [vilja att] forratta bonen och betala allmoseskatten, da ar de era broder i tron. Sa framstaller Vi [Vara] budskap fast och klart for de insiktsfulla |
وَإِن نَّكَثُوا أَيْمَانَهُم مِّن بَعْدِ عَهْدِهِمْ وَطَعَنُوا فِي دِينِكُمْ فَقَاتِلُوا أَئِمَّةَ الْكُفْرِ ۙ إِنَّهُمْ لَا أَيْمَانَ لَهُمْ لَعَلَّهُمْ يَنتَهُونَ (12)
Om de, efter att ha ingatt ett fordrag, bryter sina under ed givna loften och angriper er tro, kampa da mot dessa fornekelsens [och troloshetens] banerforare, vars eder saknar allt varde, for att forma dem att upphora [med sina angrepp] |
أَلَا تُقَاتِلُونَ قَوْمًا نَّكَثُوا أَيْمَانَهُمْ وَهَمُّوا بِإِخْرَاجِ الرَّسُولِ وَهُم بَدَءُوكُمْ أَوَّلَ مَرَّةٍ ۚ أَتَخْشَوْنَهُمْ ۚ فَاللَّهُ أَحَقُّ أَن تَخْشَوْهُ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ (13)
Eller tvekar ni att kampa mot manniskor som har brutit sina eder och som hade planer att jaga bort Sandebudet och som var de forsta att angripa er? Hyser ni [sadan] radsla for dem? Men om ni ar [sanna] troende ar det Gud som ni bor frukta |
قَاتِلُوهُمْ يُعَذِّبْهُمُ اللَّهُ بِأَيْدِيكُمْ وَيُخْزِهِمْ وَيَنصُرْكُمْ عَلَيْهِمْ وَيَشْفِ صُدُورَ قَوْمٍ مُّؤْمِنِينَ (14)
Kampa mot dem! Gud skall straffa dem genom era hander och forodmjuka dem och hjalpa er till seger over dem. Och Han skall laka [saren i] de troendes brost |
وَيُذْهِبْ غَيْظَ قُلُوبِهِمْ ۗ وَيَتُوبُ اللَّهُ عَلَىٰ مَن يَشَاءُ ۗ وَاللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ (15)
och stilla vreden i deras hjartan. Gud vander Sig till den Han vill och innesluter honom i Sin nad; Gud ar allvetande, vis |
أَمْ حَسِبْتُمْ أَن تُتْرَكُوا وَلَمَّا يَعْلَمِ اللَّهُ الَّذِينَ جَاهَدُوا مِنكُمْ وَلَمْ يَتَّخِذُوا مِن دُونِ اللَّهِ وَلَا رَسُولِهِ وَلَا الْمُؤْمِنِينَ وَلِيجَةً ۚ وَاللَّهُ خَبِيرٌ بِمَا تَعْمَلُونَ (16)
Trodde ni att ni skulle lamnas i fred, utan att ha visat Gud vilka de av er ar som vill strava och kampa [for Hans sak] och som inte soker stod och skydd hos nagon annan an Gud och Hans Sandebud och de troende? Gud ar val underrattad om vad ni gor |
مَا كَانَ لِلْمُشْرِكِينَ أَن يَعْمُرُوا مَسَاجِدَ اللَّهِ شَاهِدِينَ عَلَىٰ أَنفُسِهِم بِالْكُفْرِ ۚ أُولَٰئِكَ حَبِطَتْ أَعْمَالُهُمْ وَفِي النَّارِ هُمْ خَالِدُونَ (17)
DET AR inte ratt att de som satter medgudar vid Guds sida och som vittnar mot sig sjalva att de fornekar sanningen, gor besok i moskeerna, Guds hus, eller befattar sig med deras underhall. Allt vad dessa manniskor har stravat efter har gatt om intet och Elden skall bli deras eviga boning |
إِنَّمَا يَعْمُرُ مَسَاجِدَ اللَّهِ مَنْ آمَنَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ وَأَقَامَ الصَّلَاةَ وَآتَى الزَّكَاةَ وَلَمْ يَخْشَ إِلَّا اللَّهَ ۖ فَعَسَىٰ أُولَٰئِكَ أَن يَكُونُوا مِنَ الْمُهْتَدِينَ (18)
Ingen skall besoka moskeerna, Guds hus, utom de som tror pa Gud och den Yttersta dagen och som regelbundet forrattar bonen och ger at de behovande och som inte fruktar nagon annan an Gud. Enbart de kan hoppas hora till dem som har letts pa ratt vag |
۞ أَجَعَلْتُمْ سِقَايَةَ الْحَاجِّ وَعِمَارَةَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ كَمَنْ آمَنَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ وَجَاهَدَ فِي سَبِيلِ اللَّهِ ۚ لَا يَسْتَوُونَ عِندَ اللَّهِ ۗ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ (19)
Menar ni kanske att uppgifterna att ge pilgrimerna vatten och att underhalla den heliga Mosken kan jamforas med vad den gor som tror pa Gud och den Yttersta dagen och som stravar och kampar for Guds sak? Dessa ting har inte samma varde infor Gud. Gud vagleder inte de orattfardiga |
الَّذِينَ آمَنُوا وَهَاجَرُوا وَجَاهَدُوا فِي سَبِيلِ اللَّهِ بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ أَعْظَمُ دَرَجَةً عِندَ اللَّهِ ۚ وَأُولَٰئِكَ هُمُ الْفَائِزُونَ (20)
De som har antagit tron och utvandrat fran ondskans rike och som med sina agodelar och sina liv [som insats] stravar och kampar for Guds sak har den hogsta rangen infor Gud; det ar de som skall vinna den stora segern |
يُبَشِّرُهُمْ رَبُّهُم بِرَحْمَةٍ مِّنْهُ وَرِضْوَانٍ وَجَنَّاتٍ لَّهُمْ فِيهَا نَعِيمٌ مُّقِيمٌ (21)
Deras Herre ger dem det gladjerika budskapet om [Sin] nad och [Sitt] valbehag och om lustgardar dar Guds gavor aldrig tryter |
خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا ۚ إِنَّ اللَّهَ عِندَهُ أَجْرٌ عَظِيمٌ (22)
och dar de skall forbli till evig tid; ja, en rik beloning [vantar] dem hos Gud |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لَا تَتَّخِذُوا آبَاءَكُمْ وَإِخْوَانَكُمْ أَوْلِيَاءَ إِنِ اسْتَحَبُّوا الْكُفْرَ عَلَى الْإِيمَانِ ۚ وَمَن يَتَوَلَّهُم مِّنكُمْ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ (23)
TROENDE! Tag inte era fader och era broder till bundsforvanter om de satter fornekelse hogre an tro; de bland er som sluter sig till dem begar oratt [mot sig sjalva] |
قُلْ إِن كَانَ آبَاؤُكُمْ وَأَبْنَاؤُكُمْ وَإِخْوَانُكُمْ وَأَزْوَاجُكُمْ وَعَشِيرَتُكُمْ وَأَمْوَالٌ اقْتَرَفْتُمُوهَا وَتِجَارَةٌ تَخْشَوْنَ كَسَادَهَا وَمَسَاكِنُ تَرْضَوْنَهَا أَحَبَّ إِلَيْكُم مِّنَ اللَّهِ وَرَسُولِهِ وَجِهَادٍ فِي سَبِيلِهِ فَتَرَبَّصُوا حَتَّىٰ يَأْتِيَ اللَّهُ بِأَمْرِهِ ۗ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الْفَاسِقِينَ (24)
Sag: "Om era fader och era soner och era broder och era hustrur och er slakt och de ting som ni forvarvar och de varor for vilka ni oroar er att de skall forbli osalda och era ombonade hem - [om allt detta] star ert hjarta narmare an Gud och Hans Sandebud och kampen for Hans sak, vanta da till dess Gud ger Sin vilja till kanna; Gud vagleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad |
لَقَدْ نَصَرَكُمُ اللَّهُ فِي مَوَاطِنَ كَثِيرَةٍ ۙ وَيَوْمَ حُنَيْنٍ ۙ إِذْ أَعْجَبَتْكُمْ كَثْرَتُكُمْ فَلَمْ تُغْنِ عَنكُمْ شَيْئًا وَضَاقَتْ عَلَيْكُمُ الْأَرْضُ بِمَا رَحُبَتْ ثُمَّ وَلَّيْتُم مُّدْبِرِينَ (25)
Gud har kommit till er hjalp i manga drabbningar och [sa gjorde Han] under slaget vid Hunayn nar er styrka gjorde er overmodiga, fastan den inte rackte till for att ge er segern; da kandes den vida jorden trang for er, och till sist gjorde ni helt om och flydde |
ثُمَّ أَنزَلَ اللَّهُ سَكِينَتَهُ عَلَىٰ رَسُولِهِ وَعَلَى الْمُؤْمِنِينَ وَأَنزَلَ جُنُودًا لَّمْ تَرَوْهَا وَعَذَّبَ الَّذِينَ كَفَرُوا ۚ وَذَٰلِكَ جَزَاءُ الْكَافِرِينَ (26)
Da lat Gud ett djupt lugn falla over Sandebudet och de troende och sande harskaror, osynliga for er, [till er hjalp]. Och Han straffade dem som fornekade sanningen; detta ar fornekarnas lon |
ثُمَّ يَتُوبُ اللَّهُ مِن بَعْدِ ذَٰلِكَ عَلَىٰ مَن يَشَاءُ ۗ وَاللَّهُ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (27)
Efter vad som skett vander Sig Gud till den Han vill och innesluter honom i Sin nad - Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِنَّمَا الْمُشْرِكُونَ نَجَسٌ فَلَا يَقْرَبُوا الْمَسْجِدَ الْحَرَامَ بَعْدَ عَامِهِمْ هَٰذَا ۚ وَإِنْ خِفْتُمْ عَيْلَةً فَسَوْفَ يُغْنِيكُمُ اللَّهُ مِن فَضْلِهِ إِن شَاءَ ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ حَكِيمٌ (28)
TROENDE! De som satter medhjalpare vid Guds sida ar orena [pa grund av sin avgudadyrkan]! Efter utgangen av detta ar skall de darfor inte tillatas narma sig den heliga Mosken. Om ni ar radda att fattigdom [hotar er, bor ni veta] att Gud i Sin godhet skall sorja for er, om det ar Hans vilja; Gud ar allvetande, vis |
قَاتِلُوا الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِاللَّهِ وَلَا بِالْيَوْمِ الْآخِرِ وَلَا يُحَرِّمُونَ مَا حَرَّمَ اللَّهُ وَرَسُولُهُ وَلَا يَدِينُونَ دِينَ الْحَقِّ مِنَ الَّذِينَ أُوتُوا الْكِتَابَ حَتَّىٰ يُعْطُوا الْجِزْيَةَ عَن يَدٍ وَهُمْ صَاغِرُونَ (29)
Kampa mot dem som, trots att de [forr] fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror pa Gud eller pa den Yttersta dagen och som inte anser som forbjudet det som Gud och Hans sandebud har forbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud - [kampa mot dem] till dess de erkanner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten |
وَقَالَتِ الْيَهُودُ عُزَيْرٌ ابْنُ اللَّهِ وَقَالَتِ النَّصَارَى الْمَسِيحُ ابْنُ اللَّهِ ۖ ذَٰلِكَ قَوْلُهُم بِأَفْوَاهِهِمْ ۖ يُضَاهِئُونَ قَوْلَ الَّذِينَ كَفَرُوا مِن قَبْلُ ۚ قَاتَلَهُمُ اللَّهُ ۚ أَنَّىٰ يُؤْفَكُونَ (30)
DE JUDISKA [trosbekannarna] sager: "Esra, Guds son", medan de kristna sager: "Kristus, Guds son". Detta kommer over deras lappar och da sager de efter vad [andra] fornekare av sanningen har sagt fore dem. Guds forbannelse over dem! Hur forvirrade ar inte deras begrepp |
اتَّخَذُوا أَحْبَارَهُمْ وَرُهْبَانَهُمْ أَرْبَابًا مِّن دُونِ اللَّهِ وَالْمَسِيحَ ابْنَ مَرْيَمَ وَمَا أُمِرُوا إِلَّا لِيَعْبُدُوا إِلَٰهًا وَاحِدًا ۖ لَّا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۚ سُبْحَانَهُ عَمَّا يُشْرِكُونَ (31)
De har tagit sina rabbiner och klosterbroder till herrar och beskyddare i Guds stalle, och [detsamma har de gjort med] Kristus, Marias son, trots att de har formanats att inte dyrka nagon annan an den Ende Guden - det finns ingen gud utom Han; stor ar Han i Sin harlighet, fjarran fran allt vad de vill satta vid Hans sida |
يُرِيدُونَ أَن يُطْفِئُوا نُورَ اللَّهِ بِأَفْوَاهِهِمْ وَيَأْبَى اللَّهُ إِلَّا أَن يُتِمَّ نُورَهُ وَلَوْ كَرِهَ الْكَافِرُونَ (32)
De forsoker utslacka Guds ljus med sina ord, men det ar Guds vilja att Hans ljus skall lysa med full styrka, hur forhatligt detta an kan vara for fornekarna |
هُوَ الَّذِي أَرْسَلَ رَسُولَهُ بِالْهُدَىٰ وَدِينِ الْحَقِّ لِيُظْهِرَهُ عَلَى الدِّينِ كُلِّهِ وَلَوْ كَرِهَ الْمُشْرِكُونَ (33)
Det ar Han som har sant Sitt Sandebud med vagledningen och [for att forkunna] den sanna tron som skall foras till seger over all [annan form av] gudstro, hur forhatligt detta an kan vara for dem som satter medhalpare vid Guds sida |
۞ يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِنَّ كَثِيرًا مِّنَ الْأَحْبَارِ وَالرُّهْبَانِ لَيَأْكُلُونَ أَمْوَالَ النَّاسِ بِالْبَاطِلِ وَيَصُدُّونَ عَن سَبِيلِ اللَّهِ ۗ وَالَّذِينَ يَكْنِزُونَ الذَّهَبَ وَالْفِضَّةَ وَلَا يُنفِقُونَهَا فِي سَبِيلِ اللَّهِ فَبَشِّرْهُم بِعَذَابٍ أَلِيمٍ (34)
Troende! Manga rabbiner och kyrkans larda man lagger med oratt beslag pa [andras] egendom och sparrar Guds vag [for andra]. De som samlar skatter av guld och silver och inte ger av detta for Guds sak, lat dem veta att ett plagsamt straff [vantar dem] |
يَوْمَ يُحْمَىٰ عَلَيْهَا فِي نَارِ جَهَنَّمَ فَتُكْوَىٰ بِهَا جِبَاهُهُمْ وَجُنُوبُهُمْ وَظُهُورُهُمْ ۖ هَٰذَا مَا كَنَزْتُمْ لِأَنفُسِكُمْ فَذُوقُوا مَا كُنتُمْ تَكْنِزُونَ (35)
den dag da dessa [skatter] skall glodgas i helvetets eld och deras pannor, sidor och ryggar brannmarkas med detta [och en rost sager:] "Detta ar de skatter ni samlade for att i ensamhet [ruva over dem]; smaka nu det som ni lade pa hog |
إِنَّ عِدَّةَ الشُّهُورِ عِندَ اللَّهِ اثْنَا عَشَرَ شَهْرًا فِي كِتَابِ اللَّهِ يَوْمَ خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ مِنْهَا أَرْبَعَةٌ حُرُمٌ ۚ ذَٰلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ ۚ فَلَا تَظْلِمُوا فِيهِنَّ أَنفُسَكُمْ ۚ وَقَاتِلُوا الْمُشْرِكِينَ كَافَّةً كَمَا يُقَاتِلُونَكُمْ كَافَّةً ۚ وَاعْلَمُوا أَنَّ اللَّهَ مَعَ الْمُتَّقِينَ (36)
ANTALET manader ar tolv enligt Guds dekret - vilket Han faststallde den dag da Han skapade himlarna och jorden. Av dem ar fyra helgade; detta ar [Guds] evigt sanna lag. Vanhelga darfor inte dessa [manader] till skada for er sjalva. Och var orubbliga i ert motstand mot dem som satter gudar vid Guds sida, liksom de ar orubbliga i sitt motstand mot er, och var forvissade om att Gud ar med de gudfruktiga |
إِنَّمَا النَّسِيءُ زِيَادَةٌ فِي الْكُفْرِ ۖ يُضَلُّ بِهِ الَّذِينَ كَفَرُوا يُحِلُّونَهُ عَامًا وَيُحَرِّمُونَهُ عَامًا لِّيُوَاطِئُوا عِدَّةَ مَا حَرَّمَ اللَّهُ فَيُحِلُّوا مَا حَرَّمَ اللَّهُ ۚ زُيِّنَ لَهُمْ سُوءُ أَعْمَالِهِمْ ۗ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الْكَافِرِينَ (37)
Genom att lagga till [en manad] ger de mer kraft at fornekandet av sanningen och darmed vaxer fornekarnas forvirring - ett ar forklarar de detta ar tillatet och ett [annat] ar forbjuder de det sa att det stammer overens med antalet av Gud helgade manader. Pa sa satt forgriper de sig pa det som Gud har heligforklarat. De har formatts att se det onda de gor i ett fordelaktigt ljus, men Gud vagleder inte dem som fornekar sanningen |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا مَا لَكُمْ إِذَا قِيلَ لَكُمُ انفِرُوا فِي سَبِيلِ اللَّهِ اثَّاقَلْتُمْ إِلَى الْأَرْضِ ۚ أَرَضِيتُم بِالْحَيَاةِ الدُّنْيَا مِنَ الْآخِرَةِ ۚ فَمَا مَتَاعُ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا فِي الْآخِرَةِ إِلَّا قَلِيلٌ (38)
TROENDE! Hur ar det fatt med er? Nar ni kallas att kampa for Guds sak klamrar ni er fast vid det jordiska; ar ni sa intagna av vad denna varlden [kan erbjuda] att ni [glommer] evigheten? Detta liv ger er bara torftiga frojder jamfort med den eviga gladjen |
إِلَّا تَنفِرُوا يُعَذِّبْكُمْ عَذَابًا أَلِيمًا وَيَسْتَبْدِلْ قَوْمًا غَيْرَكُمْ وَلَا تَضُرُّوهُ شَيْئًا ۗ وَاللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ (39)
Om ni inte [vill] kampa [for Guds sak] skall Han straffa er med ett svart lidande och Han skall satta andra manniskor i ert stalle. Ni vallar Honom ingen skada - Han [som] har allt i Sin makt |
إِلَّا تَنصُرُوهُ فَقَدْ نَصَرَهُ اللَّهُ إِذْ أَخْرَجَهُ الَّذِينَ كَفَرُوا ثَانِيَ اثْنَيْنِ إِذْ هُمَا فِي الْغَارِ إِذْ يَقُولُ لِصَاحِبِهِ لَا تَحْزَنْ إِنَّ اللَّهَ مَعَنَا ۖ فَأَنزَلَ اللَّهُ سَكِينَتَهُ عَلَيْهِ وَأَيَّدَهُ بِجُنُودٍ لَّمْ تَرَوْهَا وَجَعَلَ كَلِمَةَ الَّذِينَ كَفَرُوا السُّفْلَىٰ ۗ وَكَلِمَةُ اللَّهِ هِيَ الْعُلْيَا ۗ وَاللَّهُ عَزِيزٌ حَكِيمٌ (40)
Ger ni inte [Sandebudet] ert stod, [skall] Gud hjalpa honom [sa som skedde] nar fornekarna jagade bort honom. [Han var] den andre av de tva [som tog skydd] i en grotta och han sade till sin foljeslagare: "Var inte radd - Gud ar med oss!" Och Gud lat ett djupt lugn falla over honom och styrkte honom med en for er osynlig harskara och fortog kraften i fornekarnas ord - Guds ord har all kraft, all styrka. Gud ar allsmaktig, vis |
انفِرُوا خِفَافًا وَثِقَالًا وَجَاهِدُوا بِأَمْوَالِكُمْ وَأَنفُسِكُمْ فِي سَبِيلِ اللَّهِ ۚ ذَٰلِكُمْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ (41)
Ga ut till strid - [vare sig ni ser det som] en latt uppgift eller ett tungt offer - och kampa for Guds sak med er egendom och med livet [som insats]; detta ar bast for er - om ni visste [vilken vinst ni kan uppna i det eviga livet] |
لَوْ كَانَ عَرَضًا قَرِيبًا وَسَفَرًا قَاصِدًا لَّاتَّبَعُوكَ وَلَٰكِن بَعُدَتْ عَلَيْهِمُ الشُّقَّةُ ۚ وَسَيَحْلِفُونَ بِاللَّهِ لَوِ اسْتَطَعْنَا لَخَرَجْنَا مَعَكُمْ يُهْلِكُونَ أَنفُسَهُمْ وَاللَّهُ يَعْلَمُ إِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ (42)
Om ett lattfanget byte hade legat inom rackhall och marschvagen hade varit latt, skulle de sakert ha foljt dig, men de ansag att farden var lang och strapatserna svara. Men de kommer att svara vid Gud: "Hade vi haft mojlighet skulle vi sjalvfallet ha gatt med er!" - Gud vet att de ljuger och [med sina logner] bereder de sin egen undergang |
عَفَا اللَّهُ عَنكَ لِمَ أَذِنتَ لَهُمْ حَتَّىٰ يَتَبَيَّنَ لَكَ الَّذِينَ صَدَقُوا وَتَعْلَمَ الْكَاذِبِينَ (43)
Gud forlater dig - men varfor lat du dem [stanna hemma], innan du hade klart for dig vilka som talade sanning och vilka som ljog |
لَا يَسْتَأْذِنُكَ الَّذِينَ يُؤْمِنُونَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ أَن يُجَاهِدُوا بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ ۗ وَاللَّهُ عَلِيمٌ بِالْمُتَّقِينَ (44)
De som tror pa Gud och den Yttersta dagen ber dig inte befria dem fran [plikten] att kampa [for Guds sak] med sina agodelar och med livet som insats - och Gud vet vilka de ar som fruktar Honom |
إِنَّمَا يَسْتَأْذِنُكَ الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ وَارْتَابَتْ قُلُوبُهُمْ فَهُمْ فِي رَيْبِهِمْ يَتَرَدَّدُونَ (45)
Inga utom de som inte tror pa Gud och den Yttersta dagen och ar osakra i sitt inre och vacklar mellan olika standpunkter, ber dig om befrielse |
۞ وَلَوْ أَرَادُوا الْخُرُوجَ لَأَعَدُّوا لَهُ عُدَّةً وَلَٰكِن كَرِهَ اللَّهُ انبِعَاثَهُمْ فَثَبَّطَهُمْ وَقِيلَ اقْعُدُوا مَعَ الْقَاعِدِينَ (46)
Om de hade velat ga [med de ovriga] skulle de helt sakert ha gjort forberedelser for detta. Men Gud ville inte att de skulle ga ut och sa holl Han dem tillbaka, och [de fick] svaret: "Stanna hemma med [de ovriga] som stannar hemma |
لَوْ خَرَجُوا فِيكُم مَّا زَادُوكُمْ إِلَّا خَبَالًا وَلَأَوْضَعُوا خِلَالَكُمْ يَبْغُونَكُمُ الْفِتْنَةَ وَفِيكُمْ سَمَّاعُونَ لَهُمْ ۗ وَاللَّهُ عَلِيمٌ بِالظَّالِمِينَ (47)
Om de hade gatt med er skulle de inte ha gjort annat an stallt till oreda for er och sprungit runt [med rykten] fran den ene till den andre for att skapa missnoje, och det finns bland er de som garna lyssnar till [rykten]. Gud vet vilka de orattfardiga ar |
لَقَدِ ابْتَغَوُا الْفِتْنَةَ مِن قَبْلُ وَقَلَّبُوا لَكَ الْأُمُورَ حَتَّىٰ جَاءَ الْحَقُّ وَظَهَرَ أَمْرُ اللَّهِ وَهُمْ كَارِهُونَ (48)
Aven tidigare forsokte de vigla upp dina man och vallade dig manga svarigheter, till dess att sanningen kom fram och Guds vilja uppenbarades - till deras stora forargelse |
وَمِنْهُم مَّن يَقُولُ ائْذَن لِّي وَلَا تَفْتِنِّي ۚ أَلَا فِي الْفِتْنَةِ سَقَطُوا ۗ وَإِنَّ جَهَنَّمَ لَمُحِيطَةٌ بِالْكَافِرِينَ (49)
Bland dem fanns nagra som sade: "Ge mig tillstand [att stanna hemma] och bespara mig denna svara provning!" [Redan deras begaran innebar att] de har satts pa prov och inte bestatt [provet]! Helvetets [lagor] kommer helt visst att innesluta fornekarna [som en mur] |
إِن تُصِبْكَ حَسَنَةٌ تَسُؤْهُمْ ۖ وَإِن تُصِبْكَ مُصِيبَةٌ يَقُولُوا قَدْ أَخَذْنَا أَمْرَنَا مِن قَبْلُ وَيَتَوَلَّوا وَّهُمْ فَرِحُونَ (50)
Om du har framgang kommer de att grama sig; och om du drabbas av motgangar kommer de att saga: "Det ar vad vi forutsag och var forberedda pa", och sa gar de sin vag, glada och nojda |
قُل لَّن يُصِيبَنَا إِلَّا مَا كَتَبَ اللَّهُ لَنَا هُوَ مَوْلَانَا ۚ وَعَلَى اللَّهِ فَلْيَتَوَكَّلِ الْمُؤْمِنُونَ (51)
Sag: "Ingenting kan drabba oss om det inte ar forutbestamt for oss av Gud. Han ar var Herre och var Beskyddare. Till Gud skall de troende lita |
قُلْ هَلْ تَرَبَّصُونَ بِنَا إِلَّا إِحْدَى الْحُسْنَيَيْنِ ۖ وَنَحْنُ نَتَرَبَّصُ بِكُمْ أَن يُصِيبَكُمُ اللَّهُ بِعَذَابٍ مِّنْ عِندِهِ أَوْ بِأَيْدِينَا ۖ فَتَرَبَّصُوا إِنَّا مَعَكُم مُّتَرَبِّصُونَ (52)
Sag: "Vantar ni att nagot annat skall handa oss an ettdera av tva ting, som bada utgor det hogsta goda? Vi for var del vantar att Gud skall straffa er eller att Han skall lata straffet drabba er genom oss. Vanta darfor! Vi vantar liksom ni |
قُلْ أَنفِقُوا طَوْعًا أَوْ كَرْهًا لَّن يُتَقَبَّلَ مِنكُمْ ۖ إِنَّكُمْ كُنتُمْ قَوْمًا فَاسِقِينَ (53)
Sag [till hycklarna]: "Vad ni an skanker [av det ni ager], frivilligt eller av tvang, skall det inte tas emot [och inte raknas er till godo], eftersom ni har forhardat er i trots och olydnad mot Gud |
وَمَا مَنَعَهُمْ أَن تُقْبَلَ مِنْهُمْ نَفَقَاتُهُمْ إِلَّا أَنَّهُمْ كَفَرُوا بِاللَّهِ وَبِرَسُولِهِ وَلَا يَأْتُونَ الصَّلَاةَ إِلَّا وَهُمْ كُسَالَىٰ وَلَا يُنفِقُونَ إِلَّا وَهُمْ كَارِهُونَ (54)
Skalen till att deras gavor och bidrag inte tas emot ar dessa och inga andra: de tror inte pa Gud och pa Hans Sandebud, de gar inte till bon annat an i sakta mak och nar de ger [till goda andamal] ger de hogst motvilligt |
فَلَا تُعْجِبْكَ أَمْوَالُهُمْ وَلَا أَوْلَادُهُمْ ۚ إِنَّمَا يُرِيدُ اللَّهُ لِيُعَذِّبَهُم بِهَا فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَتَزْهَقَ أَنفُسُهُمْ وَهُمْ كَافِرُونَ (55)
Se inte med beundran pa deras rikedom och deras [manga] soner; med dessa [gavor som drar med sig bekymmer och tunga offer] vill Gud straffa dem i detta liv och [Han vill] att de ger upp andan, medan de annu fornekar sanningen |
وَيَحْلِفُونَ بِاللَّهِ إِنَّهُمْ لَمِنكُمْ وَمَا هُم مِّنكُمْ وَلَٰكِنَّهُمْ قَوْمٌ يَفْرَقُونَ (56)
Och de svar vid Gud att de kanner samhorighet med er. Men de hor inte samman med er; de hyser i sjalva verket en djup radsla [for er] |
لَوْ يَجِدُونَ مَلْجَأً أَوْ مَغَارَاتٍ أَوْ مُدَّخَلًا لَّوَلَّوْا إِلَيْهِ وَهُمْ يَجْمَحُونَ (57)
Om de kunde finna en tillflykt - en grotta eller [till och med] en hala i jorden - skulle de storta i vag dit som hastar i sken |
وَمِنْهُم مَّن يَلْمِزُكَ فِي الصَّدَقَاتِ فَإِنْ أُعْطُوا مِنْهَا رَضُوا وَإِن لَّمْ يُعْطَوْا مِنْهَا إِذَا هُمْ يَسْخَطُونَ (58)
Det finns nagra bland dem som fortalar dig [Muhammad] vad galler [den ratta fordelningen av] offergavorna; om nagot kommer pa deras lott blir de belatna men far de ingenting blir de missnojda |
وَلَوْ أَنَّهُمْ رَضُوا مَا آتَاهُمُ اللَّهُ وَرَسُولُهُ وَقَالُوا حَسْبُنَا اللَّهُ سَيُؤْتِينَا اللَّهُ مِن فَضْلِهِ وَرَسُولُهُ إِنَّا إِلَى اللَّهِ رَاغِبُونَ (59)
Det vore battre om de nojde sig med vad Gud och Hans Sandebud ger dem och sade: "Vi litar till Gud for vara behov och Gud skall av godhet ge oss [vad vi behover - ge oss det] genom Sitt Sandebud. Vi satter vart hopp till Gud |
۞ إِنَّمَا الصَّدَقَاتُ لِلْفُقَرَاءِ وَالْمَسَاكِينِ وَالْعَامِلِينَ عَلَيْهَا وَالْمُؤَلَّفَةِ قُلُوبُهُمْ وَفِي الرِّقَابِ وَالْغَارِمِينَ وَفِي سَبِيلِ اللَّهِ وَابْنِ السَّبِيلِ ۖ فَرِيضَةً مِّنَ اللَّهِ ۗ وَاللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ (60)
Offergavorna ar avsedda enbart for de fattiga och de nodstallda och for dem som har hand om insamlandet av dem och for att vinna hjartan [for tron] och for att frikopa manniskor ur fangenskap och slaveri och [for att latta] de skuldtyngdas [bordor] och for [kampen for] Guds sak och for vandringsmannen. Detta har Gud foreskrivit; Gud ar allvetande, vis |
وَمِنْهُمُ الَّذِينَ يُؤْذُونَ النَّبِيَّ وَيَقُولُونَ هُوَ أُذُنٌ ۚ قُلْ أُذُنُ خَيْرٍ لَّكُمْ يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَيُؤْمِنُ لِلْمُؤْمِنِينَ وَرَحْمَةٌ لِّلَّذِينَ آمَنُوا مِنكُمْ ۚ وَالَّذِينَ يُؤْذُونَ رَسُولَ اللَّهِ لَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (61)
OCH DET finns de bland dem som fortalar Profeten och [spydigt] sager: "Han ar idel ora." Sag: "Ja, han ar idel ora [for det som galler] ert basta. Han tror pa Gud [och Hans ord] och han litar pa de troendes uppriktighet och [genom honom flodar] nad over dem av er som har tron. Men pa dem som talar illa om Guds Sandebud [vantar] ett plagsamt straff |
يَحْلِفُونَ بِاللَّهِ لَكُمْ لِيُرْضُوكُمْ وَاللَّهُ وَرَسُولُهُ أَحَقُّ أَن يُرْضُوهُ إِن كَانُوا مُؤْمِنِينَ (62)
De svar infor er vid Gud att de vill vara er till lags, men det ar snarare Gud och Hans Sandebud som de bor vara till lags om de ar troende |
أَلَمْ يَعْلَمُوا أَنَّهُ مَن يُحَادِدِ اللَّهَ وَرَسُولَهُ فَأَنَّ لَهُ نَارَ جَهَنَّمَ خَالِدًا فِيهَا ۚ ذَٰلِكَ الْخِزْيُ الْعَظِيمُ (63)
Vet de da inte att helvetets eld [vantar] dem som satter sig upp mot Gud och Hans Sandebud? Dar skall de forbli till evig tid - [ett elande och] en fornedring utan like |
يَحْذَرُ الْمُنَافِقُونَ أَن تُنَزَّلَ عَلَيْهِمْ سُورَةٌ تُنَبِّئُهُم بِمَا فِي قُلُوبِهِمْ ۚ قُلِ اسْتَهْزِئُوا إِنَّ اللَّهَ مُخْرِجٌ مَّا تَحْذَرُونَ (64)
Hycklarna oroar sig for att en sura som ror dem skall uppenbaras och att den skall avsloja vad de [doljer] i sitt innersta. Sag: "Fortsatt med era spydigheter! Gud kommer helt sakert att avsloja det som oroar er |
وَلَئِن سَأَلْتَهُمْ لَيَقُولُنَّ إِنَّمَا كُنَّا نَخُوضُ وَنَلْعَبُ ۚ قُلْ أَبِاللَّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِئُونَ (65)
Om du fragade [dem vad de menade med vad de sade] skulle de sakert svara: "Vi bara skamtade." Sag: "Da var era skamt alltsa riktade mot Gud, Hans budskap och Hans Sandebud |
لَا تَعْتَذِرُوا قَدْ كَفَرْتُم بَعْدَ إِيمَانِكُمْ ۚ إِن نَّعْفُ عَن طَائِفَةٍ مِّنكُمْ نُعَذِّبْ طَائِفَةً بِأَنَّهُمْ كَانُوا مُجْرِمِينَ (66)
Kom inte nu med [tomma] ursakter! Ni har fornekat den tro som ni forut bekande." Aven om Vi for nagra av er utplanar deras synder, skall Vi straffa andra eftersom de ar obotfardiga syndare |
الْمُنَافِقُونَ وَالْمُنَافِقَاتُ بَعْضُهُم مِّن بَعْضٍ ۚ يَأْمُرُونَ بِالْمُنكَرِ وَيَنْهَوْنَ عَنِ الْمَعْرُوفِ وَيَقْبِضُونَ أَيْدِيَهُمْ ۚ نَسُوا اللَّهَ فَنَسِيَهُمْ ۗ إِنَّ الْمُنَافِقِينَ هُمُ الْفَاسِقُونَ (67)
Hycklarna, mannen saval som kvinnorna, ar alla skurna ur samma stycke. De anbefaller det som ar oratt och forbjuder det som ar ratt och de haller ett hart grepp om penningpasen. De glommer Gud och da skall Vi glomma dem. De har sannerligen, dessa hycklare, forhardat sig i trots och synd |
وَعَدَ اللَّهُ الْمُنَافِقِينَ وَالْمُنَافِقَاتِ وَالْكُفَّارَ نَارَ جَهَنَّمَ خَالِدِينَ فِيهَا ۚ هِيَ حَسْبُهُمْ ۚ وَلَعَنَهُمُ اللَّهُ ۖ وَلَهُمْ عَذَابٌ مُّقِيمٌ (68)
Gud har lovat hycklarna, mannen saval som kvinnorna, och de envisa fornekarna av sanningen, helvetets eld, och dar skall de forbli till evig tid; det ar ett tillrackligt straff for dem. Gud har fordomt dem och ett andlost lidande vantar dem |
كَالَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ كَانُوا أَشَدَّ مِنكُمْ قُوَّةً وَأَكْثَرَ أَمْوَالًا وَأَوْلَادًا فَاسْتَمْتَعُوا بِخَلَاقِهِمْ فَاسْتَمْتَعْتُم بِخَلَاقِكُمْ كَمَا اسْتَمْتَعَ الَّذِينَ مِن قَبْلِكُم بِخَلَاقِهِمْ وَخُضْتُمْ كَالَّذِي خَاضُوا ۚ أُولَٰئِكَ حَبِطَتْ أَعْمَالُهُمْ فِي الدُّنْيَا وَالْآخِرَةِ ۖ وَأُولَٰئِكَ هُمُ الْخَاسِرُونَ (69)
Sa [gick det for] era [likasinnade] foregangare. De agde mera makt an ni och overtraffade er i rikedom och antal soner. De fick njuta sin del [av det goda i denna varld]. Och ni har fatt njuta er del [av denna varldens goda], liksom de fick som levde fore er. Liksom de agnar ni er at tomt och meningslost prat. Alla dessa manniskors stravanden gick om intet [och blev utan frukt] i detta liv [och i det kommande]. De ar forlorarna |
أَلَمْ يَأْتِهِمْ نَبَأُ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ قَوْمِ نُوحٍ وَعَادٍ وَثَمُودَ وَقَوْمِ إِبْرَاهِيمَ وَأَصْحَابِ مَدْيَنَ وَالْمُؤْتَفِكَاتِ ۚ أَتَتْهُمْ رُسُلُهُم بِالْبَيِّنَاتِ ۖ فَمَا كَانَ اللَّهُ لِيَظْلِمَهُمْ وَلَٰكِن كَانُوا أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ (70)
Har de inte hort berattas om vad som hande deras foregangare, Noas folk och [stammarna] Aad och Thamud och Abrahams folk och folket i Madyan och de odelagda [staderna]? Deras sandebud kom till dem med klara bevis. Och det var inte Gud som gjorde dem oratt; nej, de gjorde oratt mot sig sjalva |
وَالْمُؤْمِنُونَ وَالْمُؤْمِنَاتُ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ ۚ يَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَيَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنكَرِ وَيُقِيمُونَ الصَّلَاةَ وَيُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَيُطِيعُونَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ ۚ أُولَٰئِكَ سَيَرْحَمُهُمُ اللَّهُ ۗ إِنَّ اللَّهَ عَزِيزٌ حَكِيمٌ (71)
MEN DE troende, mannen saval som kvinnorna, ar varandras [sanna] vanner och fasta stod; de anbefaller det som ar ratt och forbjuder det som ar oratt och forrattar bonen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sandebud. Dem skall Gud visa barmhartighet. Gud ar allsmaktig, vis |
وَعَدَ اللَّهُ الْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ جَنَّاتٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا وَمَسَاكِنَ طَيِّبَةً فِي جَنَّاتِ عَدْنٍ ۚ وَرِضْوَانٌ مِّنَ اللَّهِ أَكْبَرُ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ (72)
Gud har lovat de troende, mannen saval som kvinnorna, ett paradis, vattnat av backar, dar de skall forbli till evig tid, och skona boningar i dessa Edens lustgardar; men storre an allt detta ar Guds valbehag - detta ar den stora, den lysande segern |
يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ جَاهِدِ الْكُفَّارَ وَالْمُنَافِقِينَ وَاغْلُظْ عَلَيْهِمْ ۚ وَمَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ ۖ وَبِئْسَ الْمَصِيرُ (73)
PROFET! Kampa outtrottligt mot fornekarna av sanningen och mot hycklarna och visa dig omutligt strang mot dem; Elden ar deras slutliga hemvist - ett elandigt mal |
يَحْلِفُونَ بِاللَّهِ مَا قَالُوا وَلَقَدْ قَالُوا كَلِمَةَ الْكُفْرِ وَكَفَرُوا بَعْدَ إِسْلَامِهِمْ وَهَمُّوا بِمَا لَمْ يَنَالُوا ۚ وَمَا نَقَمُوا إِلَّا أَنْ أَغْنَاهُمُ اللَّهُ وَرَسُولُهُ مِن فَضْلِهِ ۚ فَإِن يَتُوبُوا يَكُ خَيْرًا لَّهُمْ ۖ وَإِن يَتَوَلَّوْا يُعَذِّبْهُمُ اللَّهُ عَذَابًا أَلِيمًا فِي الدُّنْيَا وَالْآخِرَةِ ۚ وَمَا لَهُمْ فِي الْأَرْضِ مِن وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ (74)
[Hycklarna] svar vid Gud att de inte har sagt nagot [ont]; men vad de har sagt ar ett fornekande av sanningen och de har fornekat den efter att ha forklarat att de underkastar sig Guds vilja. De hade namligen satt sig nagot i sinnet som de inte kunde genomfora. Med sina hamndplaner visade de [sin otacksamhet] for Guds nadegavor och Hans Sandebuds godhet [som hade forbattrat deras stallning och gynnat dem pa manga satt]. Om de angrar sig ar detta det basta for dem; men om de vander ryggen till skall Gud straffa dem med ett plagsamt straff i detta och i det kommande livet. Och de skall varken [finna] beskyddare eller hjalpare pa jorden |
۞ وَمِنْهُم مَّنْ عَاهَدَ اللَّهَ لَئِنْ آتَانَا مِن فَضْلِهِ لَنَصَّدَّقَنَّ وَلَنَكُونَنَّ مِنَ الصَّالِحِينَ (75)
Och det finns sadana bland dem som ger Gud detta lofte: "Om Han skanker oss nagot av Sitt goda skall vi sannerligen ge till de fattiga och vi skall leva ett rattskaffens liv |
فَلَمَّا آتَاهُم مِّن فَضْلِهِ بَخِلُوا بِهِ وَتَوَلَّوا وَّهُم مُّعْرِضُونَ (76)
Men nar Han ger dem nagot av Sitt goda klamrar de sig girigt fast vid det, vander ryggen till och vagrar att infria sitt lofte |
فَأَعْقَبَهُمْ نِفَاقًا فِي قُلُوبِهِمْ إِلَىٰ يَوْمِ يَلْقَوْنَهُ بِمَا أَخْلَفُوا اللَّهَ مَا وَعَدُوهُ وَبِمَا كَانُوا يَكْذِبُونَ (77)
Och da later Han foljden bli att hyckleriet slar djupa rotter i deras hjartan [och far vaxa] intill den Dag da de skall mota Honom, detta darfor att de brot sitt lofte till Gud och inte upphorde med sina logner |
أَلَمْ يَعْلَمُوا أَنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ سِرَّهُمْ وَنَجْوَاهُمْ وَأَنَّ اللَّهَ عَلَّامُ الْغُيُوبِ (78)
Vet de inte att Gud kanner deras tysta tankar och deras hemliga overlaggningar, och att Han har full kannedom om allt som ar dolt [for manniskor] |
الَّذِينَ يَلْمِزُونَ الْمُطَّوِّعِينَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ فِي الصَّدَقَاتِ وَالَّذِينَ لَا يَجِدُونَ إِلَّا جُهْدَهُمْ فَيَسْخَرُونَ مِنْهُمْ ۙ سَخِرَ اللَّهُ مِنْهُمْ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (79)
Dessa [hycklare] talar foraktfullt om dem av de troende som i sina offergavor ger mer an de ar skyldiga att ge och hanar dem som inte har annat att ge an [det magra resultatet av] sitt eget arbete. Gud skall lata deras han aterfalla pa dem sjalva - ett svart lidande vantar dem |
اسْتَغْفِرْ لَهُمْ أَوْ لَا تَسْتَغْفِرْ لَهُمْ إِن تَسْتَغْفِرْ لَهُمْ سَبْعِينَ مَرَّةً فَلَن يَغْفِرَ اللَّهُ لَهُمْ ۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ كَفَرُوا بِاللَّهِ وَرَسُولِهِ ۗ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الْفَاسِقِينَ (80)
[Det ar likgiltigt] om du ber Gud forlata dem eller inte - om du ocksa ber om forlatelse for dem sjuttio ganger, skall Gud inte forlata dem. Sa [ar det] darfor att de har fornekat Gud och Hans Sandebud. Gud vagleder sannerligen inte trotsiga syndare |
فَرِحَ الْمُخَلَّفُونَ بِمَقْعَدِهِمْ خِلَافَ رَسُولِ اللَّهِ وَكَرِهُوا أَن يُجَاهِدُوا بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ فِي سَبِيلِ اللَّهِ وَقَالُوا لَا تَنفِرُوا فِي الْحَرِّ ۗ قُلْ نَارُ جَهَنَّمَ أَشَدُّ حَرًّا ۚ لَّوْ كَانُوا يَفْقَهُونَ (81)
[HYCKLARNA] som fick stanna hemma gladdes at att de sluppit ifran [falttaget], eftersom de var emot Profetens [plan]; de kande ovilja mot att tvingas kampa for Guds sak med sina agodelar och med livet som insats och uppmanade [till och med andra] att inte ga med [i falttaget] i den hetta [som radde]. Sag: "Helvetets lagor ar hetare!" Om de bara ville forsta |
فَلْيَضْحَكُوا قَلِيلًا وَلْيَبْكُوا كَثِيرًا جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ (82)
Lat dem skratta den korta tid [det jordiska varar] - sedan maste de falla manga tarar over allt det [onda] de gjorde |
فَإِن رَّجَعَكَ اللَّهُ إِلَىٰ طَائِفَةٍ مِّنْهُمْ فَاسْتَأْذَنُوكَ لِلْخُرُوجِ فَقُل لَّن تَخْرُجُوا مَعِيَ أَبَدًا وَلَن تُقَاتِلُوا مَعِيَ عَدُوًّا ۖ إِنَّكُمْ رَضِيتُم بِالْقُعُودِ أَوَّلَ مَرَّةٍ فَاقْعُدُوا مَعَ الْخَالِفِينَ (83)
Om Gud later dig atervanda och mota nagra av dem och de ber om tillatelse att ga ut [i krig med dig], svara da: "Med mig kommer ni aldrig att ga ut [i krig] och ni kommer aldrig att kampa med mig mot en fiende! Ni var ju nojda med att stanna hemma forsta gangen; da kan ni [ocksa i framtiden] stanna hemma med de [andra] som lamnas kvar |
وَلَا تُصَلِّ عَلَىٰ أَحَدٍ مِّنْهُم مَّاتَ أَبَدًا وَلَا تَقُمْ عَلَىٰ قَبْرِهِ ۖ إِنَّهُمْ كَفَرُوا بِاللَّهِ وَرَسُولِهِ وَمَاتُوا وَهُمْ فَاسِقُونَ (84)
Be aldrig for nagon av dem som dott och sta inte vid hans grav; de fornekade Gud och Hans Sandebud och de dog med [hyckleriet i hjartat och] trots i sinnet |
وَلَا تُعْجِبْكَ أَمْوَالُهُمْ وَأَوْلَادُهُمْ ۚ إِنَّمَا يُرِيدُ اللَّهُ أَن يُعَذِّبَهُم بِهَا فِي الدُّنْيَا وَتَزْهَقَ أَنفُسُهُمْ وَهُمْ كَافِرُونَ (85)
Se inte med beundran pa deras rikedom och deras [manga] soner; med dessa [gavor som drar med sig bekymmer och tunga offer] vill Gud straffa dem i detta liv och [Han vill] att de ger upp andan, medan de annu fornekar sanningen |
وَإِذَا أُنزِلَتْ سُورَةٌ أَنْ آمِنُوا بِاللَّهِ وَجَاهِدُوا مَعَ رَسُولِهِ اسْتَأْذَنَكَ أُولُو الطَّوْلِ مِنْهُمْ وَقَالُوا ذَرْنَا نَكُن مَّعَ الْقَاعِدِينَ (86)
Nar ett budskap uppenbarades med uppmaningen: "Tro pa Gud och kampa [for Hans sak] med Hans Sandebud", bad dig de valbargade bland dem att bli befriade och sade: "Lat oss fa stanna har med de [andra] som stannar hemma |
رَضُوا بِأَن يَكُونُوا مَعَ الْخَوَالِفِ وَطُبِعَ عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ فَهُمْ لَا يَفْقَهُونَ (87)
De var nojda med att fa stanna hemma med de [andra] som lamnades kvar, och deras hjartan forseglades sa att de inte [langre] kunde se [sanningens ljus] |
لَٰكِنِ الرَّسُولُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ جَاهَدُوا بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ ۚ وَأُولَٰئِكَ لَهُمُ الْخَيْرَاتُ ۖ وَأُولَٰئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ (88)
Men Sandebudet och de som foljer honom i tron och stravar och kampar [for Guds sak] med sina agodelar och livet [som insats] skall belonas med det goda [i detta liv och i nasta] och det skall ga dem val i hander |
أَعَدَّ اللَّهُ لَهُمْ جَنَّاتٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا ۚ ذَٰلِكَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ (89)
Gud har i beredskap for dem lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid. Detta ar den stora, den lysande segern |
وَجَاءَ الْمُعَذِّرُونَ مِنَ الْأَعْرَابِ لِيُؤْذَنَ لَهُمْ وَقَعَدَ الَّذِينَ كَذَبُوا اللَّهَ وَرَسُولَهُ ۚ سَيُصِيبُ الَّذِينَ كَفَرُوا مِنْهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (90)
[AVEN] BLAND okenaraberna fanns de som kom [med olika skal] varfor de ville befrias [fran deltagande], men de som ville vilseleda Gud och Hans Sandebud [kom inte med ursakter] utan de stannade [i lagren]. De bland dem som fornekar sanningen skall fa av ett plagsamt straff |
لَّيْسَ عَلَى الضُّعَفَاءِ وَلَا عَلَى الْمَرْضَىٰ وَلَا عَلَى الَّذِينَ لَا يَجِدُونَ مَا يُنفِقُونَ حَرَجٌ إِذَا نَصَحُوا لِلَّهِ وَرَسُولِهِ ۚ مَا عَلَى الْمُحْسِنِينَ مِن سَبِيلٍ ۚ وَاللَّهُ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (91)
De svaga och de sjuka skall inte klandras [for att ha stannat hemma], inte heller de som inte kunde bekosta [sin utrustning], om de har varit uppriktiga mot Gud och Hans Sandebud; [dessa] rattsinniga manniskor kan inte klandras - och Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
وَلَا عَلَى الَّذِينَ إِذَا مَا أَتَوْكَ لِتَحْمِلَهُمْ قُلْتَ لَا أَجِدُ مَا أَحْمِلُكُمْ عَلَيْهِ تَوَلَّوا وَّأَعْيُنُهُمْ تَفِيضُ مِنَ الدَّمْعِ حَزَنًا أَلَّا يَجِدُوا مَا يُنفِقُونَ (92)
Inte heller kan de klandras som vande sig till dig for att du skulle ge dem riddjur och som, nar du svarade: "Jag har inga riddjur att ge er", gick sin vag med tarar i ogonen darfor att de inte sjalva kunde bekosta dem |
۞ إِنَّمَا السَّبِيلُ عَلَى الَّذِينَ يَسْتَأْذِنُونَكَ وَهُمْ أَغْنِيَاءُ ۚ رَضُوا بِأَن يَكُونُوا مَعَ الْخَوَالِفِ وَطَبَعَ اللَّهُ عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ فَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (93)
De enda som med ratta kan klandras ar de valbargade som ber om ditt tillstand [att utebli]. De var nojda med att hora till dem som lamnades kvar, och Gud har forseglat deras hjartan sa att de inte vet [vilken vag de gar] |
يَعْتَذِرُونَ إِلَيْكُمْ إِذَا رَجَعْتُمْ إِلَيْهِمْ ۚ قُل لَّا تَعْتَذِرُوا لَن نُّؤْمِنَ لَكُمْ قَدْ نَبَّأَنَا اللَّهُ مِنْ أَخْبَارِكُمْ ۚ وَسَيَرَى اللَّهُ عَمَلَكُمْ وَرَسُولُهُ ثُمَّ تُرَدُّونَ إِلَىٰ عَالِمِ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (94)
De kommer att urskulda sig [pa nytt] nar ni atervander till dem [fran falttaget]. Sag: "Urskulda er inte - vi kommer inte att tro er! Gud har latit oss veta hur det ar fatt med er. Gud och Hans Sandebud kommer att iaktta era handlingar och ni skall till sist foras ater till Den som kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna, och da skall Han lata er veta vad era handlingar [var varda] |
سَيَحْلِفُونَ بِاللَّهِ لَكُمْ إِذَا انقَلَبْتُمْ إِلَيْهِمْ لِتُعْرِضُوا عَنْهُمْ ۖ فَأَعْرِضُوا عَنْهُمْ ۖ إِنَّهُمْ رِجْسٌ ۖ وَمَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ (95)
Nar ni atervander till dem kommer de att svara vid Gud och forsakra er [om sina goda avsikter] for att ni skall lamna dem i fred. Lat dem vara; de ar avskum och helvetet skall bli deras sista hemvist - lonen for deras [onda] handlingar |
يَحْلِفُونَ لَكُمْ لِتَرْضَوْا عَنْهُمْ ۖ فَإِن تَرْضَوْا عَنْهُمْ فَإِنَّ اللَّهَ لَا يَرْضَىٰ عَنِ الْقَوْمِ الْفَاسِقِينَ (96)
Med sina eder och bedyranden vill de gora er nojda. Men [aven] om ni ar nojda med dem, ar Gud inte nojd med trotsiga syndare |
الْأَعْرَابُ أَشَدُّ كُفْرًا وَنِفَاقًا وَأَجْدَرُ أَلَّا يَعْلَمُوا حُدُودَ مَا أَنزَلَ اللَّهُ عَلَىٰ رَسُولِهِ ۗ وَاللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ (97)
[Manga] okenaraber gar langre i fornekandet av sanningen och i hyckleriet [an de bofasta]; det ar forklarligt att de inte sa noga kanner till de granser som Gud har uppenbarat for Sitt Sandebud. Gud ar allvetande, vis |
وَمِنَ الْأَعْرَابِ مَن يَتَّخِذُ مَا يُنفِقُ مَغْرَمًا وَيَتَرَبَّصُ بِكُمُ الدَّوَائِرَ ۚ عَلَيْهِمْ دَائِرَةُ السَّوْءِ ۗ وَاللَّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ (98)
Och det finns de bland okenaraberna som ser allt vad de ger ut [for Guds sak] som ett botesstraff, och som vantar och hoppas att ett olycksode skall drabba er. Men det ar over dem som olycksmolnen [skockar sig]; Gud hor allt, ser allt |
وَمِنَ الْأَعْرَابِ مَن يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ وَيَتَّخِذُ مَا يُنفِقُ قُرُبَاتٍ عِندَ اللَّهِ وَصَلَوَاتِ الرَّسُولِ ۚ أَلَا إِنَّهَا قُرْبَةٌ لَّهُمْ ۚ سَيُدْخِلُهُمُ اللَّهُ فِي رَحْمَتِهِ ۗ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (99)
Men [aven] bland okenaraberna finns det de som tror pa Gud och den Yttersta dagen, och da de ger nagot [for Guds sak vet de att] det narmar dem till Gud och [ger dem en plats i] Sandebudets boner. Helt visst narmar det dem till [Honom] - Gud skall innesluta dem i Sin nad; Han ar standigt forlatande, barmhartig |
وَالسَّابِقُونَ الْأَوَّلُونَ مِنَ الْمُهَاجِرِينَ وَالْأَنصَارِ وَالَّذِينَ اتَّبَعُوهُم بِإِحْسَانٍ رَّضِيَ اللَّهُ عَنْهُمْ وَرَضُوا عَنْهُ وَأَعَدَّ لَهُمْ جَنَّاتٍ تَجْرِي تَحْتَهَا الْأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا ۚ ذَٰلِكَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ (100)
Foregangsmannen, de forsta av dem som utvandrade och [de forsta] hjalparna, och de rattsinniga [manniskor] som foljde i deras spar - Gud ar nojd med dem och de ar nojda [dar de njuter] Hans [gavor]: Han har i beredskap for dem lustgardar, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid. Detta ar den stora, den lysande segern |
وَمِمَّنْ حَوْلَكُم مِّنَ الْأَعْرَابِ مُنَافِقُونَ ۖ وَمِنْ أَهْلِ الْمَدِينَةِ ۖ مَرَدُوا عَلَى النِّفَاقِ لَا تَعْلَمُهُمْ ۖ نَحْنُ نَعْلَمُهُمْ ۚ سَنُعَذِّبُهُم مَّرَّتَيْنِ ثُمَّ يُرَدُّونَ إِلَىٰ عَذَابٍ عَظِيمٍ (101)
Men bland okenaraberna omkring er, liksom bland dem som bor i [Profetens] stad, finns trotsiga hycklare som inte ger upp. Du kanner dem inte, men Vi kanner dem. Vi skall ge dem dubbelt straff [i denna varld] och sedan skall de utlamnas at ett svart lidande |
وَآخَرُونَ اعْتَرَفُوا بِذُنُوبِهِمْ خَلَطُوا عَمَلًا صَالِحًا وَآخَرَ سَيِّئًا عَسَى اللَّهُ أَن يَتُوبَ عَلَيْهِمْ ۚ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (102)
Och [det finns] andra som erkanner sin synd - som har latit en god handling foljas av en dalig - kanske skall Gud, som standigt forlater, i Sin barmhartighet godta deras anger |
خُذْ مِنْ أَمْوَالِهِمْ صَدَقَةً تُطَهِّرُهُمْ وَتُزَكِّيهِم بِهَا وَصَلِّ عَلَيْهِمْ ۖ إِنَّ صَلَاتَكَ سَكَنٌ لَّهُمْ ۗ وَاللَّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ (103)
Tag da emot nagot av dem som offergava [Muhammad]; sa renar du dem [fran synd] och hjalper dem att vaxa [i rattfardighet]. Och be for dem - dina boner ger dem trygghet och trost; Gud hor allt, vet allt |
أَلَمْ يَعْلَمُوا أَنَّ اللَّهَ هُوَ يَقْبَلُ التَّوْبَةَ عَنْ عِبَادِهِ وَيَأْخُذُ الصَّدَقَاتِ وَأَنَّ اللَّهَ هُوَ التَّوَّابُ الرَّحِيمُ (104)
Vet de inte att det ar Gud som tar emot Sina tjanares anger och [deras] offergavor, och att Gud ar Den som gar den angerfulle till motes, den Barmhartige |
وَقُلِ اعْمَلُوا فَسَيَرَى اللَّهُ عَمَلَكُمْ وَرَسُولُهُ وَالْمُؤْمِنُونَ ۖ وَسَتُرَدُّونَ إِلَىٰ عَالِمِ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (105)
Sag: "Handla! Gud kommer att iaktta era handlingar och Hans Sandebud och de troende likasa. Och ni kommer att foras tillbaka till Honom som kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna, och da skall Han lata er veta vad era handlingar [var varda] |
وَآخَرُونَ مُرْجَوْنَ لِأَمْرِ اللَّهِ إِمَّا يُعَذِّبُهُمْ وَإِمَّا يَتُوبُ عَلَيْهِمْ ۗ وَاللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ (106)
Men [det finns] andra, som maste invanta Guds avgorande; Han kommer antingen att straffa dem eller omfatta dem med Sin barmhartighet - Gud ar allvetande, vis |
وَالَّذِينَ اتَّخَذُوا مَسْجِدًا ضِرَارًا وَكُفْرًا وَتَفْرِيقًا بَيْنَ الْمُؤْمِنِينَ وَإِرْصَادًا لِّمَنْ حَارَبَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ مِن قَبْلُ ۚ وَلَيَحْلِفُنَّ إِنْ أَرَدْنَا إِلَّا الْحُسْنَىٰ ۖ وَاللَّهُ يَشْهَدُ إِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ (107)
OCH DET finns de som uppforde en moske for att valla skada, sprida otro och splittra de troende och som en utpost for dem som forut kampade mot Gud och Hans Sandebud. De kommer att bedyra: "Vi ville bara gora gott", men Gud ar vittne till att de ljuger |
لَا تَقُمْ فِيهِ أَبَدًا ۚ لَّمَسْجِدٌ أُسِّسَ عَلَى التَّقْوَىٰ مِنْ أَوَّلِ يَوْمٍ أَحَقُّ أَن تَقُومَ فِيهِ ۚ فِيهِ رِجَالٌ يُحِبُّونَ أَن يَتَطَهَّرُوا ۚ وَاللَّهُ يُحِبُّ الْمُطَّهِّرِينَ (108)
Satt aldrig din fot dar! En moske som, fran den dag da bygget tog sin borjan, som [enda] syfte haft att leda [manniskorna] till sann gudsfruktan, ar sannerligen langt mera vard att du dar forrattar bon; i den [samlas] man som alskar att rena sig, och Gud alskar dem som stravar efter renhet |
أَفَمَنْ أَسَّسَ بُنْيَانَهُ عَلَىٰ تَقْوَىٰ مِنَ اللَّهِ وَرِضْوَانٍ خَيْرٌ أَم مَّنْ أَسَّسَ بُنْيَانَهُ عَلَىٰ شَفَا جُرُفٍ هَارٍ فَانْهَارَ بِهِ فِي نَارِ جَهَنَّمَ ۗ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ (109)
[Vem ar den baste?] Den som uppfor sin byggnad pa en grund av gudsfruktan och stravan att vinna Guds valbehag eller den som bygger sitt hus pa los grund, vid randen av ett stup, sa att det stortar samman [och drar] honom med sig ned i helvetets eld? Gud vagleder inte de orattfardiga |
لَا يَزَالُ بُنْيَانُهُمُ الَّذِي بَنَوْا رِيبَةً فِي قُلُوبِهِمْ إِلَّا أَن تَقَطَّعَ قُلُوبُهُمْ ۗ وَاللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ (110)
byggnaden som de har uppfort kommer inte att upphora att plaga dem som en tvivlets [varkande tagg] i deras sinnen, till dess deras hjartan brister. Gud ar allvetande, vis |
۞ إِنَّ اللَّهَ اشْتَرَىٰ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ أَنفُسَهُمْ وَأَمْوَالَهُم بِأَنَّ لَهُمُ الْجَنَّةَ ۚ يُقَاتِلُونَ فِي سَبِيلِ اللَّهِ فَيَقْتُلُونَ وَيُقْتَلُونَ ۖ وَعْدًا عَلَيْهِ حَقًّا فِي التَّوْرَاةِ وَالْإِنجِيلِ وَالْقُرْآنِ ۚ وَمَنْ أَوْفَىٰ بِعَهْدِهِ مِنَ اللَّهِ ۚ فَاسْتَبْشِرُوا بِبَيْعِكُمُ الَّذِي بَايَعْتُم بِهِ ۚ وَذَٰلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ (111)
GUD HAR [slutit ett avtal] med de troende, enligt vilket Han i utbyte for deras liv och egendom lovar dem paradiset; de kampar for Guds sak och dodar eller dodas. [Detta ar] ett fast och klart lofte, vars sanning Han har bekraftat i Tora och Evangeliet och i Koranen, och vem uppfyller sina loften battre an Gud? Glads darfor over det avtal som ni har slutit - detta ar den stora, den lysande segern |
التَّائِبُونَ الْعَابِدُونَ الْحَامِدُونَ السَّائِحُونَ الرَّاكِعُونَ السَّاجِدُونَ الْآمِرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَالنَّاهُونَ عَنِ الْمُنكَرِ وَالْحَافِظُونَ لِحُدُودِ اللَّهِ ۗ وَبَشِّرِ الْمُؤْمِنِينَ (112)
De [far gladjas at denna seger] som vander tillbaka till Gud i anger [nar de har syndat], de som tillber och prisar [Honom] och som standigt fardas [i Hans arenden], de som bojer ryggarna och faller ned pa sina ansikten [infor Honom], som anbefaller det som ar ratt och forbjuder det som ar oratt och som inte overskrider de granser som Gud [har fastlagt]. [Muhammad!] Kungor detta glada budskap for de troende |
مَا كَانَ لِلنَّبِيِّ وَالَّذِينَ آمَنُوا أَن يَسْتَغْفِرُوا لِلْمُشْرِكِينَ وَلَوْ كَانُوا أُولِي قُرْبَىٰ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُمْ أَنَّهُمْ أَصْحَابُ الْجَحِيمِ (113)
DET ANSTAR inte Profeten och inte heller de troende att be om syndernas forlatelse for avgudadyrkare, aven om de horde till deras nara anforvanter, sedan det klargjorts for dem att Elden ar sadana [manniskors] arvedel |
وَمَا كَانَ اسْتِغْفَارُ إِبْرَاهِيمَ لِأَبِيهِ إِلَّا عَن مَّوْعِدَةٍ وَعَدَهَا إِيَّاهُ فَلَمَّا تَبَيَّنَ لَهُ أَنَّهُ عَدُوٌّ لِّلَّهِ تَبَرَّأَ مِنْهُ ۚ إِنَّ إِبْرَاهِيمَ لَأَوَّاهٌ حَلِيمٌ (114)
Och Abrahams bon att hans fader skulle forlatas var ingenting annat an uppfyllelsen av ett lofte till denne, men nar det blev klart for honom att fadern var en fiende till Gud, tog han avstand fran honom. Abraham var en omsint och fordragsam [manniska] |
وَمَا كَانَ اللَّهُ لِيُضِلَّ قَوْمًا بَعْدَ إِذْ هَدَاهُمْ حَتَّىٰ يُبَيِّنَ لَهُم مَّا يَتَّقُونَ ۚ إِنَّ اللَّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ (115)
Gud later inte de manniskor som Han har kallat [till trons vag] ga vilse, forran Han har klargjort for dem vad de bor avhalla sig fran. Gud har kunskap om allt |
إِنَّ اللَّهَ لَهُ مُلْكُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۖ يُحْيِي وَيُمِيتُ ۚ وَمَا لَكُم مِّن دُونِ اللَّهِ مِن وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ (116)
Guds ar herravaldet over himlarna och jorden; Han skanker liv och Han skanker dod. Ni har ingen beskyddare och ingen hjalpare utom Gud |
لَّقَد تَّابَ اللَّهُ عَلَى النَّبِيِّ وَالْمُهَاجِرِينَ وَالْأَنصَارِ الَّذِينَ اتَّبَعُوهُ فِي سَاعَةِ الْعُسْرَةِ مِن بَعْدِ مَا كَادَ يَزِيغُ قُلُوبُ فَرِيقٍ مِّنْهُمْ ثُمَّ تَابَ عَلَيْهِمْ ۚ إِنَّهُ بِهِمْ رَءُوفٌ رَّحِيمٌ (117)
GUD HAR i Sin nad inneslutit Profeten och dem som overgav ondskans rike och dem som gav utvandrarna husrum och hjalp - dem som foljde honom i de morka stunder, da nagra bland de troende nara nog hade svikit. Ja, Han inneslot dem [alla] i Sin nad; Han, den Barmhartige, ommade for dem |
وَعَلَى الثَّلَاثَةِ الَّذِينَ خُلِّفُوا حَتَّىٰ إِذَا ضَاقَتْ عَلَيْهِمُ الْأَرْضُ بِمَا رَحُبَتْ وَضَاقَتْ عَلَيْهِمْ أَنفُسُهُمْ وَظَنُّوا أَن لَّا مَلْجَأَ مِنَ اللَّهِ إِلَّا إِلَيْهِ ثُمَّ تَابَ عَلَيْهِمْ لِيَتُوبُوا ۚ إِنَّ اللَّهَ هُوَ التَّوَّابُ الرَّحِيمُ (118)
Och [Han har visat] de tre Sin nad, de tre som inte gick med [i falttaget] men som [till sist], nar jorden och dess vidder tycktes dem trang och de greps av djup beklamning, forstod att de inte kunde fly bort fran Gud utan maste [finna en vag] tillbaka till Honom. Da inneslot Han dem i Sin nad, sa att de i anger kunde vanda sig ifran synden; Gud, den Barmhartige, gar den angerfulle till motes |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اتَّقُوا اللَّهَ وَكُونُوا مَعَ الصَّادِقِينَ (119)
TROENDE! Frukta Gud [i ert tal och i era handlingar] och hall samman med dem som alskar sanningen |
مَا كَانَ لِأَهْلِ الْمَدِينَةِ وَمَنْ حَوْلَهُم مِّنَ الْأَعْرَابِ أَن يَتَخَلَّفُوا عَن رَّسُولِ اللَّهِ وَلَا يَرْغَبُوا بِأَنفُسِهِمْ عَن نَّفْسِهِ ۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ لَا يُصِيبُهُمْ ظَمَأٌ وَلَا نَصَبٌ وَلَا مَخْمَصَةٌ فِي سَبِيلِ اللَّهِ وَلَا يَطَئُونَ مَوْطِئًا يَغِيظُ الْكُفَّارَ وَلَا يَنَالُونَ مِنْ عَدُوٍّ نَّيْلًا إِلَّا كُتِبَ لَهُم بِهِ عَمَلٌ صَالِحٌ ۚ إِنَّ اللَّهَ لَا يُضِيعُ أَجْرَ الْمُحْسِنِينَ (120)
Manniskorna i Profetens stad och okenaraberna i dess grannskap bor inte tveka att folja Guds Sandebud och de bor inte satta sina egna intressen fore hans. Allt vad de maste utsta [i kampen] for Guds sak, torst, trotthet eller hunger, och alla steg de tar som vacker fornekarnas vrede och allt vad de uppnar i kampen mot fienden, [allt] detta raknas dem till fortjanst som goda handlingar. Gud later inte dem som gor det goda och det ratta ga miste om sin lon |
وَلَا يُنفِقُونَ نَفَقَةً صَغِيرَةً وَلَا كَبِيرَةً وَلَا يَقْطَعُونَ وَادِيًا إِلَّا كُتِبَ لَهُمْ لِيَجْزِيَهُمُ اللَّهُ أَحْسَنَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (121)
Och vad de an ger ut [for Guds sak], vare sig summan ar liten eller stor, och var de an vandrar [i Guds arenden], fors detta upp [i deras bok] for att Gud skall belona dem for det basta av allt vad de gjorde |
۞ وَمَا كَانَ الْمُؤْمِنُونَ لِيَنفِرُوا كَافَّةً ۚ فَلَوْلَا نَفَرَ مِن كُلِّ فِرْقَةٍ مِّنْهُمْ طَائِفَةٌ لِّيَتَفَقَّهُوا فِي الدِّينِ وَلِيُنذِرُوا قَوْمَهُمْ إِذَا رَجَعُوا إِلَيْهِمْ لَعَلَّهُمْ يَحْذَرُونَ (122)
Men alla troende bor inte ga ut i strid. Om nagra i varje grupp blir kvar kan de fordjupa sina kunskaper i religionen for att sedan [formana och] varna de sina vid deras aterkomst, [varna dem] att vara pa sin vakt [mot det onda] |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا قَاتِلُوا الَّذِينَ يَلُونَكُم مِّنَ الْكُفَّارِ وَلْيَجِدُوا فِيكُمْ غِلْظَةً ۚ وَاعْلَمُوا أَنَّ اللَّهَ مَعَ الْمُتَّقِينَ (123)
Troende! Kampa mot fornekarna i er nar-het och visa dem obeveklig stranghet; och var forvissade om att Gud ar med dem som fruktar Honom |
وَإِذَا مَا أُنزِلَتْ سُورَةٌ فَمِنْهُم مَّن يَقُولُ أَيُّكُمْ زَادَتْهُ هَٰذِهِ إِيمَانًا ۚ فَأَمَّا الَّذِينَ آمَنُوا فَزَادَتْهُمْ إِيمَانًا وَهُمْ يَسْتَبْشِرُونَ (124)
NAR EN sura uppenbaras sager nagra av dessa [hycklare]: "Vem av er har kant sin tro starkas genom detta?" De troende daremot kanner sin tro vaxa och darfor glads de over [varje ny uppenbarelse] |
وَأَمَّا الَّذِينَ فِي قُلُوبِهِم مَّرَضٌ فَزَادَتْهُمْ رِجْسًا إِلَىٰ رِجْسِهِمْ وَمَاتُوا وَهُمْ كَافِرُونَ (125)
Men de vars hjartan ar sjuka av tvivel drivs av den [nya uppenbarelsen] allt djupare ned i sin smutsiga synd, och de dor som fornekare |
أَوَلَا يَرَوْنَ أَنَّهُمْ يُفْتَنُونَ فِي كُلِّ عَامٍ مَّرَّةً أَوْ مَرَّتَيْنِ ثُمَّ لَا يَتُوبُونَ وَلَا هُمْ يَذَّكَّرُونَ (126)
Inser de inte att de satts pa prov gang pa gang, ar efter ar? Men de angrar sig inte och de lagger inte [provningarna] pa minnet |
وَإِذَا مَا أُنزِلَتْ سُورَةٌ نَّظَرَ بَعْضُهُمْ إِلَىٰ بَعْضٍ هَلْ يَرَاكُم مِّنْ أَحَدٍ ثُمَّ انصَرَفُوا ۚ صَرَفَ اللَّهُ قُلُوبَهُم بِأَنَّهُمْ قَوْمٌ لَّا يَفْقَهُونَ (127)
Och da en sura uppenbaras ser de pa varandra [och fragar]: "Ar det nagon som ser oss?" - och sa drar de sig undan. Gud har latit deras hjartan vanda sig ifran [trons ljus], eftersom de ar manniskor som inte anvander sitt forstand |
لَقَدْ جَاءَكُمْ رَسُولٌ مِّنْ أَنفُسِكُمْ عَزِيزٌ عَلَيْهِ مَا عَنِتُّمْ حَرِيصٌ عَلَيْكُم بِالْمُؤْمِنِينَ رَءُوفٌ رَّحِيمٌ (128)
ETT SANDEBUD har nu kommit till er, [en man] ur era [egna] led. [Tanken] att ni kan drabbas av straff tynger hans sinne, alla hans omsorger galler er. Han ommar for de troende, full av karlek |
فَإِن تَوَلَّوْا فَقُلْ حَسْبِيَ اللَّهُ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ عَلَيْهِ تَوَكَّلْتُ ۖ وَهُوَ رَبُّ الْعَرْشِ الْعَظِيمِ (129)
Och om de vander sig ifran dig [Muhammad] sag da: "Jag behover ingen utom Gud. Han ar den Ende Guden; till Honom litar jag; Han som ar Herren till harlighetens och allmaktens tron |
