قَدْ أَفْلَحَ الْمُؤْمِنُونَ (1)
DET SKALL ga de troende val i hander |
الَّذِينَ هُمْ فِي صَلَاتِهِمْ خَاشِعُونَ (2)
de som ber med odmjukt sinne |
وَالَّذِينَ هُمْ عَنِ اللَّغْوِ مُعْرِضُونَ (3)
som drar sig undan nar de hor lattsinnigt tal |
وَالَّذِينَ هُمْ لِلزَّكَاةِ فَاعِلُونَ (4)
som gor en insats for hjalpen till de behovande |
وَالَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَافِظُونَ (5)
som haller sina begar i styr |
إِلَّا عَلَىٰ أَزْوَاجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ (6)
[och inte ger fritt utlopp at sin lust] med nagon annan an sina hustrur eller dem som de rattmatigt besitter - inget klander kan da riktas mot dem |
فَمَنِ ابْتَغَىٰ وَرَاءَ ذَٰلِكَ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الْعَادُونَ (7)
men de som gar langre ar syndare |
وَالَّذِينَ هُمْ لِأَمَانَاتِهِمْ وَعَهْدِهِمْ رَاعُونَ (8)
och som troget fullgor sina fortroendeuppdrag och uppfyller sina loften |
وَالَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَوَاتِهِمْ يُحَافِظُونَ (9)
och som slar vakt om bonen |
أُولَٰئِكَ هُمُ الْوَارِثُونَ (10)
De ar arvtagarna |
الَّذِينَ يَرِثُونَ الْفِرْدَوْسَ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ (11)
som skall ta paradiset i arv och dar skall forbli till evig tid |
وَلَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ مِن سُلَالَةٍ مِّن طِينٍ (12)
VI HAR skapat manniskan av finaste lera |
ثُمَّ جَعَلْنَاهُ نُطْفَةً فِي قَرَارٍ مَّكِينٍ (13)
darefter lamnar Vi henne som en droppe sad i [skotets] fasta forvar |
ثُمَّ خَلَقْنَا النُّطْفَةَ عَلَقَةً فَخَلَقْنَا الْعَلَقَةَ مُضْغَةً فَخَلَقْنَا الْمُضْغَةَ عِظَامًا فَكَسَوْنَا الْعِظَامَ لَحْمًا ثُمَّ أَنشَأْنَاهُ خَلْقًا آخَرَ ۚ فَتَبَارَكَ اللَّهُ أَحْسَنُ الْخَالِقِينَ (14)
Darefter skapar Vi av droppen en grodd som satter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klar Vi med kott; darefter later Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Valsignad vare Gud, den baste Formgivaren |
ثُمَّ إِنَّكُم بَعْدَ ذَٰلِكَ لَمَيِّتُونَ (15)
En gang maste ni do |
ثُمَّ إِنَّكُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ تُبْعَثُونَ (16)
och darefter skall ni vackas till nytt liv pa Uppstandelsens dag |
وَلَقَدْ خَلَقْنَا فَوْقَكُمْ سَبْعَ طَرَائِقَ وَمَا كُنَّا عَنِ الْخَلْقِ غَافِلِينَ (17)
Over er har Vi skapat sju himlar; Vi upphor inte att varda Oss om skapelsen |
وَأَنزَلْنَا مِنَ السَّمَاءِ مَاءً بِقَدَرٍ فَأَسْكَنَّاهُ فِي الْأَرْضِ ۖ وَإِنَّا عَلَىٰ ذَهَابٍ بِهِ لَقَادِرُونَ (18)
Och Vi sander regn fran skyn i ratt avvagda mangder och later det samlas i jorden, men Vi har ocksa makt att halla det tillbaka |
فَأَنشَأْنَا لَكُم بِهِ جَنَّاتٍ مِّن نَّخِيلٍ وَأَعْنَابٍ لَّكُمْ فِيهَا فَوَاكِهُ كَثِيرَةٌ وَمِنْهَا تَأْكُلُونَ (19)
Och med [regnet] later Vi palmlundar och vingardar gronska for er rakning, som ger er riklig frukt som ni far ata av |
وَشَجَرَةً تَخْرُجُ مِن طُورِ سَيْنَاءَ تَنبُتُ بِالدُّهْنِ وَصِبْغٍ لِّلْآكِلِينَ (20)
och ett trad som ar fran [trakten kring] berget Sinai, [vars frukt] innehaller olja och forhojer smaken pa er foda |
وَإِنَّ لَكُمْ فِي الْأَنْعَامِ لَعِبْرَةً ۖ نُّسْقِيكُم مِّمَّا فِي بُطُونِهَا وَلَكُمْ فِيهَا مَنَافِعُ كَثِيرَةٌ وَمِنْهَا تَأْكُلُونَ (21)
Aven den boskap [som Gud har skapat] paminner er [om Vara omsorger]: det ar Vi som ger er att dricka den [mjolk] som uppstar i deras buk, och de ar ocksa [pa andra satt] till stor nytta for er; ni ater deras kott |
وَعَلَيْهَا وَعَلَى الْفُلْكِ تُحْمَلُونَ (22)
och de bar er, liksom skeppen, pa era farder |
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوْمِهِ فَقَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۖ أَفَلَا تَتَّقُونَ (23)
OCH VI sande Noa till hans folk och han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Skall ni da inte frukta Honom |
فَقَالَ الْمَلَأُ الَّذِينَ كَفَرُوا مِن قَوْمِهِ مَا هَٰذَا إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يُرِيدُ أَن يَتَفَضَّلَ عَلَيْكُمْ وَلَوْ شَاءَ اللَّهُ لَأَنزَلَ مَلَائِكَةً مَّا سَمِعْنَا بِهَٰذَا فِي آبَائِنَا الْأَوَّلِينَ (24)
Men de aldste, de bland hans folk som fornekade sanningen, sade [till varandra]: "Denne man ar bara en manniska som vi, men han vill ta befalet over oss. Om Gud ville [sanda ett budskap till oss], skulle Han sanda anglar. Vi har aldrig hort att nagot liknande skulle ha forekommit bland vara forfader i aldre tid |
إِنْ هُوَ إِلَّا رَجُلٌ بِهِ جِنَّةٌ فَتَرَبَّصُوا بِهِ حَتَّىٰ حِينٍ (25)
Han ar en man besatt av andar; men lat oss vanta en tid och se [om det kanske hander honom nagot] |
قَالَ رَبِّ انصُرْنِي بِمَا كَذَّبُونِ (26)
[Noa] bad: "Herre, kom till min hjalp! De anser mig vara en lognare |
فَأَوْحَيْنَا إِلَيْهِ أَنِ اصْنَعِ الْفُلْكَ بِأَعْيُنِنَا وَوَحْيِنَا فَإِذَا جَاءَ أَمْرُنَا وَفَارَ التَّنُّورُ ۙ فَاسْلُكْ فِيهَا مِن كُلٍّ زَوْجَيْنِ اثْنَيْنِ وَأَهْلَكَ إِلَّا مَن سَبَقَ عَلَيْهِ الْقَوْلُ مِنْهُمْ ۖ وَلَا تُخَاطِبْنِي فِي الَّذِينَ ظَلَمُوا ۖ إِنَّهُم مُّغْرَقُونَ (27)
Da gav Vi honom genom uppenbarelse uppdraget: "Bygg - under Var uppsyn och Var ledning - den ark [som skall bli din och de dinas raddning]. Nar Vi ger Var befallning och vattenmassorna forsar fram over jorden, for da ombord ett par av varje [djurslag], hanne och hona, samt din familj utom den over vilken domen redan har fallit; men tala inte till Mig till forman for de orattfardiga - de skall [alla] do i vagorna |
فَإِذَا اسْتَوَيْتَ أَنتَ وَمَن مَّعَكَ عَلَى الْفُلْكِ فَقُلِ الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي نَجَّانَا مِنَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (28)
Och nar du och de som ar med dig har gatt ombord pa arken skall du saga: "Lat oss lova och prisa Gud, som har raddat oss fran dessa orattfardiga manniskor |
وَقُل رَّبِّ أَنزِلْنِي مُنزَلًا مُّبَارَكًا وَأَنتَ خَيْرُ الْمُنزِلِينَ (29)
Och sag: "Herre! Lat mig med Din valsignelse [till sist] na land! Ingen kan leda manniskorna till deras bestammelse som Du |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ وَإِن كُنَّا لَمُبْتَلِينَ (30)
I detta ligger helt visst budskap [till de klarsynta]; Vi satter [standigt manniskorna] pa prov |
ثُمَّ أَنشَأْنَا مِن بَعْدِهِمْ قَرْنًا آخَرِينَ (31)
EFTER DETTA lat Vi ett nytt slakte stiga fram |
فَأَرْسَلْنَا فِيهِمْ رَسُولًا مِّنْهُمْ أَنِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۖ أَفَلَا تَتَّقُونَ (32)
och Vi sande [Vart] sandebud till dem, [en] av deras egna, [med budskapet:] "Dyrka Gud - ni har ingen annan gud an Honom! Skall ni da inte frukta Honom |
وَقَالَ الْمَلَأُ مِن قَوْمِهِ الَّذِينَ كَفَرُوا وَكَذَّبُوا بِلِقَاءِ الْآخِرَةِ وَأَتْرَفْنَاهُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا مَا هَٰذَا إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يَأْكُلُ مِمَّا تَأْكُلُونَ مِنْهُ وَيَشْرَبُ مِمَّا تَشْرَبُونَ (33)
Men folkets aldste, de som fornekade sanningen och inte trodde pa motet [med Gud] efter doden och som forvekligats av det utsvavande liv som Vi hade latit dem fora, sade [till folket]: "Denne ar ingenting annat an en manniska som ni sjalva; han ater samma foda som ni och dricker vad ni dricker |
وَلَئِنْ أَطَعْتُم بَشَرًا مِّثْلَكُمْ إِنَّكُمْ إِذًا لَّخَاسِرُونَ (34)
Om ni foljer en alldeles vanlig manniska, er like, ar det helt sakert ni som forlorar |
أَيَعِدُكُمْ أَنَّكُمْ إِذَا مِتُّمْ وَكُنتُمْ تُرَابًا وَعِظَامًا أَنَّكُم مُّخْرَجُونَ (35)
Lovar han er inte att ni efter att ha dott och forvandlats till mull och torra ben skall uppsta [till nytt liv] |
۞ هَيْهَاتَ هَيْهَاتَ لِمَا تُوعَدُونَ (36)
Vad han lovar er ar orimligheter |
إِنْ هِيَ إِلَّا حَيَاتُنَا الدُّنْيَا نَمُوتُ وَنَحْيَا وَمَا نَحْنُ بِمَبْعُوثِينَ (37)
Livet, det ar livet i denna varld; som vi lever sa dor vi och vi kommer inte att uppvackas till nytt liv |
إِنْ هُوَ إِلَّا رَجُلٌ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا وَمَا نَحْنُ لَهُ بِمُؤْمِنِينَ (38)
Han ar bara en man som satter ihop logner om Gud och Vi tror inte pa honom |
قَالَ رَبِّ انصُرْنِي بِمَا كَذَّبُونِ (39)
[Och han] bad: "Herre, hjalp mig! De kallar mig lognare |
قَالَ عَمَّا قَلِيلٍ لَّيُصْبِحُنَّ نَادِمِينَ (40)
Och [Gud] svarade: "Det skall inte droja lange innan de grips av anger |
فَأَخَذَتْهُمُ الصَّيْحَةُ بِالْحَقِّ فَجَعَلْنَاهُمْ غُثَاءً ۚ فَبُعْدًا لِّلْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (41)
Och en dag genljod over dem danet [av Vart straff], rattvist och nodvandigt, och Vi [sopade bort] dem som torra agnar. Och sa var det ute med dessa orattfardiga manniskor |
ثُمَّ أَنشَأْنَا مِن بَعْدِهِمْ قُرُونًا آخَرِينَ (42)
DAREFTER lat Vi nya slakten stiga fram |
مَا تَسْبِقُ مِنْ أُمَّةٍ أَجَلَهَا وَمَا يَسْتَأْخِرُونَ (43)
inget folk kan vare sig forkorta eller forlanga den for dem [utsatta] fristen |
ثُمَّ أَرْسَلْنَا رُسُلَنَا تَتْرَىٰ ۖ كُلَّ مَا جَاءَ أُمَّةً رَّسُولُهَا كَذَّبُوهُ ۚ فَأَتْبَعْنَا بَعْضَهُم بَعْضًا وَجَعَلْنَاهُمْ أَحَادِيثَ ۚ فَبُعْدًا لِّقَوْمٍ لَّا يُؤْمِنُونَ (44)
Och Vi sande det ena sandebudet efter det andra; var gang den utsande kom till sitt folk, beskylldes han for logn. Och dessa slakten forintades, det ena efter det andra, men Vi lat berattelserna om dem fortleva [som lardom for eftervarlden] - sa var det ute med dessa manniskor som inte ville tro |
ثُمَّ أَرْسَلْنَا مُوسَىٰ وَأَخَاهُ هَارُونَ بِآيَاتِنَا وَسُلْطَانٍ مُّبِينٍ (45)
DAREFTER sande Vi Moses och hans broder Aron med Vara budskap och ett klart bevis pa [deras] myndighet |
إِلَىٰ فِرْعَوْنَ وَمَلَئِهِ فَاسْتَكْبَرُوا وَكَانُوا قَوْمًا عَالِينَ (46)
till Farao och hans storman. Men de upptradde hogmodigt - de var sadana som gar hart fram mot andra |
فَقَالُوا أَنُؤْمِنُ لِبَشَرَيْنِ مِثْلِنَا وَقَوْمُهُمَا لَنَا عَابِدُونَ (47)
Och de sade: "Varfor skulle vi tro pa dem? De ar ju bara manniskor som vi sjalva och deras folk ar vara slavar |
فَكَذَّبُوهُمَا فَكَانُوا مِنَ الْمُهْلَكِينَ (48)
De avvisade de tva [budbararnas] budskap som logn och Vi lat dem [drunkna i havet] |
وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَى الْكِتَابَ لَعَلَّهُمْ يَهْتَدُونَ (49)
Och Vi skankte Moses Skriften for att [hans folk] skulle fa vagledning |
وَجَعَلْنَا ابْنَ مَرْيَمَ وَأُمَّهُ آيَةً وَآوَيْنَاهُمَا إِلَىٰ رَبْوَةٍ ذَاتِ قَرَارٍ وَمَعِينٍ (50)
Och Vi gjorde Marias son och hans moder till ett tecken [for manniskorna] och forde dem till en plats pa en skyddad hojd som erbjod vila och som vattnades av friska kallor |
يَا أَيُّهَا الرُّسُلُ كُلُوا مِنَ الطَّيِّبَاتِ وَاعْمَلُوا صَالِحًا ۖ إِنِّي بِمَا تَعْمَلُونَ عَلِيمٌ (51)
NJUT, ni sandebud, av allt [i livet] som ar gott och sunt och lev rattskaffens; Jag har full vetskap om vad ni gor |
وَإِنَّ هَٰذِهِ أُمَّتُكُمْ أُمَّةً وَاحِدَةً وَأَنَا رَبُّكُمْ فَاتَّقُونِ (52)
Detta ert samfund ar i sanning ett samfund och Jag ar [allas] er Herre. Frukta darfor Mig |
فَتَقَطَّعُوا أَمْرَهُم بَيْنَهُمْ زُبُرًا ۖ كُلُّ حِزْبٍ بِمَا لَدَيْهِمْ فَرِحُونَ (53)
Men [manniskorna] har slagit sonder denna enhet och splittrats i sekter, dar medlemmarna i varje sekt [framhaver] och glads at sina [sardrag] |
فَذَرْهُمْ فِي غَمْرَتِهِمْ حَتَّىٰ حِينٍ (54)
Men lamna dem nu [Muhammad] under en tid at deras forvirrade forestallningar [och at deras okunnighet, dessa avgudadyrkare] |
أَيَحْسَبُونَ أَنَّمَا نُمِدُّهُم بِهِ مِن مَّالٍ وَبَنِينَ (55)
Tror de att Vi, om Vi ger dem rikedom och [manga] soner |
نُسَارِعُ لَهُمْ فِي الْخَيْرَاتِ ۚ بَل لَّا يَشْعُرُونَ (56)
skyndar Oss att redan i detta liv ge dem [allt] det goda? Nej, de forstar inte [hur grovt de misstar sig] |
إِنَّ الَّذِينَ هُم مِّنْ خَشْيَةِ رَبِّهِم مُّشْفِقُونَ (57)
De som bavar infor sin Herres [majestat] |
وَالَّذِينَ هُم بِآيَاتِ رَبِّهِمْ يُؤْمِنُونَ (58)
och som tror pa sin Herres budskap |
وَالَّذِينَ هُم بِرَبِّهِمْ لَا يُشْرِكُونَ (59)
och inte satter nagot vid sin Herres sida |
وَالَّذِينَ يُؤْتُونَ مَا آتَوا وَّقُلُوبُهُمْ وَجِلَةٌ أَنَّهُمْ إِلَىٰ رَبِّهِمْ رَاجِعُونَ (60)
och som, nar de ger sina gavor, angslas vid tanken pa att de skall sta till svars infor sin Herre |
أُولَٰئِكَ يُسَارِعُونَ فِي الْخَيْرَاتِ وَهُمْ لَهَا سَابِقُونَ (61)
det ar dessa som alltid ar ivriga att gora gott och som har visar sig som de framsta |
وَلَا نُكَلِّفُ نَفْسًا إِلَّا وُسْعَهَا ۖ وَلَدَيْنَا كِتَابٌ يَنطِقُ بِالْحَقِّ ۚ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ (62)
Vi lagger inte pa nagon en tyngre borda an han kan bara och hos Oss forvaras en bok som sager sanningen [om manniskornas handlingar]. Och de skall inte lida oratt |
بَلْ قُلُوبُهُمْ فِي غَمْرَةٍ مِّنْ هَٰذَا وَلَهُمْ أَعْمَالٌ مِّن دُونِ ذَٰلِكَ هُمْ لَهَا عَامِلُونَ (63)
NEJ, deras hjartan ar fulla av oro och forvirring som doljer for dem [sanningen i] denna [Koran]. Men dessutom bar de pa [en borda av] onda handlingar och de kommer att fortsatta att bega dem |
حَتَّىٰ إِذَا أَخَذْنَا مُتْرَفِيهِم بِالْعَذَابِ إِذَا هُمْ يَجْأَرُونَ (64)
till dess de - nar de ser hur de bland dem som forvekligats av sitt utsvavande liv nas av Vart straff - ropar hogt pa nad |
لَا تَجْأَرُوا الْيَوْمَ ۖ إِنَّكُم مِّنَّا لَا تُنصَرُونَ (65)
[De skall fa till svar:] "Hall inne i dag med era jammerrop! Fran Oss kan ni inte vanta nagon hjalp |
قَدْ كَانَتْ آيَاتِي تُتْلَىٰ عَلَيْكُمْ فَكُنتُمْ عَلَىٰ أَعْقَابِكُمْ تَنكِصُونَ (66)
Nar Mina budskap lastes upp for er drog ni er alltid undan |
مُسْتَكْبِرِينَ بِهِ سَامِرًا تَهْجُرُونَ (67)
fulla av hogmod, for att, som de nattliga sagoberattarna, hange er at tomt och meningslost prat och en aldrig sinande strom av kritik [mot Profeten] |
أَفَلَمْ يَدَّبَّرُوا الْقَوْلَ أَمْ جَاءَهُم مَّا لَمْ يَأْتِ آبَاءَهُمُ الْأَوَّلِينَ (68)
Har de da aldrig tankt over [Koranens] ord? Eller har nagot kommit till deras oron, som deras forfader i gangna tider inte fick hora |
أَمْ لَمْ يَعْرِفُوا رَسُولَهُمْ فَهُمْ لَهُ مُنكِرُونَ (69)
Eller avvisar de sitt Sandebud darfor att de inte i honom kanner igen [den palitlige, sanningskare man han alltid varit] |
أَمْ يَقُولُونَ بِهِ جِنَّةٌ ۚ بَلْ جَاءَهُم بِالْحَقِّ وَأَكْثَرُهُمْ لِلْحَقِّ كَارِهُونَ (70)
Eller sager de: "Han ar besatt av andar"? - Nej, han har kommit till dem med sanningen och sanningen ar nagot som de flesta av dem avskyr |
وَلَوِ اتَّبَعَ الْحَقُّ أَهْوَاءَهُمْ لَفَسَدَتِ السَّمَاوَاتُ وَالْأَرْضُ وَمَن فِيهِنَّ ۚ بَلْ أَتَيْنَاهُم بِذِكْرِهِمْ فَهُمْ عَن ذِكْرِهِم مُّعْرِضُونَ (71)
Men om sanningen hade varit sadan att den overensstamde med deras onskningar, skulle himlarna och jorden ha gatt under och deras invanare med dem! Nej! Vi har nu gett dem den paminnelse [de behovde] men de vander ryggen at paminnelsen |
أَمْ تَسْأَلُهُمْ خَرْجًا فَخَرَاجُ رَبِّكَ خَيْرٌ ۖ وَهُوَ خَيْرُ الرَّازِقِينَ (72)
Eller begar du [Muhammad] ersattning av dem? Men ersattningen fran din Herre ar den basta och det ar Han som bast sorjer for [de Sina] |
وَإِنَّكَ لَتَدْعُوهُمْ إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (73)
Du kallar dem helt visst till en rak vag |
وَإِنَّ الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِالْآخِرَةِ عَنِ الصِّرَاطِ لَنَاكِبُونَ (74)
men de som inte tror pa livet efter detta viker av fran denna vag |
۞ وَلَوْ رَحِمْنَاهُمْ وَكَشَفْنَا مَا بِهِم مِّن ضُرٍّ لَّلَجُّوا فِي طُغْيَانِهِمْ يَعْمَهُونَ (75)
Aven om Vi forbarmade Oss over dem och befriade dem fran det onda som tynger deras sinnen, skulle de framharda i sitt trotsiga overmod, snubblande an hit an dit i blindo |
وَلَقَدْ أَخَذْنَاهُم بِالْعَذَابِ فَمَا اسْتَكَانُوا لِرَبِّهِمْ وَمَا يَتَضَرَّعُونَ (76)
Vi har latit dem utsta provningar och lidanden, men de odmjukade sig inte infor sin Herre och de kommer inte att be om nad |
حَتَّىٰ إِذَا فَتَحْنَا عَلَيْهِم بَابًا ذَا عَذَابٍ شَدِيدٍ إِذَا هُمْ فِيهِ مُبْلِسُونَ (77)
forran Vi oppnar porten for dem till det stranga, eviga straff [som vantar] och de grips av fortvivlan |
وَهُوَ الَّذِي أَنشَأَ لَكُمُ السَّمْعَ وَالْأَبْصَارَ وَالْأَفْئِدَةَ ۚ قَلِيلًا مَّا تَشْكُرُونَ (78)
DET AR Han som har begavat er med horsel och syn och hjarta, men var ar er tacksamhet |
وَهُوَ الَّذِي ذَرَأَكُمْ فِي الْأَرْضِ وَإِلَيْهِ تُحْشَرُونَ (79)
Och det ar Han som har latit er vaxa i antal och sprida er over jorden och infor Honom skall ni samlas ater |
وَهُوَ الَّذِي يُحْيِي وَيُمِيتُ وَلَهُ اخْتِلَافُ اللَّيْلِ وَالنَّهَارِ ۚ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (80)
Och det ar Han som skanker liv och skanker dod, och vaxlingen mellan natt och dag ar Hans verk. Vill ni inte anvanda ert forstand |
بَلْ قَالُوا مِثْلَ مَا قَالَ الْأَوَّلُونَ (81)
Nej, de sager detsamma som manniskorna i det forflutna |
قَالُوا أَإِذَا مِتْنَا وَكُنَّا تُرَابًا وَعِظَامًا أَإِنَّا لَمَبْعُوثُونَ (82)
de sager: "Ateruppvackas efter doden, sedan vi blivit mull och torra ben |
لَقَدْ وُعِدْنَا نَحْنُ وَآبَاؤُنَا هَٰذَا مِن قَبْلُ إِنْ هَٰذَا إِلَّا أَسَاطِيرُ الْأَوَّلِينَ (83)
Det ar samma sak som vi och vara fader blivit lovade forr, men det ar bara sagor fran forfadernas tid |
قُل لِّمَنِ الْأَرْضُ وَمَن فِيهَا إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ (84)
Sag: "Vem tillhor jorden och alla som bygger och bor pa den? [Svara] om ni vet det |
سَيَقُولُونَ لِلَّهِ ۚ قُلْ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ (85)
De kommer att svara: "Gud." Sag: "Da borde ni tanka over [vad det innebar] |
قُلْ مَن رَّبُّ السَّمَاوَاتِ السَّبْعِ وَرَبُّ الْعَرْشِ الْعَظِيمِ (86)
Sag: "Vem ar Herren over de sju himlarna och Herren till harlighetens och allmaktens tron |
سَيَقُولُونَ لِلَّهِ ۚ قُلْ أَفَلَا تَتَّقُونَ (87)
De kommer att svara: "Gud." Sag: "Fruktar ni [Honom] inte |
قُلْ مَن بِيَدِهِ مَلَكُوتُ كُلِّ شَيْءٍ وَهُوَ يُجِيرُ وَلَا يُجَارُ عَلَيْهِ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ (88)
Sag: "Vem ar det som har allt herravalde i Sin hand, som beskyddar [allt] och som ingen kan beskydda? [Svara] om ni vet det |
سَيَقُولُونَ لِلَّهِ ۚ قُلْ فَأَنَّىٰ تُسْحَرُونَ (89)
[Och] de kommer att svara: "Gud." Sag: "Hur har ni da kunnat bli [till den grad] forvillade |
بَلْ أَتَيْنَاهُم بِالْحَقِّ وَإِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ (90)
Vi har gett dem sanningens [ljus] men anda [fortsatter] de att ljuga |
مَا اتَّخَذَ اللَّهُ مِن وَلَدٍ وَمَا كَانَ مَعَهُ مِنْ إِلَٰهٍ ۚ إِذًا لَّذَهَبَ كُلُّ إِلَٰهٍ بِمَا خَلَقَ وَلَعَلَا بَعْضُهُمْ عَلَىٰ بَعْضٍ ۚ سُبْحَانَ اللَّهِ عَمَّا يَصِفُونَ (91)
Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft nagon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt sakert varje sadan gudom ha bekymrat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta makten fran de andra. Nej, stor ar Gud i Sin harlighet, fjarran fran [alla forsok] att beskriva [Hans Vasen] |
عَالِمِ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ فَتَعَالَىٰ عَمَّا يُشْرِكُونَ (92)
Han kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna och Han ar hojd hogt over allt vad de vill satta vid Hans sida |
قُل رَّبِّ إِمَّا تُرِيَنِّي مَا يُوعَدُونَ (93)
Sag: "Herre! Om det ar Din vilja att lata mig se det [straff] som lovas dem |
رَبِّ فَلَا تَجْعَلْنِي فِي الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (94)
Herre, rakna mig da inte till de orattfardiga |
وَإِنَّا عَلَىٰ أَن نُّرِيَكَ مَا نَعِدُهُمْ لَقَادِرُونَ (95)
Vi har helt visst makt att lata dig bevittna det som Vi lovar dem [fastan Vi ger dem uppskov] |
ادْفَعْ بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ السَّيِّئَةَ ۚ نَحْنُ أَعْلَمُ بِمَا يَصِفُونَ (96)
Fordriv det onda med en god handling; Vi har full kannedom om vad de pastar [om Gud] |
وَقُل رَّبِّ أَعُوذُ بِكَ مِنْ هَمَزَاتِ الشَّيَاطِينِ (97)
Och sag: "Herre! Jag ber Dig beskydda mig mot demonernas [alla] frestelser |
وَأَعُوذُ بِكَ رَبِّ أَن يَحْضُرُونِ (98)
och: "Jag ber Dig beskydda mig, Herre, mot alla narmanden fran deras sida |
حَتَّىٰ إِذَا جَاءَ أَحَدَهُمُ الْمَوْتُ قَالَ رَبِّ ارْجِعُونِ (99)
[DEN IHARDIGE fornekaren framhardar i att forneka sanningen] till dess att han kanner dodens narhet. Da sager han: "Herre! Lat mig fa atervanda, ja, lat mig fa atervanda [till livet] |
لَعَلِّي أَعْمَلُ صَالِحًا فِيمَا تَرَكْتُ ۚ كَلَّا ۚ إِنَّهَا كَلِمَةٌ هُوَ قَائِلُهَا ۖ وَمِن وَرَائِهِم بَرْزَخٌ إِلَىٰ يَوْمِ يُبْعَثُونَ (100)
sa att jag far gora ratt, dar jag [forut] forsummade det!" Ack nej! Vad han sager ar ord [utan mening]. Bakom dem [som lamnar denna varld] reser sig ett ooverstigligt hinder fram till den dag da de kallas till nytt liv |
فَإِذَا نُفِخَ فِي الصُّورِ فَلَا أَنسَابَ بَيْنَهُمْ يَوْمَئِذٍ وَلَا يَتَسَاءَلُونَ (101)
Den dag da basunen ljuder skall inga slaktskapsband besta mellan dem och de kommer inte att fraga efter varandra |
فَمَن ثَقُلَتْ مَوَازِينُهُ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ (102)
Vinnarna ar de vars [goda handlingar] vager tungt i vagskalen |
وَمَنْ خَفَّتْ مَوَازِينُهُ فَأُولَٰئِكَ الَّذِينَ خَسِرُوا أَنفُسَهُمْ فِي جَهَنَّمَ خَالِدُونَ (103)
och de vars [goda handlingar] vager latt i vagskalen ar forlorarna som har forverkat sina sjalar; de skall forbli i helvetet till evig tid |
تَلْفَحُ وُجُوهَهُمُ النَّارُ وَهُمْ فِيهَا كَالِحُونَ (104)
Dar skall deras ansikten svedas av Elden och deras anletsdrag forvridas i en grimas [av smarta] |
أَلَمْ تَكُنْ آيَاتِي تُتْلَىٰ عَلَيْكُمْ فَكُنتُم بِهَا تُكَذِّبُونَ (105)
[Och Gud skall saga:] "Lastes inte Mina budskap upp for er och pastod ni inte att allt var logn |
قَالُوا رَبَّنَا غَلَبَتْ عَلَيْنَا شِقْوَتُنَا وَكُنَّا قَوْمًا ضَالِّينَ (106)
De skall svara: "Herre! Vart onda ode besegrade oss och vi gick vilse |
رَبَّنَا أَخْرِجْنَا مِنْهَا فَإِنْ عُدْنَا فَإِنَّا ظَالِمُونَ (107)
Herre! Befria oss fran detta [straff] och om vi aterfaller [i synd], da hor vi sannerligen till de orattfardiga |
قَالَ اخْسَئُوا فِيهَا وَلَا تُكَلِّمُونِ (108)
[Gud] skall saga: "Forsvinn [till er fornedring]! Och [vaga] inte tala till Mig |
إِنَّهُ كَانَ فَرِيقٌ مِّنْ عِبَادِي يَقُولُونَ رَبَّنَا آمَنَّا فَاغْفِرْ لَنَا وَارْحَمْنَا وَأَنتَ خَيْرُ الرَّاحِمِينَ (109)
Det fanns bland Vara tjanare de som bad [i sina boner]: 'Herre! Vi tror! Forlat oss [vara synder] och forbarma Dig over oss! Ingen forbarmar sig over [manniskorna] som Du |
فَاتَّخَذْتُمُوهُمْ سِخْرِيًّا حَتَّىٰ أَنسَوْكُمْ ذِكْرِي وَكُنتُم مِّنْهُمْ تَضْحَكُونَ (110)
Men ni var sa upptagna av att gora dem till ett atloje att det kom er att glomma Mig - ja, sa roligt hade ni at dem |
إِنِّي جَزَيْتُهُمُ الْيَوْمَ بِمَا صَبَرُوا أَنَّهُمْ هُمُ الْفَائِزُونَ (111)
I dag har Jag gett dem beloningen for deras talamod; det ar de som har vunnit den stora segern |
قَالَ كَمْ لَبِثْتُمْ فِي الْأَرْضِ عَدَدَ سِنِينَ (112)
[Gud] skall fraga [fornekarna]: "Hur lange levde ni pa jorden, raknat i ar |
قَالُوا لَبِثْنَا يَوْمًا أَوْ بَعْضَ يَوْمٍ فَاسْأَلِ الْعَادِّينَ (113)
[Och] de skall svara: "Vi levde dar en dag eller en del av en dag; men fraga dem som ar kunniga i rakning |
قَالَ إِن لَّبِثْتُمْ إِلَّا قَلِيلًا ۖ لَّوْ أَنَّكُمْ كُنتُمْ تَعْلَمُونَ (114)
[Gud] skall saga: "Ni levde dar bara en kort tid - om ni hade vetat [vad som stod pa spel] |
أَفَحَسِبْتُمْ أَنَّمَا خَلَقْنَاكُمْ عَبَثًا وَأَنَّكُمْ إِلَيْنَا لَا تُرْجَعُونَ (115)
Trodde ni att Vi skapade er for nojes skull och att ni inte skulle foras tillbaka till Oss |
فَتَعَالَى اللَّهُ الْمَلِكُ الْحَقُّ ۖ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ رَبُّ الْعَرْشِ الْكَرِيمِ (116)
UPPHOJD over allt ar Gud, Konungen, den yttersta Sanningen! Det finns ingen gudom utom Han, Herren till allmaktens, nadens och barmhartighetens tron |
وَمَن يَدْعُ مَعَ اللَّهِ إِلَٰهًا آخَرَ لَا بُرْهَانَ لَهُ بِهِ فَإِنَّمَا حِسَابُهُ عِندَ رَبِّهِ ۚ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الْكَافِرُونَ (117)
Den som vid sidan av Gud akallar en annan gudom - for vars [existens] han saknar bevis - skall sta till svars enbart infor sin Herre. Det skall inte ga dem val som fornekar sanningen |
وَقُل رَّبِّ اغْفِرْ وَارْحَمْ وَأَنتَ خَيْرُ الرَّاحِمِينَ (118)
Sag: "Herre! Forlat mig och forbarma Dig over mig! Ingen forbarmar sig over [manniskorna] som Du |
