حم (1)
HA meem |
عسق (2)
Ayn seen qaf |
كَذَٰلِكَ يُوحِي إِلَيْكَ وَإِلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكَ اللَّهُ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ (3)
GUD, DEN Allsmaktige, den Vise, har uppenbarat [sanningen] for dig [Muhammad], liksom Han uppenbarade den for dina foregangare |
لَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ ۖ وَهُوَ الْعَلِيُّ الْعَظِيمُ (4)
Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar tillhor Honom; Han ar den Hoge, omstralad av makt och harlighet |
تَكَادُ السَّمَاوَاتُ يَتَفَطَّرْنَ مِن فَوْقِهِنَّ ۚ وَالْمَلَائِكَةُ يُسَبِّحُونَ بِحَمْدِ رَبِّهِمْ وَيَسْتَغْفِرُونَ لِمَن فِي الْأَرْضِ ۗ أَلَا إِنَّ اللَّهَ هُوَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ (5)
Himlarna ar nara att ramna i sina hoga [valv], nar anglarna sjunger sin Herres lov och ber Honom forlata [manniskorna] pa jorden. Ja, Gud ensam ar Den som standigt forlater, Den som standigt visar barmhartighet |
وَالَّذِينَ اتَّخَذُوا مِن دُونِهِ أَوْلِيَاءَ اللَّهُ حَفِيظٌ عَلَيْهِمْ وَمَا أَنتَ عَلَيْهِم بِوَكِيلٍ (6)
GUD HAR dem under uppsikt som tar [andra] beskyddare i Hans stalle. Du har inte satts att vaka over dem |
وَكَذَٰلِكَ أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ قُرْآنًا عَرَبِيًّا لِّتُنذِرَ أُمَّ الْقُرَىٰ وَمَنْ حَوْلَهَا وَتُنذِرَ يَوْمَ الْجَمْعِ لَا رَيْبَ فِيهِ ۚ فَرِيقٌ فِي الْجَنَّةِ وَفَرِيقٌ فِي السَّعِيرِ (7)
Vi har salunda uppenbarat for dig en forkunnelse pa det arabiska spraket, for att du skall varna den framsta av alla stader och dem som bor runt omkring den, varna dem for den Stora samlingens dag - om vars [ankomst] det inte finns nagot tvivel - da nagra skall [stiga in] i paradiset, och andra i den hogt flammande Elden |
وَلَوْ شَاءَ اللَّهُ لَجَعَلَهُمْ أُمَّةً وَاحِدَةً وَلَٰكِن يُدْخِلُ مَن يَشَاءُ فِي رَحْمَتِهِ ۚ وَالظَّالِمُونَ مَا لَهُم مِّن وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ (8)
Om Gud hade velat skulle Han forvisso ha gjort er [manniskor] till ett enda samfund. Han innesluter likval den Han vill i Sin nad, men for de orattfardiga skall det inte finnas nagon beskyddare och ingen hjalpare [pa Domens dag] |
أَمِ اتَّخَذُوا مِن دُونِهِ أَوْلِيَاءَ ۖ فَاللَّهُ هُوَ الْوَلِيُّ وَهُوَ يُحْيِي الْمَوْتَىٰ وَهُوَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ (9)
Har det inte gatt darhan att de har tagit [andra] beskyddare i Hans stalle? Gud ar den ende Beskyddaren! Han vacker de doda till liv och Han har allt i Sin makt |
وَمَا اخْتَلَفْتُمْ فِيهِ مِن شَيْءٍ فَحُكْمُهُ إِلَى اللَّهِ ۚ ذَٰلِكُمُ اللَّهُ رَبِّي عَلَيْهِ تَوَكَّلْتُ وَإِلَيْهِ أُنِيبُ (10)
[TROENDE!] Vilken sak det an galler dar ni ar oense, ar det Gud som har avgorandet. [Sag, Muhammad:] "Sadan ar Gud, min Herre! Till Honom litar jag och till Honom vander jag mig [i min anger] |
فَاطِرُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۚ جَعَلَ لَكُم مِّنْ أَنفُسِكُمْ أَزْوَاجًا وَمِنَ الْأَنْعَامِ أَزْوَاجًا ۖ يَذْرَؤُكُمْ فِيهِ ۚ لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ ۖ وَهُوَ السَّمِيعُ الْبَصِيرُ (11)
Han ar himlarnas och jordens Skapare. Han har skapat hustrur at er av samma natur som ni sjalva; aven av boskapen [har Han skapat] par [- han- och hondjur -] och sa far ni tillvaxa i antal. Ingenting ar som Han - Han som hor allt, ser allt |
لَهُ مَقَالِيدُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۖ يَبْسُطُ الرِّزْقَ لِمَن يَشَاءُ وَيَقْدِرُ ۚ إِنَّهُ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ (12)
Han har nycklarna till himlarnas och jordens [forradshus]. Han ger den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst. Han har full vetskap om allt |
۞ شَرَعَ لَكُم مِّنَ الدِّينِ مَا وَصَّىٰ بِهِ نُوحًا وَالَّذِي أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ وَمَا وَصَّيْنَا بِهِ إِبْرَاهِيمَ وَمُوسَىٰ وَعِيسَىٰ ۖ أَنْ أَقِيمُوا الدِّينَ وَلَا تَتَفَرَّقُوا فِيهِ ۚ كَبُرَ عَلَى الْمُشْرِكِينَ مَا تَدْعُوهُمْ إِلَيْهِ ۚ اللَّهُ يَجْتَبِي إِلَيْهِ مَن يَشَاءُ وَيَهْدِي إِلَيْهِ مَن يُنِيبُ (13)
Han har foreskrivit for er samma [regel for] tron som Han anbefallde Noa - detta har Vi uppenbarat for dig [Muhammad] - och som Vi anbefallde Abraham och Moses och Jesus, namligen att halla fast vid [den sanna] trons [principer] och att aldrig tillata sondring. For dem som satter medhjalpare vid Guds sida ter sig det som du uppmanar dem till som en svar vag; [men] Gud utser dem Han vill till detta och till detta leder Han dem som vander sig till Honom [i tro och lydnad] |
وَمَا تَفَرَّقُوا إِلَّا مِن بَعْدِ مَا جَاءَهُمُ الْعِلْمُ بَغْيًا بَيْنَهُمْ ۚ وَلَوْلَا كَلِمَةٌ سَبَقَتْ مِن رَّبِّكَ إِلَىٰ أَجَلٍ مُّسَمًّى لَّقُضِيَ بَيْنَهُمْ ۚ وَإِنَّ الَّذِينَ أُورِثُوا الْكِتَابَ مِن بَعْدِهِمْ لَفِي شَكٍّ مِّنْهُ مُرِيبٍ (14)
De [bland efterfoljarna av aldre uppenbarelser som har sondrats i sekter] splittrades forst efter att ha fatt all kunskap och av ovilja och avund mot varandra. Och om inte din Herre redan hade beslutat att [lata det ansta] till en tid faststalld [av Honom] hade allt varit avgjort mellan dem. Men hos dem som har arvt Skriften efter sina foregangare, kvarstar tvivlet och misstankarna om denna [uppenbarelse] |
فَلِذَٰلِكَ فَادْعُ ۖ وَاسْتَقِمْ كَمَا أُمِرْتَ ۖ وَلَا تَتَّبِعْ أَهْوَاءَهُمْ ۖ وَقُلْ آمَنتُ بِمَا أَنزَلَ اللَّهُ مِن كِتَابٍ ۖ وَأُمِرْتُ لِأَعْدِلَ بَيْنَكُمُ ۖ اللَّهُ رَبُّنَا وَرَبُّكُمْ ۖ لَنَا أَعْمَالُنَا وَلَكُمْ أَعْمَالُكُمْ ۖ لَا حُجَّةَ بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمُ ۖ اللَّهُ يَجْمَعُ بَيْنَنَا ۖ وَإِلَيْهِ الْمَصِيرُ (15)
Kalla darfor [manniskorna till den rena tron] och ga din vag rakt fram, som du ar befalld, och lat dig inte paverkas av deras onskningar utan sag: "Jag tror pa allt vad Gud har uppenbarat [for Sina sandebud] och jag har blivit befalld att doma mellan er med rattvisa. Gud ar var Herre och er Herre. Vi skall sta till svars for vara handlingar och ni skall sta till svars for era handlingar. Lat oss inte tvista! Gud skall fora oss samman, Han som ar malet for allas fard |
وَالَّذِينَ يُحَاجُّونَ فِي اللَّهِ مِن بَعْدِ مَا اسْتُجِيبَ لَهُ حُجَّتُهُمْ دَاحِضَةٌ عِندَ رَبِّهِمْ وَعَلَيْهِمْ غَضَبٌ وَلَهُمْ عَذَابٌ شَدِيدٌ (16)
Och vad angar dem som vill tvista om Gud efter det att [manniskorna] har bejakat Hans [kallelse], far de se sina argument underkanda infor sin Herre och de skall drabbas av [Hans] vrede och ett strangt straff |
اللَّهُ الَّذِي أَنزَلَ الْكِتَابَ بِالْحَقِّ وَالْمِيزَانَ ۗ وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّ السَّاعَةَ قَرِيبٌ (17)
Det ar Gud som har uppenbarat Skriften med sanningen och [rattvisans] Vag, [en hjalp till manniskan att handla rattvist]. Och hur skall du kunna veta om inte den Yttersta stunden ar nara |
يَسْتَعْجِلُ بِهَا الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِهَا ۖ وَالَّذِينَ آمَنُوا مُشْفِقُونَ مِنْهَا وَيَعْلَمُونَ أَنَّهَا الْحَقُّ ۗ أَلَا إِنَّ الَّذِينَ يُمَارُونَ فِي السَّاعَةِ لَفِي ضَلَالٍ بَعِيدٍ (18)
De som tvivlar pa denna Stund sager sig onska dess snara ankomst, men de troende, de som vet att den ar verklighet, bavar infor den. De som inte vill tro pa den Yttersta stunden begar ett svart misstag |
اللَّهُ لَطِيفٌ بِعِبَادِهِ يَرْزُقُ مَن يَشَاءُ ۖ وَهُوَ الْقَوِيُّ الْعَزِيزُ (19)
GUD VISAR Sina tjanare en ofattbar valvilja. Han ger den Han vill hans uppehalle. Han ager all styrka, all makt |
مَن كَانَ يُرِيدُ حَرْثَ الْآخِرَةِ نَزِدْ لَهُ فِي حَرْثِهِ ۖ وَمَن كَانَ يُرِيدُ حَرْثَ الدُّنْيَا نُؤْتِهِ مِنْهَا وَمَا لَهُ فِي الْآخِرَةِ مِن نَّصِيبٍ (20)
Den som vill [sa for att] skorda i evigheten skall Vi ge riklig skord; och den som vill [sa for att] skorda i denna varld skall Vi ge nagot av det han stravar efter, men i evigheten blir han lottlos |
أَمْ لَهُمْ شُرَكَاءُ شَرَعُوا لَهُم مِّنَ الدِّينِ مَا لَمْ يَأْذَن بِهِ اللَّهُ ۚ وَلَوْلَا كَلِمَةُ الْفَصْلِ لَقُضِيَ بَيْنَهُمْ ۗ وَإِنَّ الظَّالِمِينَ لَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (21)
Har de [satt upp] medhjalpare till [Gud], som utan Guds tillstand har utfardat foreskrifter for dem pa religionens omrade? Om inte beslut om [uppskov med] avgorandet hade fattats, skulle domarna over dem helt visst ha fallit. Men de som begar sadan oratt har ett plagsamt straff att vanta |
تَرَى الظَّالِمِينَ مُشْفِقِينَ مِمَّا كَسَبُوا وَهُوَ وَاقِعٌ بِهِمْ ۗ وَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ فِي رَوْضَاتِ الْجَنَّاتِ ۖ لَهُم مَّا يَشَاءُونَ عِندَ رَبِّهِمْ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ الْفَضْلُ الْكَبِيرُ (22)
Och du skall fa se hur de orattfardiga angslas infor det [straff] som de [med sina handlingar] fortjanat och som [inte kan undga att] drabba dem. Men de som trodde och levde ett rattskaffens liv, far [gladjas at] de blommande angarna i paradiset [och] njuta av allt vad de kan onska hos sin Herre. Det ar den stora gavan av Guds nad |
ذَٰلِكَ الَّذِي يُبَشِّرُ اللَّهُ عِبَادَهُ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ ۗ قُل لَّا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ أَجْرًا إِلَّا الْمَوَدَّةَ فِي الْقُرْبَىٰ ۗ وَمَن يَقْتَرِفْ حَسَنَةً نَّزِدْ لَهُ فِيهَا حُسْنًا ۚ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ شَكُورٌ (23)
som Han kungor for Sina rattskaffens troende tjanare. Sag [Muhammad]: "Jag begar ingen ersattning av er for detta [budskap]; jag ber bara att ni ger [medmanniskorna] den karlek [de har ratt att vanta]." Och om nagon gor en god handling skall Vi ge honom mangdubbel beloning. Gud forlater mycket och Han erkanner [Sina tjanares] fortjanster |
أَمْ يَقُولُونَ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا ۖ فَإِن يَشَإِ اللَّهُ يَخْتِمْ عَلَىٰ قَلْبِكَ ۗ وَيَمْحُ اللَّهُ الْبَاطِلَ وَيُحِقُّ الْحَقَّ بِكَلِمَاتِهِ ۚ إِنَّهُ عَلِيمٌ بِذَاتِ الصُّدُورِ (24)
SAGER de kanske att [Muhammad] har ljugit ihop allt detta om Gud? Men om [detta vore sant och] Gud ville, kunde Han forsegla ditt hjarta [och utplana Koranen ur ditt minne]; Gud stryker ut lognen och bekraftar och klargor sanningen med Sina ord. Gud vet vad som ror sig i manniskans innersta |
وَهُوَ الَّذِي يَقْبَلُ التَّوْبَةَ عَنْ عِبَادِهِ وَيَعْفُو عَنِ السَّيِّئَاتِ وَيَعْلَمُ مَا تَفْعَلُونَ (25)
Det ar Han som tar emot Sina tjanares anger och som forlater och stryker ut daliga handlingar; Han vet namligen allt vad ni gor |
وَيَسْتَجِيبُ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ وَيَزِيدُهُم مِّن فَضْلِهِ ۚ وَالْكَافِرُونَ لَهُمْ عَذَابٌ شَدِيدٌ (26)
Han bonhor dem som tror och lever rattskaffens och ger dem i Sin nad mer [an de fortjanar]. Men fornekarna av sanningen skall fa ett strangt straff |
۞ وَلَوْ بَسَطَ اللَّهُ الرِّزْقَ لِعِبَادِهِ لَبَغَوْا فِي الْأَرْضِ وَلَٰكِن يُنَزِّلُ بِقَدَرٍ مَّا يَشَاءُ ۚ إِنَّهُ بِعِبَادِهِ خَبِيرٌ بَصِيرٌ (27)
Och om Gud inte satte en grans for Sin frikostighet mot Sina tjanare, skulle de sakert [frestas till] overgrepp och att bega annan oratt pa jorden; men Han skanker vad Han vill efter Sitt matt; Gud ar val underrattad om Sina tjanares [behov] och forlorar dem inte ur sikte |
وَهُوَ الَّذِي يُنَزِّلُ الْغَيْثَ مِن بَعْدِ مَا قَنَطُوا وَيَنشُرُ رَحْمَتَهُ ۚ وَهُوَ الْوَلِيُّ الْحَمِيدُ (28)
Det ar Han som nar manniskorna gett upp hoppet sander regn och nar [alla] med Sin barmhartighet; Han ar Beskyddaren, Den som allt lov och pris tillkommer |
وَمِنْ آيَاتِهِ خَلْقُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَثَّ فِيهِمَا مِن دَابَّةٍ ۚ وَهُوَ عَلَىٰ جَمْعِهِمْ إِذَا يَشَاءُ قَدِيرٌ (29)
Och bland Hans tecken ar skapelsen av him-larna och jorden och alla varelser som Han har latit [uppsta och] sprida sig dar; och [liksom Han har skapat dem] har Han makt att samla dem till Sig nar Han vill |
وَمَا أَصَابَكُم مِّن مُّصِيبَةٍ فَبِمَا كَسَبَتْ أَيْدِيكُمْ وَيَعْفُو عَن كَثِيرٍ (30)
Ingen motgang drabbar er som inte ar en foljd av era egna handers verk; anda ar det mycket som Han forlater |
وَمَا أَنتُم بِمُعْجِزِينَ فِي الْأَرْضِ ۖ وَمَا لَكُم مِّن دُونِ اللَّهِ مِن وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ (31)
Ni kan inte uppresa er mot [Hans vilja] pa jorden och ni har ingen beskyddare och ingen hjalpare utom Gud |
وَمِنْ آيَاتِهِ الْجَوَارِ فِي الْبَحْرِ كَالْأَعْلَامِ (32)
Bland Hans tecken ar ocksa skeppen som seglar over havet, dar de [reser sig som bergstoppar over horisonten] |
إِن يَشَأْ يُسْكِنِ الرِّيحَ فَيَظْلَلْنَ رَوَاكِدَ عَلَىٰ ظَهْرِهِ ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّكُلِّ صَبَّارٍ شَكُورٍ (33)
Om Han vill later Han vinden mojna, och da blir de liggande stilla pa [havets] yta - i detta ligger helt visst budskap till var och en som star fast i motgangen och som tackar [Gud i allt] |
أَوْ يُوبِقْهُنَّ بِمَا كَسَبُوا وَيَعْفُ عَن كَثِيرٍ (34)
eller Han kan lata dem forlisa [med man och allt] pa grund av vad de har fortjanat [med sina handlingar]; anda utplanar Han mycken synd |
وَيَعْلَمَ الَّذِينَ يُجَادِلُونَ فِي آيَاتِنَا مَا لَهُم مِّن مَّحِيصٍ (35)
Och de som satter Guds uppenbarelser i fraga skall veta att de aldrig kommer att finna en plats dit de kan fly |
فَمَا أُوتِيتُم مِّن شَيْءٍ فَمَتَاعُ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ۖ وَمَا عِندَ اللَّهِ خَيْرٌ وَأَبْقَىٰ لِلَّذِينَ آمَنُوا وَعَلَىٰ رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ (36)
OCH [GOR klart for er att] vad det an ar som ni far ta emot [pa jorden], ar det [bara] sadant som forljuvar det jordiska livet, medan det [som vantar] hos Gud ar det basta och det som bestar. [Det vantar] dem som tror och litar till sin Herre |
وَالَّذِينَ يَجْتَنِبُونَ كَبَائِرَ الْإِثْمِ وَالْفَوَاحِشَ وَإِذَا مَا غَضِبُوا هُمْ يَغْفِرُونَ (37)
och som avhaller sig fran de grovsta synderna och skamliga handlingar och som forlater, [aven] om vreden har gripit dem |
وَالَّذِينَ اسْتَجَابُوا لِرَبِّهِمْ وَأَقَامُوا الصَّلَاةَ وَأَمْرُهُمْ شُورَىٰ بَيْنَهُمْ وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ (38)
och som svarar nar deras Herre kallar och som forrattar bonen och som [i allt] iakttar regeln om samrad och som ger at andra av det som Vi skanker dem for deras forsorjning |
وَالَّذِينَ إِذَا أَصَابَهُمُ الْبَغْيُ هُمْ يَنتَصِرُونَ (39)
och som hjalper varandra att forsvara sig nar de har utsatts for overgrepp |
وَجَزَاءُ سَيِّئَةٍ سَيِّئَةٌ مِّثْلُهَا ۖ فَمَنْ عَفَا وَأَصْلَحَ فَأَجْرُهُ عَلَى اللَّهِ ۚ إِنَّهُ لَا يُحِبُّ الظَّالِمِينَ (40)
Svaret pa ett ont [som nagon har lidit] ar ett motsvarande ont [tillfogat garningsmannen]; men den som forlater och soker forsoning [med sin fiende] skall fa sin lon av Gud; Han ar inte van till dem som begar overgrepp |
وَلَمَنِ انتَصَرَ بَعْدَ ظُلْمِهِ فَأُولَٰئِكَ مَا عَلَيْهِم مِّن سَبِيلٍ (41)
Inget klander kan riktas mot dem som forsvarar sig mot liden oforratt |
إِنَّمَا السَّبِيلُ عَلَى الَّذِينَ يَظْلِمُونَ النَّاسَ وَيَبْغُونَ فِي الْأَرْضِ بِغَيْرِ الْحَقِّ ۚ أُولَٰئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (42)
Ingen far klandras utom den som tillfogar [andra] manniskor ont och som har pa jorden begar overvald i strid med ratten och sanningen; ja, sadana [manniskor] far se fram mot ett plagsamt straff |
وَلَمَن صَبَرَ وَغَفَرَ إِنَّ ذَٰلِكَ لَمِنْ عَزْمِ الْأُمُورِ (43)
Men den som bar [den lidna oratten] med talamod och forlater [har bestatt ett prov som kraver] fasthet i foresatsen |
وَمَن يُضْلِلِ اللَّهُ فَمَا لَهُ مِن وَلِيٍّ مِّن بَعْدِهِ ۗ وَتَرَى الظَّالِمِينَ لَمَّا رَأَوُا الْعَذَابَ يَقُولُونَ هَلْ إِلَىٰ مَرَدٍّ مِّن سَبِيلٍ (44)
DEN SOM Gud later ga vilse finner darefter ingen beskyddare. Du skall fa se hur de orattfardiga beter sig nar de [efter Uppstandelsen] star infor straffet och ropar: "Finns det ingen vag tillbaka |
وَتَرَاهُمْ يُعْرَضُونَ عَلَيْهَا خَاشِعِينَ مِنَ الذُّلِّ يَنظُرُونَ مِن طَرْفٍ خَفِيٍّ ۗ وَقَالَ الَّذِينَ آمَنُوا إِنَّ الْخَاسِرِينَ الَّذِينَ خَسِرُوا أَنفُسَهُمْ وَأَهْلِيهِمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ ۗ أَلَا إِنَّ الظَّالِمِينَ فِي عَذَابٍ مُّقِيمٍ (45)
Och du skall se dem foras fram till [Elden], uppgivna, forodmjukade, kastande forstulna blickar [omkring sig], medan de troende sager: "Forlorarna [denna] Uppstandelsens dag ar de som har forverkat sina och sina meningsfranders sjalar!" Ja, de orattfardiga maste [utsta] ett andlost lidande |
وَمَا كَانَ لَهُم مِّنْ أَوْلِيَاءَ يَنصُرُونَهُم مِّن دُونِ اللَّهِ ۗ وَمَن يُضْلِلِ اللَّهُ فَمَا لَهُ مِن سَبِيلٍ (46)
och ingen annan kan beskydda eller hjalpa dem an Gud. Den som Gud later ga vilse, finner ingen vag [tillbaka] |
اسْتَجِيبُوا لِرَبِّكُم مِّن قَبْلِ أَن يَأْتِيَ يَوْمٌ لَّا مَرَدَّ لَهُ مِنَ اللَّهِ ۚ مَا لَكُم مِّن مَّلْجَإٍ يَوْمَئِذٍ وَمَا لَكُم مِّن نَّكِيرٍ (47)
Bejaka er Herres [kallelse], innan en Dag, en Guds [dag], oaterkalleligen randas da ni inte kan finna en plats att fly till och da ni inte kommer att kunna forneka [det onda ni gjort] |
فَإِنْ أَعْرَضُوا فَمَا أَرْسَلْنَاكَ عَلَيْهِمْ حَفِيظًا ۖ إِنْ عَلَيْكَ إِلَّا الْبَلَاغُ ۗ وَإِنَّا إِذَا أَذَقْنَا الْإِنسَانَ مِنَّا رَحْمَةً فَرِحَ بِهَا ۖ وَإِن تُصِبْهُمْ سَيِّئَةٌ بِمَا قَدَّمَتْ أَيْدِيهِمْ فَإِنَّ الْإِنسَانَ كَفُورٌ (48)
OM DE vander dig ryggen [Muhammad, skall du veta att] Vi inte har sant dig for att vaka over dem - du har bara att framfora [ditt budskap]. Da Vi later manniskan erfara Var nad [- en av dem som inte har mer an denna varldens goda for ogonen -], jublar hon over denna [som hon ser det, framgang], men nar hon till foljd av sina egna handlingar drabbas av ett ont, fornekar hon Oss [och glommer att hon ar Oss tack skyldig] |
لِّلَّهِ مُلْكُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۚ يَخْلُقُ مَا يَشَاءُ ۚ يَهَبُ لِمَن يَشَاءُ إِنَاثًا وَيَهَبُ لِمَن يَشَاءُ الذُّكُورَ (49)
Gud ager herravaldet over himlarna och jorden. Han skapar vad Han vill och Han skanker at den Han vill dottrar och at den Han vill soner |
أَوْ يُزَوِّجُهُمْ ذُكْرَانًا وَإِنَاثًا ۖ وَيَجْعَلُ مَن يَشَاءُ عَقِيمًا ۚ إِنَّهُ عَلِيمٌ قَدِيرٌ (50)
eller skanker bade soner och dottrar at den Han vill och gor den Han vill ofruktsam. Han vet allt och ar maktig allt |
۞ وَمَا كَانَ لِبَشَرٍ أَن يُكَلِّمَهُ اللَّهُ إِلَّا وَحْيًا أَوْ مِن وَرَاءِ حِجَابٍ أَوْ يُرْسِلَ رَسُولًا فَيُوحِيَ بِإِذْنِهِ مَا يَشَاءُ ۚ إِنَّهُ عَلِيٌّ حَكِيمٌ (51)
Det ar inte manniskan givet att Gud talar till henne pa annat satt an genom ingivelse eller fran andra sidan av ett forhange eller genom ett sandebud som Han sander och som uppenbarar det Han vill [skall uppenbaras]. Gud ar upphojd, vis |
وَكَذَٰلِكَ أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ رُوحًا مِّنْ أَمْرِنَا ۚ مَا كُنتَ تَدْرِي مَا الْكِتَابُ وَلَا الْإِيمَانُ وَلَٰكِن جَعَلْنَاهُ نُورًا نَّهْدِي بِهِ مَن نَّشَاءُ مِنْ عِبَادِنَا ۚ وَإِنَّكَ لَتَهْدِي إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (52)
Sa har Vi ocksa latit dig [Muhammad, efter de tidigare profeterna] fa del av helig ingivelse. [Forr] visste du inte vad uppenbarelse betydde och inte heller vad [sann] tro innebar. Men Vi har gett dig [detta budskap] som ett ljus med vilket du skall leda dem Vi vill av Vara tjanare, leda [dem] till den raka vagen |
صِرَاطِ اللَّهِ الَّذِي لَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ ۗ أَلَا إِلَى اللَّهِ تَصِيرُ الْأُمُورُ (53)
vagen till Gud, som allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar tillhor. Allt ar forvisso pa vag tillbaka till Gud |
