يس (1)
Ya seen |
وَالْقُرْآنِ الْحَكِيمِ (2)
VID DENNA Koran, ur vilken visdomen [flodar] |
إِنَّكَ لَمِنَ الْمُرْسَلِينَ (3)
Du [Muhammad] ar i sanning en av Guds utsanda |
عَلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (4)
som foljer en rak vag |
تَنزِيلَ الْعَزِيزِ الرَّحِيمِ (5)
i enlighet med den Allsmaktiges, den Naderikes uppenbarelse |
لِتُنذِرَ قَوْمًا مَّا أُنذِرَ آبَاؤُهُمْ فَهُمْ غَافِلُونَ (6)
for att du skall varna ett folk vars fader inte har varnats och som darfor [vandrar] i okunnighet |
لَقَدْ حَقَّ الْقَوْلُ عَلَىٰ أَكْثَرِهِمْ فَهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ (7)
Men [Guds] dom over de flesta av dem maste bli verklighet - de vill inte tro |
إِنَّا جَعَلْنَا فِي أَعْنَاقِهِمْ أَغْلَالًا فَهِيَ إِلَى الْأَذْقَانِ فَهُم مُّقْمَحُونَ (8)
Vi har smitt kragar av jarn at dem, [kragar] som omsluter halsen anda till hakan och tvingar upp deras huvuden |
وَجَعَلْنَا مِن بَيْنِ أَيْدِيهِمْ سَدًّا وَمِنْ خَلْفِهِمْ سَدًّا فَأَغْشَيْنَاهُمْ فَهُمْ لَا يُبْصِرُونَ (9)
och Vi har satt ett hinder framfor dem och ett hinder bakom dem, och Vi har tackt over deras [ansikten] sa att de inte kan se |
وَسَوَاءٌ عَلَيْهِمْ أَأَنذَرْتَهُمْ أَمْ لَمْ تُنذِرْهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ (10)
Det ar likgiltigt for dem om du varnar dem eller inte varnar dem; de vill inte tro |
إِنَّمَا تُنذِرُ مَنِ اتَّبَعَ الذِّكْرَ وَخَشِيَ الرَّحْمَٰنَ بِالْغَيْبِ ۖ فَبَشِّرْهُ بِمَغْفِرَةٍ وَأَجْرٍ كَرِيمٍ (11)
Med din varning nar du bara den som lagger paminnelsen pa hjartat och som fruktar den Naderike, fastan Han inte kan ses eller fornimmas. Ge honom darfor det glada budskapet om [Guds] forlatelse och en frikostig beloning |
إِنَّا نَحْنُ نُحْيِي الْمَوْتَىٰ وَنَكْتُبُ مَا قَدَّمُوا وَآثَارَهُمْ ۚ وَكُلَّ شَيْءٍ أَحْصَيْنَاهُ فِي إِمَامٍ مُّبِينٍ (12)
Det ar Vi som uppvacker de doda till nytt liv och som upptecknar allt vad de har gjort och sparen som de efterlamnar; ja, allt ar infort i en oppen bok |
وَاضْرِبْ لَهُم مَّثَلًا أَصْحَابَ الْقَرْيَةِ إِذْ جَاءَهَا الْمُرْسَلُونَ (13)
OCH FRAMSTALL for dem en liknelse - [en berattelse om] hur invanarna i en stad betedde sig nar [Vara] utsanda kom till dem |
إِذْ أَرْسَلْنَا إِلَيْهِمُ اثْنَيْنِ فَكَذَّبُوهُمَا فَعَزَّزْنَا بِثَالِثٍ فَقَالُوا إِنَّا إِلَيْكُم مُّرْسَلُونَ (14)
Vi sande till dem tva [sandebud] och de beskyllde bada for logn; darfor sande Vi en tredje till deras hjalp. Och de sade: "Vi har sants till er [med budskap fran Gud] |
قَالُوا مَا أَنتُمْ إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُنَا وَمَا أَنزَلَ الرَّحْمَٰنُ مِن شَيْءٍ إِنْ أَنتُمْ إِلَّا تَكْذِبُونَ (15)
[Invanarna] svarade: "Ni ar ingenting annat an vanliga manniskor som vi; den Naderike har aldrig uppenbarat nagot. Vad ni sager ar ren logn |
قَالُوا رَبُّنَا يَعْلَمُ إِنَّا إِلَيْكُمْ لَمُرْسَلُونَ (16)
[Sandebuden] sade: "Vi har helt visst sants till er med var Herres vetskap |
وَمَا عَلَيْنَا إِلَّا الْبَلَاغُ الْمُبِينُ (17)
var uppgift ar att framfora vart budskap klart och entydigt |
قَالُوا إِنَّا تَطَيَّرْنَا بِكُمْ ۖ لَئِن لَّمْ تَنتَهُوا لَنَرْجُمَنَّكُمْ وَلَيَمَسَّنَّكُم مِّنَّا عَذَابٌ أَلِيمٌ (18)
[Invanarna] sade: "Vi ser er ankomst som ett varsel om kommande olyckor! Om ni inte avstar [fran ert uppsat], skall vi sannerligen stena er, ja, vi skall lata er utsta ett plagsamt straff |
قَالُوا طَائِرُكُم مَّعَكُمْ ۚ أَئِن ذُكِّرْتُم ۚ بَلْ أَنتُمْ قَوْمٌ مُّسْرِفُونَ (19)
[Sandebuden] sade: "De olyckor ni tror att vi varslar om beror av er sjalva. [Hotar ni oss] darfor att vi paminner er [om Gud och varnar er]? Ni ar sannerligen manniskor som gar till de varsta overdrifter |
وَجَاءَ مِنْ أَقْصَى الْمَدِينَةِ رَجُلٌ يَسْعَىٰ قَالَ يَا قَوْمِ اتَّبِعُوا الْمُرْسَلِينَ (20)
Da kom en man springande fran stadens andra ande och ropade: "Lyssna, mitt folk, till budbararna |
اتَّبِعُوا مَن لَّا يَسْأَلُكُمْ أَجْرًا وَهُم مُّهْتَدُونَ (21)
Lyssna till dem som inte begar nagon ersattning av er och som ar ratt vagledda |
وَمَا لِيَ لَا أَعْبُدُ الَّذِي فَطَرَنِي وَإِلَيْهِ تُرْجَعُونَ (22)
Varfor skulle jag inte tillbe Honom som har skapat mig? Det ar till Honom som ni alla [till sist] skall foras ater |
أَأَتَّخِذُ مِن دُونِهِ آلِهَةً إِن يُرِدْنِ الرَّحْمَٰنُ بِضُرٍّ لَّا تُغْنِ عَنِّي شَفَاعَتُهُمْ شَيْئًا وَلَا يُنقِذُونِ (23)
[Varfor] skulle jag satta medgudar vid Hans sida? Om den Naderike vill att nagot ont skall drabba mig, ar deras forboner till ingen nytta for mig och de kan inte radda mig |
إِنِّي إِذًا لَّفِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ (24)
Vilket grovt misstag hade jag da inte begatt |
إِنِّي آمَنتُ بِرَبِّكُمْ فَاسْمَعُونِ (25)
Jag tror pa Honom som [ocksa] ar er Herre; lyssna till mig |
قِيلَ ادْخُلِ الْجَنَّةَ ۖ قَالَ يَا لَيْتَ قَوْمِي يَعْلَمُونَ (26)
Han bjods att stiga in i paradiset - [och] utbrast: "Ack, om mitt folk visste |
بِمَا غَفَرَ لِي رَبِّي وَجَعَلَنِي مِنَ الْمُكْرَمِينَ (27)
att min Herre har forlatit mig och gett mig en hedersam plats |
۞ وَمَا أَنزَلْنَا عَلَىٰ قَوْمِهِ مِن بَعْدِهِ مِن جُندٍ مِّنَ السَّمَاءِ وَمَا كُنَّا مُنزِلِينَ (28)
Efter detta sande Vi ingen himmelsk arme mot hans landsman - det behovdes inte |
إِن كَانَتْ إِلَّا صَيْحَةً وَاحِدَةً فَإِذَا هُمْ خَامِدُونَ (29)
ett dan genljod, ett enda, och allt blev tyst |
يَا حَسْرَةً عَلَى الْعِبَادِ ۚ مَا يَأْتِيهِم مِّن رَّسُولٍ إِلَّا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ (30)
ARMA manniskor! Aldrig nagonsin har ett sandebud kommit till dem, utan att de har gjort narr av honom |
أَلَمْ يَرَوْا كَمْ أَهْلَكْنَا قَبْلَهُم مِّنَ الْقُرُونِ أَنَّهُمْ إِلَيْهِمْ لَا يَرْجِعُونَ (31)
Har de inte klart for sig hur manga slakten Vi lat ga under fore deras tid, [slakten] som aldrig skall aterkomma |
وَإِن كُلٌّ لَّمَّا جَمِيعٌ لَّدَيْنَا مُحْضَرُونَ (32)
Men alla skall de [en Dag] foras fram infor Oss |
وَآيَةٌ لَّهُمُ الْأَرْضُ الْمَيْتَةُ أَحْيَيْنَاهَا وَأَخْرَجْنَا مِنْهَا حَبًّا فَمِنْهُ يَأْكُلُونَ (33)
Ett tecken [pa Guds allmakt] har de fatt i den doda jorden, som Vi skanker nytt liv och dar Vi later brodsad vaxa, som tjanar dem till foda |
وَجَعَلْنَا فِيهَا جَنَّاتٍ مِّن نَّخِيلٍ وَأَعْنَابٍ وَفَجَّرْنَا فِيهَا مِنَ الْعُيُونِ (34)
och dar Vi later palmlundar och vingardar uppsta, vattnade av kallor |
لِيَأْكُلُوا مِن ثَمَرِهِ وَمَا عَمِلَتْهُ أَيْدِيهِمْ ۖ أَفَلَا يَشْكُرُونَ (35)
av vars frukt de ater efter att bidragit med [sina] handers arbete. Skall de da inte tacka [Honom] |
سُبْحَانَ الَّذِي خَلَقَ الْأَزْوَاجَ كُلَّهَا مِمَّا تُنبِتُ الْأَرْضُ وَمِنْ أَنفُسِهِمْ وَمِمَّا لَا يَعْلَمُونَ (36)
Stor i Sin harlighet ar Han, som har skapat allt vad jorden alstrar, manniskorna sjalva och det som de saknar kunskap om, i motsatspar |
وَآيَةٌ لَّهُمُ اللَّيْلُ نَسْلَخُ مِنْهُ النَّهَارَ فَإِذَا هُم مُّظْلِمُونَ (37)
Ocksa i natten har de ett tecken; Vi klar av den dagen - och de sveps i morker |
وَالشَّمْسُ تَجْرِي لِمُسْتَقَرٍّ لَّهَا ۚ ذَٰلِكَ تَقْدِيرُ الْعَزِيزِ الْعَلِيمِ (38)
Och solen som loper mot sin viloplats, anvisad henne av Den som ager all makt, all kunskap |
وَالْقَمَرَ قَدَّرْنَاهُ مَنَازِلَ حَتَّىٰ عَادَ كَالْعُرْجُونِ الْقَدِيمِ (39)
Och manen, for vilken Vi har foreskrivit faser [som den maste passera] tills den blir lik den vissna, krokta stjalken till en dadelklase |
لَا الشَّمْسُ يَنبَغِي لَهَا أَن تُدْرِكَ الْقَمَرَ وَلَا اللَّيْلُ سَابِقُ النَّهَارِ ۚ وَكُلٌّ فِي فَلَكٍ يَسْبَحُونَ (40)
Solen skall inte skynda ifatt manen, och natten hinner inte upp dagen; var och en ror sig namligen i sin [faststallda] bana |
وَآيَةٌ لَّهُمْ أَنَّا حَمَلْنَا ذُرِّيَّتَهُمْ فِي الْفُلْكِ الْمَشْحُونِ (41)
Och ett tecken for dem ar att Vi i den tungt lastade arken raddade deras [forfader och dessas] efterkommande |
وَخَلَقْنَا لَهُم مِّن مِّثْلِهِ مَا يَرْكَبُونَ (42)
och Vi har skapat efterbilder till den som tjanar dem pa deras resor |
وَإِن نَّشَأْ نُغْرِقْهُمْ فَلَا صَرِيخَ لَهُمْ وَلَا هُمْ يُنقَذُونَ (43)
Om Vi ville, kunde Vi lata dem drunkna; ingen skulle hora deras nodrop och ingen raddning na dem |
إِلَّا رَحْمَةً مِّنَّا وَمَتَاعًا إِلَىٰ حِينٍ (44)
om det inte var sa att Vi forbarmade oss over dem och lat dem gladjas at livet annu en tid |
وَإِذَا قِيلَ لَهُمُ اتَّقُوا مَا بَيْنَ أَيْدِيكُمْ وَمَا خَلْفَكُمْ لَعَلَّكُمْ تُرْحَمُونَ (45)
Men nar de uppmanas: "Var pa er vakt mot [de faror] som ligger framfor er [och som ni har varnats for] men ocksa mot dem som ni inte vet nagot om - kanske skall [Gud] visa er barmhartighet"- [vander de sig bort] |
وَمَا تَأْتِيهِم مِّنْ آيَةٍ مِّنْ آيَاتِ رَبِّهِمْ إِلَّا كَانُوا عَنْهَا مُعْرِضِينَ (46)
ja, vilket budskap som an nar dem fran deras Herre, vander de ryggen till |
وَإِذَا قِيلَ لَهُمْ أَنفِقُوا مِمَّا رَزَقَكُمُ اللَّهُ قَالَ الَّذِينَ كَفَرُوا لِلَّذِينَ آمَنُوا أَنُطْعِمُ مَن لَّوْ يَشَاءُ اللَّهُ أَطْعَمَهُ إِنْ أَنتُمْ إِلَّا فِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ (47)
Och nar de som fornekar sanningen uppmanas: "Ge at andra av det som Gud har skankt er for er forsorjning", sager de till de troende: "Skall vi livnara den som Gud hade kunnat foda, om Han velat? Detta har ni helt missuppfattat |
وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَٰذَا الْوَعْدُ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (48)
Och de sager: "Och detta lofte [om uppstandelse och dom], nar skall det infrias, om ni har talat sanning |
مَا يَنظُرُونَ إِلَّا صَيْحَةً وَاحِدَةً تَأْخُذُهُمْ وَهُمْ يَخِصِّمُونَ (49)
Det enda de har att vanta pa ar [danet av Guds straff] - ett enda dan, som skall drabba dem nar de som bast overlagger om [sina viktiga angelagenheter] |
فَلَا يَسْتَطِيعُونَ تَوْصِيَةً وَلَا إِلَىٰ أَهْلِهِمْ يَرْجِعُونَ (50)
De kommer inte att fa tid att uppratta testamente, och de hinner inte vanda tillbaka till de sina |
وَنُفِخَ فِي الصُّورِ فَإِذَا هُم مِّنَ الْأَجْدَاثِ إِلَىٰ رَبِّهِمْ يَنسِلُونَ (51)
Och det skall stotas i basunen och alla skall skynda ut ur gravarna for att mota sin Herre |
قَالُوا يَا وَيْلَنَا مَن بَعَثَنَا مِن مَّرْقَدِنَا ۜ ۗ هَٰذَا مَا وَعَدَ الرَّحْمَٰنُ وَصَدَقَ الْمُرْسَلُونَ (52)
och de skall jamra sig och ropa: "Vem har vackt oss ur var djupa somn?" [Och anglarna skall svara:] "Detta ar vad den Naderike har lovat - budbararna sade sanningen |
إِن كَانَتْ إِلَّا صَيْحَةً وَاحِدَةً فَإِذَا هُمْ جَمِيعٌ لَّدَيْنَا مُحْضَرُونَ (53)
Ett dan, ett enda, skall ljuda, och alla skall foras fram infor Oss |
فَالْيَوْمَ لَا تُظْلَمُ نَفْسٌ شَيْئًا وَلَا تُجْزَوْنَ إِلَّا مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (54)
Ingen skall tillfogas oratt denna Dag och ni skall inte lonas for nagot annat an era egna handlingar |
إِنَّ أَصْحَابَ الْجَنَّةِ الْيَوْمَ فِي شُغُلٍ فَاكِهُونَ (55)
Denna Dag skall de vars arvedel ar paradiset helt ga upp i sin gladje |
هُمْ وَأَزْوَاجُهُمْ فِي ظِلَالٍ عَلَى الْأَرَائِكِ مُتَّكِئُونَ (56)
vilande i ljuvlig skugga med sina foljeslagare, stodda pa divanernas [mjuka kuddar] |
لَهُمْ فِيهَا فَاكِهَةٌ وَلَهُم مَّا يَدَّعُونَ (57)
och dar skall de njuta frukter [av alla slag] och allt vad de begar skall de fa |
سَلَامٌ قَوْلًا مِّن رَّبٍّ رَّحِيمٍ (58)
En naderik Herre skall halsa dem med ordet: "Fred |
وَامْتَازُوا الْيَوْمَ أَيُّهَا الْمُجْرِمُونَ (59)
Men ni, obotfardiga syndare, hall er undan denna dag |
۞ أَلَمْ أَعْهَدْ إِلَيْكُمْ يَا بَنِي آدَمَ أَن لَّا تَعْبُدُوا الشَّيْطَانَ ۖ إِنَّهُ لَكُمْ عَدُوٌّ مُّبِينٌ (60)
Befallde Jag er inte, ni soner av Adam, att inte tjana Djavulen, som ar er svurne fiende |
وَأَنِ اعْبُدُونِي ۚ هَٰذَا صِرَاطٌ مُّسْتَقِيمٌ (61)
och befallde Jag er inte att tillbe Mig? Detta ar en rak vag |
وَلَقَدْ أَضَلَّ مِنكُمْ جِبِلًّا كَثِيرًا ۖ أَفَلَمْ تَكُونُوا تَعْقِلُونَ (62)
Han har lett manga av er pa avvagar - anvande ni inte ert forstand |
هَٰذِهِ جَهَنَّمُ الَّتِي كُنتُمْ تُوعَدُونَ (63)
Detta ar helvetet, som ni gang pa gang varnades for |
اصْلَوْهَا الْيَوْمَ بِمَا كُنتُمْ تَكْفُرُونَ (64)
Prova i dag dess heta lagor, [straffet] for att ni standigt fornekade sanningen |
الْيَوْمَ نَخْتِمُ عَلَىٰ أَفْوَاهِهِمْ وَتُكَلِّمُنَا أَيْدِيهِمْ وَتَشْهَدُ أَرْجُلُهُم بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ (65)
Den Dagen skall Vi forsegla deras lappar, men deras hander skall tala till Oss och deras fotter skall vittna om deras handlingar |
وَلَوْ نَشَاءُ لَطَمَسْنَا عَلَىٰ أَعْيُنِهِمْ فَاسْتَبَقُوا الصِّرَاطَ فَأَنَّىٰ يُبْصِرُونَ (66)
OM VI hade velat kunde Vi helt visst ha gjort dem blinda och de skulle [sin vana trogna] ha stortat i vag for att komma forst; men de skulle aldrig ha kunnat bli varse [den raka vagen] |
وَلَوْ نَشَاءُ لَمَسَخْنَاهُمْ عَلَىٰ مَكَانَتِهِمْ فَمَا اسْتَطَاعُوا مُضِيًّا وَلَا يَرْجِعُونَ (67)
Och hade Vi velat kunde Vi ha skapat dem [utan rorelseformaga,] var och en pa sin plats, sa att de varken kunde ga framat eller tillbaka |
وَمَن نُّعَمِّرْهُ نُنَكِّسْهُ فِي الْخَلْقِ ۖ أَفَلَا يَعْقِلُونَ (68)
Den som Vi ger ett langt liv, for honom forbyts utvecklingen [till sist] i tillbakagang. Vill de inte anvanda sitt forstand |
وَمَا عَلَّمْنَاهُ الشِّعْرَ وَمَا يَنبَغِي لَهُ ۚ إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرٌ وَقُرْآنٌ مُّبِينٌ (69)
VI HAR inte latit [Profeten] fa undervisning i diktkonsten och denna [konst] har inte med hans uppgift att gora. [Vad han laser upp] ar bara en paminnelse och en klar och klargorande framstallning av [Guds] sanning |
لِّيُنذِرَ مَن كَانَ حَيًّا وَيَحِقَّ الْقَوْلُ عَلَى الْكَافِرِينَ (70)
for att varna dem som ar levande [i anden], och for att [Guds] dom over dem som fornekar sanningen, som den maste, skall bli verklighet |
أَوَلَمْ يَرَوْا أَنَّا خَلَقْنَا لَهُم مِّمَّا عَمِلَتْ أَيْدِينَا أَنْعَامًا فَهُمْ لَهَا مَالِكُونَ (71)
Inser de inte att Vi - bland allt det som ar Vara handers verk - for dem har skapat boskapen, som de rader over |
وَذَلَّلْنَاهَا لَهُمْ فَمِنْهَا رَكُوبُهُمْ وَمِنْهَا يَأْكُلُونَ (72)
och som Vi har gjort till deras lydiga redskap, sa att de anvander nagra att rida pa och [kottet av] nagra till foda |
وَلَهُمْ فِيهَا مَنَافِعُ وَمَشَارِبُ ۖ أَفَلَا يَشْكُرُونَ (73)
och har annan nytta av dem och dricker [deras mjolk]? Kanner de ingen tacksamhet |
وَاتَّخَذُوا مِن دُونِ اللَّهِ آلِهَةً لَّعَلَّهُمْ يُنصَرُونَ (74)
De satter upp gudomligheter vid sidan av Gud och hoppas fa [deras] hjalp |
لَا يَسْتَطِيعُونَ نَصْرَهُمْ وَهُمْ لَهُمْ جُندٌ مُّحْضَرُونَ (75)
men dessa [falska gudar] formar inte hjalpa sina trogna; de star dar [tvartom] som en trupp som skall kallas in [till avgudarnas forsvar] |
فَلَا يَحْزُنكَ قَوْلُهُمْ ۘ إِنَّا نَعْلَمُ مَا يُسِرُّونَ وَمَا يُعْلِنُونَ (76)
Men gram dig inte over vad de sager, dessa [fornekare av sanningen]. Vi kanner deras hemligheter likaval som det de oppet tillkannager |
أَوَلَمْ يَرَ الْإِنسَانُ أَنَّا خَلَقْنَاهُ مِن نُّطْفَةٍ فَإِذَا هُوَ خَصِيمٌ مُّبِينٌ (77)
INSER manniskan inte att det ar Vi som skapar henne av en droppe sad? Och se, dar star hon, en tankande varelse, fardig att tvista och argumentera |
وَضَرَبَ لَنَا مَثَلًا وَنَسِيَ خَلْقَهُ ۖ قَالَ مَن يُحْيِي الْعِظَامَ وَهِيَ رَمِيمٌ (78)
Hon tillampar en liknelse pa Oss och glommer att hon [sjalv] ar skapad och fragar: "Vem kan ge liv at formultnade ben |
قُلْ يُحْيِيهَا الَّذِي أَنشَأَهَا أَوَّلَ مَرَّةٍ ۖ وَهُوَ بِكُلِّ خَلْقٍ عَلِيمٌ (79)
Sag: "Han som forst skapade dem skall ge dem [nytt] liv, eftersom Han har kunskapen om allt skapande |
الَّذِي جَعَلَ لَكُم مِّنَ الشَّجَرِ الْأَخْضَرِ نَارًا فَإِذَا أَنتُم مِّنْهُ تُوقِدُونَ (80)
Han som har latit er utvinna eld ur gronskande trad - det ar ju sa som ni tander era eldar |
أَوَلَيْسَ الَّذِي خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بِقَادِرٍ عَلَىٰ أَن يَخْلُقَ مِثْلَهُم ۚ بَلَىٰ وَهُوَ الْخَلَّاقُ الْعَلِيمُ (81)
Skulle inte himlarnas och jordens Skapare forma aterskapa dem [som har dott] sadana de var? Jo, helt visst! Han ar Den som har skapat allt, som har kunskap om allt |
إِنَّمَا أَمْرُهُ إِذَا أَرَادَ شَيْئًا أَن يَقُولَ لَهُ كُن فَيَكُونُ (82)
Om Han vill att nagot skall vara sager Han endast till det: "Var!" - och det ar |
فَسُبْحَانَ الَّذِي بِيَدِهِ مَلَكُوتُ كُلِّ شَيْءٍ وَإِلَيْهِ تُرْجَعُونَ (83)
Stor ar Han i Sin harlighet, Han som har herravaldet over allt i Sin hand! Till Honom skall ni foras ater |
