وَالذَّارِيَاتِ ذَرْوًا (1)
VID [vindarna] som virvlar upp [damm och vissna lov] |
فَالْحَامِلَاتِ وِقْرًا (2)
vid [molnen] som for med sig regn |
فَالْجَارِيَاتِ يُسْرًا (3)
vid [skeppen] som glider fram med latthet |
فَالْمُقَسِّمَاتِ أَمْرًا (4)
vid [anglarna] som pa [Guds] befallning fordelar [Hans gavor] |
إِنَّمَا تُوعَدُونَ لَصَادِقٌ (5)
[De vittnar att] det lofte ni fatt ar sanning |
وَإِنَّ الدِّينَ لَوَاقِعٌ (6)
[och att] rakenskapen och domen skall komma |
وَالسَّمَاءِ ذَاتِ الْحُبُكِ (7)
VID himlens valv, korsat av stjarnornas strak |
إِنَّكُمْ لَفِي قَوْلٍ مُّخْتَلِفٍ (8)
[Manniskor!] Era asikter [om trons innehall] gar sannerligen vitt isar |
يُؤْفَكُ عَنْهُ مَنْ أُفِكَ (9)
Den som vill lata sig foras bakom ljuset har redan fatt synen forvand |
قُتِلَ الْخَرَّاصُونَ (10)
Matte [Gud] forgora alla lognare som pastar och gissar vad de inte kan veta |
الَّذِينَ هُمْ فِي غَمْرَةٍ سَاهُونَ (11)
de som [vadar] i forvirring och sjalvbedrageri |
يَسْأَلُونَ أَيَّانَ يَوْمُ الدِّينِ (12)
och [hanfullt] fragar: "Och nar skall denna Domens dag komma |
يَوْمَ هُمْ عَلَى النَّارِ يُفْتَنُونَ (13)
Den Dagen skall de plagas over elden |
ذُوقُوا فِتْنَتَكُمْ هَٰذَا الَّذِي كُنتُم بِهِ تَسْتَعْجِلُونَ (14)
[och en rost skall saga:] "Smaka eldprovet som ni [nu skall underga]! Det ar detta som ni ville paskynda |
إِنَّ الْمُتَّقِينَ فِي جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ (15)
Men de som fruktade Gud skall vistas i lustgardar med [porlande] kallor |
آخِذِينَ مَا آتَاهُمْ رَبُّهُمْ ۚ إِنَّهُمْ كَانُوا قَبْلَ ذَٰلِكَ مُحْسِنِينَ (16)
och dar njuta av det som deras Herre har skankt dem, darfor att de [pa jorden] gjorde de det goda och det ratta |
كَانُوا قَلِيلًا مِّنَ اللَّيْلِ مَا يَهْجَعُونَ (17)
de agnade inte mera an en kort del av natten at somn |
وَبِالْأَسْحَارِ هُمْ يَسْتَغْفِرُونَ (18)
och i den tidiga gryningen bad de om Guds forlatelse for sina synder |
وَفِي أَمْوَالِهِمْ حَقٌّ لِّلسَّائِلِ وَالْمَحْرُومِ (19)
Och av det som de agde gav de tiggarna och dem som led nod [i tysthet] deras rattmatiga andel |
وَفِي الْأَرْضِ آيَاتٌ لِّلْمُوقِنِينَ (20)
FOR DEM som har visshet i tron finns tecken [pa Guds allmakt overallt] pa jorden |
وَفِي أَنفُسِكُمْ ۚ أَفَلَا تُبْصِرُونَ (21)
och inom er sjalva. Varfor inte [oppna ogonen och] se |
وَفِي السَّمَاءِ رِزْقُكُمْ وَمَا تُوعَدُونَ (22)
I himlen finns det som [hjalper er] att uppehalla livet och dar finns det som ni fatt lofte om [i nasta liv] |
فَوَرَبِّ السَّمَاءِ وَالْأَرْضِ إِنَّهُ لَحَقٌّ مِّثْلَ مَا أَنَّكُمْ تَنطِقُونَ (23)
ja, vid himlarnas och jordens Herre! - allt detta ar sanning, [lika sant] som att ni har formagan att tala |
هَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ ضَيْفِ إِبْرَاهِيمَ الْمُكْرَمِينَ (24)
HAR DU hort berattelsen om Abrahams himmelska gaster |
إِذْ دَخَلُوا عَلَيْهِ فَقَالُوا سَلَامًا ۖ قَالَ سَلَامٌ قَوْمٌ مُّنكَرُونَ (25)
Nar de kom till honom och halsade "Fred!", svarade han: "Fred [vare med er]! Ni ar [tydligtvis] framlingar [har] |
فَرَاغَ إِلَىٰ أَهْلِهِ فَجَاءَ بِعِجْلٍ سَمِينٍ (26)
Efter ett kort samrad med husfolket kom han ut med en [helstekt] godkalv |
فَقَرَّبَهُ إِلَيْهِمْ قَالَ أَلَا تَأْكُلُونَ (27)
som han satte framfor dem och bad dem ta for sig |
فَأَوْجَسَ مِنْهُمْ خِيفَةً ۖ قَالُوا لَا تَخَفْ ۖ وَبَشَّرُوهُ بِغُلَامٍ عَلِيمٍ (28)
[Nar han sag att de inte at] blev han radd att de [hade ont i sinnet]. Men da sade de: "Du har ingenting att frukta!" - och de gav honom det glada budskapet om en son [som skulle fodas at honom och bli en man] med stor visdom |
فَأَقْبَلَتِ امْرَأَتُهُ فِي صَرَّةٍ فَصَكَّتْ وَجْهَهَا وَقَالَتْ عَجُوزٌ عَقِيمٌ (29)
Da narmade sig hans hustru och slog sig for pannan med ett jammerrop och utbrast: "En gammal orkeslos och ofruktsam kvinna [som jag] |
قَالُوا كَذَٰلِكِ قَالَ رَبُّكِ ۖ إِنَّهُ هُوَ الْحَكِيمُ الْعَلِيمُ (30)
De svarade: "Sa har din Herre beslutat. Han ar den Allvise, den Allvetande |
۞ قَالَ فَمَا خَطْبُكُمْ أَيُّهَا الْمُرْسَلُونَ (31)
[Abraham] sade: "Vad ar [annars] skalet till ert besok, arade budbarare |
قَالُوا إِنَّا أُرْسِلْنَا إِلَىٰ قَوْمٍ مُّجْرِمِينَ (32)
De svarade: "Vi har sants [for att straffa] ett folk av obotfardiga, trotsiga syndare |
لِنُرْسِلَ عَلَيْهِمْ حِجَارَةً مِّن طِينٍ (33)
vi skall lata ett regn av stenblock falla over dem |
مُّسَوَّمَةً عِندَ رَبِّكَ لِلْمُسْرِفِينَ (34)
[ett straff] faststallt i din Herres beslut for dem som har drivit sina utsvavningar for langt |
فَأَخْرَجْنَا مَن كَانَ فِيهَا مِنَ الْمُؤْمِنِينَ (35)
Vi skulle fora bort de troende [som fanns i staderna som skulle forstoras] |
فَمَا وَجَدْنَا فِيهَا غَيْرَ بَيْتٍ مِّنَ الْمُسْلِمِينَ (36)
men, fransett ett hus, fann vi ingen som hade underkastat sig Guds vilja |
وَتَرَكْنَا فِيهَا آيَةً لِّلَّذِينَ يَخَافُونَ الْعَذَابَ الْأَلِيمَ (37)
Och i [de odelagda staderna] lamnade Vi ett budskap till dem som fruktar det plagsamma straff [som ar foljden av att framharda i det onda] |
وَفِي مُوسَىٰ إِذْ أَرْسَلْنَاهُ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ بِسُلْطَانٍ مُّبِينٍ (38)
OCH I [berattelsen om] Moses ligger [samma budskap]. Vi sande honom till Farao med ett klart bevis pa hans myndighet |
فَتَوَلَّىٰ بِرُكْنِهِ وَقَالَ سَاحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ (39)
men den hoge [fursten], stodd pa sina maktiga resurser, vande [honom] ryggen och sade: "Antingen ar han en trollkarl eller en galning |
فَأَخَذْنَاهُ وَجُنُودَهُ فَنَبَذْنَاهُمْ فِي الْيَمِّ وَهُوَ مُلِيمٌ (40)
Och sa kastade Vi honom och hans har i havet; och han bar [sjalv] skulden [till allas undergang] |
وَفِي عَادٍ إِذْ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمُ الرِّيحَ الْعَقِيمَ (41)
Och i [berattelsen om vad som hande stammen] Aad ligger [samma budskap]: Vi sande mot dem en dodsbringande vind |
مَا تَذَرُ مِن شَيْءٍ أَتَتْ عَلَيْهِ إِلَّا جَعَلَتْهُ كَالرَّمِيمِ (42)
som, dar den drar fram, inte lamnar nagot levande efter sig utan forvandlar allt till multnande ben |
وَفِي ثَمُودَ إِذْ قِيلَ لَهُمْ تَمَتَّعُوا حَتَّىٰ حِينٍ (43)
[Samma budskap] ligger i [berattelsen om stammen] Thamud. [Deras profet] sade till dem: "Ni skall fa gladjas at livet [annu] en liten tid |
فَعَتَوْا عَنْ أَمْرِ رَبِّهِمْ فَأَخَذَتْهُمُ الصَّاعِقَةُ وَهُمْ يَنظُرُونَ (44)
detta sedan de hade satt sig upp emot sin Herres befallning - och sa drabbade [straffets] blixtar dem mitt for deras ogon |
فَمَا اسْتَطَاعُوا مِن قِيَامٍ وَمَا كَانُوا مُنتَصِرِينَ (45)
De kunde inte resa sig pa nytt och ingen fanns som kunde hjalpa dem |
وَقَوْمَ نُوحٍ مِّن قَبْلُ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا قَوْمًا فَاسِقِينَ (46)
Och fore dem lat Vi Noas folk, forhardade i synd och trots, ga under |
وَالسَّمَاءَ بَنَيْنَاهَا بِأَيْدٍ وَإِنَّا لَمُوسِعُونَ (47)
VI HAR byggt varldsalltet och gett det en fast struktur, och forvisso ar det Vi som utvidgar det |
وَالْأَرْضَ فَرَشْنَاهَا فَنِعْمَ الْمَاهِدُونَ (48)
Och Vi har brett ut jordens [yta] - kunde nagon ha brett ut den pa battre satt |
وَمِن كُلِّ شَيْءٍ خَلَقْنَا زَوْجَيْنِ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ (49)
Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar; kanske skall ni minnas [att En Gud ar upphovet till denna val planerade mangfald] |
فَفِرُّوا إِلَى اللَّهِ ۖ إِنِّي لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ (50)
[Sag, Muhammad:] ”Fly undan synden till Gud! Jag kommer till er, [sand] av Honom, for att varna er klart och entydigt |
وَلَا تَجْعَلُوا مَعَ اللَّهِ إِلَٰهًا آخَرَ ۖ إِنِّي لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ (51)
Satt inte en annan gud vid Guds sida!' - Ja, jag kommer till er, [sand] av Honom, for att varna er klart och entydigt.” |
كَذَٰلِكَ مَا أَتَى الَّذِينَ مِن قَبْلِهِم مِّن رَّسُولٍ إِلَّا قَالُوا سَاحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ (52)
[Men som de upptrader mot dig] sa har det alltid varit. Inget sandebud kom till dem som levde i gangna tider utan att de kallade honom trollkarl eller galning |
أَتَوَاصَوْا بِهِ ۚ بَلْ هُمْ قَوْمٌ طَاغُونَ (53)
Lat de orden ga i arv? Nej, men dessa [sentida fornekare] ar hardnackade manniskor vilkas onda handlingar inte kanner nagra granser |
فَتَوَلَّ عَنْهُمْ فَمَا أَنتَ بِمَلُومٍ (54)
Hall dig darfor pa avstand fran dem; da kan ingen klandra dig |
وَذَكِّرْ فَإِنَّ الذِّكْرَىٰ تَنفَعُ الْمُؤْمِنِينَ (55)
Men [fortsatt att] paminna [och varna]; paminnelsen ar till nytta for dem som tror |
وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ (56)
Jag har skapat de osynliga vasendena och manniskorna enbart for att de skall [kanna Mig och] dyrka Mig |
مَا أُرِيدُ مِنْهُم مِّن رِّزْقٍ وَمَا أُرِيدُ أَن يُطْعِمُونِ (57)
Jag begar ingen forsorjning och ingen foda av dem |
إِنَّ اللَّهَ هُوَ الرَّزَّاقُ ذُو الْقُوَّةِ الْمَتِينُ (58)
Det ar Gud som drar forsorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige |
فَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا ذَنُوبًا مِّثْلَ ذَنُوبِ أَصْحَابِهِمْ فَلَا يَسْتَعْجِلُونِ (59)
De som begar oratt skall fa sin andel av det straff som drabbade deras likasinnade foregangare. De behover inte be Mig att paskynda [domen] |
فَوَيْلٌ لِّلَّذِينَ كَفَرُوا مِن يَوْمِهِمُ الَّذِي يُوعَدُونَ (60)
Den Dag som fornekarna av sanningen har fatt lofte om skall bli en Dag av fasa och elande |
