الم (1)
Alif lam meem |
أَحَسِبَ النَّاسُ أَن يُتْرَكُوا أَن يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ (2)
TROR manniskorna att de efter att ha forklarat "Vi tror" skall lamnas i fred utan att fa utsta provningar |
وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۖ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ (3)
Men Vi satte deras foregangare pa prov [och Guds vagar kommer att forbli desamma]; Gud vet vilka de sanna och uppriktiga ar och Han vet vilka som ljuger |
أَمْ حَسِبَ الَّذِينَ يَعْمَلُونَ السَّيِّئَاتِ أَن يَسْبِقُونَا ۚ سَاءَ مَا يَحْكُمُونَ (4)
Eller tror de som gor oratt att de skall undga Var [uppmarksamhet]? Da domer de illa |
مَن كَانَ يَرْجُو لِقَاءَ اللَّهِ فَإِنَّ أَجَلَ اللَّهِ لَآتٍ ۚ وَهُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ (5)
Den som med hopp ser fram emot motet med Gud [kan vara forvissad om] att den av Gud utsatta [dagen for rakenskap] skall komma. - Han ar Den som hor allt, vet allt |
وَمَن جَاهَدَ فَإِنَّمَا يُجَاهِدُ لِنَفْسِهِ ۚ إِنَّ اللَّهَ لَغَنِيٌّ عَنِ الْعَالَمِينَ (6)
Och den som stravar och kampar [med Gud for ogonen] stravar och kampar for sitt eget basta; Gud ar Sig sjalv nog och har inte behov av [nagon eller nagot i] Sin skapelse |
وَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَنُكَفِّرَنَّ عَنْهُمْ سَيِّئَاتِهِمْ وَلَنَجْزِيَنَّهُمْ أَحْسَنَ الَّذِي كَانُوا يَعْمَلُونَ (7)
Och for dem som tror och lever rattskaffens skall Vi stryka ut deras daliga handlingar [ur deras bok] och Vi skall belona dem efter deras basta handlingar |
وَوَصَّيْنَا الْإِنسَانَ بِوَالِدَيْهِ حُسْنًا ۖ وَإِن جَاهَدَاكَ لِتُشْرِكَ بِي مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ فَلَا تُطِعْهُمَا ۚ إِلَيَّ مَرْجِعُكُمْ فَأُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (8)
Vi har anbefallt manniskan [att vara] god mot sina foraldrar; men om [dina foraldrar] vill forma dig att satta nagot som du inte har kunskap om vid Min sida, skall du inte lyda dem. Till Mig skall ni foras ater och Jag skall lata er veta vad era handlingar [var varda] |
وَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَنُدْخِلَنَّهُمْ فِي الصَّالِحِينَ (9)
Och de som antar tron och lever rattskaffens skall Vi sannerligen innesluta i de rattfardigas [gemenskap] |
وَمِنَ النَّاسِ مَن يَقُولُ آمَنَّا بِاللَّهِ فَإِذَا أُوذِيَ فِي اللَّهِ جَعَلَ فِتْنَةَ النَّاسِ كَعَذَابِ اللَّهِ وَلَئِن جَاءَ نَصْرٌ مِّن رَّبِّكَ لَيَقُولُنَّ إِنَّا كُنَّا مَعَكُمْ ۚ أَوَلَيْسَ اللَّهُ بِأَعْلَمَ بِمَا فِي صُدُورِ الْعَالَمِينَ (10)
BLAND manniskorna finns de som sager "Vi tror pa Gud"; men nar de lider oratt for sin tro ser de i manniskornas forfoljelser ett Guds straff [och sviktar i tron]; men om din Herre ger [de troende] seger sager de helt sakert: "[Kom ihag att] vi stod pa er sida!" Skulle Gud inte veta vad Hans skapade varelser gommer i sitt innersta |
وَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ آمَنُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْمُنَافِقِينَ (11)
Helt visst kanner Gud de troende och lika visst kanner Han hycklarna |
وَقَالَ الَّذِينَ كَفَرُوا لِلَّذِينَ آمَنُوا اتَّبِعُوا سَبِيلَنَا وَلْنَحْمِلْ خَطَايَاكُمْ وَمَا هُم بِحَامِلِينَ مِنْ خَطَايَاهُم مِّن شَيْءٍ ۖ إِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ (12)
Och fornekarna av sanningen sager till de troende: "Folj var vag sa skall vi ta pa oss era synder!" Men de kan inte ta pa sig [dessa troendes] synder - vad de sager ar ren logn |
وَلَيَحْمِلُنَّ أَثْقَالَهُمْ وَأَثْقَالًا مَّعَ أَثْقَالِهِمْ ۖ وَلَيُسْأَلُنَّ يَوْمَ الْقِيَامَةِ عَمَّا كَانُوا يَفْتَرُونَ (13)
De skall sannerligen fa bara sina egna bordor och [andra] bordor i tillagg till sina egna; och pa Uppstandelsens dag skall de helt visst fa sta till svars for de [logner] som de diktade upp |
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوْمِهِ فَلَبِثَ فِيهِمْ أَلْفَ سَنَةٍ إِلَّا خَمْسِينَ عَامًا فَأَخَذَهُمُ الطُّوفَانُ وَهُمْ ظَالِمُونَ (14)
OCH VI sande Noa till hans folk och han blev hos dem niohundrafemtio ar, och de dranktes av [den stora] floden, djupt sjunkna i synd som de var |
فَأَنجَيْنَاهُ وَأَصْحَابَ السَّفِينَةِ وَجَعَلْنَاهَا آيَةً لِّلْعَالَمِينَ (15)
Men Vi raddade honom och dem som var med honom i arken; Vi gjorde detta till ett tecken for alla folk |
وَإِبْرَاهِيمَ إِذْ قَالَ لِقَوْمِهِ اعْبُدُوا اللَّهَ وَاتَّقُوهُ ۖ ذَٰلِكُمْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ (16)
OCH [MINNS] Abraham som sade till sitt folk: "Dyrka Gud och frukta Honom! [Ni skulle inse att] detta ar bast for er, om ni visste [skillnaden mellan ratt och oratt] |
إِنَّمَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ أَوْثَانًا وَتَخْلُقُونَ إِفْكًا ۚ إِنَّ الَّذِينَ تَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ لَا يَمْلِكُونَ لَكُمْ رِزْقًا فَابْتَغُوا عِندَ اللَّهِ الرِّزْقَ وَاعْبُدُوهُ وَاشْكُرُوا لَهُ ۖ إِلَيْهِ تُرْجَعُونَ (17)
De som ni dyrkar i Guds stalle ar bara bilder utan liv, och [pa sa satt] ger ni verklighet at en logn. De som ni tillber i Guds stalle kan inte sorja for era behov. Be darfor Gud om er forsorjning, dyrka Honom och tacka Honom; det ar till Honom ni skall foras ater |
وَإِن تُكَذِّبُوا فَقَدْ كَذَّبَ أُمَمٌ مِّن قَبْلِكُمْ ۖ وَمَا عَلَى الرَّسُولِ إِلَّا الْبَلَاغُ الْمُبِينُ (18)
Och kallar ni [mig] lognare, sa har [andra] folk fore er beskyllt [sina profeter] for logn. Och pa Sandebudet har ingen annan uppgift [lagts] an att med klarhet framfora [sitt budskap] |
أَوَلَمْ يَرَوْا كَيْفَ يُبْدِئُ اللَّهُ الْخَلْقَ ثُمَّ يُعِيدُهُ ۚ إِنَّ ذَٰلِكَ عَلَى اللَّهِ يَسِيرٌ (19)
SER INTE [fornekarna av sanningen de spar som visar] hur Gud inleder skapelsen? Nar tiden ar inne skall Han fornya den? Detta ar latt for Gud |
قُلْ سِيرُوا فِي الْأَرْضِ فَانظُرُوا كَيْفَ بَدَأَ الْخَلْقَ ۚ ثُمَّ اللَّهُ يُنشِئُ النَّشْأَةَ الْآخِرَةَ ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ (20)
Sag: "Ga ut i varlden och se [dessa spar som visar] hur Han har inlett skapandet! - Till sist, nar tiden ar inne, skall Gud frambringa den sista skapelsen. Gud har allting i Sin makt |
يُعَذِّبُ مَن يَشَاءُ وَيَرْحَمُ مَن يَشَاءُ ۖ وَإِلَيْهِ تُقْلَبُونَ (21)
Han straffar den Han vill och forbarmar sig over den Han vill och till Honom skall ni foras ater |
وَمَا أَنتُم بِمُعْجِزِينَ فِي الْأَرْضِ وَلَا فِي السَّمَاءِ ۖ وَمَا لَكُم مِّن دُونِ اللَّهِ مِن وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ (22)
och ni kan inte trotsa [Hans vilja] vare sig pa jorden eller i himlen, och ni har ingen annan beskyddare eller hjalpare an Gud |
وَالَّذِينَ كَفَرُوا بِآيَاتِ اللَّهِ وَلِقَائِهِ أُولَٰئِكَ يَئِسُوا مِن رَّحْمَتِي وَأُولَٰئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (23)
De som framhardar i att forneka sanningen i Guds budskap och [manniskans kommande] mote med Honom, for dem ar allt hopp om Min nad och Min barmhartighet ute och [i det kommande livet] vantar dem ett svart lidande |
فَمَا كَانَ جَوَابَ قَوْمِهِ إِلَّا أَن قَالُوا اقْتُلُوهُ أَوْ حَرِّقُوهُ فَأَنجَاهُ اللَّهُ مِنَ النَّارِ ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (24)
[ABRAHAMS] folk svarade honom inte, men [nagra] sade [till de andra]: "Doda honom eller brann honom [pa bal]!" - men Gud raddade honom undan elden. I detta ligger forvisso budskap till manniskor som vill tro |
وَقَالَ إِنَّمَا اتَّخَذْتُم مِّن دُونِ اللَّهِ أَوْثَانًا مَّوَدَّةَ بَيْنِكُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ۖ ثُمَّ يَوْمَ الْقِيَامَةِ يَكْفُرُ بَعْضُكُم بِبَعْضٍ وَيَلْعَنُ بَعْضُكُم بَعْضًا وَمَأْوَاكُمُ النَّارُ وَمَا لَكُم مِّن نَّاصِرِينَ (25)
Och [Abraham] sade: "[Det ar inte av egen overtygelse som] ni i Guds stalle dyrkar dessa avgudar, [utan] pa grund av de kanslor av vanskap [och solidaritet] som forenar er i detta liv. Men pa Uppstandelsens dag skall ni ta avstand fran varandra och forbanna varandra, och Elden skall bli er slutliga hemvist och [dar] skall ingen hjalpa er |
۞ فَآمَنَ لَهُ لُوطٌ ۘ وَقَالَ إِنِّي مُهَاجِرٌ إِلَىٰ رَبِّي ۖ إِنَّهُ هُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ (26)
Lot, [den ende] som trodde pa honom, sade: "Jag vill lamna ondskans rike och vanda ater till min Herre. Det ar Han som ar den Allsmaktige, den Vise |
وَوَهَبْنَا لَهُ إِسْحَاقَ وَيَعْقُوبَ وَجَعَلْنَا فِي ذُرِّيَّتِهِ النُّبُوَّةَ وَالْكِتَابَ وَآتَيْنَاهُ أَجْرَهُ فِي الدُّنْيَا ۖ وَإِنَّهُ فِي الْآخِرَةِ لَمِنَ الصَّالِحِينَ (27)
Och Vi skankte [Abraham sonen] Isak och [sonsonen] Jakob och kallade flera av hans efterkommande till profeter och skankte dem uppenbarelsen. Och Vi gav honom hans lon i denna varld och i det kommande livet har han sin plats bland de rattfardiga |
وَلُوطًا إِذْ قَالَ لِقَوْمِهِ إِنَّكُمْ لَتَأْتُونَ الْفَاحِشَةَ مَا سَبَقَكُم بِهَا مِنْ أَحَدٍ مِّنَ الْعَالَمِينَ (28)
OCH [MINNS] att Lot sade till sitt folk: "Ni begar sadana skamlosa handlingar som ingen i varlden nagonsin begatt fore er |
أَئِنَّكُمْ لَتَأْتُونَ الرِّجَالَ وَتَقْطَعُونَ السَّبِيلَ وَتَأْتُونَ فِي نَادِيكُمُ الْمُنكَرَ ۖ فَمَا كَانَ جَوَابَ قَوْمِهِ إِلَّا أَن قَالُوا ائْتِنَا بِعَذَابِ اللَّهِ إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ (29)
Ni nalkas ju man, [upptanda av lust], och gar tvars emot naturens vagar. Och ni gor det [oppet], nar ni samlas till era skamliga sammankomster!" Hans folks enda svar var: "Be da Gud straffa oss, om du talar sanning |
قَالَ رَبِّ انصُرْنِي عَلَى الْقَوْمِ الْمُفْسِدِينَ (30)
[Da] bad han: "Herre! Hjalp mig mot dem som stor ordningen pa jorden och sprider [sadant] sedefordarv |
وَلَمَّا جَاءَتْ رُسُلُنَا إِبْرَاهِيمَ بِالْبُشْرَىٰ قَالُوا إِنَّا مُهْلِكُو أَهْلِ هَٰذِهِ الْقَرْيَةِ ۖ إِنَّ أَهْلَهَا كَانُوا ظَالِمِينَ (31)
Och nar Vara sandebud kom till Abraham med det glada budskapet [om Isaks fodelse], sade de: "Vi skall forinta folket i detta land; de ar sannerligen onda manniskor |
قَالَ إِنَّ فِيهَا لُوطًا ۚ قَالُوا نَحْنُ أَعْلَمُ بِمَن فِيهَا ۖ لَنُنَجِّيَنَّهُ وَأَهْلَهُ إِلَّا امْرَأَتَهُ كَانَتْ مِنَ الْغَابِرِينَ (32)
[Abraham] sade: "Lot ar [bosatt] dar" - och de svarade: "Vi vet mycket val vem som bor dar; vi skall helt visst radda honom och [hela] hans familj med undantag av hans hustru, som skall vara bland dem som blir kvar |
وَلَمَّا أَن جَاءَتْ رُسُلُنَا لُوطًا سِيءَ بِهِمْ وَضَاقَ بِهِمْ ذَرْعًا وَقَالُوا لَا تَخَفْ وَلَا تَحْزَنْ ۖ إِنَّا مُنَجُّوكَ وَأَهْلَكَ إِلَّا امْرَأَتَكَ كَانَتْ مِنَ الْغَابِرِينَ (33)
Och nar Vara sandebud kom till Lot sag han att han inte hade mojlighet att skydda dem och blev bedrovad; men de sade: "Var inte bekymrad och sorj inte! Vi skall radda dig och de dina utom din hustru, som ar bland dem som skall bli kvar |
إِنَّا مُنزِلُونَ عَلَىٰ أَهْلِ هَٰذِهِ الْقَرْيَةِ رِجْزًا مِّنَ السَّمَاءِ بِمَا كَانُوا يَفْسُقُونَ (34)
Vi ar utsanda [for att lata] ett straff fran ovan [drabba] folket i detta land pa grund av deras synd och deras trots |
وَلَقَد تَّرَكْنَا مِنْهَا آيَةً بَيِّنَةً لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ (35)
Och av [detta straff] har Vi efterlamnat spar som ett tydligt tecken for dem som anvander sitt forstand |
وَإِلَىٰ مَدْيَنَ أَخَاهُمْ شُعَيْبًا فَقَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ وَارْجُوا الْيَوْمَ الْآخِرَ وَلَا تَعْثَوْا فِي الْأَرْضِ مُفْسِدِينَ (36)
TILL [folket i] Madyan [sande Vi] deras broder Shu`ayb. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk, och tank pa den Yttersta dagen! Sprid inte sedefordarv och annat ont pa jorden |
فَكَذَّبُوهُ فَأَخَذَتْهُمُ الرَّجْفَةُ فَأَصْبَحُوا فِي دَارِهِمْ جَاثِمِينَ (37)
Men de kallade honom lognare. Da drabbades de av ett jordskalv och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem |
وَعَادًا وَثَمُودَ وَقَد تَّبَيَّنَ لَكُم مِّن مَّسَاكِنِهِمْ ۖ وَزَيَّنَ لَهُمُ الشَّيْطَانُ أَعْمَالَهُمْ فَصَدَّهُمْ عَنِ السَّبِيلِ وَكَانُوا مُسْتَبْصِرِينَ (38)
OCH [VI lat aven stammarna] Aad och Thamud ga under, vilket ni latt kan se av [vad som aterstar av] deras boplatser. Djavulen skonmalade for dem deras handlingar och sparrade [Guds] vag for dem, trots att de var klarsynta manniskor |
وَقَارُونَ وَفِرْعَوْنَ وَهَامَانَ ۖ وَلَقَدْ جَاءَهُم مُّوسَىٰ بِالْبَيِّنَاتِ فَاسْتَكْبَرُوا فِي الْأَرْضِ وَمَا كَانُوا سَابِقِينَ (39)
Och Qarun och Farao och Haman [lat Vi ga under pa liknande satt]. Moses kom till dem med bevis [for sanningen], men i sitt hogmod [vande de honom ryggen]; [Vart straff] kunde de emellertid inte komma undan |
فَكُلًّا أَخَذْنَا بِذَنبِهِ ۖ فَمِنْهُم مَّنْ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِ حَاصِبًا وَمِنْهُم مَّنْ أَخَذَتْهُ الصَّيْحَةُ وَمِنْهُم مَّنْ خَسَفْنَا بِهِ الْأَرْضَ وَمِنْهُم مَّنْ أَغْرَقْنَا ۚ وَمَا كَانَ اللَّهُ لِيَظْلِمَهُمْ وَلَٰكِن كَانُوا أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ (40)
Var och en av [dessa fornekare] straffade Vi for hans synd. Mot nagra av dem sande Vi en fruktansvard orkan, nagra gick under i [en katastrof atfoljd av] ett [underjordiskt] dan, nagra slukades av jorden och nagra drankte Vi [i havet]. Gud gjorde dem ingen oratt - det var de som gjorde sig sjalva oratt |
مَثَلُ الَّذِينَ اتَّخَذُوا مِن دُونِ اللَّهِ أَوْلِيَاءَ كَمَثَلِ الْعَنكَبُوتِ اتَّخَذَتْ بَيْتًا ۖ وَإِنَّ أَوْهَنَ الْبُيُوتِ لَبَيْتُ الْعَنكَبُوتِ ۖ لَوْ كَانُوا يَعْلَمُونَ (41)
DE SOM tar andra an Gud till beskyddare kan liknas vid spindeln som valjer det allra brackligaste hus till sin bostad. Om de bara visste [vilket brackligt skydd de far] |
إِنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا يَدْعُونَ مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ ۚ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ (42)
Gud vet vad de anropar i Hans stalle; Han ar den Allsmaktige, den Vise |
وَتِلْكَ الْأَمْثَالُ نَضْرِبُهَا لِلنَّاسِ ۖ وَمَا يَعْقِلُهَا إِلَّا الْعَالِمُونَ (43)
Dessa liknelser framstaller Vi for manniskorna, men bara de som har [sann] kunskap forstar dem helt och fullt |
خَلَقَ اللَّهُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بِالْحَقِّ ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّلْمُؤْمِنِينَ (44)
[de som vet] att Gud har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte. I detta ligger helt visst ett budskap till dem som tror |
اتْلُ مَا أُوحِيَ إِلَيْكَ مِنَ الْكِتَابِ وَأَقِمِ الصَّلَاةَ ۖ إِنَّ الصَّلَاةَ تَنْهَىٰ عَنِ الْفَحْشَاءِ وَالْمُنكَرِ ۗ وَلَذِكْرُ اللَّهِ أَكْبَرُ ۗ وَاللَّهُ يَعْلَمُ مَا تَصْنَعُونَ (45)
LAS VAD som har uppenbarats for dig av denna Skrift och forratta bonen. Bonen avhaller [den bedjande] fran skamlosa handlingar och allt som strider mot rimlighet och fornuft. Men forst och storst ar akallandet av Guds namn. Och Gud vet vad ni gor |
۞ وَلَا تُجَادِلُوا أَهْلَ الْكِتَابِ إِلَّا بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ إِلَّا الَّذِينَ ظَلَمُوا مِنْهُمْ ۖ وَقُولُوا آمَنَّا بِالَّذِي أُنزِلَ إِلَيْنَا وَأُنزِلَ إِلَيْكُمْ وَإِلَٰهُنَا وَإِلَٰهُكُمْ وَاحِدٌ وَنَحْنُ لَهُ مُسْلِمُونَ (46)
Och ge er inte in i diskussioner med efterfoljarna av tidigare uppenbarelser annat an pa det hovligaste och mest hansynsfulla satt - utom med sadana bland dem som vill vacka forargelse - och sag: "Vi tror pa det som har uppenbarats for oss och det som har uppenbarats for er, och var Gud och er Gud ar en och samme Gud och vi underkastar oss Hans vilja |
وَكَذَٰلِكَ أَنزَلْنَا إِلَيْكَ الْكِتَابَ ۚ فَالَّذِينَ آتَيْنَاهُمُ الْكِتَابَ يُؤْمِنُونَ بِهِ ۖ وَمِنْ هَٰؤُلَاءِ مَن يُؤْمِنُ بِهِ ۚ وَمَا يَجْحَدُ بِآيَاتِنَا إِلَّا الْكَافِرُونَ (47)
Det ar sa som Vi har uppenbarat Skriften for dig, och de som [i aldre tider] mottog uppenbarelsen tror pa den, och bland dessa [andra] finns de som tror pa den. Ingen avvisar [mot battre vetande] Vara budskap utom de som ar beredda att forneka [den uppenbara] sanningen |
وَمَا كُنتَ تَتْلُو مِن قَبْلِهِ مِن كِتَابٍ وَلَا تَخُطُّهُ بِيَمِينِكَ ۖ إِذًا لَّارْتَابَ الْمُبْطِلُونَ (48)
Du har aldrig last upp [nagot ur en] uppenbarad Skrift innan denna [uppenbarades for dig]; inte heller har du egenhandigt skrivit ned nagot [ur en Skrift]; annars kunde de som ifragasatter [uppenbarelsens sanning] haft fog for sina tvivel |
بَلْ هُوَ آيَاتٌ بَيِّنَاتٌ فِي صُدُورِ الَّذِينَ أُوتُوا الْعِلْمَ ۚ وَمَا يَجْحَدُ بِآيَاتِنَا إِلَّا الظَّالِمُونَ (49)
Nej, denna [Skrift] utgors av budskap vars innebord ar klar for dem som har hjartan upplysta av verklig kunskap, och ingen avvisar [mot battre vetande] Vara budskap utom de orattfardiga |
وَقَالُوا لَوْلَا أُنزِلَ عَلَيْهِ آيَاتٌ مِّن رَّبِّهِ ۖ قُلْ إِنَّمَا الْآيَاتُ عِندَ اللَّهِ وَإِنَّمَا أَنَا نَذِيرٌ مُّبِينٌ (50)
Och de sager: "Varfor har hans Herre inte gett honom ett tecken?" Sag: "Gud ensam rader over tecken och under; jag ar ingenting mer an en varnare, som varnar klart och entydigt |
أَوَلَمْ يَكْفِهِمْ أَنَّا أَنزَلْنَا عَلَيْكَ الْكِتَابَ يُتْلَىٰ عَلَيْهِمْ ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَرَحْمَةً وَذِكْرَىٰ لِقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (51)
Ar det inte nog for dem att Vi har uppenbarat for dig [denna] Skrift [sa att] den kan lasas upp for dem? I den ligger nad och en paminnelse till dem som vill tro |
قُلْ كَفَىٰ بِاللَّهِ بَيْنِي وَبَيْنَكُمْ شَهِيدًا ۖ يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۗ وَالَّذِينَ آمَنُوا بِالْبَاطِلِ وَكَفَرُوا بِاللَّهِ أُولَٰئِكَ هُمُ الْخَاسِرُونَ (52)
Sag [till fornekarna och tvivlarna]: "Utover Gud behovs inga vittnen mellan mig och er. Han kanner allt i himlarna och pa jorden; och de som framhardar i att tro pa lognen och att forneka Gud ar de som skall sta som forlorare |
وَيَسْتَعْجِلُونَكَ بِالْعَذَابِ ۚ وَلَوْلَا أَجَلٌ مُّسَمًّى لَّجَاءَهُمُ الْعَذَابُ وَلَيَأْتِيَنَّهُم بَغْتَةً وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ (53)
Och de [latsas] onska att du skall skynda pa straffet, som redan skulle ha drabbat dem om inte [Gud] hade utsatt en frist. Men det kommer med sakerhet att drabba dem och det [skall ske] plotsligt, nar de minst anar det |
يَسْتَعْجِلُونَكَ بِالْعَذَابِ وَإِنَّ جَهَنَّمَ لَمُحِيطَةٌ بِالْكَافِرِينَ (54)
Ja, de [sager sig] onska att du skall skynda pa straffet. Men helvetet skall omsluta dem som fornekade sanningen |
يَوْمَ يَغْشَاهُمُ الْعَذَابُ مِن فَوْقِهِمْ وَمِن تَحْتِ أَرْجُلِهِمْ وَيَقُولُ ذُوقُوا مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (55)
en Dag da plagorna skall tacka dem ovanifran och [stiga upp] fran fotsulorna och [en rost] skall saga: "Smaka [frukten] av era handlingar |
يَا عِبَادِيَ الَّذِينَ آمَنُوا إِنَّ أَرْضِي وَاسِعَةٌ فَإِيَّايَ فَاعْبُدُونِ (56)
MINA troende tjanare! Min jord ar vid nog - [bege er dit dar ni fritt kan] dyrka Mig |
كُلُّ نَفْسٍ ذَائِقَةُ الْمَوْتِ ۖ ثُمَّ إِلَيْنَا تُرْجَعُونَ (57)
Varje manniska skall smaka doden. Darefter skall ni foras ater till Oss |
وَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَنُبَوِّئَنَّهُم مِّنَ الْجَنَّةِ غُرَفًا تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا ۚ نِعْمَ أَجْرُ الْعَامِلِينَ (58)
och at dem som valde tron och levde ett rattskaffens liv skall Vi skanka de hogst belagna boningarna i paradiset med backar porlande nedanfor, dar de skall forbli till evig tid. En harlig beloning for deras moda |
الَّذِينَ صَبَرُوا وَعَلَىٰ رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ (59)
de som holl ut i motgangen och som satte sin lit till sin Herre |
وَكَأَيِّن مِّن دَابَّةٍ لَّا تَحْمِلُ رِزْقَهَا اللَّهُ يَرْزُقُهَا وَإِيَّاكُمْ ۚ وَهُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ (60)
Hur manga varelser saknar inte formaga att sorja for sig sjalva! Gud sorjer for dem liksom for er. Han ar Den som hor allt, vet allt |
وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَسَخَّرَ الشَّمْسَ وَالْقَمَرَ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ ۖ فَأَنَّىٰ يُؤْفَكُونَ (61)
Och om du fragar [manniskorna]: "Vem ar det som har skapat himlarna och jorden och underordnat solen och manen [under Sina lagar]?" svarar de sakerligen: "Det ar Gud." Hur forvirrade ar inte deras begrepp |
اللَّهُ يَبْسُطُ الرِّزْقَ لِمَن يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ وَيَقْدِرُ لَهُ ۚ إِنَّ اللَّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ (62)
Gud ger den Han vill av Sina tjanare riklig och den [Han vill] knappare utkomst. Gud har full kunskap om allt |
وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّن نَّزَّلَ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً فَأَحْيَا بِهِ الْأَرْضَ مِن بَعْدِ مَوْتِهَا لَيَقُولُنَّ اللَّهُ ۚ قُلِ الْحَمْدُ لِلَّهِ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْقِلُونَ (63)
Och om du fragar: "Vem later regn stromma fran skyn och ger med detta nytt liv at den jord som varit dod?" svarar de sakerligen: "Gud." Sag: "Gud ske lov och pris!" Men de flesta [manniskor] anvander inte sitt forstand |
وَمَا هَٰذِهِ الْحَيَاةُ الدُّنْيَا إِلَّا لَهْوٌ وَلَعِبٌ ۚ وَإِنَّ الدَّارَ الْآخِرَةَ لَهِيَ الْحَيَوَانُ ۚ لَوْ كَانُوا يَعْلَمُونَ (64)
Detta jordiska liv ar [knappast mer an] lek och flyktig gladje, men i evighetens boningar [vantar] livet i dess fullhet. Ack, om de visste |
فَإِذَا رَكِبُوا فِي الْفُلْكِ دَعَوُا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ فَلَمَّا نَجَّاهُمْ إِلَى الْبَرِّ إِذَا هُمْ يُشْرِكُونَ (65)
Nar de [skall foreta en sjoresa och] gar ombord, ber de om Guds [beskydd] med ren och uppriktig tro; men nar Han har latit dem [oskadda] stiga i land, satter de gudar vid Hans sida |
لِيَكْفُرُوا بِمَا آتَيْنَاهُمْ وَلِيَتَمَتَّعُوا ۖ فَسَوْفَ يَعْلَمُونَ (66)
och visar darmed sin brist pa tacksamhet for den [nad] Vi har skankt dem, och gar [pa nytt helt] upp i de jordiska frojderna. Men en dag skall de fa veta [sanningen] |
أَوَلَمْ يَرَوْا أَنَّا جَعَلْنَا حَرَمًا آمِنًا وَيُتَخَطَّفُ النَّاسُ مِنْ حَوْلِهِمْ ۚ أَفَبِالْبَاطِلِ يُؤْمِنُونَ وَبِنِعْمَةِ اللَّهِ يَكْفُرُونَ (67)
Har de inte sett att Vi har gjort [deras stad] till en saker tillflykt, medan overgrepp mot manniskor [och deras egendom standigt] ager rum runt omkring dem? Kan de anda [fortsatta att] tro pa lognen och forneka Guds valgarningar |
وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا أَوْ كَذَّبَ بِالْحَقِّ لَمَّا جَاءَهُ ۚ أَلَيْسَ فِي جَهَنَّمَ مَثْوًى لِّلْكَافِرِينَ (68)
Och vem ar orattfardigare an den som satter ihop logner om Gud eller fornekar sanningen nar den nar honom? Ar inte helvetet ett [lampligt] tillhall for [dessa] fornekare |
وَالَّذِينَ جَاهَدُوا فِينَا لَنَهْدِيَنَّهُمْ سُبُلَنَا ۚ وَإِنَّ اللَّهَ لَمَعَ الْمُحْسِنِينَ (69)
Men dem som stravar och kampar for Var sak skall Vi sannerligen leda pa de vagar som for till Oss. Gud ar alltid med dem som gor det goda och det ratta |
