حم (1)
Ha meem |
تَنزِيلُ الْكِتَابِ مِنَ اللَّهِ الْعَزِيزِ الْعَلِيمِ (2)
UPPENBARELSEN av denna Skrift ar Guds verk, den Allsmaktige, den Allvetande |
غَافِرِ الذَّنبِ وَقَابِلِ التَّوْبِ شَدِيدِ الْعِقَابِ ذِي الطَّوْلِ ۖ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ إِلَيْهِ الْمَصِيرُ (3)
Han som forlater synd och tar emot anger, som straffar hart men later Sin valsignelse floda [over de troende]. Ingen gudom finns utom Han; Han ar malet for allas fard |
مَا يُجَادِلُ فِي آيَاتِ اللَّهِ إِلَّا الَّذِينَ كَفَرُوا فَلَا يَغْرُرْكَ تَقَلُّبُهُمْ فِي الْبِلَادِ (4)
INGEN utom de som framhardar i att forneka sanningen, ifragasatter Guds uppenbarelser. Men lat dig inte vilseledas [av deras nojda miner] dar de beskaftigt skyndar fram och tillbaka pa jorden [for att se till sina intressen] |
كَذَّبَتْ قَبْلَهُمْ قَوْمُ نُوحٍ وَالْأَحْزَابُ مِن بَعْدِهِمْ ۖ وَهَمَّتْ كُلُّ أُمَّةٍ بِرَسُولِهِمْ لِيَأْخُذُوهُ ۖ وَجَادَلُوا بِالْبَاطِلِ لِيُدْحِضُوا بِهِ الْحَقَّ فَأَخَذْتُهُمْ ۖ فَكَيْفَ كَانَ عِقَابِ (5)
I gangna tider fornekade Noas folk sanningen och, efter dem, alla de som gaddade sig samman [mot Guds budbarare]; varje folk hade onda anslag mot sitt sandebud och ville gripa honom, och [alla] forsokte de med bedragliga argument bestrida sanningen [i de gudomliga budskapen]. Men till sist stallde Jag dem till svars - och hur fruktansvart var inte Mitt straff |
وَكَذَٰلِكَ حَقَّتْ كَلِمَتُ رَبِّكَ عَلَى الَّذِينَ كَفَرُوا أَنَّهُمْ أَصْحَابُ النَّارِ (6)
Sa gar din Herres oaterkalleliga dom over dem som fornekar sanningen i verkstallighet; Elden ar deras arvedel |
الَّذِينَ يَحْمِلُونَ الْعَرْشَ وَمَنْ حَوْلَهُ يُسَبِّحُونَ بِحَمْدِ رَبِّهِمْ وَيُؤْمِنُونَ بِهِ وَيَسْتَغْفِرُونَ لِلَّذِينَ آمَنُوا رَبَّنَا وَسِعْتَ كُلَّ شَيْءٍ رَّحْمَةً وَعِلْمًا فَاغْفِرْ لِلَّذِينَ تَابُوا وَاتَّبَعُوا سَبِيلَكَ وَقِهِمْ عَذَابَ الْجَحِيمِ (7)
De som bar upp [Guds allmakts] tron och de som omger den och sjunger sin Herres lov ar fasta i sin tro pa Honom och de ber Honom forlata de troende [deras synder]: "Herre, Din nad och barmhartighet nar overallt och Du omfattar allt med Din kunskap! Forlat darfor dem som visar anger och foljer Din vag, och skona dem fran helvetets straff |
رَبَّنَا وَأَدْخِلْهُمْ جَنَّاتِ عَدْنٍ الَّتِي وَعَدتَّهُمْ وَمَن صَلَحَ مِنْ آبَائِهِمْ وَأَزْوَاجِهِمْ وَذُرِّيَّاتِهِمْ ۚ إِنَّكَ أَنتَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ (8)
Och for dem, Herre, som Du har lovat dem, till Edens lustgardar, tillsammans med de rattfardiga bland deras fader och hustrur och efterkommande! Du ar den Allsmaktige, den Vise |
وَقِهِمُ السَّيِّئَاتِ ۚ وَمَن تَقِ السَّيِّئَاتِ يَوْمَئِذٍ فَقَدْ رَحِمْتَهُ ۚ وَذَٰلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ (9)
Och skydda dem och bevara dem [denna Dag] for daliga handlingar - den som Du da bevarar for [foljderna av] daliga handlingar, har Du visat stor nad; detta ar en lysande seger |
إِنَّ الَّذِينَ كَفَرُوا يُنَادَوْنَ لَمَقْتُ اللَّهِ أَكْبَرُ مِن مَّقْتِكُمْ أَنفُسَكُمْ إِذْ تُدْعَوْنَ إِلَى الْإِيمَانِ فَتَكْفُرُونَ (10)
Men for dem som fornekade sanningen skall forkunnas: "Guds avsky for er ar djupare an den avsky ni nu kanner for er sjalva, ni som alltid avvisade alla uppmaningar att anta tron |
قَالُوا رَبَّنَا أَمَتَّنَا اثْنَتَيْنِ وَأَحْيَيْتَنَا اثْنَتَيْنِ فَاعْتَرَفْنَا بِذُنُوبِنَا فَهَلْ إِلَىٰ خُرُوجٍ مِّن سَبِيلٍ (11)
De skall saga: "Herre! Tva ganger har Du latit oss do och tva ganger har Du kallat oss till liv; finns det en vag ut [ur detta], nu nar vi har erkant vara synder |
ذَٰلِكُم بِأَنَّهُ إِذَا دُعِيَ اللَّهُ وَحْدَهُ كَفَرْتُمْ ۖ وَإِن يُشْرَكْ بِهِ تُؤْمِنُوا ۚ فَالْحُكْمُ لِلَّهِ الْعَلِيِّ الْكَبِيرِ (12)
Och de skall fa till svar: "Detta [drabbar er] darfor att ni, da den Ende Guden akallades, standigt fornekade [Honom], men da andra [vasen] sattes vid Hans sida, trodde ni [pa dem]. Nej, Hans ar domen - den Hoge, den Valdige |
هُوَ الَّذِي يُرِيكُمْ آيَاتِهِ وَيُنَزِّلُ لَكُم مِّنَ السَّمَاءِ رِزْقًا ۚ وَمَا يَتَذَكَّرُ إِلَّا مَن يُنِيبُ (13)
DET AR Han som visar er Sina tecken och som sander ned fran skyn det [regn som ger er sad och frukt] for att uppehalla livet; men bara de som har sinnet vant mot Gud agnar detta eftertanke |
فَادْعُوا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ وَلَوْ كَرِهَ الْكَافِرُونَ (14)
Akalla darfor Gud med ren och uppriktig tro, aven om det ses med ovilja av dem som fornekar sanningen |
رَفِيعُ الدَّرَجَاتِ ذُو الْعَرْشِ يُلْقِي الرُّوحَ مِنْ أَمْرِهِ عَلَىٰ مَن يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ لِيُنذِرَ يَوْمَ التَّلَاقِ (15)
Han, Herren till [Allmaktens] tron, ar hojd hogt over ranger och grader. Han later ingivelsens ande stiga ned enligt Sin plan till den Han vill av Sina tjanare for att varna [manniskorna] att de en Dag skall mota Honom |
يَوْمَ هُم بَارِزُونَ ۖ لَا يَخْفَىٰ عَلَى اللَّهِ مِنْهُمْ شَيْءٌ ۚ لِّمَنِ الْمُلْكُ الْيَوْمَ ۖ لِلَّهِ الْوَاحِدِ الْقَهَّارِ (16)
den Dag da de skall stiga ut [ur sina gravar] och da ingenting hos dem kan hallas dolt for Gud. Vem har det [obestridda] herravaldet denna Dag? Gud, den Ende, Den som harskar over allt med oinskrankt makt |
الْيَوْمَ تُجْزَىٰ كُلُّ نَفْسٍ بِمَا كَسَبَتْ ۚ لَا ظُلْمَ الْيَوْمَ ۚ إِنَّ اللَّهَ سَرِيعُ الْحِسَابِ (17)
Den Dagen skall var och en fa den lon han har fortjanat och ingen oratt skall ske denna Dag; Gud ar snar att kalla till rakenskap |
وَأَنذِرْهُمْ يَوْمَ الْآزِفَةِ إِذِ الْقُلُوبُ لَدَى الْحَنَاجِرِ كَاظِمِينَ ۚ مَا لِلظَّالِمِينَ مِنْ حَمِيمٍ وَلَا شَفِيعٍ يُطَاعُ (18)
Varna dem att den Dag narmar sig da struparna skall snoras samman av angest; [da] syndarna inte [skall kunna kalla till hjalp] en kar van och alla forboner skall vara forgaves |
يَعْلَمُ خَائِنَةَ الْأَعْيُنِ وَمَا تُخْفِي الصُّدُورُ (19)
Han ser de falska blickarna och Han vet vad som goms i manniskornas brost |
وَاللَّهُ يَقْضِي بِالْحَقِّ ۖ وَالَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِهِ لَا يَقْضُونَ بِشَيْءٍ ۗ إِنَّ اللَّهَ هُوَ السَّمِيعُ الْبَصِيرُ (20)
Och Gud domer pa grundval av sanningen, men de som de anropar vid sidan av Honom faller inga domar; Gud ensam hor allt, ser allt |
۞ أَوَلَمْ يَسِيرُوا فِي الْأَرْضِ فَيَنظُرُوا كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الَّذِينَ كَانُوا مِن قَبْلِهِمْ ۚ كَانُوا هُمْ أَشَدَّ مِنْهُمْ قُوَّةً وَآثَارًا فِي الْأَرْضِ فَأَخَذَهُمُ اللَّهُ بِذُنُوبِهِمْ وَمَا كَانَ لَهُم مِّنَ اللَّهِ مِن وَاقٍ (21)
Har de aldrig begett sig ut i varlden och sett [sparen efter] det slut som blev deras foregangares [i fornekelse av sanningen]? De hade storre makt an [dagens fornekare] och [efterlamnade] markligare minnesmarken pa jorden. Men Gud straffade dem for deras synder och ingen kunde skydda dem mot Guds [vrede] |
ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ كَانَت تَّأْتِيهِمْ رُسُلُهُم بِالْبَيِّنَاتِ فَكَفَرُوا فَأَخَذَهُمُ اللَّهُ ۚ إِنَّهُ قَوِيٌّ شَدِيدُ الْعِقَابِ (22)
Detta [skedde] darfor att sandebuden hade kommit till dem med klara vittnesbord som de forkastade, och da drabbades de av Guds straff. Han ar maktig och Hans straff ar strangt |
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا مُوسَىٰ بِآيَاتِنَا وَسُلْطَانٍ مُّبِينٍ (23)
OCH VI sande Moses med Vara budskap och ett klart bevis pa hans myndighet |
إِلَىٰ فِرْعَوْنَ وَهَامَانَ وَقَارُونَ فَقَالُوا سَاحِرٌ كَذَّابٌ (24)
till Farao och Haman och Qarun, men de sade: "Han ar bara en trollkarl och en lognare |
فَلَمَّا جَاءَهُم بِالْحَقِّ مِنْ عِندِنَا قَالُوا اقْتُلُوا أَبْنَاءَ الَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ وَاسْتَحْيُوا نِسَاءَهُمْ ۚ وَمَا كَيْدُ الْكَافِرِينَ إِلَّا فِي ضَلَالٍ (25)
Och nar han kom till dem med den sanning som Vi gett honom, sade de: "Doda sonerna till dem som ar hans broder i tron och skona deras kvinnor!" Men [dessa] fornekares onda planer slog fel |
وَقَالَ فِرْعَوْنُ ذَرُونِي أَقْتُلْ مُوسَىٰ وَلْيَدْعُ رَبَّهُ ۖ إِنِّي أَخَافُ أَن يُبَدِّلَ دِينَكُمْ أَوْ أَن يُظْهِرَ فِي الْأَرْضِ الْفَسَادَ (26)
Och Farao sade [till stormannen]: "Lat mig [se till] att Moses dodas; han kan anropa sin Herre [om hjalp]! Jag ar radd att han [annars] formar oss att anta en ny religion eller stor ordningen i landet och fordarvar sederna |
وَقَالَ مُوسَىٰ إِنِّي عُذْتُ بِرَبِّي وَرَبِّكُم مِّن كُلِّ مُتَكَبِّرٍ لَّا يُؤْمِنُ بِيَوْمِ الْحِسَابِ (27)
Och Moses sade: "Jag ber min Herre - [Han ar ocksa] er Herre - om skydd mot alla som hindras av sitt hogmod fran att tro pa Rakenskapens dag |
وَقَالَ رَجُلٌ مُّؤْمِنٌ مِّنْ آلِ فِرْعَوْنَ يَكْتُمُ إِيمَانَهُ أَتَقْتُلُونَ رَجُلًا أَن يَقُولَ رَبِّيَ اللَّهُ وَقَدْ جَاءَكُم بِالْبَيِّنَاتِ مِن رَّبِّكُمْ ۖ وَإِن يَكُ كَاذِبًا فَعَلَيْهِ كَذِبُهُ ۖ وَإِن يَكُ صَادِقًا يُصِبْكُم بَعْضُ الَّذِي يَعِدُكُمْ ۖ إِنَّ اللَّهَ لَا يَهْدِي مَنْ هُوَ مُسْرِفٌ كَذَّابٌ (28)
Da sade en man som tillhorde Faraos hus, som i hemlighet var troende: ”Vill ni doda en man darfor att han sager 'Gud ar min Herre'? Han har ju kommit till er fran er Herre med klara bevis! Om han ljuger aterfaller hans logner pa honom [sjalv], och om han talar sanning kommer ni att drabbas av nagot av det som han varnar er for. Gud vagleder inte sadana som forslosar sin sjal genom standiga logner |
يَا قَوْمِ لَكُمُ الْمُلْكُ الْيَوْمَ ظَاهِرِينَ فِي الْأَرْضِ فَمَن يَنصُرُنَا مِن بَأْسِ اللَّهِ إِن جَاءَنَا ۚ قَالَ فِرْعَوْنُ مَا أُرِيكُمْ إِلَّا مَا أَرَىٰ وَمَا أَهْدِيكُمْ إِلَّا سَبِيلَ الرَّشَادِ (29)
Egyptier! Makten ar er och i dag har ni landet under er kontroll, men vem raddar oss fran Guds straff om det kommer over oss?" Farao sade: "Jag visar er ingenting annat an det som jag sjalv ser och jag leder er pa den vag som rattradighet och fornuft anvisar |
وَقَالَ الَّذِي آمَنَ يَا قَوْمِ إِنِّي أَخَافُ عَلَيْكُم مِّثْلَ يَوْمِ الْأَحْزَابِ (30)
Men den troende [mannen] sade: "Egyptier! Jag fruktar for er nagot lika [fasansfullt] som det som en dag [i det forflutna] drabbade dem som hade gaddat sig samman [mot Guds profeter] |
مِثْلَ دَأْبِ قَوْمِ نُوحٍ وَعَادٍ وَثَمُودَ وَالَّذِينَ مِن بَعْدِهِمْ ۚ وَمَا اللَّهُ يُرِيدُ ظُلْمًا لِّلْعِبَادِ (31)
det som drabbade Noas folk och [stammarna] Aad och Thamud och dem som kom efter dem - men Gud vill inte att Hans tjanare lider oratt |
وَيَا قَوْمِ إِنِّي أَخَافُ عَلَيْكُمْ يَوْمَ التَّنَادِ (32)
Och - egyptier! - jag bavar vid tanken pa [det som vantar er] den Dag da ni skall ropa till varandra under klagan och jammer |
يَوْمَ تُوَلُّونَ مُدْبِرِينَ مَا لَكُم مِّنَ اللَّهِ مِنْ عَاصِمٍ ۗ وَمَن يُضْلِلِ اللَّهُ فَمَا لَهُ مِنْ هَادٍ (33)
den Dag da ni kommer att vilja vanda om och fly, utan nagon som skyddar er mot Gud. - Den som Gud har latit ga vilse har ingen som kan leda honom [pa ratt vag] |
وَلَقَدْ جَاءَكُمْ يُوسُفُ مِن قَبْلُ بِالْبَيِّنَاتِ فَمَا زِلْتُمْ فِي شَكٍّ مِّمَّا جَاءَكُم بِهِ ۖ حَتَّىٰ إِذَا هَلَكَ قُلْتُمْ لَن يَبْعَثَ اللَّهُ مِن بَعْدِهِ رَسُولًا ۚ كَذَٰلِكَ يُضِلُّ اللَّهُ مَنْ هُوَ مُسْرِفٌ مُّرْتَابٌ (34)
Josef kom pa sin tid till er med klara vittnesbord [om sanningen]; men ni trodde inte pa det [budskap] som han framforde till er och fortsatte att tvivla, och nar han dog sade ni: 'Efter honom kommer Gud inte att sanda fler sandebud.'” Sa later Gud den ga vilse som genom misstro och tvivel forslosar sin sjal |
الَّذِينَ يُجَادِلُونَ فِي آيَاتِ اللَّهِ بِغَيْرِ سُلْطَانٍ أَتَاهُمْ ۖ كَبُرَ مَقْتًا عِندَ اللَّهِ وَعِندَ الَّذِينَ آمَنُوا ۚ كَذَٰلِكَ يَطْبَعُ اللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ قَلْبِ مُتَكَبِّرٍ جَبَّارٍ (35)
Att nagon utan grund, utan bevis, satter Guds uppenbarelser i fraga ar djupt forhatligt for Gud och for de troende. Och darfor forseglar Gud varje hogmodig och sjalvgod oversittares hjarta |
وَقَالَ فِرْعَوْنُ يَا هَامَانُ ابْنِ لِي صَرْحًا لَّعَلِّي أَبْلُغُ الْأَسْبَابَ (36)
Och Farao sade: "Bygg ett hogt torn at mig, Haman; kanske ar detta ratt satt for mig |
أَسْبَابَ السَّمَاوَاتِ فَأَطَّلِعَ إِلَىٰ إِلَٰهِ مُوسَىٰ وَإِنِّي لَأَظُنُّهُ كَاذِبًا ۚ وَكَذَٰلِكَ زُيِّنَ لِفِرْعَوْنَ سُوءُ عَمَلِهِ وَصُدَّ عَنِ السَّبِيلِ ۚ وَمَا كَيْدُ فِرْعَوْنَ إِلَّا فِي تَبَابٍ (37)
ratt satt att na himlen och gora mig underrattad om Moses gud. - Men jag tror bestamt att han ljuger." [Dessa tankar] ledde Farao till tron att hans onda handlingar var goda och nyttiga och sparrade [for honom] den ratta vagen; och Faraos listiga plan [utmynnade] bara i hans egen undergang |
وَقَالَ الَّذِي آمَنَ يَا قَوْمِ اتَّبِعُونِ أَهْدِكُمْ سَبِيلَ الرَّشَادِ (38)
Och den troende [mannen] sade: "Egyptier! Folj mig sa skall jag leda er till den raka vagen |
يَا قَوْمِ إِنَّمَا هَٰذِهِ الْحَيَاةُ الدُّنْيَا مَتَاعٌ وَإِنَّ الْآخِرَةَ هِيَ دَارُ الْقَرَارِ (39)
Egyptier! Livet i denna varld ar [inte mycket mer an] flyktig gladje, men [det som vantar er i] evigheten ar bestaende |
مَنْ عَمِلَ سَيِّئَةً فَلَا يُجْزَىٰ إِلَّا مِثْلَهَا ۖ وَمَنْ عَمِلَ صَالِحًا مِّن ذَكَرٍ أَوْ أُنثَىٰ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَأُولَٰئِكَ يَدْخُلُونَ الْجَنَّةَ يُرْزَقُونَ فِيهَا بِغَيْرِ حِسَابٍ (40)
Den som har begatt en dalig handling skall fa det straff som motsvarar denna handling, men den som gor det goda och det ratta, man eller kvinna, och som ar troende skall stiga in i paradiset och skall dar fa njuta [Guds] gavor i overflod |
۞ وَيَا قَوْمِ مَا لِي أَدْعُوكُمْ إِلَى النَّجَاةِ وَتَدْعُونَنِي إِلَى النَّارِ (41)
Egyptier! Ar det inte markligt, att medan jag kallar er till [den vag som leder till] saligheten, kallar ni mig till Elden |
تَدْعُونَنِي لِأَكْفُرَ بِاللَّهِ وَأُشْرِكَ بِهِ مَا لَيْسَ لِي بِهِ عِلْمٌ وَأَنَا أَدْعُوكُمْ إِلَى الْعَزِيزِ الْغَفَّارِ (42)
Ni vill forma mig att forneka Gud och att satta vid Hans sida det som for mig ar okant, men jag kallar er [att tro pa] den Allsmaktige, Den som forlater och forlater pa nytt |
لَا جَرَمَ أَنَّمَا تَدْعُونَنِي إِلَيْهِ لَيْسَ لَهُ دَعْوَةٌ فِي الدُّنْيَا وَلَا فِي الْآخِرَةِ وَأَنَّ مَرَدَّنَا إِلَى اللَّهِ وَأَنَّ الْمُسْرِفِينَ هُمْ أَصْحَابُ النَّارِ (43)
Det rader inte nagot tvivel om att det som ni vill forma mig [att tillbe] inte kan gora ansprak pa tillbedjan vare sig i detta eller i nasta liv, och att det ar till Gud som vi skall foras ater, och att de som forslosar sina sjalar har Elden till arvedel |
فَسَتَذْكُرُونَ مَا أَقُولُ لَكُمْ ۚ وَأُفَوِّضُ أَمْرِي إِلَى اللَّهِ ۚ إِنَّ اللَّهَ بَصِيرٌ بِالْعِبَادِ (44)
Ni kommer att dra er till minnes vad jag sager! Och jag lagger mitt ode i Guds hander, Gud som inte forlorar nagon av Sina tjanare ur sikte |
فَوَقَاهُ اللَّهُ سَيِّئَاتِ مَا مَكَرُوا ۖ وَحَاقَ بِآلِ فِرْعَوْنَ سُوءُ الْعَذَابِ (45)
Och Gud skyddade honom for deras onda anslag, men ringen av lidanden slots kring Faraos anhang |
النَّارُ يُعْرَضُونَ عَلَيْهَا غُدُوًّا وَعَشِيًّا ۖ وَيَوْمَ تَقُومُ السَّاعَةُ أَدْخِلُوا آلَ فِرْعَوْنَ أَشَدَّ الْعَذَابِ (46)
Morgon och afton fors de fram till Elden, och den Dag da den Yttersta stunden ar har [skall anglarna saga:] "For in Faraos anhang [och lat dem utsta] det strangaste av alla straff |
وَإِذْ يَتَحَاجُّونَ فِي النَّارِ فَيَقُولُ الضُّعَفَاءُ لِلَّذِينَ اسْتَكْبَرُوا إِنَّا كُنَّا لَكُمْ تَبَعًا فَهَلْ أَنتُم مُّغْنُونَ عَنَّا نَصِيبًا مِّنَ النَّارِ (47)
OCH DE skall tvista med varandra i Elden och de svaga skall saga till dem som ansag sig sta over de andra: "Det var er vi foljde; kan ni lata oss slippa en del av Eldens [straff] |
قَالَ الَّذِينَ اسْتَكْبَرُوا إِنَّا كُلٌّ فِيهَا إِنَّ اللَّهَ قَدْ حَكَمَ بَيْنَ الْعِبَادِ (48)
Och de som ansag sig sta over de andra skall svara: "Vi delar alla samma [straff]; Gud har domt [Sina] tjanare |
وَقَالَ الَّذِينَ فِي النَّارِ لِخَزَنَةِ جَهَنَّمَ ادْعُوا رَبَّكُمْ يُخَفِّفْ عَنَّا يَوْمًا مِّنَ الْعَذَابِ (49)
Och de som befinner sig i Elden skall saga till helvetets vaktare: "Be till er Herre om lindring i vart straff, aven om det bara ar for en dag |
قَالُوا أَوَلَمْ تَكُ تَأْتِيكُمْ رُسُلُكُم بِالْبَيِّنَاتِ ۖ قَالُوا بَلَىٰ ۚ قَالُوا فَادْعُوا ۗ وَمَا دُعَاءُ الْكَافِرِينَ إِلَّا فِي ضَلَالٍ (50)
[Vaktarna] skall saga: "Kom inte sandebuden till er med klara bevis [om sanningen]?" [Och de i Elden] skall svara: "Jo, sa forhaller det sig." [Och vaktarna] skall saga: "Be da [sjalva]!" Men i fornekarnas bon ligger ingenting annat an sjalvbedrageri |
إِنَّا لَنَنصُرُ رُسُلَنَا وَالَّذِينَ آمَنُوا فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَيَوْمَ يَقُومُ الْأَشْهَادُ (51)
VI SKALL helt visst ge Vara sandebud och de troende [Var] hjalp bade i detta liv och den Dag da vittnena reser sig [for att vittna] |
يَوْمَ لَا يَنفَعُ الظَّالِمِينَ مَعْذِرَتُهُمْ ۖ وَلَهُمُ اللَّعْنَةُ وَلَهُمْ سُوءُ الدَّارِ (52)
da syndarnas alla ursakter skall forbli ohorda och nadens dorr slas igen och de skall [forvisas till] en usel boning |
وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَى الْهُدَىٰ وَأَوْرَثْنَا بَنِي إِسْرَائِيلَ الْكِتَابَ (53)
Vi gav Moses vagledningens [ljus] och Israels barn fick ta Skriften i arv |
هُدًى وَذِكْرَىٰ لِأُولِي الْأَلْبَابِ (54)
som vagledning och en paminnelse till dem som har forstand |
فَاصْبِرْ إِنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ وَاسْتَغْفِرْ لِذَنبِكَ وَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ بِالْعَشِيِّ وَالْإِبْكَارِ (55)
Ha darfor talamod [Muhammad] - Guds lofte ar sanning [och Hans ord star fast] - och be Honom forlata din synd. Och lova och prisa din Herre morgon och afton |
إِنَّ الَّذِينَ يُجَادِلُونَ فِي آيَاتِ اللَّهِ بِغَيْرِ سُلْطَانٍ أَتَاهُمْ ۙ إِن فِي صُدُورِهِمْ إِلَّا كِبْرٌ مَّا هُم بِبَالِغِيهِ ۚ فَاسْتَعِذْ بِاللَّهِ ۖ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْبَصِيرُ (56)
Hjartana hos dem som utan grund, utan bevis, satter Guds uppenbarelser i fraga, ar fyllda av hogmod, [ett hogmod sa stort att] de aldrig kan tillfredsstalla det. Tag darfor din tillflykt till Gud - Han ar Den som hor allt, ser allt |
لَخَلْقُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ أَكْبَرُ مِنْ خَلْقِ النَّاسِ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ (57)
Himlarnas och jordens skapelse ar nagot vida storre an skapelsen av manniskan, men de flesta manniskor inser inte [att det forhaller sig sa] |
وَمَا يَسْتَوِي الْأَعْمَىٰ وَالْبَصِيرُ وَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ وَلَا الْمُسِيءُ ۚ قَلِيلًا مَّا تَتَذَكَّرُونَ (58)
Och den blinde kan inte jamstallas med den seende, liksom den som tror och lever rattskaffens och den som begar oratt inte [kan jamstallas]. Det ar inte mycket ni agnar eftertanke at |
إِنَّ السَّاعَةَ لَآتِيَةٌ لَّا رَيْبَ فِيهَا وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يُؤْمِنُونَ (59)
Utan tvivel skall den Yttersta stunden komma, men de flesta manniskor tror inte [pa detta] |
وَقَالَ رَبُّكُمُ ادْعُونِي أَسْتَجِبْ لَكُمْ ۚ إِنَّ الَّذِينَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِي سَيَدْخُلُونَ جَهَنَّمَ دَاخِرِينَ (60)
ER HERRE sager: "Be till Mig, sa skall Jag besvara er [bon]. De som haller sig for goda for att tjana Mig skall ga med bojt huvud in i helvetet |
اللَّهُ الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ اللَّيْلَ لِتَسْكُنُوا فِيهِ وَالنَّهَارَ مُبْصِرًا ۚ إِنَّ اللَّهَ لَذُو فَضْلٍ عَلَى النَّاسِ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَشْكُرُونَ (61)
Det ar Gud som for er har skapat natten sa att ni skall fa vila, och dagen sa att ni kan se klart. Ja, Guds nad flodar sannerligen over manniskorna, men de flesta av dem ar inte tacksamma |
ذَٰلِكُمُ اللَّهُ رَبُّكُمْ خَالِقُ كُلِّ شَيْءٍ لَّا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ فَأَنَّىٰ تُؤْفَكُونَ (62)
Detta ar Gud, er Herre, alltings Skapare - det finns ingen gudom utom Han! Hur forvirrade ar inte era begrepp |
كَذَٰلِكَ يُؤْفَكُ الَّذِينَ كَانُوا بِآيَاتِ اللَّهِ يَجْحَدُونَ (63)
I en sadan begreppsforvirring rakar de som [mot battre vetande] avvisar Guds budskap |
اللَّهُ الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ الْأَرْضَ قَرَارًا وَالسَّمَاءَ بِنَاءً وَصَوَّرَكُمْ فَأَحْسَنَ صُوَرَكُمْ وَرَزَقَكُم مِّنَ الطَّيِّبَاتِ ۚ ذَٰلِكُمُ اللَّهُ رَبُّكُمْ ۖ فَتَبَارَكَ اللَّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ (64)
Det ar Gud som har gett er jorden som boplats och [rest] himlen som ett valv [over er] och som format er [och gett er] den basta skapnad och som sorjer for ert livsuppehalle med goda och nyttiga ting. Detta ar Gud, er Herre - valsignad vare Gud, varldarnas Herre |
هُوَ الْحَيُّ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ فَادْعُوهُ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ ۗ الْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ (65)
Han ar Levande Gud; det finns ingen gud utom Han. Akalla Honom med ren och uppriktig tro! Allt lov och pris tillkommer Gud, varldarnas Herre |
۞ قُلْ إِنِّي نُهِيتُ أَنْ أَعْبُدَ الَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ لَمَّا جَاءَنِيَ الْبَيِّنَاتُ مِن رَّبِّي وَأُمِرْتُ أَنْ أُسْلِمَ لِرَبِّ الْعَالَمِينَ (66)
Sag: "Jag har forbjudits att dyrka dem ni akallar i Guds stalle - jag har fatt klara bevis fran min Herre - och jag har befallts att underkasta mig Guds, varldarnas Herres, vilja |
هُوَ الَّذِي خَلَقَكُم مِّن تُرَابٍ ثُمَّ مِن نُّطْفَةٍ ثُمَّ مِنْ عَلَقَةٍ ثُمَّ يُخْرِجُكُمْ طِفْلًا ثُمَّ لِتَبْلُغُوا أَشُدَّكُمْ ثُمَّ لِتَكُونُوا شُيُوخًا ۚ وَمِنكُم مَّن يُتَوَفَّىٰ مِن قَبْلُ ۖ وَلِتَبْلُغُوا أَجَلًا مُّسَمًّى وَلَعَلَّكُمْ تَعْقِلُونَ (67)
Det ar Han som har skapat er av jord, darefter [skapar Han er] av en droppe sad, darefter av en grodd som satter sig fast, darefter later Han er komma till varlden som spada barn for att smaningom na full mognad och, till sist, hog alder - men nagra av er far do innan [de nar sadan alder] - sa att ert levnadslopp, som [Han har] faststallt, skall fullbordas, och for att ni skall [lara er] att anvanda ert forstand |
هُوَ الَّذِي يُحْيِي وَيُمِيتُ ۖ فَإِذَا قَضَىٰ أَمْرًا فَإِنَّمَا يَقُولُ لَهُ كُن فَيَكُونُ (68)
Det ar Han som skanker liv och Han som skanker dod. Nar Han beslutar att nagot skall vara, sager Han endast till det: "Var!" - och det ar |
أَلَمْ تَرَ إِلَى الَّذِينَ يُجَادِلُونَ فِي آيَاتِ اللَّهِ أَنَّىٰ يُصْرَفُونَ (69)
De som [i sitt hogmod] satter Guds uppenbarelser i fraga, har du inte markt hur deras tankar leds bort fran [den sanna vagledningen] |
الَّذِينَ كَذَّبُوا بِالْكِتَابِ وَبِمَا أَرْسَلْنَا بِهِ رُسُلَنَا ۖ فَسَوْفَ يَعْلَمُونَ (70)
de som [vagar] forneka Skriften och [likasa] det som Vi uppenbarade for Vara sandebud [i aldre tid]? Men de skall fa veta [sanningen] |
إِذِ الْأَغْلَالُ فِي أَعْنَاقِهِمْ وَالسَّلَاسِلُ يُسْحَبُونَ (71)
[den Dag] da de skall bara kragar av jarn om halsen och slapas fram i kedjor |
فِي الْحَمِيمِ ثُمَّ فِي النَّارِ يُسْجَرُونَ (72)
[och kastas] i brannhett vatten for att sedan bli bransle [i helvetets ugnar] |
ثُمَّ قِيلَ لَهُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ تُشْرِكُونَ (73)
Och de skall tillfragas: "Var ar nu de som ni [betraktade som gudomligheter med plats] |
مِن دُونِ اللَّهِ ۖ قَالُوا ضَلُّوا عَنَّا بَل لَّمْ نَكُن نَّدْعُو مِن قَبْلُ شَيْئًا ۚ كَذَٰلِكَ يُضِلُّ اللَّهُ الْكَافِرِينَ (74)
vid Guds sida?" Och de skall svara: "De har lamnat oss i sticket; nej, det som vi forut akallade existerade over huvud taget inte!" Sa later Gud fornekarna ga vilse |
ذَٰلِكُم بِمَا كُنتُمْ تَفْرَحُونَ فِي الْأَرْضِ بِغَيْرِ الْحَقِّ وَبِمَا كُنتُمْ تَمْرَحُونَ (75)
[Straffet drabbar] er darfor att ni i strid med all sanning och ratt gladdes [over det onda som sker] pa jorden, och pa grund av ert hogmod och er egenkarlek |
ادْخُلُوا أَبْوَابَ جَهَنَّمَ خَالِدِينَ فِيهَا ۖ فَبِئْسَ مَثْوَى الْمُتَكَبِّرِينَ (76)
Ga in genom helvetets portar - dar skall ni forbli till evig tid, i denna usla bostad for de hogmodiga |
فَاصْبِرْ إِنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ ۚ فَإِمَّا نُرِيَنَّكَ بَعْضَ الَّذِي نَعِدُهُمْ أَوْ نَتَوَفَّيَنَّكَ فَإِلَيْنَا يُرْجَعُونَ (77)
HA DARFOR talamod, [Muhammad] - Guds lofte ar sanning! Vare sig Vi later dig se nagot av det som Vi lovar dessa [fornekare] eller Vi later dig do [innan straffet nar dem], skall de foras ater till Oss |
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا رُسُلًا مِّن قَبْلِكَ مِنْهُم مَّن قَصَصْنَا عَلَيْكَ وَمِنْهُم مَّن لَّمْ نَقْصُصْ عَلَيْكَ ۗ وَمَا كَانَ لِرَسُولٍ أَن يَأْتِيَ بِآيَةٍ إِلَّا بِإِذْنِ اللَّهِ ۚ فَإِذَا جَاءَ أَمْرُ اللَّهِ قُضِيَ بِالْحَقِّ وَخَسِرَ هُنَالِكَ الْمُبْطِلُونَ (78)
Vi har sant ut sandebud fore dig; om nagra av dem har Vi berattat for dig och om andra har Vi inte berattat for dig. Och inget sandebud har fatt gora tecken och under annat an med Guds tillatelse. Men nar Guds befallning kommer har den rattvisa domen gatt i verkstallighet och de som forsokte sa tvivel om aktheten av Guds uppenbarelser ar i samma stund forlorade |
اللَّهُ الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ الْأَنْعَامَ لِتَرْكَبُوا مِنْهَا وَمِنْهَا تَأْكُلُونَ (79)
Gud har skapat boskapen at er, for att ni skall [anvanda] nagra av dessa [djur] som riddjur och nagra av dem till foda |
وَلَكُمْ فِيهَا مَنَافِعُ وَلِتَبْلُغُوا عَلَيْهَا حَاجَةً فِي صُدُورِكُمْ وَعَلَيْهَا وَعَلَى الْفُلْكِ تُحْمَلُونَ (80)
De ar er ocksa till [annan] nytta, och ni tillgodoser med dem viktiga behov [som utan dem maste eftersattas] - [som] skeppen bar er [over havet] bar de er [pa era farder over land] |
وَيُرِيكُمْ آيَاتِهِ فَأَيَّ آيَاتِ اللَّهِ تُنكِرُونَ (81)
Ja, Han visar er Sina tecken - vilka av Guds tecken [vill] ni da forneka |
أَفَلَمْ يَسِيرُوا فِي الْأَرْضِ فَيَنظُرُوا كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۚ كَانُوا أَكْثَرَ مِنْهُمْ وَأَشَدَّ قُوَّةً وَآثَارًا فِي الْأَرْضِ فَمَا أَغْنَىٰ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَكْسِبُونَ (82)
Har de aldrig begett sig ut i varlden och sett [sparen efter] det slut som blev deras foregangares [i fornekelse av sanningen]? De var talrikare an [de som i dag fornekar den] och hade storre makt och [efterlamnade] markligare minnesmarken pa jorden an de. Men ingenting av det som de hade forvarvat [i livet] blev dem till nagon nytta |
فَلَمَّا جَاءَتْهُمْ رُسُلُهُم بِالْبَيِّنَاتِ فَرِحُوا بِمَا عِندَهُم مِّنَ الْعِلْمِ وَحَاقَ بِهِم مَّا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ (83)
nar sandebuden kom till dem med klara bevis pekade de, glada och nojda [i sin sjalvgodhet], pa den kunskap som de [ansag sig] ha. Men [till sist] overvaldigades de av det som de hade brukat skamta om |
فَلَمَّا رَأَوْا بَأْسَنَا قَالُوا آمَنَّا بِاللَّهِ وَحْدَهُ وَكَفَرْنَا بِمَا كُنَّا بِهِ مُشْرِكِينَ (84)
Och nar de fick skada Vart straff, sade de: "Vi tror [nu] pa den Ende Guden och vi tar avstand fran det som vi forr satte vid Hans sida |
فَلَمْ يَكُ يَنفَعُهُمْ إِيمَانُهُمْ لَمَّا رَأَوْا بَأْسَنَا ۖ سُنَّتَ اللَّهِ الَّتِي قَدْ خَلَتْ فِي عِبَادِهِ ۖ وَخَسِرَ هُنَالِكَ الْكَافِرُونَ (85)
Men den tro de gav uttryck for nar de fick se Vart straff, var dem till ingen nytta - sa har Gud alltid gatt till vaga gentemot Sina tjanare. Och sa var de i denna stund forlorade, de som hade fornekat sanningen |
