سَأَلَ سَائِلٌ بِعَذَابٍ وَاقِعٍ (1)
EN MAN fragade om ett straff som vantar |
لِّلْكَافِرِينَ لَيْسَ لَهُ دَافِعٌ (2)
dem som fornekar sanningen och som ingen kan avvarja |
مِّنَ اللَّهِ ذِي الْمَعَارِجِ (3)
[ett straff] fran Gud till vilken manga vagar leder upp |
تَعْرُجُ الْمَلَائِكَةُ وَالرُّوحُ إِلَيْهِ فِي يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ (4)
Till Honom stiger anglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars langd ar femtiotusen ar |
فَاصْبِرْ صَبْرًا جَمِيلًا (5)
Utharda darfor [dina provningar, Muhammad,] med val buret talamod |
إِنَّهُمْ يَرَوْنَهُ بَعِيدًا (6)
De ser [straffet] som nagot mycket avlagset |
وَنَرَاهُ قَرِيبًا (7)
men Vi ser det som nagot som ligger helt nara |
يَوْمَ تَكُونُ السَّمَاءُ كَالْمُهْلِ (8)
Den Dagen skall himlen likna smalt koppar |
وَتَكُونُ الْجِبَالُ كَالْعِهْنِ (9)
och bergen skall vara som hogar av rodfargad ull |
وَلَا يَسْأَلُ حَمِيمٌ حَمِيمًا (10)
Ingen van fragar efter en van |
يُبَصَّرُونَهُمْ ۚ يَوَدُّ الْمُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدِي مِنْ عَذَابِ يَوْمِئِذٍ بِبَنِيهِ (11)
[anda] far de se varandra. For att kopa sig fri fran straffet kommer den obotfardige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn |
وَصَاحِبَتِهِ وَأَخِيهِ (12)
sin hustru, sin broder |
وَفَصِيلَتِهِ الَّتِي تُؤْوِيهِ (13)
de anhoriga som hade beskyddat honom |
وَمَن فِي الْأَرْضِ جَمِيعًا ثُمَّ يُنجِيهِ (14)
ja, alla jordens invanare - [om] han pa sa satt kan radda sig |
كَلَّا ۖ إِنَّهَا لَظَىٰ (15)
Ack, nej! [Han slipper inte ifran denna] rasande eld |
نَزَّاعَةً لِّلشَّوَىٰ (16)
som skall [branna] bort hans hud upp till och med huvudsvalen |
تَدْعُو مَنْ أَدْبَرَ وَتَوَلَّىٰ (17)
Den kallar alla dem som vande ryggen [at budskapet] och drog sig undan |
وَجَمَعَ فَأَوْعَىٰ (18)
och dem som samlade och gomde [rikedomar i sina kassakistor] |
۞ إِنَّ الْإِنسَانَ خُلِقَ هَلُوعًا (19)
MANNISKAN ar skapad rastlos och otalig |
إِذَا مَسَّهُ الشَّرُّ جَزُوعًا (20)
Hon beklagar sig sa fort hon drabbas av nagot ont |
وَإِذَا مَسَّهُ الْخَيْرُ مَنُوعًا (21)
men om det goda kommer pa hennes lott visar hon [de behovande] ifran sig |
إِلَّا الْمُصَلِّينَ (22)
[Sa upptrader] inte de som med allvar ger sig han at sin andakt |
الَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ دَائِمُونَ (23)
och som ofortrottligt forrattar sin bon |
وَالَّذِينَ فِي أَمْوَالِهِمْ حَقٌّ مَّعْلُومٌ (24)
och som av vad de ager [anslar] rattmatiga andelar |
لِّلسَّائِلِ وَالْمَحْرُومِ (25)
at tiggarna och dem som [i tysthet] lider nod |
وَالَّذِينَ يُصَدِّقُونَ بِيَوْمِ الدِّينِ (26)
och som tror pa Domens dag |
وَالَّذِينَ هُم مِّنْ عَذَابِ رَبِّهِم مُّشْفِقُونَ (27)
och fruktar sin Herres straff |
إِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمْ غَيْرُ مَأْمُونٍ (28)
ingen kan vara saker pa att ga fri fran sin Herres straff |
وَالَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَافِظُونَ (29)
och som haller sina begar i styr |
إِلَّا عَلَىٰ أَزْوَاجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ (30)
och inte [ger fritt utlopp at sin lust] med andra an sina hustrur eller dem som de rattmatigt besitter - inget klander kan da riktas mot dem |
فَمَنِ ابْتَغَىٰ وَرَاءَ ذَٰلِكَ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الْعَادُونَ (31)
men gar de langre ar de syndare |
وَالَّذِينَ هُمْ لِأَمَانَاتِهِمْ وَعَهْدِهِمْ رَاعُونَ (32)
och de som troget fullgor sina fortroendeuppdrag och uppfyller sina loften |
وَالَّذِينَ هُم بِشَهَادَاتِهِمْ قَائِمُونَ (33)
och de som star fast vid sitt vittnesmal |
وَالَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ يُحَافِظُونَ (34)
och de som slar vakt om bonen |
أُولَٰئِكَ فِي جَنَّاتٍ مُّكْرَمُونَ (35)
[Alla] dessa skall [halsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgardar |
فَمَالِ الَّذِينَ كَفَرُوا قِبَلَكَ مُهْطِعِينَ (36)
HUR AR det fatt med [dessa] sanningens fornekare, som ivrigt tranger fram med strackta halsar |
عَنِ الْيَمِينِ وَعَنِ الشِّمَالِ عِزِينَ (37)
fran hoger och vanster i stora grupper |
أَيَطْمَعُ كُلُّ امْرِئٍ مِّنْهُمْ أَن يُدْخَلَ جَنَّةَ نَعِيمٍ (38)
Ar det av iver att fa stiga in i lycksalighetens lustgardar |
كَلَّا ۖ إِنَّا خَلَقْنَاهُم مِّمَّا يَعْلَمُونَ (39)
Visst inte! De vet ju av vad de har skapats |
فَلَا أُقْسِمُ بِرَبِّ الْمَشَارِقِ وَالْمَغَارِبِ إِنَّا لَقَادِرُونَ (40)
Vid alla soluppgangars och alla solnedgangars Herre! Vi ar sannerligen i stand |
عَلَىٰ أَن نُّبَدِّلَ خَيْرًا مِّنْهُمْ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوقِينَ (41)
att i deras stalle satta battre [manniskor an de] - ingenting kan hindra Oss |
فَذَرْهُمْ يَخُوضُوا وَيَلْعَبُوا حَتَّىٰ يُلَاقُوا يَوْمَهُمُ الَّذِي يُوعَدُونَ (42)
Lat nu [fornekarna] fortsatta med sina ordlekar, till dess de star infor den Dag som de fatt lofte om |
يَوْمَ يَخْرُجُونَ مِنَ الْأَجْدَاثِ سِرَاعًا كَأَنَّهُمْ إِلَىٰ نُصُبٍ يُوفِضُونَ (43)
den Dag da de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade brattom att installa sig [till andakten] infor sina gudabilder |
خَاشِعَةً أَبْصَارُهُمْ تَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌ ۚ ذَٰلِكَ الْيَوْمُ الَّذِي كَانُوا يُوعَدُونَ (44)
stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta ar den Dag om vars ankomst de gang pa gang har varskotts |
