المص (1)
Alif lam meem Saad |
كِتَابٌ أُنزِلَ إِلَيْكَ فَلَا يَكُن فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِّنْهُ لِتُنذِرَ بِهِ وَذِكْرَىٰ لِلْمُؤْمِنِينَ (2)
EN SKRIFT har uppenbarats for dig - angslas inte i ditt hjarta over detta - for att du med den skall varna [fornekarna] och formana de troende |
اتَّبِعُوا مَا أُنزِلَ إِلَيْكُم مِّن رَّبِّكُمْ وَلَا تَتَّبِعُوا مِن دُونِهِ أَوْلِيَاءَ ۗ قَلِيلًا مَّا تَذَكَّرُونَ (3)
Folj det som har uppenbarats for er av er Herre, och folj inte [andra som ni har tagit till] beskyddare i Hans stalle." - Men det ar sallan ni agnar nagon eftertanke [at Vara varningar] |
وَكَم مِّن قَرْيَةٍ أَهْلَكْنَاهَا فَجَاءَهَا بَأْسُنَا بَيَاتًا أَوْ هُمْ قَائِلُونَ (4)
Hur manga stader har Vi inte lagt ode! Under natten eller da [manniskorna] slumrade i middagshettan drabbade dem Vart straff |
فَمَا كَانَ دَعْوَاهُمْ إِذْ جَاءَهُم بَأْسُنَا إِلَّا أَن قَالُوا إِنَّا كُنَّا ظَالِمِينَ (5)
Och da slaget foll kunde de inte saga mer an detta: "Ja, vi gjorde sannerligen stor oratt |
فَلَنَسْأَلَنَّ الَّذِينَ أُرْسِلَ إِلَيْهِمْ وَلَنَسْأَلَنَّ الْمُرْسَلِينَ (6)
Vi skall forvisso forhora mottagarna av Vart budskap, och Vi skall forhora budbararna |
فَلَنَقُصَّنَّ عَلَيْهِم بِعِلْمٍ ۖ وَمَا كُنَّا غَائِبِينَ (7)
och Vi skall med [fullstandig] kunskap underratta dem om [allt]; ingenting har gatt Oss forbi |
وَالْوَزْنُ يَوْمَئِذٍ الْحَقُّ ۚ فَمَن ثَقُلَتْ مَوَازِينُهُ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ (8)
Den Dagen skall [allt] vagas med sanningens vag och det skall ga dem val i hander vilkas vagskal [med goda handlingar] vager tungt |
وَمَنْ خَفَّتْ مَوَازِينُهُ فَأُولَٰئِكَ الَّذِينَ خَسِرُوا أَنفُسَهُم بِمَا كَانُوا بِآيَاتِنَا يَظْلِمُونَ (9)
forlorarna ar de vilkas vagskal vager latt, de som genom att forneka Vara budskap har forverkat sina sjalar |
وَلَقَدْ مَكَّنَّاكُمْ فِي الْأَرْضِ وَجَعَلْنَا لَكُمْ فِيهَا مَعَايِشَ ۗ قَلِيلًا مَّا تَشْكُرُونَ (10)
MANNISKOR! Vi har gett er jorden som boplats och dar har Vi sorjt for ert uppehalle; men ni visar ringa tacksamhet |
وَلَقَدْ خَلَقْنَاكُمْ ثُمَّ صَوَّرْنَاكُمْ ثُمَّ قُلْنَا لِلْمَلَائِكَةِ اسْجُدُوا لِآدَمَ فَسَجَدُوا إِلَّا إِبْلِيسَ لَمْ يَكُن مِّنَ السَّاجِدِينَ (11)
Vi har skapat er och sedan format er; darefter sade Vi till anglarna: "Fall ned pa era ansikten infor Adam!" Och de foll ned infor honom, [alla] utom Iblees; han horde inte till dem som foll ned pa sina ansikten |
قَالَ مَا مَنَعَكَ أَلَّا تَسْجُدَ إِذْ أَمَرْتُكَ ۖ قَالَ أَنَا خَيْرٌ مِّنْهُ خَلَقْتَنِي مِن نَّارٍ وَخَلَقْتَهُ مِن طِينٍ (12)
[Gud] sade: "Vad hindrade dig fran att falla ned pa ditt ansikte [infor Adam] sasom Jag befallde dig?" [Iblees] svarade: "Jag ar battre an han; mig har Du skapat av eld, men honom skapade Du av lera |
قَالَ فَاهْبِطْ مِنْهَا فَمَا يَكُونُ لَكَ أَن تَتَكَبَّرَ فِيهَا فَاخْرُجْ إِنَّكَ مِنَ الصَّاغِرِينَ (13)
[Gud] sade: "Ned harifran! Det anstar dig inte att visa hogfard har. Ut! Din plats ar bland de foraktade och fornedrade |
قَالَ أَنظِرْنِي إِلَىٰ يَوْمِ يُبْعَثُونَ (14)
[Iblees] sade: "Ge mig anstand till den Dag da de [doda] skall ateruppvackas |
قَالَ إِنَّكَ مِنَ الْمُنظَرِينَ (15)
[Och Gud] svarade: "Du skall vara bland dem som beviljas anstand |
قَالَ فَبِمَا أَغْوَيْتَنِي لَأَقْعُدَنَّ لَهُمْ صِرَاطَكَ الْمُسْتَقِيمَ (16)
[Iblees] sade: "Eftersom Du har latit mig bega ett felsteg, svar jag att jag skall lagga mig i bakhall for dem langs Din raka vag |
ثُمَّ لَآتِيَنَّهُم مِّن بَيْنِ أَيْدِيهِمْ وَمِنْ خَلْفِهِمْ وَعَنْ أَيْمَانِهِمْ وَعَن شَمَائِلِهِمْ ۖ وَلَا تَجِدُ أَكْثَرَهُمْ شَاكِرِينَ (17)
och jag skall ansatta dem framifran och bakifran, fran hoger och fran vanster; och Du kommer att finna de flesta av dem otacksamma |
قَالَ اخْرُجْ مِنْهَا مَذْءُومًا مَّدْحُورًا ۖ لَّمَن تَبِعَكَ مِنْهُمْ لَأَمْلَأَنَّ جَهَنَّمَ مِنكُمْ أَجْمَعِينَ (18)
[Gud] sade: "Ut harifran, foraktad och utstott! Om nagon sluter sig till dig skall Jag helt visst fylla helvetet med er alla |
وَيَا آدَمُ اسْكُنْ أَنتَ وَزَوْجُكَ الْجَنَّةَ فَكُلَا مِنْ حَيْثُ شِئْتُمَا وَلَا تَقْرَبَا هَٰذِهِ الشَّجَرَةَ فَتَكُونَا مِنَ الظَّالِمِينَ (19)
[Till Adam sade Gud]: "Adam! Lev nu, du och din hustru, i denna lustgard och at vad ni onskar [av dess frukter]. Men kom inte nara detta trad! Annars kan ni raka i synd |
فَوَسْوَسَ لَهُمَا الشَّيْطَانُ لِيُبْدِيَ لَهُمَا مَا وُورِيَ عَنْهُمَا مِن سَوْآتِهِمَا وَقَالَ مَا نَهَاكُمَا رَبُّكُمَا عَنْ هَٰذِهِ الشَّجَرَةِ إِلَّا أَن تَكُونَا مَلَكَيْنِ أَوْ تَكُونَا مِنَ الْخَالِدِينَ (20)
Men genom listiga antydningar lat Djavulen dem forsta nagot som de hade varit omedvetna om, namligen att de var nakna. Och han sade till dem: "Er Herre har forbjudit er [att komma nara] detta trad just for att hindra er att bli anglar eller [sadana] vasen som lever for evigt |
وَقَاسَمَهُمَا إِنِّي لَكُمَا لَمِنَ النَّاصِحِينَ (21)
Och han svor och bedyrade for dem: "Jag ar er gode radgivare [som vill ert val] |
فَدَلَّاهُمَا بِغُرُورٍ ۚ فَلَمَّا ذَاقَا الشَّجَرَةَ بَدَتْ لَهُمَا سَوْآتُهُمَا وَطَفِقَا يَخْصِفَانِ عَلَيْهِمَا مِن وَرَقِ الْجَنَّةِ ۖ وَنَادَاهُمَا رَبُّهُمَا أَلَمْ أَنْهَكُمَا عَن تِلْكُمَا الشَّجَرَةِ وَأَقُل لَّكُمَا إِنَّ الشَّيْطَانَ لَكُمَا عَدُوٌّ مُّبِينٌ (22)
Sa bedrog han dem med sitt listiga tal. Och nar de hade smakat av tradets [frukt] blev de medvetna om sin nakenhet och forsokte skyla sig med blad fran lustgarden som de faste ihop. Men da kallade deras Herre pa dem: "Har Jag inte forbjudit er [att ga nara] detta trad och varnat er att Djavulen ar er svurne fiende |
قَالَا رَبَّنَا ظَلَمْنَا أَنفُسَنَا وَإِن لَّمْ تَغْفِرْ لَنَا وَتَرْحَمْنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ (23)
De svarade: "Herre! Vi har gjort oss sjalva oratt. Om Du inte ger oss Din forlatelse och forbarmar Dig over oss ar vi helt visst [for alltid] forlorade |
قَالَ اهْبِطُوا بَعْضُكُمْ لِبَعْضٍ عَدُوٌّ ۖ وَلَكُمْ فِي الْأَرْضِ مُسْتَقَرٌّ وَمَتَاعٌ إِلَىٰ حِينٍ (24)
[Gud] sade: "Ned, alla, [harifran]! Fiender skall ni vara inbordes. Pa jorden skall ni under en tid ha er boning och er nodtorftiga forsorjning |
قَالَ فِيهَا تَحْيَوْنَ وَفِيهَا تَمُوتُونَ وَمِنْهَا تُخْرَجُونَ (25)
[Och Han] sade: "Dar skall ni leva och dar skall ni do och ur denna [jord] skall ni kallas att stiga fram [pa nytt] |
يَا بَنِي آدَمَ قَدْ أَنزَلْنَا عَلَيْكُمْ لِبَاسًا يُوَارِي سَوْآتِكُمْ وَرِيشًا ۖ وَلِبَاسُ التَّقْوَىٰ ذَٰلِكَ خَيْرٌ ۚ ذَٰلِكَ مِنْ آيَاتِ اللَّهِ لَعَلَّهُمْ يَذَّكَّرُونَ (26)
SONER av Adam! Vi har gett er ting som ni kan skyla er nakenhet [och pryda er] med liksom [fageln pryder sig med sina] fjadrar; men den basta drakten ar en drakt av gudsfruktan. Detta ar ett budskap fran Gud - kanske stammer det dem till eftertanke |
يَا بَنِي آدَمَ لَا يَفْتِنَنَّكُمُ الشَّيْطَانُ كَمَا أَخْرَجَ أَبَوَيْكُم مِّنَ الْجَنَّةِ يَنزِعُ عَنْهُمَا لِبَاسَهُمَا لِيُرِيَهُمَا سَوْآتِهِمَا ۗ إِنَّهُ يَرَاكُمْ هُوَ وَقَبِيلُهُ مِنْ حَيْثُ لَا تَرَوْنَهُمْ ۗ إِنَّا جَعَلْنَا الشَّيَاطِينَ أَوْلِيَاءَ لِلَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ (27)
Soner av Adam! Lat inte Djavulen fresta er sa som han [frestade] er stamfader och er stammoder och blev orsak till deras forvisning ur paradiset, nar han berovade dem deras drakt [av oskuld] och gjorde dem medvetna om sin nakenhet. Han och hans anhang lurar [nu] pa er dar ni inte kan se dem. Vi har gett dem som inte ar troende onda krafter som beskyddare |
وَإِذَا فَعَلُوا فَاحِشَةً قَالُوا وَجَدْنَا عَلَيْهَا آبَاءَنَا وَاللَّهُ أَمَرَنَا بِهَا ۗ قُلْ إِنَّ اللَّهَ لَا يَأْمُرُ بِالْفَحْشَاءِ ۖ أَتَقُولُونَ عَلَى اللَّهِ مَا لَا تَعْلَمُونَ (28)
och nar de begar skamlosa handlingar, sager de: "Sa gjorde vara fader och Gud har [sjalv] pabjudit det." Sag: "Nej, Gud pabjuder inte skamlosa handlingar. Pastar ni om Gud sadant som ni inte kan veta |
قُلْ أَمَرَ رَبِّي بِالْقِسْطِ ۖ وَأَقِيمُوا وُجُوهَكُمْ عِندَ كُلِّ مَسْجِدٍ وَادْعُوهُ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ ۚ كَمَا بَدَأَكُمْ تَعُودُونَ (29)
Sag: "Min Herre har [enbart] pabjudit det som ar ratt och rimligt. Och [Han vill] att ni lagger in hela er sjal i all andakt och anropar Honom med uppriktig tro. Liksom ni har utgatt fran Honom ar det [till Honom] ni skall atervanda |
فَرِيقًا هَدَىٰ وَفَرِيقًا حَقَّ عَلَيْهِمُ الضَّلَالَةُ ۗ إِنَّهُمُ اتَّخَذُوا الشَّيَاطِينَ أَوْلِيَاءَ مِن دُونِ اللَّهِ وَيَحْسَبُونَ أَنَّهُم مُّهْتَدُونَ (30)
Nagra [av er] har Han vaglett och nagra har domt sig sjalva att ga vilse, eftersom de har valt att lata sig styras av [sina] onda impulser hellre an av Gud - och anda tror de att de ar pa ratt vag |
۞ يَا بَنِي آدَمَ خُذُوا زِينَتَكُمْ عِندَ كُلِّ مَسْجِدٍ وَكُلُوا وَاشْرَبُوا وَلَا تُسْرِفُوا ۚ إِنَّهُ لَا يُحِبُّ الْمُسْرِفِينَ (31)
SONER av Adam! Anlagg vardad kladsel var gang ni gar till bon - och at och drick [det som ar gott och halsosamt], men visa matta [i allt]; Gud ar inte van av dem som gar till overdrift |
قُلْ مَنْ حَرَّمَ زِينَةَ اللَّهِ الَّتِي أَخْرَجَ لِعِبَادِهِ وَالطَّيِّبَاتِ مِنَ الرِّزْقِ ۚ قُلْ هِيَ لِلَّذِينَ آمَنُوا فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا خَالِصَةً يَوْمَ الْقِيَامَةِ ۗ كَذَٰلِكَ نُفَصِّلُ الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَعْلَمُونَ (32)
Sag: "Vem har forbjudit de skona ting som Gud har skankt Sina tjanare och allt det goda som Han gett dem for deras forsorjning?" Sag: "Allt detta tillkommer i detta liv dem som tror, och pa Uppstandelsens dag skall det vara dem [ensamma] forbehallet." Sa framstaller Vi [Vara] budskap fast och klart for alla insiktsfulla manniskor |
قُلْ إِنَّمَا حَرَّمَ رَبِّيَ الْفَوَاحِشَ مَا ظَهَرَ مِنْهَا وَمَا بَطَنَ وَالْإِثْمَ وَالْبَغْيَ بِغَيْرِ الْحَقِّ وَأَن تُشْرِكُوا بِاللَّهِ مَا لَمْ يُنَزِّلْ بِهِ سُلْطَانًا وَأَن تَقُولُوا عَلَى اللَّهِ مَا لَا تَعْلَمُونَ (33)
Sag: "Min Herre forbjuder ingenting annat an skamlosa handlingar, bade det som sker oppet och det som sker i hemlighet och [all annan] synd och orattmatigt vald. Och [Han forbjuder er] att satta vid Guds sida det som Han aldrig gett bemyndigande till och att pasta om Gud det ni inte kan veta |
وَلِكُلِّ أُمَّةٍ أَجَلٌ ۖ فَإِذَا جَاءَ أَجَلُهُمْ لَا يَسْتَأْخِرُونَ سَاعَةً ۖ وَلَا يَسْتَقْدِمُونَ (34)
For alla [manniskor] ar en frist utsatt, och de kan varken forkorta den eller forlanga den, ens med ett ogonblick, nar den har lopt ut |
يَا بَنِي آدَمَ إِمَّا يَأْتِيَنَّكُمْ رُسُلٌ مِّنكُمْ يَقُصُّونَ عَلَيْكُمْ آيَاتِي ۙ فَمَنِ اتَّقَىٰ وَأَصْلَحَ فَلَا خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلَا هُمْ يَحْزَنُونَ (35)
SONER av Adam! Nar profeter kommer till er ur era egna led och framfor Mina budskap, behover de som fruktar Gud och gor battring inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem |
وَالَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا وَاسْتَكْبَرُوا عَنْهَا أُولَٰئِكَ أَصْحَابُ النَّارِ ۖ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ (36)
Men de som pastar att Vara budskap ar logn och hogmodigt vander sig ifran dem, deras arvedel ar Elden och dar skall de forbli till evig tid |
فَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا أَوْ كَذَّبَ بِآيَاتِهِ ۚ أُولَٰئِكَ يَنَالُهُمْ نَصِيبُهُم مِّنَ الْكِتَابِ ۖ حَتَّىٰ إِذَا جَاءَتْهُمْ رُسُلُنَا يَتَوَفَّوْنَهُمْ قَالُوا أَيْنَ مَا كُنتُمْ تَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ ۖ قَالُوا ضَلُّوا عَنَّا وَشَهِدُوا عَلَىٰ أَنفُسِهِمْ أَنَّهُمْ كَانُوا كَافِرِينَ (37)
Och vem ar mer orattfardig an den som finner pa osanningar om Gud eller pastar att Hans budskap ar logn? De skall fa sin andel av det som Gud [har forordnat i Sitt] beslut till dess Vara utsanda kommer till dem for att ta emot deras sjalar och sager: "Var ar nu de som ni brukade anropa i Guds stalle?" Och de skall svara: "De har overgett oss." Sa kommer de att vittna mot sig sjalva att de fornekade sanningen |
قَالَ ادْخُلُوا فِي أُمَمٍ قَدْ خَلَتْ مِن قَبْلِكُم مِّنَ الْجِنِّ وَالْإِنسِ فِي النَّارِ ۖ كُلَّمَا دَخَلَتْ أُمَّةٌ لَّعَنَتْ أُخْتَهَا ۖ حَتَّىٰ إِذَا ادَّارَكُوا فِيهَا جَمِيعًا قَالَتْ أُخْرَاهُمْ لِأُولَاهُمْ رَبَّنَا هَٰؤُلَاءِ أَضَلُّونَا فَآتِهِمْ عَذَابًا ضِعْفًا مِّنَ النَّارِ ۖ قَالَ لِكُلٍّ ضِعْفٌ وَلَٰكِن لَّا تَعْلَمُونَ (38)
[Och Gud] skall saga: "Ga in med skaran av de osynliga vasen och manniskor, som levde fore er, i [den eviga] Elden!" Varje gang en skara gar in [i Elden] forbannar de den foregaende och nar de alla har samlats dar, skall de sista saga om de forsta: "Herre! De ledde oss pa avvagar; fordubbla deras straff i Elden!" [Och] Han skall svara: "Ni skall alla fa dubbelt [straff], men [om detta] vet ni ingenting |
وَقَالَتْ أُولَاهُمْ لِأُخْرَاهُمْ فَمَا كَانَ لَكُمْ عَلَيْنَا مِن فَضْلٍ فَذُوقُوا الْعَذَابَ بِمَا كُنتُمْ تَكْسِبُونَ (39)
Och de forsta skall saga till de sista: "Ni var alltsa inte battre an vi. Prova nu pa det straff som ni har fortjanat med era handlingar |
إِنَّ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا وَاسْتَكْبَرُوا عَنْهَا لَا تُفَتَّحُ لَهُمْ أَبْوَابُ السَّمَاءِ وَلَا يَدْخُلُونَ الْجَنَّةَ حَتَّىٰ يَلِجَ الْجَمَلُ فِي سَمِّ الْخِيَاطِ ۚ وَكَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُجْرِمِينَ (40)
HIMLENS portar skall forbli stangda for dem som pastar att Vara budskap ar logn och hogmodigt vander sig ifran dem; det blir inte lattare for dem att komma in i paradiset an for ett rep att tranga igenom ett nalsoga. Sa belonar Vi de obotfardiga syndarna |
لَهُم مِّن جَهَنَّمَ مِهَادٌ وَمِن فَوْقِهِمْ غَوَاشٍ ۚ وَكَذَٰلِكَ نَجْزِي الظَّالِمِينَ (41)
Helvetet skall vara deras vilorum och [lagorna] skall breda sig som ett tacke over dem. Sa belonar Vi de orattfardiga |
وَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَا نُكَلِّفُ نَفْسًا إِلَّا وُسْعَهَا أُولَٰئِكَ أَصْحَابُ الْجَنَّةِ ۖ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ (42)
Men de som tror och lever rattskaffens - Vi lagger inte pa nagon en tyngre borda an han kan bara - deras arvedel ar paradiset och dar skall de forbli till evig tid |
وَنَزَعْنَا مَا فِي صُدُورِهِم مِّنْ غِلٍّ تَجْرِي مِن تَحْتِهِمُ الْأَنْهَارُ ۖ وَقَالُوا الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي هَدَانَا لِهَٰذَا وَمَا كُنَّا لِنَهْتَدِيَ لَوْلَا أَنْ هَدَانَا اللَّهُ ۖ لَقَدْ جَاءَتْ رُسُلُ رَبِّنَا بِالْحَقِّ ۖ وَنُودُوا أَن تِلْكُمُ الْجَنَّةُ أُورِثْتُمُوهَا بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (43)
Vi skall rensa bort ur deras hjartan [alla rester av gammalt] agg. Medan backar porlar framfor deras fotter, skall de hoja sin rost [i bon]: "Vi lovar och prisar Gud som har fort oss hit! Utan Guds vagledning skulle Vi inte ha funnit vagen. Var Herres sandebud gav oss sanningen." Och [anglarna] skall saga: "Detta ar paradiset, arvet som har tillfallit er [som lon] for era handlingar |
وَنَادَىٰ أَصْحَابُ الْجَنَّةِ أَصْحَابَ النَّارِ أَن قَدْ وَجَدْنَا مَا وَعَدَنَا رَبُّنَا حَقًّا فَهَلْ وَجَدتُّم مَّا وَعَدَ رَبُّكُمْ حَقًّا ۖ قَالُوا نَعَمْ ۚ فَأَذَّنَ مُؤَذِّنٌ بَيْنَهُمْ أَن لَّعْنَةُ اللَّهِ عَلَى الظَّالِمِينَ (44)
Och de vilkas arvedel ar paradiset skall ropa till dem som har Elden till arvedel: "Vi har fatt se var Herres loften besannas. Har [ocksa] ni fatt se att er Herres loften var sanna?" De skall svara "Ja", och mellan de [tva grupperna] skall en ropare ropa ut Guds fordomelse over de orattfardiga |
الَّذِينَ يَصُدُّونَ عَن سَبِيلِ اللَّهِ وَيَبْغُونَهَا عِوَجًا وَهُم بِالْآخِرَةِ كَافِرُونَ (45)
de som hindrade [andra] fran att folja Guds vag och ville fa den att framsta som krokig och som avvisade tron pa ett evigt liv |
وَبَيْنَهُمَا حِجَابٌ ۚ وَعَلَى الْأَعْرَافِ رِجَالٌ يَعْرِفُونَ كُلًّا بِسِيمَاهُمْ ۚ وَنَادَوْا أَصْحَابَ الْجَنَّةِ أَن سَلَامٌ عَلَيْكُمْ ۚ لَمْ يَدْخُلُوهَا وَهُمْ يَطْمَعُونَ (46)
En mur skall skilja de bada [grupperna] at. Och dar finns de som hade bade insikt och urskillning och som kanner var och en pa hans sarskilda kannetecken. Till dem som har paradiset till arvedel skall de ropa "Fred!". Men de har inte fatt stiga in i paradiset, dit de langtar |
۞ وَإِذَا صُرِفَتْ أَبْصَارُهُمْ تِلْقَاءَ أَصْحَابِ النَّارِ قَالُوا رَبَّنَا لَا تَجْعَلْنَا مَعَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (47)
Och nar de vander blicken mot dem som har Elden till arvedel skall de saga: "Herre, lat oss [slippa dela] dessa orattfardiga manniskors ode |
وَنَادَىٰ أَصْحَابُ الْأَعْرَافِ رِجَالًا يَعْرِفُونَهُم بِسِيمَاهُمْ قَالُوا مَا أَغْنَىٰ عَنكُمْ جَمْعُكُمْ وَمَا كُنتُمْ تَسْتَكْبِرُونَ (48)
Och de som hade bade insikt och urskillning skall ropa till dem som de igenkanner pa deras kannetecken [som fornekare]: "Vilken nytta har ni av det som ni samlade [pa hog] och vad tjanar nu ert hogmod till |
أَهَٰؤُلَاءِ الَّذِينَ أَقْسَمْتُمْ لَا يَنَالُهُمُ اللَّهُ بِرَحْمَةٍ ۚ ادْخُلُوا الْجَنَّةَ لَا خَوْفٌ عَلَيْكُمْ وَلَا أَنتُمْ تَحْزَنُونَ (49)
Och var det dessa [saliga] ni menade, nar ni svor pa att de aldrig skulle nas av Guds barmhartighet? - [de som nu blivit uppmanade:] 'Stig in i paradiset! [Har] skall ni inte kanna nagon fruktan och ingen sorg skall tynga er!'” |
وَنَادَىٰ أَصْحَابُ النَّارِ أَصْحَابَ الْجَنَّةِ أَنْ أَفِيضُوا عَلَيْنَا مِنَ الْمَاءِ أَوْ مِمَّا رَزَقَكُمُ اللَّهُ ۚ قَالُوا إِنَّ اللَّهَ حَرَّمَهُمَا عَلَى الْكَافِرِينَ (50)
Och de vars arvedel ar Elden skall ropa till dem som stigit in i paradiset: "Hall litet vatten over oss eller [kasta till oss] nagot av det som Gud har skankt er!" De skall svara: "Badadera har Gud nekat dem som avvisade tron |
الَّذِينَ اتَّخَذُوا دِينَهُمْ لَهْوًا وَلَعِبًا وَغَرَّتْهُمُ الْحَيَاةُ الدُّنْيَا ۚ فَالْيَوْمَ نَنسَاهُمْ كَمَا نَسُوا لِقَاءَ يَوْمِهِمْ هَٰذَا وَمَا كَانُوا بِآيَاتِنَا يَجْحَدُونَ (51)
de som sag sin religion som en lek och ett tidsfordriv, darfor att de hade fangats av det jordiska livets [lockelser]." [Och Gud skall saga:] "I dag har Vi glomt dem, liksom de glomde motet denna Dag och inte trodde pa Vara budskap |
وَلَقَدْ جِئْنَاهُم بِكِتَابٍ فَصَّلْنَاهُ عَلَىٰ عِلْمٍ هُدًى وَرَحْمَةً لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (52)
Anda gav Vi dem en Skrift, dar [allt] framstalls fast och klart med [sann] kunskap, en vagledning och [en kalla] till nad for alla som tror |
هَلْ يَنظُرُونَ إِلَّا تَأْوِيلَهُ ۚ يَوْمَ يَأْتِي تَأْوِيلُهُ يَقُولُ الَّذِينَ نَسُوهُ مِن قَبْلُ قَدْ جَاءَتْ رُسُلُ رَبِّنَا بِالْحَقِّ فَهَل لَّنَا مِن شُفَعَاءَ فَيَشْفَعُوا لَنَا أَوْ نُرَدُّ فَنَعْمَلَ غَيْرَ الَّذِي كُنَّا نَعْمَلُ ۚ قَدْ خَسِرُوا أَنفُسَهُمْ وَضَلَّ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَفْتَرُونَ (53)
Vantar [fornekarna] bara pa att [det som har forutsagts] skall bli verklighet? Men [den Dag] da det blir verklighet skall de glomska saga: "Sandebuden fran Var Herre kom med sanningen! Om det nu finns nagon som kan vara var talesman, lat honom tala! Eller lat oss fa atervanda [till livet]! Da skall vi handla helt annorlunda an vi gjorde." De har forverkat sina sjalar och deras formenta [beskyddare] har overgett dem |
إِنَّ رَبَّكُمُ اللَّهُ الَّذِي خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ ثُمَّ اسْتَوَىٰ عَلَى الْعَرْشِ يُغْشِي اللَّيْلَ النَّهَارَ يَطْلُبُهُ حَثِيثًا وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ وَالنُّجُومَ مُسَخَّرَاتٍ بِأَمْرِهِ ۗ أَلَا لَهُ الْخَلْقُ وَالْأَمْرُ ۗ تَبَارَكَ اللَّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ (54)
ER HERRE ar forvisso Gud som skapade himlarna och jorden under sex dagar och som tronar i Sin allmakts harlighet [over skapelsen]. Han later natten svepa dagen [i sitt morker] - den ena foljer den andra i snabb foljd. Sol, mane och stjarnor lyder Hans bud. Skapelsen ar Hans och Han befaller over allt. Valsignad vare Gud, varldarnas Herre |
ادْعُوا رَبَّكُمْ تَضَرُّعًا وَخُفْيَةً ۚ إِنَّهُ لَا يُحِبُّ الْمُعْتَدِينَ (55)
Akalla er Herre i det tysta med odmjukt sinne; Han alskar inte dem som gar till overdrift |
وَلَا تُفْسِدُوا فِي الْأَرْضِ بَعْدَ إِصْلَاحِهَا وَادْعُوهُ خَوْفًا وَطَمَعًا ۚ إِنَّ رَحْمَتَ اللَّهِ قَرِيبٌ مِّنَ الْمُحْسِنِينَ (56)
Och stor inte ordningen och sprid inte sedefordarv pa jorden, sedan allt dar har stallts till ratta. Akalla Honom med bavan och hopp! Guds nad ar nara dem som gor det goda och det ratta |
وَهُوَ الَّذِي يُرْسِلُ الرِّيَاحَ بُشْرًا بَيْنَ يَدَيْ رَحْمَتِهِ ۖ حَتَّىٰ إِذَا أَقَلَّتْ سَحَابًا ثِقَالًا سُقْنَاهُ لِبَلَدٍ مَّيِّتٍ فَأَنزَلْنَا بِهِ الْمَاءَ فَأَخْرَجْنَا بِهِ مِن كُلِّ الثَّمَرَاتِ ۚ كَذَٰلِكَ نُخْرِجُ الْمَوْتَىٰ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ (57)
Och det ar Han som sander ut vindarna som varslar om Hans nad; det regndigra moln de driver fram later Vi komma in over dott land och sa faller regnet med vilket Vi frambringar [vaxter som bar] frukt av manga slag. Sa skall Vi lata de doda stiga fram [till nytt liv] - kanske skall ni agna eftertanke at [detta] |
وَالْبَلَدُ الطَّيِّبُ يَخْرُجُ نَبَاتُهُ بِإِذْنِ رَبِّهِ ۖ وَالَّذِي خَبُثَ لَا يَخْرُجُ إِلَّا نَكِدًا ۚ كَذَٰلِكَ نُصَرِّفُ الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَشْكُرُونَ (58)
Ur den goda jorden spirar med dess Herres vilja [rik] vaxtlighet, men den magra bar inte skord annat an med stor moda. Sa fortydligar Vi budskapen for de tacksamma |
لَقَدْ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوْمِهِ فَقَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ إِنِّي أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ (59)
SE, VI sande Noa till hans folk och han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Jag bavar for det straff [som annars skall drabba] er en Dag av svaraste vanda |
قَالَ الْمَلَأُ مِن قَوْمِهِ إِنَّا لَنَرَاكَ فِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ (60)
Folkets aldste svarade: "Vi anser att du helt misstar dig |
قَالَ يَا قَوْمِ لَيْسَ بِي ضَلَالَةٌ وَلَٰكِنِّي رَسُولٌ مِّن رَّبِّ الْعَالَمِينَ (61)
[Noa] svarade: "Nej, mitt folk! Jag misstar mig inte! Herren over alla varldar har sant mig |
أُبَلِّغُكُمْ رِسَالَاتِ رَبِّي وَأَنصَحُ لَكُمْ وَأَعْلَمُ مِنَ اللَّهِ مَا لَا تَعْلَمُونَ (62)
[och] jag framfor min Herres budskap till er och ger er goda rad - Gud har latit mig veta vad ni inte vet |
أَوَعَجِبْتُمْ أَن جَاءَكُمْ ذِكْرٌ مِّن رَّبِّكُمْ عَلَىٰ رَجُلٍ مِّنكُمْ لِيُنذِرَكُمْ وَلِتَتَّقُوا وَلَعَلَّكُمْ تُرْحَمُونَ (63)
Forvanar det er att ni genom en man ur er mitt far ta emot en paminnelse fran er Herre med varningar [och formaningen] att frukta Gud? - Kanske skall [Han] visa [er] barmhartighet |
فَكَذَّبُوهُ فَأَنجَيْنَاهُ وَالَّذِينَ مَعَهُ فِي الْفُلْكِ وَأَغْرَقْنَا الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا ۚ إِنَّهُمْ كَانُوا قَوْمًا عَمِينَ (64)
Men de kallade honom lognare. Och Vi raddade honom och dem som var med honom i arken, men lat dem som pastod att Vara budskap var logn drankas [av floden]. De var blinda for [sanningen] |
۞ وَإِلَىٰ عَادٍ أَخَاهُمْ هُودًا ۗ قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۚ أَفَلَا تَتَّقُونَ (65)
OCH TILL [stammen] Aad [sande Vi] deras broder Hud. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Fruktar ni Honom inte |
قَالَ الْمَلَأُ الَّذِينَ كَفَرُوا مِن قَوْمِهِ إِنَّا لَنَرَاكَ فِي سَفَاهَةٍ وَإِنَّا لَنَظُنُّكَ مِنَ الْكَاذِبِينَ (66)
Folkets aldste, som [alla] fornekade sanningen, sade: "Savitt vi kan se, ar du omtocknad till forstandet och vi tror att du ljuger |
قَالَ يَا قَوْمِ لَيْسَ بِي سَفَاهَةٌ وَلَٰكِنِّي رَسُولٌ مِّن رَّبِّ الْعَالَمِينَ (67)
[Hud] svarade: "Nej, mitt folk! Mitt forstand ar inte omtocknat. Herren over alla varldar har sant mig |
أُبَلِّغُكُمْ رِسَالَاتِ رَبِّي وَأَنَا لَكُمْ نَاصِحٌ أَمِينٌ (68)
[och] jag framfor min Herres budskap till er. Jag ar en radgivare som ni kan lita pa |
أَوَعَجِبْتُمْ أَن جَاءَكُمْ ذِكْرٌ مِّن رَّبِّكُمْ عَلَىٰ رَجُلٍ مِّنكُمْ لِيُنذِرَكُمْ ۚ وَاذْكُرُوا إِذْ جَعَلَكُمْ خُلَفَاءَ مِن بَعْدِ قَوْمِ نُوحٍ وَزَادَكُمْ فِي الْخَلْقِ بَسْطَةً ۖ فَاذْكُرُوا آلَاءَ اللَّهِ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ (69)
Forvanar det er att ni far ta emot en paminnelse fran er Herre genom en man ur er mitt som varnar er? Minns att Han har gett er den plats som Noas folk forut intog och starkt er makt och ert inflytande. Minns [med tacksamhet] Guds valgarningar, sa skall det kanske ga er val i hander |
قَالُوا أَجِئْتَنَا لِنَعْبُدَ اللَّهَ وَحْدَهُ وَنَذَرَ مَا كَانَ يَعْبُدُ آبَاؤُنَا ۖ فَأْتِنَا بِمَا تَعِدُنَا إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ (70)
[Da] svarade de: "Har du kommit for att begara av oss att vi overger det som vara forfader dyrkade och att vi inte tillber nagon annan an Gud? Nedkalla da over oss det [straff] som du hotar oss med, om du har talat sanning |
قَالَ قَدْ وَقَعَ عَلَيْكُم مِّن رَّبِّكُمْ رِجْسٌ وَغَضَبٌ ۖ أَتُجَادِلُونَنِي فِي أَسْمَاءٍ سَمَّيْتُمُوهَا أَنتُمْ وَآبَاؤُكُم مَّا نَزَّلَ اللَّهُ بِهَا مِن سُلْطَانٍ ۚ فَانتَظِرُوا إِنِّي مَعَكُم مِّنَ الْمُنتَظِرِينَ (71)
[Hud] sade: "Er Herre har redan [genom de handlingar Han later er bega] straffat och fornedrat er och [Han har] ost Sin vrede over er. Tvistar ni med mig om de namn som ni och era forfader har funnit pa utan Guds tillstand? - Vanta da [pa det som skall komma]! Jag skall vanta med er |
فَأَنجَيْنَاهُ وَالَّذِينَ مَعَهُ بِرَحْمَةٍ مِّنَّا وَقَطَعْنَا دَابِرَ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا ۖ وَمَا كَانُوا مُؤْمِنِينَ (72)
Och i Var nad raddade vi honom och dem som var med honom, men dem som avvisade Vara budskap som logn och forkastade tron lat Vi forgas till sista man |
وَإِلَىٰ ثَمُودَ أَخَاهُمْ صَالِحًا ۗ قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۖ قَدْ جَاءَتْكُم بَيِّنَةٌ مِّن رَّبِّكُمْ ۖ هَٰذِهِ نَاقَةُ اللَّهِ لَكُمْ آيَةً ۖ فَذَرُوهَا تَأْكُلْ فِي أَرْضِ اللَّهِ ۖ وَلَا تَمَسُّوهَا بِسُوءٍ فَيَأْخُذَكُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ (73)
OCH TILL stammen Thamud [sandes] deras broder Salih. Han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Ni har fatt ett klart vittnesbord fran er Herre: detta Guds kamelsto ar ett tecken for er. Lamna henne i fred att beta pa Guds jord och tillfoga henne ingen skada; annars vantar er ett plagsamt straff |
وَاذْكُرُوا إِذْ جَعَلَكُمْ خُلَفَاءَ مِن بَعْدِ عَادٍ وَبَوَّأَكُمْ فِي الْأَرْضِ تَتَّخِذُونَ مِن سُهُولِهَا قُصُورًا وَتَنْحِتُونَ الْجِبَالَ بُيُوتًا ۖ فَاذْكُرُوا آلَاءَ اللَّهِ وَلَا تَعْثَوْا فِي الْأَرْضِ مُفْسِدِينَ (74)
Och minns att Han gav er den plats som stammen Aad [en gang] intog och gjorde er bofasta i en trakt dar ni uppforde praktfulla byggnader pa jamn mark och hogg ut era bostader i klippan. Minns [med tacksamhet] Guds valgarningar och sprid inte sedefordarv och annat ont pa jorden |
قَالَ الْمَلَأُ الَّذِينَ اسْتَكْبَرُوا مِن قَوْمِهِ لِلَّذِينَ اسْتُضْعِفُوا لِمَنْ آمَنَ مِنْهُمْ أَتَعْلَمُونَ أَنَّ صَالِحًا مُّرْسَلٌ مِّن رَّبِّهِ ۚ قَالُوا إِنَّا بِمَا أُرْسِلَ بِهِ مُؤْمِنُونَ (75)
Folkets hogmodiga aldste fragade dem av de svaga [bland folket] som trodde [pa profeten]: "Ar ni helt sakra pa att Salih [som han sager] ar sand av sin Herre?" De svarade: "Vi tror pa det [budskap] som han har fort med sig |
قَالَ الَّذِينَ اسْتَكْبَرُوا إِنَّا بِالَّذِي آمَنتُم بِهِ كَافِرُونَ (76)
[Men] de hogmodiga aldste sade: "Vi fornekar [sanningen i] det som ni tror pa |
فَعَقَرُوا النَّاقَةَ وَعَتَوْا عَنْ أَمْرِ رَبِّهِمْ وَقَالُوا يَا صَالِحُ ائْتِنَا بِمَا تَعِدُنَا إِن كُنتَ مِنَ الْمُرْسَلِينَ (77)
Sa slaktade de kamelstoet pa grymmaste satt och trotsade sin Herres befallning. [Sedan] sade de: "Salih! Nedkalla nu over oss det [straff] som du har hotat oss med om du [verkligen] ar en av Guds utsanda |
فَأَخَذَتْهُمُ الرَّجْفَةُ فَأَصْبَحُوا فِي دَارِهِمْ جَاثِمِينَ (78)
Och de drabbades av ett jordskalv och morgonen fann dem liggande framstupa i sina hem |
فَتَوَلَّىٰ عَنْهُمْ وَقَالَ يَا قَوْمِ لَقَدْ أَبْلَغْتُكُمْ رِسَالَةَ رَبِّي وَنَصَحْتُ لَكُمْ وَلَٰكِن لَّا تُحِبُّونَ النَّاصِحِينَ (79)
[Salih] lamnade dem med orden: "Jag framforde min Herres budskap till er, mitt folk, och gav er goda rad. Men ni tyckte inte om att fa rad |
وَلُوطًا إِذْ قَالَ لِقَوْمِهِ أَتَأْتُونَ الْفَاحِشَةَ مَا سَبَقَكُم بِهَا مِنْ أَحَدٍ مِّنَ الْعَالَمِينَ (80)
OCH [MINNS] Lot som sade till sitt folk: "Maste ni bega sadana skamliga handlingar som ingen i varlden har begatt fore er |
إِنَّكُمْ لَتَأْتُونَ الرِّجَالَ شَهْوَةً مِّن دُونِ النِّسَاءِ ۚ بَلْ أَنتُمْ قَوْمٌ مُّسْرِفُونَ (81)
Ni gar, upptanda av lust, till man i stallet for till kvinnor! Nej, ni driver verkligen era utsvavningar for langt |
وَمَا كَانَ جَوَابَ قَوْمِهِ إِلَّا أَن قَالُوا أَخْرِجُوهُم مِّن قَرْيَتِكُمْ ۖ إِنَّهُمْ أُنَاسٌ يَتَطَهَّرُونَ (82)
Hans folk svarade inte, men de sade [till varandra]: "Vi maste driva bort dem ur var stad! De ar manniskor som vill halla sig rena |
فَأَنجَيْنَاهُ وَأَهْلَهُ إِلَّا امْرَأَتَهُ كَانَتْ مِنَ الْغَابِرِينَ (83)
Och Vi raddade honom och hela hans hus utom hans hustru, som var bland dem som drojde sig kvar |
وَأَمْطَرْنَا عَلَيْهِم مَّطَرًا ۖ فَانظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُجْرِمِينَ (84)
nar Vi lat ett regn [av dod och forintelse] falla over dem. Se dar hur slutet blev for dessa obotfardiga syndare |
وَإِلَىٰ مَدْيَنَ أَخَاهُمْ شُعَيْبًا ۗ قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُم مِّنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۖ قَدْ جَاءَتْكُم بَيِّنَةٌ مِّن رَّبِّكُمْ ۖ فَأَوْفُوا الْكَيْلَ وَالْمِيزَانَ وَلَا تَبْخَسُوا النَّاسَ أَشْيَاءَهُمْ وَلَا تُفْسِدُوا فِي الْأَرْضِ بَعْدَ إِصْلَاحِهَا ۚ ذَٰلِكُمْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ (85)
OCH TILL [folket i] Madyan [sande Vi] deras broder Shu`ayb. Och han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud an Honom! Ni har fatt ett klart vittnesbord fran er Herre. Mat och vag darfor med fulla matt [i allt vad ni foretar er] och inkrakta inte i nagot avseende pa andras ratt. Och stor inte ordningen och sprid inte sedefordarv pa jorden, sedan allt dar har stallts till ratta. Detta ar for ert val, om ni ar troende |
وَلَا تَقْعُدُوا بِكُلِّ صِرَاطٍ تُوعِدُونَ وَتَصُدُّونَ عَن سَبِيلِ اللَّهِ مَنْ آمَنَ بِهِ وَتَبْغُونَهَا عِوَجًا ۚ وَاذْكُرُوا إِذْ كُنتُمْ قَلِيلًا فَكَثَّرَكُمْ ۖ وَانظُرُوا كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُفْسِدِينَ (86)
Och lagg er inte i forsat overallt for att med hot sparra Guds vag for dem som tror pa Honom och forsok inte att fa [denna vag] att forefalla krokig. Och minns att ni [en gang] var fa [och svaga] och att Han lat ert antal vaxa. Och se hur slutet blev for dem som storde ordningen [pa jorden] och spred sedefordarv |
وَإِن كَانَ طَائِفَةٌ مِّنكُمْ آمَنُوا بِالَّذِي أُرْسِلْتُ بِهِ وَطَائِفَةٌ لَّمْ يُؤْمِنُوا فَاصْبِرُوا حَتَّىٰ يَحْكُمَ اللَّهُ بَيْنَنَا ۚ وَهُوَ خَيْرُ الْحَاكِمِينَ (87)
Och om det bland er finns de som tror pa det budskap jag framfor och andra som inte tror, ge er da till tals till dess Gud domer mellan oss; Han ar den baste domaren |
۞ قَالَ الْمَلَأُ الَّذِينَ اسْتَكْبَرُوا مِن قَوْمِهِ لَنُخْرِجَنَّكَ يَا شُعَيْبُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَكَ مِن قَرْيَتِنَا أَوْ لَتَعُودُنَّ فِي مِلَّتِنَا ۚ قَالَ أَوَلَوْ كُنَّا كَارِهِينَ (88)
Folkets hogmodiga aldste sade: "Vi skall sannerligen driva bort dig, Shu`ayb, och dina anhangare fran vart land om ni inte atervander till var tro." Han svarade: "Trots var avsky [for den] |
قَدِ افْتَرَيْنَا عَلَى اللَّهِ كَذِبًا إِنْ عُدْنَا فِي مِلَّتِكُم بَعْدَ إِذْ نَجَّانَا اللَّهُ مِنْهَا ۚ وَمَا يَكُونُ لَنَا أَن نَّعُودَ فِيهَا إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ رَبُّنَا ۚ وَسِعَ رَبُّنَا كُلَّ شَيْءٍ عِلْمًا ۚ عَلَى اللَّهِ تَوَكَّلْنَا ۚ رَبَّنَا افْتَحْ بَيْنَنَا وَبَيْنَ قَوْمِنَا بِالْحَقِّ وَأَنتَ خَيْرُ الْفَاتِحِينَ (89)
For oss skulle det vara liktydigt med att ljuga om Gud, om vi atervande till er tro, nar Gud har raddat oss fran den. Det ar otankbart for oss att atervanda till den om det inte ar Guds, var Herres, vilja. Var Herre omfattar allt med Sin kunskap; vi satter var lit till Gud!" - "Herre! Gor sanningen uppenbar [i tvisten] mellan oss och vart folk! Ingen gor sanningen uppenbar som Du |
وَقَالَ الْمَلَأُ الَّذِينَ كَفَرُوا مِن قَوْمِهِ لَئِنِ اتَّبَعْتُمْ شُعَيْبًا إِنَّكُمْ إِذًا لَّخَاسِرُونَ (90)
Folkets aldste, som [alla] fornekade sanningen, sade: "Om ni foljer Shu`ayb kommer ni helt sakert att sta som forlorare |
فَأَخَذَتْهُمُ الرَّجْفَةُ فَأَصْبَحُوا فِي دَارِهِمْ جَاثِمِينَ (91)
Men ett jordskalv drabbade dem och morgonen fann dem liggande framstupa pa marken i sina hem |
الَّذِينَ كَذَّبُوا شُعَيْبًا كَأَن لَّمْ يَغْنَوْا فِيهَا ۚ الَّذِينَ كَذَّبُوا شُعَيْبًا كَانُوا هُمُ الْخَاسِرِينَ (92)
de som hade kallat Shu`ayb lognare - [det var] som om de aldrig hade levt dar i valstand och trygghet - de som kallade Shu`ayb lognare, de var nu forlorarna |
فَتَوَلَّىٰ عَنْهُمْ وَقَالَ يَا قَوْمِ لَقَدْ أَبْلَغْتُكُمْ رِسَالَاتِ رَبِّي وَنَصَحْتُ لَكُمْ ۖ فَكَيْفَ آسَىٰ عَلَىٰ قَوْمٍ كَافِرِينَ (93)
Och han vande sig ifran dem och sade: "Jag framforde min Herres budskap till er, mitt folk, och gav er goda rad. Skulle jag sorja over [sadana hardnackade] fornekare |
وَمَا أَرْسَلْنَا فِي قَرْيَةٍ مِّن نَّبِيٍّ إِلَّا أَخَذْنَا أَهْلَهَا بِالْبَأْسَاءِ وَالضَّرَّاءِ لَعَلَّهُمْ يَضَّرَّعُونَ (94)
VI HAR aldrig sant en profet till ett land utan att satta dess folk pa prov genom olyckor och elande, for att fa dem att odmjuka sig [och angra sina synder] |
ثُمَّ بَدَّلْنَا مَكَانَ السَّيِّئَةِ الْحَسَنَةَ حَتَّىٰ عَفَوا وَّقَالُوا قَدْ مَسَّ آبَاءَنَا الضَّرَّاءُ وَالسَّرَّاءُ فَأَخَذْنَاهُم بَغْتَةً وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ (95)
Darefter lat Vi elandet foljas av battre villkor sa att de uppnadde valstand och da sade de: "Vara fader fick [ocksa] uppleva [omvaxlande] onda och goda tider" - och plotsligt, nar de minst anade det, drabbade dem Vart straff |
وَلَوْ أَنَّ أَهْلَ الْقُرَىٰ آمَنُوا وَاتَّقَوْا لَفَتَحْنَا عَلَيْهِم بَرَكَاتٍ مِّنَ السَّمَاءِ وَالْأَرْضِ وَلَٰكِن كَذَّبُوا فَأَخَذْنَاهُم بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ (96)
Om folken [som Vi forintade] hade trott [pa Gud] och fruktat Honom, skulle Vi ha latit himlens och jordens alla valsignelser komma dem till del, men de avvisade [budskapen] som logn - och sa straffade Vi dem med det som [foljde av det onda som] de inte upphorde att bega |
أَفَأَمِنَ أَهْلُ الْقُرَىٰ أَن يَأْتِيَهُم بَأْسُنَا بَيَاتًا وَهُمْ نَائِمُونَ (97)
Kunde dessa manniskor leva utan radsla for att drabbas av Var vrede om natten, nar de sov |
أَوَأَمِنَ أَهْلُ الْقُرَىٰ أَن يَأْتِيَهُم بَأْسُنَا ضُحًى وَهُمْ يَلْعَبُونَ (98)
Kunde de leva utan radsla for att drabbas av Var vrede i fullt dagsljus, nar de agnade sig at sina forstroelser |
أَفَأَمِنُوا مَكْرَ اللَّهِ ۚ فَلَا يَأْمَنُ مَكْرَ اللَّهِ إِلَّا الْقَوْمُ الْخَاسِرُونَ (99)
Kunde de leva trygga, utan att oroa sig for vad Guds plan [innebar for dem]? Nej, ingen kan leva utan denna oro utom de som [redan] ar forlorade |
أَوَلَمْ يَهْدِ لِلَّذِينَ يَرِثُونَ الْأَرْضَ مِن بَعْدِ أَهْلِهَا أَن لَّوْ نَشَاءُ أَصَبْنَاهُم بِذُنُوبِهِمْ ۚ وَنَطْبَعُ عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ فَهُمْ لَا يَسْمَعُونَ (100)
Ar det inte uppenbart for dem som har tagit jorden i arv efter dess [tidigare] inbyggare att Vi, om Vi sa ville, kunde straffa dem for deras synder och forsegla deras hjartan sa att de inte [langre] kan hora [rosten som varnar och formanar] |
تِلْكَ الْقُرَىٰ نَقُصُّ عَلَيْكَ مِنْ أَنبَائِهَا ۚ وَلَقَدْ جَاءَتْهُمْ رُسُلُهُم بِالْبَيِّنَاتِ فَمَا كَانُوا لِيُؤْمِنُوا بِمَا كَذَّبُوا مِن قَبْلُ ۚ كَذَٰلِكَ يَطْبَعُ اللَّهُ عَلَىٰ قُلُوبِ الْكَافِرِينَ (101)
Vi berattar for dig nagot om vad som hande dessa folk; nar sandebuden kom till dem med klara vittnesbord, ville de namligen inte tro pa vad de tidigare hade avvisat som logn. Pa detta satt forseglar Gud fornekarnas hjartan |
وَمَا وَجَدْنَا لِأَكْثَرِهِم مِّنْ عَهْدٍ ۖ وَإِن وَجَدْنَا أَكْثَرَهُمْ لَفَاسِقِينَ (102)
Hos de flesta av dem sag Vi [ingen trohet mot] loften eller [ingangna] avtal; ja, de flesta av dem fann Vi vara trotsiga syndare |
ثُمَّ بَعَثْنَا مِن بَعْدِهِم مُّوسَىٰ بِآيَاتِنَا إِلَىٰ فِرْعَوْنَ وَمَلَئِهِ فَظَلَمُوا بِهَا ۖ فَانظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُفْسِدِينَ (103)
EFTER DESSA [tidiga profeter] sande Vi Moses med Vara budskap till Farao och hans storman, men de faste inget avseende vid dessa [budskap]. Se har hur slutet blev for dem som storde ordningen pa jorden |
وَقَالَ مُوسَىٰ يَا فِرْعَوْنُ إِنِّي رَسُولٌ مِّن رَّبِّ الْعَالَمِينَ (104)
Moses sade: "Farao! Varldarnas Herre har sant mig |
حَقِيقٌ عَلَىٰ أَن لَّا أَقُولَ عَلَى اللَّهِ إِلَّا الْحَقَّ ۚ قَدْ جِئْتُكُم بِبَيِّنَةٍ مِّن رَّبِّكُمْ فَأَرْسِلْ مَعِيَ بَنِي إِسْرَائِيلَ (105)
och alagt mig att inte saga om Gud annat an sanningen och jag kommer till er med ett klart vittnesbord fran er Herre [att mina ord ar sanning]. Lat nu Israels barn lamna [detta land] med mig |
قَالَ إِن كُنتَ جِئْتَ بِآيَةٍ فَأْتِ بِهَا إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ (106)
[Farao] sade: "Om du har kommit med ett tecken, lat oss da se det - om du ar en av dem som haller sig till sanningen |
فَأَلْقَىٰ عَصَاهُ فَإِذَا هِيَ ثُعْبَانٌ مُّبِينٌ (107)
Da kastade [Moses] sin stav och alla kunde se att den var en orm |
وَنَزَعَ يَدَهُ فَإِذَا هِيَ بَيْضَاءُ لِلنَّاظِرِينَ (108)
och han drog fram sin hand och den lyste [skinande] vit infor alla kringstaende |
قَالَ الْمَلَأُ مِن قَوْمِ فِرْعَوْنَ إِنَّ هَٰذَا لَسَاحِرٌ عَلِيمٌ (109)
[Nagra av] de faraoniska stormannen sade: "Denne man ar helt sakert en mastare i trolldom |
يُرِيدُ أَن يُخْرِجَكُم مِّنْ أَرْضِكُمْ ۖ فَمَاذَا تَأْمُرُونَ (110)
som vill driva bort er fran ert land." [Farao fragade:] "Vad anbefaller ni |
قَالُوا أَرْجِهْ وَأَخَاهُ وَأَرْسِلْ فِي الْمَدَائِنِ حَاشِرِينَ (111)
De svarade: "Lat honom och hans broder vanta medan du sander bud till staderna |
يَأْتُوكَ بِكُلِّ سَاحِرٍ عَلِيمٍ (112)
att alla skickliga trollkarlar skall installa sig infor dig |
وَجَاءَ السَّحَرَةُ فِرْعَوْنَ قَالُوا إِنَّ لَنَا لَأَجْرًا إِن كُنَّا نَحْنُ الْغَالِبِينَ (113)
Och trollkarlarna kom till Farao och sade: "Vi vantar oss sjalvfallet en riklig beloning om vi segrar |
قَالَ نَعَمْ وَإِنَّكُمْ لَمِنَ الْمُقَرَّبِينَ (114)
[Farao] svarade: "Naturligtvis [skall ni fa en ordentlig beloning]! Och ni skall hora till dem som star mig nara |
قَالُوا يَا مُوسَىٰ إِمَّا أَن تُلْقِيَ وَإِمَّا أَن نَّكُونَ نَحْنُ الْمُلْقِينَ (115)
[Trollkarlarna] sade: "Antingen kastar du, Moses, [din stav forst] eller ocksa kastar vi |
قَالَ أَلْقُوا ۖ فَلَمَّا أَلْقَوْا سَحَرُوا أَعْيُنَ النَّاسِ وَاسْتَرْهَبُوهُمْ وَجَاءُوا بِسِحْرٍ عَظِيمٍ (116)
Han svarade: "Kasta ni!" Och nar de kastade [sina stavar] forvande de synen pa manniskorna och satte skrack i dem och gav prov pa stor trolldomskonst |
۞ وَأَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ أَنْ أَلْقِ عَصَاكَ ۖ فَإِذَا هِيَ تَلْقَفُ مَا يَأْفِكُونَ (117)
[Da] ingav Vi Moses att kasta sin stav, och den slukade alla synvillor som [trollkarlarna] hade manat fram |
فَوَقَعَ الْحَقُّ وَبَطَلَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (118)
Och sanningen segrade och det blev uppenbart att [deras] trolldom inte var annat an konster och knep |
فَغُلِبُوا هُنَالِكَ وَانقَلَبُوا صَاغِرِينَ (119)
Och sa led [Farao och hans storman] ett forodmjukande nederlag |
وَأُلْقِيَ السَّحَرَةُ سَاجِدِينَ (120)
Men trollkarlarna stortade ned pa sina ansikten |
قَالُوا آمَنَّا بِرَبِّ الْعَالَمِينَ (121)
och sade: "Vi tror pa varldarnas Herre |
رَبِّ مُوسَىٰ وَهَارُونَ (122)
Moses och Arons Herre |
قَالَ فِرْعَوْنُ آمَنتُم بِهِ قَبْلَ أَنْ آذَنَ لَكُمْ ۖ إِنَّ هَٰذَا لَمَكْرٌ مَّكَرْتُمُوهُ فِي الْمَدِينَةِ لِتُخْرِجُوا مِنْهَا أَهْلَهَا ۖ فَسَوْفَ تَعْلَمُونَ (123)
Farao sade: "Tror ni pa honom innan jag har gett er tillatelse? Detta ar en lomsk plan, som ni har smitt har i staden for att forma folket att overge den. Men nu skall ni fa se pa [annat] |
لَأُقَطِّعَنَّ أَيْدِيَكُمْ وَأَرْجُلَكُم مِّنْ خِلَافٍ ثُمَّ لَأُصَلِّبَنَّكُمْ أَجْمَعِينَ (124)
Jag skall sannerligen lata hugga av er motsatt hand och fot, ja, jag skall korsfasta er alla till sista man |
قَالُوا إِنَّا إِلَىٰ رَبِّنَا مُنقَلِبُونَ (125)
De svarade: "Da atervander vi till var Herre |
وَمَا تَنقِمُ مِنَّا إِلَّا أَنْ آمَنَّا بِآيَاتِ رَبِّنَا لَمَّا جَاءَتْنَا ۚ رَبَّنَا أَفْرِغْ عَلَيْنَا صَبْرًا وَتَوَفَّنَا مُسْلِمِينَ (126)
men du vill hamnas pa oss bara darfor att vi trodde pa var Herres budskap nar de nadde oss." - "Herre! Ge oss [styrka och] talamod och lat oss fa do i full underkastelse under Din vilja |
وَقَالَ الْمَلَأُ مِن قَوْمِ فِرْعَوْنَ أَتَذَرُ مُوسَىٰ وَقَوْمَهُ لِيُفْسِدُوا فِي الْأَرْضِ وَيَذَرَكَ وَآلِهَتَكَ ۚ قَالَ سَنُقَتِّلُ أَبْنَاءَهُمْ وَنَسْتَحْيِي نِسَاءَهُمْ وَإِنَّا فَوْقَهُمْ قَاهِرُونَ (127)
Da sade Faraos storman: "Vill du tillata att Moses och hans folk stor ordningen och fordarvar sederna i landet och [lockar manniskorna] att overge dig och dina gudar?" [Farao] svarade: "Vi skall anstalla blodbad pa deras soner och [enbart] skona deras kvinnor; vi har dem ju i vart vald |
قَالَ مُوسَىٰ لِقَوْمِهِ اسْتَعِينُوا بِاللَّهِ وَاصْبِرُوا ۖ إِنَّ الْأَرْضَ لِلَّهِ يُورِثُهَا مَن يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ ۖ وَالْعَاقِبَةُ لِلْمُتَّقِينَ (128)
Moses sade till sitt folk: "Anropa Gud om hjalp och sta fasta [i provningen]! Jorden ar Guds; Han ger den i arv till den Han vill av Sina tjanare. Den slutliga segern tillhor dem som fruktar Gud |
قَالُوا أُوذِينَا مِن قَبْلِ أَن تَأْتِيَنَا وَمِن بَعْدِ مَا جِئْتَنَا ۚ قَالَ عَسَىٰ رَبُّكُمْ أَن يُهْلِكَ عَدُوَّكُمْ وَيَسْتَخْلِفَكُمْ فِي الْأَرْضِ فَيَنظُرَ كَيْفَ تَعْمَلُونَ (129)
[Israeliterna] svarade: "Vi har lidit ont bade innan du kom till oss och efter det att du kom." [Moses] svarade: "Kanske skall er Herre forgora er fiende och ge er [hans] land i arv och sedan lata er visa ert sinnelag med era handlingar |
وَلَقَدْ أَخَذْنَا آلَ فِرْعَوْنَ بِالسِّنِينَ وَنَقْصٍ مِّنَ الثَّمَرَاتِ لَعَلَّهُمْ يَذَّكَّرُونَ (130)
Vi provade Faraos folk med ar av torka och magra skordar - kanske skulle det stamma dem till eftertanke |
فَإِذَا جَاءَتْهُمُ الْحَسَنَةُ قَالُوا لَنَا هَٰذِهِ ۖ وَإِن تُصِبْهُمْ سَيِّئَةٌ يَطَّيَّرُوا بِمُوسَىٰ وَمَن مَّعَهُ ۗ أَلَا إِنَّمَا طَائِرُهُمْ عِندَ اللَّهِ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (131)
men nar de upplevde goda tider sade de: "Detta ar vad som med ratta tillkommer oss", och nar daliga tider kom skot de skulden pa Moses och dem som foljde honom. Deras ode lag helt i Guds hand, men de flesta av dem visste [det] inte |
وَقَالُوا مَهْمَا تَأْتِنَا بِهِ مِنْ آيَةٍ لِّتَسْحَرَنَا بِهَا فَمَا نَحْنُ لَكَ بِمُؤْمِنِينَ (132)
Och de sade [till Moses]: "Vilka tecken du an gor infor oss for att forvanda synen pa oss, kommer vi inte att tro pa dig |
فَأَرْسَلْنَا عَلَيْهِمُ الطُّوفَانَ وَالْجَرَادَ وَالْقُمَّلَ وَالضَّفَادِعَ وَالدَّمَ آيَاتٍ مُّفَصَّلَاتٍ فَاسْتَكْبَرُوا وَكَانُوا قَوْمًا مُّجْرِمِينَ (133)
Da slog Vi dem med oversvamningar och grashoppssvarmar och loss och paddor och [vattnets forvandling till] blod - tydliga tecken - men de var ett hogmodigt slakte, ett folk av obotfardiga syndare |
وَلَمَّا وَقَعَ عَلَيْهِمُ الرِّجْزُ قَالُوا يَا مُوسَى ادْعُ لَنَا رَبَّكَ بِمَا عَهِدَ عِندَكَ ۖ لَئِن كَشَفْتَ عَنَّا الرِّجْزَ لَنُؤْمِنَنَّ لَكَ وَلَنُرْسِلَنَّ مَعَكَ بَنِي إِسْرَائِيلَ (134)
Och var gang en [sadan] provning drabbade dem, sade de: "Moses! Be for oss till din Herre i enlighet med det forbund som Han har slutit med dig! Om du [pa sa satt] befriar oss fran denna plaga skall vi sannerligen tro pa dig och lata Israels barn lamna [landet] med dig |
فَلَمَّا كَشَفْنَا عَنْهُمُ الرِّجْزَ إِلَىٰ أَجَلٍ هُم بَالِغُوهُ إِذَا هُمْ يَنكُثُونَ (135)
Men var gang Vi befriade dem fran provningen och [utsatte] en frist for dem att infria sitt lofte, svek de sitt ord |
فَانتَقَمْنَا مِنْهُمْ فَأَغْرَقْنَاهُمْ فِي الْيَمِّ بِأَنَّهُمْ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا وَكَانُوا عَنْهَا غَافِلِينَ (136)
Och sa utkravde Vi hamnd pa dem och lat dem drankas i havet, eftersom de hade forkastat Vara budskap som logn och inte fast vikt vid dem |
وَأَوْرَثْنَا الْقَوْمَ الَّذِينَ كَانُوا يُسْتَضْعَفُونَ مَشَارِقَ الْأَرْضِ وَمَغَارِبَهَا الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا ۖ وَتَمَّتْ كَلِمَتُ رَبِّكَ الْحُسْنَىٰ عَلَىٰ بَنِي إِسْرَائِيلَ بِمَا صَبَرُوا ۖ وَدَمَّرْنَا مَا كَانَ يَصْنَعُ فِرْعَوْنُ وَقَوْمُهُ وَمَا كَانُوا يَعْرِشُونَ (137)
Men det folk som varit forodmjukat och foraktat gjorde Vi till arvingar till det land som Vi valsignat, dess ostra saval som dess vastra delar. Sa uppfylldes din Herres nadiga lofte till Israels barn [om beloning] for deras uthallighet; och Vi lade i ruiner allt vad Farao och hans folk hade byggt upp och odelade deras odlingar |
وَجَاوَزْنَا بِبَنِي إِسْرَائِيلَ الْبَحْرَ فَأَتَوْا عَلَىٰ قَوْمٍ يَعْكُفُونَ عَلَىٰ أَصْنَامٍ لَّهُمْ ۚ قَالُوا يَا مُوسَى اجْعَل لَّنَا إِلَٰهًا كَمَا لَهُمْ آلِهَةٌ ۚ قَالَ إِنَّكُمْ قَوْمٌ تَجْهَلُونَ (138)
OCH VI forde Israels barn genom havet och darefter traffade de pa ett folk som hangav sig at avgudadyrkan. Israels barn sade: "Moses! Lat oss fa en gud liksom de har gudar!" Han svarade: "Ni ar sannerligen ett daraktigt slakte |
إِنَّ هَٰؤُلَاءِ مُتَبَّرٌ مَّا هُمْ فِيهِ وَبَاطِلٌ مَّا كَانُوا يَعْمَلُونَ (139)
Vad dessa [manniskor] agnar sig at ar domt till undergang och allt vad de har astadkommit skall ga forlorat |
قَالَ أَغَيْرَ اللَّهِ أَبْغِيكُمْ إِلَٰهًا وَهُوَ فَضَّلَكُمْ عَلَى الْعَالَمِينَ (140)
[Och] han sade:"Skall jag soka efter en gud at er vid sidan av Gud, som har gett er vad Han inte har gett nagot annat folk |
وَإِذْ أَنجَيْنَاكُم مِّنْ آلِ فِرْعَوْنَ يَسُومُونَكُمْ سُوءَ الْعَذَابِ ۖ يُقَتِّلُونَ أَبْنَاءَكُمْ وَيَسْتَحْيُونَ نِسَاءَكُمْ ۚ وَفِي ذَٰلِكُم بَلَاءٌ مِّن رَّبِّكُمْ عَظِيمٌ (141)
Och minns att Vi befriade er fran Faraos man, som vallade er svara lidanden, anstallde blodbad pa era soner och [bara] skonade era kvinnor - detta var en hard provning, som er Herre [lat er utsta] |
۞ وَوَاعَدْنَا مُوسَىٰ ثَلَاثِينَ لَيْلَةً وَأَتْمَمْنَاهَا بِعَشْرٍ فَتَمَّ مِيقَاتُ رَبِّهِ أَرْبَعِينَ لَيْلَةً ۚ وَقَالَ مُوسَىٰ لِأَخِيهِ هَارُونَ اخْلُفْنِي فِي قَوْمِي وَأَصْلِحْ وَلَا تَتَّبِعْ سَبِيلَ الْمُفْسِدِينَ (142)
OCH VI kallade Moses till Oss [efter] trettio natter [pa Sinai berg] och lade till tio, sa att tiden som hans Herre matte ut blev fulla fyrtio natter. Och Moses sade till sin broder Aron: "Bli min stallforetradare hos mitt folk, stall allt till ratta och ga inte samma vag som de som vill sprida oordning och fordarv [pa jorden] |
وَلَمَّا جَاءَ مُوسَىٰ لِمِيقَاتِنَا وَكَلَّمَهُ رَبُّهُ قَالَ رَبِّ أَرِنِي أَنظُرْ إِلَيْكَ ۚ قَالَ لَن تَرَانِي وَلَٰكِنِ انظُرْ إِلَى الْجَبَلِ فَإِنِ اسْتَقَرَّ مَكَانَهُ فَسَوْفَ تَرَانِي ۚ فَلَمَّا تَجَلَّىٰ رَبُّهُ لِلْجَبَلِ جَعَلَهُ دَكًّا وَخَرَّ مُوسَىٰ صَعِقًا ۚ فَلَمَّا أَفَاقَ قَالَ سُبْحَانَكَ تُبْتُ إِلَيْكَ وَأَنَا أَوَّلُ الْمُؤْمِنِينَ (143)
Och nar Moses kom till det mote Vi hade utsatt och hans Herre talade till honom, sade han: "Herre, visa Dig for mig, sa att jag far se Dig!" [Gud] sade: "Du kan inte se Mig; men se pa berget - om det star kvar stadigt dar det star, skall du fa se Mig." Och da hans Herre visade Sig for berget krossades det till en grushog och Moses foll medvetslos till marken. Men nar han kom till sina sinnen sade han: "Stor ar Du i Din harlighet! Jag vander tillbaka till Dig i djup anger och jag ar den forste att tro pa Dig |
قَالَ يَا مُوسَىٰ إِنِّي اصْطَفَيْتُكَ عَلَى النَّاسِ بِرِسَالَاتِي وَبِكَلَامِي فَخُذْ مَا آتَيْتُكَ وَكُن مِّنَ الشَّاكِرِينَ (144)
[Gud] sade: "Moses! Jag har utvalt dig av alla manniskor genom [att anfortro dig] Mitt budskap och [lata dig hora] Mitt ord; hall darfor fast vid allt som Jag har gett dig och [visa att] du hor till de tacksamma |
وَكَتَبْنَا لَهُ فِي الْأَلْوَاحِ مِن كُلِّ شَيْءٍ مَّوْعِظَةً وَتَفْصِيلًا لِّكُلِّ شَيْءٍ فَخُذْهَا بِقُوَّةٍ وَأْمُرْ قَوْمَكَ يَأْخُذُوا بِأَحْسَنِهَا ۚ سَأُرِيكُمْ دَارَ الْفَاسِقِينَ (145)
Och Vi gav honom foreskrifter om allt [inristade] pa [Lagens] tavlor med formaningar och utforliga forklaringar i alla amnen. Och [Vi sade:] "Hall med kraft fast vid allt detta och befall ditt folk att [i varje lage] valja den basta [av de vagar som anvisas dar]." Jag skall visa er [vad slutet blir for] alla trotsiga syndare |
سَأَصْرِفُ عَنْ آيَاتِيَ الَّذِينَ يَتَكَبَّرُونَ فِي الْأَرْضِ بِغَيْرِ الْحَقِّ وَإِن يَرَوْا كُلَّ آيَةٍ لَّا يُؤْمِنُوا بِهَا وَإِن يَرَوْا سَبِيلَ الرُّشْدِ لَا يَتَّخِذُوهُ سَبِيلًا وَإِن يَرَوْا سَبِيلَ الْغَيِّ يَتَّخِذُوهُ سَبِيلًا ۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا وَكَانُوا عَنْهَا غَافِلِينَ (146)
och Jag skall lata dem som utan fog upptrader med hogmod pa jorden vanda sig ifran Mina budskap, och fastan de ser alla tecken kommer de inte att tro pa dem, och aven om de ser rattradighetens vag kommer de inte att valja den. Om de ser misstagens och syndens vag kommer de daremot att sla in pa den. Sa skall det vara darfor att de har pastatt att Vara budskap ar logn och har over huvud taget inte fast avseende vid dem |
وَالَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا وَلِقَاءِ الْآخِرَةِ حَبِطَتْ أَعْمَالُهُمْ ۚ هَلْ يُجْزَوْنَ إِلَّا مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (147)
De som forkastar Vara budskap som logn och som fornekar motet [med Gud] efter doden - allt vad de har stravat mot skall ga om intet. Eller skall de lonas for nagot annat an sina handlingar |
وَاتَّخَذَ قَوْمُ مُوسَىٰ مِن بَعْدِهِ مِنْ حُلِيِّهِمْ عِجْلًا جَسَدًا لَّهُ خُوَارٌ ۚ أَلَمْ يَرَوْا أَنَّهُ لَا يُكَلِّمُهُمْ وَلَا يَهْدِيهِمْ سَبِيلًا ۘ اتَّخَذُوهُ وَكَانُوا ظَالِمِينَ (148)
OCH SEDAN Moses lamnat dem satte folket upp en bild, till formen lik en kalv, [tillverkad] av deras guldsmycken, en kropp som lat hora ett bolande ljud. Markte de inte att den varken talade till dem eller gav dem vagledning? De tillbad den [som gud] och gjorde darmed sig sjalva svar oratt |
وَلَمَّا سُقِطَ فِي أَيْدِيهِمْ وَرَأَوْا أَنَّهُمْ قَدْ ضَلُّوا قَالُوا لَئِن لَّمْ يَرْحَمْنَا رَبُّنَا وَيَغْفِرْ لَنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ (149)
Och nar de [sedan], beklamda och angerfulla, insag sitt fel, sade de: "Om inte var Herre forbarmar sig over oss och ger oss Sin forlatelse, ar vi bestamt ohjalpligt forlorade |
وَلَمَّا رَجَعَ مُوسَىٰ إِلَىٰ قَوْمِهِ غَضْبَانَ أَسِفًا قَالَ بِئْسَمَا خَلَفْتُمُونِي مِن بَعْدِي ۖ أَعَجِلْتُمْ أَمْرَ رَبِّكُمْ ۖ وَأَلْقَى الْأَلْوَاحَ وَأَخَذَ بِرَأْسِ أَخِيهِ يَجُرُّهُ إِلَيْهِ ۚ قَالَ ابْنَ أُمَّ إِنَّ الْقَوْمَ اسْتَضْعَفُونِي وَكَادُوا يَقْتُلُونَنِي فَلَا تُشْمِتْ بِيَ الْأَعْدَاءَ وَلَا تَجْعَلْنِي مَعَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (150)
Och nar Moses aterkom till sitt folk utbrast han, i vrede och sorg: "Avskyvart ar det som ni har gjort i min franvaro! Har ni [helt] satt er over er Herres befallning?" Och han kastade [Lagens] tavlor pa marken och grep om sin broders huvud och drog honom till sig. [Aron] sade: "Du son av min moder! Folket visade oppet sitt forakt for mig och de hade sa nar dodat mig. Lat inte mina fiender gladjas over min olycka och betrakta mig inte som en av [dessa] syndare |
قَالَ رَبِّ اغْفِرْ لِي وَلِأَخِي وَأَدْخِلْنَا فِي رَحْمَتِكَ ۖ وَأَنتَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ (151)
[Moses bad till Gud och] sade: "Herre, forlat mig och min broder och ha forbarmande med oss - Du ar den Barmhartigaste av de barmhartiga |
إِنَّ الَّذِينَ اتَّخَذُوا الْعِجْلَ سَيَنَالُهُمْ غَضَبٌ مِّن رَّبِّهِمْ وَذِلَّةٌ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ۚ وَكَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُفْتَرِينَ (152)
De som tog sig for att dyrka [den gyllene] kalven skall drabbas av sin Herres vrede och av fornedring och forodmjukelse i denna varld. Sa lonar Vi dem som uppfinner logner [om Gud] |
وَالَّذِينَ عَمِلُوا السَّيِّئَاتِ ثُمَّ تَابُوا مِن بَعْدِهَا وَآمَنُوا إِنَّ رَبَّكَ مِن بَعْدِهَا لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ (153)
De som begar daliga handlingar men sedan [genomsyras] av anger och akta tro skall efter denna [sinnesandring fa erfara att] din Herre forvisso ar standigt forlatande, barmhartig |
وَلَمَّا سَكَتَ عَن مُّوسَى الْغَضَبُ أَخَذَ الْأَلْوَاحَ ۖ وَفِي نُسْخَتِهَا هُدًى وَرَحْمَةٌ لِّلَّذِينَ هُمْ لِرَبِّهِمْ يَرْهَبُونَ (154)
Och nar Moses vrede stillats tog han upp lagtavlorna, och ur det skrivna [strommade] vagledning och nad over dem som stod i bavan infor sin Herre |
وَاخْتَارَ مُوسَىٰ قَوْمَهُ سَبْعِينَ رَجُلًا لِّمِيقَاتِنَا ۖ فَلَمَّا أَخَذَتْهُمُ الرَّجْفَةُ قَالَ رَبِّ لَوْ شِئْتَ أَهْلَكْتَهُم مِّن قَبْلُ وَإِيَّايَ ۖ أَتُهْلِكُنَا بِمَا فَعَلَ السُّفَهَاءُ مِنَّا ۖ إِنْ هِيَ إِلَّا فِتْنَتُكَ تُضِلُّ بِهَا مَن تَشَاءُ وَتَهْدِي مَن تَشَاءُ ۖ أَنتَ وَلِيُّنَا فَاغْفِرْ لَنَا وَارْحَمْنَا ۖ وَأَنتَ خَيْرُ الْغَافِرِينَ (155)
Och Moses utsag bland folket sjuttio man som vid en av Oss utsatt tid [skulle be om forlatelse for deras synd]. Och da de [i sin angslan] borjade skaka och skalva, bad han: "Herre! Om det hade varit Din vilja skulle Du for lange sedan ha latit dem ga under och mig [med dem]. Vill Du [nu] forgora oss pa grund av det som galningarna i var mitt har gjort sig skyldiga till? Det [som skett] var ingenting annat an en provning som Du har latit oss genomga, och darmed later Du den Du vill ga vilse och vagleder Du den Du vill. Du ar var Beskyddare; forlat oss och forbarma Dig over oss. Du ar den Baste av dem som forlater |
۞ وَاكْتُبْ لَنَا فِي هَٰذِهِ الدُّنْيَا حَسَنَةً وَفِي الْآخِرَةِ إِنَّا هُدْنَا إِلَيْكَ ۚ قَالَ عَذَابِي أُصِيبُ بِهِ مَنْ أَشَاءُ ۖ وَرَحْمَتِي وَسِعَتْ كُلَّ شَيْءٍ ۚ فَسَأَكْتُبُهَا لِلَّذِينَ يَتَّقُونَ وَيُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَالَّذِينَ هُم بِآيَاتِنَا يُؤْمِنُونَ (156)
Lat gott komma oss till del i detta liv och i det eviga livet. Ja, Vi vander tillbaka till Dig [i djup anger]." [Gud] svarade: "Jag later Mitt straff drabba den Jag vill; men Min nad och Min barmhartighet nar overallt och Min nad skanker Jag dem som fruktar Gud och ger at de behovande och som tror pa Mina budskap |
الَّذِينَ يَتَّبِعُونَ الرَّسُولَ النَّبِيَّ الْأُمِّيَّ الَّذِي يَجِدُونَهُ مَكْتُوبًا عِندَهُمْ فِي التَّوْرَاةِ وَالْإِنجِيلِ يَأْمُرُهُم بِالْمَعْرُوفِ وَيَنْهَاهُمْ عَنِ الْمُنكَرِ وَيُحِلُّ لَهُمُ الطَّيِّبَاتِ وَيُحَرِّمُ عَلَيْهِمُ الْخَبَائِثَ وَيَضَعُ عَنْهُمْ إِصْرَهُمْ وَالْأَغْلَالَ الَّتِي كَانَتْ عَلَيْهِمْ ۚ فَالَّذِينَ آمَنُوا بِهِ وَعَزَّرُوهُ وَنَصَرُوهُ وَاتَّبَعُوا النُّورَ الَّذِي أُنزِلَ مَعَهُ ۙ أُولَٰئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ (157)
som foljer Sandebudet, den olarde Profeten, som de kan finna omnamnd i sina egna [Skrifter], i Tora och i Evangeliet; och han skall anbefalla dem det som ar ratt och forbjuda dem det som ar oratt och forklara tillatna for dem alla goda och nyttiga ting och otillatet allt som ar ont och skadligt och befria dem fran deras bordor och losa dem fran de bojor som har bundit dem. De som tror pa honom och arar honom och stoder honom och later sig ledas av det ljus som atfoljer honom - dem skall det ga val i hander |
قُلْ يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِنِّي رَسُولُ اللَّهِ إِلَيْكُمْ جَمِيعًا الَّذِي لَهُ مُلْكُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۖ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ يُحْيِي وَيُمِيتُ ۖ فَآمِنُوا بِاللَّهِ وَرَسُولِهِ النَّبِيِّ الْأُمِّيِّ الَّذِي يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَكَلِمَاتِهِ وَاتَّبِعُوهُ لَعَلَّكُمْ تَهْتَدُونَ (158)
Sag: "Manniskor! Jag ar Guds Sandebud, [utsand] till er alla av Honom som ager herravaldet over himlarna och jorden! Det finns ingen gud utom Han - Han som skanker liv och skanker dod. Tro darfor pa Gud och Hans Sandebud, den olarde Profeten, som tror pa Gud och Hans ord, och folj honom sa att ni far vagledning |
وَمِن قَوْمِ مُوسَىٰ أُمَّةٌ يَهْدُونَ بِالْحَقِّ وَبِهِ يَعْدِلُونَ (159)
BLAND Moses folk finns de som leder [andra] och som [sjalva] handlar rattradigt, lysta av sanningens [ljus] |
وَقَطَّعْنَاهُمُ اثْنَتَيْ عَشْرَةَ أَسْبَاطًا أُمَمًا ۚ وَأَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ إِذِ اسْتَسْقَاهُ قَوْمُهُ أَنِ اضْرِب بِّعَصَاكَ الْحَجَرَ ۖ فَانبَجَسَتْ مِنْهُ اثْنَتَا عَشْرَةَ عَيْنًا ۖ قَدْ عَلِمَ كُلُّ أُنَاسٍ مَّشْرَبَهُمْ ۚ وَظَلَّلْنَا عَلَيْهِمُ الْغَمَامَ وَأَنزَلْنَا عَلَيْهِمُ الْمَنَّ وَالسَّلْوَىٰ ۖ كُلُوا مِن طَيِّبَاتِ مَا رَزَقْنَاكُمْ ۚ وَمَا ظَلَمُونَا وَلَٰكِن كَانُوا أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ (160)
Vi delade dem i tolv stammar som var och en utgjorde ett samfund. Nar folket bad Moses om vatten ingav Vi honom att sla med sin stav pa klippan och da sprang tolv kallor fram, och var och en visste var han skulle dricka. Och Vi lat molnen skanka dem skugga och sande dem manna och vaktlar till foda [och formanade dem:] "At av allt det goda som Vi har skankt er for er forsorjning!" Oss vallade de ingen skada [med sina overtradelser av Vara bud], men de skadade sig sjalva |
وَإِذْ قِيلَ لَهُمُ اسْكُنُوا هَٰذِهِ الْقَرْيَةَ وَكُلُوا مِنْهَا حَيْثُ شِئْتُمْ وَقُولُوا حِطَّةٌ وَادْخُلُوا الْبَابَ سُجَّدًا نَّغْفِرْ لَكُمْ خَطِيئَاتِكُمْ ۚ سَنَزِيدُ الْمُحْسِنِينَ (161)
Och nar de fick tillsagelsen: ”Bygg och bo i detta land och at vad ni vill av vad det ger, men fall ned med pannan mot jorden vid intradet och bed: 'Los oss fran bordan av var synd!' [Da] skall Vi forlata er era synder [och] rikligt belona dem som gor det goda och det ratta” |
فَبَدَّلَ الَّذِينَ ظَلَمُوا مِنْهُمْ قَوْلًا غَيْرَ الَّذِي قِيلَ لَهُمْ فَأَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ رِجْزًا مِّنَ السَّمَاءِ بِمَا كَانُوا يَظْلِمُونَ (162)
[nar detta sades] satte de orattfardiga bland dem andra ord i stallet for det som de hade uppmanats att saga, och Vi lat straff och fornedring drabba dem fran ovan pa grund av den synd de begick |
وَاسْأَلْهُمْ عَنِ الْقَرْيَةِ الَّتِي كَانَتْ حَاضِرَةَ الْبَحْرِ إِذْ يَعْدُونَ فِي السَّبْتِ إِذْ تَأْتِيهِمْ حِيتَانُهُمْ يَوْمَ سَبْتِهِمْ شُرَّعًا وَيَوْمَ لَا يَسْبِتُونَ ۙ لَا تَأْتِيهِمْ ۚ كَذَٰلِكَ نَبْلُوهُم بِمَا كَانُوا يَفْسُقُونَ (163)
Och fraga dem om staden som lag vid havet och vars invanare inte iakttog sabbatsbudet: pa sabbaten gick fisken namligen till i vattenbrynet, medan den andra dagar inte syntes till. Pa detta satt provade Vi dem pa grund av deras overtradelser av [Guds bud] |
وَإِذْ قَالَتْ أُمَّةٌ مِّنْهُمْ لِمَ تَعِظُونَ قَوْمًا ۙ اللَّهُ مُهْلِكُهُمْ أَوْ مُعَذِّبُهُمْ عَذَابًا شَدِيدًا ۖ قَالُوا مَعْذِرَةً إِلَىٰ رَبِّكُمْ وَلَعَلَّهُمْ يَتَّقُونَ (164)
Och da nagra fragade dem [som ville varna sabbatsbrytarna]: "Varfor formanar ni manniskor som Gud kommer att lata forgas eller drabbas av ett strangt straff?" svarade de [som ville varna]: "For att fria oss fran skuld infor er Herre och i forhoppningen att de skall frukta Gud |
فَلَمَّا نَسُوا مَا ذُكِّرُوا بِهِ أَنجَيْنَا الَّذِينَ يَنْهَوْنَ عَنِ السُّوءِ وَأَخَذْنَا الَّذِينَ ظَلَمُوا بِعَذَابٍ بَئِيسٍ بِمَا كَانُوا يَفْسُقُونَ (165)
Och nar [sabbatsbrytarna] hade glomt alla paminnelser de fatt, raddade Vi dem som ville hejda overtradelserna och straffade syndarna for deras olydnad |
فَلَمَّا عَتَوْا عَن مَّا نُهُوا عَنْهُ قُلْنَا لَهُمْ كُونُوا قِرَدَةً خَاسِئِينَ (166)
Och da de vagrade att upphora med sina forbjudna handlingar, uttalade Vi [Var fordomelse] over dem: "Bli [som] apor, foremal for [allas] han och forakt |
وَإِذْ تَأَذَّنَ رَبُّكَ لَيَبْعَثَنَّ عَلَيْهِمْ إِلَىٰ يَوْمِ الْقِيَامَةِ مَن يَسُومُهُمْ سُوءَ الْعَذَابِ ۗ إِنَّ رَبَّكَ لَسَرِيعُ الْعِقَابِ ۖ وَإِنَّهُ لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ (167)
Och [minns, Muhammad] att din Herre gav till kanna att Han anda till Uppstandelsens dag skall sanda mot dem [hamnare] som kommer att valla dem svara lidanden. Din Herre ar helt visst snar att straffa - och helt visst ar Han [ocksa] standigt forlatande, barmhartig |
وَقَطَّعْنَاهُمْ فِي الْأَرْضِ أُمَمًا ۖ مِّنْهُمُ الصَّالِحُونَ وَمِنْهُمْ دُونَ ذَٰلِكَ ۖ وَبَلَوْنَاهُم بِالْحَسَنَاتِ وَالسَّيِّئَاتِ لَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ (168)
Och Vi splittrade dem i [manga] grupper [som spriddes] over jorden. Bland dem fanns rattradiga manniskor och andra som inte holl [mattet]. Vi satte dem pa prov genom att [lata dem uppleva] bade medgang och motgang, for att de skulle vanda om [fran sina syndiga vagar] |
فَخَلَفَ مِن بَعْدِهِمْ خَلْفٌ وَرِثُوا الْكِتَابَ يَأْخُذُونَ عَرَضَ هَٰذَا الْأَدْنَىٰ وَيَقُولُونَ سَيُغْفَرُ لَنَا وَإِن يَأْتِهِمْ عَرَضٌ مِّثْلُهُ يَأْخُذُوهُ ۚ أَلَمْ يُؤْخَذْ عَلَيْهِم مِّيثَاقُ الْكِتَابِ أَن لَّا يَقُولُوا عَلَى اللَّهِ إِلَّا الْحَقَّ وَدَرَسُوا مَا فِيهِ ۗ وَالدَّارُ الْآخِرَةُ خَيْرٌ لِّلَّذِينَ يَتَّقُونَ ۗ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (169)
Efter dem har kommit manniskor av samre slag som, trots att de har arvt Skriften, [enbart] star efter jordisk vinning, och de pastar: "Vi kommer att bli forlatna." Men sa snart de far ett nytt tillfalle till en sadan vinst, griper de det. Har de inte genom det i Skriften [stadfasta] forbundet atagit sig att inte saga om Gud annat an det som ar sant? Och de studerar denna [Skrift och lar sig] dess innehall! Det eviga livet ar det hogsta goda for dem som fruktar Gud. Anvander ni inte ert forstand |
وَالَّذِينَ يُمَسِّكُونَ بِالْكِتَابِ وَأَقَامُوا الصَّلَاةَ إِنَّا لَا نُضِيعُ أَجْرَ الْمُصْلِحِينَ (170)
Och de som haller fast vid Skriften och regelbundet forrattar bonen [bor veta] att Vi inte later dem som forbattrar och staller till ratta bli utan lon |
۞ وَإِذْ نَتَقْنَا الْجَبَلَ فَوْقَهُمْ كَأَنَّهُ ظُلَّةٌ وَظَنُّوا أَنَّهُ وَاقِعٌ بِهِمْ خُذُوا مَا آتَيْنَاكُم بِقُوَّةٍ وَاذْكُرُوا مَا فِيهِ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ (171)
Och [minns] att Vi lyfte upp berget Sinai och lat det svava over dem som en baldakin - de trodde att det skulle falla over dem - [och Vi sade]: "Hall med kraft fast vid det som Vi har uppenbarat for er och bevara dessa [ord] i era hjartan - kanske skall ni frukta Gud |
وَإِذْ أَخَذَ رَبُّكَ مِن بَنِي آدَمَ مِن ظُهُورِهِمْ ذُرِّيَّتَهُمْ وَأَشْهَدَهُمْ عَلَىٰ أَنفُسِهِمْ أَلَسْتُ بِرَبِّكُمْ ۖ قَالُوا بَلَىٰ ۛ شَهِدْنَا ۛ أَن تَقُولُوا يَوْمَ الْقِيَامَةِ إِنَّا كُنَّا عَنْ هَٰذَا غَافِلِينَ (172)
OCH NAR din Herre later nya slakten utga fran Adams soners lander, begar Han av dem att de skall vittna om sig sjalva [och fragar]: "Ar Jag inte er Herre?" [Da] svarar de: "Jo, vi vittnar [att Du ar var Herre]!" [Detta sker] for att ni [manniskor] inte pa Uppstandelsens dag skall saga: "Om detta var vi inte medvetna |
أَوْ تَقُولُوا إِنَّمَا أَشْرَكَ آبَاؤُنَا مِن قَبْلُ وَكُنَّا ذُرِّيَّةً مِّن بَعْدِهِمْ ۖ أَفَتُهْلِكُنَا بِمَا فَعَلَ الْمُبْطِلُونَ (173)
Eller saga: "Det var vara forfader som i forna dagar tog sig for att satta medhjalpare vid Guds sida - och vi, deras sentida efterkommande, vill Du lata oss ga under pa grund av de logner som de diktade upp |
وَكَذَٰلِكَ نُفَصِّلُ الْآيَاتِ وَلَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ (174)
Sa framstaller Vi budskapen fast och klart, for att de skall [inse sina felsteg och] vanda om |
وَاتْلُ عَلَيْهِمْ نَبَأَ الَّذِي آتَيْنَاهُ آيَاتِنَا فَانسَلَخَ مِنْهَا فَأَتْبَعَهُ الشَّيْطَانُ فَكَانَ مِنَ الْغَاوِينَ (175)
Och beratta for dem vad som hande den man som Vi hade gett del av Vara budskap och som skot dem ifran sig. Djavulen foljde honom hack i hal och han blev [till sist] en av dem som, efter att sjalv ha vilseletts, leder andra pa avvagar |
وَلَوْ شِئْنَا لَرَفَعْنَاهُ بِهَا وَلَٰكِنَّهُ أَخْلَدَ إِلَى الْأَرْضِ وَاتَّبَعَ هَوَاهُ ۚ فَمَثَلُهُ كَمَثَلِ الْكَلْبِ إِن تَحْمِلْ عَلَيْهِ يَلْهَثْ أَوْ تَتْرُكْهُ يَلْهَث ۚ ذَّٰلِكَ مَثَلُ الْقَوْمِ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا ۚ فَاقْصُصِ الْقَصَصَ لَعَلَّهُمْ يَتَفَكَّرُونَ (176)
Om Vi hade velat kunde Vi ha latit honom resa sig [ur fornedringen] med hjalp av [budskapen], men hans hela hag stod till jordiska ting och han ville bara folja sina egna bojelser. Han kan liknas vid en hund som flasar med hangande tunga vare sig du kommer hotfullt emot honom eller lamnar honom i fred. Detta ar liknelsen om dem som pastar att Vara budskap ar logn. Beratta darfor denna historia - kanske skall den [vacka] dem till eftertanke |
سَاءَ مَثَلًا الْقَوْمُ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا وَأَنفُسَهُمْ كَانُوا يَظْلِمُونَ (177)
Ett daligt foredome utgor de som pastar att Vara budskap ar logn; de vallar sig sjalva skada |
مَن يَهْدِ اللَّهُ فَهُوَ الْمُهْتَدِي ۖ وَمَن يُضْلِلْ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الْخَاسِرُونَ (178)
Den som Gud ger vagledning ar pa ratt vag, och de som Gud later ga vilse ar forlorarna |
وَلَقَدْ ذَرَأْنَا لِجَهَنَّمَ كَثِيرًا مِّنَ الْجِنِّ وَالْإِنسِ ۖ لَهُمْ قُلُوبٌ لَّا يَفْقَهُونَ بِهَا وَلَهُمْ أَعْيُنٌ لَّا يُبْصِرُونَ بِهَا وَلَهُمْ آذَانٌ لَّا يَسْمَعُونَ بِهَا ۚ أُولَٰئِكَ كَالْأَنْعَامِ بَلْ هُمْ أَضَلُّ ۚ أُولَٰئِكَ هُمُ الْغَافِلُونَ (179)
Vi har sant skaror av osynliga vasen och manniskor till helvetet: de har hjartan som ingenting forstar, ogon som ingenting ser och oron som ingenting hor. De ar som kreatur, nej, de ar annu vilsnare: de ar de tanklosa, de likgiltiga |
وَلِلَّهِ الْأَسْمَاءُ الْحُسْنَىٰ فَادْعُوهُ بِهَا ۖ وَذَرُوا الَّذِينَ يُلْحِدُونَ فِي أَسْمَائِهِ ۚ سَيُجْزَوْنَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (180)
GUDS ar fullkomlighetens skona namn; anropa Honom alltsa med dessa [namn] och hall er pa avstand fran dem som missbrukar dem. De skall fa den lon som deras handlingar [fortjanar] |
وَمِمَّنْ خَلَقْنَا أُمَّةٌ يَهْدُونَ بِالْحَقِّ وَبِهِ يَعْدِلُونَ (181)
Bland dem Vi har skapat finns de som leder [andra] och som [sjalva] handlar rattradigt, lysta av sanningens [ljus] |
وَالَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا سَنَسْتَدْرِجُهُم مِّنْ حَيْثُ لَا يَعْلَمُونَ (182)
Men de som forkastar Vara budskap som logn, dem skall Vi fora [narmare straffet] steg for steg utan att de inser vad som haller pa att ske |
وَأُمْلِي لَهُمْ ۚ إِنَّ كَيْدِي مَتِينٌ (183)
Jag ger dem ett uppskov, men Min plan ligger fast |
أَوَلَمْ يَتَفَكَّرُوا ۗ مَا بِصَاحِبِهِم مِّن جِنَّةٍ ۚ إِنْ هُوَ إِلَّا نَذِيرٌ مُّبِينٌ (184)
Har de inte agnat eftertanke at [detta] att deras landsman inte ar en galning? Han ar ingenting annat an en varnare, som varnar klart och entydigt |
أَوَلَمْ يَنظُرُوا فِي مَلَكُوتِ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا خَلَقَ اللَّهُ مِن شَيْءٍ وَأَنْ عَسَىٰ أَن يَكُونَ قَدِ اقْتَرَبَ أَجَلُهُمْ ۖ فَبِأَيِّ حَدِيثٍ بَعْدَهُ يُؤْمِنُونَ (185)
Har de aldrig tankt igenom betydelsen av [Guds] herravalde over himlarna och jorden och av allt som Gud har skapat och [fragat sig] om den for dem [utmatta] fristen ar nara att lopa ut? Pa vilket budskap skall de hadanefter tro |
مَن يُضْلِلِ اللَّهُ فَلَا هَادِيَ لَهُ ۚ وَيَذَرُهُمْ فِي طُغْيَانِهِمْ يَعْمَهُونَ (186)
Den som Gud later ga vilse har ingen vagledare och Han later dem hallas i sitt trotsiga overmod, snubblande an hit an dit i blindo |
يَسْأَلُونَكَ عَنِ السَّاعَةِ أَيَّانَ مُرْسَاهَا ۖ قُلْ إِنَّمَا عِلْمُهَا عِندَ رَبِّي ۖ لَا يُجَلِّيهَا لِوَقْتِهَا إِلَّا هُوَ ۚ ثَقُلَتْ فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۚ لَا تَأْتِيكُمْ إِلَّا بَغْتَةً ۗ يَسْأَلُونَكَ كَأَنَّكَ حَفِيٌّ عَنْهَا ۖ قُلْ إِنَّمَا عِلْمُهَا عِندَ اللَّهِ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ (187)
DE FRAGAR dig om den Yttersta stunden och nar den skall komma. Sag: "Min Herre ensam har kunskap om detta. Han och ingen annan skall lyfta slojan, nar tiden ar inne. [Stundens] tyngd skall kannas i himlarna och pa jorden. Och den skall komma over er utan forvarning. De fragar dig, som om du efter ihardigt sokande hade fatt kunskap om detta. Sag: "Ingen har kunskap om denna [tidpunkt] utom Gud, men de flesta manniskor vet inte [varfor den halls hemlig] |
قُل لَّا أَمْلِكُ لِنَفْسِي نَفْعًا وَلَا ضَرًّا إِلَّا مَا شَاءَ اللَّهُ ۚ وَلَوْ كُنتُ أَعْلَمُ الْغَيْبَ لَاسْتَكْثَرْتُ مِنَ الْخَيْرِ وَمَا مَسَّنِيَ السُّوءُ ۚ إِنْ أَنَا إِلَّا نَذِيرٌ وَبَشِيرٌ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (188)
Sag: "Jag kan inte uppna formaner for mig sjalv eller avvarja ett ont [som hotar mig] - ingenting [hander mig] utom det som Gud vill. Men om jag hade haft full kannedom om det som ar dolt for manniskor, skulle jag helt sakert ha kunnat uppna mycket av detta livets goda och jag skulle ha undgatt allt ont. Jag ar bara en varnare och forkunnare av hoppets budskap till manniskor som vill tro |
۞ هُوَ الَّذِي خَلَقَكُم مِّن نَّفْسٍ وَاحِدَةٍ وَجَعَلَ مِنْهَا زَوْجَهَا لِيَسْكُنَ إِلَيْهَا ۖ فَلَمَّا تَغَشَّاهَا حَمَلَتْ حَمْلًا خَفِيفًا فَمَرَّتْ بِهِ ۖ فَلَمَّا أَثْقَلَت دَّعَوَا اللَّهَ رَبَّهُمَا لَئِنْ آتَيْتَنَا صَالِحًا لَّنَكُونَنَّ مِنَ الشَّاكِرِينَ (189)
DET AR Han som har skapat er ur en enda varelse och som av denna skapade dess make, sa att [mannen] kan finna ro hos [sin hustru]. Nar han har slutit henne i sin famn, far hon en latt borda att bara och hon fortsatter att bara den tills den borjar kannas tung och de anropar Gud, sin Herre: "Om Du skanker oss ett [barn], sunt till kropp och sjal, skall vi sannerligen visa tacksamhet |
فَلَمَّا آتَاهُمَا صَالِحًا جَعَلَا لَهُ شُرَكَاءَ فِيمَا آتَاهُمَا ۚ فَتَعَالَى اللَّهُ عَمَّا يُشْرِكُونَ (190)
Men nar Han skanker dem det friska [barn som de bett om], riktar de en del [av sin tacksamhet] for Hans gava till andra! Men Gud ar hojd hogt over allt vad [manniskor] vill satta vid Hans sida |
أَيُشْرِكُونَ مَا لَا يَخْلُقُ شَيْئًا وَهُمْ يُخْلَقُونَ (191)
Vill de vid Hans sida satta dem som, sjalva skapade, inte kan skapa nagot |
وَلَا يَسْتَطِيعُونَ لَهُمْ نَصْرًا وَلَا أَنفُسَهُمْ يَنصُرُونَ (192)
som varken kan hjalpa dem eller sig sjalva |
وَإِن تَدْعُوهُمْ إِلَى الْهُدَىٰ لَا يَتَّبِعُوكُمْ ۚ سَوَاءٌ عَلَيْكُمْ أَدَعَوْتُمُوهُمْ أَمْ أَنتُمْ صَامِتُونَ (193)
och som, om ni kallar dem till [Guds] vagledning, inte foljer er? Vare sig ni anropar dem eller inte blir foljden for er densamma |
إِنَّ الَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ عِبَادٌ أَمْثَالُكُمْ ۖ فَادْعُوهُمْ فَلْيَسْتَجِيبُوا لَكُمْ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (194)
De som ni anropar i Guds stalle ar [Guds] tjanare liksom ni sjalva. Anropa dem da och vanta pa deras svar, om vad ni sager ar sanning |
أَلَهُمْ أَرْجُلٌ يَمْشُونَ بِهَا ۖ أَمْ لَهُمْ أَيْدٍ يَبْطِشُونَ بِهَا ۖ أَمْ لَهُمْ أَعْيُنٌ يُبْصِرُونَ بِهَا ۖ أَمْ لَهُمْ آذَانٌ يَسْمَعُونَ بِهَا ۗ قُلِ ادْعُوا شُرَكَاءَكُمْ ثُمَّ كِيدُونِ فَلَا تُنظِرُونِ (195)
Har de kanske fotter att ga med eller hander att sla med eller ogon att se med eller oron att hora med? Sag [Muhammad]: "Anropa dem som ni satter vid Guds sida och smid era onda planer mot mig och lat mig inte fa nagot andrum |
إِنَّ وَلِيِّيَ اللَّهُ الَّذِي نَزَّلَ الْكِتَابَ ۖ وَهُوَ يَتَوَلَّى الصَّالِحِينَ (196)
Gud ar mitt stod, Han som har uppenbarat denna Skrift och som beskyddar de rattsinniga |
وَالَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِهِ لَا يَسْتَطِيعُونَ نَصْرَكُمْ وَلَا أَنفُسَهُمْ يَنصُرُونَ (197)
Men de som ni anropar i Hans stalle kan varken hjalpa er eller sig sjalva |
وَإِن تَدْعُوهُمْ إِلَى الْهُدَىٰ لَا يَسْمَعُوا ۖ وَتَرَاهُمْ يَنظُرُونَ إِلَيْكَ وَهُمْ لَا يُبْصِرُونَ (198)
Om ni kallar dem till [Guds] vagledning, hor de er inte, och [aven om du tror] dig marka att de ser dig, ser de inte |
خُذِ الْعَفْوَ وَأْمُرْ بِالْعُرْفِ وَأَعْرِضْ عَنِ الْجَاهِلِينَ (199)
OVERSE med manniskornas natur [och deras brister], och uppmana [alla att visa] hovlighet och vanlighet och undvik [alla ordvaxlingar med] dem som [star kvar i hednisk] okunnighet |
وَإِمَّا يَنزَغَنَّكَ مِنَ الشَّيْطَانِ نَزْغٌ فَاسْتَعِذْ بِاللَّهِ ۚ إِنَّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ (200)
Och om Djavulen far din [vrede] att blossa upp, be da Gud beskydda dig; Han hor allt, vet allt |
إِنَّ الَّذِينَ اتَّقَوْا إِذَا مَسَّهُمْ طَائِفٌ مِّنَ الشَّيْطَانِ تَذَكَّرُوا فَإِذَا هُم مُّبْصِرُونَ (201)
Nar de som fruktar Gud besvaras av onda ingivelser fran Djavulen, paminner de sig Guds [formaningar och varningar] och da far de sin klarsyn tillbaka |
وَإِخْوَانُهُمْ يَمُدُّونَهُمْ فِي الْغَيِّ ثُمَّ لَا يُقْصِرُونَ (202)
Icke desto mindre vill deras broder driva dem langt ut i synd och ger inte upp |
وَإِذَا لَمْ تَأْتِهِم بِآيَةٍ قَالُوا لَوْلَا اجْتَبَيْتَهَا ۚ قُلْ إِنَّمَا أَتَّبِعُ مَا يُوحَىٰ إِلَيَّ مِن رَّبِّي ۚ هَٰذَا بَصَائِرُ مِن رَّبِّكُمْ وَهُدًى وَرَحْمَةٌ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (203)
Och da du [Muhammad] inte ger dem det tecken eller under [som de begar], sager de: "Varfor har du inte [sjalv] valt ut det?" Sag: "Jag foljer bara vad som uppenbaras for mig av min Herre, [uppenbarelser] som skall oppna era ogon [for sanningen] och som ar en vagledning och en kalla till nad for dem som vill tro |
وَإِذَا قُرِئَ الْقُرْآنُ فَاسْتَمِعُوا لَهُ وَأَنصِتُوا لَعَلَّكُمْ تُرْحَمُونَ (204)
Lyssna darfor uppmarksamt nar hoglasning ur Koranen pagar - kanske kommer [Gud] att visa er barmhartighet |
وَاذْكُر رَّبَّكَ فِي نَفْسِكَ تَضَرُّعًا وَخِيفَةً وَدُونَ الْجَهْرِ مِنَ الْقَوْلِ بِالْغُدُوِّ وَالْآصَالِ وَلَا تَكُن مِّنَ الْغَافِلِينَ (205)
Och - [du som ar troende] - akalla i tysthet din Herre morgon och afton, odmjukt och med fruktan. Och var inte [som] de tanklosa, de likgiltiga |
إِنَّ الَّذِينَ عِندَ رَبِّكَ لَا يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِهِ وَيُسَبِّحُونَهُ وَلَهُ يَسْجُدُونَ ۩ (206)
De som ar i din Herres narhet finner det inte vara under sin vardighet att tjana Honom. De lovprisar Honom och faller ned pa sina ansikten [i tillbedjan] |
