طه (1)
Ta ha |
مَا أَنزَلْنَا عَلَيْكَ الْقُرْآنَ لِتَشْقَىٰ (2)
VI HAR inte uppenbarat Koranen for dig for att valla dig oro och bekymmer |
إِلَّا تَذْكِرَةً لِّمَن يَخْشَىٰ (3)
[nej, den ar] bara en paminnelse till dem som fruktar [Gud] |
تَنزِيلًا مِّمَّنْ خَلَقَ الْأَرْضَ وَالسَّمَاوَاتِ الْعُلَى (4)
sand av Honom som har skapat jorden och de hogsta himlarna |
الرَّحْمَٰنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَىٰ (5)
den Naderike som tronar [over skapelsen] i Sin allmakts harlighet |
لَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا وَمَا تَحْتَ الثَّرَىٰ (6)
Honom tillhor allt det som himlarna rymmer och det som jorden bar och allt som finns daremellan och allt som marken gommer |
وَإِن تَجْهَرْ بِالْقَوْلِ فَإِنَّهُ يَعْلَمُ السِّرَّ وَأَخْفَى (7)
Vare sig du sager hogt [vad du tanker eller inte, vet Han det], eftersom Han kanner [manniskans] hemligheter och det som ar an djupare dolt |
اللَّهُ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ لَهُ الْأَسْمَاءُ الْحُسْنَىٰ (8)
Gud - ingen gudom finns utom Han; Hans ar fullkomlighetens skona namn |
وَهَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ مُوسَىٰ (9)
HAR DU [Muhammad] hort berattelsen om Moses |
إِذْ رَأَىٰ نَارًا فَقَالَ لِأَهْلِهِ امْكُثُوا إِنِّي آنَسْتُ نَارًا لَّعَلِّي آتِيكُم مِّنْهَا بِقَبَسٍ أَوْ أَجِدُ عَلَى النَّارِ هُدًى (10)
Han hade sett en eld [pa avstand] och sade till de sina: "Stanna har! Jag har upptackt en eld; kanske kan jag hamta en fackla at er darifran eller raka [nagon] vid elden som visar oss vagen |
فَلَمَّا أَتَاهَا نُودِيَ يَا مُوسَىٰ (11)
Men nar han narmade sig kallade en rost pa honom: "Moses |
إِنِّي أَنَا رَبُّكَ فَاخْلَعْ نَعْلَيْكَ ۖ إِنَّكَ بِالْوَادِ الْمُقَدَّسِ طُوًى (12)
Jag ar din Herre! Tag av dina sandaler; du star namligen i den heliga dalen Tuwa |
وَأَنَا اخْتَرْتُكَ فَاسْتَمِعْ لِمَا يُوحَىٰ (13)
Jag har utvalt dig [till profet]; lyssna nu noga till det som skall uppenbaras [for dig] |
إِنَّنِي أَنَا اللَّهُ لَا إِلَٰهَ إِلَّا أَنَا فَاعْبُدْنِي وَأَقِمِ الصَّلَاةَ لِذِكْرِي (14)
Jag ar Gud. Ingen gudom finns utom Jag. Dyrka Mig darfor och forratta bonen for att minnas Mig |
إِنَّ السَّاعَةَ آتِيَةٌ أَكَادُ أُخْفِيهَا لِتُجْزَىٰ كُلُّ نَفْسٍ بِمَا تَسْعَىٰ (15)
Den Yttersta stunden skall komma, aven om Jag haller dess [ankomst] hemlig, for att var och en skall lonas for det som han har stravat mot |
فَلَا يَصُدَّنَّكَ عَنْهَا مَن لَّا يُؤْمِنُ بِهَا وَاتَّبَعَ هَوَاهُ فَتَرْدَىٰ (16)
Lat darfor ingen som fornekar den och som [bara] foljer sitt eget sinne, rubba dig i din tro pa den - annars stortar du dig i fordarvet |
وَمَا تِلْكَ بِيَمِينِكَ يَا مُوسَىٰ (17)
Moses, vad ar det du har i din hogra hand |
قَالَ هِيَ عَصَايَ أَتَوَكَّأُ عَلَيْهَا وَأَهُشُّ بِهَا عَلَىٰ غَنَمِي وَلِيَ فِيهَا مَآرِبُ أُخْرَىٰ (18)
Han svarade: "Det ar min stav, som jag stoder mig pa och som jag anvander for att skala av lov fran traden for mina far; jag har ocksa annan nytta av den |
قَالَ أَلْقِهَا يَا مُوسَىٰ (19)
[Gud] sade: "Kasta den ifran dig, Moses |
فَأَلْقَاهَا فَإِذَا هِيَ حَيَّةٌ تَسْعَىٰ (20)
[Moses] kastade den och se, da blev den till en orm, som kvickt ville slingra sig undan |
قَالَ خُذْهَا وَلَا تَخَفْ ۖ سَنُعِيدُهَا سِيرَتَهَا الْأُولَىٰ (21)
[Gud] sade: "Grip nu tag i den och var inte radd! Vi skall lata den aterga till sitt forra tillstand |
وَاضْمُمْ يَدَكَ إِلَىٰ جَنَاحِكَ تَخْرُجْ بَيْضَاءَ مِنْ غَيْرِ سُوءٍ آيَةً أُخْرَىٰ (22)
Tryck din hand [under kladerna] mot kroppens sida; da du drar fram den [skall den vara] skinande vit, utan en flack - ett andra tecken [efter tecknet med staven] |
لِنُرِيَكَ مِنْ آيَاتِنَا الْكُبْرَى (23)
Vi har namligen velat lata dig se nagra av Vara stora tecken |
اذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَىٰ (24)
Bege dig [nu] till Farao, som har gatt for langt i sitt overmod |
قَالَ رَبِّ اشْرَحْ لِي صَدْرِي (25)
[Moses] sade: "Herre! Oppna mitt brost [for Ditt ljus] |
وَيَسِّرْ لِي أَمْرِي (26)
och gor min uppgift latt |
وَاحْلُلْ عُقْدَةً مِّن لِّسَانِي (27)
och los min tungas band |
يَفْقَهُوا قَوْلِي (28)
sa att de forstar mina ord |
وَاجْعَل لِّي وَزِيرًا مِّنْ أَهْلِي (29)
och ge mig som medhjalpare en av de mina |
هَارُونَ أَخِي (30)
Aron, min broder |
اشْدُدْ بِهِ أَزْرِي (31)
Lat honom bli ett stod for mig |
وَأَشْرِكْهُ فِي أَمْرِي (32)
och lat honom dela min uppgift |
كَيْ نُسَبِّحَكَ كَثِيرًا (33)
sa att vi ofortrottligt far prisa Din harlighet |
وَنَذْكُرَكَ كَثِيرًا (34)
och standigt minnas Dig |
إِنَّكَ كُنتَ بِنَا بَصِيرًا (35)
Du som ser oss [som vi ar med vara fel och brister] |
قَالَ قَدْ أُوتِيتَ سُؤْلَكَ يَا مُوسَىٰ (36)
[Gud] sade: "Moses! Allt det som du har bett om har beviljats dig |
وَلَقَدْ مَنَنَّا عَلَيْكَ مَرَّةً أُخْرَىٰ (37)
Vi har redan en gang visat dig Var nad |
إِذْ أَوْحَيْنَا إِلَىٰ أُمِّكَ مَا يُوحَىٰ (38)
da Vi gav din moder denna ingivelse |
أَنِ اقْذِفِيهِ فِي التَّابُوتِ فَاقْذِفِيهِ فِي الْيَمِّ فَلْيُلْقِهِ الْيَمُّ بِالسَّاحِلِ يَأْخُذْهُ عَدُوٌّ لِّي وَعَدُوٌّ لَّهُ ۚ وَأَلْقَيْتُ عَلَيْكَ مَحَبَّةً مِّنِّي وَلِتُصْنَعَ عَلَىٰ عَيْنِي (39)
Lagg honom i en kista och satt ut den i floden; floden skall fora [kistan] till stranden och en som ar Min fiende och hans fiende skall [finna honom och] ta sig an honom.' Och Jag omgav dig med Min karlek och du vaxte upp under Mina ogon |
إِذْ تَمْشِي أُخْتُكَ فَتَقُولُ هَلْ أَدُلُّكُمْ عَلَىٰ مَن يَكْفُلُهُ ۖ فَرَجَعْنَاكَ إِلَىٰ أُمِّكَ كَيْ تَقَرَّ عَيْنُهَا وَلَا تَحْزَنَ ۚ وَقَتَلْتَ نَفْسًا فَنَجَّيْنَاكَ مِنَ الْغَمِّ وَفَتَنَّاكَ فُتُونًا ۚ فَلَبِثْتَ سِنِينَ فِي أَهْلِ مَدْيَنَ ثُمَّ جِئْتَ عَلَىٰ قَدَرٍ يَا مُوسَىٰ (40)
Och da gick din syster [till Farao palats] och sade: 'Skall jag visa er till [en kvinna] som kan ta hand om honom [och amma honom]?' Sa gav Vi dig tillbaka till din moder, sa att hennes ogon fick gladjas och hon glomde sin sorg. [Nar du hade natt vuxen alder] dodade du en man. Vi befriade dig fran angesten [over detta] men provade dig med [andra svara] provningar. Darpa vistades du flera ar hos folket i Madyan; och nu, Moses, har du enligt Mitt beslut kommit [till Vart mote] |
وَاصْطَنَعْتُكَ لِنَفْسِي (41)
Jag har namligen knutit dig till Mig sjalv |
اذْهَبْ أَنتَ وَأَخُوكَ بِآيَاتِي وَلَا تَنِيَا فِي ذِكْرِي (42)
Bege er [nu] i vag med Mina budskap, du och din broder, och lat inte trotthet hindra er att anropa Mig |
اذْهَبَا إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَىٰ (43)
Ga till Farao - han har gatt for langt i sitt overmod |
فَقُولَا لَهُ قَوْلًا لَّيِّنًا لَّعَلَّهُ يَتَذَكَّرُ أَوْ يَخْشَىٰ (44)
men tala till honom i forsonliga ordalag; kanske formas han da till eftertanke eller grips av fruktan |
قَالَا رَبَّنَا إِنَّنَا نَخَافُ أَن يَفْرُطَ عَلَيْنَا أَوْ أَن يَطْغَىٰ (45)
De svarade: "Herre! Vi ar radda att han skall hindra oss i vart uppdrag eller ga fram mot oss med vald |
قَالَ لَا تَخَافَا ۖ إِنَّنِي مَعَكُمَا أَسْمَعُ وَأَرَىٰ (46)
[Gud] svarade: "Ni har ingenting att frukta! Jag skall vara med er; Jag hor och ser [allt] |
فَأْتِيَاهُ فَقُولَا إِنَّا رَسُولَا رَبِّكَ فَأَرْسِلْ مَعَنَا بَنِي إِسْرَائِيلَ وَلَا تُعَذِّبْهُمْ ۖ قَدْ جِئْنَاكَ بِآيَةٍ مِّن رَّبِّكَ ۖ وَالسَّلَامُ عَلَىٰ مَنِ اتَّبَعَ الْهُدَىٰ (47)
Ga nu till honom och sag: 'Vi ar din Herres sandebud. Lat Israels barn lamna landet med oss och straffa dem inte! Vi for med oss till dig ett tecken fran din Herre. [Guds] fred skall vara med den som foljer [Hans] vagledning |
إِنَّا قَدْ أُوحِيَ إِلَيْنَا أَنَّ الْعَذَابَ عَلَىٰ مَن كَذَّبَ وَتَوَلَّىٰ (48)
Det har uppenbarats for oss att [Hans] straff skall drabba dem som fornekar sanningen och vander den ryggen.'” |
قَالَ فَمَن رَّبُّكُمَا يَا مُوسَىٰ (49)
[Nar de fatt foretrade och Moses hade talat] sade [Farao]: "Vem, Moses, ar da er Herre |
قَالَ رَبُّنَا الَّذِي أَعْطَىٰ كُلَّ شَيْءٍ خَلْقَهُ ثُمَّ هَدَىٰ (50)
[Moses] svarade: "Han som ger at varje ting dess vasen och form och sedan leder det pa dess vag - Han ar var Herre |
قَالَ فَمَا بَالُ الْقُرُونِ الْأُولَىٰ (51)
[Farao] sade: "Hur ar det da med de slakten som levde fore oss |
قَالَ عِلْمُهَا عِندَ رَبِّي فِي كِتَابٍ ۖ لَّا يَضِلُّ رَبِّي وَلَا يَنسَى (52)
[Moses] svarade: "Kunskapen om [vad som hant] dem finns hos min Herre, [upptecknad] i ett beslut; min Herre begar aldrig ett misstag och Han glommer ingenting |
الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ الْأَرْضَ مَهْدًا وَسَلَكَ لَكُمْ فِيهَا سُبُلًا وَأَنزَلَ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً فَأَخْرَجْنَا بِهِ أَزْوَاجًا مِّن نَّبَاتٍ شَتَّىٰ (53)
[DET AR] Han som har gjort jorden till er vagga och stakat ut pa den de vagar [ni har att folja for att fa er utkomst], och som later regn falla fran skyn - med detta later Vi vaxter spira av alla slag |
كُلُوا وَارْعَوْا أَنْعَامَكُمْ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّأُولِي النُّهَىٰ (54)
[Av vaxterna och deras frukter] far ni livnara er och lata er boskap beta. I detta ligger helt visst budskap till manniskor som [styrs av] sitt fornuft |
۞ مِنْهَا خَلَقْنَاكُمْ وَفِيهَا نُعِيدُكُمْ وَمِنْهَا نُخْرِجُكُمْ تَارَةً أُخْرَىٰ (55)
Av denna [jord] har Vi skapat er och till den later Vi er vanda tillbaka och ur den skall Vi [kalla] er att stiga fram annu en gang |
وَلَقَدْ أَرَيْنَاهُ آيَاتِنَا كُلَّهَا فَكَذَّبَ وَأَبَىٰ (56)
FASTAN VI lat [Farao] se alla Vara tecken, forkastade han dem och vagrade att tro [pa Vara budskap] |
قَالَ أَجِئْتَنَا لِتُخْرِجَنَا مِنْ أَرْضِنَا بِسِحْرِكَ يَا مُوسَىٰ (57)
Han sade: "Har du, Moses, kommit hit for att driva bort oss fran vart land med dina trollkonster |
فَلَنَأْتِيَنَّكَ بِسِحْرٍ مِّثْلِهِ فَاجْعَلْ بَيْنَنَا وَبَيْنَكَ مَوْعِدًا لَّا نُخْلِفُهُ نَحْنُ وَلَا أَنتَ مَكَانًا سُوًى (58)
Vi skall sannerligen visa dig lika goda trollkonster som dina. Namn darfor tid for ett mote fran vilket vi inte skall utebli och du inte heller far [utebli] och en [for oss alla] lamplig plats |
قَالَ مَوْعِدُكُمْ يَوْمُ الزِّينَةِ وَأَن يُحْشَرَ النَّاسُ ضُحًى (59)
[Moses] svarade: "Det mote som du [vill kalla till] skall aga rum pa er stora hogtidsdag och lat folket samlas redan pa formiddagen |
فَتَوَلَّىٰ فِرْعَوْنُ فَجَمَعَ كَيْدَهُ ثُمَّ أَتَىٰ (60)
Farao drog sig tillbaka [med sina radgivare] for att planera hur de skulle ga till vaga; och [nar tiden for motet kom] infann han sig |
قَالَ لَهُم مُّوسَىٰ وَيْلَكُمْ لَا تَفْتَرُوا عَلَى اللَّهِ كَذِبًا فَيُسْحِتَكُم بِعَذَابٍ ۖ وَقَدْ خَابَ مَنِ افْتَرَىٰ (61)
Moses sade till dem: "Den av er som satter ihop logner om Gud drar olycka over sig; ja, Han skall forinta er med [Sitt] straff! Den som satter ihop logner om Gud ar domd att misslyckas |
فَتَنَازَعُوا أَمْرَهُم بَيْنَهُمْ وَأَسَرُّوا النَّجْوَىٰ (62)
De overlade i avskildhet om vad som var att gora |
قَالُوا إِنْ هَٰذَانِ لَسَاحِرَانِ يُرِيدَانِ أَن يُخْرِجَاكُم مِّنْ أَرْضِكُم بِسِحْرِهِمَا وَيَذْهَبَا بِطَرِيقَتِكُمُ الْمُثْلَىٰ (63)
och sade till varandra: "Dessa tva ar helt sakert trollkarlar vars avsikt ar att jaga bort oss fran vart land med sin trollkonst och att avskaffa vara foredomliga seder och bruk |
فَأَجْمِعُوا كَيْدَكُمْ ثُمَّ ائْتُوا صَفًّا ۚ وَقَدْ أَفْلَحَ الْيَوْمَ مَنِ اسْتَعْلَىٰ (64)
Lat oss alltsa lagga fast var plan och sa ga fram pa en linje; och den som i dag tar hem spelet har sannerligen vunnit en lysande triumf |
قَالُوا يَا مُوسَىٰ إِمَّا أَن تُلْقِيَ وَإِمَّا أَن نَّكُونَ أَوَّلَ مَنْ أَلْقَىٰ (65)
[Trollkarlarna] sade: "Antingen kastar du, Moses, [din stav] eller ocksa kastar vi forst |
قَالَ بَلْ أَلْقُوا ۖ فَإِذَا حِبَالُهُمْ وَعِصِيُّهُمْ يُخَيَّلُ إِلَيْهِ مِن سِحْرِهِمْ أَنَّهَا تَسْعَىٰ (66)
Han svarade: "Kasta ni - [jag vantar]!" Och deras trolldom gjorde sadan verkan att han tyckte sig se att deras rep och stavar verkligen rorde sig |
فَأَوْجَسَ فِي نَفْسِهِ خِيفَةً مُّوسَىٰ (67)
Och Moses sinne fylldes av onda aningar |
قُلْنَا لَا تَخَفْ إِنَّكَ أَنتَ الْأَعْلَىٰ (68)
Vi sade: "Oroa dig inte! Det ar du som har overtaget |
وَأَلْقِ مَا فِي يَمِينِكَ تَلْقَفْ مَا صَنَعُوا ۖ إِنَّمَا صَنَعُوا كَيْدُ سَاحِرٍ ۖ وَلَا يُفْلِحُ السَّاحِرُ حَيْثُ أَتَىٰ (69)
Kasta nu [staven] som du har i din hogra hand; den skall genast snappa at sig det som de har astadkommit. Vad de har astadkommit ar ingenting annat an trollkonster och trollkarlen uppnar aldrig nagot [bestaende med sina konster], vad hans syfte an ar |
فَأُلْقِيَ السَّحَرَةُ سُجَّدًا قَالُوا آمَنَّا بِرَبِّ هَارُونَ وَمُوسَىٰ (70)
Och trollkarlarna [som sag sig besegrade] foll ned pa sina ansikten och ropade: "Vi tror pa Arons och Moses Herre |
قَالَ آمَنتُمْ لَهُ قَبْلَ أَنْ آذَنَ لَكُمْ ۖ إِنَّهُ لَكَبِيرُكُمُ الَّذِي عَلَّمَكُمُ السِّحْرَ ۖ فَلَأُقَطِّعَنَّ أَيْدِيَكُمْ وَأَرْجُلَكُم مِّنْ خِلَافٍ وَلَأُصَلِّبَنَّكُمْ فِي جُذُوعِ النَّخْلِ وَلَتَعْلَمُنَّ أَيُّنَا أَشَدُّ عَذَابًا وَأَبْقَىٰ (71)
[Farao] sade: "Tror ni pa honom innan jag har gett er tillatelse? Han maste vara er mastare som har undervisat er i trolldom! Jag skall sannerligen hugga av er motsatt hand och fot och jag skall korsfasta er pa palmstammar utan att skona nagon, for att ni skall fa lara er vem av oss som utdomer de hardaste straffen och vems straff som varar langst |
قَالُوا لَن نُّؤْثِرَكَ عَلَىٰ مَا جَاءَنَا مِنَ الْبَيِّنَاتِ وَالَّذِي فَطَرَنَا ۖ فَاقْضِ مَا أَنتَ قَاضٍ ۖ إِنَّمَا تَقْضِي هَٰذِهِ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا (72)
De svarade: "Aldrig skall vi satta [troheten mot] dig framfor de bevis [om sanningen] som vi fatt se, och inte heller framfor [troheten mot] Honom som har skapat oss! Besluta nu vad du har satt dig i sinnet - det enda du kan besluta om ar det som ror livet i denna varld |
إِنَّا آمَنَّا بِرَبِّنَا لِيَغْفِرَ لَنَا خَطَايَانَا وَمَا أَكْرَهْتَنَا عَلَيْهِ مِنَ السِّحْرِ ۗ وَاللَّهُ خَيْرٌ وَأَبْقَىٰ (73)
Vi tror nu pa var Herre och [ber Honom] om forlatelse for vara synder och for den trolldom som du har tvingat oss att bedriva. Gud ar den Baste och Han lever i evighet |
إِنَّهُ مَن يَأْتِ رَبَّهُ مُجْرِمًا فَإِنَّ لَهُ جَهَنَّمَ لَا يَمُوتُ فِيهَا وَلَا يَحْيَىٰ (74)
DEN SOM [pa Uppstandelsens dag] kommer infor sin Herre som obotfardig syndare skall fa helvetet [pa sin lott]; dar far han inte do men kan inte heller leva |
وَمَن يَأْتِهِ مُؤْمِنًا قَدْ عَمِلَ الصَّالِحَاتِ فَأُولَٰئِكَ لَهُمُ الدَّرَجَاتُ الْعُلَىٰ (75)
Men de som kommer infor Honom som troende efter att ha levt ett rattskaffens liv skall ges den hogsta vardigheten |
جَنَّاتُ عَدْنٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا ۚ وَذَٰلِكَ جَزَاءُ مَن تَزَكَّىٰ (76)
for dem star Edens lustgardar beredda, vattnade av backar, dar de skall forbli till evig tid. Det ar lonen till dem som har renat sig [fran synd] |
وَلَقَدْ أَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ أَنْ أَسْرِ بِعِبَادِي فَاضْرِبْ لَهُمْ طَرِيقًا فِي الْبَحْرِ يَبَسًا لَّا تَخَافُ دَرَكًا وَلَا تَخْشَىٰ (77)
[EN DAG] gav Vi Moses befallningen: "Bege dig av under natten med Mina tjanare och roj for dem en torr vag genom havet; oroa dig inte for att [forfoljarna] skall hinna upp er och var inte radd [att vattenmassorna skall dranka er] |
فَأَتْبَعَهُمْ فِرْعَوْنُ بِجُنُودِهِ فَغَشِيَهُم مِّنَ الْيَمِّ مَا غَشِيَهُمْ (78)
Farao forfoljde dem med sin har och vattenmassorna overvaldigade [och drankte] dem |
وَأَضَلَّ فِرْعَوْنُ قَوْمَهُ وَمَا هَدَىٰ (79)
i stallet for att visa sitt folk den ratta vagen hade Farao lett dem vilse |
يَا بَنِي إِسْرَائِيلَ قَدْ أَنجَيْنَاكُم مِّنْ عَدُوِّكُمْ وَوَاعَدْنَاكُمْ جَانِبَ الطُّورِ الْأَيْمَنَ وَنَزَّلْنَا عَلَيْكُمُ الْمَنَّ وَالسَّلْوَىٰ (80)
Soner av Israel! Vi raddade er fran er fiende och slot forbund med er pa hogra sidan av berget Sinai och gav er manna och vaktlar till foda |
كُلُوا مِن طَيِّبَاتِ مَا رَزَقْنَاكُمْ وَلَا تَطْغَوْا فِيهِ فَيَحِلَّ عَلَيْكُمْ غَضَبِي ۖ وَمَن يَحْلِلْ عَلَيْهِ غَضَبِي فَقَدْ هَوَىٰ (81)
[och sade:] "At av det goda som Vi har skankt er men ga inte till overdrift [och satt er inte upp emot Mig i trots och olydnad] sa att Min vrede drabbar er! Den som drabbas av Min vrede ar forlorad |
وَإِنِّي لَغَفَّارٌ لِّمَن تَابَ وَآمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا ثُمَّ اهْتَدَىٰ (82)
Men Jag ger forvisso den full forlatelse som angrar sig, antar tron och sedan lever ett rattskaffens liv och foljer vagledningen |
۞ وَمَا أَعْجَلَكَ عَن قَوْمِكَ يَا مُوسَىٰ (83)
[GUD SADE:] "Moses! Vad har formatt dig att lamna ditt folk med sadan bradska |
قَالَ هُمْ أُولَاءِ عَلَىٰ أَثَرِي وَعَجِلْتُ إِلَيْكَ رَبِّ لِتَرْضَىٰ (84)
Han svarade: "De foljer i mina spar; och jag har skyndat till Dig, Herre, for att vara Dig till lags |
قَالَ فَإِنَّا قَدْ فَتَنَّا قَوْمَكَ مِن بَعْدِكَ وَأَضَلَّهُمُ السَّامِرِيُّ (85)
[Gud] sade: "I din franvaro har Vi satt ditt folk pa prov, och samariern har lett dem vilse |
فَرَجَعَ مُوسَىٰ إِلَىٰ قَوْمِهِ غَضْبَانَ أَسِفًا ۚ قَالَ يَا قَوْمِ أَلَمْ يَعِدْكُمْ رَبُّكُمْ وَعْدًا حَسَنًا ۚ أَفَطَالَ عَلَيْكُمُ الْعَهْدُ أَمْ أَرَدتُّمْ أَن يَحِلَّ عَلَيْكُمْ غَضَبٌ مِّن رَّبِّكُمْ فَأَخْلَفْتُم مَّوْعِدِي (86)
Moses atervande till sitt folk med vrede och sorg i hjartat [och] sade: "Har inte er Herre gett er ett frikostigt lofte, mitt folk? Har ni fatt vanta for lange pa att loftet [skulle infrias], eller onskar ni att Guds vrede skall drabba er och svek darfor ert lofte till mig |
قَالُوا مَا أَخْلَفْنَا مَوْعِدَكَ بِمَلْكِنَا وَلَٰكِنَّا حُمِّلْنَا أَوْزَارًا مِّن زِينَةِ الْقَوْمِ فَقَذَفْنَاهَا فَكَذَٰلِكَ أَلْقَى السَّامِرِيُّ (87)
De svarade: "Vi brot inte vart lofte till dig av egen drift; men vi tyngdes av bordan av [det egyptiska] folkets smycken och sa kastade vi dem ifran oss, liksom samariern gjorde |
فَأَخْرَجَ لَهُمْ عِجْلًا جَسَدًا لَّهُ خُوَارٌ فَقَالُوا هَٰذَا إِلَٰهُكُمْ وَإِلَٰهُ مُوسَىٰ فَنَسِيَ (88)
Darefter [- sa sade de till Moses -] tillverkade han [av det nedsmalta guldet] nagot som liknade en kalv och som lat hora ett bolande ljud; och de sade [till varandra]: "Detta ar var gud och aven Moses gud - men det har han [nu] glomt |
أَفَلَا يَرَوْنَ أَلَّا يَرْجِعُ إِلَيْهِمْ قَوْلًا وَلَا يَمْلِكُ لَهُمْ ضَرًّا وَلَا نَفْعًا (89)
Markte de inte att den inte svarade dem och varken gjorde dem skada eller var dem till nytta |
وَلَقَدْ قَالَ لَهُمْ هَارُونُ مِن قَبْلُ يَا قَوْمِ إِنَّمَا فُتِنتُم بِهِ ۖ وَإِنَّ رَبَّكُمُ الرَّحْمَٰنُ فَاتَّبِعُونِي وَأَطِيعُوا أَمْرِي (90)
Och tidigare hade Aron sagt till dem: "Har har ni provats, mitt folk, [och inte bestatt provet]; er Herre ar den Naderike [och ingen annan]! Folj nu mig och lyd mina befallningar |
قَالُوا لَن نَّبْرَحَ عَلَيْهِ عَاكِفِينَ حَتَّىٰ يَرْجِعَ إِلَيْنَا مُوسَىٰ (91)
De svarade: "Vi kommer inte att sluta att dyrka den forran Moses atervander till oss |
قَالَ يَا هَارُونُ مَا مَنَعَكَ إِذْ رَأَيْتَهُمْ ضَلُّوا (92)
[Och nar Moses aterkom] sade han: "Aron! Nar du sag dem sla in pa en ond vag, [vad hindrade dig] |
أَلَّا تَتَّبِعَنِ ۖ أَفَعَصَيْتَ أَمْرِي (93)
fran att folja mina [foreskrifter]? Du har ju handlat i strid med min befallning |
قَالَ يَا ابْنَ أُمَّ لَا تَأْخُذْ بِلِحْيَتِي وَلَا بِرَأْسِي ۖ إِنِّي خَشِيتُ أَن تَقُولَ فَرَّقْتَ بَيْنَ بَنِي إِسْرَائِيلَ وَلَمْ تَرْقُبْ قَوْلِي (94)
[Aron] svarade: "Son av min moder! Grip mig inte i skagget och inte heller i haret! [Mitt skal att inte ingripa ar att] jag var orolig att du skulle forebra mig att ha vallat splittring bland Israels barn i strid med din foreskrift |
قَالَ فَمَا خَطْبُكَ يَا سَامِرِيُّ (95)
[Moses] sade: "Och du, samarier! Vad ville du uppna [med detta] |
قَالَ بَصُرْتُ بِمَا لَمْ يَبْصُرُوا بِهِ فَقَبَضْتُ قَبْضَةً مِّنْ أَثَرِ الرَّسُولِ فَنَبَذْتُهَا وَكَذَٰلِكَ سَوَّلَتْ لِي نَفْسِي (96)
Han svarade: "Jag sag vad de inte kunde se, och tog darfor en handfull av det som [Guds] sandebud hade lamnat kvar och kastade det ifran mig; nagot i mitt inre drev mig till detta |
قَالَ فَاذْهَبْ فَإِنَّ لَكَ فِي الْحَيَاةِ أَن تَقُولَ لَا مِسَاسَ ۖ وَإِنَّ لَكَ مَوْعِدًا لَّن تُخْلَفَهُ ۖ وَانظُرْ إِلَىٰ إِلَٰهِكَ الَّذِي ظَلْتَ عَلَيْهِ عَاكِفًا ۖ لَّنُحَرِّقَنَّهُ ثُمَّ لَنَنسِفَنَّهُ فِي الْيَمِّ نَسْفًا (97)
[Moses] sade: ”Bort harifran! Ditt [straff] i livet skall vara att [alltid] saga: 'ror mig inte!' Och du skall [en Dag] kallas till ett mote, fran vilket du inte kan utebli. Se nu pa din gud, som du inte vill upphora att dyrka – jag svar att bilden skall smaltas ned i eld och att [det som aterstar] skall kastas i havet |
إِنَّمَا إِلَٰهُكُمُ اللَّهُ الَّذِي لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۚ وَسِعَ كُلَّ شَيْءٍ عِلْمًا (98)
Er Gud ar en Gud - det finns ingen annan gud an Han och Han omfattar allt med Sin kunskap |
كَذَٰلِكَ نَقُصُّ عَلَيْكَ مِنْ أَنبَاءِ مَا قَدْ سَبَقَ ۚ وَقَدْ آتَيْنَاكَ مِن لَّدُنَّا ذِكْرًا (99)
SA BERATTAR Vi for dig nagot av det som hande i det forgangna och Vi har [med Koranen] gett dig en [slutlig] paminnelse fran Oss |
مَّنْ أَعْرَضَ عَنْهُ فَإِنَّهُ يَحْمِلُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وِزْرًا (100)
De som vander ryggen at Var [paminnelse] skall ha en [tung] borda att bara pa Uppstandelsens dag |
خَالِدِينَ فِيهِ ۖ وَسَاءَ لَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ حِمْلًا (101)
de skall bara den for evigt, men pa Uppstandelsens dag skall denna borda kannas outhardligt tung |
يَوْمَ يُنفَخُ فِي الصُّورِ ۚ وَنَحْشُرُ الْمُجْرِمِينَ يَوْمَئِذٍ زُرْقًا (102)
den Dag da det skall stotas i basunen och Vi skall samla alla de obotfardiga syndarna med [av fasa] stelnad blick |
يَتَخَافَتُونَ بَيْنَهُمْ إِن لَّبِثْتُمْ إِلَّا عَشْرًا (103)
viskande till varandra: "Vi levde [dar] hogst tio [dagar] |
نَّحْنُ أَعْلَمُ بِمَا يَقُولُونَ إِذْ يَقُولُ أَمْثَلُهُمْ طَرِيقَةً إِن لَّبِثْتُمْ إِلَّا يَوْمًا (104)
Vi vet bast vad de kommer att saga; den klokaste, den med det basta omdomet bland dem kommer att saga: "Vi levde [dar] bara en dag |
وَيَسْأَلُونَكَ عَنِ الْجِبَالِ فَقُلْ يَنسِفُهَا رَبِّي نَسْفًا (105)
OCH DE fragar dig [vad som hander med] bergen [pa Uppstandelsens Dag]. Sag: "Min Herre skall forvandla dem till fin sand som [vinden] blaser undan |
فَيَذَرُهَا قَاعًا صَفْصَفًا (106)
och Han skall lamna [jordens yta] utslatad och ode |
لَّا تَرَىٰ فِيهَا عِوَجًا وَلَا أَمْتًا (107)
utan dalar eller hojder |
يَوْمَئِذٍ يَتَّبِعُونَ الدَّاعِيَ لَا عِوَجَ لَهُ ۖ وَخَشَعَتِ الْأَصْوَاتُ لِلرَّحْمَٰنِ فَلَا تَسْمَعُ إِلَّا هَمْسًا (108)
Den Dagen skall [alla] utan krumbukter folja roparens kallelse; alla roster skall tystna infor den Naderike och ingenting skall horas utom [det dampade, knappt fornimbara] ljudet av trampande fotter |
يَوْمَئِذٍ لَّا تَنفَعُ الشَّفَاعَةُ إِلَّا مَنْ أَذِنَ لَهُ الرَّحْمَٰنُ وَرَضِيَ لَهُ قَوْلًا (109)
Den Dagen skall ingen forbon vara till nytta utom fran den som fatt den Naderikes tillstand och vars ord Han har godkant |
يَعْلَمُ مَا بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَمَا خَلْفَهُمْ وَلَا يُحِيطُونَ بِهِ عِلْمًا (110)
Han vet allt vad [manniskor] kan veta och allt som ar dolt for dem, men de kan inte na Honom med [sin] kunskap |
۞ وَعَنَتِ الْوُجُوهُ لِلْحَيِّ الْقَيُّومِ ۖ وَقَدْ خَابَ مَنْ حَمَلَ ظُلْمًا (111)
Och de [som trotsade Honom] skall odmjukt boja rygg infor den Levande Guden, skapelsens evige Vidmakthallare. Den som bar [en borda av] orattfardighet ar raddningslost forlorad |
وَمَن يَعْمَلْ مِنَ الصَّالِحَاتِ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَلَا يَخَافُ ظُلْمًا وَلَا هَضْمًا (112)
men den som levde ett rattskaffens liv och var troende behover inte frukta nagon orattvisa och ingenting av [hans fortjanster] skall frankannas honom |
وَكَذَٰلِكَ أَنزَلْنَاهُ قُرْآنًا عَرَبِيًّا وَصَرَّفْنَا فِيهِ مِنَ الْوَعِيدِ لَعَلَّهُمْ يَتَّقُونَ أَوْ يُحْدِثُ لَهُمْ ذِكْرًا (113)
OCH SA har Vi uppenbarat [Skriften] som en forkunnelse pa det arabiska spraket och Vi har pa manga satt fortydligat de varningar den ger, for att manniskorna skall frukta Gud eller deras gudsmedvetande skarpas |
فَتَعَالَى اللَّهُ الْمَلِكُ الْحَقُّ ۗ وَلَا تَعْجَلْ بِالْقُرْآنِ مِن قَبْلِ أَن يُقْضَىٰ إِلَيْكَ وَحْيُهُ ۖ وَقُل رَّبِّ زِدْنِي عِلْمًا (114)
Upphojd over allt ar Gud, Konungen, den yttersta Sanningen! Undvik jakt och bradska vad Koranen betraffar, innan den har uppenbarats for dig i sin helhet; men be [bonen]: "Herre! Lat min kunskap vaxa |
وَلَقَدْ عَهِدْنَا إِلَىٰ آدَمَ مِن قَبْلُ فَنَسِيَ وَلَمْ نَجِدْ لَهُ عَزْمًا (115)
[EN GANG i tiden] formanade och varnade Vi Adam, men han glomde [snart Vara ord]; och Vi fann hos honom ingen fasthet i foresatsen |
وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلَائِكَةِ اسْجُدُوا لِآدَمَ فَسَجَدُوا إِلَّا إِبْلِيسَ أَبَىٰ (116)
Nar Vi befallde anglarna att falla ned pa sina ansikten infor Adam lydde de [alla] utom Iblees; han vagrade |
فَقُلْنَا يَا آدَمُ إِنَّ هَٰذَا عَدُوٌّ لَّكَ وَلِزَوْجِكَ فَلَا يُخْرِجَنَّكُمَا مِنَ الْجَنَّةِ فَتَشْقَىٰ (117)
Vi sade da: "Adam! Denne ar din och din hustrus fiende; [var pa din vakt] sa att han inte [blir orsak till] er forvisning fran lustgarden och orsakar er elande |
إِنَّ لَكَ أَلَّا تَجُوعَ فِيهَا وَلَا تَعْرَىٰ (118)
Har skall du aldrig uppleva hunger och aldrig kanna dig naken |
وَأَنَّكَ لَا تَظْمَأُ فِيهَا وَلَا تَضْحَىٰ (119)
och har skall du aldrig plagas av torst eller av solens hetta |
فَوَسْوَسَ إِلَيْهِ الشَّيْطَانُ قَالَ يَا آدَمُ هَلْ أَدُلُّكَ عَلَىٰ شَجَرَةِ الْخُلْدِ وَمُلْكٍ لَّا يَبْلَىٰ (120)
Men Djavulen viskade till honom och sade: "Adam! Skall jag leda dig till det eviga livets trad och till ett rike som aldrig skall ga under |
فَأَكَلَا مِنْهَا فَبَدَتْ لَهُمَا سَوْآتُهُمَا وَطَفِقَا يَخْصِفَانِ عَلَيْهِمَا مِن وَرَقِ الْجَنَّةِ ۚ وَعَصَىٰ آدَمُ رَبَّهُ فَغَوَىٰ (121)
Och de at bada av dess [frukt] och blev pa detta satt medvetna om sin nakenhet och de forsokte skyla sig med hopfastade blad fran lustgarden. Adam brot [alltsa] mot sin Herres befallning och slog in pa en forbjuden vag |
ثُمَّ اجْتَبَاهُ رَبُّهُ فَتَابَ عَلَيْهِ وَهَدَىٰ (122)
[Efter en tid] utsag hans Herre honom att [ater] fa erfara Hans nad och tog emot hans anger och gav honom vagledning |
قَالَ اهْبِطَا مِنْهَا جَمِيعًا ۖ بَعْضُكُمْ لِبَعْضٍ عَدُوٌّ ۖ فَإِمَّا يَأْتِيَنَّكُم مِّنِّي هُدًى فَمَنِ اتَّبَعَ هُدَايَ فَلَا يَضِلُّ وَلَا يَشْقَىٰ (123)
[Men i lustgarden] sade Han: "Ned harifran, bada! Ni skall alla, [ni och era efterkommande, ha er boning pa jorden och] vara varandras fiender! Men om ni nas av Min vagledning - och ni kommer att nas av den - skall den som foljer Min vagledning inte ga vilse och han skall besparas lidande [i det kommande livet] |
وَمَنْ أَعْرَضَ عَن ذِكْرِي فَإِنَّ لَهُ مَعِيشَةً ضَنكًا وَنَحْشُرُهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ أَعْمَىٰ (124)
Men den som vander ryggen at Mig [och Mina budskap] skall fa ett elandigt liv och pa Uppstandelsens dag skall Vi lata honom stiga fram blind |
قَالَ رَبِّ لِمَ حَشَرْتَنِي أَعْمَىٰ وَقَدْ كُنتُ بَصِيرًا (125)
Och han skall saga: "Herre! Varfor har Du latit mig stiga fram blind [i denna forsamling]? [Pa jorden] var jag seende |
قَالَ كَذَٰلِكَ أَتَتْكَ آيَاتُنَا فَنَسِيتَهَا ۖ وَكَذَٰلِكَ الْيَوْمَ تُنسَىٰ (126)
[Gud skall] svara: "Liksom du, nar du fick lyssna till Vara budskap [pa jorden, skyndade dig att] glomma dem, ar du [nu blind och] overlamnad at glomskan |
وَكَذَٰلِكَ نَجْزِي مَنْ أَسْرَفَ وَلَمْ يُؤْمِن بِآيَاتِ رَبِّهِ ۚ وَلَعَذَابُ الْآخِرَةِ أَشَدُّ وَأَبْقَىٰ (127)
Detta ar den lon som Vi ger den som forslosar [sin sjal] och inte tror pa sin Herres budskap; straffet i det kommande livet skall med visshet bli hardare och vara langre |
أَفَلَمْ يَهْدِ لَهُمْ كَمْ أَهْلَكْنَا قَبْلَهُم مِّنَ الْقُرُونِ يَمْشُونَ فِي مَسَاكِنِهِمْ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّأُولِي النُّهَىٰ (128)
HAR DA de [som fornekar sanningen] inte klart for sig, hur manga slakten fore dem Vi har latit ga under? Manniskor, vars boplatser de nu [sjalva] trampar! I detta ligger helt visst budskap till manniskor som [styrs av] sitt fornuft |
وَلَوْلَا كَلِمَةٌ سَبَقَتْ مِن رَّبِّكَ لَكَانَ لِزَامًا وَأَجَلٌ مُّسَمًّى (129)
Och om din Herre inte hade beslutat annorlunda och utsatt en frist [for anger], skulle det oundvikliga [straffet redan ha drabbat dessa fornekare] |
فَاصْبِرْ عَلَىٰ مَا يَقُولُونَ وَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ قَبْلَ طُلُوعِ الشَّمْسِ وَقَبْلَ غُرُوبِهَا ۖ وَمِنْ آنَاءِ اللَّيْلِ فَسَبِّحْ وَأَطْرَافَ النَّهَارِ لَعَلَّكَ تَرْضَىٰ (130)
Ha darfor talamod med deras logner, och lova och prisa din Herre fore solens uppgang och fore dess nedgang och under en del av natten och prisa [Honom] vid dagens borjan och dess slut, sa att din gladje blir [fullstandig] |
وَلَا تَمُدَّنَّ عَيْنَيْكَ إِلَىٰ مَا مَتَّعْنَا بِهِ أَزْوَاجًا مِّنْهُمْ زَهْرَةَ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا لِنَفْتِنَهُمْ فِيهِ ۚ وَرِزْقُ رَبِّكَ خَيْرٌ وَأَبْقَىٰ (131)
Och kasta inga [avundsamma] blickar pa de stunder av jordisk lycka som Vi skanker nagra [manniskor] for att pa sa satt prova dem. Den lon Gud ger er [i evigheten] ar det basta och det som bestar |
وَأْمُرْ أَهْلَكَ بِالصَّلَاةِ وَاصْطَبِرْ عَلَيْهَا ۖ لَا نَسْأَلُكَ رِزْقًا ۖ نَّحْنُ نَرْزُقُكَ ۗ وَالْعَاقِبَةُ لِلتَّقْوَىٰ (132)
Uppmana ditt folk att forratta bonen och forratta den du [Muhammad] utan att fortrottas. Vi begar inga gavor av dig; det ar Vi som sorjer for dina behov. Den slutliga segern tillhor dem som fruktar Gud |
وَقَالُوا لَوْلَا يَأْتِينَا بِآيَةٍ مِّن رَّبِّهِ ۚ أَوَلَمْ تَأْتِهِم بَيِّنَةُ مَا فِي الصُّحُفِ الْأُولَىٰ (133)
DE [SOM satter gudar vid Guds sida] sager: "Om han anda [kunde] visa oss ett tecken fran sin Herre!" Har alltsa det klara vittnesbord [om sanningen i denna Skrift] som de aldre Skrifterna avger inte kommit till deras kannedom |
وَلَوْ أَنَّا أَهْلَكْنَاهُم بِعَذَابٍ مِّن قَبْلِهِ لَقَالُوا رَبَّنَا لَوْلَا أَرْسَلْتَ إِلَيْنَا رَسُولًا فَنَتَّبِعَ آيَاتِكَ مِن قَبْلِ أَن نَّذِلَّ وَنَخْزَىٰ (134)
Om Vi hade latit [Vart] straff forinta dem, innan denna [Skrift uppenbarades], skulle de [med ratta] ha kunnat saga: "Herre! Om du hade latit ett sandebud komma till oss skulle vi ha lytt Dina bud hellre an vi hade dragit pa oss forodmjukelser [och straff] |
قُلْ كُلٌّ مُّتَرَبِّصٌ فَتَرَبَّصُوا ۖ فَسَتَعْلَمُونَ مَنْ أَصْحَابُ الصِّرَاطِ السَّوِيِّ وَمَنِ اهْتَدَىٰ (135)
Sag: "Alla vill vanta och se [vem framtiden kommer att ge ratt]; vanta da - [snart] skall ni fa veta vem [av oss] som foljde den raka vagen och vem som hade funnit sann vagledning |
