وَالْفَجْرِ (1) VID gryningsljuset |
وَلَيَالٍ عَشْرٍ (2) och vid de tio natterna |
وَالشَّفْعِ وَالْوَتْرِ (3) Vid det jamna talet och det udda |
وَاللَّيْلِ إِذَا يَسْرِ (4) Vid natten, nar den viker |
هَلْ فِي ذَٰلِكَ قَسَمٌ لِّذِي حِجْرٍ (5) Racker inte denna forsakran for [att overtyga] den som ar begavad med insikt och forstand |
أَلَمْ تَرَ كَيْفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ (6) HAR DU inte sett hur din Herre gick till vaga mot [stammen] Aad |
إِرَمَ ذَاتِ الْعِمَادِ (7) Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad] |
الَّتِي لَمْ يُخْلَقْ مِثْلُهَا فِي الْبِلَادِ (8) vars like aldrig har aterskapats pa jorden |
وَثَمُودَ الَّذِينَ جَابُوا الصَّخْرَ بِالْوَادِ (9) Och mot thamudenerna, som hogg ut [sina bostader] i dalens klippvaggar |
وَفِرْعَوْنَ ذِي الْأَوْتَادِ (10) Och mot [de orakneliga] taltmasternas Farao |
الَّذِينَ طَغَوْا فِي الْبِلَادِ (11) [Alla] gick de for langt i sitt trots pa jorden |
فَأَكْثَرُوا فِيهَا الْفَسَادَ (12) och de storde ordningen och spred overallt sedefordarv |
فَصَبَّ عَلَيْهِمْ رَبُّكَ سَوْطَ عَذَابٍ (13) och darfor lat din Herre straffets piska vina over dem |
إِنَّ رَبَّكَ لَبِالْمِرْصَادِ (14) Din Herre fortrottas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet |
فَأَمَّا الْإِنسَانُ إِذَا مَا ابْتَلَاهُ رَبُّهُ فَأَكْرَمَهُ وَنَعَّمَهُ فَيَقُولُ رَبِّي أَكْرَمَنِ (15) MEN vad manniskan betraffar sager hon, var gang hennes Herre for att prova henne later henne na ara och valstand: "Min Herre har hedrat mig [pa grund av mina fortjanster] |
وَأَمَّا إِذَا مَا ابْتَلَاهُ فَقَدَرَ عَلَيْهِ رِزْقَهُ فَيَقُولُ رَبِّي أَهَانَنِ (16) Men da Han provar henne genom att ge henne knappare utkomst, sager hon: "Min Herre skammer ut mig |
كَلَّا ۖ بَل لَّا تُكْرِمُونَ الْيَتِيمَ (17) Nej, men [se pa er sjalva]! Mot de faderlosa visar ni ingen givmildhet |
وَلَا تَحَاضُّونَ عَلَىٰ طَعَامِ الْمِسْكِينِ (18) och ni uppmanar inte varandra att ge den nodstallde att ata |
وَتَأْكُلُونَ التُّرَاثَ أَكْلًا لَّمًّا (19) och ni slukar [andras] arv med glupande aptit |
وَتُحِبُّونَ الْمَالَ حُبًّا جَمًّا (20) Och er karlek till pengar kanner inga granser |
كَلَّا إِذَا دُكَّتِ الْأَرْضُ دَكًّا دَكًّا (21) Nej [tag er i akt]! Nar jordskorpan smulas sonder i stot efter stot |
وَجَاءَ رَبُّكَ وَالْمَلَكُ صَفًّا صَفًّا (22) och din Herre visar sig med anglarna i slutna led |
وَجِيءَ يَوْمَئِذٍ بِجَهَنَّمَ ۚ يَوْمَئِذٍ يَتَذَكَّرُ الْإِنسَانُ وَأَنَّىٰ لَهُ الذِّكْرَىٰ (23) och helvetet gors [synligt], den Dagen skall manniskan minnas [Vara varningar] - men vad hjalper det henne da att hon minns |
يَقُولُ يَا لَيْتَنِي قَدَّمْتُ لِحَيَاتِي (24) [Da] kommer hon att saga: "Om jag anda hade tankt pa [att med goda handlingar] forbereda mig for mitt liv [i evigheten] |
فَيَوْمَئِذٍ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُ أَحَدٌ (25) Ingen straffar sa hart som Han den Dagen skall straffa |
وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُ أَحَدٌ (26) och ingen kan fangsla med sadana bojor som Han |
يَا أَيَّتُهَا النَّفْسُ الْمُطْمَئِنَّةُ (27) [Da sager Gud till den rattfardige:] "Du sjal, som har kommit till ro |
ارْجِعِي إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةً مَّرْضِيَّةً (28) Vand tillbaka till din Herre, tillfredsstalld [med Hans gavor och] omsluten av Hans valbehag |
فَادْخُلِي فِي عِبَادِي (29) Stig in med skaran av Mina tjanare |
وَادْخُلِي جَنَّتِي (30) Stig in i Mitt paradis |