طسم (1)
Ta seen meem |
تِلْكَ آيَاتُ الْكِتَابِ الْمُبِينِ (2)
DETTA AR budskap ur Skriften, som ar klar i sig sjalv och som klart framstaller sanningen |
لَعَلَّكَ بَاخِعٌ نَّفْسَكَ أَلَّا يَكُونُوا مُؤْمِنِينَ (3)
Gramer du dig over att de [som du formanar och varnar] inte vill tro |
إِن نَّشَأْ نُنَزِّلْ عَلَيْهِم مِّنَ السَّمَاءِ آيَةً فَظَلَّتْ أَعْنَاقُهُمْ لَهَا خَاضِعِينَ (4)
Om Vi ville hade Vi kunnat ge dem ett tecken fran himlen, sa att de hade bojt sina nackar infor det i odmjuk underkastelse |
وَمَا يَأْتِيهِم مِّن ذِكْرٍ مِّنَ الرَّحْمَٰنِ مُحْدَثٍ إِلَّا كَانُوا عَنْهُ مُعْرِضِينَ (5)
Men sa snart en ny paminnelse nar dem fran den Naderike, vander de sig bort |
فَقَدْ كَذَّبُوا فَسَيَأْتِيهِمْ أَنبَاءُ مَا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ (6)
Nu har de pastatt [att aven detta budskap] ar en logn. Men [tids nog] skall de fa veta vad det var som de fornekade och brukade skamta om |
أَوَلَمْ يَرَوْا إِلَى الْأَرْضِ كَمْ أَنبَتْنَا فِيهَا مِن كُلِّ زَوْجٍ كَرِيمٍ (7)
Har de inte sett hur Vi har latit jorden bara manga nyttiga vaxter av alla slag |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ (8)
I detta ligger helt visst ett budskap [till manniskorna] men de vill inte tro, de flesta av dem |
وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (9)
Din Herre ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
وَإِذْ نَادَىٰ رَبُّكَ مُوسَىٰ أَنِ ائْتِ الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ (10)
[MINNS] hur din Herre kallade Moses till Sig [och sade]: "Ga till det orattfardiga folket |
قَوْمَ فِرْعَوْنَ ۚ أَلَا يَتَّقُونَ (11)
Faraos folk; finns det inte nagon bland dem som fruktar [Gud] |
قَالَ رَبِّ إِنِّي أَخَافُ أَن يُكَذِّبُونِ (12)
[Moses] svarade: "Herre! Jag ar radd att de kommer att kalla mig lognare |
وَيَضِيقُ صَدْرِي وَلَا يَنطَلِقُ لِسَانِي فَأَرْسِلْ إِلَىٰ هَارُونَ (13)
sa att jag kommer ur fattningen och att min tunghafta [forvarras]. Sand darfor bud efter Aron |
وَلَهُمْ عَلَيَّ ذَنبٌ فَأَخَافُ أَن يَقْتُلُونِ (14)
De kan ocksa stalla mig till svars for ett brott [som jag har begatt] och jag ar radd att de kanske kommer att doda mig |
قَالَ كَلَّا ۖ فَاذْهَبَا بِآيَاتِنَا ۖ إِنَّا مَعَكُم مُّسْتَمِعُونَ (15)
[Gud] svarade: "Du har ingenting att frukta! Bege er nu i vag med Vara tecken, [du och din broder]; Vi skall vara med er och lyssna [till allt] |
فَأْتِيَا فِرْعَوْنَ فَقُولَا إِنَّا رَسُولُ رَبِّ الْعَالَمِينَ (16)
Och ga till Farao och sag: 'Varldarnas Herre har sant oss [med begaran] |
أَنْ أَرْسِلْ مَعَنَا بَنِي إِسْرَائِيلَ (17)
att du later Israels barn lamna landet med oss.'” |
قَالَ أَلَمْ نُرَبِّكَ فِينَا وَلِيدًا وَلَبِثْتَ فِينَا مِنْ عُمُرِكَ سِنِينَ (18)
[Nar Moses hade framfort sitt budskap] sade [Farao]: "Fostrade vi dig inte nar du var barn [och du vaxte upp] hos oss? Och bodde du inte mitt ibland oss [manga] ar av ditt liv |
وَفَعَلْتَ فَعْلَتَكَ الَّتِي فَعَلْتَ وَأَنتَ مِنَ الْكَافِرِينَ (19)
Och anda begick du den handling som du begick och visade darmed [din] otacksamhet |
قَالَ فَعَلْتُهَا إِذًا وَأَنَا مِنَ الضَّالِّينَ (20)
[Moses] svarade: "Jag gjorde detta vid en tid da jag hade hamnat pa oratta vagar |
فَفَرَرْتُ مِنكُمْ لَمَّا خِفْتُكُمْ فَوَهَبَ لِي رَبِّي حُكْمًا وَجَعَلَنِي مِنَ الْمُرْسَلِينَ (21)
och jag flydde fran er darfor att jag fruktade [for mitt liv]. Men min Herre har skankt mig omdome [och visdom] och har utsett mig till en av [Sina] budbarare |
وَتِلْكَ نِعْمَةٌ تَمُنُّهَا عَلَيَّ أَنْ عَبَّدتَّ بَنِي إِسْرَائِيلَ (22)
Och din godhet mot mig - bestar den i att du har gjort israeliterna till dina slavar |
قَالَ فِرْعَوْنُ وَمَا رَبُّ الْعَالَمِينَ (23)
Farao sade: "Vad ar det [du sager]? Varldarnas Herre |
قَالَ رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا ۖ إِن كُنتُم مُّوقِنِينَ (24)
[Moses] svarade: "[Gud ar] Herre over himlarna och jorden och allt som finns daremellan; [det skulle ni inse] om ni har viljan att bli overtygade |
قَالَ لِمَنْ حَوْلَهُ أَلَا تَسْتَمِعُونَ (25)
[Farao] sade till de kringstaende: "Har ni hort [pa maken] |
قَالَ رَبُّكُمْ وَرَبُّ آبَائِكُمُ الْأَوَّلِينَ (26)
[Moses] sade: "[Han ar] er Herre och [alla] era forfaders Herre |
قَالَ إِنَّ رَسُولَكُمُ الَّذِي أُرْسِلَ إِلَيْكُمْ لَمَجْنُونٌ (27)
[Farao] sade: "Denne [foregivne] profet, som [pastar att han] ar utsand till oss, maste vara besatt |
قَالَ رَبُّ الْمَشْرِقِ وَالْمَغْرِبِ وَمَا بَيْنَهُمَا ۖ إِن كُنتُمْ تَعْقِلُونَ (28)
[Moses] fortsatte: "[Han ar] Herre over ost och over vast och allt som finns daremellan - [det skulle ni inse] om ni anvande ert forstand |
قَالَ لَئِنِ اتَّخَذْتَ إِلَٰهًا غَيْرِي لَأَجْعَلَنَّكَ مِنَ الْمَسْجُونِينَ (29)
[Farao] sade: "Om du satter upp nagon annan an mig som gud, skall jag minsann lata kasta dig i fangelse |
قَالَ أَوَلَوْ جِئْتُكَ بِشَيْءٍ مُّبِينٍ (30)
[Moses] svarade: "Aven om jag ger dig ett klart [bevis] |
قَالَ فَأْتِ بِهِ إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ (31)
[Farao] sade: "Kom da fram med det, om du talar sanning |
فَأَلْقَىٰ عَصَاهُ فَإِذَا هِيَ ثُعْبَانٌ مُّبِينٌ (32)
Da kastade [Moses] sin stav, och det var tydligt [for alla att] den var en orm |
وَنَزَعَ يَدَهُ فَإِذَا هِيَ بَيْضَاءُ لِلنَّاظِرِينَ (33)
och han drog fram sin hand och [alla kringstaende] sag att den var [skinande] vit |
قَالَ لِلْمَلَإِ حَوْلَهُ إِنَّ هَٰذَا لَسَاحِرٌ عَلِيمٌ (34)
[Farao] sade till stormannen som omgav honom: "Denne ar helt sakert en mastare i trolldom |
يُرِيدُ أَن يُخْرِجَكُم مِّنْ أَرْضِكُم بِسِحْرِهِ فَمَاذَا تَأْمُرُونَ (35)
som vill driva bort oss fran vart land med hjalp av sin trolldom. Vad rader ni mig till |
قَالُوا أَرْجِهْ وَأَخَاهُ وَابْعَثْ فِي الْمَدَائِنِ حَاشِرِينَ (36)
De svarade: "Lat honom och hans broder vanta medan du sander bud till staderna |
يَأْتُوكَ بِكُلِّ سَحَّارٍ عَلِيمٍ (37)
att alla skickliga trollkarlar skall installa sig hos dig |
فَجُمِعَ السَّحَرَةُ لِمِيقَاتِ يَوْمٍ مَّعْلُومٍ (38)
Och sa forsamlades trollkarlarna vid den tid och pa den dag som getts till kanna |
وَقِيلَ لِلنَّاسِ هَلْ أَنتُم مُّجْتَمِعُونَ (39)
och manniskorna tillfragades om alla hade infunnit sig |
لَعَلَّنَا نَتَّبِعُ السَّحَرَةَ إِن كَانُوا هُمُ الْغَالِبِينَ (40)
[Och nagon sade:] "Kanske far vi ga med [i processionen] bakom trollkarlarna, om de segrar |
فَلَمَّا جَاءَ السَّحَرَةُ قَالُوا لِفِرْعَوْنَ أَئِنَّ لَنَا لَأَجْرًا إِن كُنَّا نَحْنُ الْغَالِبِينَ (41)
Da trollkarlarna kom, sade de till Farao: "Vi vantar oss minsann en frikostig beloning om det ar vi som tar hem segern |
قَالَ نَعَمْ وَإِنَّكُمْ إِذًا لَّمِنَ الْمُقَرَّبِينَ (42)
[Farao] svarade: "Visst! Och ni skall hora till dem som star mig nara |
قَالَ لَهُم مُّوسَىٰ أَلْقُوا مَا أَنتُم مُّلْقُونَ (43)
Moses sade till dem: "Kasta nu vad det ar ni vill kasta |
فَأَلْقَوْا حِبَالَهُمْ وَعِصِيَّهُمْ وَقَالُوا بِعِزَّةِ فِرْعَوْنَ إِنَّا لَنَحْنُ الْغَالِبُونَ (44)
Och de kastade sina rep och sina stavar och sade: "Sa sant som all makt ligger hos Farao ar det vi som har segrat |
فَأَلْقَىٰ مُوسَىٰ عَصَاهُ فَإِذَا هِيَ تَلْقَفُ مَا يَأْفِكُونَ (45)
Da kastade Moses sin stav och den slukade synvillorna som de hade framkallat |
فَأُلْقِيَ السَّحَرَةُ سَاجِدِينَ (46)
Och trollkarlarna kastade sig ned pa sina ansikten |
قَالُوا آمَنَّا بِرَبِّ الْعَالَمِينَ (47)
och utropade: "Vi tror nu pa varldarnas Herre |
رَبِّ مُوسَىٰ وَهَارُونَ (48)
Moses och Arons Herre |
قَالَ آمَنتُمْ لَهُ قَبْلَ أَنْ آذَنَ لَكُمْ ۖ إِنَّهُ لَكَبِيرُكُمُ الَّذِي عَلَّمَكُمُ السِّحْرَ فَلَسَوْفَ تَعْلَمُونَ ۚ لَأُقَطِّعَنَّ أَيْدِيَكُمْ وَأَرْجُلَكُم مِّنْ خِلَافٍ وَلَأُصَلِّبَنَّكُمْ أَجْمَعِينَ (49)
[Farao] sade: "Tror ni pa honom innan jag har gett er tillatelse? Han maste vara den mastare som har undervisat er i trolldom! Men ni skall fa prova pa [min vrede]! Jag svar att jag skall hugga av er motsatt hand och fot till sista man; ja, jag skall korsfasta er utan forskoning |
قَالُوا لَا ضَيْرَ ۖ إِنَّا إِلَىٰ رَبِّنَا مُنقَلِبُونَ (50)
De svarade: "[Det ar for oss] ett mindre ont, eftersom vi atervander till var Herre |
إِنَّا نَطْمَعُ أَن يَغْفِرَ لَنَا رَبُّنَا خَطَايَانَا أَن كُنَّا أَوَّلَ الْمُؤْمِنِينَ (51)
Vi hoppas fa Hans forlatelse for vara synder, da vi ar de forsta som antar tron |
۞ وَأَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ أَنْ أَسْرِ بِعِبَادِي إِنَّكُم مُّتَّبَعُونَ (52)
[EFTER EN tid] gav Vi Moses genom ingivelse denna befallning: "Taga bort med Mina tjanare under natten, ni kommer namligen att forfoljas |
فَأَرْسَلَ فِرْعَوْنُ فِي الْمَدَائِنِ حَاشِرِينَ (53)
Och Farao sande bud till staderna med befallning att [mannen] skulle inkallas till krigstjanst [och att foljande skulle kungoras] |
إِنَّ هَٰؤُلَاءِ لَشِرْذِمَةٌ قَلِيلُونَ (54)
[Israeliterna] ar en ynklig skara |
وَإِنَّهُمْ لَنَا لَغَائِظُونَ (55)
fulla av avoghet mot oss |
وَإِنَّا لَجَمِيعٌ حَاذِرُونَ (56)
men vi ar ett folk pa var vakt |
فَأَخْرَجْنَاهُم مِّن جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ (57)
och vi har drivit bort dem fran deras tradgardar och kallor |
وَكُنُوزٍ وَمَقَامٍ كَرِيمٍ (58)
och de rikedomar de samlade och den hedersamma plats [som de intog i vart land] |
كَذَٰلِكَ وَأَوْرَثْنَاهَا بَنِي إِسْرَائِيلَ (59)
Sa [gick de till vaga]. - Men [darefter] gav Vi Israels barn [allt] detta i arv |
فَأَتْبَعُوهُم مُّشْرِقِينَ (60)
Och de forfoljande [egyptierna] hann upp dem vid soluppgangen |
فَلَمَّا تَرَاءَى الْجَمْعَانِ قَالَ أَصْحَابُ مُوسَىٰ إِنَّا لَمُدْرَكُونَ (61)
och nar de tva manniskohoparna kom inom synhall for varandra, ropade de som tagade med Moses: "De kommer att hinna ifatt oss [och gora slut pa oss] |
قَالَ كَلَّا ۖ إِنَّ مَعِيَ رَبِّي سَيَهْدِينِ (62)
[Moses] svarade: "Nej! Min Herre ar med mig och Han kommer att leda mig |
فَأَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ أَنِ اضْرِب بِّعَصَاكَ الْبَحْرَ ۖ فَانفَلَقَ فَكَانَ كُلُّ فِرْقٍ كَالطَّوْدِ الْعَظِيمِ (63)
Och Vi befallde Moses: "Sla pa vattnet med din stav!" - och se, da delade sig [havet] och de tva delarna reste sig som maktiga berg |
وَأَزْلَفْنَا ثَمَّ الْآخَرِينَ (64)
Och Vi ledde forfoljarna fram till denna plats |
وَأَنجَيْنَا مُوسَىٰ وَمَن مَّعَهُ أَجْمَعِينَ (65)
Vi raddade Moses och alla som var med honom |
ثُمَّ أَغْرَقْنَا الْآخَرِينَ (66)
och darefter lat Vi de andra drankas |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ (67)
I detta ligger helt visst ett budskap [till manniskorna] men de flesta av dem vill inte tro |
وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (68)
Din Herre ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
وَاتْلُ عَلَيْهِمْ نَبَأَ إِبْرَاهِيمَ (69)
OCH BERATTA for dem om Abraham |
إِذْ قَالَ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِ مَا تَعْبُدُونَ (70)
hur han fragade sin fader och sitt folk: "Vad ar det ni tillber |
قَالُوا نَعْبُدُ أَصْنَامًا فَنَظَلُّ لَهَا عَاكِفِينَ (71)
De svarade: "Vi tillber [vara] gudabilder och vi skall fortsatta att ge dem var hangivna dyrkan |
قَالَ هَلْ يَسْمَعُونَكُمْ إِذْ تَدْعُونَ (72)
[Abraham] sade: "Hor de er nar ni anropar dem |
أَوْ يَنفَعُونَكُمْ أَوْ يَضُرُّونَ (73)
eller kan de hjalpa er eller skada er |
قَالُوا بَلْ وَجَدْنَا آبَاءَنَا كَذَٰلِكَ يَفْعَلُونَ (74)
De svarade: "Nej, men vi gor vad vi har sett vara fader gora |
قَالَ أَفَرَأَيْتُم مَّا كُنتُمْ تَعْبُدُونَ (75)
Han sade: "Har ni agnat en tanke at vad det ar ni dyrkar |
أَنتُمْ وَآبَاؤُكُمُ الْأَقْدَمُونَ (76)
ni och alla era forfader |
فَإِنَّهُمْ عَدُوٌّ لِّي إِلَّا رَبَّ الْعَالَمِينَ (77)
Dessa [gudar] ar mina fiender - [for mig] finns ingen [gud] utom varldarnas Herre |
الَّذِي خَلَقَنِي فَهُوَ يَهْدِينِ (78)
Det ar Han som har skapat mig och Han som leder mig |
وَالَّذِي هُوَ يُطْعِمُنِي وَيَسْقِينِ (79)
och Han som ger mig mat och dryck |
وَإِذَا مَرِضْتُ فَهُوَ يَشْفِينِ (80)
Och nar jag ar sjuk, aterger Han mig halsan |
وَالَّذِي يُمِيتُنِي ثُمَّ يُحْيِينِ (81)
Han skall lata mig do och darefter vacka mig till nytt liv |
وَالَّذِي أَطْمَعُ أَن يَغْفِرَ لِي خَطِيئَتِي يَوْمَ الدِّينِ (82)
och pa Domens dag - det ar mitt hopp - skall Han forlata mig mina synder |
رَبِّ هَبْ لِي حُكْمًا وَأَلْحِقْنِي بِالصَّالِحِينَ (83)
[Och Abraham bad:] "Herre! Ge mig visdom och forena mig med skaran av Dina rattfardiga [tjanare] |
وَاجْعَل لِّي لِسَانَ صِدْقٍ فِي الْآخِرِينَ (84)
och lat efterkommande slakten minnas mig som en man av sanning |
وَاجْعَلْنِي مِن وَرَثَةِ جَنَّةِ النَّعِيمِ (85)
och gor mig till en av arvtagarna till lycksalighetens lustgardar |
وَاغْفِرْ لِأَبِي إِنَّهُ كَانَ مِنَ الضَّالِّينَ (86)
Och forlat min fader - han var en av dem som gick vilse |
وَلَا تُخْزِنِي يَوْمَ يُبْعَثُونَ (87)
och fornedra mig inte pa Uppstandelsens dag |
يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌ وَلَا بَنُونَ (88)
den Dag da varken rikedom eller soners [mangfald] skall vara till gagn |
إِلَّا مَنْ أَتَى اللَّهَ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ (89)
och da bara den [kan kanna sig trygg] som stiger fram infor Gud med rent hjarta |
وَأُزْلِفَتِ الْجَنَّةُ لِلْمُتَّقِينَ (90)
Da skall paradiset foras fram till de gudfruktiga |
وَبُرِّزَتِ الْجَحِيمُ لِلْغَاوِينَ (91)
och helvetet skall goras fullt synligt for dem som raddningslost gatt vilse |
وَقِيلَ لَهُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ تَعْبُدُونَ (92)
och de skall tillfragas: "Var ar de som ni tillbad |
مِن دُونِ اللَّهِ هَلْ يَنصُرُونَكُمْ أَوْ يَنتَصِرُونَ (93)
i Guds stalle? Kan de hjalpa er eller [ens] hjalpa sig sjalva |
فَكُبْكِبُوا فِيهَا هُمْ وَالْغَاوُونَ (94)
Och de skall stortas pa huvudet i helvetet, de och de som raddningslost gatt vilse |
وَجُنُودُ إِبْلِيسَ أَجْمَعُونَ (95)
liksom Iblees hjalptrupper, alla tillsammans |
قَالُوا وَهُمْ فِيهَا يَخْتَصِمُونَ (96)
Och nar de tvistar [i helvetet] skall de saga |
تَاللَّهِ إِن كُنَّا لَفِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ (97)
Vid Gud! Vilket grovt misstag gjorde vi inte |
إِذْ نُسَوِّيكُم بِرَبِّ الْعَالَمِينَ (98)
da vi satte er vid sidan av varldarnas Herre |
وَمَا أَضَلَّنَا إِلَّا الْمُجْرِمُونَ (99)
Bara de obotfardiga syndarna kunde forleda oss [till detta] |
فَمَا لَنَا مِن شَافِعِينَ (100)
Nu har vi ingen som kan tala till forman for oss |
وَلَا صَدِيقٍ حَمِيمٍ (101)
och ingen sann van [som hjalper oss] |
فَلَوْ أَنَّ لَنَا كَرَّةً فَنَكُونَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ (102)
Om vi anda fick borja om pa nytt! Da skulle vi vara ett med de troende |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ (103)
I detta ligger forvisso ett budskap [till manniskorna], men de flesta av dem vill inte tro |
وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (104)
Din Herre ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
كَذَّبَتْ قَوْمُ نُوحٍ الْمُرْسَلِينَ (105)
[AVEN] NOAS folk beskyllde [Guds] budbarare for logn |
إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ نُوحٌ أَلَا تَتَّقُونَ (106)
Och deras broder Noa sade till dem: "Fruktar ni inte Gud |
إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ (107)
Jag ar ett sandebud [utsand] till er, som ni kan lita pa |
فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ (108)
frukta darfor Gud och lyd mig |
وَمَا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ ۖ إِنْ أَجْرِيَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ الْعَالَمِينَ (109)
Jag begar ingen lon av er for detta - min lon far jag inte av nagon annan an varldarnas Herre |
فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ (110)
frukta darfor Gud och lyd mig |
۞ قَالُوا أَنُؤْمِنُ لَكَ وَاتَّبَعَكَ الْأَرْذَلُونَ (111)
De svarade: "Skall vi tro pa dig som [bara] har sloddret till anhangare |
قَالَ وَمَا عِلْمِي بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (112)
Han sade: "Jag kan inte veta vad de forut haft for sig |
إِنْ حِسَابُهُمْ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّي ۖ لَوْ تَشْعُرُونَ (113)
De skall inte sta till svars infor nagon annan an min Herre - forstar ni inte det |
وَمَا أَنَا بِطَارِدِ الْمُؤْمِنِينَ (114)
Jag har inte ratt att stota bort dem [som sager att de ar] troende |
إِنْ أَنَا إِلَّا نَذِيرٌ مُّبِينٌ (115)
Jag ar endast en varnare, som varnar klart och entydigt |
قَالُوا لَئِن لَّمْ تَنتَهِ يَا نُوحُ لَتَكُونَنَّ مِنَ الْمَرْجُومِينَ (116)
De sade: "Du kommer minsann att bli stenad till dods, Noa, om du inte slutar med detta |
قَالَ رَبِّ إِنَّ قَوْمِي كَذَّبُونِ (117)
[Da] bad han: "Herre! Mitt folk tror inte pa mina ord |
فَافْتَحْ بَيْنِي وَبَيْنَهُمْ فَتْحًا وَنَجِّنِي وَمَن مَّعِيَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ (118)
Gor darfor sanningen uppenbar i min [tvist] med dem, och radda mig och de troende som foljer mig |
فَأَنجَيْنَاهُ وَمَن مَّعَهُ فِي الْفُلْكِ الْمَشْحُونِ (119)
Och Vi raddade honom och dem som foljde honom i den fullastade arken |
ثُمَّ أَغْرَقْنَا بَعْدُ الْبَاقِينَ (120)
sedan lat Vi dem som blev kvar drankas |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ (121)
I detta ligger forvisso ett budskap [till manniskorna], men de flesta av dem vill inte tro |
وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (122)
Din Herre ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
كَذَّبَتْ عَادٌ الْمُرْسَلِينَ (123)
[AVEN stammen] Aad beskyllde [Guds] budbarare for logn |
إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ هُودٌ أَلَا تَتَّقُونَ (124)
Och deras broder Hud sade till dem: "Fruktar ni inte Gud |
إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ (125)
Jag ar ett sandebud [utsand] till er som ni kan lita pa |
فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ (126)
frukta darfor Gud och lyd mig |
وَمَا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ ۖ إِنْ أَجْرِيَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ الْعَالَمِينَ (127)
Jag begar ingen lon av er for detta - min lon far jag inte av nagon annan an varldarnas Herre |
أَتَبْنُونَ بِكُلِّ رِيعٍ آيَةً تَعْبَثُونَ (128)
Ar det for ert nojes skull som ni reser minnesmarken pa varje kulle |
وَتَتَّخِذُونَ مَصَانِعَ لَعَلَّكُمْ تَخْلُدُونَ (129)
och de befasta borgar ni bygger - hoppas ni darigenom na ododlighet |
وَإِذَا بَطَشْتُم بَطَشْتُمْ جَبَّارِينَ (130)
Och varfor gar ni till vaga med sadan grymhet, nar ni utovar er makt |
فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ (131)
Frukta nu Gud och lyd mig |
وَاتَّقُوا الَّذِي أَمَدَّكُم بِمَا تَعْلَمُونَ (132)
Frukta Honom som har skankt er allt det som ni [sjalva] vet |
أَمَدَّكُم بِأَنْعَامٍ وَبَنِينَ (133)
skankt er boskap och soner |
وَجَنَّاتٍ وَعُيُونٍ (134)
och tradgardar och kallor |
إِنِّي أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ (135)
Jag ar radd att straffet [annars] drabbar er en olycksdiger Dag |
قَالُوا سَوَاءٌ عَلَيْنَا أَوَعَظْتَ أَمْ لَمْ تَكُن مِّنَ الْوَاعِظِينَ (136)
De svarade: "Det ar likgiltigt for oss om du formanar oss eller inte formanar oss |
إِنْ هَٰذَا إِلَّا خُلُقُ الْأَوَّلِينَ (137)
det [vi gor ar det som] har varit [vara] forfaders sed sedan urminnes tid |
وَمَا نَحْنُ بِمُعَذَّبِينَ (138)
och vi kommer inte att straffas [for detta] |
فَكَذَّبُوهُ فَأَهْلَكْنَاهُمْ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ (139)
Och nar de kallade honom lognare, lat Vi dem ga under. I detta ligger forvisso ett budskap [till manniskorna], men de flesta av dem vill inte tro |
وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (140)
Din Herre ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
كَذَّبَتْ ثَمُودُ الْمُرْسَلِينَ (141)
[AVEN stammen] Thamud beskyllde [Guds] budbarare for logn |
إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ صَالِحٌ أَلَا تَتَّقُونَ (142)
Deras broder Salih vande sig till dem och sade: "Fruktar ni inte Gud |
إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ (143)
Jag ar ett sandebud [utsand] till er, som ni kan lita pa |
فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ (144)
frukta darfor Gud och lyd mig |
وَمَا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ ۖ إِنْ أَجْرِيَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ الْعَالَمِينَ (145)
Jag begar ingen lon av er for detta - min lon far jag inte av nagon annan an varldarnas Herre |
أَتُتْرَكُونَ فِي مَا هَاهُنَا آمِنِينَ (146)
Tror ni att ni [alltid] skall fa bo kvar har i trygghet |
فِي جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ (147)
bland tradgardar och kallor |
وَزُرُوعٍ وَنَخْلٍ طَلْعُهَا هَضِيمٌ (148)
och akerfalt och dadelpalmer med deras smackra blomkolvar |
وَتَنْحِتُونَ مِنَ الْجِبَالِ بُيُوتًا فَارِهِينَ (149)
Och [fortsatta att] hugga ut bostader at er i bergvaggen med den skicklighet [ni har uppnatt] |
فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ (150)
Frukta nu Gud och lyd mig |
وَلَا تُطِيعُوا أَمْرَ الْمُسْرِفِينَ (151)
och lyd inte de rad ni far av slosarna och de omattliga |
الَّذِينَ يُفْسِدُونَ فِي الْأَرْضِ وَلَا يُصْلِحُونَ (152)
de som stor ordningen pa jorden och sprider sedefordarv och inte vill battra sig |
قَالُوا إِنَّمَا أَنتَ مِنَ الْمُسَحَّرِينَ (153)
De sade: "Du ar bara en av dem som har fallit offer for trolldom |
مَا أَنتَ إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُنَا فَأْتِ بِآيَةٍ إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ (154)
du ar ingenting annat an en manniska som vi! Visa oss ett tecken, om du talar sanning |
قَالَ هَٰذِهِ نَاقَةٌ لَّهَا شِرْبٌ وَلَكُمْ شِرْبُ يَوْمٍ مَّعْلُومٍ (155)
Han svarade: "Har ar ett kamelsto; hon har ratt att vattnas och ni har ratt att vattna [era djur] pa en faststalld dag |
وَلَا تَمَسُّوهَا بِسُوءٍ فَيَأْخُذَكُمْ عَذَابُ يَوْمٍ عَظِيمٍ (156)
Lat henne inte komma till skada; [i annat fall] kommer straffet att drabba er en olycksdiger dag |
فَعَقَرُوهَا فَأَصْبَحُوا نَادِمِينَ (157)
Men de slaktade henne pa grymmaste satt, en handling som de fick angra |
فَأَخَذَهُمُ الْعَذَابُ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ (158)
nar de drabbades av det [forutsagda] straffet. I detta ligger forvisso ett budskap [till manniskorna], men de flesta av dem vill inte tro |
وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (159)
Din Herre ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
كَذَّبَتْ قَوْمُ لُوطٍ الْمُرْسَلِينَ (160)
[AVEN] LOTS folk beskyllde [Guds] budbarare for logn |
إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ لُوطٌ أَلَا تَتَّقُونَ (161)
Och deras broder Lot sade till dem: "Fruktar ni inte Gud |
إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ (162)
Jag ar ett sandebud [utsand] till er, som ni kan lita pa |
فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ (163)
frukta darfor Gud och lyd mig |
وَمَا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ ۖ إِنْ أَجْرِيَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ الْعَالَمِينَ (164)
Jag begar ingen lon av er for detta - min lon far jag inte av nagon annan an varldarnas Herre |
أَتَأْتُونَ الذُّكْرَانَ مِنَ الْعَالَمِينَ (165)
Maste ni, ensamma i hela skapelsen, soka er till ert eget manliga kon |
وَتَذَرُونَ مَا خَلَقَ لَكُمْ رَبُّكُم مِّنْ أَزْوَاجِكُم ۚ بَلْ أَنتُمْ قَوْمٌ عَادُونَ (166)
och forbiga dem som er Herre har skapat till hustrur at er? Ni overskrider verkligen alla granser |
قَالُوا لَئِن لَّمْ تَنتَهِ يَا لُوطُ لَتَكُونَنَّ مِنَ الْمُخْرَجِينَ (167)
De sade: "Lot! Vi svar att du kommer att jagas bort [fran denna stad], om du inte slutar [med dina formaningar] |
قَالَ إِنِّي لِعَمَلِكُم مِّنَ الْقَالِينَ (168)
[Lot] svarade: "Jag hor till dem som kanner den starkaste avsky for det ni gor |
رَبِّ نَجِّنِي وَأَهْلِي مِمَّا يَعْمَلُونَ (169)
[Och han bad till Gud:] "Herre! Radda mig och de mina fran [dessa manniskor och] deras forehavanden |
فَنَجَّيْنَاهُ وَأَهْلَهُ أَجْمَعِينَ (170)
Och Vi raddade honom och hela hans familj |
إِلَّا عَجُوزًا فِي الْغَابِرِينَ (171)
utom en gammal kvinna, som var bland dem som drojde sig kvar |
ثُمَّ دَمَّرْنَا الْآخَرِينَ (172)
Darefter lat Vi de ovriga ga under |
وَأَمْطَرْنَا عَلَيْهِم مَّطَرًا ۖ فَسَاءَ مَطَرُ الْمُنذَرِينَ (173)
i ett regn [av dod och forintelse] som Vi sande over dem. Ett olycksbringande regn, det som faller over dem som har varnats [forgaves] |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ (174)
I detta ligger forvisso ett budskap [till manniskorna], men de flesta av dem vill inte tro |
وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (175)
Din Herre ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
كَذَّبَ أَصْحَابُ الْأَيْكَةِ الْمُرْسَلِينَ (176)
[AVEN] FOLKET i [Madyans] skogskladda dalar beskyllde [Guds] budbarare for logn |
إِذْ قَالَ لَهُمْ شُعَيْبٌ أَلَا تَتَّقُونَ (177)
Deras broder Shu`ayb sade till dem: "Fruktar ni inte Gud |
إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ (178)
Jag ar ett sandebud [utsand] till er, som ni kan lita pa |
فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ (179)
frukta darfor Gud och lyd mig |
وَمَا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ ۖ إِنْ أَجْرِيَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ الْعَالَمِينَ (180)
Jag begar ingen lon av er for detta - min lon far jag inte av nagon annan an varldarnas Herre |
۞ أَوْفُوا الْكَيْلَ وَلَا تَكُونُوا مِنَ الْمُخْسِرِينَ (181)
Ge fullt matt och tillskansa er inte vinst pa andras bekostnad |
وَزِنُوا بِالْقِسْطَاسِ الْمُسْتَقِيمِ (182)
vag med rattvisande vag |
وَلَا تَبْخَسُوا النَّاسَ أَشْيَاءَهُمْ وَلَا تَعْثَوْا فِي الْأَرْضِ مُفْسِدِينَ (183)
och inkrakta inte pa andras rattigheter. Sprid inte sedefordarv eller annat ont pa jorden |
وَاتَّقُوا الَّذِي خَلَقَكُمْ وَالْجِبِلَّةَ الْأَوَّلِينَ (184)
men frukta Gud som har skapat er och [alla] slakten fore er |
قَالُوا إِنَّمَا أَنتَ مِنَ الْمُسَحَّرِينَ (185)
De sade: "Du ar bara en av dem som har fallit offer for trolldom |
وَمَا أَنتَ إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُنَا وَإِن نَّظُنُّكَ لَمِنَ الْكَاذِبِينَ (186)
du ar ingenting annat an en manniska som vi, och vi anser att du ar en lognare |
فَأَسْقِطْ عَلَيْنَا كِسَفًا مِّنَ السَّمَاءِ إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ (187)
Men forsok forma himlen att storta ned i stycken over oss, om du talar sanning |
قَالَ رَبِّي أَعْلَمُ بِمَا تَعْمَلُونَ (188)
Han svarade: "Min Herre har full kannedom om vad ni tar er for |
فَكَذَّبُوهُ فَأَخَذَهُمْ عَذَابُ يَوْمِ الظُّلَّةِ ۚ إِنَّهُ كَانَ عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ (189)
Men de beskyllde honom [an en gang] for logn. Och straffet drabbade dem en dag vars ljus skymdes i morker, en straffets och skrackens dag |
إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ (190)
I detta ligger forvisso ett budskap [till manniskorna], men de flesta av dem vill inte tro |
وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ (191)
Din Herre ar den Allsmaktige, den Barmhartige |
وَإِنَّهُ لَتَنزِيلُ رَبِّ الْعَالَمِينَ (192)
DENNA [SKRIFT] ar en uppenbarelse fran varldarnas Herre |
نَزَلَ بِهِ الرُّوحُ الْأَمِينُ (193)
ingivelsens trogna ande har stigit ned |
عَلَىٰ قَلْبِكَ لِتَكُونَ مِنَ الْمُنذِرِينَ (194)
[och ingjutit] den i ditt hjarta, for att du skall vara en av varnarna |
بِلِسَانٍ عَرَبِيٍّ مُّبِينٍ (195)
[och varna] pa ren och klar arabiska |
وَإِنَّهُ لَفِي زُبُرِ الْأَوَّلِينَ (196)
Dess [sanning] fanns helt visst i aldre tiders bocker med nedtecknad gudomlig visdom |
أَوَلَمْ يَكُن لَّهُمْ آيَةً أَن يَعْلَمَهُ عُلَمَاءُ بَنِي إِسْرَائِيلَ (197)
Ar det inte ett tecken for dem att larda man bland Israels barn visste detta |
وَلَوْ نَزَّلْنَاهُ عَلَىٰ بَعْضِ الْأَعْجَمِينَ (198)
Men aven om Vi hade uppenbarat den for nagon som inte har arabiska till modersmal |
فَقَرَأَهُ عَلَيْهِم مَّا كَانُوا بِهِ مُؤْمِنِينَ (199)
och han hade last upp den for dem [pa sitt sprak], skulle de inte ha trott |
كَذَٰلِكَ سَلَكْنَاهُ فِي قُلُوبِ الْمُجْرِمِينَ (200)
Sa har Vi latit [budskapet] passera in och ut genom de obotfardiga syndarnas hjartan |
لَا يُؤْمِنُونَ بِهِ حَتَّىٰ يَرَوُا الْعَذَابَ الْأَلِيمَ (201)
Men de kommer inte att tro forran de ser framfor sig det plagsamma straff |
فَيَأْتِيَهُم بَغْتَةً وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ (202)
som [ar forberett och som] skall drabba dem plotsligt, nar de ingenting anar |
فَيَقُولُوا هَلْ نَحْنُ مُنظَرُونَ (203)
och da kommer de att ropa: "Kan vi fa ett uppskov |
أَفَبِعَذَابِنَا يَسْتَعْجِلُونَ (204)
Ar det da verkligen deras onskan att skynda pa Vart straff |
أَفَرَأَيْتَ إِن مَّتَّعْنَاهُمْ سِنِينَ (205)
Vad tror du? - Om Vi under aratal hade latit dem njuta av livet |
ثُمَّ جَاءَهُم مَّا كَانُوا يُوعَدُونَ (206)
och sedan lat det [straff] drabba dem som de hade varnats for |
مَا أَغْنَىٰ عَنْهُم مَّا كَانُوا يُمَتَّعُونَ (207)
vilken nytta hade de da av det langa, behagliga liv som de fick leva |
وَمَا أَهْلَكْنَا مِن قَرْيَةٍ إِلَّا لَهَا مُنذِرُونَ (208)
Vi har aldrig latit ett folk forgas som inte fatt ta emot dem som varnade |
ذِكْرَىٰ وَمَا كُنَّا ظَالِمِينَ (209)
[och] paminde dem; Vi tillfogar namligen ingen [av Vara tjanare] oratt |
وَمَا تَنَزَّلَتْ بِهِ الشَّيَاطِينُ (210)
Det ar inte onda andar som har stigit ned med denna [Skrift] |
وَمَا يَنبَغِي لَهُمْ وَمَا يَسْتَطِيعُونَ (211)
[den uppgiften] ar inte for dem och de formar inte [utfora den] |
إِنَّهُمْ عَنِ السَّمْعِ لَمَعْزُولُونَ (212)
ja, de halls till och med pa sadant avstand att de inte [ens] kan lyssna [till den] |
فَلَا تَدْعُ مَعَ اللَّهِ إِلَٰهًا آخَرَ فَتَكُونَ مِنَ الْمُعَذَّبِينَ (213)
Anropa darfor inte en annan gud vid sidan av Gud; i annat fall kommer du att hora till dem som skall straffas |
وَأَنذِرْ عَشِيرَتَكَ الْأَقْرَبِينَ (214)
Och varna dem som star dig narmast [for Guds straff] |
وَاخْفِضْ جَنَاحَكَ لِمَنِ اتَّبَعَكَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ (215)
och bred odmjukt din [omhets] vinge over dina troende anhangare |
فَإِنْ عَصَوْكَ فَقُلْ إِنِّي بَرِيءٌ مِّمَّا تَعْمَلُونَ (216)
men sag, om nagon vagrar att folja dig: "Jag ar inte ansvarig for vad ni gor |
وَتَوَكَّلْ عَلَى الْعَزِيزِ الرَّحِيمِ (217)
och lita till den Allsmaktige, den Barmhartige |
الَّذِي يَرَاكَ حِينَ تَقُومُ (218)
som ser dig nar du reser dig [ensam] |
وَتَقَلُّبَكَ فِي السَّاجِدِينَ (219)
och nar du ar [hos dem] och de faller ned pa sina ansikten i tillbedjan |
إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ (220)
Han ar Den som hor allt, vet allt |
هَلْ أُنَبِّئُكُمْ عَلَىٰ مَن تَنَزَّلُ الشَّيَاطِينُ (221)
[Sag, Muhammad:] "Skall jag saga er till vem de onda andarna stiger ned |
تَنَزَّلُ عَلَىٰ كُلِّ أَفَّاكٍ أَثِيمٍ (222)
De stiger ned till alla syndiga bedragare [beredda att sjalva foras bakom ljuset] |
يُلْقُونَ السَّمْعَ وَأَكْثَرُهُمْ كَاذِبُونَ (223)
de lyssnar garna, men de flesta av dem lagger [egna] logner [till det som de kan snappa upp] |
وَالشُّعَرَاءُ يَتَّبِعُهُمُ الْغَاوُونَ (224)
Och poeterna - dem foljer sadana som ar osakra om vagen |
أَلَمْ تَرَ أَنَّهُمْ فِي كُلِّ وَادٍ يَهِيمُونَ (225)
Har du inte sett hur de strovar genom alla dalar utan mal |
وَأَنَّهُمْ يَقُولُونَ مَا لَا يَفْعَلُونَ (226)
och hur de sager ett men gor ett annat |
إِلَّا الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ وَذَكَرُوا اللَّهَ كَثِيرًا وَانتَصَرُوا مِن بَعْدِ مَا ظُلِمُوا ۗ وَسَيَعْلَمُ الَّذِينَ ظَلَمُوا أَيَّ مُنقَلَبٍ يَنقَلِبُونَ (227)
Men [sa upptrader] inte de troende som lever rattskaffens och standigt anropar Gud och som forsvarar sig nar de blivit foremal for [hatska och hanfulla] angrepp. Och de som har gjort sig skyldiga till [dessa] orattmatiga angrepp skall [snart] fa se vilken vandning deras liv kommer att ta |
