يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ لِمَ تُحَرِّمُ مَا أَحَلَّ اللَّهُ لَكَ ۖ تَبْتَغِي مَرْضَاتَ أَزْوَاجِكَ ۚ وَاللَّهُ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (1)
PROFET! Varfor palagger du [dig sjalv] - i en onskan att vara dina hustrur till lags - forbud mot det som Gud har forklarat tillatet for dig? Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
قَدْ فَرَضَ اللَّهُ لَكُمْ تَحِلَّةَ أَيْمَانِكُمْ ۚ وَاللَّهُ مَوْلَاكُمْ ۖ وَهُوَ الْعَلِيمُ الْحَكِيمُ (2)
Gud har tillatit er att franga eder [vars innehall strider mot lag och ratt] och att plikta for detta. Gud ar er Beskyddare och Han ar den Allvetande, den Allvise |
وَإِذْ أَسَرَّ النَّبِيُّ إِلَىٰ بَعْضِ أَزْوَاجِهِ حَدِيثًا فَلَمَّا نَبَّأَتْ بِهِ وَأَظْهَرَهُ اللَّهُ عَلَيْهِ عَرَّفَ بَعْضَهُ وَأَعْرَضَ عَن بَعْضٍ ۖ فَلَمَّا نَبَّأَهَا بِهِ قَالَتْ مَنْ أَنبَأَكَ هَٰذَا ۖ قَالَ نَبَّأَنِيَ الْعَلِيمُ الْخَبِيرُ (3)
Det hande att Profeten i fortroende berattade nagot for en av sina hustrur och hon forde det vidare; nar Gud lat honom veta detta namnde han nagot om det [till andra] men undanholl [en del]. Da han sade det till henne fragade hon: "Vem har latit dig veta det?" - och han svarade: "Han som vet allt, ar underrattad om allt, har latit mig veta det |
إِن تَتُوبَا إِلَى اللَّهِ فَقَدْ صَغَتْ قُلُوبُكُمَا ۖ وَإِن تَظَاهَرَا عَلَيْهِ فَإِنَّ اللَّهَ هُوَ مَوْلَاهُ وَجِبْرِيلُ وَصَالِحُ الْمُؤْمِنِينَ ۖ وَالْمَلَائِكَةُ بَعْدَ ذَٰلِكَ ظَهِيرٌ (4)
[Det ar bast for er bada] att ni vander ater till Gud i anger over [ert handlingssatt], eftersom era hjartan har avvikit [fran pliktens vag]! Om ni gor gemensam sak mot honom [bor ni veta att] Gud ar hans Beskyddare och att darfor ocksa Gabriel och de framsta bland de troende och [alla] anglar star vid hans sida |
عَسَىٰ رَبُّهُ إِن طَلَّقَكُنَّ أَن يُبْدِلَهُ أَزْوَاجًا خَيْرًا مِّنكُنَّ مُسْلِمَاتٍ مُّؤْمِنَاتٍ قَانِتَاتٍ تَائِبَاتٍ عَابِدَاتٍ سَائِحَاتٍ ثَيِّبَاتٍ وَأَبْكَارًا (5)
Om [Profeten] skulle forskjuta er skanker honom kanske hans Herre battre hustrur an ni - kvinnor som underkastar sig Guds vilja, sanna troende, odmjuka infor Gud, som angrar [sina synder] och troget tillber sin Herre, och som standigt gar [Guds arenden] - forut gifta eller ungmor |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا قُوا أَنفُسَكُمْ وَأَهْلِيكُمْ نَارًا وَقُودُهَا النَّاسُ وَالْحِجَارَةُ عَلَيْهَا مَلَائِكَةٌ غِلَاظٌ شِدَادٌ لَّا يَعْصُونَ اللَّهَ مَا أَمَرَهُمْ وَيَفْعَلُونَ مَا يُؤْمَرُونَ (6)
TROENDE! For er egen skull och for deras som star er nara bor ni frukta den Eld som har manniskor och stenar till bransle, och som maktiga och stranga anglar [vakar over, anglar] som aldrig brister i lydnad for Gud, vad Han an befaller dem, och som utfor allt som alaggs dem |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ كَفَرُوا لَا تَعْتَذِرُوا الْيَوْمَ ۖ إِنَّمَا تُجْزَوْنَ مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (7)
Urskulda er inte denna Dag, ni envisa fornekare av sanningen! Ni skall lonas enbart for det som ni gjorde [i livet] |
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا تُوبُوا إِلَى اللَّهِ تَوْبَةً نَّصُوحًا عَسَىٰ رَبُّكُمْ أَن يُكَفِّرَ عَنكُمْ سَيِّئَاتِكُمْ وَيُدْخِلَكُمْ جَنَّاتٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ يَوْمَ لَا يُخْزِي اللَّهُ النَّبِيَّ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ ۖ نُورُهُمْ يَسْعَىٰ بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَبِأَيْمَانِهِمْ يَقُولُونَ رَبَّنَا أَتْمِمْ لَنَا نُورَنَا وَاغْفِرْ لَنَا ۖ إِنَّكَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ (8)
Troende! Vand er i uppriktig anger [over era synder] till Gud! Kanske skall er Herre ur er [bok] utplana era daliga handlingar och fora er till lustgardar, vattnade av backar, den Dag da Gud inte later skam komma vid Profeten och dem som foljde honom i tron - ljuset [av deras tro och deras goda handlingar] skall lysa framfor dem och till hoger om dem [och] de ber: "Herre, lat vart ljus lysa allt klarare och forlat oss vara synder! Du har allt i Din makt |
يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ جَاهِدِ الْكُفَّارَ وَالْمُنَافِقِينَ وَاغْلُظْ عَلَيْهِمْ ۚ وَمَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ ۖ وَبِئْسَ الْمَصِيرُ (9)
PROFET! Kampa outtrottligt mot fornekarna av sanningen och mot hycklarna och visa dig omutligt strang mot dem; Elden ar deras slutliga hemvist - detta elandiga mal |
ضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا لِّلَّذِينَ كَفَرُوا امْرَأَتَ نُوحٍ وَامْرَأَتَ لُوطٍ ۖ كَانَتَا تَحْتَ عَبْدَيْنِ مِنْ عِبَادِنَا صَالِحَيْنِ فَخَانَتَاهُمَا فَلَمْ يُغْنِيَا عَنْهُمَا مِنَ اللَّهِ شَيْئًا وَقِيلَ ادْخُلَا النَّارَ مَعَ الدَّاخِلِينَ (10)
Gud har utpekat Noas hustru och Lots hustru som varnande exempel for dem som framhardar i att forneka sanningen; deras man var tva av Vara rattfardiga tjanare och de svek dem. Men [mannen] kunde inte skydda dem mot Guds [straff] och [pa Domens dag] skall de fa hora dessa ord: "Ga in i Elden med de [ovriga fordomda] |
وَضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا لِّلَّذِينَ آمَنُوا امْرَأَتَ فِرْعَوْنَ إِذْ قَالَتْ رَبِّ ابْنِ لِي عِندَكَ بَيْتًا فِي الْجَنَّةِ وَنَجِّنِي مِن فِرْعَوْنَ وَعَمَلِهِ وَنَجِّنِي مِنَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (11)
Och som ett [efterfoljansvart] exempel for de troende har Gud framhallit Faraos hustru, som bad: "Herre! Bygg en boning at mig i paradiset i Din narhet och skydda mig mot Farao och allt [det onda] han har gjort och skydda mig mot alla dem som standigt begar oratt |
وَمَرْيَمَ ابْنَتَ عِمْرَانَ الَّتِي أَحْصَنَتْ فَرْجَهَا فَنَفَخْنَا فِيهِ مِن رُّوحِنَا وَصَدَّقَتْ بِكَلِمَاتِ رَبِّهَا وَكُتُبِهِ وَكَانَتْ مِنَ الْقَانِتِينَ (12)
Annu ett exempel har de i Maria, `Imrans dotter; Hon bevarade sin oskuld och Vi andades in i [hennes kropp] nagot av Var ande. Hon trodde pa sin Herres ord och pa Hans uppenbarelser och hon var en av dem som odmjukt bojer sig under Hans vilja |
