الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَجَعَلَ الظُّلُمَاتِ وَالنُّورَ ۖ ثُمَّ الَّذِينَ كَفَرُوا بِرَبِّهِمْ يَعْدِلُونَ (1)
LAT OSS lova och prisa Gud, som har skapat himlarna och jorden och latit morker och ljus uppsta; anda satter de som fornekar sanningen andra vid sin Herres sida |
هُوَ الَّذِي خَلَقَكُم مِّن طِينٍ ثُمَّ قَضَىٰ أَجَلًا ۖ وَأَجَلٌ مُّسَمًّى عِندَهُ ۖ ثُمَّ أَنتُمْ تَمْتَرُونَ (2)
Det ar Han som har skapat er av lera och sa utsatt en frist [for er] - och det finns en [annan] frist som Han [ensam] kanner. Och anda tvivlar ni |
وَهُوَ اللَّهُ فِي السَّمَاوَاتِ وَفِي الْأَرْضِ ۖ يَعْلَمُ سِرَّكُمْ وَجَهْرَكُمْ وَيَعْلَمُ مَا تَكْسِبُونَ (3)
Men Han ar Gud i himlarna och pa jorden; Han kanner det som ni hemlighaller lika val som det ni oppet visar och Han vet vad ni fortjanar [med era handlingar] |
وَمَا تَأْتِيهِم مِّنْ آيَةٍ مِّنْ آيَاتِ رَبِّهِمْ إِلَّا كَانُوا عَنْهَا مُعْرِضِينَ (4)
Varje gang ett budskap fran deras Herre framfors till dem, drar de sig undan |
فَقَدْ كَذَّبُوا بِالْحَقِّ لَمَّا جَاءَهُمْ ۖ فَسَوْفَ يَأْتِيهِمْ أَنبَاءُ مَا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ (5)
och de kallar sanningen for logn, nar den [nu] har kommit till dem. Men [en dag] skall de fa veta vad det var som de brukade skamta om |
أَلَمْ يَرَوْا كَمْ أَهْلَكْنَا مِن قَبْلِهِم مِّن قَرْنٍ مَّكَّنَّاهُمْ فِي الْأَرْضِ مَا لَمْ نُمَكِّن لَّكُمْ وَأَرْسَلْنَا السَّمَاءَ عَلَيْهِم مِّدْرَارًا وَجَعَلْنَا الْأَنْهَارَ تَجْرِي مِن تَحْتِهِمْ فَأَهْلَكْنَاهُم بِذُنُوبِهِمْ وَأَنشَأْنَا مِن بَعْدِهِمْ قَرْنًا آخَرِينَ (6)
Har de inte sett hur manga slakten fore dem Vi har latit ga under, [manniskor] som Vi hade gett en battre plats pa jorden an Vi har gett er och som Vi [valsignade] med rikliga regn och lat floder rinna upp vid deras fotter? Men for deras synders skull utplanade Vi dem [fran jordens yta] och lat ett annat slakte stiga fram efter dem |
وَلَوْ نَزَّلْنَا عَلَيْكَ كِتَابًا فِي قِرْطَاسٍ فَلَمَسُوهُ بِأَيْدِيهِمْ لَقَالَ الَّذِينَ كَفَرُوا إِنْ هَٰذَا إِلَّا سِحْرٌ مُّبِينٌ (7)
Aven om Vi hade forsett dig [Muhammad] med en skrift pa pergament och fornekarna hade fatt rora vid den med sina hander, skulle de ha sagt: "Det ar uppenbart ingenting annat an bedrageri och synvillor |
وَقَالُوا لَوْلَا أُنزِلَ عَلَيْهِ مَلَكٌ ۖ وَلَوْ أَنزَلْنَا مَلَكًا لَّقُضِيَ الْأَمْرُ ثُمَّ لَا يُنظَرُونَ (8)
Och de sager: "Om anda en angel hade sants ned till honom!" Men om Vi hade sant en angel, da hade allt varit fullbordat och de skulle inte ha beviljats nagot uppskov |
وَلَوْ جَعَلْنَاهُ مَلَكًا لَّجَعَلْنَاهُ رَجُلًا وَلَلَبَسْنَا عَلَيْهِم مَّا يَلْبِسُونَ (9)
Och om Vi hade gjort honom till en angel skulle Vi helt sakert anda ha gett honom mansklig gestalt och darmed ytterligare ha okat deras forvirring |
وَلَقَدِ اسْتُهْزِئَ بِرُسُلٍ مِّن قَبْلِكَ فَحَاقَ بِالَّذِينَ سَخِرُوا مِنْهُم مَّا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ (10)
[Manniskorna] har gjort narr av [andra] sandebud fore dig, men [till sist] blev dessa upptagsmakare inringade av just det som deras skamt riktade sig mot |
قُلْ سِيرُوا فِي الْأَرْضِ ثُمَّ انظُرُوا كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُكَذِّبِينَ (11)
Sag: "Ga ut i varlden och se [sparen som visar] vad slutet blev for dem som gjorde sanningen till logn |
قُل لِّمَن مَّا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۖ قُل لِّلَّهِ ۚ كَتَبَ عَلَىٰ نَفْسِهِ الرَّحْمَةَ ۚ لَيَجْمَعَنَّكُمْ إِلَىٰ يَوْمِ الْقِيَامَةِ لَا رَيْبَ فِيهِ ۚ الَّذِينَ خَسِرُوا أَنفُسَهُمْ فَهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ (12)
Sag: "Vem tillhor allt det som ar i himlarna och pa jorden?" Sag: "[Allt tillhor] Gud, [Gud som] for Sig har stadfast nadens och barmhartighetens [lag]. Han skall samla er ater pa Uppstandelsens dag - om vars [ankomst] det inte rader nagot tvivel. De som har forverkat sina sjalar ar de som inte vill tro |
۞ وَلَهُ مَا سَكَنَ فِي اللَّيْلِ وَالنَّهَارِ ۚ وَهُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ (13)
Ja, Honom tillhor allt som befolkar natten och dagen; Han ar Den som hor allt, vet allt |
قُلْ أَغَيْرَ اللَّهِ أَتَّخِذُ وَلِيًّا فَاطِرِ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَهُوَ يُطْعِمُ وَلَا يُطْعَمُ ۗ قُلْ إِنِّي أُمِرْتُ أَنْ أَكُونَ أَوَّلَ مَنْ أَسْلَمَ ۖ وَلَا تَكُونَنَّ مِنَ الْمُشْرِكِينَ (14)
Sag: "Skulle jag soka en annan beskyddare an Gud, himlarnas och jordens Skapare, Han som livnar [oss] men sjalv inte intar foda?" Sag: "Jag har blivit befalld att vara den forste av dem som underkastar sig Guds vilja och [jag har befallts] att inte satta nagot vid Guds sida |
قُلْ إِنِّي أَخَافُ إِنْ عَصَيْتُ رَبِّي عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ (15)
Sag: "Om jag visade olydnad mot min Herre skulle jag frukta straff en olycksdiger Dag |
مَّن يُصْرَفْ عَنْهُ يَوْمَئِذٍ فَقَدْ رَحِمَهُ ۚ وَذَٰلِكَ الْفَوْزُ الْمُبِينُ (16)
den som da skonas har i sanning fatt erfara [Hans] nad, och [han har vunnit] en lysande seger |
وَإِن يَمْسَسْكَ اللَّهُ بِضُرٍّ فَلَا كَاشِفَ لَهُ إِلَّا هُوَ ۖ وَإِن يَمْسَسْكَ بِخَيْرٍ فَهُوَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ (17)
Om Gud vill lata en olycka drabba dig kan Han ensam avvarja den; och om Han vill lata nagot gott komma dig till del [kan ingen hindra det], da Han ar allsmaktig |
وَهُوَ الْقَاهِرُ فَوْقَ عِبَادِهِ ۚ وَهُوَ الْحَكِيمُ الْخَبِيرُ (18)
Han utovar den oinskrankta makten over Sina tjanare, och Han ar den Vise, Den som ar underrattad om allt |
قُلْ أَيُّ شَيْءٍ أَكْبَرُ شَهَادَةً ۖ قُلِ اللَّهُ ۖ شَهِيدٌ بَيْنِي وَبَيْنَكُمْ ۚ وَأُوحِيَ إِلَيَّ هَٰذَا الْقُرْآنُ لِأُنذِرَكُم بِهِ وَمَن بَلَغَ ۚ أَئِنَّكُمْ لَتَشْهَدُونَ أَنَّ مَعَ اللَّهِ آلِهَةً أُخْرَىٰ ۚ قُل لَّا أَشْهَدُ ۚ قُلْ إِنَّمَا هُوَ إِلَٰهٌ وَاحِدٌ وَإِنَّنِي بَرِيءٌ مِّمَّا تُشْرِكُونَ (19)
Sag: "Vilket vittnesbord vager tyngst?" Sag: "Gud ar vittne mellan mig och er [att] denna Koran har uppenbarats for mig for att jag med den skall varna er och alla som nas av den. Vittnar ni att det finns andra gudar vid sidan av Gud?" Sag: "Detta ar inte mitt vittnesbord." Sag: "Han ar den Ende Guden och jag ar inte ansvarig for det som ni satter vid Hans sida |
الَّذِينَ آتَيْنَاهُمُ الْكِتَابَ يَعْرِفُونَهُ كَمَا يَعْرِفُونَ أَبْنَاءَهُمُ ۘ الَّذِينَ خَسِرُوا أَنفُسَهُمْ فَهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ (20)
De som [forr] fick del av [Var] uppenbarelse kanner denna [sanning], sa som de kanner sina soner; de som inte tror ar de som har forverkat sina sjalar |
وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا أَوْ كَذَّبَ بِآيَاتِهِ ۗ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الظَّالِمُونَ (21)
Vem ar mer orattfardig an den som finner pa osanningar om Gud eller avvisar Hans budskap som logn? Det skall forvisso inte ga syndarna val i hander |
وَيَوْمَ نَحْشُرُهُمْ جَمِيعًا ثُمَّ نَقُولُ لِلَّذِينَ أَشْرَكُوا أَيْنَ شُرَكَاؤُكُمُ الَّذِينَ كُنتُمْ تَزْعُمُونَ (22)
Och en Dag skall Vi samla dem alla ater och saga till dem som satte medhjalpare vid Guds sida: "Var ar nu dessa [Mina] pastadda medhjalpare |
ثُمَّ لَمْ تَكُن فِتْنَتُهُمْ إِلَّا أَن قَالُوا وَاللَّهِ رَبِّنَا مَا كُنَّا مُشْرِكِينَ (23)
Da skall de i sin forvirring inte kunna saga annat an: "Herre! Det var vid Gud inte var avsikt att satta nagon vid Din sida |
انظُرْ كَيْفَ كَذَبُوا عَلَىٰ أَنفُسِهِمْ ۚ وَضَلَّ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَفْتَرُونَ (24)
Se hur de har bedragit sig sjalva och hur dessa [vasen] som de uppfann har overgett dem |
وَمِنْهُم مَّن يَسْتَمِعُ إِلَيْكَ ۖ وَجَعَلْنَا عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ أَكِنَّةً أَن يَفْقَهُوهُ وَفِي آذَانِهِمْ وَقْرًا ۚ وَإِن يَرَوْا كُلَّ آيَةٍ لَّا يُؤْمِنُوا بِهَا ۚ حَتَّىٰ إِذَا جَاءُوكَ يُجَادِلُونَكَ يَقُولُ الَّذِينَ كَفَرُوا إِنْ هَٰذَا إِلَّا أَسَاطِيرُ الْأَوَّلِينَ (25)
Det finns de bland dem som [latsas] lyssna till dig, men Vi tacker over deras hjartan sa att de ingenting forstar och tapper till deras oron. Aven om de fick se alla tecken skulle de inte tro pa dem; [ja, det gar] sa langt att nar de kommer och vill tvista med dig, sager de: "[Vad du berattar] ar ingenting annat an sagor fran forfadernas tid |
وَهُمْ يَنْهَوْنَ عَنْهُ وَيَنْأَوْنَ عَنْهُ ۖ وَإِن يُهْلِكُونَ إِلَّا أَنفُسَهُمْ وَمَا يَشْعُرُونَ (26)
De vill hindra [andra att lyssna till dig] och de drar sig [sjalva] undan; de stortar inga andra an sig sjalva i fordarvet, men det inser de inte |
وَلَوْ تَرَىٰ إِذْ وُقِفُوا عَلَى النَّارِ فَقَالُوا يَا لَيْتَنَا نُرَدُّ وَلَا نُكَذِّبَ بِآيَاتِ رَبِّنَا وَنَكُونَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ (27)
Om du kunde se dem nar de stalls upp infor Elden och hora dem ropa: "Om vi anda fick atervanda [till livet]! Da skulle vi inte avvisa var Herres budskap som logn och vi skulle bli sanna troende |
بَلْ بَدَا لَهُم مَّا كَانُوا يُخْفُونَ مِن قَبْلُ ۖ وَلَوْ رُدُّوا لَعَادُوا لِمَا نُهُوا عَنْهُ وَإِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ (28)
Nej, [vad som hant] ar att det som de forr ville dolja [for sig sjalva] nu har blivit uppenbart for dem; men om de fick atervanda [till livet] skulle de helt sakert aterfalla i det som var forbjudet for dem; de ar [oforbatterliga] lognare |
وَقَالُوا إِنْ هِيَ إِلَّا حَيَاتُنَا الدُّنْيَا وَمَا نَحْنُ بِمَبْعُوثِينَ (29)
Och de sager: "Det finns ingenting annat an detta jordiska liv; vi kommer inte att ateruppvackas [fran de doda] |
وَلَوْ تَرَىٰ إِذْ وُقِفُوا عَلَىٰ رَبِّهِمْ ۚ قَالَ أَلَيْسَ هَٰذَا بِالْحَقِّ ۚ قَالُوا بَلَىٰ وَرَبِّنَا ۚ قَالَ فَذُوقُوا الْعَذَابَ بِمَا كُنتُمْ تَكْفُرُونَ (30)
Om du kunde se dem nar de fors fram infor sin Herre [och] Han sager: "Ar inte detta den sanna verkligheten?" [och da] svarar de: "Jo, vid var Herre! Sa ar det!" [Da] skall Han saga: "Smaka nu straffet for ert fornekande av sanningen |
قَدْ خَسِرَ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِلِقَاءِ اللَّهِ ۖ حَتَّىٰ إِذَا جَاءَتْهُمُ السَّاعَةُ بَغْتَةً قَالُوا يَا حَسْرَتَنَا عَلَىٰ مَا فَرَّطْنَا فِيهَا وَهُمْ يَحْمِلُونَ أَوْزَارَهُمْ عَلَىٰ ظُهُورِهِمْ ۚ أَلَا سَاءَ مَا يَزِرُونَ (31)
Forlorade ar de som fornekar det kommande motet med Gud, anda till dess den Yttersta stunden plotsligt ar over dem, och de sager: "Vilket elande! Hur kunde vi forsumma [att forbereda oss for] denna [Stund]!" Pa ryggen skall de bara hela bordan av sina synder - i sanning en tung borda |
وَمَا الْحَيَاةُ الدُّنْيَا إِلَّا لَعِبٌ وَلَهْوٌ ۖ وَلَلدَّارُ الْآخِرَةُ خَيْرٌ لِّلَّذِينَ يَتَّقُونَ ۗ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (32)
Detta jordiska liv ar inte mycket mer an lek och flyktig gladje; de eviga boningarna ar ett battre [mal att strava mot] for de gudfruktiga. Vill ni inte anvanda ert forstand |
قَدْ نَعْلَمُ إِنَّهُ لَيَحْزُنُكَ الَّذِي يَقُولُونَ ۖ فَإِنَّهُمْ لَا يُكَذِّبُونَكَ وَلَٰكِنَّ الظَّالِمِينَ بِآيَاتِ اللَّهِ يَجْحَدُونَ (33)
Vi vet att vad de sager gor dig beklamd; men det ar inte dig de kallar for lognare, nej, det ar Guds budskap som de tar avstand fran, dessa orattfardiga |
وَلَقَدْ كُذِّبَتْ رُسُلٌ مِّن قَبْلِكَ فَصَبَرُوا عَلَىٰ مَا كُذِّبُوا وَأُوذُوا حَتَّىٰ أَتَاهُمْ نَصْرُنَا ۚ وَلَا مُبَدِّلَ لِكَلِمَاتِ اللَّهِ ۚ وَلَقَدْ جَاءَكَ مِن نَّبَإِ الْمُرْسَلِينَ (34)
Profeter fore dig har kallats lognare och de bar alla anklagelser och forolampningar med jamnmod, till dess Var hjalp nadde dem; ingen kan rubba eller tumma pa Guds loften. Och du har redan fatt veta nagot om [de foregaende] budbararnas oden |
وَإِن كَانَ كَبُرَ عَلَيْكَ إِعْرَاضُهُمْ فَإِنِ اسْتَطَعْتَ أَن تَبْتَغِيَ نَفَقًا فِي الْأَرْضِ أَوْ سُلَّمًا فِي السَّمَاءِ فَتَأْتِيَهُم بِآيَةٍ ۚ وَلَوْ شَاءَ اللَّهُ لَجَمَعَهُمْ عَلَى الْهُدَىٰ ۚ فَلَا تَكُونَنَّ مِنَ الْجَاهِلِينَ (35)
Aven om det ar svart for dig att utharda dessa manniskors ovilja, [skulle det inte vara dig till nytta] om du kunde oppna en tunnel under jorden eller resa en stege mot himlen och fora med dig ett tecken darifran till dem? Om Gud hade velat skulle Han ha samlat dem alla under Sin ledning. Bete dig darfor inte som de oupplysta |
۞ إِنَّمَا يَسْتَجِيبُ الَّذِينَ يَسْمَعُونَ ۘ وَالْمَوْتَىٰ يَبْعَثُهُمُ اللَّهُ ثُمَّ إِلَيْهِ يُرْجَعُونَ (36)
Inga andra an de som lyssnar [med hjartat] kan besvara [kallelsen till tron], och ingen annan an Gud kan vacka de [andligen] doda till liv. Och till sist skall de foras tillbaka till Honom |
وَقَالُوا لَوْلَا نُزِّلَ عَلَيْهِ آيَةٌ مِّن رَّبِّهِ ۚ قُلْ إِنَّ اللَّهَ قَادِرٌ عَلَىٰ أَن يُنَزِّلَ آيَةً وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ (37)
Och de sager: "Varfor har han inte fatt ett tecken fran sin Herre?" Sag: "Gud har makt att ge tecken [och Han ger standiga tecken] men de flesta manniskor ar inte medvetna om detta |
وَمَا مِن دَابَّةٍ فِي الْأَرْضِ وَلَا طَائِرٍ يَطِيرُ بِجَنَاحَيْهِ إِلَّا أُمَمٌ أَمْثَالُكُم ۚ مَّا فَرَّطْنَا فِي الْكِتَابِ مِن شَيْءٍ ۚ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّهِمْ يُحْشَرُونَ (38)
Det finns inte ett enda av markens djur, inte en fagel som bars av sina vingar, som inte bildar samhallen liksom ni sjalva; ingenting har Vi forbisett i Vart beslut. Och till sist skall de samlas ater till sin Herre |
وَالَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا صُمٌّ وَبُكْمٌ فِي الظُّلُمَاتِ ۗ مَن يَشَإِ اللَّهُ يُضْلِلْهُ وَمَن يَشَأْ يَجْعَلْهُ عَلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (39)
De som pastar att Vara budskap ar logn ar dova och stumma, [instangda] i djupt morker. Gud later den Han vill ga vilse, och Han leder den Han vill till en rak vag |
قُلْ أَرَأَيْتَكُمْ إِنْ أَتَاكُمْ عَذَابُ اللَّهِ أَوْ أَتَتْكُمُ السَّاعَةُ أَغَيْرَ اللَّهِ تَدْعُونَ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (40)
Sag: "Forestall er att Guds straff drabbar er eller att den Yttersta stunden ar inne; kommer ni da att anropa nagon annan om hjalp an Gud? [Kan ni svara] sanningsenligt |
بَلْ إِيَّاهُ تَدْعُونَ فَيَكْشِفُ مَا تَدْعُونَ إِلَيْهِ إِن شَاءَ وَتَنسَوْنَ مَا تُشْرِكُونَ (41)
Nej, det ar Honom ni anropar; och om det ar Hans vilja raddar Han er da fran det ni bad Honom om, och ni minns inte mer vad det var som ni brukade satta vid Hans sida |
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا إِلَىٰ أُمَمٍ مِّن قَبْلِكَ فَأَخَذْنَاهُم بِالْبَأْسَاءِ وَالضَّرَّاءِ لَعَلَّهُمْ يَتَضَرَّعُونَ (42)
Fore dig har Vi sant sandebud till folk, som Vi sedan satte pa prov genom motgangar och lidande, for att de skulle [lara sig] odmjukhet |
فَلَوْلَا إِذْ جَاءَهُم بَأْسُنَا تَضَرَّعُوا وَلَٰكِن قَسَتْ قُلُوبُهُمْ وَزَيَّنَ لَهُمُ الشَّيْطَانُ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (43)
[Det hade varit bast for dem] om de hade odmjukat sig, nar Var provning nadde dem; men tvartom hardnade deras hjartan och Djavulen visade dem deras handlingar i ett fordelaktigt ljus |
فَلَمَّا نَسُوا مَا ذُكِّرُوا بِهِ فَتَحْنَا عَلَيْهِمْ أَبْوَابَ كُلِّ شَيْءٍ حَتَّىٰ إِذَا فَرِحُوا بِمَا أُوتُوا أَخَذْنَاهُم بَغْتَةً فَإِذَا هُم مُّبْلِسُونَ (44)
Och nar de inte langre mindes laxan som de fatt, oppnade Vi portarna till allt [livets goda] for dem till dess att Vi, nar de annu gladdes over det som hade kommit dem till del, plotsligt lat Vart straff drabba dem och de stortades i en avgrund av fortvivlan |
فَقُطِعَ دَابِرُ الْقَوْمِ الَّذِينَ ظَلَمُوا ۚ وَالْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ (45)
Dessa onda manniskor gick under till sista man. - Lova och prisa Gud, varldarnas Herre |
قُلْ أَرَأَيْتُمْ إِنْ أَخَذَ اللَّهُ سَمْعَكُمْ وَأَبْصَارَكُمْ وَخَتَمَ عَلَىٰ قُلُوبِكُم مَّنْ إِلَٰهٌ غَيْرُ اللَّهِ يَأْتِيكُم بِهِ ۗ انظُرْ كَيْفَ نُصَرِّفُ الْآيَاتِ ثُمَّ هُمْ يَصْدِفُونَ (46)
Sag: "Vad anser ni? Om Gud skulle ta ifran er horsel och syn och bomma for era hjartan, vem ar den gud som kan ge er [allt] detta tillbaka, om inte Gud?" Se hur Vi fortydligar [Vara] budskap! Och anda drar de sig undan |
قُلْ أَرَأَيْتَكُمْ إِنْ أَتَاكُمْ عَذَابُ اللَّهِ بَغْتَةً أَوْ جَهْرَةً هَلْ يُهْلَكُ إِلَّا الْقَوْمُ الظَّالِمُونَ (47)
Sag: "Vad anser ni? Om Guds straff kommer over er helt oformodat eller efter tydliga varningar, kommer da nagon annan an de som begick oratt att ga under |
وَمَا نُرْسِلُ الْمُرْسَلِينَ إِلَّا مُبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ ۖ فَمَنْ آمَنَ وَأَصْلَحَ فَلَا خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلَا هُمْ يَحْزَنُونَ (48)
Vi sander Vara budbarare enbart som forkunnare av hoppets budskap och som varnare. De som tror och gor bot och battring skall darfor inte kanna fruktan och ingen sorg skall tynga dem |
وَالَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا يَمَسُّهُمُ الْعَذَابُ بِمَا كَانُوا يَفْسُقُونَ (49)
men de som pastar att Vara budskap ar logn skall lida straffet for sitt trots och sin fornekelse |
قُل لَّا أَقُولُ لَكُمْ عِندِي خَزَائِنُ اللَّهِ وَلَا أَعْلَمُ الْغَيْبَ وَلَا أَقُولُ لَكُمْ إِنِّي مَلَكٌ ۖ إِنْ أَتَّبِعُ إِلَّا مَا يُوحَىٰ إِلَيَّ ۚ قُلْ هَلْ يَسْتَوِي الْأَعْمَىٰ وَالْبَصِيرُ ۚ أَفَلَا تَتَفَكَّرُونَ (50)
Sag: ”Jag sager inte till er att jag har Guds skatter i min hand eller att jag kanner till det som ar dolt for manniskor. Inte heller sager jag till er: 'Se, jag ar en angel.' Allt jag gor ar att folja det som uppenbaras for mig.” Sag: ”Kan den blinde jamstallas med den seende? - Skall ni inte tanka over [detta]?” |
وَأَنذِرْ بِهِ الَّذِينَ يَخَافُونَ أَن يُحْشَرُوا إِلَىٰ رَبِّهِمْ ۙ لَيْسَ لَهُم مِّن دُونِهِ وَلِيٌّ وَلَا شَفِيعٌ لَّعَلَّهُمْ يَتَّقُونَ (51)
Och varna med denna [Skrift] dem som bavar [vid tanken pa] att de skall samlas ater till sin Herre utan annan beskyddare an Honom och utan medlare; kanske skall de frukta Gud |
وَلَا تَطْرُدِ الَّذِينَ يَدْعُونَ رَبَّهُم بِالْغَدَاةِ وَالْعَشِيِّ يُرِيدُونَ وَجْهَهُ ۖ مَا عَلَيْكَ مِنْ حِسَابِهِم مِّن شَيْءٍ وَمَا مِنْ حِسَابِكَ عَلَيْهِم مِّن شَيْءٍ فَتَطْرُدَهُمْ فَتَكُونَ مِنَ الظَّالِمِينَ (52)
Stot inte bort dem som morgon och afton anropar sin Herre och soker vinna Hans valbehag. Du ar inte i nagot avseende ansvarig for vad de gor och de ar inte i nagot avseende ansvariga for vad du gor; men om du stoter bort dem gor du oratt |
وَكَذَٰلِكَ فَتَنَّا بَعْضَهُم بِبَعْضٍ لِّيَقُولُوا أَهَٰؤُلَاءِ مَنَّ اللَّهُ عَلَيْهِم مِّن بَيْنِنَا ۗ أَلَيْسَ اللَّهُ بِأَعْلَمَ بِالشَّاكِرِينَ (53)
Pa detta satt later Vi den ene bli en provning for den andre sa att [nagra] fragar sig: "Ar det dessa som Gud har skankt Sina gavor [med forbigaende av oss]?" Skulle inte Gud veta bast vilka de tacksamma ar |
وَإِذَا جَاءَكَ الَّذِينَ يُؤْمِنُونَ بِآيَاتِنَا فَقُلْ سَلَامٌ عَلَيْكُمْ ۖ كَتَبَ رَبُّكُمْ عَلَىٰ نَفْسِهِ الرَّحْمَةَ ۖ أَنَّهُ مَنْ عَمِلَ مِنكُمْ سُوءًا بِجَهَالَةٍ ثُمَّ تَابَ مِن بَعْدِهِ وَأَصْلَحَ فَأَنَّهُ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (54)
Och nar de som tror pa Vara budskap kommer till dig, sag da: "Fred vare med er! Er Herre har for Sig stadfast nadens och barmhartighetens [lag]; den av er som av okunnighet gor oratt och som darefter angrar vad han gjort och vill battra sig [skall finna] Honom standigt forlatande, barmhartig |
وَكَذَٰلِكَ نُفَصِّلُ الْآيَاتِ وَلِتَسْتَبِينَ سَبِيلُ الْمُجْرِمِينَ (55)
Denna framstallning, fast och klar, av [Vara] budskap ger Vi for att de obotfardiga syndarnas vag skall framsta med full tydlighet |
قُلْ إِنِّي نُهِيتُ أَنْ أَعْبُدَ الَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ ۚ قُل لَّا أَتَّبِعُ أَهْوَاءَكُمْ ۙ قَدْ ضَلَلْتُ إِذًا وَمَا أَنَا مِنَ الْمُهْتَدِينَ (56)
SAG: "Jag har forbjudits att dyrka dem som ni anropar i Guds stalle." Sag: "[I det avseendet] kommer jag inte att gora er till viljes. Gjorde jag det hade jag gatt vilse och skulle inte hora till de vagledda |
قُلْ إِنِّي عَلَىٰ بَيِّنَةٍ مِّن رَّبِّي وَكَذَّبْتُم بِهِ ۚ مَا عِندِي مَا تَسْتَعْجِلُونَ بِهِ ۚ إِنِ الْحُكْمُ إِلَّا لِلَّهِ ۖ يَقُصُّ الْحَقَّ ۖ وَهُوَ خَيْرُ الْفَاصِلِينَ (57)
Sag: "Jag stoder mig pa ett klart vittnesbord fran min Herre - och detta [vittnesbord] avvisar ni! Jag har inte makt over det som ni sa otaligt begar att jag skall paskynda; det ar Gud ensam som domer och Han skall meddela [oss] sanningen; ingen kan som Han skilja [sanningen fran lognen] |
قُل لَّوْ أَنَّ عِندِي مَا تَسْتَعْجِلُونَ بِهِ لَقُضِيَ الْأَمْرُ بَيْنِي وَبَيْنَكُمْ ۗ وَاللَّهُ أَعْلَمُ بِالظَّالِمِينَ (58)
Sag: "Om jag hade makt over det som ni sa otaligt kraver, skulle avgorandet mellan mig och er redan ha fallit. Men Gud kanner val dem som begar oratt |
۞ وَعِندَهُ مَفَاتِحُ الْغَيْبِ لَا يَعْلَمُهَا إِلَّا هُوَ ۚ وَيَعْلَمُ مَا فِي الْبَرِّ وَالْبَحْرِ ۚ وَمَا تَسْقُطُ مِن وَرَقَةٍ إِلَّا يَعْلَمُهَا وَلَا حَبَّةٍ فِي ظُلُمَاتِ الْأَرْضِ وَلَا رَطْبٍ وَلَا يَابِسٍ إِلَّا فِي كِتَابٍ مُّبِينٍ (59)
Han har nycklarna till den dolda verkligheten; ingen kanner dessa [ting] utom Han. Han vet vad som finns pa marken och i havet; inte ett lov faller utan Hans vetskap och varken froet, [dolt] i jordens morker, eller det grona [straet] eller det som vissnat, saknas [bland det som har upptecknats] i Guds oppna bok |
وَهُوَ الَّذِي يَتَوَفَّاكُم بِاللَّيْلِ وَيَعْلَمُ مَا جَرَحْتُم بِالنَّهَارِ ثُمَّ يَبْعَثُكُمْ فِيهِ لِيُقْضَىٰ أَجَلٌ مُّسَمًّى ۖ ثُمَّ إِلَيْهِ مَرْجِعُكُمْ ثُمَّ يُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ (60)
Det ar Han som under nattens somn tar till sig era sjalar och som vet vad ni har astadkommit [ont eller gott] under dagen. Han later er vakna pa nytt varje morgon, for att den tid som ar faststalld for er skall ga till anda. Da skall ni foras ater till Honom och Han skall lata er veta vad era handlingar [var varda] |
وَهُوَ الْقَاهِرُ فَوْقَ عِبَادِهِ ۖ وَيُرْسِلُ عَلَيْكُمْ حَفَظَةً حَتَّىٰ إِذَا جَاءَ أَحَدَكُمُ الْمَوْتُ تَوَفَّتْهُ رُسُلُنَا وَهُمْ لَا يُفَرِّطُونَ (61)
Han har den oinskrankta makten over Sina tjanare. Och Han sander dem som vakar over er till den stund da doden [nar er]. Nar doden kommer till nagon av er tar Vara utsanda emot hans sjal - ingen gar de forbi |
ثُمَّ رُدُّوا إِلَى اللَّهِ مَوْلَاهُمُ الْحَقِّ ۚ أَلَا لَهُ الْحُكْمُ وَهُوَ أَسْرَعُ الْحَاسِبِينَ (62)
Darefter fors de tillbaka till Gud, deras Herre, Sanningen. Ar inte domen Hans, Han som snabbast kallar till rakenskap |
قُلْ مَن يُنَجِّيكُم مِّن ظُلُمَاتِ الْبَرِّ وَالْبَحْرِ تَدْعُونَهُ تَضَرُّعًا وَخُفْيَةً لَّئِنْ أَنجَانَا مِنْ هَٰذِهِ لَنَكُونَنَّ مِنَ الشَّاكِرِينَ (63)
Sag: ”Vem raddar er fran [de faror som lurar i] morkret over land och hav? [Till vem] ber ni odmjukt och innerligt [denna bon]: 'Om [Gud] raddar oss ur denna [nod] skall vi sannerligen visa oss tacksamma'?” |
قُلِ اللَّهُ يُنَجِّيكُم مِّنْهَا وَمِن كُلِّ كَرْبٍ ثُمَّ أَنتُمْ تُشْرِكُونَ (64)
Sag: "Det ar Gud som raddar er ur denna [nod] och ur alla faror; och anda satter ni medhjalpare vid Hans sida |
قُلْ هُوَ الْقَادِرُ عَلَىٰ أَن يَبْعَثَ عَلَيْكُمْ عَذَابًا مِّن فَوْقِكُمْ أَوْ مِن تَحْتِ أَرْجُلِكُمْ أَوْ يَلْبِسَكُمْ شِيَعًا وَيُذِيقَ بَعْضَكُم بَأْسَ بَعْضٍ ۗ انظُرْ كَيْفَ نُصَرِّفُ الْآيَاتِ لَعَلَّهُمْ يَفْقَهُونَ (65)
Sag: "Han ar den som har makt att lata ett straff drabba er ovanifran eller underifran eller att sa forvirring och splittring i era led och lata nagra av er fa utsta overgrepp fran de andras sida." Se hur Vi fortydligar budskapen for att de skall forsta |
وَكَذَّبَ بِهِ قَوْمُكَ وَهُوَ الْحَقُّ ۚ قُل لَّسْتُ عَلَيْكُم بِوَكِيلٍ (66)
Ditt folk pastar att detta ar logn, fastan det ar sanningen. Sag: "Jag ar inte satt att vaka over er |
لِّكُلِّ نَبَإٍ مُّسْتَقَرٌّ ۚ وَسَوْفَ تَعْلَمُونَ (67)
For varje [handelse] som [Gud] tillkannager har en tid lagts fast da den skall intraffa; det skall ni [snart] fa erfara |
وَإِذَا رَأَيْتَ الَّذِينَ يَخُوضُونَ فِي آيَاتِنَا فَأَعْرِضْ عَنْهُمْ حَتَّىٰ يَخُوضُوا فِي حَدِيثٍ غَيْرِهِ ۚ وَإِمَّا يُنسِيَنَّكَ الشَّيْطَانُ فَلَا تَقْعُدْ بَعْدَ الذِّكْرَىٰ مَعَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ (68)
OM DU ser manniskor [i lattsinne] ge sig in i en diskussion om Vara budskap, dra dig da ifran dem till dess de overgar till andra amnen; och om Djavulen skulle fa dig att glomma [detta], stanna da inte i sadana ogudaktiga manniskors sallskap, da du pamint dig [din plikt] |
وَمَا عَلَى الَّذِينَ يَتَّقُونَ مِنْ حِسَابِهِم مِّن شَيْءٍ وَلَٰكِن ذِكْرَىٰ لَعَلَّهُمْ يَتَّقُونَ (69)
De gudfruktiga ar inte i nagot avseende ansvariga for dem, men de skall paminna och varna dem - kanske kommer de att frukta Gud |
وَذَرِ الَّذِينَ اتَّخَذُوا دِينَهُمْ لَعِبًا وَلَهْوًا وَغَرَّتْهُمُ الْحَيَاةُ الدُّنْيَا ۚ وَذَكِّرْ بِهِ أَن تُبْسَلَ نَفْسٌ بِمَا كَسَبَتْ لَيْسَ لَهَا مِن دُونِ اللَّهِ وَلِيٌّ وَلَا شَفِيعٌ وَإِن تَعْدِلْ كُلَّ عَدْلٍ لَّا يُؤْخَذْ مِنْهَا ۗ أُولَٰئِكَ الَّذِينَ أُبْسِلُوا بِمَا كَسَبُوا ۖ لَهُمْ شَرَابٌ مِّنْ حَمِيمٍ وَعَذَابٌ أَلِيمٌ بِمَا كَانُوا يَكْفُرُونَ (70)
Lat dem hallas som, fangade av det jordiska livets [lockelser], ser sin religion som ingenting mer an en lek eller ett tidsfordriv. Men varna [dem] med [Koranens ord] att manniskan stortar sig i fordarvet genom sina egna handlingar; [pa Domens dag] finner hon ingen annan beskyddare an Gud och ingen som talar till hennes forman. Och aven om hon erbjuder den hogsta losesumma [for att slippa ifran straffet] kommer den inte att tas emot. Dessa [manniskor] skall utlamnas at det [straff] som de fortjanat med sina handlingar; de skall bjudas en dryck av brannande fortvivlan och de skall utsta ett svart lidande for sitt [envisa] fornekande av sanningen |
قُلْ أَنَدْعُو مِن دُونِ اللَّهِ مَا لَا يَنفَعُنَا وَلَا يَضُرُّنَا وَنُرَدُّ عَلَىٰ أَعْقَابِنَا بَعْدَ إِذْ هَدَانَا اللَّهُ كَالَّذِي اسْتَهْوَتْهُ الشَّيَاطِينُ فِي الْأَرْضِ حَيْرَانَ لَهُ أَصْحَابٌ يَدْعُونَهُ إِلَى الْهُدَى ائْتِنَا ۗ قُلْ إِنَّ هُدَى اللَّهِ هُوَ الْهُدَىٰ ۖ وَأُمِرْنَا لِنُسْلِمَ لِرَبِّ الْعَالَمِينَ (71)
Sag: ”Skulle vi istallet for Gud akalla vad som varken kan gagna eller skada oss och lata oss formas att vanda om, sedan Gud lett oss pa ratt vag? [Vi skulle da] likna den som faller offer for djavulska frestelser pa jorden och strovar hit och dit, helt forvirrad, [trots att] vannerna ropar honom tillbaka till den raka vagen: 'Kom med oss!'” Sag: ”Guds ledning ar den [sanna] ledningen och vi har blivit befallda att underkasta oss varldarnas Herre |
وَأَنْ أَقِيمُوا الصَّلَاةَ وَاتَّقُوهُ ۚ وَهُوَ الَّذِي إِلَيْهِ تُحْشَرُونَ (72)
och att forratta bonen och att frukta Honom. Det ar till Honom ni skall samlas ater |
وَهُوَ الَّذِي خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بِالْحَقِّ ۖ وَيَوْمَ يَقُولُ كُن فَيَكُونُ ۚ قَوْلُهُ الْحَقُّ ۚ وَلَهُ الْمُلْكُ يَوْمَ يُنفَخُ فِي الصُّورِ ۚ عَالِمُ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ ۚ وَهُوَ الْحَكِيمُ الْخَبِيرُ (73)
Det ar Han som har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte och nar Han sager [till nagot]: "Var!" ar det. Hans ord ar sanning. Den dag da det skall stotas i basunen, skall [det sta klart for alla att] herravaldet ar Hans. Han kanner allt det som ar dolt for manniskor och det som de kan bevittna. Han ar den Vise, Den som ar underrattad om allt |
۞ وَإِذْ قَالَ إِبْرَاهِيمُ لِأَبِيهِ آزَرَ أَتَتَّخِذُ أَصْنَامًا آلِهَةً ۖ إِنِّي أَرَاكَ وَقَوْمَكَ فِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ (74)
OCH Abraham sade till sin fader Aazar: "Gor du bilder till foremal for dyrkan? Jag ser tydligt att du och dina stamfrander har gatt vilse |
وَكَذَٰلِكَ نُرِي إِبْرَاهِيمَ مَلَكُوتَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَلِيَكُونَ مِنَ الْمُوقِنِينَ (75)
Vi visade nu Abraham [Vart] herravalde over himlarna och jorden, for att han skulle bli fullt overtygad |
فَلَمَّا جَنَّ عَلَيْهِ اللَّيْلُ رَأَىٰ كَوْكَبًا ۖ قَالَ هَٰذَا رَبِّي ۖ فَلَمَّا أَفَلَ قَالَ لَا أُحِبُّ الْآفِلِينَ (76)
Nar nattens morker sankte sig over honom, sag han en stjarna och utropade: "Detta ar min Herre!" Men nar den sjonk [under horisonten], sade han: "Jag kan inte dyrka nagot som sjunker och forsvinner |
فَلَمَّا رَأَى الْقَمَرَ بَازِغًا قَالَ هَٰذَا رَبِّي ۖ فَلَمَّا أَفَلَ قَالَ لَئِن لَّمْ يَهْدِنِي رَبِّي لَأَكُونَنَّ مِنَ الْقَوْمِ الضَّالِّينَ (77)
Och nar han sag manen ga upp sade han: "Detta ar min Herre!" Men nar den sjonk [och forsvann] sade han: "Om min Herre inte vagleder mig blir jag sakert en av dem som gar vilse |
فَلَمَّا رَأَى الشَّمْسَ بَازِغَةً قَالَ هَٰذَا رَبِّي هَٰذَا أَكْبَرُ ۖ فَلَمَّا أَفَلَتْ قَالَ يَا قَوْمِ إِنِّي بَرِيءٌ مِّمَّا تُشْرِكُونَ (78)
Och han sag solen ga upp och sade: "Detta ar min Herre! Denna [stjarna] ar storst." Men nar [aven solen] sjonk [och forsvann] sade han: "Stamfrander! Jag har ingen del i [den synd ni begar nar] ni satter medgudar vid Guds sida |
إِنِّي وَجَّهْتُ وَجْهِيَ لِلَّذِي فَطَرَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ حَنِيفًا ۖ وَمَا أَنَا مِنَ الْمُشْرِكِينَ (79)
Jag har i sokandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vant mig ifran allt falskt och [vant mig] till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag agnar inte avgudar min dyrkan |
وَحَاجَّهُ قَوْمُهُ ۚ قَالَ أَتُحَاجُّونِّي فِي اللَّهِ وَقَدْ هَدَانِ ۚ وَلَا أَخَافُ مَا تُشْرِكُونَ بِهِ إِلَّا أَن يَشَاءَ رَبِّي شَيْئًا ۗ وَسِعَ رَبِّي كُلَّ شَيْءٍ عِلْمًا ۗ أَفَلَا تَتَذَكَّرُونَ (80)
[Da] hans stamfrander ville tvista med honom sade han: "Vill ni tvista med mig om Gud sedan Han gett mig vagledning? Jag har ingenting att frukta fran det som ni satter vid Hans sida, om inte min Herre vill att nagot [ont] skall drabba mig. Han omfattar allt med Sin kunskap - vill ni inte tanka over [detta] |
وَكَيْفَ أَخَافُ مَا أَشْرَكْتُمْ وَلَا تَخَافُونَ أَنَّكُمْ أَشْرَكْتُم بِاللَّهِ مَا لَمْ يُنَزِّلْ بِهِ عَلَيْكُمْ سُلْطَانًا ۚ فَأَيُّ الْفَرِيقَيْنِ أَحَقُّ بِالْأَمْنِ ۖ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ (81)
Hur skulle jag kunna frukta de [gudabilder] som ni tillber vid sidan av Gud? Och ni har inte tvekat att satta medgudar vid Hans sida, vilket Han inte har gett Sitt tillstand till! [Sag nu] vilken av [vara] tva grupper som har ratt att kanna sig trygg - om ni vet det |
الَّذِينَ آمَنُوا وَلَمْ يَلْبِسُوا إِيمَانَهُم بِظُلْمٍ أُولَٰئِكَ لَهُمُ الْأَمْنُ وَهُم مُّهْتَدُونَ (82)
[Det ar] de som tror och inte later sin tro formorkas av oratt som de begar. De kan kanna sig trygga; de har funnit den ratta vagen |
وَتِلْكَ حُجَّتُنَا آتَيْنَاهَا إِبْرَاهِيمَ عَلَىٰ قَوْمِهِ ۚ نَرْفَعُ دَرَجَاتٍ مَّن نَّشَاءُ ۗ إِنَّ رَبَّكَ حَكِيمٌ عَلِيمٌ (83)
Dessa ar Vara argument, som Vi gav Abraham nar han tvistade med sina stamfrander. Vi later den Vi vill vaxa i visdom, steg for steg. Din Herre ar vis [och Han] har kannedom om allt |
وَوَهَبْنَا لَهُ إِسْحَاقَ وَيَعْقُوبَ ۚ كُلًّا هَدَيْنَا ۚ وَنُوحًا هَدَيْنَا مِن قَبْلُ ۖ وَمِن ذُرِّيَّتِهِ دَاوُودَ وَسُلَيْمَانَ وَأَيُّوبَ وَيُوسُفَ وَمُوسَىٰ وَهَارُونَ ۚ وَكَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (84)
Och Vi skankte honom [avkomlingar], Isak och Jakob, som Vi vagledde [liksom] Vi forut vaglett Noa. Och bland hans efterkommande var ocksa David och Salomo, Job och Josef, Moses och Aron - sa belonar Vi dem som gor det goda och det ratta |
وَزَكَرِيَّا وَيَحْيَىٰ وَعِيسَىٰ وَإِلْيَاسَ ۖ كُلٌّ مِّنَ الصَّالِحِينَ (85)
och Sakarias och Johannes, Jesus och Elia - alla horde de till de rattfardiga |
وَإِسْمَاعِيلَ وَالْيَسَعَ وَيُونُسَ وَلُوطًا ۚ وَكُلًّا فَضَّلْنَا عَلَى الْعَالَمِينَ (86)
och Ismael och Elisa, Jona och Lot - var och en av dessa har Vi satt hogre an alla [ovriga] skapade varelser |
وَمِنْ آبَائِهِمْ وَذُرِّيَّاتِهِمْ وَإِخْوَانِهِمْ ۖ وَاجْتَبَيْنَاهُمْ وَهَدَيْنَاهُمْ إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ (87)
[dem] och andra bland deras forfader, deras efterkommande och deras broder. Vi utvalde dem och ledde dem till en rak vag |
ذَٰلِكَ هُدَى اللَّهِ يَهْدِي بِهِ مَن يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ ۚ وَلَوْ أَشْرَكُوا لَحَبِطَ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَعْمَلُونَ (88)
Sadan ar Guds vagledning [som] Han skanker dem Han vill av Sina tjanare. Om de hade satt medhjalpare vid Hans sida skulle helt visst allt vad de astadkommit ha gatt om intet |
أُولَٰئِكَ الَّذِينَ آتَيْنَاهُمُ الْكِتَابَ وَالْحُكْمَ وَالنُّبُوَّةَ ۚ فَإِن يَكْفُرْ بِهَا هَٰؤُلَاءِ فَقَدْ وَكَّلْنَا بِهَا قَوْمًا لَّيْسُوا بِهَا بِكَافِرِينَ (89)
Det var dessa man som Vi skankte uppenbarelsen och klart omdome och kallade till profeter. Och om dessa [av ditt folk] fornekar Vara [budskap], har Vi anfortrott dem at dem som inte var fornekare |
أُولَٰئِكَ الَّذِينَ هَدَى اللَّهُ ۖ فَبِهُدَاهُمُ اقْتَدِهْ ۗ قُل لَّا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ أَجْرًا ۖ إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرَىٰ لِلْعَالَمِينَ (90)
at dem som Gud vagledde. Folj deras exempel [Muhammad] och sag: "Jag begar inte ersattning av er for detta [budskap]; det ar ingenting mindre an en paminnelse till alla folk |
وَمَا قَدَرُوا اللَّهَ حَقَّ قَدْرِهِ إِذْ قَالُوا مَا أَنزَلَ اللَّهُ عَلَىٰ بَشَرٍ مِّن شَيْءٍ ۗ قُلْ مَنْ أَنزَلَ الْكِتَابَ الَّذِي جَاءَ بِهِ مُوسَىٰ نُورًا وَهُدًى لِّلنَّاسِ ۖ تَجْعَلُونَهُ قَرَاطِيسَ تُبْدُونَهَا وَتُخْفُونَ كَثِيرًا ۖ وَعُلِّمْتُم مَّا لَمْ تَعْلَمُوا أَنتُمْ وَلَا آبَاؤُكُمْ ۖ قُلِ اللَّهُ ۖ ثُمَّ ذَرْهُمْ فِي خَوْضِهِمْ يَلْعَبُونَ (91)
De underskattar Guds [makt och Hans visdom] som sager: "Gud har inte uppenbarat nagot for manskligheten." Sag: "Vem sande den uppenbarelse som Moses medforde som ett ljus och en vagledning for manniskorna? Ni skriver av den pa ark som ni visar upp, samtidigt som ni doljer mycket. Och [dar] har ni fatt lara er vad varken ni eller era forfader visste." Sag: "Gud [har sant den]" - och lat dem sedan fortsatta att forstro sig med sina harklyverier |
وَهَٰذَا كِتَابٌ أَنزَلْنَاهُ مُبَارَكٌ مُّصَدِّقُ الَّذِي بَيْنَ يَدَيْهِ وَلِتُنذِرَ أُمَّ الْقُرَىٰ وَمَنْ حَوْلَهَا ۚ وَالَّذِينَ يُؤْمِنُونَ بِالْآخِرَةِ يُؤْمِنُونَ بِهِ ۖ وَهُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ يُحَافِظُونَ (92)
Aven detta ar en valsignad Skrift, som Vi har sant med bekraftelse av det som bestar [av aldre tiders uppenbarelser], och for att du skall varna den framsta av alla stader och dem som bor runt omkring den. Och de som tror pa ett liv efter detta tror pa denna [Skrift] och de slar vakt om bonen |
وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا أَوْ قَالَ أُوحِيَ إِلَيَّ وَلَمْ يُوحَ إِلَيْهِ شَيْءٌ وَمَن قَالَ سَأُنزِلُ مِثْلَ مَا أَنزَلَ اللَّهُ ۗ وَلَوْ تَرَىٰ إِذِ الظَّالِمُونَ فِي غَمَرَاتِ الْمَوْتِ وَالْمَلَائِكَةُ بَاسِطُو أَيْدِيهِمْ أَخْرِجُوا أَنفُسَكُمُ ۖ الْيَوْمَ تُجْزَوْنَ عَذَابَ الْهُونِ بِمَا كُنتُمْ تَقُولُونَ عَلَى اللَّهِ غَيْرَ الْحَقِّ وَكُنتُمْ عَنْ آيَاتِهِ تَسْتَكْبِرُونَ (93)
Vem ar mer orattfardig an den som satter ihop logner om Gud eller sager: "For mig har uppenbarats", trots att ingenting har uppenbarats for honom, eller den som sager: "Jag skall uppenbara motstycket till det som Gud har uppenbarat"? Om du kunde se de orattfardiga nar de ligger for doden och anglarna stracker ut handerna [mot dem och ropar]: "Lat sjalen fara! I dag skall ni fa lida ett fornedrande straff for de logner ni yttrade om Gud och for att ni av hogmod vagrade att lyssna till Hans budskap |
وَلَقَدْ جِئْتُمُونَا فُرَادَىٰ كَمَا خَلَقْنَاكُمْ أَوَّلَ مَرَّةٍ وَتَرَكْتُم مَّا خَوَّلْنَاكُمْ وَرَاءَ ظُهُورِكُمْ ۖ وَمَا نَرَىٰ مَعَكُمْ شُفَعَاءَكُمُ الَّذِينَ زَعَمْتُمْ أَنَّهُمْ فِيكُمْ شُرَكَاءُ ۚ لَقَد تَّقَطَّعَ بَيْنَكُمْ وَضَلَّ عَنكُم مَّا كُنتُمْ تَزْعُمُونَ (94)
[Och Gud skall saga:] "Ni har nu kommit ensamma infor Oss, sa som Vi forst skapade er, och ni har lamnat allt det Vi skankte er [i livet]. Och Vi ser ingen av dessa foresprakare vid er sida som ni trodde ha del i Guds makt over er. [De jordiska] banden mellan er har slitits och alla foster av er inbillning har overgett er |
۞ إِنَّ اللَّهَ فَالِقُ الْحَبِّ وَالنَّوَىٰ ۖ يُخْرِجُ الْحَيَّ مِنَ الْمَيِّتِ وَمُخْرِجُ الْمَيِّتِ مِنَ الْحَيِّ ۚ ذَٰلِكُمُ اللَّهُ ۖ فَأَنَّىٰ تُؤْفَكُونَ (95)
HELT VISST ar det Gud som later frona och fruktkarnorna klyvas och livet spira ur det som ar dott och som later doden stiga fram ur det levande. Detta ar er Gud - hur forvirrade ar inte era begrepp |
فَالِقُ الْإِصْبَاحِ وَجَعَلَ اللَّيْلَ سَكَنًا وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ حُسْبَانًا ۚ ذَٰلِكَ تَقْدِيرُ الْعَزِيزِ الْعَلِيمِ (96)
Det ar Han som later daggryningen klyva [morkret] och som gjort natten till en tid for vila och [gett] solen och manen [fasta banor med vars hjalp tiden] kan beraknas; detta enligt den ordning som den Allsmaktige, den Allvetande, har faststallt i Sitt beslut |
وَهُوَ الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ النُّجُومَ لِتَهْتَدُوا بِهَا فِي ظُلُمَاتِ الْبَرِّ وَالْبَحْرِ ۗ قَدْ فَصَّلْنَا الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَعْلَمُونَ (97)
Och Han har gjort stjarnorna som hjalper er att finna vagen genom de djupa morkren over land och hav. Vi har sannerligen framstallt budskapen fast och klart for de insiktsfulla |
وَهُوَ الَّذِي أَنشَأَكُم مِّن نَّفْسٍ وَاحِدَةٍ فَمُسْتَقَرٌّ وَمُسْتَوْدَعٌ ۗ قَدْ فَصَّلْنَا الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَفْقَهُونَ (98)
Och det ar Han som har latit er uppsta ur en enda varelse - [for er finns] alltsa en [forsta] boning, [modersskotet,] och ett [sista] forvaringsrum, [jorden]; ja, Vi har framstallt budskapen fast och klart for dem som vill forsta |
وَهُوَ الَّذِي أَنزَلَ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً فَأَخْرَجْنَا بِهِ نَبَاتَ كُلِّ شَيْءٍ فَأَخْرَجْنَا مِنْهُ خَضِرًا نُّخْرِجُ مِنْهُ حَبًّا مُّتَرَاكِبًا وَمِنَ النَّخْلِ مِن طَلْعِهَا قِنْوَانٌ دَانِيَةٌ وَجَنَّاتٍ مِّنْ أَعْنَابٍ وَالزَّيْتُونَ وَالرُّمَّانَ مُشْتَبِهًا وَغَيْرَ مُتَشَابِهٍ ۗ انظُرُوا إِلَىٰ ثَمَرِهِ إِذَا أَثْمَرَ وَيَنْعِهِ ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكُمْ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ (99)
Och det ar Han som har latit regn falla fran skyn; med det har Vi skapat all vaxtlighet och darur frambringat angarnas gras. Ur detta later Vi sad som bar ax uppsta och dadelpalmens blomkolvar bli till lattatkomliga klasar av dadlar; och [Vi later] vingardar uppsta och olivlundar och granatappeltrad, [alla i grunden] lika varandra och anda olika. Se pa dessa frukter, hur de tar form och hur de mognar! I detta ligger sannerligen budskap till dem som har tro |
وَجَعَلُوا لِلَّهِ شُرَكَاءَ الْجِنَّ وَخَلَقَهُمْ ۖ وَخَرَقُوا لَهُ بَنِينَ وَبَنَاتٍ بِغَيْرِ عِلْمٍ ۚ سُبْحَانَهُ وَتَعَالَىٰ عَمَّا يَصِفُونَ (100)
De har velat gora de osynliga vasendena till Guds medhjalpare - [vasen] som Gud har skapat - och i sin okunnighet har de uppfunnit soner och dottrar at Honom. Nej, stor ar Han i Sin harlighet, hojd hogt over [alla forsok] att beskriva [Hans vasen] |
بَدِيعُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۖ أَنَّىٰ يَكُونُ لَهُ وَلَدٌ وَلَمْ تَكُن لَّهُ صَاحِبَةٌ ۖ وَخَلَقَ كُلَّ شَيْءٍ ۖ وَهُوَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ (101)
Hur skulle en son [ha fotts] at Honom, himlarnas och jordens Skapare, nar ingen ledsagerska har funnits vid Hans sida - Han som har skapat allt och har kunskap om allt |
ذَٰلِكُمُ اللَّهُ رَبُّكُمْ ۖ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ خَالِقُ كُلِّ شَيْءٍ فَاعْبُدُوهُ ۚ وَهُوَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ وَكِيلٌ (102)
Detta ar Gud, er Herre. Det finns ingen annan gud an Han, alltings Skapare. Tillbe Honom som har allt under sitt beskydd |
لَّا تُدْرِكُهُ الْأَبْصَارُ وَهُوَ يُدْرِكُ الْأَبْصَارَ ۖ وَهُوَ اللَّطِيفُ الْخَبِيرُ (103)
Manniskans oga ser Honom inte, men Han ser allt vad ett manniskooga kan se. Han ar den Outgrundlige som genomskadar allt och ar underrattad om allt |
قَدْ جَاءَكُم بَصَائِرُ مِن رَّبِّكُمْ ۖ فَمَنْ أَبْصَرَ فَلِنَفْسِهِ ۖ وَمَنْ عَمِيَ فَعَلَيْهَا ۚ وَمَا أَنَا عَلَيْكُم بِحَفِيظٍ (104)
Ni har nu fatt ta emot fran er Herre en [uppenbarelse] som skall oppna era ogon for [sanningen], och den som vill se har [sjalv] gott av detta och den som vill [forbli] blind skadar ingen annan an sig sjalv. Och [sag till dem som vill forbli blinda]: "Jag har inte satts att vaka over er |
وَكَذَٰلِكَ نُصَرِّفُ الْآيَاتِ وَلِيَقُولُوا دَرَسْتَ وَلِنُبَيِّنَهُ لِقَوْمٍ يَعْلَمُونَ (105)
Vi fortydligar budskapen sa att de sager: "Du har lart [laxan]!" och sa att de insiktsfulla far full klarhet |
اتَّبِعْ مَا أُوحِيَ إِلَيْكَ مِن رَّبِّكَ ۖ لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ وَأَعْرِضْ عَنِ الْمُشْرِكِينَ (106)
Folj det som din Herre har uppenbarat for dig - det finns ingen gud utom Han - och vand dig ifran dem som satter medgudar vid Hans sida |
وَلَوْ شَاءَ اللَّهُ مَا أَشْرَكُوا ۗ وَمَا جَعَلْنَاكَ عَلَيْهِمْ حَفِيظًا ۖ وَمَا أَنتَ عَلَيْهِم بِوَكِيلٍ (107)
Om Gud hade velat skulle de inte ha satt medgudar vid Hans sida; Vi har inte utsett dig att vaka over dem och du ar inte deras beskyddare |
وَلَا تَسُبُّوا الَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ فَيَسُبُّوا اللَّهَ عَدْوًا بِغَيْرِ عِلْمٍ ۗ كَذَٰلِكَ زَيَّنَّا لِكُلِّ أُمَّةٍ عَمَلَهُمْ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّهِم مَّرْجِعُهُمْ فَيُنَبِّئُهُم بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (108)
Men forolampa inte dem som de akallar i Guds stalle. I sin okunnighet kan de vilja hamnas genom att forolampa Gud. Vi har ocksa latit [manniskorna i] alla samfund se sina [daliga] handlingar i ett fordelaktigt ljus. [Men] till sist skall de vanda tillbaka till sin Herre och Han skall lata dem veta vad deras handlingar [var varda] |
وَأَقْسَمُوا بِاللَّهِ جَهْدَ أَيْمَانِهِمْ لَئِن جَاءَتْهُمْ آيَةٌ لَّيُؤْمِنُنَّ بِهَا ۚ قُلْ إِنَّمَا الْآيَاتُ عِندَ اللَّهِ ۖ وَمَا يُشْعِرُكُمْ أَنَّهَا إِذَا جَاءَتْ لَا يُؤْمِنُونَ (109)
De svar hogtidliga eder vid Gud att om de fick ett tecken skulle de sannerligen tro pa det. Sag: "Gud ensam rader over tecken och under." Men vad kan fa er att inse att de inte skulle tro aven om de fick [ett tecken] |
وَنُقَلِّبُ أَفْئِدَتَهُمْ وَأَبْصَارَهُمْ كَمَا لَمْ يُؤْمِنُوا بِهِ أَوَّلَ مَرَّةٍ وَنَذَرُهُمْ فِي طُغْيَانِهِمْ يَعْمَهُونَ (110)
Nar de forsta gangen [horde Vart budskap] ville de inte tro, och darfor skall Vi vanda deras hjartan ut och in och grumla deras syn, och Vi skall lata dem hallas i sitt trotsiga overmod, snubblande an hit an dit i blindo |
۞ وَلَوْ أَنَّنَا نَزَّلْنَا إِلَيْهِمُ الْمَلَائِكَةَ وَكَلَّمَهُمُ الْمَوْتَىٰ وَحَشَرْنَا عَلَيْهِمْ كُلَّ شَيْءٍ قُبُلًا مَّا كَانُوا لِيُؤْمِنُوا إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ يَجْهَلُونَ (111)
Aven om Vi lat anglarna stiga ner till dem och de doda talade till dem och Vi forde samman infor dem allt [skapat som vittnen], skulle de inte kunna forma sig att tro, om inte Gud ville detta. Men de flesta vet inte [att det forhaller sig sa] |
وَكَذَٰلِكَ جَعَلْنَا لِكُلِّ نَبِيٍّ عَدُوًّا شَيَاطِينَ الْإِنسِ وَالْجِنِّ يُوحِي بَعْضُهُمْ إِلَىٰ بَعْضٍ زُخْرُفَ الْقَوْلِ غُرُورًا ۚ وَلَوْ شَاءَ رَبُّكَ مَا فَعَلُوهُ ۖ فَذَرْهُمْ وَمَا يَفْتَرُونَ (112)
SA HAR Vi ocksa latit varje profet motas av fiendskap fran de onda krafterna bland manniskor och osynliga vasen, som viskar fagra ord i varandras oron for att forvirra och vilseleda. Hade det varit din Herres vilja skulle de inte ha gjort detta; lat dem darfor hallas med sina pafund |
وَلِتَصْغَىٰ إِلَيْهِ أَفْئِدَةُ الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِالْآخِرَةِ وَلِيَرْضَوْهُ وَلِيَقْتَرِفُوا مَا هُم مُّقْتَرِفُونَ (113)
Och lat dem som innerst inne inte tror pa ett evigt liv bedaras av detta [fagra tal] sa att de, nojda och belatna, [fortsatter att] gora det onda de gor |
أَفَغَيْرَ اللَّهِ أَبْتَغِي حَكَمًا وَهُوَ الَّذِي أَنزَلَ إِلَيْكُمُ الْكِتَابَ مُفَصَّلًا ۚ وَالَّذِينَ آتَيْنَاهُمُ الْكِتَابَ يَعْلَمُونَ أَنَّهُ مُنَزَّلٌ مِّن رَّبِّكَ بِالْحَقِّ ۖ فَلَا تَكُونَنَّ مِنَ الْمُمْتَرِينَ (114)
[Sag, Muhammad:] "Skulle jag soka en annan domare an Gud, som har uppenbarat Skriften for er, dar sanningen klart skiljs fran lognen?" De som [tidigare] fick ta emot [Var] uppenbarelse vet att [aven] denna har sants av din Herre och att den formedlar sanningen. Hys inte minsta tvivel om detta |
وَتَمَّتْ كَلِمَتُ رَبِّكَ صِدْقًا وَعَدْلًا ۚ لَّا مُبَدِّلَ لِكَلِمَاتِهِ ۚ وَهُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ (115)
Din Herres ord, [barare av] sanningen och rattvisan, har gatt i uppfyllelse. Ingen kan rubba eller tumma pa Hans ord; Han ar Den som hor allt, vet allt |
وَإِن تُطِعْ أَكْثَرَ مَن فِي الْأَرْضِ يُضِلُّوكَ عَن سَبِيلِ اللَّهِ ۚ إِن يَتَّبِعُونَ إِلَّا الظَّنَّ وَإِنْ هُمْ إِلَّا يَخْرُصُونَ (116)
Om du vill gora flertalet av jordens invanare till viljes, kommer de att leda dig bort fran Guds vag. De gar bara efter losa antaganden och formodar [an det ena, an det andra] |
إِنَّ رَبَّكَ هُوَ أَعْلَمُ مَن يَضِلُّ عَن سَبِيلِهِ ۖ وَهُوَ أَعْلَمُ بِالْمُهْتَدِينَ (117)
Din Herre vet bast vem som avviker fran Hans vag och Han vet bast vem som soker ledning |
فَكُلُوا مِمَّا ذُكِرَ اسْمُ اللَّهِ عَلَيْهِ إِن كُنتُم بِآيَاتِهِ مُؤْمِنِينَ (118)
AT AV allt det som Guds namn har uttalats over, om ni tror pa Hans budskap |
وَمَا لَكُمْ أَلَّا تَأْكُلُوا مِمَّا ذُكِرَ اسْمُ اللَّهِ عَلَيْهِ وَقَدْ فَصَّلَ لَكُم مَّا حَرَّمَ عَلَيْكُمْ إِلَّا مَا اضْطُرِرْتُمْ إِلَيْهِ ۗ وَإِنَّ كَثِيرًا لَّيُضِلُّونَ بِأَهْوَائِهِم بِغَيْرِ عِلْمٍ ۗ إِنَّ رَبَّكَ هُوَ أَعْلَمُ بِالْمُعْتَدِينَ (119)
Varfor skulle ni inte ata det som Guds namn har uttalats over, sedan ni fatt klart besked om vad Han forbjudit [och som ni inte far rora] annat an i ett nodlage? Manga [manniskor] vilseleder [andra] med vad de i sin okunnighet tror vara ratt eller oratt. Din Herre vet bast vilka de ar som overtrader [Hans bud] |
وَذَرُوا ظَاهِرَ الْإِثْمِ وَبَاطِنَهُ ۚ إِنَّ الَّذِينَ يَكْسِبُونَ الْإِثْمَ سَيُجْزَوْنَ بِمَا كَانُوا يَقْتَرِفُونَ (120)
Men avhall er fran att synda, oavsett om synden begas oppet eller i hemlighet. De som syndar skall straffas med det som svarar mot de synder som de begick |
وَلَا تَأْكُلُوا مِمَّا لَمْ يُذْكَرِ اسْمُ اللَّهِ عَلَيْهِ وَإِنَّهُ لَفِسْقٌ ۗ وَإِنَّ الشَّيَاطِينَ لَيُوحُونَ إِلَىٰ أَوْلِيَائِهِمْ لِيُجَادِلُوكُمْ ۖ وَإِنْ أَطَعْتُمُوهُمْ إِنَّكُمْ لَمُشْرِكُونَ (121)
Och at inte av det som Guds namn inte har uttalats over; da trotsar ni Gud. De onda krafterna intalar sina nara vanner [bland manniskorna] att inga i diskussion med er [om detta]; men om ni gor dem till viljes har ni helt visst blivit sadana som satter medhjalpare vid Guds sida |
أَوَمَن كَانَ مَيْتًا فَأَحْيَيْنَاهُ وَجَعَلْنَا لَهُ نُورًا يَمْشِي بِهِ فِي النَّاسِ كَمَن مَّثَلُهُ فِي الظُّلُمَاتِ لَيْسَ بِخَارِجٍ مِّنْهَا ۚ كَذَٰلِكَ زُيِّنَ لِلْكَافِرِينَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (122)
AR DA den som var [andligen] dod och som Vi vackte till liv och skankte ljus, med vars hjalp han kan finna sin vag bland manniskorna, att likstalla med den som [omges av] djupt morker varifran han inte kan komma ut? [Nej, men] han, liksom [andra] som fornekar sanningen, har fatt sina [onda] handlingar framstallda i ett fordelaktigt ljus [och kommer darfor, som de, inte ut ur morkret] |
وَكَذَٰلِكَ جَعَلْنَا فِي كُلِّ قَرْيَةٍ أَكَابِرَ مُجْرِمِيهَا لِيَمْكُرُوا فِيهَا ۖ وَمَا يَمْكُرُونَ إِلَّا بِأَنفُسِهِمْ وَمَا يَشْعُرُونَ (123)
Vi har ocksa i varje land latit onda manniskor bland dess hogt uppsatta man smida dolska planer. Men med sina onda anslag skadar de inga andra an sig sjalva, fastan de inte forstar det |
وَإِذَا جَاءَتْهُمْ آيَةٌ قَالُوا لَن نُّؤْمِنَ حَتَّىٰ نُؤْتَىٰ مِثْلَ مَا أُوتِيَ رُسُلُ اللَّهِ ۘ اللَّهُ أَعْلَمُ حَيْثُ يَجْعَلُ رِسَالَتَهُ ۗ سَيُصِيبُ الَّذِينَ أَجْرَمُوا صَغَارٌ عِندَ اللَّهِ وَعَذَابٌ شَدِيدٌ بِمَا كَانُوا يَمْكُرُونَ (124)
Nar ett tecken [fran Gud] nar dem, sager de: "Vi kommer inte att tro forran vi far se detsamma som Guds sandebud [har tagit emot]." Men Gud vet at vem Han anfortror Sina budskap. Forodmjukelse skall drabba dessa onda [manniskor nar de stalls] infor Gud, och ett strangt straff vantar dem for deras onda anslag |
فَمَن يُرِدِ اللَّهُ أَن يَهْدِيَهُ يَشْرَحْ صَدْرَهُ لِلْإِسْلَامِ ۖ وَمَن يُرِدْ أَن يُضِلَّهُ يَجْعَلْ صَدْرَهُ ضَيِّقًا حَرَجًا كَأَنَّمَا يَصَّعَّدُ فِي السَّمَاءِ ۚ كَذَٰلِكَ يَجْعَلُ اللَّهُ الرِّجْسَ عَلَى الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ (125)
Gud vidgar brostet hos den som Han vill vagleda, sa att det kan fyllas av underkastelsen under Hans vilja, men hos den som Han vill lata ga vilse later Han brostet pressas samman i angest, som hos den som stiger uppfor ett hogt [berg]. Sa later Gud nederlagets skam drabba dem som inte vill tro |
وَهَٰذَا صِرَاطُ رَبِّكَ مُسْتَقِيمًا ۗ قَدْ فَصَّلْنَا الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَذَّكَّرُونَ (126)
Denna din Herres vag ar rak. Och Vi har framstallt budskapen fast och klart for dem som vill lagga dem pa minnet |
۞ لَهُمْ دَارُ السَّلَامِ عِندَ رَبِّهِمْ ۖ وَهُوَ وَلِيُّهُم بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ (127)
Hos deras Herre vantar dem fredens och salighetens boning, och med sina handlingar har de vunnit [en plats i] Hans narhet |
وَيَوْمَ يَحْشُرُهُمْ جَمِيعًا يَا مَعْشَرَ الْجِنِّ قَدِ اسْتَكْثَرْتُم مِّنَ الْإِنسِ ۖ وَقَالَ أَوْلِيَاؤُهُم مِّنَ الْإِنسِ رَبَّنَا اسْتَمْتَعَ بَعْضُنَا بِبَعْضٍ وَبَلَغْنَا أَجَلَنَا الَّذِي أَجَّلْتَ لَنَا ۚ قَالَ النَّارُ مَثْوَاكُمْ خَالِدِينَ فِيهَا إِلَّا مَا شَاءَ اللَّهُ ۗ إِنَّ رَبَّكَ حَكِيمٌ عَلِيمٌ (128)
OCH DEN Dag da Han samlar dem alla ater [skall Han saga:] "Ni [onda] osynliga vasen som ar forsamlade har! Ni har [dragit] manga manniskor med er [i fordarvet]!" Och de manniskor som var [de onda osynliga vasendenas] bundsforvanter skall saga: "Herre! Vi har varit till nytta och gladje for varandra, men nu har vi natt slutet av den frist som Du har utsatt for oss." [Da] skall Han saga: "Elden skall vara er boning och dar skall ni forbli till evig tid, om inte Gud vill annorlunda." Din Herre ar vis och Han har kannedom om allt |
وَكَذَٰلِكَ نُوَلِّي بَعْضَ الظَّالِمِينَ بَعْضًا بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ (129)
Sa ger Vi nagra av de orattfardiga makt over de andra, pa grund av de [onda] handlingar som de begar |
يَا مَعْشَرَ الْجِنِّ وَالْإِنسِ أَلَمْ يَأْتِكُمْ رُسُلٌ مِّنكُمْ يَقُصُّونَ عَلَيْكُمْ آيَاتِي وَيُنذِرُونَكُمْ لِقَاءَ يَوْمِكُمْ هَٰذَا ۚ قَالُوا شَهِدْنَا عَلَىٰ أَنفُسِنَا ۖ وَغَرَّتْهُمُ الْحَيَاةُ الدُّنْيَا وَشَهِدُوا عَلَىٰ أَنفُسِهِمْ أَنَّهُمْ كَانُوا كَافِرِينَ (130)
[Och Gud skall saga:] "Ni [onda] osynliga vasen och manniskor som ar forsamlade har! Kom inte sandebud ur era egna led till er och lat er hora Mina budskap och varskodde er om motet denna Dag?" Och de skall svara: "Jo, det erkanner Vi." De drogs till denna varldens [lockelser] och maste vittna mot sig sjalva att de fornekade sanningen |
ذَٰلِكَ أَن لَّمْ يَكُن رَّبُّكَ مُهْلِكَ الْقُرَىٰ بِظُلْمٍ وَأَهْلُهَا غَافِلُونَ (131)
[Sandebuden har sants for att varna manniskorna -] eftersom din Herre inte later ett folk ga under pa grund av oratt [som de begar], om de inte har klart for sig skillnaden [mellan ratt och oratt] |
وَلِكُلٍّ دَرَجَاتٌ مِّمَّا عَمِلُوا ۚ وَمَا رَبُّكَ بِغَافِلٍ عَمَّا يَعْمَلُونَ (132)
For var och en skall [straffet] svara mot hans [medvetna] handlingar. Vad de gor gar inte din Herre forbi |
وَرَبُّكَ الْغَنِيُّ ذُو الرَّحْمَةِ ۚ إِن يَشَأْ يُذْهِبْكُمْ وَيَسْتَخْلِفْ مِن بَعْدِكُم مَّا يَشَاءُ كَمَا أَنشَأَكُم مِّن ذُرِّيَّةِ قَوْمٍ آخَرِينَ (133)
Din Herre ar Den som ar sig sjalv nog - all nads och barmhartighets kalla. Om det ar Hans vilja skall Han lata er ga under och i ert stalle satta dem Han vill, liksom Han lat er stiga fram som avkomlingar av tidigare slakten |
إِنَّ مَا تُوعَدُونَ لَآتٍ ۖ وَمَا أَنتُم بِمُعْجِزِينَ (134)
Allt det som ni har fatt lofte om skall helt visst komma och ni kan inte gora nagot for att rubba [Hans beslut] |
قُلْ يَا قَوْمِ اعْمَلُوا عَلَىٰ مَكَانَتِكُمْ إِنِّي عَامِلٌ ۖ فَسَوْفَ تَعْلَمُونَ مَن تَكُونُ لَهُ عَاقِبَةُ الدَّارِ ۗ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الظَّالِمُونَ (135)
Sag: "Gor, mitt folk, vad som star i er makt [for att bekampa tron]; jag skall gora mitt [for att befasta och utbreda den]! Ni skall [en dag] fa veta vem som hemfor den slutliga segern. Sannerligen skall det inte ga de orattfardiga val i hander |
وَجَعَلُوا لِلَّهِ مِمَّا ذَرَأَ مِنَ الْحَرْثِ وَالْأَنْعَامِ نَصِيبًا فَقَالُوا هَٰذَا لِلَّهِ بِزَعْمِهِمْ وَهَٰذَا لِشُرَكَائِنَا ۖ فَمَا كَانَ لِشُرَكَائِهِمْ فَلَا يَصِلُ إِلَى اللَّهِ ۖ وَمَا كَانَ لِلَّهِ فَهُوَ يَصِلُ إِلَىٰ شُرَكَائِهِمْ ۗ سَاءَ مَا يَحْكُمُونَ (136)
AV GRODAN som Gud later mogna och av boskapen som Han later foroka sig tar de undan en del at Gud och sager: "Detta tillhor Gud" - det pastar de - "och detta ar Guds medhjalpares [andel]." Men det som ar avsett for Guds [formenta] medhjalpare nar inte Gud och det som ar avsett for Gud kommer medhjalparna till godo; hur daligt ar inte deras omdome |
وَكَذَٰلِكَ زَيَّنَ لِكَثِيرٍ مِّنَ الْمُشْرِكِينَ قَتْلَ أَوْلَادِهِمْ شُرَكَاؤُهُمْ لِيُرْدُوهُمْ وَلِيَلْبِسُوا عَلَيْهِمْ دِينَهُمْ ۖ وَلَوْ شَاءَ اللَّهُ مَا فَعَلُوهُ ۖ فَذَرْهُمْ وَمَا يَفْتَرُونَ (137)
Och av dem som satter andra gudar vid Guds sida forleds manga av [tron pa] dessa gudar att se dodandet av sina barn som nagot fortjanstfullt, och sa drivs de mot undergangen och deras religiosa begrepp forvirras alltmer for dem. De skulle inte ha begatt dessa handlingar om det inte hade varit Guds vilja; lat dem nu hallas med sina pafund |
وَقَالُوا هَٰذِهِ أَنْعَامٌ وَحَرْثٌ حِجْرٌ لَّا يَطْعَمُهَا إِلَّا مَن نَّشَاءُ بِزَعْمِهِمْ وَأَنْعَامٌ حُرِّمَتْ ظُهُورُهَا وَأَنْعَامٌ لَّا يَذْكُرُونَ اسْمَ اللَّهِ عَلَيْهَا افْتِرَاءً عَلَيْهِ ۚ سَيَجْزِيهِم بِمَا كَانُوا يَفْتَرُونَ (138)
Och de sager: "Denna boskap och denna groda ar fredade; ingen utom den som vi vill far ata av detta" - sa sager de. Och [om andra] djur [heter det att] de inte far anvandas som dragare eller lastdjur, och [det finns] djur som Guds namn inte uttalas over [nar de slaktas]. De pastar lognaktigt att allt detta ar Hans [pabud]; [Gud] skall straffa dem for deras logner |
وَقَالُوا مَا فِي بُطُونِ هَٰذِهِ الْأَنْعَامِ خَالِصَةٌ لِّذُكُورِنَا وَمُحَرَّمٌ عَلَىٰ أَزْوَاجِنَا ۖ وَإِن يَكُن مَّيْتَةً فَهُمْ فِيهِ شُرَكَاءُ ۚ سَيَجْزِيهِمْ وَصْفَهُمْ ۚ إِنَّهُ حَكِيمٌ عَلِيمٌ (139)
De sager ocksa: "Det som dessa djur foder fram ar tillatet som foda for vara man och vara soner, men forbjudet for vara hustrur; men om det ar dodfott far de ocksa ata av det." [Gud] skall straffa dem for vad de pastar [om Honom]; Han ar vis och Han har kannedom om allt |
قَدْ خَسِرَ الَّذِينَ قَتَلُوا أَوْلَادَهُمْ سَفَهًا بِغَيْرِ عِلْمٍ وَحَرَّمُوا مَا رَزَقَهُمُ اللَّهُ افْتِرَاءً عَلَى اللَّهِ ۚ قَدْ ضَلُّوا وَمَا كَانُوا مُهْتَدِينَ (140)
De som utan att forsta [det oerhorda i denna handling], i sin darskap dodar sina barn har forlorat allt! Och [likasa de] som forklarar forbjuden den foda som Gud har gett dem for deras livsuppehalle - en [annan] logn om Gud, som de har diktat upp. De saknar helt vagledning och har gatt vilse |
۞ وَهُوَ الَّذِي أَنشَأَ جَنَّاتٍ مَّعْرُوشَاتٍ وَغَيْرَ مَعْرُوشَاتٍ وَالنَّخْلَ وَالزَّرْعَ مُخْتَلِفًا أُكُلُهُ وَالزَّيْتُونَ وَالرُّمَّانَ مُتَشَابِهًا وَغَيْرَ مُتَشَابِهٍ ۚ كُلُوا مِن ثَمَرِهِ إِذَا أَثْمَرَ وَآتُوا حَقَّهُ يَوْمَ حَصَادِهِ ۖ وَلَا تُسْرِفُوا ۚ إِنَّهُ لَا يُحِبُّ الْمُسْرِفِينَ (141)
Det ar Han som har skapat frukttrad som stoder sig pa gallerverk och andra som vaxer utan stod, och dadelpalmen och brodsad av olika slag och olivtradet och granatappeltradet, [alla i grunden] lika varandra och anda olika. At av deras frukter nar de har mognat och, nar ni skordar, ge [den behovande] det som han har ratt till! Men slosa inte [med Guds gavor] - Han ar inte slosarnas van |
وَمِنَ الْأَنْعَامِ حَمُولَةً وَفَرْشًا ۚ كُلُوا مِمَّا رَزَقَكُمُ اللَّهُ وَلَا تَتَّبِعُوا خُطُوَاتِ الشَّيْطَانِ ۚ إِنَّهُ لَكُمْ عَدُوٌّ مُّبِينٌ (142)
Och bland boskapen [tjanar er] nagra som dragdjur och andra till slakt; at av allt det som Gud har gett er for ert livsuppehalle och folj inte Djavulen i sparen - han ar helt visst er svurne fiende |
ثَمَانِيَةَ أَزْوَاجٍ ۖ مِّنَ الضَّأْنِ اثْنَيْنِ وَمِنَ الْمَعْزِ اثْنَيْنِ ۗ قُلْ آلذَّكَرَيْنِ حَرَّمَ أَمِ الْأُنثَيَيْنِ أَمَّا اشْتَمَلَتْ عَلَيْهِ أَرْحَامُ الْأُنثَيَيْنِ ۖ نَبِّئُونِي بِعِلْمٍ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ (143)
[Av boskapen har Gud gett er] atta par: av far, bagge och tacka, och av getter, bock och get. Sag: "Ar det handjuren av bada slagen som Han har forklarat forbjudna eller ar det hondjuren? Eller ar det fostren, som de bada slagen av draktiga hondjur bar? Sag mig vad ni vet om detta, om ni [nu] har talat sanning |
وَمِنَ الْإِبِلِ اثْنَيْنِ وَمِنَ الْبَقَرِ اثْنَيْنِ ۗ قُلْ آلذَّكَرَيْنِ حَرَّمَ أَمِ الْأُنثَيَيْنِ أَمَّا اشْتَمَلَتْ عَلَيْهِ أَرْحَامُ الْأُنثَيَيْنِ ۖ أَمْ كُنتُمْ شُهَدَاءَ إِذْ وَصَّاكُمُ اللَّهُ بِهَٰذَا ۚ فَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا لِّيُضِلَّ النَّاسَ بِغَيْرِ عِلْمٍ ۗ إِنَّ اللَّهَ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ (144)
Och av kameler, hingsten och stoet, och av notboskap, tjuren och kon. Sag: "Ar det handjuren av bada slagen som Han har forklarat forbjudna eller ar det hondjuren? Eller ar det fostren, som de bada slagen av draktiga hondjur bar? Var ni narvarande da Gud gav er dessa pabud?" Vem ar mer orattfardig an den som satter ihop logner om Gud for att leda andra vilse utan att sjalv ha nagon kunskap? Gud vagleder inte de orattfardiga |
قُل لَّا أَجِدُ فِي مَا أُوحِيَ إِلَيَّ مُحَرَّمًا عَلَىٰ طَاعِمٍ يَطْعَمُهُ إِلَّا أَن يَكُونَ مَيْتَةً أَوْ دَمًا مَّسْفُوحًا أَوْ لَحْمَ خِنزِيرٍ فَإِنَّهُ رِجْسٌ أَوْ فِسْقًا أُهِلَّ لِغَيْرِ اللَّهِ بِهِ ۚ فَمَنِ اضْطُرَّ غَيْرَ بَاغٍ وَلَا عَادٍ فَإِنَّ رَبَّكَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ (145)
Sag [Muhammad]: "I det som har uppenbarats for mig finner jag ingenting atbart som ar forbjudet utom sjalvdoda djur, spillt blod eller svinkott - det ar orent - eller det som i synd offrats till nagon annan an Gud." Men den som tvingas [att ata sadant av hunger] - inte den som overtrader [forbuden] av trots eller som gar langre [an hungern driver honom] - [skall finna att] Gud ar standigt forlatande, barmhartig |
وَعَلَى الَّذِينَ هَادُوا حَرَّمْنَا كُلَّ ذِي ظُفُرٍ ۖ وَمِنَ الْبَقَرِ وَالْغَنَمِ حَرَّمْنَا عَلَيْهِمْ شُحُومَهُمَا إِلَّا مَا حَمَلَتْ ظُهُورُهُمَا أَوِ الْحَوَايَا أَوْ مَا اخْتَلَطَ بِعَظْمٍ ۚ ذَٰلِكَ جَزَيْنَاهُم بِبَغْيِهِمْ ۖ وَإِنَّا لَصَادِقُونَ (146)
Vi forbjod dem som bekande den judiska tron [kottet av] alla djur forsedda med klor; Vi forbjod dem ocksa fett av notboskap och far, utom det som finns i ryggar och inalvor eller ar blandat med benen. Sa straffade Vi dem for den oratt de begick. Detta som Vi sager ar sanningen |
فَإِن كَذَّبُوكَ فَقُل رَّبُّكُمْ ذُو رَحْمَةٍ وَاسِعَةٍ وَلَا يُرَدُّ بَأْسُهُ عَنِ الْقَوْمِ الْمُجْرِمِينَ (147)
Om de kallar dig lognare, svara da: "Er Herres barmhartighet nar overallt, men ingen kan skydda de obotfardiga syndarna mot Hans straff |
سَيَقُولُ الَّذِينَ أَشْرَكُوا لَوْ شَاءَ اللَّهُ مَا أَشْرَكْنَا وَلَا آبَاؤُنَا وَلَا حَرَّمْنَا مِن شَيْءٍ ۚ كَذَٰلِكَ كَذَّبَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ حَتَّىٰ ذَاقُوا بَأْسَنَا ۗ قُلْ هَلْ عِندَكُم مِّنْ عِلْمٍ فَتُخْرِجُوهُ لَنَا ۖ إِن تَتَّبِعُونَ إِلَّا الظَّنَّ وَإِنْ أَنتُمْ إِلَّا تَخْرُصُونَ (148)
DE SOM satter medhjalpare vid Guds sida kommer att saga: "Om Gud hade velat skulle varken vi eller vara forfader ha satt nagot vid Hans sida och vi skulle inte ha forbjudit nagot [som Han har forklarat lovligt]." Ocksa deras foregangare fornekade [sanningen] till dess de fick erfara Var vrede. Sag: "Om ni har [verklig] kunskap, sag oss da vad ni vet. Men ni foljer bara losa antaganden och formodar [an det ena, an det andra] |
قُلْ فَلِلَّهِ الْحُجَّةُ الْبَالِغَةُ ۖ فَلَوْ شَاءَ لَهَدَاكُمْ أَجْمَعِينَ (149)
Sag: "Det ar Gud som har det avgorande argumentet; om Han hade velat skulle Han ha vaglett er alla |
قُلْ هَلُمَّ شُهَدَاءَكُمُ الَّذِينَ يَشْهَدُونَ أَنَّ اللَّهَ حَرَّمَ هَٰذَا ۖ فَإِن شَهِدُوا فَلَا تَشْهَدْ مَعَهُمْ ۚ وَلَا تَتَّبِعْ أَهْوَاءَ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا وَالَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِالْآخِرَةِ وَهُم بِرَبِّهِمْ يَعْدِلُونَ (150)
Sag: "Kalla fram era vittnen som kan bekrafta att Gud har forbjudit detta." Om de vittnar, vittna da inte tillsammans med dem och foga dig inte efter vad de onskar och tycker som pastar att Vara budskap ar logn och som inte tror pa ett evigt liv och satter andra vid sin Herres sida |
۞ قُلْ تَعَالَوْا أَتْلُ مَا حَرَّمَ رَبُّكُمْ عَلَيْكُمْ ۖ أَلَّا تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا ۖ وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا ۖ وَلَا تَقْتُلُوا أَوْلَادَكُم مِّنْ إِمْلَاقٍ ۖ نَّحْنُ نَرْزُقُكُمْ وَإِيَّاهُمْ ۖ وَلَا تَقْرَبُوا الْفَوَاحِشَ مَا ظَهَرَ مِنْهَا وَمَا بَطَنَ ۖ وَلَا تَقْتُلُوا النَّفْسَ الَّتِي حَرَّمَ اللَّهُ إِلَّا بِالْحَقِّ ۚ ذَٰلِكُمْ وَصَّاكُم بِهِ لَعَلَّكُمْ تَعْقِلُونَ (151)
Sag: "Kom, sa skall jag lasa [for er] vad det ar som Gud har forbjudit er: Satt ingenting vid Hans sida; gor aldrig annat an gott mot era foraldrar; doda inte era barn av fruktan for fattigdom - Vi drar forsorg om er och om dem - avhall er fran all skamloshet, bade infor andra och i hemlighet; tag inte andras liv - Gud har forklarat [livet] heligt - annat an i rattfardigt syfte. Detta ar vad Han befaller er; kanske skall ni anvanda ert forstand |
وَلَا تَقْرَبُوا مَالَ الْيَتِيمِ إِلَّا بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ حَتَّىٰ يَبْلُغَ أَشُدَّهُ ۖ وَأَوْفُوا الْكَيْلَ وَالْمِيزَانَ بِالْقِسْطِ ۖ لَا نُكَلِّفُ نَفْسًا إِلَّا وُسْعَهَا ۖ وَإِذَا قُلْتُمْ فَاعْدِلُوا وَلَوْ كَانَ ذَا قُرْبَىٰ ۖ وَبِعَهْدِ اللَّهِ أَوْفُوا ۚ ذَٰلِكُمْ وَصَّاكُم بِهِ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ (152)
Och ror inte den faderloses egendom - om det inte ar fraga om att foroka den - innan han har natt myndig alder. Och mat och vag med fulla matt [i allt vad ni foretar er] sasom rattvisa och rimlighet kraver - Vi lagger inte pa nagon en tyngre borda an han kan bara. - Och nar ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, aven om det galler en nara anhorig. Och hall fast vid forbundet med Gud." Detta ar vad Han befaller er; kanske lagger ni det pa minnet |
وَأَنَّ هَٰذَا صِرَاطِي مُسْتَقِيمًا فَاتَّبِعُوهُ ۖ وَلَا تَتَّبِعُوا السُّبُلَ فَتَفَرَّقَ بِكُمْ عَن سَبِيلِهِ ۚ ذَٰلِكُمْ وَصَّاكُم بِهِ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ (153)
[Gud sager:] "Detta ar Min vag, en rak [vag]; folj den och folj inte [andra] vagar; annars kan ni forlora Hans vag ur sikte!" Detta ar vad Han befaller er; kanske fruktar ni Honom |
ثُمَّ آتَيْنَا مُوسَى الْكِتَابَ تَمَامًا عَلَى الَّذِي أَحْسَنَ وَتَفْصِيلًا لِّكُلِّ شَيْءٍ وَهُدًى وَرَحْمَةً لَّعَلَّهُم بِلِقَاءِ رَبِّهِمْ يُؤْمِنُونَ (154)
[VI PAMINNER er] an en gang om att Vi uppenbarade Skriften for Moses som en fullkomningens gava till den som gjorde det goda och det ratta och for att ge [Israels barn] klara och utforliga regler om allt och vagledning och nad - och for att [starka] dem i tron pa motet med sin Herre |
وَهَٰذَا كِتَابٌ أَنزَلْنَاهُ مُبَارَكٌ فَاتَّبِعُوهُ وَاتَّقُوا لَعَلَّكُمْ تُرْحَمُونَ (155)
Ocksa detta ar en valsignad Skrift som Vi har uppenbarat; folj den och frukta Gud! - Kanske far ni erfara [Hans] barmhartighet |
أَن تَقُولُوا إِنَّمَا أُنزِلَ الْكِتَابُ عَلَىٰ طَائِفَتَيْنِ مِن قَبْلِنَا وَإِن كُنَّا عَن دِرَاسَتِهِمْ لَغَافِلِينَ (156)
Detta for att ni inte skall kunna saga: "Fore var tid hade bara tva samfund fatt del av uppenbarelsen och om den undervisning den inneholl visste vi ingenting |
أَوْ تَقُولُوا لَوْ أَنَّا أُنزِلَ عَلَيْنَا الْكِتَابُ لَكُنَّا أَهْدَىٰ مِنْهُمْ ۚ فَقَدْ جَاءَكُم بَيِّنَةٌ مِّن رَّبِّكُمْ وَهُدًى وَرَحْمَةٌ ۚ فَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّن كَذَّبَ بِآيَاتِ اللَّهِ وَصَدَفَ عَنْهَا ۗ سَنَجْزِي الَّذِينَ يَصْدِفُونَ عَنْ آيَاتِنَا سُوءَ الْعَذَابِ بِمَا كَانُوا يَصْدِفُونَ (157)
eller saga: "Om uppenbarelsen hade kommit till oss skulle vi helt sakert ha foljt dess vagledning battre an de." Ni har alltsa nu fatt ett klart bevis fran er Herre och vagledning och nad. Vem ar da mer orattfardig an den som kallar Guds budskap for logn och drar sig undan [nar de framfors]? Dem som drar sig undan Vara budskap skall Vi straffa for detta med ett svart lidande |
هَلْ يَنظُرُونَ إِلَّا أَن تَأْتِيَهُمُ الْمَلَائِكَةُ أَوْ يَأْتِيَ رَبُّكَ أَوْ يَأْتِيَ بَعْضُ آيَاتِ رَبِّكَ ۗ يَوْمَ يَأْتِي بَعْضُ آيَاتِ رَبِّكَ لَا يَنفَعُ نَفْسًا إِيمَانُهَا لَمْ تَكُنْ آمَنَتْ مِن قَبْلُ أَوْ كَسَبَتْ فِي إِيمَانِهَا خَيْرًا ۗ قُلِ انتَظِرُوا إِنَّا مُنتَظِرُونَ (158)
Vantar de bara pa att anglarna skall visa sig for dem eller att din Herre sjalv skall komma eller att nagra av din Herres tecken skall bli synliga? Den dag da nagra av din Herres tecken blir synliga skall ingen som inte redan var troende eller vars tro inte hade burit frukt i goda handlingar ha gott av sin tro. Sag: "Vanta ni [pa denna Dag]! Aven Vi vantar |
إِنَّ الَّذِينَ فَرَّقُوا دِينَهُمْ وَكَانُوا شِيَعًا لَّسْتَ مِنْهُمْ فِي شَيْءٍ ۚ إِنَّمَا أَمْرُهُمْ إِلَى اللَّهِ ثُمَّ يُنَبِّئُهُم بِمَا كَانُوا يَفْعَلُونَ (159)
DU HAR inte ansvar for dem som ger upphov till splittring i sin religion och bildar sekter. Ingen utom Gud skall doma dem, och da skall Han lata dem veta vad deras handlingar [var varda] |
مَن جَاءَ بِالْحَسَنَةِ فَلَهُ عَشْرُ أَمْثَالِهَا ۖ وَمَن جَاءَ بِالسَّيِّئَةِ فَلَا يُجْزَىٰ إِلَّا مِثْلَهَا وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ (160)
Den som [pa Rakenskapens dag] for med sig en god handling skall belonas tiofalt, men den som for med sig en dalig handling skall bara straffas med vad som motsvarar denna handling och ingen oratt skall tillfogas dem |
قُلْ إِنَّنِي هَدَانِي رَبِّي إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ دِينًا قِيَمًا مِّلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا ۚ وَمَا كَانَ مِنَ الْمُشْرِكِينَ (161)
SAG: "Min Herre har lett mig till en rak vag, till den sanna tron, Abrahams rena, ursprungliga tro - han som vagrade avgudarna sin dyrkan |
قُلْ إِنَّ صَلَاتِي وَنُسُكِي وَمَحْيَايَ وَمَمَاتِي لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ (162)
Sag: "Min bon och all min andakt, mitt liv och min dod tillhor Gud, varldarnas Herre |
لَا شَرِيكَ لَهُ ۖ وَبِذَٰلِكَ أُمِرْتُ وَأَنَا أَوَّلُ الْمُسْلِمِينَ (163)
Han som inte har nagon vid Sin sida; till detta har jag kallats och jag ar den forste av dem som har underkastat sig Guds vilja |
قُلْ أَغَيْرَ اللَّهِ أَبْغِي رَبًّا وَهُوَ رَبُّ كُلِّ شَيْءٍ ۚ وَلَا تَكْسِبُ كُلُّ نَفْسٍ إِلَّا عَلَيْهَا ۚ وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَىٰ ۚ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّكُم مَّرْجِعُكُمْ فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ فِيهِ تَخْتَلِفُونَ (164)
Sag: "Skulle jag soka en annan Herre an Gud, Han som ar Herre over allt som ar?" Det [onda] som en manniska har gjort skall laggas henne ensam till last; och pa ingen barare av bordor skall laggas en annans borda. Ni skall en Dag vanda tillbaka till er Herre, och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om |
وَهُوَ الَّذِي جَعَلَكُمْ خَلَائِفَ الْأَرْضِ وَرَفَعَ بَعْضَكُمْ فَوْقَ بَعْضٍ دَرَجَاتٍ لِّيَبْلُوَكُمْ فِي مَا آتَاكُمْ ۗ إِنَّ رَبَّكَ سَرِيعُ الْعِقَابِ وَإِنَّهُ لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ (165)
Det ar Han som har latit er ta jorden i besittning och som har hojt nagra av er nagra steg over de andra for att prova er genom det som Han har skankt er. Din Herre ar snar att straffa - men Han ar helt visst [ocksa] standigt forlatande, barmhartig |
